SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1978  
SLÄP slä4p, n. (G1R 22: 103 (1551) osv.), äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) r. l. m. (Tempeus Messenius 188 (1612; i bet. 12), Dalin Arg. 2: 347 (1754; i bet. 13 a)); best. -et, ss. r. l. m. -en; pl. = (Sylvius Curtius 365 (1682) osv.).
Ordformer
(slep (-ee-) 16271835, 1948 (återgivande talspr. i Sthm). släp (-ää-) 1551 osv.)
Etymologi
[sv. dial. slep, släp, m. l. f. l. n.; jfr (ä.) d. slæb, nor. slep; delvis vbalsbst. till SLÄPA, v.1, delvis (i bet. 12) sannol. av lt. slep, m. (jfr nl. sleep, t. schlepp(e)), sannol. till mlt. slepen (se SLÄPPA, v.2)]
A. i abstrakt(are) anv.
1) (numera i sht ngt vard.) motsv. SLÄPA, v.1 I 1, 2: släpande (med tanke på kropps- l. kraftansträngning); mödande l. ansträngning (av kropp l. krafter), idogt verkande l. arbetande; (tungt) kroppsarbete; mödosamt l. träligt l. besvärligt arbete l. mödosam osv. tjänst(göring) l. sysselsättning o. d.; äv. allmännare: möda, arbete; ofta gm och förbundet med slit (jfr SLIT 3), stundom äv. arbete l. möda o. d. (förr äv. drag l. fik; jfr DRAG I 4 o. FIK, sbst.1 2), i mer l. mindre pleonastiska uttr. G1R 24: 9 (1553). LPetri Œc. 29 (1559: slääp och dragh). Mentes att förekomma släp landhvägen bättre vara, det Gesandterne skulle medh H. K. M:ts galleja afhemptas från Arboga. RP 10: 564 (1644); jfr 2. Columbus Bibl. G 3 a (1674: fijk och slääp). Det måtte vara ett satans släp att vara vid tullen! — sade Olsson. Blanche Våln. 339 (1847). Lundgren MålAnt. 2: 162 (1872: släp och möda). Från arbetare till konstnär; från maskinmässigt släp till själfständigt skapande. Bergh Konst 93 (1894, 1908). (Notisen om ett dödsfall) kallade för en stund tankarne tillbaka från hvardagslivets slit och släp. PedT 1895, s. 361. Nu foro vi till en annan stadsdel .. där arbetet och släpet pågingo som bäst. Lagergren Minn. 8: 113 (1929). Från morgon till kväll ha .. (draghundarna) stretat framför slädarna .. och några av djuren bli helt snöblinda. Men släpet är över och hundarna veta det. Söderhjelm Ingstad Pälsjäg. 102 (1932). — jfr KROPPS-, SKOL-, TIMMER-, TRÄLDOMS-, VARDAGS-, YRKES-SLÄP m. fl. — särsk.
a) (†) i uttr. (det) egyptiska släpet l. Egypti släp, om judarnas träldom i Egypten; anträffat bl. allmännare l. mer l. mindre bildl., om träldom under synd l. om jordisk möda l. jordiskt slit. Gudh .. skal .. en gång komma .. och förlossa oss vthu thetta Ägyptiska släpet som wij här leffue vthi. Rudbeckius Horn A 3 a (1618). Norrman BlindSe 226 (1832: Egypti släp).
b) (numera föga br.) i uttr. begagna l. nyttja o. d. ngt i l. till släp, begagna l. nyttja o. d. ngt i det dagliga arbetet l. den dagliga tjänst(göring)en l. i vardagslag. Weste FörslSAOB (c. 1815: nyttjas i släp). Till släp begagnas en rundskuren mössa. IllMilRevy 1898, s. 29.
c) ss. förled i ssgr betecknande sak (i sht klädedräkt o. dyl. l. del därav), angivande det som betecknas i senare leden ss. nyttjat l. avsett att nyttjas vid (grövre) arbete l. i daglig tjänstgöring l. i vardagslag l. ss. grövre l. mindre fint l. av sämsta slag; särsk. liktydigt med: arbets- (i fråga om kläder äv.: vardags- l. slit-).
2) motsv. SLÄPA, v.1 I 1 (särsk. j): släpande (med tanke på förflyttning l. transport); bogsering; särsk. i uttr. på, äv. i släp, förr äv. släpet, använt (vanl. i förb. med verb, i sht ha l. ta l. vara) för att beteckna att ngt (l. ngn) förflyttas l. transporteras släpat (släpad) efter ngt (l. ngn), fäst vid detta (denne) medelst tross l. lina l. draganordning av annat slag (särsk. liktydigt med: under bogsering); äv. oeg. l. mer l. mindre bildl. G1R 22: 103 (1551; i fråga om forsling av järnmalm). (Sv.) Taga i släp .. (t.) bugsiren. Möller (1790). En dag gaf .. (timmerköraren) sig utför berget med ett stort timmerlass på släp. VL 1901, nr 53, s. 2. Stewarden .. berättade, att vi voro på släp. Bergdahl Antip. 90 (1906). En liten ångbåt kommer och tar på släp en del av stockarna, som inneslutits uti en mindre bom. Sandström NatArb. 2: 28 (1910). År 1091 vunno ungrarna landet (dvs. Kroatien) med väpnad hand, och sedan har det mestadels ehuru något motsträvigt följt på släp med Ungern genom historien. Nordenstreng EurMänRas. 204 (1917). Stora fraktplan med eller utan fullastade segelflygplan i släp skola överta en stor del av frakttrafiken. TT 1944, s. 726. — särsk.
a) i de i huvudmom. nämnda uttr., i vissa anv.
α) i fråga om att (vid kall väderlek) bogsera o. därvid söka bringa motorfordon att starta. Följande morgon är det 16 grader kallt, automobilerna äro frusna och måste köras på släp. Böök ResFrankr. 75 (1916).
β) i vissa bildl. anv.
α') (numera bl. i vitter stil) använt för att beteckna att ngt har ngt i släptåg (se SLÄP-TÅG, sbst.1 3) l. medför ngt ss. konsekvens l. att ngn l. ngt (icke) låter sig ledas l. styras av ngn l. ngt l. att ngn har att dras med l. hjälps fram till ngt o. d. CAEhrensvärd Brev 2: 27 (1795: följer .. efter på släp). Aristoteles. Gudar! hvad ondt har jag gjort, att från sekel till sekel så nödgas / Föra i släp, hvart jag går, dumma Poeticors mängd? Atterbom SDikt. 1: 301 (1810, 1837). Agardh är också i högsta onåd (hos konsistoriet), emedan han, som jag, har den olyckan att ej alltid vilja följa med på släpet. Tegnér Brev 2: 51 (1818). Att möjligtwis (vid utnämnandet av teologie doktorer i samband med kröningen) någon gunstling kommit med på släpet, bör icke wäcka förundran. VexjöBl. 1844, nr 18, s. 3. Regeringen låter taga sig i släp af en riksdags- eller kammarmajoritet för tillfället. Samtiden 1873, s. 770. Erfarenheten .. lärde mig, huru många bekymmer skulder öfver tillgångarne medföra, och hvilka faror de kunna hafva på släp. Adelsköld Dagsv. 1: 300 (1899).
β') (numera i sht vard.) använt för att beteckna att ngn (vanl. uppfattad ss. huvudperson) har ngn l. ngra i släptåg l. i hälarna på sig l. i sitt följe l. sällskap o. d. Sundén (1891: Ha med sig i släp); jfr α'. Med mina barn på släp rymde jag fältet (dvs. lämnade den kvava järnvägskupén där fönstren icke fick öppnas). Tenow Solidar 2: 12 (1906). Benke hejade förstås, men killen han hade i släp höll sej lugn. Sjöman Lekt. 81 (1948). Två karlar prövar sin armstyrka på gjutjärnskanonerna som paraderar framför trappan, en av dem har hustrun på släp. Aspenström Bäck. 37 (1958).
b) (numera mindre br.) bildl., dels i uttr. följa l. resa o. d. i ngns släp, följa l. resa osv. i ngns släptåg l. följe l. i hälarna på ngn, dels i uttr. hänga ngn i släpet, hänga efter ngn l. följa efter i ngns släptåg. Det är således jag, som får den ovärderliga lyckan .., den charmen, att resa i ert släp (sade kammarjungfrun till en kammartjänare, som i det pass han uttagit för båda, uppgivit sig ss. huvudperson). Almqvist GMin. 3: 113 (1842). Aina (Topelius) gjorde ett djupt intryck på kusin Wille Schalin och andra gossar, som ”hängde henne i släpet hvart hon gick och knuffades för att få sitta bredvid henne”. Vasenius Top. 3: 510 (cit. fr. 1855). I stugan (inträdde) den unga prästmor .. och i hennes släp följde .. fyra pojkar, hennes söner. Topelius Fält. 2: 152 (1856). Cannelin (1939: hänga ngn i släpet).
c) [efter motsv. anv. i sv. slang] (i slangfärgat spr.) bildl., övergående i bet.: sällskap (i abstr. bet.); särsk. dels i uttr. ha l. få släp (med ngn), ha l. få sällskap (med ngn, i sht person av motsatt kön), dels i uttr. hålla ngn släp, hålla ngn sällskap; jfr SLÄPSKAP. Han som hade släp med henne, jäntan, Maria. Johnson Se 78 (1936). Kan du inte hålla mej slep va? Sjöman Lekt. 134 (1948). Hon går ner (i vestibulen). .. Vad det nu gäller är att undgå att få släp ut på stan. Hedberg Sardin. 462 (1956).
3) motsv. SLÄPA, v.1 I 1, 6: släpande (med tanke på beröring av o. friktion mot underlag); äv. med särskild tanke på l. enbart om ljud uppkommet vid sådant släpande. Gubbarna längst fram bland Gummorna sig tränga / At se Monarkens köl, hvars ljusblå flaggor hänga / med brutna uddars släp i fåran mörk och lång. Bellman (BellmS) 7: 148 (1791). (Djävlar) Kring brända hedarna med släp af stjertar vandra. JGOxenstierna 5: 92 (c. 1817). På däcket hördes hvisselpipan, släp af tunga jernkettingar, tramp och spring. Lundgren MålAnt. 2: 2 (1872). På tre kvarts timme refvo de ned gärdesgården och släpade älgen .. ned på sin mosse, utplånade alla spår efter släpet, byggde åter upp gärdesgården samt (osv.). Knöppel SvRidd. 146 (1912). — särsk.
a) i uttr. åka släp på ngt, åkande färdas fram på ngt som släpar (mot marken). Vi (tappade) hela bakvagnen och åkte sålunda släp på häckbottnen akter ut. Karlfeldt NisseT 105 (1936).
b) jäg. motsv. SLÄPA, v.1 I 1 g, om släpande av släp (i bet. 9); särsk. ss. senare led i ssgn RÄV-SLÄP.
4) (numera i sht i vitter stil) motsv. SLÄPA, v.1 I 10, II 1, om (alltför) långsamt framåtskridande rörelse. Alla slags personer, / I långsamt släp af processioner, / Lyckönskade förlofningen JGOxenstierna 2: 313 (1795, 1806).
B. i konkret(are) anv.
5) [jfr 1] (numera föga br.) motsv. SLÄPA, v.1 I 1, om ngt som ngn släpar l. har att släpa på (äv. mer l. mindre bildl.); särsk. (om ä. förh.) dels om förnödenheter som medfördes l. var avsedda att medföras (av tross) till truppers underhåll, dels i utvidgad anv., om tross(förband). Om mögeligett uthij Dirschou kastar jag een dell släp på witiner (dvs. ett slags pråmar) säjandes dätt som intett behöfwes så snart. MStenbock (1703) i KKD 12: 206. Min oförgripelige mening (är), att man af 12 de lättaste stycken kunde hafva alt nog här i fält, de öfrige kunde med det mera släpet föras till någon ort uhr vägen. GLybecker (1712) i HFinlÖ 251. (Det är) icke .. rådeligit at belasta regementerne med en myckenhet släp, så länge man agerar defensive i sjelfva landet. 2RA 3: 557 (1734). Jag .. kastar från mig mina sorge-påsar. .. Utan at dras med et sådant släp, reser man bäst. Hoffman Förnöjs. 535 (1752). (Pistolerna) likna .. pappas gamla, som jag tänkte ta med mig men af fruktan för för stort släp på vägen lämnade hemma. Wallin Bref 54 (1844). (Jag fick) tillfälle att något beskåda huru det lefves och hushållas inom släpet af en framryckande armé. Wingård Minn. 10: 63 (1849).
6) [jfr 2] (†) motsv. SLÄPA, v.1 I 1, om (hjul)fordon varmed ngt förflyttas l. transporteras draget (av dragdjur); äv. koll.: trossmateriel utgörande sådana fordon. Alexander (lät) sammankalla Krijgzfolcket .., så at ther vpkomme .. 6000 Man, förvthan .. Tråszfolck, och sådane som hade medh Proviantwagnar samt allahanda annat Släp at beställa. Sylvius Curtius 462 (1682); möjl. till 5. Ingen Rusthållare (skall) understå sig .. at bruka desz Rustnings-Häst anten i Städerne eller på Landet för Wagn, Kärra eller annat Släp. LMil. 3: 445 (1694). (Vid tilläggsplatsen fanns det icke) någre vagnar eller kiärror, ty måste vi sådant släp föra medh oss (på floden). HH XVIII. 4: 46 (1711).
7) [jfr 3] (i vissa trakter) motsv. SLÄPA, v.1 I 1, 6: släpa (se SLÄPA, sbst. 1); äv. koll.: transportredskap utgörande släpor. Vagnen förekommer .. icke överallt i plogkulturen, i Egypten kände man den länge icke utan använde släp. Nilsson PrimKult. 84 (1923).
8) [jfr 3] jäg. motsv. SLÄPA, v.1 I 1, 6 (c), om märke l. spår (i mark l. gräs l. snö o. d.) som släpat djur l. släpad kroppsdel hos djur efterlämnar; särsk. om märke l. spår efter av rovdjur släpat rov. Lyan upptäckes lättast genom noggrannt aktgifvande på de s. k. ”släp”, som uppstå under järfvens bemödanden att till ungarna hemskaffa sitt rof eller delar deraf. Hemberg JagtbDäggdj. 119 (1897). Såväl i hjort- som hindspåret (ser man) tydliga ”släp” efter klöfspetsarna. Därs. 166. Fågelkroppen (dvs. kroppen av en trast som dödats av en rovfågel) var .. borta, men ett .. släp i snön visade oss hvar densamma nu låg, cirka 20 meter längre bort. FoFl. 1908, s. 53. Det är framemot vårsidan .. som man genom att följa de gamla djurens släp kan leta sig fram till (järv-)lyan. Ekman NorrlJakt 126 (1910).
9) [jfr 2, 3] jäg. motsv. SLÄPA, v.1 I 1 g, 7, om ngt (särsk. dödat djur l. del därav) som i samband med (förberedelse för) jakt l. viltfångst l. sportutövning liknande jakt släpas fram genom terräng (i sht i syfte att där avsätta l. förta viss vittring); särsk. [liksom t. schleppe urspr. efter eng. drag] (numera bl. i skildring av ä. l. utländska förh.) om (del av) dödat villebråd l. föremål indränkt med starkt luktande vätska (urin från räv o. d.) som ss. inledning till jaktridning släpas genom terräng i syfte att där åstadkomma ett konstgjort spår (i form av vittring) för de vid ridningen använda hundarna att driva på (äv. i utvidgad anv., om urin från räv o. d. som av spårläggare stänks ut i terrängen). Släp gör sin nytta (vid utläggande av rävsax). Greiff Jagt 45 (1821); jfr 3 b. Sedan allt är i ordning (vid varggropen) går man derifrån, eller .. går med släp (en halfstekt katt eller kråka) från flera trakter till gropen. Svederus Jagt 100 (1831). Under wintern brukar man (vid vargjakt) åka ut med en gris i slädan och med ett släp efter slädan, hwilket skall föreställa något djur. Berlin Lsb. 60 (1852). Genom ett släp kan .. (jägaren) reta mickels matlust. Han .. släpar t. ex. det färska innanmätet af en hare vid ett rep längs skogskanten ända till räfvens väg. UB 3: 484 (1873). ”Äro herrarna färdiga, så starta vi nu, det är åtta minuter, sedan släpet drogs”, ljöd masterns sonora stämma. TIdr. 1897, julnr s. 20. 2SvUppslB 26: 703 (1953; äv. om utstänkt vätska). ”Släp” används vid träning av spårhundar då man t. e. släpar en rådjursskank som lämnar vittring efter sig. SAOBArkSakkSvar (1974). — särsk. (numera bl. i skildring av ä. l. utländska förh.) i fråga om (förberedelse för) jaktridning, i vissa uttr., dels injaga hund på släp, inöva hund i konsten att driva på spår där släp dragits, dels ridning efter släp, jaktridning efter hundar drivande på spår där släp dragits. Klubbens .. (hundbestånd) har .. ökats med 8 från England importerade hundar, hvilka — af hvad man kunnat döma under den korta tid de injagats på släp — synas blifva särdeles passande för vår terräng. SD(L) 1896, nr 450, s. 5. Därs. 1897, nr 54, s. 4 (: ridning efter släp).
10) [jfr 2] (mera tillf.) motsv. SLÄPA, v.1 I 1 i, 7, vid minsvepning: av ett l. två l. flera fartyg bogserad stålvajer (särsk. skärlina) varmed minas ankartross fångas upp (o. skärs av varvid minan flyter upp l. sprängs), (mekaniskt) svep. Svepningen försiggår sålunda, att tvenne fartyg på ungefär 400 meters avstånd från varandra under skarp utkik gå sakta framåt, mellan sig dragande det s. k. släpet, en wirelina. PT 1918, nr 224 A, s. 2. Minan får kvarbliva i släpet. Därs.
11) [jfr 2] motsv. SLÄPA, v.1 I 1 j, 7, om farkost l. fordon l. föremål l. rad av farkoster osv. som förflyttas l. transporteras under släpning l. bogsering.
a) om båt l. rad av båtar (i sht pråm resp. pråmar) l. flotte l. rad av flottar o. d. som bogseras efter fartyg (i sht bogserbåt); stundom äv. oeg., i fråga om leksaksbåt(ar). Ibland tyckte pappa, att sådant skräp och släp (som leksaksbåtar vid sidan av relingen) var i vägen, när han ville vända, och då fingo pojkarna vackert taga in sina dyrbarheter och ställa dem i båten. Geijerstam MPojk. 122 (1896). Särskild uppmärksamhet borde fästas vid fördelen af att i en farled sådan som Trollhätte kanal använda släp af pråmar, i hvilka ringa eller intet utrymme upptages af maskin, hytter o. d. TT 1903, Allm. s. 346. Balder var med sitt släp pliktig att ta lots, men det rådde pålandsvind — storm och snöyra — och kunde sålunda vara förenat med vissa risker att stoppa upp det stora släpet för att kunna taga lotsen ombord. NDA 1929, nr 109, s. 10. Pråmarna bogseras i allmänhet i ”släp” på fyra pråmar. Erixon SthmHamnarb. 71 (1949). Timret måste fraktas förbi de forna forsarna i flottningsrännor .., och däremellan får det bogseras i stora släp över selen. Selander LevLandsk. 193 (1955). jfr MOS-, PRÅM-, TIMMER-SLÄP.
b) om fordon l. redskap o. dyl. l. rad av fordon osv. som på land förflyttas l. transporteras draget resp. dragna av (annat) fordon; särsk. dels om släpvagn till spårvagn, dels (o. numera företrädesvis) om (till bil l. traktor kopplat l. kopplade) släpfordon. Röken jag (dvs. björnen) skyr, / Som kring honom (dvs. stålhästen”, lokomotivet) yr; / Och släpet, han för, / Mig harhjertad gör. Sätherberg Dikt. 1: 298 (1859, 1862). (Pontoner av plåt) äro riktiga åbäken, som var för sig vid transport kräver en lastbil med släp. UNT 1933, nr 217, s. 1. Av betydelse är .. , att belastningen på den dragande bilens drivaxel är tillräckligt stor, så att drivhjulen kunna utveckla nödig friktionskraft för att föra släpet framåt. Vägmaskinl. 283 (1942). Ett äldre par kom springande, med mycket besvär forcerande trängseln vid (spårvagns-)hållplatsen. .. Frun pressade sig fram och försvann på släpets främre plattform. GHT 1943, nr 25, s. 12. Det finns numera en hel del bra kopplingsanordningar att välja på, som underlättar körning och handhavande av släp. Agvald Körtekn. 114 (1957). jfr TRAKTOR-SLÄP.
12) [jfr (2,) 3] motsv. SLÄPA, v.1 I 5, 6: på kjol l. klänning l. kappa l. mantel o. d.: förlängd del av bakstycke l. baktill fäst lös våd (stundom äv. allmännare: fotsid del) som vilar på o. släpar mot golv o. d.; äv.: nedtill förlängt bakstycke l. förlängd lös våd av angivet slag; äv. i utvidgad anv.: nedhängande dok l. slöja o. d. som med viss del vilar på o. släpar mot golv o. d.; äv. mer l. mindre bildl. (jfr 1315). Fordom brwkade .. fruger kiortlar .. med .. grufwelig lång Slääp, så at en Tiänstepijga näplig förmåtte honom efter sin Frw opbära. Tempeus Messenius 188 (1612). Kongl. kiortelens släp opbars (vid K. XII:s kröning) af General Qwartermästaren, och Cammarherren Carl Stuart, och Cammarherren Baron Gustaf Cronhielm. Nordberg C12 1: 40 (1740). En hemlig drift mig ledde / Dit aftonrodnans släp sig öfver hafvet bredde. Lidner (SVS) 3: 125 (1788). (Ett lik) var .. utsmyckadt .. med en bok uti handen och ett långt släp, som hängde ifrån hufvudet ända ned på golfvet. Forsström Dagb. 99 (1800). Ärans släp / Är längre än framstycket. Hagberg Shaksp. 5: 350 (1848). Omkring sig på mattan hade .. (bokhållarna i en indisk bank) silfvermynt instoppade i stora påsar eller uppstaplade i kolonner, så att, om icke min unga fru hade lyft på släpet, hade visst bankens affärer kommit i stor villervalla genom hennes besök. Lundgren MålAnt. 2: 129 (1872). Prästen — med prästkappans släp lagt om armen — trädde ut ur sakristidörren. HågkLivsintr. 2: 191 (1922). — jfr BRUD-, DAMAST-, EFTER-, HOV-, KAPPE-, KLÄNNINGS-, KUR-, PURPUR-, SIDEN-SLÄP.
13) [sannol. huvudsakligen bildl. anv. av 12] om bakre l. bakersta (om ett släp (i bet. 12) erinrande) del av ett djurs kropp (i sht om nedhängande sådan del som vid djurets rörelse släpar mot marken); numera företrädesvis (i sht ss. förled i ssgr) om lång (nedhängande l. släpande) fågelstjärt (förr äv. om spets på bakkropp hos bivise). Ryggen (hos bivisen) är alt öfwer af en skijnande lius-brun, men Buken alt ifrån kiäftarne til Släpet, af en behagelig guhl-färg. Triewald Bij 19 (1728). (Påfågeln) gick och yfdes öfwer sin präktiga klädnad och långa släp. SvSaml. 1: 25 (1763). Redan han (dvs. ormen) gömt sitt hufvud med bäfvan, / Medan hans bugtiga rygg och det yttersta släpet af stjerten / Brutna förlorat sin kraft och trögt omsvängas i ringar. Adlerbeth Buc. 102 (1814). Där borta på gången kom gravitetiskt en påfågel med sitt utbredda släp i blå och gröna metallfärger. Fahlcrantz Kyrkoh. 147 (1907). — särsk.
a) (†) om (lång nedhängande) svans på djur. Skrymt-Wargen .. wisar sig med en ärbar släp som en wädur. Dalin Arg. 2: 347 (1754; uppl. 1734: med sin ärbara swans). Håret stod på kusken som en kometsvans, hästarne lyfte nackarne och släpen högt upp i sky, den ena pisksmällen efter den andra gaf genljud mot bergen. CFDahlgren 5: 223 (1833).
b) [efter motsv. anv. av t. schleppe] (numera bl. tillf.) om den bakersta uttänjda delen av överskalet hos (de flesta) arter av det fossila släktet Productus Sow. bland armfotingarna. Ganska egendomligt för detta slägte (dvs. Productus) är det långa släpet. Lovén ÅrsbVetA 1840—42, s. 272.
14) [sannol. bildl. anv. av 12 (jfr äv. 13)] (numera bl. tillf., i sht i vitter stil) om ljusstrimma åtföljande kosmisk kropp (i sht komet) vid dennas rörelse, svans. Under de almänna spel man anstält til Cæsars ära, syntes i siu dagar en Comet med långt släp. Dalin Montesquieu 98 (1755). En Meteor, / Hvars släp från Norr till Söder når. Franzén Skald. 6: 207 (c. 1840). Det var ännu icke nattmörkt, men här och där i det dunkelblå blinkade stjärnor, och bland dem tedde sig stjärnan med släpet (dvs. en komet). Rydberg Varia 284 (1890, 1894).
15) [sannol. bildl. anv. av 11, 12] om följe av personer l. följd av sakliga företeelser o. d.
a) (numera mindre br.) om personer (särsk. (lång) rad av sådana) som rör sig l. följer efter varandra l. efter ngn l. ngt l. som bildar ngns följe l. sällskap l. omgivning o. d. (särsk. liktydigt med: ”svans” l. följe l. svit l. uppvaktning l. sällskap). Thet .. stora släp aff Snöpte och Löszkonor, war intet annat än hinder .. vthi .. (Darius') Marcher och Krijgztågh. Sylvius Curtius 365 (1682). Då jag med hela släpet af barn och blomma efter mig åker kälke. JLRuneberg (1828) hos Strömborg Runebg 2: 103. Hej, hwilket släp af flärd här swänger fram! / De dansa! Ha, det der är galna qwinnor. Hagberg Shaksp. 7: 24 (1849). De rikare (i Aten) hade då de gingo ut, 3 slafvar efter sig. Man såg understundom filosofer, med ett släp af 10 slafvar. Agardh (o. Ljungberg) II. 2: 16 (1856). (Kardinalen) gick åtföljd af ett halft dussin nigande och böjande prester, som syntes mig utgöra hans släp. Bremer GVerld. 2: 154 (1860). Att .. ett kungligt högqvarter existerade (i Strömstad), det visade sig genom det hundradubbla släpet af högre och lägre officerare. Carlén Skuggsp. 2: 240 (1865). jfr EFTER-SLÄP. särsk. (†) i pregnant(are) anv. med nedsättande innebörd.
α) om stor l. vidlyftig l. besvärlig skara av följeslagare l. familjemedlemmar o. d. (som omger l. medföljer ngn överallt); äv. övergående i bet.: patrask l. pack. Ett sådant (vrångt o. retsamt) Folck så äro de (dvs. ungkarlarna). / Jag will i deras Skrå / Min tid så nödigt nöta, / Och med min Frjhet böta / Sljkt Släp at undangå. Frese VerldslD 70 (1718, 1726). (Sv.) Man kan ej bjuda honom för hans släps skull, (fr.) on ne peut l'inviter à cause de son train, à cause de sa nombreuse famille. Weste (1807). Släp .. (dvs.) Vidlyftigt och besvärligt medfölje. Dens. FörslSAOB (c. 1815). (Hertig Karl till de sammansvurna:) Jag känner er: ett uselt släp ifrån / En gången tid. Ridderstad SDikt. 3: 154 (1847, 1862).
β) om fjäskande l. lismande skara gunstlingar o. d. omgivande furste vid hov. Fersen .. fruktade långt mindre .. (G. III:s) misshag, än folkets förakt och den skymfliga misstankan att tillhöra hofvets släp. Crusenstolpe Mor. 2: 107 (1840).
b) (numera föga br.) om sakliga företeelser som vid uppräkning o. d. bildar en lång rad l. som i stort antal förekommer vid ngt o. d. (särsk. liktydigt med: (lång) rad l. räcka l. följd); i uttr. (långt) släp av ngt, (lång) rad osv. av ngt. Det gifves ingenting så afvelsamt som skuld, / Den föder snart ett släp af räntor, af douceurer, / Lögn, trätor, vingleri, med allt som dertill hörer. Remmer FöregDöde (1828). Hela släpet af de närmaste organerna för styrelsens (dvs. regeringens) egen verksamhet. Crusenstolpe Ställn. 9: 72 (1844). Det var sednare tider förbehållet att förse lagspråket med ett långt Släp af distinctioner, samt att göra detsamma tungt och pedantiskt. Lysander RomLittH 23 (1858).
16) odont. motsv. SLÄPA, v.1 I 6 g, om defekt på avtryck av tand (l. på därpå utslagen modell) föranledd av friktion mot tandens sidoytor vid avtryckets avlägsnande från tanden; nästan bl. i fråga om förh. vid avtryckstagning på tand med underskär (dvs. inåtböjd underdel av utåt välvande sidoyta). Denna olägenhet (dvs. avtrycksmedlens bristande förmåga att korrekt återge konturer med underskär) har man, som bekant, sökt överkomma genom att avlägsna avtrycket ur munnen innan detsamma stelnat till hårdhet, varvid dock alltid s. k. släp och oexaktheter .. bliva en följd. OdontT 1935, s. 321.
17) i sht språkv. motsv. SLÄPA, v.1 I 9 a, om ljud frambringat vid släpning. Det är alls inte angenämt för åhörarna, när talaren fnyser i näsan .. eller låter vokalerna få ett extra släp efter sig: ”jaeg toeg”. Ottelin OffentlTal 2: 13 (1913). Segmentet (som frambringas vid släpning) kallas släp. Eriksson Åselesv. 1: 180 (1971).
Ssgr (Anm. Vissa av nedan anförda ssgr kan äv. (ev. i viss bet.) hänföras till släpa, v.1 (jfr äv. under d. o. anförda ssgr); jfr anm. sp. 7280): A: (1) SLÄP-ARBETE~020. (släp- 1731 osv. släpe- 1720) [sv. dial. släparbete] arbete som består i släp l. som mödar l. anstränger kroppen; tungt l. besvärligt l. påfrestande l. tröttande (kropps)arbete; släpande l. trälande arbete, ”slit”; äv. (numera i sht i vissa kretsar) till 1 c, liktydigt med: grovt l. ”simpelt” arbete; jfr -göra, -syssla, -tjänst. Sahlstedt Hoffart. 132 (1720). Gamla gumman derhemma är nu strandsatt på karl som står för hennes hushåll och släp-arbete. Hagberg Shaksp. 3: 319 (1848). För mindre förseelser och oarter (vid krigsmakten), såsom .. tröghet under exercis .. må (ss. bestraffningsmedel) kunna användas .. förrättande af besvärligare eller så kallade släparbeten. SFS 1899, nr 45, s. 12. Han diskade och gjorde allt släparbete. DRangel London Vargh. 211 (1917).
Ssg: släparbets-gast. (om ä. förh. till sjöss) gast (se gast, sbst.2) som ombord på fartyg förrättade släparbete (i sht (grövre) handräckningsarbete). En stackars släparbetsgast, / har varken ro eller rast. SAOBArkSakkSvar (1975; om förh. på 1930-talet).
(1 c) -BEKLÄDNAD. (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) = -kläder. KrigVAT 1848, s. 117 (båtsmans). Gynther Förf. 9: 224 (i handl. fr. 1861; kanonjärs).
(1 c) -BYXOR, pl. (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) jfr -kläder o. -mundering. Gynther Förf. 2: 77 (i handl. fr. 1832; kanonjärers). Därs. 9: 221 (i handl. fr. 1861; kanonjärs).
(1 c) -BÅT, sbst.1 (sbst.2 se sp. 7281). sjöt. arbetsbåt (särsk. nyttjad vid varv); jfr -fartyg. Skogman Eug. 1: 5 (1854; nyttjad vid varv).
(12) -BÄRANDE, p. adj. (i sht i vitter stil) som uppbär släp; jfr -bärare 1. Wrangel Barnd. 158 (1924; om pager).
(12) -BÄRARE.
1) [jfr t. schleppenträger] person som uppbär (ngns, särsk. furstlig persons) släp; jfr -uppbärare. Lind (1738).
2) (mera tillf.) i utvidgad anv., om anordning (klämma l. hank o. d.) varmed plagg fästs upp o. därigm hindras från att släpa mot marken o. d., särsk.: kjolhållare.; jfr -upphållare. Hammar (1936).
(9) -DRAGARE. (numera nästan bl. om ä. l. utländska, i sht engelska förh.) jäg. om person som längs en bestämd rutt drar släp l. stänker ut urin från räv o. d. i terrängen o. på så sätt åstadkommer ett konstgjort spår för hundar att driva på vid jaktridning, spårläggare. TIdr. 1896, s. 413. 2SvUppslB 14: 988 (1949).
-DRÄKT.
1) (numera bl. i skildring av ä. förh.) till 1 c; jfr -kläder; i sht förr äv. bildl. Nyberg PoetFörs. 48 (1853; bildl.). K. M:t har med ändring af nu fastställda benämningar på de olika uniformsdrägterna för flottans kårer och stater, befallt, att af de hittills begagnade benämningarna .. ”släpdrägt” (hädanefter skall) benämnas ”daglig drägt”. SD(L) 1897, nr 560, s. 2. Östergren (1941).
2) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) till 12, om fotsid dräkt l. klädnad med släp. Atterbom PoesH 2: 198 (1848; om förh. under antiken).
(1) -DRÄNG. (†) dräng som utför släparbete; äv. i utvidgad l. bildl. anv., = -hjon. Serenius P 4 b (1734). (Sv.) Släpdräng .. (t.) Packesel .., Marterholz .. (fr.) souffre-douleur. ÖoL (1852). Björkman (1889).
(1 c) -FARTYG. (†) om arbetsfartyg (dvs. träng- l. specialfartyg varmed (grövre) arbeten på andra fartyg verkställs l. materialtransporter till o. från dessa utförs o. d.); jfr -båt, sbst.1, -ångare, sbst.1 KrigVAT 1852, s. 660 (om förh. i Österrike). Därs. 1853, s. 274 (om förh. i Österrike).
(13) -FLUGFÅNGARE~0200. zool. (den i tropiska Afrika levande) fågeln Tchitrea viridis St. Müller (vars långa stjärtfjädrar liknar ett släp (se d. o. 12)), svartbukig paradisflugfångare; jfr -flugsnappare. 4Brehm 6: 652 (1924).
(13) -FLUGSNAPPARE~0200. (numera föga br.) släpflugfångare. 2Brehm 2: 53 (1884).
(1 c) -GÖRA. (numera i sht ngt vard.) släparbete. Berndtson (1880).
(1 c) -HALSDUK~02 l. ~20. (numera bl. i skildring av ä., i sht militära förh.) jfr -kläder o. -mundering. Gynther Förf. 2: 76 (i handl. fr. 1832).
(1) -HJON. (numera knappast br.) tjänstehjon som utför släparbete; äv. i utvidgad l. bildl. anv., om person som sliter o. släpar l. som alltid får dra det tyngsta lasset; jfr -dräng, -karl, -piga. Weste (1807). (Sv.) släphjon .. (t.) Packesel. Auerbach (1913).
(9) -HUND, sbst.1 (sbst.2 se sp. 7283). [efter eng. drag-hound] (†) hund nyttjad vid släpjakt. SDS 1897, nr 119, s. 2.
(1) -HÄST. [jfr t. schlepppferd] (numera bl. mera tillf.) häst som nyttjas i släparbete, drag- l. arbetshäst; stundom äv. bildl., om person som utför släparbete l. sliter o. släpar (för andra) l. som alltid får dra det tyngsta lasset. Serenius Lll 2 b (1734). Släphäst .. (dvs.) En, som förrättar släparbete åt någon annan. Dalin (1854). Skridthästarne utgöra släphästar. Sjöstedt Husdj. 1: 141 (1859). Släphäst .. (dvs.) arbetsträl, -myra. Sundén (1891). Harlock (1944).
(9) -JAKT. [liksom t. schleppjagd efter eng. draghunt(ing)] jäg. (i Sv. numera icke förekommande) form av parforsjakt innebärande att deltagande hundar jagar efter ett konstgjort spår åstadkommet gm dragande av släp. TIdr 1882, s. 42. BonnierLex. 7: 778 (1964).
(12) -KAPPA. [jfr t. schleppmantel] (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) jfr -kjol. Lind 1: 1352 (1749). jfr RARP 16: 8 (1693: bois släpkappor, pl.; om släpkappor av boj (se boj, sbst.2)).
(1) -KARL. (†) karl som utför släparbete l. som sliter o. släpar (mycket). Weste FörslSAOB (c. 1815). WoJ (1891).
(12) -KJOL. (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) (under)kjol med släp; släpande (under)kjol. SthmModeJ 1852, s. 24 (: släpkjortel). Se nu bara huru fröken vadar der borta i rappsstubben med sin långa släpkjol. Backman Reuter Lifv. 1: 74 (1870). Agrell Sthm 194 (1892; om underkjol med släp). Även de längsta våder i en släpkjol kunde hon .. för hand sy ihop fortare (än på maskin). MinnGPrästh. 4: 132 (1927). Pigäsch .. var skällsord om de pigor, som försökte att härma efter sin matmor i alla åthävor (släpkjolar, löshår, smink och tillgjort talesätt). Martinson ArméHor. 220 (1942).
(1 c) -KLÄDER, pl. (släp- 1719 osv. släpe- 16881776) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) om militärpersons (i sht indelt soldats) sämre l. grövre kläder nyttjade vid släparbete l. släptjänst (särsk. om sådana kläder som indelt soldat bestods av rotehållare mot utförande av visst arbete för dennes (dessas) räkning); äv. liktydigt med: släpmundering; äv. allmännare: (ngns) arbets- l. vardagskläder; i sht förr äv. bildl.; jfr -beklädnad, -byxor, -dräkt 1, -halsduk, -klädnad, -klänning 1, 2, -mundering, -mössa, -plagg, -rock 1, -stövel, -tröja. Abrahamsson 69 (cit. fr. 1688; dragons). Hwar Sålldat bekommer åhrligen af sin Rote .. i släp kläder 1 wallmars Råck 1 par wallmars byxor 1 par strumpor och 1 par Skoor. GenBesMRulla 19/9 1719. Infanterie manskapet nyttjas ej til sådane handräkningar, som kunna skjämma deras mondering .., men då de äro uti släpkläder, är deras skyldighet at biträda, uti sådant arbete, som på däck kan förefalla. SjöreglÖrlFl. 1785, § 626. Törneros (SVS) 1: 173 (1824; bildl.). Konungen .. blef .. wisad in i en verkstad, der (kyrkoherde) Rudberus satt i släpkläder och war så ifrig i sitt arbete, att (osv.). Afzelius Sag. X. 2: 337 (1866). SvFlH 3: 203 (1945; sjöartilleristers). jfr soldat-släpkläder.
(1 c) -KLÄDNAD. (släp- 18511869. släpe- 1855) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) = -kläder. KrigVAT 1851, s. 226 (båtsmäns). BtRiksdP 1869, I. 1: nr 11, AnfLandtförsv. 1: 40 (fotsoldats).
-KLÄNNING, äv. (numera bl. i bet. 1) -KLÄDNING. (släp- 1696 osv. släpe- 16821791)
1) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) till 1 c, om militärpersons släpkläder; jfr klänning 1. LMil. 1: 178 (1682; fotsoldats). Kjellberg Ull 105 (1943; fotsoldats; om förh. på 1680-talet).
2) (numera bl. i skildring av ä. förh.) till 1 c, om klänning (se d. o. 2) avsedd för vardagsbruk. Ahlman (1865).
3) [jfr t. schleppkleid] (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) till 12: klänning (se d. o. 2) med släp; jfr -kjol. AJourn. 1814, nr 191, s. 4. Hallstén o. Lilius (1896). RedNordM 1926, s. 42 (om förh. på 1880-talet).
(1) -KREATUR. (†) djur som nyttjas i släparbete; jfr drag-kreatur o. släpe-nöt. Posten 1769, s. 1109.
(12) -LIKNANDE, p. adj. Stenberg KyrkSkrud 225 (1950; om prästkappa).
(1 c) -LIVRÉ. (†) livré för vardagsbruk. Schück VittA 5: 48 (i handl. fr. 1747).
(1) -LÖN. (numera bl. tillf.) lön för ngns släp, arbetslön. Thunberg Resa 3: 19 (1791).
(12) -LÖS. som saknar släp. Sömnadsb. 137 (1915; om kjolar).
(1) -MANSKAP~02 l. ~20. (numera bl. i skildring av ä. förh.) manskap förrättande släparbete. PH 6: 4188 (1756; vid varv).
(1 c) -MUNDERING. (släp- c. 1790 osv. släpe- 1821) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) om militärpersons (i sht indelt soldats) släpkläder l. (vid släptjänst nyttjade sämre) dagliga mundering (ungefärlig nutida motsvarighet: överdragsställ (”grötmundering”) l. exercismundering l. daglig dräkt); särsk. om (indelt) soldats i fredstid använda (andra) mundering (motsatt: livmundering); äv. koll., om munderingar av angivet slag; äv. allmännare: (ngns) arbets- l. vardagskläder; i sht förr äv. bildl.; jfr -kläder, -uniform. Tersmeden Mem. 6: 12 (c. 1790; befäls o. menigas vid armén). Nu är det .. vanligt, att Roten består släp-monderingen, och Konungen den bättre, eller stats-monderingen samt beväringen. Stiernstolpe Arndt 2: 73 (1807). Tegnér Brev 7: 352 (1835; bildl.). I sådan tjenstgöring, der lifmunderingen ej får begagnas, skall andra munderingen eller den så kallade släpmunderingen nyttjas, såsom vid möten, kyrkoparader, kommenderingar under fredstid, o. s. v. TjReglArm. 1858, 4: 36. (Cavallin o.) Lysander 246 (1875; allmännare). För beväringens exercerande styrka underhöllos en lif-(första)mundering för krigs- och en släp-(andra)mundering för fredsbruk, båda förvarade i regementsförråden. 2NF 18: 1329 (1913). Under sön- eller helgdag permissionsförbjuden kadett skulle gå klädd i gråa kläder, d. v. s. släpmunderingen. Ekstrand Karlbg 115 (1937). Släpmundering .. (dvs.) äldre benämning för (militär) daglig dräkt. 2SvUppslB 26: 703 (1953).
(1 c) -MÖSSA. (numera bl. i skildring av ä., i sht militära förh.) jfr -kläder o. -mundering (ungefärlig nutida motsvarighet i fråga om militära förh.: lägermössa, fältmössa). UrFinlH 146 (1809; den ryske tsarens). KrigVAT 1833, nr 11, s. 33 (artilleriunderofficerares). FFS 1920, nr 31—32, s. 1 (fångvårdspersonals). Kulturen 1943, s. 34 (dragonofficers; om förh. 1778).
(13) -NATTSKÄRRA~020. (föga br.) (den i mellersta Afrika levande) nattskärran Scotornis climacurus Vieill. (som har lång släpliknande stjärt), långstjärtad nattskärra; i pl. äv. om släktet Scotornis Swains.; jfr -svala. 4Brehm 7: 265 (1925). Rendahl Brehm 9: 316 (1930; äv. i pl. om släktet).
(1) -PIGA. (†) piga som utför släparbete. Serenius P 1 a (1734, 1757).
(1 c) -PLAGG. (numera bl. i skildring av ä. förh.) jfr plagg, sbst.1 1, samt -kläder o. -mundering. KrigVAT 1855, s. 484 (skeppsgossars).
-ROCK. (släp- 1729 osv. släpe- 1723)
1) (numera bl. i skildring av ä. förh.) till 1 c; jfr -kläder o. -mundering. VDAkt. 1725, nr 276 (1723; indelt fotsoldats). Oh! denne här är min Jagtklädning, min Släp-rock. Stenborg Jäg. 29 (1780). Cannelin (1939).
2) (†) till 12: släpkappa, släpande rock l. kappa. Lind (1749; under schlepp-rock).
(12) -SKYDD. (om ä. förh.) på släps undersida fastsytt skydd (av tarlatan o. d.). Sömnadsb. 394 (1915).
(9) -SPÅR, sbst.1 (sbst.2 se sp. 7290). (numera bl. mera tillf.) jäg. av släp vid dess dragande genom terräng (i samband med (förberedelse för) jakt l. viltfångst l. sportutövning liknande jakt o. d.) efterlämnat spår (i form av vittring); särsk. (numera bl. i skildring av ä. l. utländska förh.): på angivet sätt framställt konstgjort spår använt l. avsett att användas vid jaktridning. Strömborg Runebg IV. 1: 249 (1896; i samband med rävfångst). Enligt planen (för jaktridningen) skulle hundarne först släppas på ett släpspår, och man gjorde en stund halt för att ge tid för dragandet af släpet. GHT 1897, nr 85, s. 3.
(1 c) -SPÄNNE. (i fackspr., i sht mil.) av olika ordnars l. medaljers färger sammansatt stav som i vardagslag bäres på bröstet till uniform. Bæckström EtikettGr. 60 (1946).
(14) -STJÄRNA. (†) komet. Berlin Lsb. 425 (1852).
(13) -STJÄRTS-FÅGEL. (†) (den i södra o. västra Afrika levande) fågeln Lamprotornis caudatus St. Müller (som har lång släpliknande stjärt), långstjärtad glansstare. 1Brehm 2: 158 (1875; t. orig. Schweifschwanzvogel).
(1 c) -STÖVEL. (utom i skildring av ä. förh. numera föga br.) jfr -kläder o. -mundering. Carlén Rosen 56 (1842; jaktlöjtnants).
(13) -SVALA. [jfr t. schleppenschwalben, pl.] (†) = -nattskärra. 1Brehm 2: 202 (1875).
Ssg (†): släpsvale-släkte(t). nattskärresläktet Scotornis Swains. NF 11: 865 (1887).
(13) -SYLFER, pl. [jfr t. schleppensylphen, pl.] (numera mindre br.) om kolibrisläktet Lesbia Less. (vars medlemmar kännetecknas av lång släpliknande stjärt). 1Brehm 2: 189 (1875). Rendahl Brehm 9: 255 (1930).
(1) -SYSSLA. (numera bl. tillf.) jfr -arbete. Serenius P 4 b (1734).
(1) -TJÄNST. (numera bl. i skildring av ä. militära förh.) om tjänstgöring innebärande utförande av släparbete. En tredje (mundering skulle den indelte soldaten nyttja) till exercis och släptjänst. 2NF 18: 1329 (1913).
(1 c) -TRÖJA. (numera bl. i skildring av ä. förh.) tröja l. jacka l. ytterkavaj utgörande (sjö)militärt släpplagg. Gynther Förf. 2: 76 (i handl. fr. 1832; kanonjärers). KrigVAT 1855, s. 484 (skeppsgossars).
(12) -TUNIK. (numera bl. i skildring av ä. förh.) tunik med släp; släpande tunik. Freja 1873, s. 21.
(12) -UNDERKJOL~002, äv. ~200. (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) underkjol med släp; släpande underkjol. Freja 1873, s. 111.
(1 c) -UNIFORM. (numera bl. i skildring av ä. förh.) militäruniform utgörande släpmundering; äv. om tjänsteuniform (att nyttjas ss. daglig dräkt) för civil statlig ämbets- l. tjänsteman o. d., arbetsuniform (nutida officiell benämning: tjänstedräkt); i sht förr äv. bildl. Schauman 6Årt. 1: 39 (i handl. fr. 1832; studenters o. universitetslärares). Geijer Postförf. 155 (1868; ämbets- o. tjänstemäns vid postverket). Backman Dickens Pickw. 1: 29 (1871; officers). Strindberg Kronbr. 54 (1902; soldats). Johanson RecBakt. 91 (1928; bildl.). Ekbohrn (1936). 2SvUppslB 26: 704 (1953; angivet ss. ä. benämning för militär daglig dräkt).
(12) -UPPBÄRARE~0200. (mera tillf.) släpbärare (se d. o. 1). Ramsay Barnaår 6: 215 (1905; kardinalers).
(12) -UPPHÅLLARE~0200. (mera tillf.) släpbärare (se d. o. 2). Linder Tid. 71 (1924).
(12) -VÅD. sömn. våd i l. till släp. Freja 1881, s. 158.
(1 c) -ÅNGARE, sbst.1 (sbst.2 se sp. 7294). (†) ångare använd ss. arbetsfartyg; jfr -fartyg. 2UB 9: 382 (1905).
(12) -ÖVERKLÄNNING~0020. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om (över släpunderkjol buren) släpklänning (se d. o. 3). Freja 1881, s. 158.
B (†): SLÄPE-ARBETE, -KLÄDER, -KLÄDNAD, -KLÄNNING, -MUNDERING, se A.
(1) -NÖT. (†) = släp-kreatur. Düben Boileau Sat. 67 (1722; om mulåsna).
-ROCK, se A.
Avledn. (jfr släpa, v.1 avledn.): -SLÄPIG, adj. till 12, om klänning: försedd med (så l. så beskaffat) släp; i ssgn LÅNG-SLÄPIG.
SLÄPSKAP, n. [sannol. skämtsam ombildning av sällskap] (i slangfärgat spr.) till 2 c: sällskap (i abstr. bet.). Får man lof att göra släpskap, hva'? Hvart ska det bära som längst? Dagen 1897, nr 301, s. 2.
Spoiler title
Spoiler content