SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1980  
SMÖRJA smœr3ja2, v. -er, smorde smω3rde2, smort smω4rt, smord smω4rd, äv. smörjde, smörjt, smörjd l. (numera nästan bl. i Finl., vard.) -ar, -ade, -at, -ad; förr äv. SMÖRA, v.2 (inf. o. pr. pl. smöra Jak. 5: 14 (NT 1526). smörja (-i-) Mark. 14: 8 (NT 1526) osv. — pr. sg. smör (-öö-) OPetri Hb. E 3 a (1529), Forsius Fosz 114 (1621). smörjar FoU 15: 72 (1902), Bergroth FinlSv. 357 (1917). smörjer (-g-, -i-) 1Sam. 16: 3 (Bib. 1541) osv. — imper. sg. smör (-öö-) Upp. 3: 18 (NT 1526), Schultze Ordb. 4618 (c. 1755). smörj (-g, -ij) Walleria Hush. 11 (c. 1710) osv. smörja (-g-) Lindh Huuszapot. 63 (1675), Braun Bror 172 (1846). — ipf. smorde (-oo-) Luk. 7: 38 (NT 1526) osv. smörjade Knorring Skizz. I. 2: 81 (1841), FoU 15: 72 (1902). smörjde (-g-) Dahlberg Lefn. 64 (c. 1755) osv. — sup. smort (-oo-, -dt) Hebr. 1: 9 (NT 1526) osv. smårt EnköpTb. 81 (1556). smörjat TTekn. 1859, 1: 38, GbgP 1952, nr 88, s. 2. smörjt (-g-) Bliberg Acerra 417 (1737) osv. — p. pf. smord (-oo-) Joh. 1: 41 (NT 1526) osv. smörd Rudbeck Atl. 1: 671 (1679). smörjad Thunberg Resa 1: 194 (1788), Montell Frun 67 (1898). smörjd (-g-) Lind 1: 1700 (1749) osv.). vbalsbst. SMÖRJANDE, SMÖRJELSE (se d. o.), SMÖRJERI (se avledn.), SMÖRJNING (Swedberg Ordab. (1722) osv.), SMÖRNING (†, PErici Musæus 5: 13 a (1582), Möller (1755)); SMÖRJARE, SMÖRJERSKA, se avledn.; jfr SMÖRJ.
Etymologi
[fsv. smyria; jfr fd. smøriæ, smør(i)e (d. smøre), fvn. smyrja, smyrva, nor. dial. smyrja, mlt. smeren, mnl. smeren (nl. smeren), feng. smierwan, fht. smerwen (t. schmieren); avledn. av SMÖR. — Jfr SMIRA, SMORIG, SMORLÄDER, SMORNAD, SMORNING, SMÖRJA, sbst., SMÖRJEL, SMÖRSEL]
1) (för uppnående av viss effekt) bestryka l. ingnida (ngt l. ngn) med fett l. klibbigt l. över huvud utstrykningsbart (stundom äv. lättflytande) ämne (ofta äv. i uttr. smörja ngt l. ngn med ngt), särsk.: bestryka l. ingnida (läder l. dyl.) med fett (o. därigm göra det smidigt l. hållbart l. motståndskraftigt mot vatten); äv.: dels med obj. betecknande det som strykes på osv.: stryka l. ingnida (ngt på resp. i ngt), dels utan obj.: bestryka ngt (l. ngn) med l. stryka på l. ingnida fett ämne osv.; jfr 2, 3. Jes. 21: 5 (Bib. 1541; med avs. på sköld). Sedan .. (äggfärgen) tillagat är, tagher man een Pensel, doppar then vthi bemelte Eggewatn, och smörier ther medh Pasteyen at hon blifwer goll. Salé 115 (1664). Till Hans Maÿ:tz Stöflars Smöriande 4 .. Talglius. HovförtärSthm 1726, s. 2576. Gemene Mann tager ett stycke Bräde, och smörger therpå Tjära med lika mycket Terpentin blandat, hwarpå Flugorna .. blifwa qwar sittjande. Aken Reseap. 323 (1746). (Man kan förutse), att Amalgamer af Wismut eller af andra Metaller icke kunna fästas eller efter beskrifning låta smörja sig på Järnet. Rinman JärnH 627 (1782). Har man smörjt (hudarna) för litet, smörjas de för andra gången. Hirsch LbGarfv. 223 (1898). (Vetebröds-) Degen kan .. formas till 2 flätade kransar, som med fördel kan läggas i smorda stekpannor. StKokb. 15 (1940). Det var ett vackert vapen, som han fått i present av kungen efter ett jaktparti på Törups ägor. Han smorde och gned och betraktade till sist resultatet med en lupp. Siwertz Tråd. 88 (1957). — jfr AN-, BORT-, IN-, PÅ-, TILL-, UPP-, UT-, ÖVER-SMÖRJA o. SKO-SMÖRJNING, TJÄR-SMORD. — särsk.
a) (numera föga br.) breda l. stryka (smör l. annat matfett l. honung o. d. på bröd); äv. med avs. på bröd, i uttr. smörja ngt med ngt, breda l. stryka ngt på ngt; förr äv. med resultativt obj.: göra i ordning (smörgås) gm att breda smör osv. på bröd. Osyradhe tunkakur smorda medh olio. 2Mos. 29: 2 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917). Uti Engelland och annorstädes hålles för mycket hälsosamt at gifwa barnen i stad för annan Frukost, honung smord uppå bröd. Triewald Bij 93 (1728). (Sv.) Smörja smör på bröd, (lat.) Pani butyrum illinere. Schultze Ordb. 4618 (c. 1755). Smörja en smörgås. Lindfors (1824). Meurman (1847). — särsk. (†) bildl. (jfr f), i uttr. smörja en gås för ngn; se GÅS 4. Prof. Rudbeck, som ofta fick den nåden at upvakta .. (M. G. De la Gardie) på Wennegarn lärer .. smordt en gås för vissa af sine Colleger. JGAcrel PVetA 1796, s. 89.
b) (†) i p. pf. i adjektivisk anv.; dels i uttr. smort läder, smorläder, dels om beklädnadspersedel: som är av smorläder. SkeppsgR 1546. Ett par smorde stöffler. FörtHertJohLösegend. 1563, s. 43. Et par helt-skurne Stöflar, af swenskt smort Läder. PH 1: 776 (1729). Smordt Läder. Synnerberg (1815).
c) i fråga om kropps l. kroppsdels bestrykande l. ingnidande med ngt, särsk. med salva o. d. i sårläkande l. botande syfte l. (i sht om ä. österländska förh.) med välluktande l. vederkvickande olja o. d.; äv. i fråga om anbringande av salva osv. på kropp l. kroppsdel i magiskt syfte (jfr 3); äv. refl.; jfr SALVA, v.2 1. (Jesu lärjungar) smoorde manga kranka medh olio och botadhe them. Mark. 6: 13 (NT 1526). (Kvinnan) kyste .. (Jesu) föter och smoordhe them medh smörielsen. Luk. 7: 38 (Därs.). En ort i Badstuffuan ther man sigh salffuer, eller medh Olio smörier. Linc. (1640; under alipterium). Alm(Gbg) 1767, s. 38 (med kvicksilversalva, mot syfilis). (Hottentotterna) voro smörjade öfver kroppen med en fet smörja. Thunberg Resa 1: 194 (1788). Må .. slafvinnor komma, som mig två och mig / Med oljor smörja, att min kropp, som stelnar nu / Af hafvets salt, får åter kraft och rörlighet. Runeberg (SVS) 6: 190 (1863). (Han) smörjde snusspott på barnens ögonlock för att de .. inte skulle bli blinda. Johnson Nu 121 (1934). — jfr BORT-, RIS-SMÖRJA o. RIS-SMÖRJNING samt LAPPSALV-SMORD. — särsk.
α) (i sht om ä. österländska förh.) i fråga om insmörjande av avliden person ss. förberedelse för begravning med välluktande (o. mot förruttnelse skyddande) medel (kryddor l. dyl.); balsamera. Mark. 14: 8 (NT 1526). Läkiarena smorde Israel til tess fyratiyo daghar woro förgångne. 1Mos. 50: 2 (Bib. 1541; Bib. 1917: balsamerade). Af Medici en vitter tropp / Kom upp, att balsamera, / Och smörja hjeltens döda kropp. Almqvist Hect. 6 (1814).
β) oeg. l. mer l. mindre bildl. (jfr f). Tu haffuer elskat rettferdugheeten och hatat wrångheeten, therföre haffuer gudh thin gudh smoort tigh medh glädhenes olio offuer alla thina lott. Hebr. 1: 9 (NT 1526; äv. i Bib. 1917); jfr 3 a. I odödligt minne / Du honom (dvs. den uppståndne Kristus) balsamera bör, / Och tig med ögna-salwo smör, / At du må honom skåda. Österling Lärops. 83 (1724). Gör du mig retad, / kunde det hända, .. att jag läppar och bringa / smörjer dig röda med blod. Lagerlöf HomOd. 219 (1908). Smörj du dina sår med skriftens balsam. Bergman Patr. 90 (1928). särsk. (†) refl., i uttr. smörja sig med tålamod, beväpna sig med tålamod. Knöppel Blindeb. 48 (1746).
d) i fråga om påstrykande av honung l. ngt annat (sött o.) välsmakande på fingrar l. (i sht) på l. kring mun; i sht bildl. (jfr 7); jfr 4, 6. Man bör ej slicka sig, förrän man är smord. Granlund Ordspr. (c. 1880). Han fångade .. versen i minnet och repade upp den halfhögt, sjungande, .. repade upp den ännu en gång, smorde sig om läpparna med den. Hallström GHist. 80 (1895).
e) ss. vbalsbst. -ning, konkret: smörja (se SMÖRJA, sbst. 1) l. salva; jfr SMORNING. Lind 2: 177 (1738). Dens. 1: 1365 (1749).
f) i mer l. mindre oeg. l. bildl. anv. (jfr a slutet, c β, d o. 412); särsk.
α) (†) i uttr. smörja sina stövlar l. stövlarna, göra sig resfärdig l. förbereda sin sorti (o. ge sig iväg l. ”sticka”). Arfwed. Nu, så wil jag .. förwarna Monsörn, at han i tid smörjer sina Stöflar, ty Ieronimus hafwer skickat ut efter Wacht och ärnar at sätta eder i arrest. Lagerström Holberg Jean 83 (1744). Aldrig hade jag kunnat gjöra bättre .., än at jag smorde mina stöflar i största tysthet, och lemnade .. (förföljarna) med lång näsa. Lindahl L'avoc. sav. 33 (1757). Farväl, redlige Wåhlstedt. Helsa .. din Fru. Blir det mig möjligt så kommer jag till Er i sommar. Bed Merkurius smörja stöflarna. Tegnér Brev 8: 208 (1838). Bruket att ”smörja stöflorna” .. synes hafwa börjat gripa omkring sig ... I slutet af förra månaden afreste nemligen Källarmästaren W. Ericsson (från Jönköping), efter att hafwa före sig i tysthet bortsändt det redbaraste af sina egodelar och deszutom gjort betydliga lån. NVexjöBl. 1851, nr 34, s. 3. Sundén (1891).
β) i fråga om sång med smältande tenorröst; i den särsk. förb. SMÖRJA UPP.
2) i fråga om smörjning (se 1) l. (allmännare) tillförande av olja l. fett o. d. med dominerande tanke på avsikten att få ngt att fungera bättre l. lättare (o. hålla längre) gm att friktionen minskas (o. varmgång l. hopskärning undvikes); i sht med avs. på anordning med mot varandra glidande (metall)delar l. ngt med sådan anordning (t. ex. lager, maskin, motor). ArkliR 1561, avd. 19. (Till biskopsgården i Lund) kommo kyrkioherdans hästar ifrå Harberga, wagnen smordes, och altså wardt reseferdigt til klock. 3. Rhyzelius Ant. 88 (c. 1750). Lager och packdosa .. (i de Lavals ångturbin) smordes med vatten (kondenserad ånga) som trängde ut i det fria. TT 1895, Allm. s. 100. För att smörjning skall ega rum och metallytorna hindras att komma i direkt beröring, fordras .. att ett tillräckligt tjockt oljeskikt drages in mellan axel och lager. LB 4: 53 (1903). Endast ett fåtal, i bruksanvisningen (som medföljer en filmprojektor,) angivna ställen behöva smörjas. Förberg SäljFilm 228 (1946). Tilly kommer upp ur maskinrummet efter att ha smörjat motorn. GbgP 1952, nr 88, s. 2. — jfr BORT-, RUND-, UPP-, UT-SMÖRJA o. SJÄLV-SMÖRJANDE, RING-, UNDER-SMÖRJNING, O-SMORD. — särsk.
a) i sht tekn. om smörjkopp (se SMÖRJ-KOPP, sbst.2): tillföra (smörjställe) smörjmedel; särsk. utan obj. TTekn. 1859, 1: 38.
b) i sht tekn. om olja l. fett o. d., särsk. abs.: utgöra (så l. så med avseende på vidhäftningsförmåga o. d. beskaffat) medel att smörja med, ha (så l. så beskaffad) smörjförmåga. TT 1872, s. 122. Viskositeten är ett mått på den inre friktionen hos en olja och står därigenom i direkt samband med smörjningsförmågan. En tunn olja smörjer ur denna synpunkt sedt bättre än en tjock. 2NF 26: 87 (1917).
c) i utvidgad anv.: (indirekt smörja maskin l. motor gm att) inblanda smörjmedel i (ånga l. bensin). Ångan smörjes före inträdet i maskinen på vanligt sätt medels en Mollerups smörjapparat. TT 1902, M. s. 23.
d) (tillf.) refl. I tre århundraden ej dessa gångjern (i dörrar till gravkor) / Fått smörja sig en enda gång; derför / Det kostar på dem nu, att conversera. Atterbom 2: 255 (1827).
e) oeg. l. mer l. mindre bildl.; särsk. i uttr. som utgår från tanken att smörjning är nödvändig för att fordon skall gå lätt o. hålla (resan ut) l. för att (del av) maskineri o. d. skall fungera (tillfredsställande); i sht med syftning på bestickning (jfr 6). Smör wagnen, så knarckar hon inthet. SvOrds. C 2 b (1604). Muhta giör domaren mild. Man säger fördenskul: Dhen wäl smörier, han åker lätt. Grubb 742 (1665). (För att kunna vinna en process behövde tenngjutarämbetet pengar till mutor,) ty smörjer man ej, så går det trögt. Löfgren TenngjH I. 3: 133 (i handl. fr. 1766). Nå så gutår, jag vil mig omgjorda, / Ragla til bord och stop. / Nu ska de styfva leder blifva smorda, / Smorda all ihop. Bellman (BellmS) 1: 63 (c. 1770, 1790). För att kunna göra affärer med Sydamerika måste man smörja hjulen. SvD(A) 1934, nr 241, s. 6. Smörj dörren med fett, så går den lätt, smörj hjärnan med vett, så räknar du rätt. Holm Ordspr. 301 (1964); jfr huvudmomentet. — särsk. (vard.)
α) i uttr. gå som (i sht förr äv. såsom) smort, äv. gå som (äv. som om) det vore l. varit smort, i sht förr äv. gå smort, gå (se d. o. IV 1) (helt) utan mankemang l. intermezzo l. krångel l. svårighet (o. liksom av sig själv); i sht med opersonligt det l. obestämt neutralt pron. ss. subj.; stundom äv. med kongruensböjning hos participet, i uttr. gå som smord, gå som smort (se ovan), äv. rulla l. dyl. som smord, rulla osv. lätt l. liksom av sig själv. Det går som det wore smordt. Serenius (1741). Det gick som om det varit smordt. Granlund Ordspr. (c. 1880). Hans hela frieribestyr hade gått som smordt, alldeles i ett nu, så att Kalle Pihl knappast visste af det, innan han höll flickan om lifvet. Tavaststjerna HårdT 159 (1891). Allt regissörarbete (i samband med hästkapplöpningar) går smordt och utan att låsa sig, kontinentalt och fackmessigt. NTIdr. 1898, julnr s. 11. Får den ungerska bonden bara anständigt pris för .. (sina produkter) rullar också statsvagnen som smord. Langlet Ung. 378 (1934). Förrättningen (dvs. bouppteckningen) hade .. gått som smord. Hellström Storm 288 (1935). Det gick .. smort och smärtfritt att konfiskera klosterjord, som det inte fanns några kloster på. TurÅ 1938, s. 233. Ett par (karlar) passar (vid notdragningen) vindan med snörpwiren, som rinner i sjön med vaden. Allt går som smort. Hasslöf SvVästkustf. 191 (1949).
β) i uttr. smörja munlädret l. sin tunga o. d., göra ngn resp. sig talför (i sht med alkoholhaltig dryck; jfr 5); ofta i p. pf. i adjektivisk anv. (i sht i förbindelsen smort munläder), i uttr. betecknande att ngn är (l. blivit) talför l. har en rapp tunga. Hon har smort munläder, hon är talför l. har en rapp tunga. En riksdagsmanskandidat, som hade smort munlädret ordentligt. Schulze DrängSvBönd. 244 (1933). Hon hade druckit hon också, för att smörja tunga och gom, det märktes nog. Sjöman Lekt. 233 (1948). — särsk. (mera tillf.) i p. pf., ss. adv.: rappt l. vältaligt. GHT 1945, nr 211, s. 3.
γ) (tillf.) i p. pf. i adjektivisk anv., i uttr. (bli) smord i klaveret, (bli) skicklig i berättarkonsten. Riktigt smord i klaveret blev jag först .. sen familjen flyttat till Södertälje. GGustaf-Janson i Konstnärsminn. 63 (1941).
3) [specialanv. av 1, 1 c] i fråga om (numera bl. inom den katolska kyrkan l. icke-kristen religion förekommande) påstrykning l. ingnidning av smörja (se SMÖRJA, sbst. 1 a, c) l. salva l. smörjelse (se d. o. 2, 4 b) på person l. sak i rituellt l. religiöst l. magiskt syfte (i sht vid invigningsakt); särsk. vid vigning av ngn till konung (betraktad ss. Guds ställföreträdare) l. biskop l. präst o. d.; medelst smörjning med olja (l. dyl.) viga (ngn till ngt). Almogen wil nepliga længer vara tilfrijdz ath the icke haffua smorda biscoper .., Therföre .. synes oss lickt vara atj (dvs. att I, electus i Strängnäs,) lathe eder j thenna vinther viẏa och smöria. G1R 4: 369 (1527). OPetri Hb. E 3 a (1529; i fråga om sista smörjelsen). (G. I) Sporde .. (ärkebiskopen) till hwadh hans retta embete war, om wor Herre Christus hade befalt sina Apostlar eller theras effterkomande vmgå medh slijckt fickfackery, smöria clockor, stockar och stenar. Svart G1 101 (1561). Stiernhielm WgL 103 (1663; vid barndop). Ingen Konung i hela Tatarlandet, utan hans (dvs. Dalai Lamas) smörning och inwijelse, plägar regera. Isogæus Segersk. 258 (c. 1700). Medan Hans Maj:t Konungen ännu står på knä (framför altaret under kröningsceremonin), tager Erke-Biskopen Smörjehornet och smörjer Hans Kongl. Maj:t uti Ännet, på Bröstet (osv.). PH 9: 854 (1772). Rikets smorde högste prest. Collan Dikt. 191 (1864). Man har .. velat genom hyllningsdokumentet markera och med samfällda försäkringar omgärda den regementsförändring, som på (unions-)mötet (i Kalmar 1397) fullbordats därigenom, att Erik smorts till sitt höga värv som Margaretas efterträdare. HT 1930, s. 472. — jfr O-SMORD. — särsk.
a) (numera bl. i högre stil l., mera tillf., skämts.) mer l. mindre oeg. l. bildl.; särsk. dels: utkora l. utvälja (ngn till ngt), dels: med helig ande l. Guds ande l. nåd o. d. välsigna (ngn l. ngt) (äv. i p. pf. i adjektivisk anv., särsk.: välsignad, benådad); jfr b. Ty sannerligha församblade sigh emoot thin helgha son Jesum then tu smoort haffuer bådhe Herodes och Pontius Pilatus medh heedningar och medh Israels folck. Apg. 4: 27 (NT 1526; äv. i Bib. 1917). Hwar til är Jesus smord? Til en Prophet, öfwerste Präst och Konung. Swebilius Cat. 2: 42 (1689). Utan at wara smord af Guds Ande går det icke an, at wid alla tilfällen bruka lösenyckelen med fördel. Nohrborg 1048 (c. 1765). Sedan det stora Helgelse-werket på jorden liksom inwigdes på .. Pingestdagen, hwarigenom Söndagen blef liksom smord och inwigd till en helig dag; så kan man (osv.). Rosenius Bud 103 (1858). Han hörde till dem, som känna sig ytterst förnäma om de ha tillfälle att regelbundet äta färsk lax, rysk kaviar etc., som tro att man kan smörjas till greve medelst gåslever. Hedberg Räkn. 147 (1932). Herrens vittnen framburo smorda budskap om frälsningen i Kristus. EvHärold 1941, s. 298.
b) (numera bl. i högre stil) i p. pf. med adjektivisk bet. i substantivisk anv. (i sht i best. form), om ngn (i sht konung) som gm smörjning vigts till ngt; äv. mer l. mindre oeg. l. bildl. (jfr a), särsk. dels om Kristus, dels i pl., om Guds folk l. de kristna; i sht i uttr. Guds l. Herrens smorde (l. med härtill svarande poss.-pron. ss. attribut). Kommer intet widh mina smoorda, och görer intet ondt minom Prophetom. Psalt. 105: 15 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917). Han (dvs. Saul) är Herrans smorde. 1Sam. 24: 11 (Bib. 1541). Gud skydde wår Smorda. TornSp. 29/5 1777, s. 6. Till vår (dvs. en grupp vittra studenters) anförare jag viger / Dig, Amadeus: dig tilhör vårt blod. / .. Då .. tog till orda / Stolts Amadeus med en bifallsnick: / J valt mig, bröder, till en Smakens Smorda (osv.). MarkallN 2: 35 (1821). Prästen kom och Janson blef på dåligt humör, ty Herrans smorde .. hade vid ett tillfälle förebrått brudgummen att (osv.). Engström 5Bok 147 (1910). Den uppenbarelsen att han icke skulle se döden, förrän han hade fått se Herrens Smorde. Luk. 2: 26 (Bib. 1917). Karl XII är inte någon gud, men han är Guds smorde och underman. Björck K12Stövl. 31 (1954).
4) [eg. specialanv. av 1 d, f] (vard.) i fråga om handlingen att (låta ngn) kalasa på ngt o. d.; jfr 5.
a) (numera mindre br.) (väl l. överdådigt) förpläga l. traktera (ngn), låta (ngn) smörja kråset (se b α). Blåkulsresan antogs strax på middagen, sedan wi wäl blifwit smorde, då wädret lungnade och hafwet stillade sig. Linné Öl. 128 (1745).
b) med refl. l. därmed analogt obj.
α) med obj. betecknande subjektets hals l. mun l. mage o. d., ss. beteckning för att ngn (i sht lystet l. frossande) förplägar sig med ngt gott; särsk. (o. utom mera tillf. numera bl.) i uttr. smörja kråset, äv. sitt krås, se KRÅS, sbst.2 2. Tunna kiernemiölken skal iagh (dvs. bonden) supa, / Men han (dvs. fogden) smörier wäl sin stora strupa. Chronander Surge E 7 a (1647). En kråka, som sin glupska hals med fett af asen smörier. Lohman Vitt. 409 (c. 1725). Icke ville han se Borren sitta och smörja sin trut med fläskflott, medan han själv icke hade en fet smula i grytan? Moberg Rid 240 (1941).
β) (numera mindre br.) refl., i uttr. smörja sig med ngt, kalasa l. festa l. frossa på ngt, smörja kråset med ngt (se α); äv. utan förbindelse med prep.-uttr. Några bodar med lifsmedel hade blifvit uppbrutna (under oroligheter i Cadiz), och soldaterna smorde sig der. SC 1: 255 (1820). (I Smål.) smörjer man sig lika friskt med pannkaka, som skåningen gassar sig med surlimpa och gröt. SmålAlleh. 1883, nr 17, s. 3. Hästarne stodo vid spiltan, som sig borde, / i stallet, där med hafre och hö de sig smorde. Jensen Mickiewicz Tad. 8 (1898). Här är allting snart förstördt; hela dygnet ätes och drickes. / Att spara tänker ingen på: här smörjer man sig endast. VLitt. 1: 272 (1902). SvHandordb. (1966).
5) [eg. specialanv. av 1 f, 2 e] (vard., numera mindre br.) traktera (ngn) med brännvin l. dyl. så att han blir påstruken l. berusad; äv. (jfr 4): bjuda (ngn) på l. för (ngn) hålla fest där det drickes mycket l. sviras o. d.; äv. refl.: dricka sig påstruken l. berusad l. festa om l. svira (i sht förr äv. i uttr. smörja sig full, dricka sig full). Bror uti fullt sträck til Nyboda krog / Jag flängt sen i Brännkyrka tie hon slog; / Där smorde jag Klockarn, och Bror, det var nog, / Fem supar i qvarten han tog. Bellman (BellmS) 1: 153 (c. 1780, 1790). VexiöBl. 1813, nr 50, s. 3 (: full). Jag .. befinner mig på resande fot till Upsala, för att bekransas och framför allt ”smörjas”. Beskow i 3SAH XLVIII. 2: 162 (1842). Ska vi inte ut på lite smörjning efteråt (dvs. efter arbetet)? undrade redaktör Karlsson. Olsson Mittåt 29 (1963). — särsk. i p. pf. i adjektivisk anv.: påstruken, berusad. Om aftonen gjorde vi (dvs. C. Stenhammar o. hans lärjungar som just blivit studenter,) oss litet lustiga och drucko ett par bålar med Adlerbeth, .. och Planander, jämte hvilka vi befunno oss någorlunda smorda then nattena. CStenhammar (1804) hos Hjärne DagDrabbn. 126. Fyller wärd gäst sin med vilja .. och blir gäst theraf så smord, att han sig sjelf ej reda kan, ware thå wärd skyldig lemna hjon sitt att honom hemåt föra. Nissekal. 1872, s. 61. IllSvOrdb. (1955; angivet ss. mindre br.).
6) [dels specialanv. av 1 d, f o. 2 e, dels utgående från 4] (numera bl. vard.) medelst penninggåvor l. traktering l. dyl. göra (ngn) villig att gynna l. hjälpa sig l. en tredje person; muta (ngn); äv. i uttr. med ovanstående innebörd (se särsk. a, b). Huru monga see wij och .. gå til och smörja Dommarenar, Advocaterna och Procuratorerna .. medh Penningar eller andra Saker, och (osv.). Schroderus Waldt 52 (1616). Advocatetungor måste smörias med gull. Hiärne 2Hdskr. 195 (c. 1715). (Restaurangpersonal i Wien) måste smörjas med drickspängar för att inte slappna. GHT 1898, nr 22, s. 2. Att få ett jobb och sedan kunna behålla det var ofta (i 1920-talets Sthm) en fråga om att ”smörja” basar och verkare. Och smörjoljan, det var brännvin förstås. Byggnadsarb. 1970, nr 29, s. 2; jfr 2 e, 5. — särsk. i vissa uttr. med innebörden: muta l. dyl.
a) (†) smörja ngns hand l. händer l. ngn om händerna o. d. Är .. wor willie ati (dvs. att I) så lempelige och hemelige forfare wele, om the Lubske icke haffue smort Kong:e Ma:tz hondh tiil Danmark, effter them bliffuer jnrympt alt huad the begeret haffue. G1R 11: 90 (1536). När man smör näffuan på them (dvs. de orättfärdiga), äro the gladhe. LPetri Sir. 40: 14 (1561; Bib. 1541: The äro gladhe så lenge the tagha mutor). Sahlstedt SagTupp. 12 (1758: om händerna). Henne (dvs. värdinnan) hade hon rikeligen betalt, och wäl smort hennes händer. Ekelund Fielding 285 (1765). — jfr HAND-SMÖRJANDE.
b) (numera föga br.) smörja ngn om munnen (jfr 7 a) l. käften. Lindfors (1824: om munnen). Jag har tänkt på det förut. Att jag skulle göra en donation till skolan. Till gossens åminnelse så att säga. .. De släpper ju igenom fattiglappar, som inte ens kan betala terminsavgiften. Men jag ska smörja dem om käften. Bergman Mark. 121 (1919).
7) [dels specialanv. av 1 d l. f, dels utgående från 4] (numera bl. vard.) (med falska l. inställsamma ord) smickra l. förnöja (ngn); äv.: förnöja l. ”läska” (ngn) med andlig spis o. d.; äv. refl., förr särsk. i uttr. smörja sig av ngt, smickra sig med ngt. Medh hycklarens blöta och smekerachtiga ordh smörier Sathanas them som stijffwa äro. Bullernæsius Lögn. 149 (1619). Den Dåren, som för lång sin tideräkning giorde / Då han rätt wäl förnögd wid fulla lador satt, / Och med all wällusts smak, sin Siäl i tanckar smorde / Måst finna, at han den eij ägde öfwer natt. Granatenflycht Penn. 13 (1698). Smörj dig icke deraf, at han wil hafwa dig til hustru. Knöppel Blindeb. 46 (1746). Jag är alldeles utsvulten på själaspis, och måste i går hela dagen smörja mig med Thorild. Rydqvist i 3SAH LVII. 3: 47 (1830). Carlsson hade krupit för .. (pastorn), strukit sig mot honom, smort honom, men utan framgång. Strindberg Hems. 140 (1887). Smörja .. (dvs.) smickra, muta(,) smörja ngn med vackert tal, med pengar under bordet. IllSvOrdb. (1955); jfr 6. — särsk.
a) (vard., numera mindre br.) i det bildl. uttr. smörja ngn om munnen (jfr 6 b), (i syfte att tillfredsställa vederbörande o. därigm bli kvitt honom l. slippa hans motstånd mot ngt l. vinna honom för sina syften o. d.) ”traktera” ngn med smickrande l. fagra ord l. löften o. d., smickra ngn; äv. refl., i uttr. smörja sig om munnen med ngt, berömma sig av l. fröjdas åt ngt, förr äv. i det ironiska uttr. ngn kan smörja sig om munnen med ngt, ngn får aldrig ngt, ngn kan titta i stjärnorna efter ngt. RP 10: 346 (1643). Lundberg Paulson Erasmus 111 (1728: sig). (Hovmän) tycka .. sig deruti til öfwerflöd wara lycksalige, .. at de kunna artigt krusa, smickra och med söt ord andra om munnen smörja. Därs. 175. (Sv.) Han kan smörja sig om munnen därmed, (fr.) il n'a qu'à s'en torcher le bec. Weste 1: 1890 (1807). Adelina hade .. fått känning av vinden som blåste nu (dvs. hon märkte, att mannens sinne mildrades,) och gjorde som alla goda kvinnor ska göra, hon följde med och smorde honom om munnen. Koch Arb. 84 (1912). Smörja ngn om munnen (dvs.) smickra; ibl. avspisa med fagra ord. Östergren (1942).
b) (†) i p. pf. med adjektivisk bet., i utvidgad anv., om ord: falskt smickrande l. förskönad, falsk. (Sv.) Dän som af falskt sinne ikke giver smorda ord, (lat.) Qui non verba fucata profert. Schultze Ordb. 4622 (c. 1755). (Sv.) Smorda ord, (lat.) Verba delenifica. Därs.
8) [sannol. eg. specialanv. av 1 f o. 2 e o. utgående från en bet.: sätta i (bättre) skick gm smörjning] (†) i fråga om ngts uppblandning med ngt (i förbättrande syfte); anträffat dels i de särsk. förb. SMÖRJA UPP, UT, dels i p. pf. (i adjektivisk anv.) om vin: med oäkta (söt) beståndsdel (i förnyande syfte) uppblandad l. förfalskad (jfr 7 b); jfr 11. Gott oförfalskat Hoglandz Wijn, som icke är smordt medh Bränwijn, Socker, Syrop, eller annan Bländing. Hiärne Suurbr. 63 (1679). (Sv.) Smordt win, (lat.) Vinum dulci quodam dilutum. Sahlstedt (1773). (Sv.) Smordt vin, (t.) geschmierter, verfälschter Wein. Möller (1807).
9) [eg. specialanv. av 1 f] (vard.) prygla; slå till; behandla omilt o. d.
a) piska l. prygla (ngn l. ngns kroppsdel), ”behandla” med käpp l. dyl.; slå till, ”klippa” till; äv. dels i sådana uttr. som smörja ngn på örat l. om öronen, ge ngn på örat l. öronen, smörja ngn om näsan, särsk.: ge ngn på pälsen l. dyl., dels (o. numera företrädesvis) med klart bevarad bildl. karaktär, särsk. i uttr. smörja ngn med påkolja, se PÅK-OLJA; jfr 12. (En åsna) begynte .. at högfärdas, och wille icke widare gåå ... Tå togh Åsnadriffuaren en wäldigan knöppel, och tå han ther medh wäl hade basat och smort hans Hudh, och länder, sadhe han: Tin Narr, ingen Gudh ästtu. Balck Es. 222 (1603). Brasck FörlSon D 3 a (1645: om Näsan). Bonhustrun kom med såfstången (dvs. såstången), Mente lappa mitt hufvud med Blodig mössa, men iag slog stången från handen, och smorde med Klingan hennes Achter stam. SLöfving (1730) i HFinlÖ 400. Ekelund Fielding 544 (1765: om öronen). Jag .. smorde honom på lädret. Weste FörslSAOB (c. 1815). Meurman (1847: på örat). Du är själf en lumpen slusk, / Som skyller mig för stöld och fusk. / Vid Sankt Marcel, låt det bli slut, / Ty annars smörjer jag din trut! VLitt. 2: 131 (1902). (Den polske överbefälhavaren J. Zamoyski) råkade i hetsig brefväxling med hertig Karl och utmanade slutligen denne till envig, men hertigen afslog (10 juli 1602) utmaningen i kraftiga uttryck och lofvade, att han skulle smörja Zamojski med käppen. 2NF 33: 679 (1922); jfr språkprov från 1602 under SMÖRJA AV. — jfr AV-SMÖRJA samt UPP-SMÖRJNING. — särsk.
α) (numera föga br.) allmännare, i fråga om slag för att döda djur: slå, ”klippa” till; jfr 12. Har ni ingen åre att smörja honom (dvs. fisken) i hufvudet med. Runeberg (SVS) 7: 213 (1832).
β) (numera mindre br.) med bibegrepp av 10 b: gm slag (o. därigm uppkommen svullnad) täppa (igen; se SMÖRJA IGEN 1), mura (igen); äv. i p. pf. i adjektivisk anv., om öga: igenmurat l. blått efter slag. (Slagskämpar) Med smorda Ögon och kippade Skor, / Halfva Näsor, rifna Klor. Bellman (BellmS) 1: 182 (c. 1775, 1790).
b) (numera föga br.) i fråga om icke fysisk mer l. mindre skoningslös behandling av ngn; anträffat bl. ss. vbalsbst. -ning i konkretare anv., i uttr. smörjning åt ngn, avhyvling l. ”lämplig behandling” av ngn l. dyl. Högberg Vred. 2: 323 (1906). ”En riktigt bra smörjning åt käringrackarn!” tyckte rallaren (sedan en av honom illa sedd kvinna hemsökts av spöken). Dens. Utböl. 2: 64 (1912).
10) i fråga om kletig l. (i sht) nedsmutsande (o. kletig) beläggning o. dyl. l. kletigt arbetsmaterial: kleta, smeta o. d.; nästan bl. med obj. (se a—c); jfr 11.
a) med obj. betecknande beläggningen osv.: kleta l. smeta l. spilla (ngt på ngn l. ngt). Smörjer (klädmakar-)Gesellen Tran på Klädet, så at det blir fläckat, styft (et)c. böte hela arbetslönen för det stycket. PH 1: 328 (1722). (Sv.) Smörja lort på, (lat.) Lutum allinere. Schultze Ordb. 4623 (c. 1755). Smörja bleck på någon. Widegren (1788). särsk. (†) bildl., i uttr. smörja ngn ngn på halsen, pracka ngn på ngn; jfr HALS 1 i β. (Min värdinna) hade en broders dotter ..; denna ville hon smörja mig på halsen, under löften af många stora förmåner. Dahlberg Lefn. 42 (c. 1755).
b) med obj. betecknande ngn l. ngt som får en beläggning osv.
α) i de särsk. förb. SMÖRJA IGEN, NED, TILL, ÖVER o. ssgrna NED-, TILL-, ÖVER-SMÖRJA.
β) kleta l. smeta l. fläcka l. sota ned (ngt l. ngn); äv. dels refl., dels (o. numera nästan bl., i sht i vissa trakter) i p. pf. i adjektivisk anv.: nedkletad, kletig, smörjig, nedsotad. Smör tigh icke om munnen. FormPuerColl. B 6 b (1559, 1579). På baakeugnen (i Skåne) är ingen annor uthgångh än röken och fuchten af elden gåår upp i stuffwan. Ther före äro theras stuffwor mycket smorda inne uth i. Bolinus Dagb. 70 (1676). Längst ned i tåget (med invandrare) bo sydlänningarna. .. De strö lök och matrester runt på bänkar och golv och torka sina smorda fingrar på kläderna. Dahlin Canada 21 (1929). — särsk. (†) refl. ss. beteckning för att ngt (gm för stor utskärning av rämmikan) oavsiktligt avtryckes. Innan tryckningen börjar, efterses noga .. att intet aftryckes å arket som ej skall vara der, smörjer sig, genom att remmikan utskurits för mycket. Nordin Boktr. 248 (1881).
c) med resultativt obj.: kleta l. smeta (till l. ihop ngt); särsk. i ssgn TILL-SMÖRJA; jfr 11.
11) [jfr 10, 10 c] måla illa l. utan talang, kludda (se d. o. 5); klottra (se d. o. 2); äv. allmännare: oskickligt l. klåparaktigt syssla med l. blanda ihop ngt (jfr 8); äv. (o. numera nästan bl.) med svagare l. starkare bibet. av 12 (se de särsk. förb. SMÖRJA IHOP, SAMMAN, UPP o. motsv. ssgr). (Brevet) war så vnder hwart annat smort, och så ofta förandrat, at man swårlig kunde taga något ther vtur. Weise 98 (1697; t. orig.: unter einander geschmiert). Smörja .. (dvs.) Göra något af ringa värde, sätta ovuligt ihop, slarfva ifrån sig. Schultze Ordb. 4619 (c. 1755). Jag smörjer ännu med phosphorsyran, som alldeles icke passar til lagen för oxiderade kroppars föreningar sig emellan. Berzelius Brev 9: 135 (1816). (Sv.) smörja .. (dvs.) måla illa .. (fr.) barbouiller; peinturlurer. Schulthess (1855). — jfr BORT-, HOP-, IN-, SAMMAN-, TILL-, UPP-SMÖRJA.
12) [jfr 9 a, 11] (vard., numera mindre br.) i fråga om våldsam l. vårdslös rörelse: slå l. dänga (ngt i ngt); äv.: flänga (omkring). Slängpålska dansen nu strax skall vår Präst med Brudene börja / Sedan hon måste med Brudgum och slägt, kring Brudstugan smörja: / At hon swetter och matt så röd som barkade alen, / Nödgas sätta sig ned på främsta bänken i Salen. Strand NeliSuec. 51 (1753). På återvägen (från teatern) gingo vi .. till Mariegatan och på det stället, der norra Kärrgatan stryker deröfver, kom en karl, till utseendet lik en Rysse, hvilken Farbror smörjde en (snö-)boll i ryggen med god fart. Topelius Dagb. 1: 48 (1833). Det small som ett pistolskott, när Biffen .. smorde huvudet i spiselhällen i andra ändan av rummet och somnade av. Lieberath Knekt. 50 (1914).
Särsk. förb.: SMÖRJA AN10 4. (numera föga br.) till 1, i uttr. smörja an ngt med ngt, bestryka ngt med ngt, smörja ngt på ngt. MeddSlöjdF 1898, 2: 80. jfr ansmörja.
SMÖRJA AV. (†) till 9 a: piska upp o. driva i väg (ngn); äv. i uttr. smörja av ngn med hugg, ge ngn l. avfärda ngn med en (grundlig) omgång stryk. Så skall thu (dvs. den polske överbefälhavaren Zamoyski) wethe at huar thu wore then Perszon som kunne lieknes wedh osz då skulle .. (den begärda tvekampen) inthz blifue tig afslagen och wille Wij ther till bruke huarken Bösze Spetz eller Werie uthan en godh Kijppell (dvs. käpp) der medh wille Wij smörie tig wäl af. Werwing Hist. 2: 80 (i handl. fr. 1602; rättat efter hskr.). LReg. 160 (1620: medh hugg). jfr avsmörja.
SMÖRJA BORT10 4. jfr bortsmörja.
1) till 1; särsk. till 1 c: gm smörjning få bort l. göra slut på (sjukdom). Florman Hushållsdj. 125 (1834; med avs. på skabb).
2) (†) till 11, i fråga om kemiska experiment: göra av med (ngt) gm att syssla oskickligt med det. Jag (fick) en gång litet regulus magnesiæ, men jag har smort bort densamma vid mina försök. Scheele Bref 378 (1777). Berzelius Brev 11: 97 (1828).
SMÖRJA HOP, se smörja ihop.
SMÖRJA I10 4. (vard., numera mindre br.) till 12.
1) proppa i (ngn förtäring); äv. bildl., med avs. på osanning l. obehaglig upplysning o. d.: lura l. slå i (ngn ngt); jfr smörja, v. 4, 7. Weste (1807; äv. bildl.). Liljecrona RiksdKul. 204 (1840; med avs. på osanningar). Smörja i .. ngn ngt, (dvs.) låta ngn förtära ngt dåligt, inbilla ngn ngt. Sundén (1891). Högberg Vred. 2: 109 (1906; med avs. på upplysningar). Cannelin (1939).
2) refl., i uttr. smörja i sig, (frossande l. lystet) sluka (ngt); äv. bildl., särsk.: lägga beslag på l. förbruka (ngt). Johan smorde i sig hela dekokten, han slapp inte förr — och kastade sig sedan på sofflocket. Sällberg Långv. 25 (1894). Högberg Baggböl. 1: 43 (1911; bildl.). Björnarna (hade) smort i sig allt valross-köttet. Hedin Pol 2: 553 (1911). Harlock (1944).
SMÖRJA IGEN10 04.
1) (vard.) till 9 a β: (med slag) täppa till (mun), ”mura” igen. Efter du inte wil anars tiga, så skal jag smörja igän di lätfärdiga mun. Horn Beskr. 94 (c. 1657).
2) till 10 b α: kleta l. smeta igen (ngt). Meurman (1847).
3) (vard., numera mindre br.) till 12: dänga igen (ngt). De .. sade, at jag talte i Nattmössan, och det förargade mig så i själen, at jag tog min Karpus och smorde igen dörrn efter mig, at det sang efter, och geck mina färde. Envallsson Kopparsl. 19 (1781).
SMÖRJA IHOP10 04, äv. HOP4. (vard.) till 11: utan (större) omsorg l. mer l. mindre klåparaktigt (o. snabbt) åstadkomma (ngt), i sht: på sådant sätt skriva samman l. i tal l. skrift sätta ihop (ngt), ”sno ihop”, ”smälla ihop”; ljuga l. dikta ihop (ngt); i sht förr äv. dels: kludda ihop (målning), dels (med dominerande tanke på hopblandning av olika ting l. element): röra ihop l. kompilera samman (ngt) l. dyl. Serenius Rr 1 b (1734). (Egyptierna) hafwa .. mycket brydt sig med at finna ordsaken til Nilströmmens öfwerflödande. Uti hwilket mål de gamla hafwa smort ihop så många löjliga ordsaker. Lagerbring HistLit. 121 (1748). (Sv.) Smörja ihop något, (lat.) Quicquam commiscere. Sahlstedt (1773). Nordensvan KonstH 258 (1900; med avs. på målningar). Fina franska kockar smorde ihop något förstås (en gång då F. Mendelssohn, som var känd för att uppskatta risgrynsgröt, besökte Aachen) — ”Riz a la Mendelssohn” gudbevars! — men hvad det var så .. icke var det risgrynsgröt! Solnedg. 3: 380 (1912). Smörja ihop en osanning. Cannelin (1921). Lång hedrar den värsta amatörpoesi, som (Albert) Engström smorde hop i sin ungdom, med citat och analys som om de vore litterära dokument av värde. SvLittTidskr. 1960, s. 17. jfr hopsmörja.
SMÖRJA IN10 4. jfr insmörja. till 1.
1) smörja så att (ngt) kommer in (i ngt, t. ex. springa). Smörj det väl in i springan. Weste FörslSAOB (c. 1815).
2) smörja så att (ngt) l. så att ytan på (ngt) blir täckt l. indränkt; äv. motsv. smörja, v. 1 c: gnida in l. täcka (ngn l. ngt) med salva l. smörja, äv. refl. (i uttr. smörja in sig). Smörja in sig med sololja. Dähnert 280 (1746). Smörja in håret med pomada. Sundén (1891). Man smörjer in lädret på skodonen med fett för att hindra vätan att tränga igenom. Bolin VFöda 46 (1933).
SMÖRJA NED10 4 l. NER4. (numera bl. ngt vard.) till 10 b α: (med fett l. klibbigt l. sörjigt ämne) fläcka l. smutsa ned (ngn l. ngt); smeta l. kleta ned (ngn l. ngt); äv. dels med saksubj., dels refl., i uttr. smörja ned sig. Vad du har smort ned dig! Weste (1807). (Det är givet,) att .. bladen (i en bok), om de hafva fläckar, .. smörja ner hvarandra. Wetterbergh GNord 10 (1862). Pass på så du inte smörjer ner din klädning. Det är olja på remtyget där. Cavallin Kipling Gadsby 105 (1897). jfr nedsmörja. särsk. (†): Smält järn, d. v. s. götjärn, .. lämpar sig (icke) för skruftillverkning, i det att stålverktygen .. fördärfvas genom de uppkommande långa och sega svarfspånorna — hvilket praktikern kallar, att verktygen ”smörja ned sig”. TT 1896, M. s. 92. —
SMÖRJA OPP, se smörja upp.
SMÖRJA PÅ10 4. jfr påsmörja.
1) till 1 (c): smörja (ngt) på ngt l. ngn, stryka på (ngt). Lind 1: 32 (1738).
2) [eg. bildl. anv. av 1] (†) pracka på (ngn ngt); jfr smörja, v. 10 a slutet. HdlCollMed. 28/4 1696. Hwarföre ligga så stora Spannemåls poster hos .. (handlarna) i förwahr? Jo! til thes .. (spannmålen) kostar mycket mehr än the hafwa gifwit. Ther igenom giöra the dyr tid. Blanda slö säd ther ibland. Samt förlegad och odugelig, och smörja på then fattiga. Scherping Cober 2: 426 (1737).
3) [till smörja, v. 9 a, l. bildl. anv. av 1; jfr motsv. anv. av t. aufschmieren] (vard., numera föga br.) (med slag) banka på (ngn) l. prygla upp (ngn); äv. allmännare, i fråga om skjutning: brassa på mot (villebråd) l. ge (villebråd) en omgång. Sahlstedt (1773). De fem år han var Subaltern, han var / den snällaste i hela Regementet / at med sin rotting smörja på sin karl. LBÄ 11—13: 25 (1798). Lindmark (kom) städse i lagom håll, innan .. (änderna) lyfte och han smorde på dem. Jäg. 1897, 2: 233. Cannelin (1939).
SMÖRJA SAMMAN l. TILLSAMMAN. (†) till 11, = smörja ihop. Chaldäerna woro .. måne om .. at smörja samman spådomar om tilkommande ting, i anledning af Planeternas och de andra stiernors stälning. Lagerbring HistLit. 152 (1748). (Sv.) Smörja allt tilsamman, (lat.) Omnia conscribillare. Schultze Ordb. 4619 (c. 1755). jfr sammansmörja.
SMÖRJA TILL10 4. jfr tillsmörja.
1) (vard., numera föga br.) till 9 a: slå till (ngn). Nordforss (1805). Björkman (1889).
2) (†) till 10 b α: smörja l. smutsa ned (ngn); anträffat bl. refl., i uttr. smörja till sig. (Sv.) smörja till sig, (fr.) Se salir. Se barbouiller. Nordforss (1805).
SMÖRJA TILLSAMMAN, se smörja samman.
SMÖRJA UPP10 4, äv. OPP4. jfr uppsmörja.
1) till 1, 2: gm grundlig smörjning försätta (ngt) i brukbart l. bättre skick. HovförtärSthm 1721, s. 788 (med avs. på lås). särsk. (tillf.) utan obj., bildl., i uttr. smörja upp med (tonföljd), om smörtenor: göra sig klar i halsen gm att (på sitt ”smältande” sätt) sjunga (tonföljd); jfr 2. SDS 1901, nr 68, s. 3.
2) [eg. bildl. anv. av 1] (†) (gm tillsättning av ngt) förnya l. rusta upp (ngt); (gm tillsättning av ngt) återge (ngt) förlorad kraft l. smak o. kraft o. d., särsk.: återge (vin) förlorad smak o. kraft gm tillsättning av druvsaft o. omjäsning; jfr 1 slutet o. smörja, v. 8. Serenius Ggg 4 b (1734; med avs. på vin). Om aqva Anisi då det mister sin kraft, kan den smörjas up igen? HdlCollMed. 13/12 1746. (Sv.) Smörja up något, (lat.) Adscititii quid renovando addere. Sahlstedt (1773). (Sv.) Smörja up något, (eng.) To trim up a thing, To dress up a thing. Widegren (1788).
3) till 1, 2: förbruka (ngt) gm smörjning l. ss. smörja l. salva l. smörjmedel. Smörja up alt istret. Lind (1749). Weste FörslSAOB (c. 1815).
4) (vard.) till 9 a: ge (ngn) en (ordentlig) omgång smörj, prygla l. piska l. klå upp (ngn); i sht förr äv. oeg. l. bildl. (jfr smörja, v. 9 b): (i skrift) ge (ngn) på huden. Möller (1790). Jag skulle göra mer nytta .. som tidningsredaktör och smörja opp lymlarne! Strindberg Brev 4: 410 (1884). En huspiga, som under sömnen blottat hans kropp och sedan angafs af bröderna, smorde han upp med en rotting morgonen derpå. Dens. TjqvS 1: 203 (1886). SvHandordb. (1966).
5) (numera föga br.) till 11: snabbt o. utan talang l. omsorg måla l. måla färdig (tavla). Hirsch smorde upp ett par taflor om dagen (ofta vattenfall med mycket Cremserhvitt). Pauli Konstn. 85 (1913).
SMÖRJA UT10 4. jfr utsmörja. särsk.
1) till 1 (o. 10 a).
a) stryka l. breda l. smeta ut (ngt). (Sv.) Smörja ut, (fr.) étendre. Weste (1807). Hvitan får icke (under vispning) smörjas ut kring kittelns sidor, utan bör tvärtom hållas så mycket som möjligt tillsammans. Grafström Kond. 177 (1892).
b) (†) jämna ut (ngt) gm bestrykande med ngt; anträffat bl. med avs. på härd för raffinering av koppar: göra slät gm bestrykning med våt blandning av stybb o. lera. Rinman 1: 581 (1788).
2) (†) till 8: blanda ut ngt (med ngt). UUKonsP 11: 10 (1674; med avs. på spannmål).
SMÖRJA ÖVER10 40. jfr översmörja.
1) (numera bl. mera tillf.) till 1, 1 c: (täckande) smörja (ngt l. ngn), stryka över (ngt) med smörja l. smörjmedel. Må .. Tortepannan smörias öfwer medh itt stycke Smör, så sachteligen, at Deegen hwar han icke ähr sielff blandat medh Smör, ey blifwer widhängiande. Salé 144 (1664). (Sv.) Smörja över med olja, (lat.) Oleo superlinere. Schultze Ordb. 4622 (c. 1755).
2) (†) bildl. (jfr smörja, v. 7): täcka över l. gömma (ngt); äv.: gm förringande resonemang o. d. mildra l. förta intrycket av (liden motgång l. dyl.), söka komma ifrån (ngt). H:s M:t har .. slagit k(onungen) i Pohlen ur fältet, och tagit bort equipage, bagage, artollerie och altsammans. .. Saxerne [biuda] til at smöria öfver och förringa förlusten mäst de orka. Bark Bref 1: 11 (1702). De Påfwiska lögners förswarare och deras dumma uptog, hwarmed de wränga och smörja öfwer .. (evangelii-)Texten, til at dermed bestyrka sina lögner. Borg Luther 1: 657 (1753).
3) (numera bl. mera tillf.) till 10 b α: kleta l. smeta över l. smörja ned (ngn l. ngt med ngt). Widegren (1788).
Ssgr (i allm. till 2. Anm. Vissa nedan anförda ssgr kan äv., som ett mindre närliggande alternativ, hänföras till smörja, sbst.; jfr äv. de under d. o. anförda ssgrna): A: (5) SMÖRJ-AFTON. (vard., mindre br.) afton l. kväll när man (är ute o.) festar om l. svirar l. (varit ute o.) festat om osv., helafton. Olsson Mittåt 239 (1963).
-ANLÄGGNING~020. särsk. om anläggning för smörjning av bilar; jfr -hall. Motorför. 1955, nr 10, s. 31. —
-ANORDNING~020. särsk. på fordon l. maskin(del) l. dyl.: anordning (se d. o. 1 a δ) för tillförsel (o. kvarhållande) av smörjmedel. PT 1895, nr 238, s. 1. —
-APPARAT. på fordon l. maskin(del) l. dyl.: apparat (se d. o. 3 a) för tillförsel av smörjmedel (smörjkopp, lubrikator o. d.). TT 1871, s. 348.
(1) -BORSTE. (numera bl. tillf.) borste varmed man stryker på smörja, borste varmed man smörjer; jfr smitt-borste. HemslöjdsutstSthm 1880, s. 80. —
-BÖSSA. (numera föga br.) tekn. lagerbössa utgörande smörjanordning. TTekn. 1861, 1: 72. JernkA 1882, s. 400. —
-DYNA. tekn. om (kuddliknande) anordning som ligger an mot o. smörjer lager l. axeltapp o. dyl. o. består av inneslutet fett l. invävt vekgarn l. på en platta fäst ull i förbindelse med vekgarn o. d. TT 1872, s. 62 (i axellager för järnvägsvagnar). VaruhbTulltaxa 1: 192 (1931).
(2 b) -EGENSKAP~002 l. ~200. tekn. hos olja l. dyl.: (egenskap i fråga om) smörjförmåga. Motorför. 1929, nr 12, s. 8. —
-FETT. (i sht i fackspr.) fett (i sht med halvfast konsistens) använt ss. smörjmedel, konsistensfett. TT 1877, s. 65. —
-FILM. tekn. (smörjande) tunt skikt av smörjmedel; jfr smörjolje-film. AutB 106 (1947).
-FILT. tekn. filt till smörjdynor o. d. Cannelin (1921).
-FINKA. (förr) (täckt) järnvägsvagn med utrustning för smörjning. SDS 1898, nr 2, s. 3.
(2 b) -FÖRMÅGA~020. i sht tekn. förmåga att smörja. SFS 1894, Bih. nr 58, s. 38. —
-GRAFIT. (i fackspr.) ss. smörjmedel använd grafit. HufvudkatalSonesson 1920, 4: 207. —
-GROP.
1) till 2, om nedsänkning i smörjhall l. (service)verkstad o. d. varöver bil l. annat fyrhjuligt motorfordon kan köras o. varifrån smörjning (o. andra arbeten) undertill utförs. Motorför. 1955, nr 9, s. 23.
2) i sht rel.-hist. till 3, om skålgrop (vari rituell smörjning anses ha skett). TurÅ 1964, s. 72.
(1 c) -GUMMA. (numera nästan bl. om ä. förh.) gumma som smörjer mot engelska sjukan (l. andra sjukdomar). Petersson EngSjuk. 40 (1895).
-GÅNG. (numera mindre br.) smörjspår. WoH (1904). Hammar (1936).
-HALL. vid bensinstation (l. i serviceverkstad): hall för smörjning av bilar (o. andra motorfordon). UNT 1930, nr 10562, s. 6. —
-HÅL. (smörj- 1865 osv. smörje- 1789 osv.) i maskin l. mekanism o. d.: hål l. öppning för införande av smörjmedel (vid manuell smörjning). Rinman 2: 882 (1789).
-INRÄTTNING~020. inrättning (se inrättning, sbst.2 2 b) för smörjning; jfr -apparat. TT 1871, s. 348 (i lokomotiv).
-KANNA. (smörj- 1833 osv. smörje- c. 1755 osv.) (med pip försedd) kanna (se kanna, sbst.2 1 b) av plåt l. dyl. varmed smörjmedel (gm tryck mot bottnen l. sidorna av kannan l. medelst en pumpanordning) införes i smörjhål l. smörjapparat l. direkt i mekanism o. d., kanna för smörjning, oljekanna. Schultze Ordb. 2149 (c. 1755).
-KOPP, sbst.2 (sbst.1 se sp. 7891). om en (med lock l. annan stängningsanordning försedd) koppliknande behållare för smörjmedel vilket därifrån (gm verkan av sin egen tyngd) tillföres smörjstället gm ett smörjhål l. (droppvis) medelst en veke l. nålventil; jfr dropp-kopp, nål-kopp 2. ÖoL (1852). jfr central-smörjkopp.
(2 b) -KRAFT. i sht tekn. smörjförmåga. HufvudkatalSonesson 1920, 6: 126. —
-KRAN. tekn. kran (se d. o. 4) till smörjapparat. TT 1885, s. 141.
(1 c) -KUR. (smörj- 1782 osv. smörje- 1766 osv.) (i sht förr) kur (se kur, sbst.3 1) bestående l. väsentligen bestående i insmörjningar av kropp l. kroppsdel; särsk. om sådan kur mot syfilis (l. annan sjukdom) med användande av kvicksilversalva. Alm(Sthm) 1766, s. 43. TurÅ 1947, s. 119 (om förh. vid medeltidens slut).
-KÄRL, sbst.2 (sbst.1 se sp. 7891). vid smörjning använt kärl för smörjmedel; jfr -kanna. SJ 3: 52 (1906).
(1) -KÖRTEL. (†) talgkörtel. Hernquist Hästanat. 68 (1778).
-LÄDER. (†) smorläder. Berzelius Kemi 6: 623 (1830).
(1, 2) -MEDEL. medel l. ämne (i sht olja l. fett) att smörja med; i sht till 2. JernkA 1868, s. 100. Et godt smörjmedel för på hvarandra glidande trädelar är blymalm. Roosval Schmidt 21 (1896). Smörjmedel för huden. Östergren (1942). TNCPubl. 30: 77 (1958; om medel att smörja gjutformar med). När det gäller motorbränslen och smörjmedel gör flertalet bilägare den erfarenheten att någon egentlig skillnad inte kan spåras mellan olika bensinmärken. DN(A) 1964, nr 145, s. 19. —
-NIPPEL. tekn. om trattliknande o. med lock försedd rörnippel som anbringas i smörjhål o. varigenom konsistensfett (l. olja) insprutas till smörjstället. Nerén BilB 1: 150 (1928).
-OLJA. (smörj- 1870 osv. smörje- 1541 osv. smörjo- 1541)
1) till (1 o.) 2: olja (mineralolja l. fet olja l. blandning av dessa oljor) använd ss. smörjmedel; äv. (vard.) bildl., i anv. motsv. smörja, v. 6. TT 1872, s. 121. Att få ett jobb och sedan kunna behålla det var ofta (i 1920-talets Sthm) en fråga om att ”smörja” basar och verkare. Och smörjoljan, det var brännvin förstås. Byggnadsarb. 1970, nr 29, s. 2. jfr motor-smörjolja.
2) (numera mindre br.) till 3: smörjelseolja. 3Mos. 21: 10 (Bib. 1541). Thomander 2: 596 (1828). Ssgr (till -olja 1): smörjolje-brist. Upsala(A) 1917, nr 258, s. 5. -film. tekn. tunt skikt av smörjolja (i lager o. d.). AutB 92 (1947). -rening. särsk. om rening av använd smörjolja. 2NF (1917).
-PISTOL. i sht tekn. pistolliknande smörjspruta. SvIndKal. 1948, TillverknReg. s. 119. —
-PRESS. tekn. = lubrikator; jfr -pump. LB 4: 57 (1903).
-PUMP. tekn. i ångmaskin l. explosionsmotor: (av ångmaskin osv. driven) smörjapparat som pumpar smörjmedlet in i cylinder o. lager; jfr -press, olje-pump. TT 1889, s. 84. —
-RAND. (numera föga br.) smörjspår. TT 1872, s. 62. SoldIInf. 1944, s. 143. —
-RÖR. tekn. (från smörjhål l. smörjapparat gående) rör varigenom smörjmedlet tillföres smörjstället. TT 1880, s. 37.
(1 c) -SALVA. (smörj- 1578 osv. smörje- 1578 osv.) [jfr t. schmiersalbe] (numera bl. tillf.) salva använd vid smörjning ss. sjukdomsbehandling. BOlavi 185 a (1578).
-SCHEMA. i sht tekn. om tablå över smörjställena på maskin l. bil o. d. SvTeknFHb. 65: 37 (1941).
-SPRUTA. tekn. redskap för insprutning av konsistensfett l. tjock olja till smörjställen, fettspruta. Nerén (1930).
-SPÅR. tekn. i lager, slid o. d.: (i förbindelse med smörjhål l. smörjrör stående) spår l. rundad urtagning för smörjmedlets spridning; jfr -gång, -rand. Auerbach (1913).
(1 c) -STUGA. (smörje- 1640) (om ä. utländska förh., numera bl. tillf.) vid badinrättning: (uppvärmt) rum där de badande insmordes efter badet. Linc. (1640; under unctorius).
-STÄLLE. i maskin o. d.: ställe som smörjes l. skall smörjas. TT 1889, s. 23. —
-SYSTEM. system för ngts smörjning, smörjningssystem; särsk. konkret. Nerén BilB 1: 139 (1928).
(2, 2 b) -VATTEN. i turbin: vatten som tjänar ss. smörjmedel, vatten som smörjer. TT 1897, M. s. 66. —
-VEKE. tekn. veke (i smörjkopp) varmed smörjolja (droppvis) tillföres smörjstället. ReglTjSJ 1858, s. 82. —
-VERKSTAD~20, äv. ~02. (förr) om arbetslokal (verkstad) där hudar smordes vid hantverksmässig garvning. PT 1909, nr 82 A, s. 4. —
-ÄMNE. (smörj- 1871 osv. smörje- 1892 osv. smörjo- 1789) ämne l. medel varmed (in)smörjning utföres l. kan utföras, smörjmedel.
1) till 1. Öfver kroppen smörja .. (hottentotterna) sig med feta saker ... Uti sit smörjo-ämne inblanda de pulver af en starkt luktande ört. Thunberg Resa 2: 209 (1789). Någon gång bör skon (avsedd för skidbruk) även från insidan genomdränkas med smörjämnet. SkidlöpnIArmén 1917, s. 28.
2) till 2. TT 1871, s. 77.
B (numera bl. arkaiserande): (1 c α) SMÖRJE-DAG. (†, om forntida förh.) om var o. en av de dagar som balsamering tog i anspråk. 1Mos. 50: 3 (Bib. 1541).
-HÅL, -KANNA, se A.
(1) -KLÄDE. (†) om tygstycke varmed smörjmedel anbringas på ngt. Polhem Test. 77 (c. 1745; för smörjning av tråden vid tråddragning).
-KUR, se A.
(7) -NAMN. smickrande (person)namn. Rudbeck Atl. 4: 95 (1702).
-OLJA, -SALVA, -STUGA, se A.
-TUDD. (†) litet tygstycke varmed smörjmedel anbringas på ngt l. litet tygstycke med smörjmedel. BtFinlH 2: 291 (1666).
-ÄMNE, se A.
C (†): SMÖRJES-KAKA. skiva l. stycke av smörjfett? (I) Glödh Hyttan (finns) .. 1 .. Vngs Tångh(,) 1 .. Smöries Kaake(,) 1 .. Talgh Skrapare. BoupptSthm 1680, s. 368 b (1679).
D: SMÖRJNINGS-ANORDNING~020. smörjanordning. LB 4: 191 (1904).
(2 b) -FÖRMÅGA. i sht tekn. smörjförmåga. TT 1887, s. 68.
(1 c) -KUR. (i sht förr) smörjkur. Florman Hushållsdj. 125 (1834; mot skabb).
(1, 2) -MEDEL. (numera bl. mera tillf.) smörjmedel. SFS 1889, Bih. nr 63, s. 22. —
-NIPPEL. (numera bl. mera tillf.) smörjnippel. Beckman DamRödHatt 9 (1966).
((1 o.) 2) -OLJA. (numera bl. mera tillf.) smörjolja (se d. o. 1). TT 1886, s. 86. —
-PROBLEM. problem beträffande smörjning(en). Norlin SmörjnProbl. 7 (1921).
-SCHEMA. i sht tekn. smörjschema. Nerén BilB 1: 300 (1928).
-SPÅR. (mindre br.) tekn. smörjspår. Smith ReglMaskinritn. 113 (1946).
-SYSTEM. smörjsystem. Kjellin 978 (1927).
-VÄTSKA. särsk. om friktionsminskande kroppsvätska. Hästen 166 (1938; om senskidevätska).
E (†): SMÖRJO-OLJA, -ÄMNE, se A.
Avledn.: SMÖRJARE, i bet. 1 m.//(ig.), i bet. 2 r. l. m. [jfr d. smører, mlt. smerer, kvacksalvare(?), t. schmierer]
1) person som smörjer.
a) (numera bl. mera tillf.) till 1, 1 c; särsk. (om förh. i det forntida Rom l. Grekland l. Österlandet) dels till 1 c: person (tjänare) med uppgift att smörja in personer efter bad l. idrottskämpar (brottare o. d.) före kampen, dels till 1 c α: person med uppgift att smörja l. balsamera lik. Schroderus Dict. 47 (c. 1635). (Sv.) Smörjare .. (lat.) unctor; aliptes; .. pollinctor. Lindfors (1824). jfr stövel-smörjare.
b) till 2; särsk.: person som yrkesmässigt (numera i sht till sjöss l. på fabrik) utför smörjning (o. tillsyn) av maskin(er) o. d., äv.: person (på bilverkstad l. bensinstation) som (rund)smörjer motorfordon (o. gör annan service l. tillsyn l. utför enklare reparationer). Lokomotivförare och smörjare erhålla de qvantiteter materialier, som de anse sig behöfva, af vederbörande material- eller kolvakt. ReglSJBränsle 1865, s. 7. Han blev sågverkseldare och smörjare och hette Julius. Johnson Här 65 (1935). NordYrkesklassif. 99 (1962; på fartyg). Smörjare van vid Volvo personbilar, erhåller anställning på vår verkstad Hälsingegatan 43. DN(A) 1964, nr 202, s. 22.
2) till 2, om anordning för självsmörjning; i ssgn själv-smörjare.
SMÖRJBAR, adj. till 1, 2, 6: som kan smörjas; särsk. till 2. TT 1890, s. 20 (om kranar till ångpannor).
SMÖRJERI104, n. [jfr d. smøreri, t. schmiererei]
1) (numera föga br.) till 13: smörjande; särsk. till 1 c. Schultze Ordb. 4621 (c. 1755).
2) (numera föga br.) till 1 c (o. 10): salva l. smörja (äv. nedsättande; jfr 3). Om han (dvs. en viss apotekare) med sina Mästare Galeno, Hippocrate .. medh andre sådane, deras Sörpor och Smörjerier vthi en Grööt tilhoopa mengde, wil iagh honom mina practicerade Medicamenter til Mootwicht settia, dem hwarken han eller hans Anhang kenna. Kempe Graanen 110 (1675). Schultze Ordb. 4621 (c. 1755).
3) (†) till 11, i fråga om skrift l. tal: smörja (se smörja, sbst. 5 a β) l. gallimatias l. dyl. Schultze Ordb. 4621 (c. 1755).
SMÖRJERSKA, f. till 1, 2: kvinna som utför smörjning, kvinnlig smörjare; särsk. (numera nästan bl. om ä. förh.) till 1 c, om kvinna (gumma) som smörjer mot sjukdomar (särsk. i ssgn ris-smörjerska). SAOL (1950).
Spoiler title