SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1979  
SMÄCKER smäk4er, adj. -kre, -kra; -krare. adv. -T; förr äv. SMÄCK, adj.
Ordformer
(smäck 15591842. smäcker 1836 osv.)
Etymologi
[sv. dial. smäcker; jfr d. smækker, fht. smechar, mht. smecker (t. dial. schmecker), feng. smicer, ä. eng. smicker; nära besläktat med nor. dial. smikr, fint o. smått, utskuret arbete, o. SMEKA, v.; till den rot som (med andra typer av utvidgning) bl. a. föreligger i SMITA, v.1, o. SMÅ, adj.; kortformen smäck sannol. uppkommen på grund av att ändelsen -er i smäcker uppfattats ss. nominativändelse; jfr SNÄV vid sidan av ä. SNÄVER o. det i vissa sv. dial. förekommande bortfallet av -er i (företrädesvis) femininum av adj. med radikalt -er (t. ex. vack, vacker). — Jfr SMICKA, sbst., SMÄCKRA, v.2]
(lång l. hög o.) smal; särsk. (o. utom med prägel av fackspr. numera nästan bl.) med inbegrepp av estetisk uppskattning, särsk.: smal o. fint formad l. välproportionerlig l. nätt (o. smidig) l. gracil; äv. (med prägel av fackspr.): klen (se d. o. 2 a). En smäcker pelare, båt. Ett smäckert träd, torn. Smäckra linjer, former. Smäcker kabel, lina (i sht sjöt.), klen kabel, lina. Någre smäcke och välbeseglede jachter. G1R 29: 82 (1559). (När fartyget närmade sig) urskilde jag konturerna af de långa, smäckra masterna. Kullberg Portf. 62 (1836). Öfver vattubrynet .. sågos ofantliga .. pelare (bildade av myggsvärmar) röra sig af och an. .. Än var det den doriska massan, som dystert hvälfde sin rundning, än åter den joniska typen, som smäckert sträfvade i höjden. Santesson Nat. 73 (1880). Vid milans byggande kasseras .. c:a 15% af träaffallet, såsom varande för smäckert för att i mila gifva kol i användbar form. TT 1897, Allm. s. 283. En tross har minst 2,4 centimeters omkrets; smäckrare trossar kallas linor. Öhrvall Knut. 9 (1908). (Met-)Spöet var av smäcker, så gott som kvistren gran, och både långt och kraftigt. Petre KonstJakt 95 (1935). Ett smäckert (hammar-)skaft ger en god svikt och en drivande snärt åt slaget. Ljungqvist Slöjdb. 30 (1957). Höggotikens dryckeshorn utmärker sig för sin eleganta, smäckra och långböjda form. Kulturen 1964, s. 73. — särsk.
a) om levande varelse(s figur l. växt l. kroppsdel o. d.): smal (o. fint formad l. byggd); slank, smärt; gracil, nätt, finlemmad. Smäcker växt, figur, kroppsform. Vara smäckert byggd. Hon var så smäcker om midjan / Som liljan i Bobolis park. Nyblom NDikt. 145 (1865). Ädelt fullblod och halfblodshästar, med smäckra, fina former. VL 1894, nr 79, s. 2. Hon har de långa smäckra ben, som gjort svenskorna berömda, med fina fotleder och utsökt modellerade vador. SvD(A) 1931, nr 105, s. 8. Den smärta magra kroppen, som var som en flickas, var smäckrare än någon av döttrarnas när klänningen satt på. Martinson Kvinn. 20 (1933). Edström Hund. 66 (1948; om hund).
b) oeg. l. bildl.; särsk.
α) om gång: smidig. Österling Fränd. 1: 63 (1912).
β) om ljud: fin l. spröd l. skör. Här möter vågen stranden / med smäcker klang av glas. Edfelt SångResk. 89 (1941).
Ssg: SMÄCKER-KABEL. (†) om smäcker kabel (se d. o. 1). Schulthess (1885). Björkman (1889).
Avledn.: SMÄCKERHET, r. l. f. [jfr d. smækkerhed] egenskapen l. förhållandet att vara smäcker. SvTyHlex. (1851). Benets form (på vissa pokaler) varieras dels genom storleksförhållandet kulorna emellan .., dels genom en mera allmän grovlek eller smäckerhet. Seitz ÄSvGlas 73 (1936).
Spoiler title
Spoiler content