SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1974  
SKUTT skut4, sbst.2, l. SKUTTE skut3e2, m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(skutt 1927 osv. skuttar, pl. 1892 osv. skutte 1955 osv.)
Etymologi
[till SKUTTA, v.2; sannol. med tanke på att en företagare med liten rörelse ofta måste gå från det ena arbetet till det andra]
(vard.) om självständig företagare med liten rörelse; särsk. dels om skomakare som bedriver rörelse i liten skala (äv. allmännare: skomakare med egen rörelse), dels (i skildring av ä. förh.) om stuvare som bedrev rörelse i liten skala (jfr SKUT-STUVARE); jfr skuttare 2. En (skomakar-)mästare hade lyckats få ett par ”sjelfförsörjande skuttar” att arbeta för sig. SkomFackT 1892, nr 4, s. 4. SvSkoT 1927, s. 122 (om skomakare med egen rörelse). Erixon SthmHamnarb. 26 (1949; om stuvare i Sthm i slutet av 1800-talet). Vid införseln i Sverige förtullas (de i Tyskl. stulna) bilarna för cirka 6000 kr styck och körs till Stockholm, där ”skuttar” och ett antal begagnade-bil-handlare är hugade spekulanter. DN 1968, nr 281, s. 20.
Avledn.: SKUTTA, v.1 (vard.) driva skomakeri. EJäfvert (c. 1930) i SvSkoT 1927, nr 6 (i egenhändigt tillägg).
Avledn.: skutteri104, n. (vard.) skofabrik l. skoreparationsverkstad l. skomakeri. EJäfvert (c. 1930) i SvSkoT 1927, nr 6 (i egenhändigt tillägg; om skoreparationsverkstad). Under min tid på skutteriet (c. 1927) hann jag pröva på lite av varje såsom att klistra foderbitar i bakkappor och göra tuschmarkering för syning av bindsulor. Forss Skom. 54 (1965).
Spoiler title
Spoiler content