SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1979  
SLÖDDER slöd4er, förr äv. SLUDDER, sbst.2, l. SLYDDER, n.; best. -dret.
Ordformer
(sludder 1693—1835. sluder 1604—1716. sludret, sg. best. 1708—1759. slÿdder 1671. slödder 1678 osv. slöder 1554 (: slöderhoop), 1599—1784. slödret, sg. best. 1604—1788)
Etymologi
[jfr d. dial. (Jyll.) slodder, slødder (i bet. 1); jfr äv. dels fvn. slyðra, (kött)slamsa, slyðrast, råka illa ut, nisl. slyðra, trasa, slöhet, dels nl. slodder, ovårdad l. sluskig person, o. lt. o. nl. slodderen, hänga löst l. veckigt, vara sladdrig, mht. slot(t)ern, sluttern, darra, skallra, prata (t. schlottern), o. SLUDDRA; möjl. besläktat med got. afslauþjan (se SLÖ, adj.2)]
1) (†) smuts l. orenlighet. Tu .. ligger icke såsom werldennes barn dagh och natt j alt slöder. Balck Ridd. D 3 b (1599).
2) koll., = PACK, sbst.1 3; byke, patrask; pöbel, mobb. Messenius Disa 11 (1611). Dher Giästebudh hålsz, dhijt sanckas giärna slödredh. Grubb 46 (1665). (Emedan de hade fri lejd) kommo alle tiufwar och skiälmare, och annat sludder, som för sina miszgierningar skul annorstädes ei blifwa tordes, hopetahls til Rom. Bliberg Acerra 222 (1737). Gesäller, drängar och annat slödder. Posten 1769, s. 416. Optimater i Snillets verld! till Eder jag vädjar: / Att jag af slöddret blir hädd, — redligt jag har det förtjent. Atterbom SDikt. 2: 362 (1838). Dagen är släckt, / mörkret har väckt / stjärnor och kattor och slinkor; / fyllda av skarn, / slödder och flarn / sova polishus och finkor. Ferlin DöddansV 78 (1930). Delblanc Nattresa 22 (1967). jfr SKYT-SLÖDDER.
3) (mera tillf.) individualiserande, i uttr. ett slödder till kvinna o. d., om sedeslös l. slampig kvinna, slampa. Någon vidare urskillning har den ryska bonden ej i tillfredsställandet af sina drifter, och därför kan det sämsta slödder till kvinna lura honom. Aminoff StPtbg 334 (1909).
Ssgr (till 2): SLÖDDER-HOP. G1R 24: 403 (1554). —
-PACK. (numera bl. tillf.) = slödder 2. Spegel ÅPar. 32 (1711). —
-PARTI. (†) = slödder 2. Brask Pufendorf Hist. 20 (1680: Sluderpartij). —
-VASK. (†) = slödder 2. DelaGardArch. 5: 35 (1604: sluderuask; rättat efter hskr.).
Avledn. (till 2): SLÖDDERAKTIG, adj.
1) som erinrar om l. uppför sig ss. l. tillhör l. har avseende på slödder; pöbelaktig. Det var Romarn först, som kanske af blygd öfver sin slödderagtiga härkomst vände fornåldern ryggen. Törneros (SVS) 4: 12 (c. 1823). IllSvOrdb. (1955; ss. adv.).
2) [utvidgad anv. av 1 l. möjl. till slöddra (se sluddra)] (†) vårdslös l. slarvig l. försumlig o. d.; jfr sludderaktig. Lind 2: 175 (1738: slöderachtig). Möller 2: 258 (1755: slöderachtig). Anm. Till d. o. har i bet. 2 ovan endast språkprov med former med ö i stammen hänförts; till sludderaktig bör hänföras Lind (1749: Sludderaktig) i bet. 2 ovan.
Spoiler title
Spoiler content