publicerad: 1976
SLARVA slar3va2, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or (Rudberus MHansdr. D 1 a (1624) osv.) ((†) -er NorrlS 10: 33 (1635)); äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) SLARV slar4v, sbst.2, r. l. m. (Arrhenius Ps. B 8 a (1689) osv.) ((†, i koll. anv.) n. Murenius AV 593 (1666), Wettersten Forssa 83 (c. 1750)); best. -en (ss. n. -et); pl. -ar.
Ordformer
(slarv (-rf) 1666 osv. slarva (-rfva) 1624 osv.)
Etymologi
[sv. dial. slarv, slarva; jfr lt. slarwe, nedgången toffel l. sko; sannol. till SLARVA, v. — Jfr SLARVER, SLARVIG, SLIRVIG]
(utom ss. förled i ssgr numera i sht i vissa trakter, vard.)
1) klut (se d. o. 1), trasa; företrädesvis om trasig l. avriven l. utnött tyglapp, trasa, l. om en gm avrivning l. nötning på kanten av ett (stycke) tyg (i sht ett klädesplagg) bildad (nedhängande) trasig del (uppkommen gm att enskilda trådar lossnar ur väven o. hänger lösa; jfr FRANS, sbst.1 2 a; oftast i pl.: trasor) l. om trasigt l. utnött klädesplagg l. (i pl.) om trasiga osv. kläder (trasor, lumpor, paltor); förr äv. om lumpor ss. material för tillverkning av papper. Af gambla linneklutar, och förnötta slarfvor giörs fijnt papir och annat nyttigt werck. Rudberus MHansdr. D 1 a (1624). NorrlS 10: 33 (1635; ss. material till papper). (En) tjock Decoct, hvarmed man med en slarfva smörjer kreaturens mular. VetAH 1759, s. 299. Det fordras Tiggarns slarfvor bära (för att erkännas som frihetsvän). Kellgren (SVS) 2: 218 (1784). (Tiggarflickan) bad .. om ”någon liten slarf att skyla sig med”. Knorring Torp. 2: 36 (1843). (Spanjorens kappa är) nedtill ofta upplöst i franslika slarfvor. Andersson Verldsoms. 1: 193 (1853). En hinner aldrig ett skapande dugg åt sig själf, utan får löpa ikring med slarfvorna slängande ikring benen. Alving Bellm. 203 (1907). Fatab. 1953, s. 28 (i skildring av ä. förh. i Dalarna). — jfr LINNE-, LÄRFTS-, NOT-, SKO-SLARVA o. KLÄD-, LIN-SLARVOR. — särsk.
a) (i formen slarv) (†) koll.: trasor. Af pellet (i Kumlinge kyrka) bortskärs slarfuet och fållas. Murenius AV 593 (1666). Willien I (kvinnor) kläda Eder i Slarf, Gud kan snart nog kläda Eder i Slarffwoge paltor. Fernander Theatr. 187 (1695). (Allt) gafs .. til sköflings, kistorne slogos sönder .., de wackraste kläder sletos i slarf. Weise 2: 152 (1769).
c) mer l. mindre bildl. JBureus (1641) i 3SAH 23: 363 (i bild). Ej ens du (dvs. Runeberg) skall kunna .. göra mig till en slarfva, som man kan behandla huru som hälst. FCygnæus (1837) hos Nervander FinlKultH 57. Dessa .. doktrinärer (dvs. den romantiska skolans epigoner), som .. under den egna pretenderade originalitetens veckrika mantel inhöljande den gamla romantikens slarfvor, yrka på (osv.). BEMalmström 8: 324 (c. 1844). — jfr RIM-SLARVA. — särsk. i uttr. ha en slarva (med) i l. på den byken o. d., ha en trasa med i den byken o. d. (se BYK 1 a). Tilas Ant. 207 (1765: hade inge slarfwor i Byket). BrefNSkolH 177 (1810: med på). Ja har ingen slarva i den byken. Granlund Ordspr. (c. 1880).
2) i utvidgad anv., om stycke av annat material än tyg, som påminner om en slarva (i bet. 1). Posten 1769, s. 560 (om trasig sedel). — särsk.
a) om (trasigt l. löst hängande) stycke av organisk vävnad, särsk. om sådant stycke av människo- l. djurkropp (som har ojämna l. trasiga kanter) l. om ett gm koagulering av blod l. var o. d. bildat (löst o. ojämnt) stycke, slamsa, slimsa. Hoorn Jordg. 1: 239 (1697). Gaddar äro i öfra käken (hos en giftorm), som ligga i stora etterblåsor, hvilka slutas i en spetsig slarfva. Linné MusReg. 22 (1754). Öpningarne (i ett öppnat vattenbråck) flöto, som vanligt är, af vatten, ölostlika slarfvor och gult var, om hvarannan. VetAH 1781, s. 137. Avfall och slarvor efter slakt. Östergren (1941). jfr KÖTT-SLARVA. särsk. (i formen slarv) (†) koll.: slamsor. Valleria Hush. 18 (c. 1710).
b) (†) hos vissa buksvampar o. hattsvampar: slida, hylsa (se HYLSA, sbst. 1 i ε), peridium, volva. Haartman Linné Indeln. K 1 b (1753). Hartman Bot. 267 (1843; hos hattsvamp). Sundén (1891).
c) (numera föga br.) om litet, ojämnt stycke av ett hårt ämne (sten l. metall l. keramik o. d.), i sht av hårt föremål som splittrats, flisa (se FLISA, sbst. 6), skärva. Ahlman (1865). Högberg Frib. 8 (1910; i pl., om skärvor av sönderslagna grytor). Cannelin (1939).
Ssgr (i allm. till 1): A: SLARV-BYLTE. (i sht i vissa trakter, vard.) bylte av slarvor; äv. oeg., om barn klätt i trasor. Lo-Johansson Stat. 2: 325 (1937). —
(2 b) -FOT. (†) svampen Phallus impudicus Lin. (vars volva spränges vid mognaden o. bildar en ring kring foten), liksvamp. Liljeblad Fl. 643 (1816). Björkman (1889). —
(2 a) -GRENIG. (†) som kännetecknas av ojämna l. fransiga grenar. VetAH 1791, s. 248 (om grenar på manet). —
-HANK, sbst.2 (sbst.1 se sp. 6460) (numera föga br.) trashank. Berndtson (1880). Högberg Vred. 2: 281 (1906). —
(2 a) -KLIPPARE. [sannol. beror benämningen på fiskens långa, fransliknande fenor] (†) fisken Chætodon pinnatus Lin.; jfr klippare, sbst.4 Linné MusReg. 64 (1754). —
(2 a) -MÅLLA l. -MOLLA. (†) växten Atriplex calotheca (Rafn) Rafn & Fr. (med ojämnt flikade blad), flikmolla; jfr klapper-molla. Fischerström 1: 255 (1779). ÖoL (1852). —
(2 a) -SYLTA. kok. maträtt (sylta) beredd av finskurna delar av vissa inälvor o. andra mjuka delar av slaktat nötkreatur (i sht våmmen l. bladmagen, stundom äv. juvret l. mulen l. fötterna); förr äv. om den del l. (koll.) om de delar av slaktat nötkreatur varav denna maträtt beredes; äv. i jämförelser; jfr ox-krås. Warg 51 (1755; om del(ar) av slaktat nötkreatur). Lördag var jag till middag buden hem till Falkenholm på slarfsylta. Geijer Brev 356 (1840). De tre piraterna (togs) ombord på sköiterna och fraktades hem, rådbråkade som slarvsyltor. Mörne VädSagol. 114 (1938); jfr c. särsk. oeg. l. mer l. mindre bildl.
a) (†) om mage hos människa. Rudbeck Bref 149 (1677).
b) (ngt vard.) om ngt (hopblandat o.) värdelöst l. odugligt, mischmasch, skräp, strunt (särsk. om tomt l. dumt l. obegripligt tal: gallimatias, smörja). De som sälja smått Galanterij eller Slarfsylta. Verelius 96 (1681). Hvad pocker talar du för slarfsylta karl? CIHallman 335 (1778). (Enl. göteborgarna) lefver .. (stockholmarnas) själ på (revyförfattaren) Norlanders tarfliga slarfsylta. Carlsson HelaSthm 525 (1912). Östergren (1941).
c) (ngt vard.) mer l. mindre hyperboliskt, i uttr. betecknande att ngn l. ngt blir illa tilltygad (tilltygat); särsk. i uttr. göra slarvsylta av (äv. på) ngn l. ngt, illa tilltyga ngn l. ngt, göra kål på l. göra hackmat l. mos av ngn l. ngt (äv. i fråga om förkrossande starkt intryck som ngn gör). AlltfA 1917, s. 869 (: av; med avs. på person). För tredje gången på ett år uppenbarar ni er .. hackad till slarvsylta (i en studentduell)! Klinckowström Minn. 1: 127 (1933). Täckelig var .. (sångerskan) att skåda — dock inte så förintande ödesdigert skön att hon enligt naturens visa ordning måste göra slarvsylta av varenda karl i sin närhet. GHT 1946, nr 208, s. 9. GbgMP 1947, nr 56, s. 4 (: på). —
-TJÄLL. vävn. vävnad med ett på ytan liggande ornerat mönster, framställd av trasor (o. i sht använd ss. sängtäcke); äv. abstraktare, övergående till att beteckna den vävnadsteknik som användes vid framställning av sådan vävnad; jfr -täcke, -väv o. tras-matta. SvSlöjdFT 1913, s. 66 (från Hälsingl.). Därs. 1930, s. 58 (abstraktare). Form 1947, s. 58.
-TUSS. (förr, i vissa trakter, bygdemålsfärgat) klut l. trasa använd ss. ”tröstnapp”. ÖfreDal. 448 (1903). —
-TYG. (slarv- 1716. slarve- 1711) (†) om tunt (o. löst hängande) tyg, flor l. dyl.; äv. koll., om klädedräkt bestående av flera lager (av tunt tyg bestående) klädesplagg o. prydnader. SAgrell (1711) i KKD 5: 283 (koll.). Swedberg Schibb. 273 (1716; om tunt tyg). —
-TÄCKE. [sv. dial. slarvtäcke] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) jfr -tjäll o. tras-täcke. RedNordM 1926, s. 17 (från Gästrikl.). —
B (†): SLARVE-TYG, se A. —
-VALK. om kornett (se kornett, sbst.2 I) med tanke på dess nedhängande hornlika prydnader. Rudbeck Atl. 2: 324, 325 (1689).
Avledn.: SLARVAKTIG, adj.2 (numera bl. tillf.) till 1, 2 a: som påminner om l. liknar trasor l. köttslamsor. Broman Glys. 1: 417 (1728).
Spoiler title
Spoiler content