SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1976  
SLADD slad4, sbst.4, r.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[vbalsbst. till SLADDA, v.4]
motsv. SLADDA, v.4 2: sladdning; i sht konkretare, om enskilt fall av sladdning; företrädesvis i fråga om bilkörning. Råka i sladd. Häva en sladd. IdrBl. 1935, nr 108, s. 5 (i biltävling). I det hala väglaget råkade han få sladd på sin bil, kom över på högra körbanan och krockade med en mötande bil. DN(A) 1959, nr 86, s. 32. Jag .. öppnar eld mot .. (bilen). Jag siktar på bakdäcken och jag måste ha träffat, ty kärran gör en tvär sladd i gathörnet. Östlund Cheyney BeskPill. 38 (1959). Bakhjulet (på motorcykeln) fick sladd i den tvära kurvan och slängde åt sidan så att Tolle dammade i backen. Gustaf-Janson LastHäxa 163 (1969). — jfr SID-SLADD.
Ssgr: SLADD-KOLLISION. jfr kollision 1 o. -krock. SvD(A) 1967, nr 50, s. 24.
-KROCK. krock (se d. o. 2) orsakad av sladd; jfr -kollision. SDS 1957, nr 293, s. 3.
-OLYCKA~020. olycka orsakad av sladd, sladdningsolycka. SvD(A) 1959, nr 225, s. 10.
Spoiler title
Spoiler content