SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1977  
SLOVAK slova4k l. slω-, m.||(ig.); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. -w-)
Etymologi
[jfr t. slowak(e); av slovak. slovák, bildat till ett fslav. slověninŭ (se SLOVEN) gm suffixbyte. — Jfr SLOVAKISERA, SLOVAKISK]
person (i sht man) som tillhör det västslaviska folk som utgör huvudbefolkningen i Slovakien i nuvarande Tjeckoslovakien; i pl. (i sht best.) äv. om detta folk. Slowaker, en varietet af Czeckerne, lefva .. i Mähren. Frey 1849, s. 6. Kringresande slovaker, ”ungrare” eller ”zigenare” bruka mångla också i Finland med slovakiska träpipor, som de flesta barn känna till. Enehjelm Ogräsrab. 122 (1918). (Th. Masaryks) far var slovak och hade varit kusk på ett kejserligt gods, varifrån han sedan flyttat över till ett enskilt. Spångberg BanbrHövd. 304 (1939). Slovakerna stå i såväl språk- som rashänseende tjeckerna mycket nära. Östergren (1941). Tjeckoslovakien är .. en enhetsstat av två slaviska nationer, tjecker och slovaker, som ha lika rättigheter. 2SvUppslB 29: 469 (1954).
Ssg: SLOVAK-GOSSE. (tillf.) gosse som är slovak. Henriksson Tyskl. 269 (1901).
Spoiler title
Spoiler content