SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1978  
SLÄDE slä3de2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (2Sam. 24: 22 (Bib. 1541) osv.) ((†) -er, äv. att hänföra till sg. släda, Almquist CivLokalförv. 3: 175 (i handl. fr. 1544), Rålamb 10: 51 (1691: slöder, felaktigt för släder)); äv. (numera bl. i vissa trakter) SLÄDA slä3da2, r. l. m. l. f.; best. -an; pl. -or (HH XI. 1: 17 (1531) osv.), förr möjl. äv. -er (se ovan).
Ordformer
(shled- i ssg 1647 (: shledeföredh, sg. best.). sled- 15341825 (: sledCele). sledd- 1577. sleed- 1668. slä- (slää-) i ssgr 1668 (: Slähyende)c. 1784 (: släfäll). släd- 1526 osv. släen, sg. best. 1700. släädh- 1666. -a 1526 (efter prep.), 1531 (: slädor, pl.), 1587 osv. -e 1536 osv.)
Etymologi
[fsv. sliþi, slæþi, slädha; jfr d. slæde, nor. slede, fvn. sleði (nor. dial. slede, nyisl. sleði), fsax. slido (mlt. slede, lt. slede(n)), mnl. slede (varav nl. slede, slee, eng. sleigh), med avledn. sleedse (varav eng. sledge), fht. slito, m., slita, f. (mht. slit(t)e, t. schlitten); i avljudsförh. till SLIDA, v.2 — Jfr SLISK, sbst.1]
1) (vanl. av häst(ar) draget) meddon bestående av två parallellt ställda medar med överbyggnad av ståndare (”fjätar”) o. bank l. bankar (se BANK, sbst.2) för last l. flak l. överrede (slädkorg o. d.), använt för varu- l. (i sht) persontransport på snö l. is (l. barmark) o. vanl. större än en kälke; äv. om meddon bestående av två kortare kälkar med gemensamt överrede, kälksläde; jfr DRÖG, sbst.1, SLÄPA, sbst. Släde med hundsfott. Åka släde. OPetri Tb. 104 (1526). Fyre Hästher, .. såm kunne både gå för Slädhe och Waghn. HSH 3: 107 (1600). Höet köres hem merendels på slädar och skrindar; ty på desse bergiga och backiga orter (i Bohusl.) kan man ej komma fort med vagn. Kalm VgBah. 102 (1746). Wintern 1708 och 1709, då hela Östersjön låg tillfrusen som en bro, så att man reste på släda från Finnland och Liefland ända till Köpenhamn. Ekelund 1FädH II. 2: 41 (1831). Nu komma timmerkörarne med sina hästar och slädar. LbFolksk. 297 (1890). BonnierKL (1927; äv. om kälksläde). Traktorer med bred-medade slädar är de enda fordon, som kan forcera de bottenlösa lersträngar, som kallas gator (i Aklavik i Canada). Ymer 1955, s. 106. — jfr ARBETS-, BOG-, BOND-, BRED-, FOR-, FÄRD-, GÖDSEL-, HUND-, HYR-, HÄLSINGE-, HÖ-, JÄGAR-, KALESCH-, KANON-, KAPP-, KAPPKÖRNINGS-, KARM-, KIST-, KOL-, KORG-, KUR-, KVARN-, KYRK-, LAPP-, LIK-, LÅNG-, MALM-, MJÖLK-, MOTOR-, NORRLANDS-, PACK-, PAR-, PINN-, POLAR-, RAJD-, REN-, RES-, ROT-, RYSS-, RÄNN-, RÄNNAR-, SKID-, SKJUTS-, SKOGS-, STEN-, TIMMER-, TÄCK-, VERK-, ÅK-, ÅKAR-SLÄDE m. fl. o. KVINNFOLKS-SLÄDA. — särsk.
a) i utvidgad anv., övergående till att beteckna så mycket av en vara som ryms i en släde (av viss storlek); förr äv. ss. måttsord. Hö .. 2670 1/2 slädor. HH XI. 1: 17 (1531). Een Släda medh snidkar werke 3 öre. OrdnLilleTull. 1622, s. B 3 a. Falkman Mått. 1: 455 (1884; i fråga om beräkning av halmmängd under medeltiden o. senare).
b) bildl.; förr särsk. i uttr. släden av de fyra bräderna, om likkista. Wadman Saml. 1: 83 (1830).
2) (i fackspr., i sht tekn.) om föremål som till form l. funktion påminner om en släde (i bet. 1); företrädesvis om redskapsdel l. verktygsdel med fram- o. återgående rörelse, som styres av (glider i) en prisma (se d. o. 1 b) l. styrlinjal l. gejd o. d.; jfr SLID, sbst.1 1. En (gevärs-)pipa i sender lägges .. horisontelt på borrbänken, der den hvilar på en släde af jern. Almroth Karmarsch 642 (1839). (Över den till tröskning utbredda säden) kördes med oxar antingen en rulle, försedd med klossar .., eller ock en släde, bestående af bräder, på hvilkas undre sida voro inskurna små hvassa stenar. Waldenström Österl. 177 (1895). Slädarna, på hvilka virket föres fram vid sågningen (i en justersåg), löpa på hyflade gejder med små friktionsytor. HufvudkatalSonesson 1920, 2: 27. Ytformmätaren .. kompletterar ytindikatorn. Den använder som indikerande instrument en .. (indikator) fäst i en släde, som glider på en noggrann linjalyta. HbVerkstTekn. 1: 622 (1944). Släde på flatstickmaskin .. (är) den växelgående del som uppbär låsbackar och låsplattor. PrelTextilteknOrdl. (1957). — jfr BORR-, KANON-, ROT-, SJÖ-, SKRUVSTYCKS-SLÄDE. — särsk.
a) skeppsb. om avlöpningssläde; äv. om liknande anordning för upphalning av fartyg för reparation o. d. Rålamb 10: 41 (1691). En släda, vanligen bestående af tvenne halfvor .. och hvilande på aflöpningsbädden, så att fartyget stående i denna släda kan glida ut. Witt Skeppsb. 293 (1863). Slädan, hvarpå fartyget skall upphalas (för kölhalning), färdigbygges på bädden. Frick o. Trolle 252 (1872). SohlmanSjölex. (1955). — särsk. (†) i utvidgad anv., om vart o. ett av de med fett smorda frihult som tjänade ss. skydd för fartygssidan vid sjösättning av skeppsbåt l. vid lastning o. lossning o. d.; äv. om var o. en av de balkar som bildar ramkonstruktionen på en avlöpningssläde. Röding 1: 264 (1794). Dens. SD 83 (1798).
b) sjöt. om racksläde; numera företrädesvis om större o. kraftigare travare varmed rundhult fasthålles vid skena på mast; jfr LITS, sbst.2 Hålen uppå Slädorne giöres l. half tum wijdare uti Diametern än som Racketråszens Diameter är. Rajalin Skiepzb. 182 (1730). Rydholm (1967). — jfr RACK-SLÄDE.
c) (förr) i fråga om slagning av tross på repslagarbana: i banans bakre del placerad anordning (bestående av grova sparrar) på vilken var uppbyggd en ställning försedd med ett grovt järn (akterjärnet) i vilket de slagna dukterna fästes, varefter de slogs till tross (varvid vid dukternas avkortning under slagningen hela anordningen släpades framåt), aktersläde. VetAH 1768, s. 121. 2NF 22: 1438 (1915). — jfr TOPP-, TÅG-SLÄDE.
d) (förr) på släplavettage, om det (direkta) underlag för eldröret som gled mot släpan (kursören) o. gm sin rörelse bakåt upptog rekylen, överlavett. Weste FörslSAOB (c. 1815). Släden (på haubitsens lavettage) .. uti hvilken haubitsens bakre del hvilar, passar noga till densamma och har urtagningar för dess valkar. BeskrFästnPosArtill. I. 9—10: 65 (1895).
e) tekn. på svarv o. d.: på en prisma förskjutbar del (t. ex. docka l. support) uppbärande verktygshållare (o. manöverorgan) o. d. (jfr SLID, sbst.1 1 b); förr äv. om fast trä- l. stålstång på urmakarsvarvstol, på vilken dockorna vilade. Luttropp Svarfk. 10 (1839; om fast stång). Vid statyetters förfärdigande (med viss träsniderimaskin) begagnas i stället för bordet en släde med två dockor, mellan hvilkas spetsar insättas trästycket och modellen, som skall kopieras. TT 1871, s. 298. 2SvUppslB 28: 39 (1953; på supportsvarv).
Ssgr (i allm. till 1): A: SLÄD-AMBULANS. ambulans bestående av släde. SvD(A) 1941, nr 86, s. 8.
-ANDRA. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) skoning på slädmed. SAOB A 1360 (1898).
(2) -APPARAT. apparat bestående l. kännetecknad av en släde; särsk. [jfr t. schlittenapparat] (numera föga br.) om en av den tyske fysiologen E. du Bois-Reymond († 1896) uppfunnen induktionsapparat i vilken sekundärspolen är förskjutbar över primärspolen på en släde, skjutmotstånd. Öhrvall Smaks. 69 (1889). TurÅ 1898, s. 226 (för slädhåv).
(2 a) -ARM. [jfr t. schlittenarm] skeppsb. arm (se ARM, sbst. III 4) på släde, stödjande mot skeppssidan; jfr -docka. Chapman Skeppsb. 222 (1775).
-AUTOMOBIL. (numera föga br.) motorsläde. TIdr. 1902, Reg. s. 5. 2NF 38: 393 (1926).
(2 a) -BALK. [jfr t. schlittenbalken] skeppsb. om var o. en av de balkar som bildar en släde; jfr -bjälke. Schulthess (1885).
-BANA.
1) [jfr t. schlittenbahn] till 1: bana (se bana, sbst.1 1 c) för slädtransporter; i sht förr äv. om väg med före för slädåkning (jfr bana, sbst.1 1 b). Wikforss (1804; under schlittenbahn). UB 7: 243 (1874).
2) skeppsb. till 2 a: bana (se bana, sbst.1 1 c) för avlöpningssläde. Verkstäd. 1957, s. 10.
-BANK. jfr bank, sbst.2, o. -bänk. Broocman Österg. 2: 226 (1760: Släd-Banke).
-BETSEL. (släde- 1582) (numera bl. tillf.) betsel för släddragare (slädhäst). TullbSthm 12/12 1582.
-BJÄLKE. (numera föga br.) = -balk. ÖoL (1852).
-BJÄLLRA. bjällra på l. för släde l. släddragare; jfr -klocka, -pingla. Iduna 10: 307 (1824).
(2 d) -BLOCK. (förr) på släde anbragt block (se d. o. 3 g); jfr -låda 2. KrigVAH 1810, s. 4 (1799).
-BOLSTER. (släda- 1553) jfr -dyna. SvKulturb. 9—10: 226 (i handl. fr. 1553).
-BONAD. (†) slädfordon. SundhetscollBer. 1855, s. 11.
-BORG. (släd- 1819 osv. släda- 1764. släde- 1783) [upptaget från fsv. slädha borgh] (om medeltida förh.) med kanoner försedd, slädliknande flyttbar ställning; jfr borg, sbst.1 2. LMil. 2: Föret. 25 a (1764).
-BOTTEN. (släd- 1744 osv. släde- 1747) botten i l. för slädkorg; jfr -flak. VetAH 1744, s. 213.
(2 a) -BROK. (förr) brok (se brok, sbst.2) fäst i släde. Frick o. Trolle 253 (1872).
-BUREN, p. adj. transporterad på släde. Hagberg Shaksp. 1: 275 (1847).
-BÅGE. (†) över släde uppspänd båge (se båge, sbst.1 4) tjänande att uppbära skydd för den åkande. Fries 2Linné 2: 220 (i handl. fr. 1772).
-BÅT. (numera bl. tillf.) motorbåt med starkt konkav botten; jfr sjö-släde. Nerén (1930).
-BÄDD. bädd i släde. Bergfors PörtRenv. 53 (1934).
-BÄNK. (i Finl.) = -bank. Juslenius 314 (1745). Landsm. XI. 3: 213 (1897).
-BÖSSA. (släd- 1667 osv. släde- 16591671) (förr) bössa (gevär) för jakt med släde. BoupptSthm 18/10 1659. l. liten Slädebössa medh Hölster. Därs. 1671, s. 341.
(2 a) -DOCKA. (numera föga br.) slädstötta; jfr docka, sbst.1 6. Uggla Skeppsb. SvEngLex. (1856).
-DON.
1) till 1: slädfordon; jfr -doning, -åkdon. Ström Skogsh. 104 (1822).
2) (numera bl. mera tillf.) till 2 (d), om släde. KrigVAH 1810, s. 11 (1799; till karronad).
-DONING. (vard.) slädfordon; jfr -don 1. SkånD(B) 1958, nr 58, s. 11.
-DRAGARE. djur (l. person) som drar l. har till uppgift att dra en släde l. slädar; jfr -hund, -häst. Wikforss (1804; under schlittenführer). För att duga till släddragare måste renen dresseras som helt ung. Düben Lappl. 100 (1873).
-DRAGNING. dragning av släde. Andersson KinPingv. 255 (1933; i fråga om personer).
-DRÖG. (släd- 1900 osv. släda- 1674) (numera bl. tillf.) meddon utgörande ett slags större drög. RannsaknAntikv. I. 1: 305 (1674).
-DYNA. (släd- 1679 osv. släde- 15621678) (sitt)dyna i l. för släde; jfr -bolster, -hyende, -kläder, -kudde, -örngott. ArkliR 1562, avd. 5.
-EKIPAGE. jfr ekipage 4 o. -fordon. Tersmeden Mem. 1: 54 (c. 1790).
(2) -ELEKTROD. tekn. på svetsaggregat o. d.: på en släde åkbar elektrod. Bergman HbJärn 3: 170 (1926).
-EXPEDITION. expedition (se d. o. 5) företagen medelst släde l. slädar. GHT 1895, nr 222, s. 2.
-FARANDE, p. adj. särsk. substantiverat: slädfarare. Bremer Sysk. 1: 102 (1848; i pl.).
-FARARE. (släde- 1769) [jfr t. schlittenfahrer] person som far l. farit l. brukar fara med släde. Weise 1: 264 (1769).
-FART. (släd- 1778 osv. släde- 1746) [jfr t. schlittenfahrt] slädfärd; särsk. om slädfärd företagen i nöjessyfte (jfr -parti, -tur). Dähnert 278 (1746). Preussiska Infanteriets slädfart öfver Frisch-Haf (i kriget år 1679). Schönberg Bref 2: 394 (1778). Söndagen egnades allmänt åt slädfarter och vintersport. Dagen 1898, nr 30, s. 1.
-FILT. (släd- 1865 osv. släda- 15411637. släde- 15341756. slädes- 1543) filt (se filt, sbst.1 2) avsedd l. använd ss. skydd mot kylan (särsk. för benen) vid slädfärder; jfr -fäll, -hud, -täcke. TullbSthm 1534, s. 5 a (: slede filter, pl.). jfr rysse-släd-filt.
-FJÄTTER; äv. -FJÄTTRE ~fjät2re, n.; best. -et; pl. -er. (släd- 1865 osv. släde- 1748. -fjättret, sg. best. 1748) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) ”fjäte” på l. till släde. VetAH 1748, s. 106. Cannelin (1939).
-FLAK. jfr flak, sbst.1 4 slutet. Rig. 1938, s. 192.
-FORA. jfr fora, sbst.1 1. Koch GudVV 1: 89 (1916).
-FORDON~02 l. ~20. fordon utgörande släde l. liknande don för färd på snö. SoldIHäst. 1938, s. 52.
-FORM. jfr form I 9. SvUppslB 25: 333 (1935).
-FÄLL. (släd- 1756 osv. släde- 1553 (: Rÿsseslädhefell(e)r), 17231794. slädes- 1808) jfr fäll, sbst.1 1, o. -filt samt släde-skinns-fäll. BoupptToftnäs 1723. jfr vargskinns-slädfäll.
Ssg: slädfälls-band. band för fästande av slädfäll. Lagerlöf AnnaSv. 419 (1928).
-FÄRD. färd med släde l. slädar; jfr -fart, -parti, -tur. Nordenskiöld Vega 1: 268 (1880). Johnson i 3SAH LXVI. 2: 208 (1957; i nöjessyfte).
-FÖRE. (släd- 1693 osv. släda- 1638. släde- 16231829) [fsv. slädha före] före (se före, sbst. 2) som gör det möjligt l. lätt att använda släde; äv. i uttr. (förr äv. med) slädföre, med hjälp l. utnyttjande av sådant före. OxBr. 5: 252 (1623). Jag hoppas .. wara fore jul hos min Engell och resa med slääföre till Vapnöö. Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 1: 77 (1693). Det gröfre artilleriet framskaffades med största svårighet, på slädföre, från fästningarne i ryska Finland. Ahnfelt KröntRiv. 1: 12 (1887).
Ssgr: slädföres-dag. Upsala 1914, nr 58, s. 4.
-tid. BL 13: 361 (1847).
(2 a) -GINA. (i sht förr) gina för förflyttning av släde. Frick o. Trolle 253 (1872).
Ssg (i sht förr): slädgine-block. ginblock ingående i slädgina. Frick o. Trolle 254 (1872).
-HAKE. (släde- 1655) (förr) jfr hake, sbst.2 6, o. -bössa. Cederström o. Malmborg ÄLivrustk. 63 (i handl. fr. 1655).
(2 a) -HALVA. skeppsb. om var o. en av de två delar av en avlöpningssläde som står en på vardera sidan om fartyget. Witt Skeppsb. 294 (1863).
-HANDTAG~02 l. ~20. handtag på l. till släde.
-HUD. (släd- 1792 osv. släde- 1652) jfr hud, sbst.1 2, o. -filt, -fäll. BoupptSthm 26/4 1652.
-HUND. hund använd l. avsedd ss. släddragare; äv. om hund tillhörande den rasgrupp bland hundarna som används ss. släddragare (särsk. i pl., om rasgruppen). UB 7: 241 (1874). DjurVärld 12: 337 (1960; i pl., om rasgruppen).
Ssg: slädhunds-blod. blod (se d. o. 5 a) utmärkande för slädhundar. Nordström Byn 137 (1930).
-HUNDSFOTT~02 l. ~20. jfr hundsfott 3 b. Klint (1906).
-HUS. (släde- 1700) hus för förvaring av släde l. slädar. OfferdalKArk. N II 1, s. 60 (1700).
-HYENDE. (släd- 1668 osv. släda- 1561—65. släde- 15611682. slädes- 1671) (numera bl. dels i vitter stil, dels i skildring av ä. förh.) (avlång) släddyna. KlädkamRSthm 1561 K, s. 15 a.
(2) -HÅV. (i fackspr.) planktonhåv fäst på slädapparat som glider på havsbottnen; jfr -skrapa. TurÅ 1898, s. 225.
-HÄCK. i sht lant. jfr häck, sbst.3 d, o. -korg. Landsm. XI. 3: 208 (1897).
-HÄL. (i vissa trakter) om en på bakändan av slädmed påsatt upphöjning av trä. LBl. 1916, nr 4, s. 28.
-HÄST. (släd- 1766 osv. släda- 15561564. släde- 15251556) [fsv. slädha häster] häst använd l. avsedd ss. släddragare; jfr -klippare, -löpare, -travare. G1R 2: 223 (1525).
-HÖRN. (släde- 1670) hörn av släde l. slädkorg o. d. ConsAcAboP 3: 396 (1670).
-KANT. jfr kant, sbst. 9. Lönnberg Ragnf. 90 (1873).
-KAPPA. (numera bl. mera tillf.) jfr -kläder. DA 1808, nr 10, Bih. s. 1. —
-KARAVAN. karavan (se d. o. 1 slutet) av slädar; jfr -fora, -kolonn. Adelsköld Dagsv. 4: 101 (1901).
-KARM. (släd- 1930 osv. släde- 1612) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) jfr karm 3 o. -korg. KlädkamRSthm 1612 A, s. 34 b.
-KLIPPARE. (släda- 1556. släde- 15431555) (numera bl. i skildring av ä. förh.) jfr klippare, sbst.3, o. -häst. G1R 15: 103 (1543).
(2) -KLO. sjöt. på gaffelklo (se d. o. 2) på mast: inrättning bestående av en släde förskjutbar på en mitt i gaffelklon gående skena. TIdr. 1887, s. 77.
-KLÄDE. (släda- 1549. släde- 15491648) (förr) kläde (se d. o. I 1) avsett l. använt för textil utrustning av släde l. slädar; förr äv. motsv. kläde II 1, om tygstycke för detta ändamål; jfr -kläder. GripshInvent. 1549. Ett suart klädhe som war lickt ett slädekläde. ÅngermDomb. 1648, s. 120.
-KLÄDER, pl. (numera bl. mera tillf.) (varma) kläder för bruk vid slädfärd(er); äv. om textil utrustning för släde (t. ex. släddyna o. slädtäcke). Weste (1807). Nordström Luleåkult. 88 (1925; för släde).
-KLÄDSEL. (numera bl. mera tillf.) jfr -kläder. ÖgCorr. 1854, nr 1, s. 4.
-KOFTA. (numera bl. mera tillf.) jfr -kläder. SD 1892, nr 332, s. 2.
-KOLONN. mil. jfr kolonn 2 a o. -karavan. Hjalmarson KrigsmFinl. 75 (1919).
-KONSTRUKTION. jfr konstruktion 1 a, b. Fatab. 1933, s. 298.
-KORG. (släd- 1787 osv. släde- 1685) korg (se d. o. 2 e) på l. för släde. BoupptSthm 1685, s. 421 b.
-KROK. (släd- 1932 osv. släde- 15611564) krok (t. ex. dragkrok) på l. för släde; jfr -ögla. KlädkamRSthm 15611565 E, s. 6 b. Rig 1938, s. 192.
-KUR. (förr) kur (se kur, sbst.2 e) utgörande överrede på släde. Juslenius 49 (1745).
-KÄLKE. släddon i form av kälke; kälke utgörande en av det par kälkar som utgör en (kälk)släde. BoupptVäxjö 1832. Ett par beslagna och målade Släd-Kälkar. LdVBl. 1887, nr 7, s. 1.
-KÖRARE. person som ägnar sig åt slädkörning. Tersmeden Mem. 1: 57 (c. 1790).
-KÖRNING. körning (se köra, v. 8) av släde. Östergren (1941).
-LANDÅ. (förr) släddon i form av landå. SvD 1918, nr 318 B, s. 8.
-LASS. (släd- 1849 osv. släde- 15871653) jfr lass, sbst.2 1, o. -last. 2 sledelasz spiick och hesteskoor och söm. TbLödöse 56 (1587). 13 slädlass hafrehö. Skarstedt Vagab. 259 (1914).
-LAST. last (se last, sbst.2 1) på l. för släde; jfr -lass. Möller (1790).
(1, 2 d) -LAVETT. (förr) på släde (vid vinterföre) placerad l. ss. släde utformad lavett. Möller (1790). Jakobsson ArtillK12Tid. 118 (1943).
-LIDER. (släde- 1721) jfr -hus. Beskow Bruksherrg. 56 (i handl. fr. 1721).
-LÅDA. (släd- 1667 osv. släde- 1650)
1) till 1: låda (se låda, sbst.1 1) utgörande l. avsedd ss. överrede på släde (jfr -korg); äv. om (mindre) låda för förvaring av förnödenheter på släde (jfr -skrin). BoupptSthm 3/11 1650. Berg SkansenVagnh. 2 (1926; om slädkorg). SoldIHäst. 1942, s. 51 (för förvaring).
2) (förr) till 2: låda (se låda, sbst.1 2 a) placerad på släde (för underlättande av inriktning); jfr -lavett, sväng-låda. SvFlH 2: 55 (i handl. fr. 1739).
-LÖPARE. (släd- 16881847. släde- c. 1730) (numera föga br.) (snabb) slädhäst. Den 17 war iagh och Prins Frederik medh s[l]edlöparna uppå issen wedh Carelberg. Carl XI AlmAnt. 148 (1688). Tungan är som en Slädlöpare ju mindre börda man har effter honom, ju fortare löper han. SedolärMercur. 1: nr 11, s. 7 (1730). Meurman (1847).
-MAKARE. (släd- 1698 osv. släde- 15861602) [jfr t. schlittenmacher] person som yrkesmässigt tillverkar slädar. HovförtärSthm 1586 B, s. 126 (: slädemachar).
(1, 2) -MASKIN. (numera bl. tillf.) maskin i form av en släde. Björnståhl Resa 3: 149 (1778; om förh. i Turkiet; använd för tröskning).
-MED l. -MEDE. jfr med, sbst.1 2, o. -ås. BoupptRasbo 1741.
Ssg: slädmeds-ämne. LdVBl. 1831, nr 18, s. 3.
(2) -MIKROTOM. (i fackspr.) mikrotom vari kniven l. undersökningsobjektet är fäst i en förskjutbar släde. 2NF 18: 486 (1912).
-MÖSSA. (numera bl. mera tillf.) jfr -kläder. Weste (1807).
-NÄT. (i sht förr) nätformigt tygstycke lagt l. avsett att läggas över slädhäst o. slädes främre del ss. skydd mot snö(klumpar) från hästens hovar; jfr -travar-nät, -skärm o. rack-nät. SP 1792, nr 9, s. 4.
-PARTI. [jfr t. schlittenpartie] av ett sällskap med slädar företagen lusttur (i festliga former); äv. övergående till att beteckna deltagarna l. ekipagen; ngn gg äv. allmännare, om sällskap av slädfarare; jfr -färd, -tur. Fischerström Dagb. 28 (1773). Tersmeden Mem. 1: 19 (c. 1790; om deltagarna). Jag mötte ett stort slädparti. Weste FörslSAOB (c. 1815). Walléns tillställer Subscriberadt Slädpartie. Topelius Dagb. 4: 65 (1839). Ymer 1932, s. 21 (allmännare).
-PENNINGAR, pl. (släd- 1827 osv. släda- 1530. släde- 15331768) (förr)
1) penningutskylder ersättande en skatt som urspr. utgick i form av skyldighet till slädtransporter. Aårligh Renta aff .. Tauastahws Län .. Sledha peninga .. ij m(ar)ch. HFinlKamF 1: 10 (1530; i utdrag ur räntekammarbok). Därs. 2: 103 (c. 1575).
2) skjutspengar för skjutsning med släde. HovförtärSthm 1768, s. 342.
-PINGLA. jfr pingla, sbst.2 1, o. -bjällra. Blomberg Städ. 191 (1931).
-PISKA. piska använd l. avsedd att användas vid slädfärder. DA 1793, nr 13, s. 4.
(2) -PRESS. (i fackspr.) press (se press, sbst.1 2) med åkbart underverktyg; särsk.: för pressning av taktegel använd tegelpress vars underhalva är monterad på en släde. SvGeolU Ca 6: 374 (1915). HbKemTekn. 3: 104 (1948).
-PÄLS. (numera bl. mera tillf.) jfr -kläder. Knorring Förh. 1: 242 (1843).
-RACK. (numera i sht i skildring av ä. förh.) rack (se rack, sbst.1). DA 1771, nr 11, s. 4.
-REDSKAP. (släd- 1803. släde- 16851765) (†) om (tillbehör till) släde. BoupptSthm 1685, s. 1171 a. PH 8: 7096 (1765).
-REM. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) jfr rem, sbst.2 2. Landsm. XI. 9: 10 (1896).
(2 a) -RÄNNA. skeppsb. om var o. en av de två rännor i vilka avlöpningssläden löper. Dalman 53 (1765). Röding SD 84 (1798).
-SEGEL. för släde avsett segel; i sht i fråga om arktiska förh. Antarctic 1: 306 (1904).
-SELE. (släd- 1671 osv. släde- 16671743) sele för släddragare (i sht slädhäst); jfr -seltyg. BoupptSthm 1668, s. 67 (1667).
-SELTYG~02 l. ~20. jfr -sele. Lindfors (1824).
-SKENA. (släd- 1892 osv. släde- 17511764) skena (se skena, sbst.2 1 d) på l. för slädmed. BoupptVäxjö 1751.
-SKIDA. skidliknande slädmed. Wulff GrönlDagb. 309 (1917).
-SKJUTS. skjutsning med l. på släde; vanl. konkret, om släde (med dragare); jfr skjuts 2, 3. Jag skulle åka hem med slädskjuts från byn. Modin Ringström ProstMinn. 193 (1930). IllSvOrdb. (1955; äv. abstr.).
-SKO. (i sht i fackspr.) konkret: slädskoning. Cannelin (1921).
-SKONING. skoning (se sko, v. 2 e) av slädmed(ar); vanl. konkret: skoning (se sko, v. 2 g) på l. för slädmed. JernkA 1829, Bih. s. 213. Stångstål för slädskoning. Därs. 1852, s. 355. Han hade en större beställning på hjul- och slädskoningar. Johansson SmedLuff. 121 (1945).
-SKO-STÅL. (i sht i fackspr.) stål för slädskoning. PT 1917, nr 304 A, s. 2.
(2) -SKRAPA. (i fackspr.) jfr skrapa, sbst. 1 a, o. -håv. FoFl. 1941, s. 129.
-SKRIN. (släd- 1659 osv. släde- 1667) (i sht förr) skrin för förvaring av förnödenheter på släde. BoupptSthm 10/3 1659.
-SKRINDA. skrinda (se skrinda, sbst. 2) på l. för släde l. om skrinda (se skrinda, sbst. 3) ss. släddon. DA 1793, nr 28, s. 3.
-SKÄRM. (i sht förr) framtill på släde: skärm utgörande skydd mot snö(klumpar) uppkastad(e) från slädhästs hovar; jfr -nät. Möller (1790).
Ssgr (i sht förr): slädskärms-, förr äv. slädskärme-beslag. (-skärme- 1817) BoupptVäxjö 1817.
-galler. galler i l. till slädskärm. Norrskensfl. 1907, nr 35, s. 1.
-SLÅ. (tvär)slå i släde; jfr -spant. Landsm. XI. 3: 241 (1897).
-SPANT. (i vissa trakter) spant i l. för ackja l. liknande släddon; jfr -slå. Grundström Pirak NomadLiv 118 (1933).
-SPÅNG. (†) medjärn till slädmed; jfr med-spång. BoupptRasbo 1740. JernkA 1824, s. 174.
-SPÅR. spår efter slädmed(ar). Törneros (SVS) 4: 151 (1827).
-STOLPE. om var o. en av de hörnstolpar på (bakre delen av) en släde som tjänar ss. handtag att skjuta i l. ss. stöd för last o. d. Nylander Hemma 22 (1909).
-STRÅK. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) slädspår. Lindström Österhus 353 (1952).
-STÅNG. stång (av järn l. stål) använd l. avsedd ss. (beslag under) slädmed; jfr -skena. JernkA 1866, s. 284.
(2 a) -STÖTTA. skeppsb. om var o. en av de stöttor på slädes främre o. bakre kant som stöder mot fartygssidan. ÖoL (1852).
(2 a) -SURRNING. skeppsb. konkret: surrning varmed släde fästes vid fartyget; jfr -tåg. Frick o. Trolle 114 (1872).
-SVEN. (släd- 1906 osv. släde- 17521885. slädes- 1851) [fsv. slädha sven] (i skildring av ä. förh.) sven med uppgift att sköta om slädar o. vara slädförare. Rhyzelius Episc. 1: 124 (1752).
(2) -SÅG. [jfr t. schlittensäge] (i fackspr.) elektriskt driven maskinsåg vars sågklinga o. drivanordning är placerade på en släde. Bergman HbJärn 2: 83 (1923).
-SÄTE. säte i (l. för) släde. Rydberg Vigg 7 (1875).
-TISTEL. tistelstång på l. för släde. Juslenius 425 (1745).
-TORG. (släde- 1674) (förr) särsk. i uttr. vagn- och slädtorg, torg för uppställning av vagnar o. slädar. Palmquist ObsRyszl. 29 (1674).
-TRANSPORT. transport med släde. TrängRegl. 1940, s. 400.
-TRAV. (numera föga br.) om mycket hastigt trav (använt av slädtravare). Ehrengranat HästRör. 61 (1818).
-TRAVARE. (släd- 1762 osv. släde- 1768) (snabb) travare använd l. avsedd ss. slädhäst; jfr -löpare. Dalin Hist. III. 2: 50 (1762).
Ssg: slädtravar-, äv. slädtravare-nät. (numera bl. tillf.) slädnät för slädtravare. BvBeskow Lefn. 186 (1857).
-TROPP. (förr) tropp utrustad med hästanspända slädar. TrängRegl. 1940, s. 400.
-TUGA l. -TÅGA. (släd- 1915 osv. släda- 1638. släde- c. 1730) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) på l. till släde: vidjelänk l. dyl. vari skaklarna fästs; jfr -ögla. ÅngermDomb. 21/7 1638, fol. 137.
-TUR. jfr -färd, -parti. 2NF 19: 11 (1913).
(1, 2) -TÅG. särsk. (skeppsb.) till 2 a: tåg för surrning av (avlöpnings)släde vid fartyget; jfr -surrning. Pihlström SkeppAflöpn. 1: 1 (1796). Frick o. Trolle 114 (1872; på släde för upphalning av fartyg).
-TÅGA, se -tuga.
-TÄCKE. (släd- 1662 osv. släde- 16371743) jfr -filt. BoupptSthm 17/3 1637.
-TÖM. (släd- 1843 osv. släde- 16541723) töm för släddragare (slädhäst). SthmStadsord. 1: 114 (1654).
-UTRUSTNING~020. utrustning för slädfärd(er). Antarctic 1: 248 (1904).
-VAGN. [jfr t. schlittenwagen] (†) med slädmedar försedd vagn (för färder i menföre). DA 1771, nr 178, s. 3. Bremer Brev 2: 106 (1841).
-VÅG. (släde- 1765) (förr) våg för vägning av slädar med malm o. d. Bergv. 3: 212 (1765).
-VÄG. väg (använd l. lämplig) för slädfärder. Collan Kalev. 1: 131 (1864; bildl.).
-ÅKA, r. l. f. (†) slädfordon. DA 1808, nr 70, s. 4.
-ÅKA, v. (mera tillf.) åka med släde. Spong Kråkn. 120 (1963).
-ÅKANDE, n. jfr -åkning. Bremer NVerld. 1: 233 (1853).
-ÅKDON~02 l. ~20. jfr -fordon. LdVBl. 1841, nr 1, s. 3.
-ÅKNING. åkning med släde; jfr -åkande, släda-gång. SvTyHLex. (1851).
-ÅS. (släd- 1791 osv. slädes- 17231732) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) slädmed. BoupptToftnäs 1723.
-ÖGLA. på l. till släddon: ögla vari skaklarna fästs. Grundström Pirak NomadLiv 92 (1933; på ackjor).
-ÖRNGOTT~02 l. ~20. (släda- 1549. släde- 1549) (i sht förr) kudde i l. för släde. GripshR 1549 (: sleda örnegåth .. Slede Örnegått).
-ÖVERKAST~002, äv. ~200. överkast för släde. Grundström Pirak NomadLiv 137 (1933).
B (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): SLÄDA-BOLSTER, -BORG, -DRÖG, -FILT, -FÖRE, se A.
-GÅNG. slädåkning. Hildebrandsson VäderlMärk. 3 (1894).
-HYENDE, -HÄST, -KLIPPARE, -KLÄDE, se A.
-LÄNKA, se C.
-MÄSTARE. [fsv. slädha mästare] (†) slädmakare. NorrlS 1—6: 290 (1543).
-PENNINGAR, se A.
-TRÄ. (†) trästycke (slädstolpe l. dyl.) hörande till släde. BtHforsH 1: 238 (1639).
-TUGA, se A.
-VED. (†) ved avsedd att fraktas med släde. Teitt Klag. 212 (1555).
-ÖRNGOTT, se A.
C (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): SLÄDE-BETSEL, -BORG, -BOTTEN, -BÖSSA, -DYNA, -FARARE, -FART, -FILT, -FJÄTTER, -FÄLL, -FÖRE, -HAKE, -HUD, -HUS, -HYENDE, -HÄST, -HÖRN, -KARM, -KLIPPARE, -KLÄDE, -KORG, -KROK, -LASS, -LIDER, -LÅDA, se A.
-LÄNKA. (släda- 1561. släde- 1563) (†) kätting för kanonsläde (se d. o. 1). ArkliR 1561, avd. 19. FörtHertJohLösegend. 1563, s. 116.
-LÖPARE, -MAKARE, -PENNINGAR, -REDSKAP, -SELE, -SKENA, se A.
-SKINNS-FÄLL. (†) slädfäll. BtFinlH 4: 209 (1563).
-SKRIN, se A.
-SVEGE. på vissa slädar, om vart o. ett av två längsgående trästycken som förenar banken med medarnas främre del; jfr släd-rem. GbgMag. 1760, s. 466 (: slädeswedje).
-SVEN, -TORG, -TRAVARE, -TUGA, se A.
-TYG. [jfr t. schlittenzeug] (†) utrustning till en släde (särsk. om slädsele med tillhörande utrustning). TullbSthm 5/10 1558. l. släda med tilhörigt slädetyg. BoupptSthm 1675, s. 299 b.
-TÄCKE, -TÖM, -VÅG, -ÖRNGOTT, se A.
D (†): SLÄDES-FILT, -FÄLL, -HYENDE, -SVEN, -ÅS, se A.
Avledn.: SLÄDA, v. (mera tillf.) åka släde; äv. tr.: transportera (ngn l. ngt) med släde. Hasselblad BergslVärml. 41 (1929; intr.). GbgP 1948, nr 28, s. 12 (intr.).
Särsk. förb. (mera tillf.): släda ned l. ner. särsk. tr.: transportera ned (ngn l. ngt) med släde. Burman VargFjäll 81 (1945).
släda upp. särsk.: fara upp med släde. Wulff GrönlDagb. 45 (1934).
Spoiler title
Spoiler content