SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1974  
SKYLT ʃyl4t, förr äv. SKYLD, sbst.2, r. l. m. (Schroderus Os. 2: 200 (1635; i bet. 1), Rosenfeldt Vitt. 204 (1686; i bet. 3) osv.) ((†) n. Stagnell BSjelfklok 32 (1753), GHT 1893, nr 227 B, s. 4); best. -en (resp. -et); pl. -ar (HusgKamRSthm 1660—73 A, s. 650, osv.) ((†) -er BoupptSthm 1650).
Ordformer
(skyld 16351819. skylt (schy-, scky-, sk(i)ÿ-, -llt) 1650 osv.)
Etymologi
[utvecklat ur SKILT; i bet. II sannol. eg. kortform för sådana sammansättningar som SKYLT-STÄLL, SKYLT-ANORDNING, SKYLT-MONTER (med anslutning till I 3). — Jfr SKILTVAKT]
I. sköld o. i anv. utgående härifrån.
1) (†) om skyddsvapen: sköld; jfr 2 o. SKILT 1; anträffat bl. dels i utvidgad anv. i ssgr [bildade efter SKYLTVAKT (se SKILTVAKT)], liktydigt med: vakt- (se SKYLT-KUR, -POST), dels i oeg. l. bildl. anv. (jfr 28). (Sabinianus har stadgat) At man skulle jemt och samt bränna Lius i Kyrkiorna ... Thetta .. är fast orijmligen fördt vthur thet gamble Testamentet i thet nya, och hafwer thet intet annat warit, än giordt een Skyld för klara Solen. Schroderus Os. 2: 200 (1635). — särsk.
a) i hästrustning: bröstpansar; pannskydd av plåt; jfr SKILT 8. Skylt kallades en plåt, som fästades framtill på bringan af hästen i krig, och utgjorde en del af den hästbeväpning, som kallades Bars. Skylt brukades äfven midtför pannan af hästen. SKL (1850). Spak BlVap. 18 (1890).
b) på sköldpadda: sköldplåt. En hel skilpadd är träffad vid Berlingen i sandsten .., samt afsöndrade skyltar i Ängland. Bergman Jordkl. 1: 277 (1773).
2) (†) vapensköld; särsk. i det bildl. uttr. föra ngt i sin skylt, föra ngt i skölden; äv. om vapensköld med en avliden persons huvudbaner o. anvapen som i äldre tid bars i liktåget vid en adelsmans begravning o. därefter uppsattes i kyrkan; jfr 1 o. SKILT 2. BoupptSthm 1650 (om vapensköldar burna i liktåg). Denne lille-pilt (dvs. Cupido), / Som du väl känna lähr, hvad han för i sin skylt. Rosenfeldt Vitt. 204 (1686). VetAH 1741, s. 240.
3) uppsatt l. påsatt (l. buren resp. buret) anordning l. föremål (särsk. tavla l. bräde l. plåt) som (på ett iögonfallande sätt) ger viss upplysning l. instruktion i direkt l. symbolisk form; särsk. dels: symbolisk framställning (t. ex. kringla, bok, oxhuvud) l. (urspr. sköldformig) tavla o. d. med symboliska figurer l. text (l. bådadera) som är upphängd på stång o. d. som utgår vågrätt från husvägg o. (i reklamsyfte) upplyser om att viss vara l. vissa varor l. (viss slags) förtäring finns att få l. visst slags arbete utföres i byggnaden, dels om en i enbart reklamsyfte uppsatt tavla l. tavelformig anordning o. d. med text (numera särskilt med lysande bokstäver), dels om tavla l. plåt l. bräde o. d. som upplyser om namnet på gata o. dyl. l. ger trafikvägledning l. trafikinstruktion; jfr II o. SKILT 5. HusgKamRSthm 1660 73 A, s. 650. Hwar och en af (skorstensfejarna o. sotarna) .. bör bo i des tildelte tract, och utan för huset hafwa en Schylt. PH 2: 1013 (1733). Jungberg (1873; med text angivande saluhållna varor). Skyltar af 1888 års modell tillhandahållas postkontor, filialpostkontor och med jernvägspoststation förenade p(ost)sp(ar)b(anks)kontor. Geijer Postförf. 464 (1890). Ställverkens häfstänger och vefvar hafva skyltar, hvars inskriptioner angifva de signalinrättningar, växlar m. m., som samhöra med häfstängerna och vefvarna. SJ 2: 487 (1906). Kulturen 1943, s. 24 (på skråhärbärge). Hedberg VackrTänd. 136 (1943; om gatuskylt). Apropå ”Korns tandelixir”, hade också far köpt hem (till handelsboden) av varan och fått med en av de braskande skyltarna. Hedin FryksdProf. 142 (1945). (Positivhalaren) hade svarta glasögon och en skylt på bröstet med det enda ordet: Blind. Höijer Solv. 88 (1954). — jfr APOTEKS-, BAGAR-, BARBERAR-, BARNMORSKE-, BOD-, BOKBINDAR-, BRANDPOST-, DÖRR-, EMALJ-, GAT-, KROG-, LJUS-, MÄSSINGS-, NAMN-, NEON-, NUMMER-, PARKERINGS-, PORSLINS-, RAMP-, REKLAM-, STATIONS-, TRAFIK-, TÅG-, VAGNS-, VARNINGS-, VÄG-, VÄRDSHUS-SKYLT m. fl. — särsk.
a) om skylt med registreringsmärke på (släpvagn o. d. till) motorfordon; äv. om liknande skylt på fordon osv. som har saluvagnslicens (: saluvagnsskylt) l. som genomgått godkänd besiktning men ännu icke registrerats l. ännu saknar besiktningsinstrument (: besiktningsskylt). Skall automobil, som undergått besiktning .. föras till ort inom det län, där den skall registreras, .. skall baktill å automobilen föras en .. väl synlig skylt, upptagande ordet ”provvagn” samt ägarens namn och hemvist. SFS 1915, s. 434. Därs. 1923, s. 720 (om besiktningsskylt med länsbokstav o. nummer). Därs. 1936, s. 1048 (om registreringsskylt). jfr: För belysning av den bakre nummerskylten skall fordonet .. vara försedd med skyltlykta med vitt ljus som (osv.). BilskolLb. 321 (1959). — jfr REGISTRERINGS-, SALUVAGNS-, SKATTE-, VAGNS-SKYLT.
b) mindre plåt o. d. med viss upplysning l. symbolfunktion; etikett; jfr 6. Under färd skola å hvarje automobil föras å lämplig, lätt tillgänglig plats skylt med uppgift å ägarens namn och hemvist samt (osv.). SFS 1906, nr 90, s. 6. Skylt kan äfven betyda detsamma som etikett, t. ex. på lådorna i apoteksskåp. 2NF 25: 1265 (1917). Skyltar för apotekslådor, postfack m. m. Östergren (1940). — särsk.
α) (†) av person buret emblem o. d. Frälse Skogwaktare, Skyttar och Jägare, skola .. med serskilte Skyltar och wapn wara försedde, på det en hwar måtte kunna se, at de till deras husbönders ägors fredande äro förordnade. PH 6: 3853 (1755). Spak Unif. 28 (cit. fr. 1779; om vapenplåt på militär huvudbonad).
β) bokb. på bok, numera företrädesvis kontorsbok, lunta, samlingskartong o. d.: titelfält (av skinn l. papper). Skylt är benämningen på den pappers- eller saffianslapp, å hvilken bokens titel anbringas. BokbOrdl. (c. 1847). GrafUppslB (1951).
c) (numera föga br.) om ett med emaljfärg schablonerat fält för märkning av apoteksburk o. d.; äv. i överförd anv. (jfr 4), om den ogenombrutna skiva av papper vilken användes ss. schablon vid framställningen av sådant fält. Då .. (emaljfärgen) torkat, tager man den i papper utklippta schablonen eller skylten, lägger den öfver färgen samt (osv.). Törner GlasMåln. 60 (1895). Därs. 61 (om fältet).
d) (numera bl. mera tillf.) i utvidgad anv., om prov på vara tjänande samma syfte som en skylt; jfr 4. Guldsmedernas varor voro för dyra att sjelfva ligga i öppna ”vindögat” såsom skyltar. (Lundin o.) Strindberg GSthm 349 (1881). Sundén (1891).
4) i oeg. l. bildl. anv. av 3 (jfr 3 c, d); särsk. om ngt som utgör kännetecken på l. annonserar (se ANNONSERA 1 c) ngt l. deklarerar ngts innehåll l. värde; (framträdande) kännetecken l. symbol; namn; rubrik; äv. om person, särsk.: galjonsfigur; jfr 5, 7, 8. En liten flärd är ock en werdsens skylt. Lybecker 200 (c. 1715). Öfver .. planket såg jag .. såsom skylt af landet toppen af en rönn. Sturzen-Becker 2: 121 (1841, 1861). Hade (den ståtlige o. välväxte) Pettersson lefvat i Paris, så är det utom allt tvifvel att hvilken skräddare der som helst gratis försett honom med den dyrbaraste garderob, med vilkor att han hvarje middag, en lefvande skylt, visade sig några timmar på boulevarden. Blanche Tafl. 3: 243 (1857). Fröken. Jag skulle bli skylten på hotellet. .. Jean. Och jag hotellet. Strindberg Julie 44 (1888). Säkert hade kaptenen själf blifvit något häpen, om han vetat af alla de upphöjda åsikter och ädla grundsatser, för hvilka hans namn under tidernas lopp kommit att stå såsom skylt. Westermarck Stud. 2: 12 (1891). Pistillens stora, styfhåriga märke tjänar (hos fjällskråp) .. genom sin hvita eller skära färg till ”skylt” eller vägledning för de besökande insekterna. Lindman NordFl. 3: 18 (1901). Allt skall vara förstklassigt (i den nyrikes hus), så att han erhåller en skylt för sin rikedom och sig själf, en skylt, som dock icke visas annat än vid högtidliga tillfällen. Aminoff StPtbg 510 (1909). — jfr RIMSMIDAR-, SUP-, TAPPERHETS-SKYLT. — särsk.
a) i uttr. ta ned skylten, upphöra att finnas till; dö. En gammal fura tar ner skylten. .. Och nu är det slutsusat för den gamla tallen. SvD(A) 1962, nr 233, s. 18. Hur många är ni på Vindö? — Tre plus två ... Och så morfar men han tog ner skylten för ett par månader sen. Wästberg Luftb. 244 (1969).
b) (†) i uttr. skylt på ngt, tecken på ngt. Tyvärr blev min lilla bok bra ful till sitt yttre, måtte det blott ej vara en skylt på dess inre fulhet. FRuneberg (1858) i Konstnärsbrev 1: 46. Var det (dvs. det att en viss person svarade med upphöjt lugn o. leende på en annan persons vrede) en skylt på godsint väsen, eller / På ingrodd ondska, som ej modet fäller? CVAStrandberg 3: 172 (1869); jfr e.
c) i uttr. betecknande att ngns ansiktsuttryck l. (detalj i ngns) yttre röjer ngt l. ngns egenskaper.
α) (numera föga br.) i sådana uttr. som hänga ut l. bära sin skylt i sitt ansikte. Man får här och där (bland ämbetsmännen) se figurer, torra, kjerfwa och misznögda, som bära sin skylt i sit ansigte. Posten 1769, s. 1091. Icke hänger Guds ande ut sin skylt i anletet utan han bor och lefver och verkar i hjertat: och hvad der inne föregår det skåda ej menskliga ögon. Tegnér (WB) 6: 220 (1828). Östergren (1940).
β) (vard.) i uttr. synas på skylten, synas på ”utanskriften”. Knådar elfenben, hade m:r Hooker vårdslöst slungat fram, då någon vid resans början frågat honom om den unge (långhårige) herrns yrke — det syns på skylten. Janson Par. 13 (1900).
d) med starkare l. svagare bibegrepp av (misstanke om) falskhet l. brist på reell motsvarighet; särsk.: täckmantel, förevändning, sken; (falskt) namn, (falsk) beteckning, (falsk) etikett (se d. o. I slutet). Nästan alltid nöjd med alla menniskor och den skylt, som hvar och en behagade hänga utåt, vore det må hända obegripligt för en hvar, att Mühlendorf .. alltid tycktes hålla sig till den så kallade oppositionen. Knorring Cous. 2: 20 (1834). Man (inbjuder) under det lockande skyltet slöjdundervisning .. barnet till några timmars ytterligare stillasittande i veckan. Verd. 1886, s. 70. Med de bägge flickorna som skyltar ilade hon nu mer och mer hänsynslöst ifrån nöje till nöje. Roos Skugg. 128 (1891). Här skall jag stå inför offentligheten som den moraliska skylten på hans omoraliska tjyfaffärer!! Nordström Landsortsb. 152 (1911). (En man) som anordnat sex tippningstävlingar .. under tippningssällskapet K. T. S:s skylt, (dömdes) till .. böter. SvD(A) 1932, nr 316, s. 7. — särsk. (numera mindre br.) i uttr. till skylten, till namnet; äv. i uttr. under skylt av ngt, under namn av ngt. Högberg Vred. 3: 152 (1906: under). PT 1906, nr 275 A, s. 3 (: till).
5) [eg. specialanv. av 4] (†) bulvan (se d. o. 1). Vildgåsen .. som endast under sträcktiden hvilar i stort sälskap på fälten vid Mälaren, och ehuru skygg kan skjutas för skylt eller skjuthäst, när desse foglar äro tröttflugne. Fischerström Mäl. 161 (1785).
6) [jfr 1, 3 b] om (mer l. mindre) sköldformigt emblem l. ornament som hängdes på ngt; särsk. (o. numera bl., om ä. förh.) till skråpokal: namnsköld, sköld. Pukor .. (med) så kallade Skÿlltar eller Ornamenter af Silfwer. KlädkamRSthm 1756, s. 589. 1 st .. (sockerskrin) Farneradt med Alm, silfwer Handtag och Skylt. BoupptRasbo 1787. Kulturen 1972, s. 8 (på skråpokal). — jfr NAMN-SKYLT.
7) [eg. specialfall av 4 l. möjl. 1] till lås: (nyckel)-beslag; äv.: nyckelhålsklaff; jfr 3 o. SKILT 6. VDR 1700, s. 1009. Weste FörslSAOB (c. 1815; äv. om nyckelhålsklaff). IllSvOrdb. (1955). — jfr LÅS-, NYCKEL-, NYCKELHÅLS-SKYLT.
8) [jfr motsv. anv. av t. schild; sannol. utgående från en bet.: speglande sköld l. (yta på) spegel (jfr SKILT 9)] (i fackspr.) (stycke av) rossläder av hud från hästens länd, rossläder, spegel. Hirsch LbGarfv. 173 (1898). Vårt nu moderna ofvanläder kan ej i hållbarhet ens närmelsevis jämföras med det ur modet komna vaxlädret och skylten. Förbundet 1906, nr 8—9, s. 3. Med rossläder menas själva länden på hästhuden ... Denna del, skylten, fälldes ut (frånskars) i regel efter tredje eller fjärde bark. 2SvKulturb. 7—8: 268 (1937). — jfr HÄST-, ROSSLÄDER-SKYLT.
II. (mindre br.) anordning för skyltning (se SKYLTA I 2 b δ); skyltställ; jfr I 3. (Persianmössan) ligger i skylten. Alltid kan man fråga, tänkte jag. Alltid kan man prova, ja. Höijer 30Silverp. 111 (1949). GrafUppslB (1951).
Ssgr (i allm. till I 3. Anm. Vissa av nedan anförda ssgr kunna äv. hänföras till skylta; jfr äv. de under d. o. anförda ssgrna): SKYLT-AFFÄR. affär som säljer skyltar. Roos Skepp 5 (1896).
-ARM. arm (se arm, sbst. III 4 n) till hängande skylt, skyltstång. DA 1824, nr 68, Bih. s. 1. Östergren (1940).
(I 8) -ARTIKEL. (i fackspr.) artikel (se d. o. III 3) av skylt. SvLädSkoind. 1910, s. 29.
-BELYSNING. belysning för l. av (reklam)skylt(ar); äv. konkret: ljusskylt(ar). All utvändig skyltbelysning är förbjuden. Östergren (cit. fr. 1917). IllSvOrdb. (1955; äv. konkret).
(I 8) -BESÄTS. skom. besäts (se d. o. 2) av skylt. SvLädSkoind. 1911, s. 85.
-BILD, sbst.1 (sbst.2 se sp. 5563). bild på l. bild utgörande skylt. 2NF 25: 1263 (1917).
(I 8) -BIT. (i fackspr.) bit av skylt. SvLädSkoind. 1911, s. 85.
(I 8) -BLAD. skom. på sko: av skylt bestående främre del av ovanläder. SvLädSkoind. 1911, s. 85.
-BOKSTAV~02 l. ~20. bokstav i skylt, särsk. (ljus)reklamskylt. Wrangel Paris 105 (1909). Törner Glasskyltar 49 (1916).
-BORSTE. (nästan bl. om ä. förh.) = borste 1 a. Schulthess (1885).
-BRÄDE l. -BRÄDA. (numera bl. mera tillf.) bräde utgörande (huvudbeståndsdelen av) skylt; (brädformig) skylt. AHB 12: 30 (1865). TT 1901, M. s. 152 (om skyltar på spårvagn).
-BÄRARE. särsk.: sandwichman. Östergren (1940).
-DJUNGEL. jfr djungel a slutet o. -skog. I början av mars kåserade redaktör Iwan W. Fischerström om ”En vandring i Stockholms skyltdjungel”. Form 1952, s. 54.
-FABRIK. fabrik för tillverkning av skyltar. KatalIndUtstSthm 1897, s. 77.
(I 4) -FIGUR, sbst.1 (sbst.2 se sp. 5563). (numera mindre br.) bulvan (se d. o. 3); äv. om teaterfigur: stum symbol (för ngt) o. d. Andersson GrDram. 295 (1885, 1910; om teaterfigur). 3NF 4: 238 (1925).
-HÅLLARE. särsk.: skyltarm. MeddSlöjdF 1889, s. 120.
-KLOCKA. särsk.: klocka uppsatt ss. ett slags skylt utanför urmakeri. Öberg Makt. 1: 129 (1906).
(I 1) -KUR. (†) skyllerkur, vaktkur. DA 1793, nr 15, s. 3. Bååth-Holmberg Morf. 2: 214 (i handl. fr. 1819).
-KVAL. (†) (brott bestående i) intrång i ngns ensamrätt att hålla (viss) skylt; jfr kval, sbst.1 2 slutet, kvälja 5. Striden .. (om vinskänkssocietetens ensamrätt till sin skylt) pågick genom hela 1700-talet och var sista gången föremål för rättslig handläggning så sent som den 6 April 1830, då två traktörer åtalades för skyltqval, men (osv.). SDS 1899, nr 99, s. 2.
-KÄPP. (numera mindre br.) skyltstång. Garfvar Barks skyltkäpp med ett stort kalfskinn till segel i toppen. Runeberg 4: 252 (1836). Cannelin (1921).
-LJUS. jfr -belysning. Nu är bommadt och stängdt och tyst öfverallt / sen man sista skyltljuset släckt. Wallander Spån. 58 (1909).
(I 3, 3 a) -LYKTA. lykta tjänande som skylt; äv.: lykta belysande skylt, särsk. registreringsskylt på bil. En skyltlykta, billig. Blecktornsgränd No 12. SD 1892, nr 337, s. 9. BilskolLb. 130 (1959; på bil).
-MÅLARE. person som yrkesmässigt målar skyltar (o. plakat). Det rör intet hjärta .. (i Amerika) att se en professor bli krämare eller en ingeniör förvandlas till litograf eller skyltmålare. AFSoldan (1858) hos Aho Soldan 274. RTKatal. 1973, 1: 1253. —
-MÅLERI 3~002 l. 1004.
1) (numera föga br.) skyltmålning. AHB 131: 7 (1887).
3) [bildl. anv. av 1] konst. schablonmåleri. Sirén Pilo 12 (1902).
-MÅLERIFIRMA. målerifirma utförande skyltmålning. NDA 1915, nr 279 B, s. 1.
-MÅLNING. målning av skyltar (o. plakat). AHB 12: 29 (1865). Skylt- och glasmålning. Textning. Glasetsning. HantvB I. 1: 217 (1934).
-MÄRKT, p. adj. (mera tillf.) om dörr: märkt med (namn)skylt. Ossian-Nilsson Hav. 95 (1910).
-PLANK. (numera mindre br.) plank (se d. o. 2) för annonsplakat o. d. GHT 1897, nr 263, s. 1. Östergren (1940).
-PLATS, sbst.1 (sbst.2 se sp. 5564). plats för skylt(ar), särsk. reklamskylt(ar). SvD(A) 1932, nr 40, s. 17.
(I 3, 7) -PLÅT. (numera bl. mera tillf.) plåt som utgör skylt. Tholander Ordl. (1872). MeddSlöjdF 1884, s. 12.
(I 1) -POST. (†) = skilt-post. Mellin Nov. 3: 303 (1841, 1867).
(I 8) -RECEPT. (numera mindre br.) recept (se recept, sbst.2) av skylt. SvLädSkoind. 1911, s. 85.
-REKLAM. reklam medelst skylt(ar) l. skyltning. SvD(A) 1931, nr 281, s. 8.
(I 3, 8) -SKINN. särsk. (i sht förr) till I 3: skinn utgörande skylt. Nere vid Ågatan stå butikdörrarna öppna, och garfvarenas skyltskinn hänga slaka i vindstillan. Nordmann BorgåBarn 113 (1906).
-SKOG. skog (se d. o. 2 a slutet) av skyltar; jfr -djungel. Motorför. 1955, nr 7, s. 3.
-SKRIFT. skrift på skylt. Ekenberg (o. Landin) 61 (1888).
-SKÖLD. (numera bl. mera tillf.) sköldformig skylt. Dagen 1897, nr 249, s. 3.
-STÅNG. stång till skylt; skyltarm; jfr skilt-stång. DA 1771, nr 90, s. 4.
(I 8) -SULA. (i sht förr) skom. sula av skylt. Hirsch LbGarfv. 174 (1898).
-TVALA. tavelformig skylt, skylt. Dagen 1900, nr 287, s. 2. Skylttavlor (med löstagbara bokstäver). SvIndKal. 1966, TillverknReg. s. 62.
-UR. skyltklocka. IndUtstMalmö 1896, s. 19.
-VAGN. (numera bl. tillf.) vagn l. bil försedd med skyltar varmed man kör omkring o. gör reklam för ngt. AB 1890, nr 103, s. 4. DN 1915, nr 271 A, s. 12 (om bil). Distribueringen (av mjölk från vissa mönsterladugårdar) skedde i särskilda glasflaskor från täckta skyltvagnar och av livréklädda barn direkt i hemmen. Ericson MejM 23 (1929).
-VERKSTAD~20, äv. ~02. verkstad för tillverkning av skyltar. ST 1914, nr 7403 C, s. 3.
-VÄSEN(DE).
1) sammanfattande om allt som har att göra med skyltar. 1MinnNordM V. 3: 3 (1884).
2) (tillf.) i uttr. göra så l. så beskaffat skyltväsen av sig, i nekande l. därmed jämförlig sats: göra så l. så beskaffat väsen av sig i fråga om skyltar. SvD(A) 1961, nr 19, s. 22.
Spoiler title
Spoiler content