SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1976  
SLAGBAR sla3g~ba2r, adj.; adv. -T.
Etymologi
[till SLÅ, v.]
möjlig att slå, som kan slås. SAOL (1950). IllSvOrdb. (1955). — jfr O-SLAGBAR.
Avledn.: SLAGBARHET, r. l. f. egenskapen att kunna slås. SAOL (1950). IllSvOrdb. (1955).
Spoiler title
Spoiler content