SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1976  
SLAFSA slaf3sa2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE; jfr SLAFS, sbst.2
Ordformer
(förr äv. slaffs-, slavs-)
Etymologi
[sv. dial. slafsa; jfr nor. slafse, plaska, söla, äta smaskande, nor. dial. slafsa, plaska, äta smaskande, tala ohöviskt, gå släpande, nyisl. slafsa, slicka (i sht om ko), fär. slafsa, äta smaskande, sladdra, t. schlappsen, äta smaskande; sannol. till SLABBA, v.1; jfr med avs. på bildning verben HAFSA, SJAFSA, SJOFSA. — Jfr SLAFS, sbst.1, SLAFSA, sbst., SLAFSIG]
(vard. utom i ssgn SLAFS-PENSEL).
1) om människa l. djur: (glupskt) dricka l. äta (i sht i fråga om att äta ngt mer l. mindre flytande) under smackande l. smaskande l. sörplande ljud; äv. dels tr., med obj. betecknande mat l. dryck, dels i uttr. slafsa i l. på ngt, på sådant sätt dricka l. äta av ngt; äv. dels med refl. obj. o. resultativ objektiv predikatsfyllnad, dels allmännare, i fråga om att vid ätande hantera maten (på ett motbjudande sätt) så att smackande osv. ljud uppstår. Weise 217 (1697: vti). Ekelund Brev 1: 58 (1906: ). Med ansiktet över tallriken slafsade och tuggade bror Mario, kraftigt som en uppbragt oxe. Kihlman Deledda RegT 23 (1922). Du har det allt bra, du (gris). Med benen i hon / du slavsar dig mätt som en annan patron. Johansson BergslVers 99 (1936). Collinder Kalev. 126 (1948; med avs. på öl). Lilla Elsie är ett motbjudande barn .., hon slafsar i frukostägget och snörflar. SvD(A) 1963, nr 91, s. 10. — särsk. i utvidgad anv., i fråga om att tala under frambringande av sådana ljud; jfr 5. Det sladder .. (en viss tidning) burit fram är gammalt .. . Samma lögn har berättats om en hel rad bemärkta män; tungorna ha slaffsat och smackat. GHT 1937, nr 282, s. 11.
2) gå l. röra sig o. d. med hasande l. klafsande steg resp. rörelser l. så att klafsande ljud uppstår; i sht förr äv. i uttr. slafsa med fötterna; jfr SJAFSA, v. Sacramentska Horor så många de warit hwilka kiört och Slafsat på wägen. VRP 22/1 1777. Lindfors (1824: med fötterna). (Min gäst) kom slafsande i mina tofflor och nattrock. Cederschiöld Krig 180 (1916). Det är devontid och .. / blötdjuren slafsar i trappan. Sjödin AspTält 11 (1959). — särsk. i utvidgad anv., om skor l. om fotsteg o. d.: avge ett sådant ljud som uppstår då man går hasande l. klafsande; i sht i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.; jfr 4. Funch KBref 217 (1909; i p. pr., om tofflor). Tassande steg slafsade i den våta mossan. Det var gubben Jan Petters Mats. Engström Nak. 195 (1934). SvHandordb. (1966; i p. pr., om steg).
3) om långt l. omfångsrikt l. vått klädesplagg l. del av sådant (i sht om kjol): vid rörelse slå l. slänga hit o. dit under klafsande ljud; särsk. i sådana uttr. som slafsa om l. kring fötterna l. benen, i sht förr äv. slafsa för fötterna. Långa kjortlen slafsar för fötterna. Sahlstedt (1773). Några cyklade förbi. Det var män med slafsande eller tillspända byxben. Johnson Slutsp. 279 (1937). Blöta byxor, som slafsade kring benen. Moberg Utvandr. 392 (1949). Du gode Moses, hur han såg ut, i Bettans gamla teaterkläder med lång sammetskjol som slafsade om benen. Lindgren KarlssonFlyg. 144 (1962).
4) (mera tillf.) åstadkomma l. avge smaskande l. klafsande ljud; särsk. om ngt vått l. slabbigt, t. ex. våt snö: vid gång l. rörelse åstadkomma l. avge sådana ljud; äv. opers.; jfr 2 slutet. Fridegård Kvarnb. 93 (1944; opers.). Gammal smutsig snö slafsade om fötterna på en (i tövädret). SvD(B) 1947, nr 16, s. 7.
5) i fråga om (snabbt l. otydligt l. med smaskande ljud med tungan förenat) tal.
a) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) sladdra l. skvallra. VDAkt. 1702, nr 258.
b) (numera bl. tillf.) i fråga om suddigt l. otydligt tal: sluddra o. d.; jfr SLADDRA, v.1 2. Berndtson (1880). Själva talandet — hur låter vi inte det försummas! .. Där sluddras och slafsas, där är kuriösa vokaler och ibland inga vokaler alls. Ottelin FolklFörel. 2: 53 (1918).
6) vara oordentlig l. slarvig (i arbete l. klädedräkt o. d.), hafsa (se HAFSA, v. 2), slarva. WoJ (1891).
Särsk. förb. (vard.): SLAFSA FÖRBI10 04. till 2: slafsande gå förbi (ngn l. ngt); äv. abs. Lundin Alp. 33 (1883).
SLAFSA I SIG10 4 0. till 1: slafsande förtära (mat l. dryck); äv. utan obj. Sahlstedt (1773). (Hunden) slafsade i sig stora portioner vatten. Knöppel SvRidd. 142 (1912). Han sa ingenting förrän vid andra skivan vetebröd; då böjde han sig över (kaffe-)koppen — samtidigt som han slavsade i sig — och viskade (osv.). Höijer 30Silverp. 80 (1949).
SLAFSA IN10 4. till 2: slafsande gå l. komma in. Lindqvist Stud. 184 (1906).
SLAFSA OMKRING10 04. till 2: slafsande gå omkring. Ute i korridoren slafsar en stor hund omkring på våta tassar. SvD(A) 1919, nr 157 A, s. 3. —
SLAFSA OPP, se slafsa upp.
SLAFSA PÅ10 4. intensivt (fortsätta att) slafsa; särsk. till 1. Carlsson Hel 35 (1953).
SLAFSA UPP10 4, äv. OPP4.
1) till 1: slafsande äta upp l. sluka (ngt). Lind (1749).
2) till 2: slafsande stiga upp (ur sängen). Isaksson KvHuset 65 (1952).
Ssgr: (6) SLAFS-MAJA. (vard.) = slafsa, sbst.; jfr maja, sbst.1 Edlund Chandler Syst. 95 (1950).
(6) -MÄNNISKA. (vard.) människa som gör allt fort o. illa; särsk. i uttr. hafs- och slafsmänniska. DN(A) 1965, nr 5, s. 13.
(4) -PENSEL. (i fackspr.) målarpensel (vanl. flat pensel med borst) använd för målning (instrykning) med vattenfärger, plattpensel, instrykare. TNCPubl. 42: 93 (1969).
Spoiler title