SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1976  
SLAKTARE slak3tare2, m.||(ig.); best. -en, äv. -n; pl. =; pl. best. -arna (Stiernman Com. 1: 861 (1622: Slachtarne) osv.), äv. (numera bl. i Finl., föga br.) -arena (Palmstedt Res. 2 (1778), Därs. 33) ((†) -rarna (HovförtärSthm 1702 A, s. 3. Därs. 1762, s. 379)).
Ordformer
(schlacht- 15871730. slacht- 15241755. slakt- (-c(k)t-, -gt-) 1521 osv. slächt- 1541 (: mandslächter(e)). -ar 15491862 (framför personnamn). -are 1521 osv. -er 15211587, 1657 (: Slachter-Accijsen). -ere 15241603)
Etymologi
[fsv. slaktare, bödel, slaktare, sv. dial. slaktare; liksom dan. slagter, nor. slakter sannol. av (m)lt. slachter, till slacht (se SLAKT, sbst.1) o. slachten (se SLAKTA); jfr äv. mht. slahtære (t. schlachter, schlächter). — Jfr SLAKTERI]
1) [delvis (o. av nutida språkkänsla vanl. uppfattat ss.) oeg. l. bildl. anv. av 2] (numera bl. vard. l. i vitter stil) motsv. SLAKT, sbst.1 1, o. SLAKTA 1: person l. djur (se c) som (på ett blodigt l. grymt l. obarmhärtigt sätt) nedgör o. dödar; särsk. om person som hänsynslöst dödar värnlösa l. utlämnade människor, (hänsynslös) mördare. (Lat.) Percussor .. . (Sv.) Slacktare, mördare, som är bestält at slåå. Linc. Ggg 4 b (1640). Det blod i striden flöt, på krigarns bud, / I segern glöms, och slagtarn blir en gud. Leopold 2: 131 (1801, 1815). Slagtare .. Säjs äfv. om den som utan nödvändighet och utan skonsamhet nedergör el. uppoffrar menniskjor. Weste FörslSAOB (c. 1815). O! sitte Glosters mord på Herefords lans-spets / Och tränge djupt i slagtarn Mowbrays bröst! Hagberg Shaksp. 3: 12 (1848). — jfr MAN-, MÄNNISKO-SLAKTARE. — särsk.
a) motsv. SLAKT, sbst.1 1 a, o. SLAKTA 1 a, om person som slaktar bin; i ssgn BI-SLAKTARE.
b) om vitgardist i finska inbördeskriget 1918; äv. i uttr. folkets slaktare. Söderhjelm Uppror. 21 (1918: folkets slaktare). Varifrån kommer hon? frågade rödgardisten. — Jag var bara därborta — vandrade lite. — Du var visst och visade vägen åt någon slaktare — säg rent ut, det är nog klokast. Ekelund Sillanpää Silja 310 (1931).
c) motsv. SLAKT, sbst.1 1 c, o. SLAKTA 1 b, om rovgirigt djur som grymt dödar (o. söndersliter) sitt offer; ss. förled i ssgr.
2) motsv. SLAKT, sbst.1 2, o. SLAKTA 2: person som (yrkesmässigt) slaktar; äv.: person som (yrkesmässigt slaktar o.) saluhåller l. försäljer kött (stundom liktydigt med: charkuterist). SthmSkotteb. 3: 164 (1521). Så måste och .. ingen Slachtare eller annan understå sig, at slachta något om sielfwe Sön- och höge Fästedagar under Predikningarne, wid förlust af dhet, som slachtat warder. Schmedeman Just. 458 (1665). Slagtarena hade öpna bodar på en wiss gata, hwarest köttet låg på luckor utanför. Palmstedt Res. 2 (1778). ”Gentil emot damerna” — sa' slagtarn, stack suggan först. Holmström Sa'han 34 (1876). Sedan villebrådet var dödadt, aftog man huden, styckade kroppen och beredde den till föda. I dessa tider (dvs. under forntiden) var således hvar och en äfven slagtare. ArbB 33 (1887). Gör .. Edra inköp i samråd med slaktaren. Betala hellre litet mer för varan och få den fullgod, det är ekonomi. StKokb. 331 (1940). — jfr AKADEMI-, HOV-, HÄST-, OFFER-, RESE-, SVIN-SLAKTARE.
3) (numera i sht ngt vard.) motsv. SLAKT, sbst.1 4, o. SLAKTA 3, i oeg. l. bildl. anv. av (1,) 2; särsk. om grym l. hänsynslös l. hård person l. person som (trasar sönder o.) gör slut på l. spolierar ngt o. d. Slagtare .. (dvs.) grym menniska. Lindfors (1824). Dessa andliga slaktare (dvs. prästerna), .. som bråka om större våningar i sina församlingar i stället för att upplåta rummen åt fattiga och sjuka. Engström 2Bok 33 (1909). — särsk.
a) motsv. SLAKT, sbst.1 4 a, o. SLAKTA 3 a, om person som kritiskt (o. på ett hänsynslöst sätt) hudflänger l. nedgör ngns verk o. d. Tänk så de fähundarna (dvs. konstkritikerna) behandlade min Torgkäring, mumlade .. (skulptören). Såna djävla slaktare. Siwertz Låg. 188 (1932).
b) motsv. SLAKT, sbst.1 4 b, o. SLAKTA 3 b, om person som ”slaktar” bok l. böcker o. d. Risken finns .. att .. (ett med teckningar försett manuskript) kan råka i händerna på en ”slaktare” som pietetslöst kalkylerar med vad de 50 teckningarna sålda var för sig kan inbringa. SvD 1973, nr 53, s. 10.
Ssgr (i allm. till 2): A: SLAKTAR-, äv. SLAKTARE-ACCIS. (förr) slakteriaccis. Stiernman Com. 2: 789 (1655).
-ARBETARE~0200. (numera bl. tillf.) slakteriarbetare. BoupptVäxjö 1859.
-BETJÄNT. (-are-) (†) = -dräng 2. BoupptSthm 1681, s. 303 a.
-BIL. särsk.: för transport (o. försäljning) av köttvaror använd l. inrättad bil tillhörande slaktare l. slakteri; jfr slakt-automobil, slakt-bil, slakt-buss. Bonde TroMig 21 (1936).
-BILA. [jfr t. schlachterbeil] (i sht förr) bila använd av slaktare vid slakt; jfr -yxa o. slakt-yxa. Wikforss 2: 502 (1804).
-BOD. (-ar- 1649 osv. -ara- 1530. -are- 15301896) [fsv. slaktarabodh] bod där slaktare slaktar l. (slaktar o.) saluför kött; utom i skildring av ä. förh. numera bl. om (mindre) köttbutik l. charkuteri; jfr -boda, slakt-bod. Skråordn. 54 (1530). Ej .. (får slaktare) hemma i sin gård, hwarken til sit eller annans behof någon boskap slagta; utan så är, at han der hafwer sin slagtare bod, då ej någon slagt i annat rum må företagas. PH 10: 673 (1776). Slaktarbod (dvs.) köttaffär, charkuteri. IllSvOrdb. (1955). särsk. (numera föga br.) bildl., = kött-bod 1 slutet. Carlson 1Skolgeogr. 94 (1894; om Irland).
-BODA. (-ar- 1717. -are- 15241720) (†) = -bod. Køtma(n)ga(re)ne skwle bÿgia ther(es) slachtere bod(er) th(e)r th(e)m ær ffo(re) sakt. OPetri Tb. 13 (1524). UrFinlH 2: 262 (1717: Slacht:rbodan, sg. best.). 2RA 1: 107 (1720: slachtareboderne, pl. best.). Anm. I ovanstående språkprov från 1524 o. 1720 är det ovisst, om detta ord l. -bod föreligger. —
-BORD. (numera bl. mera tillf.) slaktares bord; särsk. om bord nyttjat av slaktare (l. charkuterist) för styckning av kött, styckningsbord; jfr slakt-bord. Cavallin 1: 1033 (1871). Slaktarbord (t. ex. för styckning av kött). IllSvOrdb. (1955).
-BUD. (i sht i skildring av ä. förh.) bud l. springpojke hos slaktare l. i slaktarbod. Ossiannilsson Hav. 11 (1910).
-BUTIK. (numera bl. mera tillf.) köttbutik, charkuteriaffär. ArbB 37 (1887).
-BÄNK.
1) [jfr t. schlachterbank] (numera bl. mera tillf.) slaktbänk (se d. o. 1). Lind (1749; under hack-banck); jfr 2. Weste FörslSAOB (c. 1815).
2) (†) slaktardisk. Dalin (1854).
3) (numera bl. tillf.) i oeg. l. bildl. anv. av 1: slaktbänk (se d. o. 2); förr äv. sammanfattande, om ngns blodiga gärningar l. verksamhet. Hertigh Carls. Slaktarebenck. (1617; boktitel). (Janitscharerna) förklarade, at de intet wille låta mera föra sig emot Cristenheeten och til Slachtarebäncken. OSPT 1686, nr 1, s. 1. Franzoserne kalla .. (krig) belle Bucherie, En skiön Slachtarebänck. Isogæus Segersk. 9 (c. 1700). Ack, slå osz icke mer, se huru du (dvs. Gud) osz slagit / Och många tusen ut till slagtarbänken dragit! Afzelius Sag. XI. 2: 120 (i handl. fr. c. 1714). (Hertigen av) Albas hundrade slagtarebänkar. CGNordforss i 2SAH 10: 255 (1822). Andersson GrDram. 57 (1890, 1910).
-DISK. (numera bl. tillf.) disk (se disk, sbst.1 II 2 f) i slaktarbod l. köttbutik, styckningsdisk, köttdisk. Nyström (1794).
-DRÄNG.
1) (i vitter stil) till 1, om ngns handgångne man vid blodsdåd o. d., ”bödelsdräng”. IllSvOrdb. (1955).
2) [sv. dial. slaktaredräng] (i sht förr) till 2: slaktares dräng (se d. o. 2); förr äv. om lär- l. springpojke hos slaktare l. om slaktargesäll (ombesörjande l. biträdande vid köttförsäljning i slaktarbod o. d.), köttmästarbiträde; jfr -betjänt, -pojke. KlädkamRSthm 1577 C, s. 109 a. (Sv.) Slagtaredräng .. (fr.) Étalier. Nordforss (1805). (Sv.) slaktardräng, (t.) Fleischerknecht, Schlächter-, Fleischerbursche. Auerbach (1913).
-DUK. (-are-) (†) duk (se d. o. 2) använd av slaktare l. i slaktarbod för omsvepning av kött o. d. BoupptSthm 1673, s. 925 a (av linne).
(1 c) -FALK. [efter nylat. Falco lanarius, tidigare vetenskapligt namn på den tatariska jaktfalken (uppfattad ss. grym o. ivrig att sönderslita sitt byte); jfr t. schlachtfalk o. schlachter, benämningar på denna falk] (†) falken Falco cherrug Gray, tatarisk jaktfalk. Gravander Buffon 3: 70 (1806; fr. orig.: lanier).
(1 c) -FISK. zool. om (ytterst) rovgirig fisk. GbgP 1953, nr 288, Bil. s. 1 (om haj, späckhuggare m. fl.).
-FOLK.
1) (i vitter stil) till 1: (blodtörstigt o. grymt) krigarfolk. Ekelund Hemkomst 65 (1916; om det tyska folket).
2) till 2; särsk. (†) i pl., om (i tjänst hos ngn varande) slaktare (jämte biträden); jfr folk 7 (slutet). KlädkamRSthm 1591 B, s. 57 a.
-FRU. [jfr t. schlachterfrau] slaktares fru; i sht förr äv. om kvinnlig slaktare; jfr -hustru. Dalin FrSvLex. 1: 138 (1842). Slaktarfru (dvs.) ibl. slakterska. Östergren (1941).
-FÖRKLÄDE~020. Engström Ränn. 2 (1920; i bild).
(1 b) -GARDE. (vard. l. i vitter stil) om vitt garde under finska inbördeskriget 1918. Söderhjelm Uppror. 118 (1918).
-GESÄLL. [jfr t. schlachtergeselle] (förr) jfr gesäll 2. BoupptSthm 1675, s. 813 a.
-GILLE. [jfr t. schlachtergilde] (förr) jfr gille 4 a. Nordström Samh. 1: 274 (1839).
-HANTERING. jfr hantering II. Dalin (1854).
-HANTVERK~02 l. ~20. [jfr t. schlachterhandwerk] Meurman (1847).
-HUND. [jfr t. schlachterhund] slaktares hund; särsk. dels (numera bl. om ä. förh.) om slaktares vakthund kännetecknad av grovvuxen kroppsbyggnad o. god förmåga att vakta boskap o. hus, dels (i ä. fackspr.) i utvidgad anv., ss. benämning på hund(typ) med ovannämnda kännetecken (särsk. dels om hund(ar) av doggtyp, dels om blodhund); i sht förr äv. bildl., om rå l. blodtörstig människa (jfr slaktare 1). Slaktarhunden, en liten tax, blev överkörd utanför slakteriet. (T.) Metzger-Hund .. (sv.) slaktare-hund. Lind 1: 1143 (1749). De allmännaste (hund)racer hos osz äro: Engelska Doggen, Blodhunden, Slagtarhunden (osv.). Wahrman Manski o. Wolstein 239 (1807). (Sv.) Blodhund eller Slagtarhund .. (nylat.) Canis .. sangvinarius. Nilsson Fauna 1: 234 (1847). Hagberg Shaksp. 5: 253 (1848; bildl., om person). (Sv.) slagtarhund .. (eng.) mastiff. Björkman (1889). Pudeln .. känner samhörighet med hela världen, under det att spetsen endast tillhör sitt hem, slaktarhunden endast djuren, taxen endast grävlinggrytet. Rendahl Brehm 4: 120 (1929).
-HUS. (-ar- 1561 osv. -ara- 1539. -are- 15411949) [fsv. slaktarahus] särsk. (numera bl. tillf.): slakthus (förr äv. i uttr. allmänt l. publikt slaktarhus, offentligt slakthus); förr äv. dels om slaktrum, dels om köttbutik; i sht förr äv. bildl., om ort l. plats där blodsutgjutelse o. dödande förekommit (jfr slaktare 1). VaruhusR 1539, s. 24 a. Skal vthi alla Städher .. förordnas serdeles Huus, medh twenne rum vthi, Det ena skal brukas för Slachtare Huus, ther all Boskap .. slachtas skal. OrdnLilleTull. 1622, s. B 4 a. Du (dvs. penningen) lär .. få wandra hit och dijt, / I Slacktar-Hus, och fler' som födans wahror hysa. Granatenflycht Penn. 25 (1698). (Till en stads offentliga byggnader hör) Publique Slachtare- och Fiskarehus. Carlberg SthmArchitCont. B 3 a (1740). PH 10: 673 (1776: almänt slagtare hus). Ett slagtarhus var Stockholm, fullt af blod. Franzén Skald. 3: 19 (1829; i fråga om Sthms blodbad). Slagtarhus .. (dvs.) sådant, hvarest slagt verkställes, men ingen köttförsäljning idkas. Westee (1842). HT 1949, s. 369 (om ä. förh.).
Ssg: slaktarhus-inrättning. (†) slakthusinrättning. EconA 1807, mars s. 140.
-HUSTRU. slaktares hustru; förr äv. om kvinnlig slaktare l. köttmånglerska. HovförtärSthm 1587—88, s. 19. (T.) Fleischerin .. (sv.) slaktare-hustru eller kjöttmånglerska. Lind 1: 725 (1749). Östergren (1941).
(1, 2) -IDÉ. (i sht i vitter stil) idé (se d. o. 3, 4) som man finner hos l. som hör ihop med slaktare. Tegnér Brev 2: 169 (1821).
-KALL. (numera bl. tillf.) tjänst l. befattning ss. slaktare; jfr kall, sbst.2 4 e. BtÅboH I. 13: 216 (1638).
-KLUBBA. (i sht förr) jfr klubba, sbst. 1, o. -yxa. Stiernhielm Herc. 358 (c. 1652, 1668).
-KNIV. (-ar- 1639 osv. -ara- 1548. -are- 15431876) (numera bl. mera tillf.) slaktkniv; äv. bildl. (särsk. i uttr. betecknande att ngn hänsynslöst kritiserar l. nedgör ngn l. ngt). TullbSthm 23/7 1543. Snellman går på med slaktarknifven .. och jag vet att Nordström har ett ömtåligt skinn, som ej lätt helnar. JLRuneberg (1858) hos Strömborg Runebg IV. 2. 2: 231. —
-KÄRRA. i sht förr av slaktare i yrket använd kärra för transport av slaktdjur l. kött o. d.; äv. oeg. l. bildl., om bödelskärra (jfr slaktare 1); jfr -vagn. Wirsén Dikt. 161 (1876; bildl., om bödelskärra).
-KÖTT. (numera bl. tillf.) slaktkött (inköpt hos slaktare). ÖoL (1852).
-LIK, adj. Wallin Bref 294 (1849; om fysionomier).
-LIKNANDE, p. adj. Östergren (1941).
-LINA. (i sht förr) slaktlina. BoupptVäxjö 1822.
-LÖN. slaktares lön (för utförd slakt). Skråordn. 323 (1546).
-MÄSSIG. jfr -mässig 1. Essén Fob 143 (1919; ss. adv.).
-MÄSTARE. [jfr t. schlachtermeister] om utlärd slaktare (som är självständig företagare); jfr mästare 10. ÖgCorr. 1854, nr 78, s. 2.
-NÄRING. (numera bl. tillf.) slakterinäring. Arnell Stadsl. 489 (1730).
-ORDNING. (numera bl. i skildring av ä. förh.) reglemente för slaktare. Stiernman Com. 3: 908 (1672).
-PANNA. (förr) slaktpanna. GripshR 1585, s. 130 (inmurad).
-PARTI. (-ar-) (†) = -folk 2; jfr parti 4 b. KlädkamRSthm 1583 D, s. 22 b.
-PIGA. särsk. (förr): slottspiga biträdande slaktare (vid slakt). KlädkamRSthm 1582 D, s. 21 b.
-PLATS. särsk. (†): slaktplats. Bælter JesuH 6: 59 (1760; om plats i Jerusalems tempel, där påskalammet slaktades).
-POJKE. slaktares (lär- l. spring)pojke; jfr -dräng 2. Thorén Herre 6 (1942; om lärpojke).
-POST. [efter t. metzgerpost] i fråga om ä. tyska förh.: (postinrättning grundad på) postbefordran gm slaktare (i samband med deras av yrket påkallade resor). 2VittAH 18: 118 (1839, 1846). De mest omtalade .. skråposter voro de på sin tid i synnerhet inom södra Tyskland mycket spridda s. k. slaktarposterna. 2NF 22: 50 (1915).
-REDSKAP~02 l. ~20. (numera bl. tillf.) slaktredskap; jfr -tyg, -verktyg. BoupptSthm 1673, s. 927 a.
-SKRIVARE. (förr) slaktskrivare. BoupptSthm 1684, s. 8 a (1681).
-SNITT. garv. om sådant snitt i slakthud som är felplacerat l. onödigt långt o. d. (o. därigm förorsakar nedsättning av hudens kvalitet). Hirsch LbGarfv. 19 (1898).
(13) -STYCKE. (numera bl. tillf.) om teaterstycke med bloddrypande l. brutalt innehåll. Rydberg KultFörel. 1: 93 (1884).
-STYCKMÄSTARE~0200. (numera bl. tillf.) om styckmästare inom slakteriväsendet, styckmästare. SvT 1852, nr 218, s. 1.
-STÅL. (-are-) (†) av slaktare nyttjat brynstål för slaktknivar. TLev. 1911, nr 9, s. 1.
-STÅND. (tillf.) salustånd för köttvaror (hållet av slaktare). Östergren (1941).
-TAVLA. (numera i sht i vissa trakter) = slakt-tavla 2. BoupptVäxjö 1873.
-TORG. [jfr t. schlachtermarkt] (numera bl. i skildring av ä. l. utländska förh.) torg där slaktare avyttrar sina varor. Cellarius T 1 a (1699).
(1 b) -TRUPP. (vard. l. i vitter stil) om trupp av vitgardister under finska inbördeskriget 1918. Gripenberg Fan. 68 (1918).
-TYG. (-are-) (†) slaktredskap. BoupptSthm 1673, s. 932 a.
-VAGN. (i sht förr) jfr -kärra. AB 1890, nr 51, s. 1.
-VERKTYG~02 l. ~20. (numera bl. tillf.) slaktverktyg; jfr -redskap, -tyg. BoupptVäxjö 1873.
-YRKE. Dalin (1854).
-YXA, förr äv. -YX. (numera bl. tillf.) yxa (av speciellt slag) använd av slaktare vid slakt, slaktyxa; jfr -bila. TullbSthm 12/12 1582.
-ÅLDERMAN~102, äv. ~200. (förr) ålderman i slaktarämbete. BoupptSthm 1683, s. 911 a.
-ÄMBETE~020. (förr) slaktarnas hantverksämbete. SthmStadsord. 1: 275 (1679). Slaktarämbetet fanns (i Karlskrona) 1698. Anderson Stadsl. 34 (1912).
-ÄNKA. slaktares änka. Runemark VägvSthm 23 (1790).
B (†): SLAKTARA-BOD, -HUS, -KNIV, se A.
Avledn.: SLAKTARAKTIG, adj. som erinrar om l. är kännetecknande för (en) slaktare. Lind (1749; under schlächterisch).
SLAKTERSKA, f. [delvis till slakta] kvinnlig slaktare l. slakteriarbetare; förr äv. om köttmånglerska; jfr slaktar-fru, -hustru. KlädkamRSthm 1576 B, s. 61 a. Kiöpt hos Slackterskan 3 m(arke)r Kiot (sannol. felaktigt för Kiöt). BoupptVäxjö 1795. Levander DalBondek. 1: 306 (1943; om ä. förh.).
Spoiler title
Spoiler content