SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1981  
SNÄCKA snäk3a2, sbst.1, om djur f. l. r., om sak r. l. f.; best. -an; pl. -or (KryddRSthm 1555, s. 26, osv.) ((†) -ar Utterman Ertmann E 1 b (1672), Broman Glys. 3: 543 (c. 1740); -er Linc. Eee 3b (1640), Broocman Hush. 4: 7 (1736)).
Ordformer
(sneck- 15781832. snäck- 1555 osv. -a 1555 (: Snäckor, pl.), 1674 osv. -e 1629. -ar, pl. 1672c. 1740. -er, pl. 16401736)
Etymologi
[jfr d. snekke; av t. schnecke, av mht. snecke (äv. snegge), av fht. snecco (äv. sneggo); jfr mlt. snigge, snicke, meng. snegge; till den germ. stam som ingår i SNIGEL. — Jfr SNEK]
a) skalbärande djur tillhörande (den av krypsula, utvecklat huvud o. mantel kännetecknade, oftast med ett i regel spiralformigt vridet skal försedda) klassen Gastropoda bland blötdjuren; äv. allmännare l. i utvidgad anv., dels (numera bl. zool.) om l. med inbegrepp av icke skalbärande gastropod: snigel resp. gastropod, dels om l. med inbegrepp av andra (mer l. mindre snäcklika) skaldjur i vatten (i sht mussla l. annat blötdjur; zool. bl. i sistnämnda anv., ss. senare led i ssgr); stundom svårt att skilja från b; jfr SNIGEL 1. Så lenge Snecken eller skalmatcken blifwer innelycht vthi sitt Näste, så är han vtan fhara. L. Paulinus Gothus MonTurb. 261 (1629). De store gåla Sneckor som krypa i Skogarna (dvs. skogssniglarna). Roberg Beynon 226 (1697). Uti detta gräset (i Sargassohavet) hålla sig .. fiskar och Snäckor. Linné FörelDjurr. 203 (1751; sannol. om individer av kräftdjurssläktet Lepas (Lin.), långhalsar). Redan före .. (Plinius) voro Romare, som ägde ordenteligen inrättade djurgårdar af lefvande Snäckor från flera orter både i Europa och Africa. VetAH 1793, s. 84. Det var med Wallin som med den sjuka snäckan. Sårad alstrar den just ur sin smärta en äkta pärla. (Schück o.) Warburg LittH 2: 720 (1897). I vårt land äro de ätliga musslorna och snäckorna mera att anse som njutnings- än som näringsmedel. Bolin VFöda 226 (1933). På havsbottnen lyste två små snäckor. I sektorn från solstrålarna som genomträngde ett atlantiskt moln lyste de som eldslågor. Taube Svärmerier 10 (1946); jfr b. Snäckorna bygger åt sig de skönaste hus. Än som utbredda solfjädrar, än som spiralvridna pyramider, än som festliga trumpeter, än som tandade kuddar. Kulturen 1951, s. 3. — särsk.
α) (numera mindre br.) i (jämförande) uttr. som syftar på en landsnäckas l. snigels långsamma förflyttning; särsk. dels i sådana uttr. som l. skrida som en snäcka l. snäckan l. med snäckans gång, dels ss. senare led i ssgr (se SNÄCK-GÅNG 1, -LIK 1, -TAKT); jfr γ o. SNIGEL 1 a. I Rååd wijsa dig som een Snäcka, och i giärningen som een fogel. Celsius Ordspr. 10: 287 (c. 1710). Gå som en snäcka. Meurman (1847). Skulle vi vilja, att .. (ynglingen) tvekande skrider såsom snäckan till sitt mål? Rundgren Minn. 1: 27 (1851, 1870). Tiden skred med snäckans fjät / Evinnerligen lång. Snoilsky 3: 32 (1883). Vid den sprakande elden hos Ljungby smed / stod en sotig abbot och slog, / medan dagarnas solsken långsamt skred / som en snäcka i Bäckaskog. Hammarlund SkånBall. 24 (1937).
β) (numera bl. mera tillf.) i jämförande uttr., betecknande att ngn (håller sig inne o.) isolerar sig från yttervärlden l. inte kommer ut bland folk l. att ngn sluter sig inom sig själv o. d. Hon är som en Snäkka; (dvs.) hon är jämt och stadigt inne, och kommer icke ut ibland folk. Schultze Ordb. 4631 (c. 1755). Af det andliga jordskalf, som genomgår det europeiska tanke- och samhällslifvet, bäfvade nu äfven (Törneros') .. närmaste verld ... Desto större blef hans benägenhet att draga sig, väl icke liksom en snäcka inom sitt skal, men liksom en anachoret inom sin cell. Atterbom Minnest. 2: 293 (1842). (Romeos och Julias) kärlek lefver helt och hållet för sig själf, innesluten i känslan, som snäckan i sitt hus. (Cavallin o.) Lysander 235 (1875).
γ) bildl.; förr särsk. (jfr α) om senfärdig person l. senfärdigt djur: snigel (se d. o. 1 c), ”slöfock”. Nu är bättringsstunden: Fort vp af syndasömnen. War ingen snäcka, vtan en hiort til bättringen. Scherping Cober 1: 237 (1734). De snällaste hästar kallade han snäckor. Eurén Kotzebue Orth. 2: 89 (1794). Vid kanten af det svarta, blixtrande ögat hängde darrande en klar perla, som sökte lösa sig från sin alstrande snäcka. Gumælius Bonde 137 (1828). Fy, hwilken snäcka Hastings är som ej / Osz bådar om de komma eller icke! Hagberg Shaksp. 5: 201 (1848; eng. orig.: slug).
b) skal av gastropod, snäckskal; stundom äv. (icke zool.) om l. med inbegrepp av skal av annat skaldjur i vatten (i sht mussla l. annat blötdjur); jfr a. Trädgårdsgången var kantad med stora snäckor. (Tag) the swarta Snäcker, och så mycket Salt, blanda thet tilhopa, och läth stå een Stund, så blifwer thet som een Salwa eller som een Welling, ther medh smör Hästen så wäxa honom snart Håår. IErici Colerus 2: 270 (c. 1645). Då Månan tiltager, warda och dhe slags Maskar eller Fiskar som wistas och boo i Skahl och Schnecker fullare. RelCur. 9 (1682). Hopgyttring af snäckor, lera och sand är den .. stenen, som här (i Cadiz) så allmänt brukas. Osbeck Resa 12 (1751, 1757). Blötdjur .. ha en mjuk och slemmig kropp .. ofta betäckt af ett kalkskal; hvilket kallas snäcka, då det är enkelt, och mussla då det är dubbelt eller sammansatt af 2 eller flere snäckskal. Dahlbom Insekt. III (1837). Har du ej som barn hållit en snäcka för örat och hört ... hört ditt hjärtblod susa, dina tankars sorl i hjärnan. Strindberg Drömsp. 247 (1902). Ekelöf Prom. 55 (1941). — särsk.
α) i jämförelser o. d., med syftning på snäckans form, i sht den spiralformiga vridning som kännetecknar de flesta snäckor; särsk. dels ss. förled i ssgr, dels i uttr. som l. lik(t) en snäcka, i sht: spiralformig l. spiralformigt (på ett sätt som för tanken till en snäcka); jfr 2. Tyrannen Dionysius hade ett Fångehus bygt som en Snäcka, i hwars spits en man altid hemligen uppehöll sig. Rosenstein Comp. 279 (1738). Här var gumsen med de väldiga hornen, som krökte sig likt en snäcka. Wilhelm BerByn 9 (1929). (Elefanten) rullar ihop snabeln .., så den kommer att likna en väldig snäcka. Mörne Elef. 82 (1931).
β) om snäcka (l. musselskal) med viss anv. l. (oeg., utan klar avgränsning från 3) om föremål med motsv. anv. som utgör mer l. mindre naturtrogen avbildning av snäcka (l. musselskal); jfr γ, 3. — särsk.
α') (om i sht ä. utländska förh. l. i mytologiska föreställningar) om (triton)snäcka använd ss. blåsinstrument l. blåsinstrument av (triton)snäcka; snäcktrumpet, snäckhorn (se d. o. 3). Nyss då han tvang en sjungande ton ur den vindade snäckan, / Manande djerft Hafs-Gudarnes flock till täflan i qvädet, / Triton (osv.). Adlerbeth Æn. 141 (1804). Tecken till angrepp gafs (i Grekland) också derigenom, att man blåste i början i en snäcka eller ett böjdt horn. Norrmann Eschenbg 2: 170 (1818). På tempeltrappan (i Tukhumin sumu i Gobi) stod en liten orkester med stora snäckor och andra underliga blåsinstrument och pukor. Hörner ResLop 54 (1936).
β') om snäcka använd ss. skål l. kärl o. dyl. l. om skål osv. utgörande avbildning av en snäcka; särsk. dels (i vitter stil) liktydigt med: pokal, dels om snäcka l. musselskal för uppläggning av en portion av (finare l. lättare) maträtt (sallad o. d.) l. för förvaring av snus; jfr 4. Jag följer krigarne in i de höga Salar, där, under harpors dån, De tömma glädjens snäckor .. De af snäckornas nektar ovant eldade Hjeltarne föras til glada samtal. Enbom Skald. 13 (1793). Snöns Konung .. gaf snäckornas fest. Ossian 2: 61 (1794). Om så önskas, kan rätten (dvs. gratinerade ägg) gratineras portionsvis i snäckor. StKokb. 155 (1940). — jfr CIGARR-, RAGU-, RÖDKÅLS-SNÄCKA.
γ) [specialanv. av β] om musselskal (l. snäcka) tänkt ss. vagn l. farkost för (i sht skönhetens l. kärlekens) gudinna (o. i anv. som anknyter l. sannol. anknyter till denna mytologiska föreställning); äv. med anslutning till SNÄCKA, sbst.2 (Neptuni gemåls) wagn war af en underlig bildad Snäcka som skien klarara än som Elphenben. Ehrenadler Tel. 262 (1723). Venus på fältet är, / Snäckan som hänne bär, / Sirad med Vimplar och Blomster, den gula vassen skär. Bellman (BellmS) 1: 69 (c. 1770, 1790); jfr SNÄCKA, sbst.2 Omkring din (dvs. Vårens) snäcka vädren sväfva, / Som med sin anda böljan häfva, / I hennes famn at leda dig. GFGyllenborg Vitt. 1: 188 (1795). En Snäcka höjer sig bakom lundens palmspetsar: i den sitta guldsnörena (som flickgestalten håller) fast. Men på snäckan blixtrar falkenburgska vapnet ..; inuti åka Slägtingarne. — Men Flickan flyger, och guldbanden gunga, och Snäckan följer efter. Almqvist Amor. 257 (1822). Najader lemmarna sträcka / och simma och dyka i morgonstund / kring kärleksgudinnans snäcka. Fallström Gyllenr. 105 (1902).
δ) (numera mindre br.) bildl. (jfr 2), motsv. a β; särsk. i uttr. hålla sig i snäckan, hålla sig inne, undvika att gå ut. Vi ha våren här, jag tycker han kommer för tidigt, jag för min del håller mig hälst i snäckan ännu fem veckor. SWennerberg (1846) hos Wennerberg Bref 1: 144. Människa, du är en snäcka i rymden — / Livet som tonande susar däri / fångar du hos dig, / föder det åter. Söderholm Röst. 7 (1923).
2) bildl., om ngt som till formen liknar en (i sht tydligt spiralformigt vriden) snäcka (l. ett musselskal; se särsk. b γ); särsk.: snäckformig figur l. snäckformigt ornament; i sht förr äv. liktydigt med: volut; jfr 35. ”16 store järnkroker till snäckorne, som sitta utan på torn” hade också uppsats. SthmSlH 1: 252 (cit. fr. 1643). Hörs något ljud (i Alcazars lustgård), är det en silfverfisk, / Som spräckte spegeln i cisternens snäcka. Snoilsky 1: 72 (1869). (Det joniska) Kapitälet utmärkes genom voluter (snäckor), bildade liksom af en å ömse sidor inrullad bolster. Wrangel Konststil. 9 (1897). (Kräklan) företer i snäckan skulptur av herden och lammet. Östergren (cit. fr. 1929). Konchoiden till en cirkel c i avs. å en punkt 0, som ligger på cirkeln, brukar kallas Pascals snäcka. Carlson LbGeom. 2: 196 (1947). Avlägset hör jag valthornen blåsa till jakt ur den gula mässingens snäcka. Delblanc Nattresa 7 (1967). — jfr ROKOKO-SNÄCKA. — särsk.
a) mus. på violininstrument (l. annat liknande stränginstrument): dekorativt utformad (vanl. med spiralformig vindling avslutad) skruvlåda. Vid fiolens kropp är fäst den s. k. halsen, ett aflångt trästycke, i hvars öfre ända stämskrufvarna sitta. .. I sin ända löper halsen ut i snäckan. UB 2: 516 (1873). En del langleiker (dvs. ett slags norska, violinliknande instrument) äro försedda med 2 snäckor, en öfre och en undre, från den undre utgå 3 strängar af olika längd; hos en del langleikar ersättes den undre snäckan med en till tre sidoskrufvar, från hvilka strängar af olika längd utgå. Boivie NordMMusik. 13 (1911). SohlmanMusiklex. (1952).
b) om bakverk l. (se γ) form till bakverk. 29 Junnij Lördagenn .. Thil Snäckor 4 Lodh .. Såcker. KryddRSthm 1555, s. 26.
α) wienerbröd l. (o. numera nästan bl.) bulle av en spiralformigt sammanrullad degremsa. Fatab. 1911, s. 150. Då vi .. hunnit så långt, kunna vi ej motstå begäret att gå inom till Rinnebäcksbageriet, för att förvärva oss några rykande varma snäckor. Bendz Piltr. 122 (1918). StKokb. 25 (1940; om wienerbröd). — jfr WIENER-SNÄCKA.
β) (†) om en över en kavel formad kaka l. bakelse av mandeldeg. (Sv.) Snäckor. (fr.) Coquilles aux fleurs d'oranger. Hagdahl Kok. 943 (1879).
γ) kok. pastej (se PASTEJ, sbst.1) l. mördegskaka bakad i musselskalsliknande form; äv. om bakformen; särsk. i ssgrna MÖRDEGS-SNÄCKA (Husmodern 1932, nr 22, s. 9), PAJDEGS-SNÄCKA (SvD 13/5 1928, Bil. s. 4), PASTEJ-SNÄCKA (Leffler Smith PollJuv. 149 (1930)).
c) (numera mindre br.) om den gång l. figur som en spiral- l. vindeltrappa(s trappsteg) bildar. Därbakom slingrade sig trappans snäcka / Med ledstång af mahogni. Strindberg Fagerv. 101 (1902).
d) (numera mindre br.) spiralformig l. vindlande gång l. hålighet; jfr e. (Luktorganet) består .. af spänstiga Broskar, trängre gångar, mera arbetade Labyrinther, snäckor och håligheter, flere käril, rör och körtlar, en sammets-fin hinna, och ganska fördelte mjukare nerver. VetAH 1777, s. 118.
e) om (del av) örat.
α) [specialanv. av d] anat. i innerörats hörseldel: spiralformigt vriden gång (som bildar ett urtag i klippbenet o. är fylld med vätska omsluten av en hinna); äv. dels enbart om urtaget i klippbenet, i sht i ssgn BEN-SNÄCKA, dels enbart om den vätskefyllda hinnan, i sht i ssgn HINN-SNÄCKA. Uti Labyrinthen (i örat) märke wi (bl. a.) Snäckan hwilken är likt ett waldthorn som giör en Spiral, och är inuti deld längs efter i tu. Rosenstein Comp. 277 (1738). Snäckan utgöres .. af en i tinningbenets klippa urhålkad kanal. Lovén Huxley 158 (1871). (De tre små hörselbenens rörelser) överförs till innerörat, som består av snäckan, vestibulum och båggångarna. Husén Psyk. 46 (1954). — jfr ÖRON-SNÄCKA.
β) (i vitter stil) om öronsnäcka (se α) l. öra jämförd (jämfört) med en susande snäcka. Uti mitt öras snäcka / världshafvets brus jag hör. Johnsson DjupSång. 45 (1911). Dånet och sorlet från havsstranden fyller mina örons snäckor. Moberg DinStund 9 (1963).
f) (mindre br.) i frisyr: kringla (se KRINGLA, sbst. 5); (snäckformig) hårknut. Snart luta sig över kaffebrickan en sju, åtta huvuden med benor, Margaretaflätor och snäckor kring öronen. Carlsson Stockh. 22 (1915). Kalufsen hennes var lingul och blank och vattenkammad och stramt åtdragen till en ilsket hård snäcka mitt uppe på hjässan. Sagoprinsess. 20: 70 (1934).
g) i sht tekn. om ett flertal tekniska anordningar. Spiralen (i varmvattenbehållaren) kopplas till centralvärmeledning ... Förutom nämnda monteringssätt förekommer äfven kombinering med element (snäcka) i köksspisel. HufvudkatalSonesson 1920, 5: 156.
α) vapenhist. på slaglåsgevär l. framladdningsgevär med slaglås: (vid högra sidan av pipans bakända fäst) snäckformig gjuttapp som utgjorde fäste för tändhattstappen. KrigVAT 1847, s. 178.
β) om remsnäcka; ss. enkelt ord numera bl. mera tillf. TT 1871, s. 261.
γ) om en i sht förr använd (kägelformad) vals l. trumma försedd med ett i konisk spiral gående spår för kedja l. lina o. d.
α') om dylik vals l. trumma som medelst kedjor osv. drives av en fjäder l. annan kraftkälla (varvid den avtagande fjäderkraften kompenseras av ökande omkrets på valsen osv. o. jämn gång åstadkommes); särsk. i äldre fickur: med spiralformigt spår (snigelspår) försedd kägelformig spindel l. trumma (varomkring en i fjädern fäst kedja o. d. lindades vid urets uppdragning). Serenius Y 2 a (1734; i ur). At undersöka om en Snäcka uti et Ur är god, skier således (osv.). Kiellberg KonstnHandtv. Urm. 3 (1753). Spiralhjul eller snäckor användas i synnerhet om rörelsekraften är en elastisk fjäder, såsom vid våra fickur. JernkA 1829, Bih. s. 353. Kulturen 1954, s. 44.
β') om dylik vals l. trumma (t. ex. i uppfordringsverk) varmed (via kedjan l. repet) kraft utvecklas mot ett motstånd (varvid en ökning i motståndet kompenseras gm spårets spiralstigning). C (på en teckning av en klädespress) är et tramphiul .., på hvilkets axel sitter tvänne Coniska snäckor DD som repen under trampningen linda sig i kring. VetAH 1746, s. 219. JernkA 1823, s. 257 (om linkorg). På den högra tappen (av veven på kulspruta) sitter manöverarmen med knapp och på den vänstra en snäcka med kedja. UFlott. 3: Bih. 37 (1906).
δ) transportör för flytande l. av stycken l. korn bestående material, som l. vars verksamma del utgör en ändlös skruv (som roterar i en ränna l. cylinder) l. en invändigt gängad roterande cylinder, skruvtransportör, skruv; särsk. (i sht om ä. förh.) om sådan anordning för uppfordring l. transport av vatten (i pump l. pumpverk), äv.: pumpverk l. vattenuppfordringsverk med snäcka; i sht förr äv. i uttr. arkimedisk l. Arkimedes' snäcka; jfr SNIGEL 2 b. Ingen hafwer kunnat genom Archimedis sneckia, skrufwa Solen utur sin gång. Rudbeck Atl. 1: 888 (1679). Den fina torfven fortskaffas till torkugnen medelst så kallade snäckor eller jernspiraler, som gå uti trädrännor. JernkA 1860, s. 102. Arkimediska snäckan. Schulthess (1885). Det kanske är ägnat att förvåna, att de gamla snäckorna, som genom tiderna troget följt vinduppfordringsverken även i våra dagar finna användning, och i Tyskland hava en icke obetydlig utbredning. LAHT 1929, s. 402. Snäcka .. (dvs.) horisontell transportör för finstyckigt massgods, t. ex. korn, där detta matas fram av en roterande skruv i en ränna. TNCPubl. 47: 27 (1971). — jfr BET-, TILLVÄGNINGS-, TRANSPORT-, VATTEN-SNÄCKA.
ε) om ändlös skruv som samarbetar med ett i regel snedkuggat hjul l. kuggsegment, t. ex. i styrmekanismen på bil; äv. i utvidgad anv., på bil: styrhus med snäckväxel. PriskatalSonesson 1895, s. 64. Nerén HbAut. 1: 76 (1911; i styrmekanism på bil). Snäcka .. (dvs.) Populär benämning på styrhuset med styrväxeln. Dens. (1930). (Arbetsbordet till en vertikal arborrmaskin) har en längdförställning av 1000 mm, vilken sker genom kuggstång och kuggdrev medelst ett spakhjul, samt fininställning medelst snäcka och snäckhjul. Dahl Jiggar 1: 160 (1939). Äldre vältar utfördes så, att framvalsen styrdes genom kedjor. Dylika användas icke numera ... I stället användas snäcka och kuggsegment. Vägmaskinl. 264 (1942). — jfr SKRUV-SNÄCKA.
ζ) (†) (verksam del i) blåsverk med snedställda o. skruvformiga vingar. Sedan vid Hammerau (i Bajern) ett mindre (blåsverk) blifvit bygdt och gifvit godt resultat, företogs byggnaden af en större tvådelad snäcka af tillsammans 8 fots längd och 9 fots diameter. JernkA 1845, s. 237.
3) [specialanv. av 1 b β, 2] (†) = SNÄCK-DOSA. Snusar frun? får jag lof att bjuda ur min lilla snäcka, fast det är på enfaldigt vis? (frågade sköterskan). Almqvist Smar. 431 (1845). Zedritz 2: 255 (1857).
4) [specialanv. av 2] liten, bukig l. svängd (o. därigm i viss mån snäcklik) kanna (för kaffegrädde) l. skål; snipa (se SNIPA, sbst. 3); jfr 1 b β β'. MeddNordM 1898, s. 108 (i handl. fr. 1819; sannol. om skål). Tallrikar och terriner och vaser och skålar och snäckor och snäppor. Almqvist GMim. 3: 143 (1842). Vid vägningen (på en finare kemisk våg) ställes silfversnäckan (dvs. ett mindre urneliknande kärl av silver) på högra vågskålen och på den venstra en motvigt, som jemnt uppväger snäckan. JernkA 1851, s. 62. Fru Larsen hade bjudit på kaffe med grädde, så tjock att en sked kunde stå i snäckan. Mörne VädSagol. 152 (1938).
5) [specialanv. av 2] (förr; numera mindre br.) liten åksläde l. kappsläde med liten, kraftigt svängd (o. därigm i viss mån snäcklik) korg. Af snäckor hvilken brokig rad! / Hör bjellror muntert klinga! Braun Dikt. 1: 102 (1837). Hade man .. ej märkt det yrmoln af isflingor, som följde den frustande fålens spår; så skulle man trott, att den gyldene snäckan (dvs. G. III:s kappsläde) flugit öfver det frusna fältet. Crusenstolpe Mor. 4: 139 (1841). Man (såg honom) .. åka på Borgå gator i sin snäcka med vacker, blommig, virkad rya, som hängde baktill på hans lilla släde. Vallgren MatGubb. 72 (1917).
Ssgr (i allm. till 1 b): A: (1 a, b) SNÄCK-ART. särsk. till 1 a; jfr art 8, 8 a α. Heinrich (1814).
(1 a, b) -ARTAD, p. adj. i sht förr särsk. till 1 a β. Heinrich (1814). Jag höll mig snäckartadt sluten inom mitt magra skal, lefde af mina lidanden. Leijonhufvud Minnesant. 233 (1840).
-ASK. med snäckor prydd l. av snäckor sammanfogad ask. BoupptVäxjö 1896. Engström Häckl. 265 (1913).
(1 a) -AVEL. (numera föga br.) snäckodling. Möller Fjäderf. 58 (1885).
(2 g γ α') -AVJÄMNARE0200. urmak. om spindel vari snäcka spännes fast för justering. TeknOrdb. 1095 (1951).
(1 b, 2) -AXEL. jfr axel, sbst.1; särsk. (tekn.) till 2 g δ o. (i sht) ε: axel (se axel, sbst.1 I 2) till snäcka, snäcka(n)s axel; äv. på bil: styraxel. Ramsten o. Stenfelt (1917). Nerén (1930; om styraxel). HbVerkstTekn. 1: 490 (1944).
(1 b α) -BAKELSE. (numera föga br.) snäckformig (l. musselformig) kaka l. bakelse; jfr snäcka, sbst.1 2 b γ. Nordström Matlagn. 150 (1822; om snäckformig maräng). Vougt Proust Swann 1: 63 (1930; i pl.; fr. orig.: coquillage de pâtisserie).
-BANK. geol. skalgrusbank, skalbank. (Bladh o.) Hornstedt 137 (1784). BonnierLex. 12: 986 (1966).
(1 b α) -BEN. (numera föga br.) = mussle-ben. Tholander Ordl. (1872). 3NF 18: 13 (1933).
-BERG. (snäck- 17511935. snäcke- 1736) [jfr t. schneckenberg (i bet. 1)]
1) (om utl. förh.) till 1 a; i trädgård: (uppbyggd) kulle o. d. för förvaring o. uppfödning av ätliga snäckor. Broocman Hush. 4: 7 (1736). Nordforss (1805).
2) (numera föga br.) till 1 b: (hög) snäckbank l. skalgrusbank; jfr skal-berg. Linné FörelDjurr. 170 (1751). Holmberg Bohusl. 2: 16 (1843).
3) (i sht förr) till 1 b α, om en i dekorativt syfte uppbyggd snäckformig upphöjning i trädgård (med spiralformig gång till toppen); förr äv. bildl. Bremer 2: 378 (i handl. fr. 1837). HantvB I. 3. 1: 374 (1935).
-BESTRÖDD, p. adj. De snäckbeströdda grafkullarna på kyrkogården. Arsenius Västk. 48 (1905).
-BETSEL. (förr) med snäckor prytt betsel (använt vid högtidliga tillfällen). DA 1793, nr 58, s. 3. PT 1900, nr 48, s. 3.
(1 a) -BLOD. (snäck- 1752. snäcke- 1750) [jfr t. schneckenblut] (†) om det av purpursnäckans sekret framställda färgämnet purpur. Kolmodin QvSp. 2: 504 (1750). Hoffmann Förnöjs. 90 (1752).
-BLÅ. (i vitter stil, tillf.) musselblå. Asplund Skugg. 81 (1929).
(2 g ζ) -BLÅSVERK. [jfr t. schneckengebläse] (†) blåsverk (se d. o. 1) med en till hälften vattenfylld, horisontell trumma som har en insats av spiralformigt böjda plåtar mellan vilka luften sammantrycks när trumman roterar. JernkA 1845, s. 236.
(1 b α) -BORR. [jfr t. schneckenbohrer] tekn. klen träborr som har utseendet av en i konisk spiralform vriden skedborr med skruvspets, vrickborr; i sht förr äv. om jordborr av liknande utseende; jfr spiral-borr. Handtv. 94 (1874). JernkA 1894, s. 338 (om jordborr).
-BOTTEN. (numera mindre br.) skalbotten (se d. o. 1). Santesson Nat. 257 (1880). Smith (1918).
(1 a) -BRICKA. (†) (snäcka av) släktet Planorbis Lin., posthornssnäcka, skivsnäcka, tallrikssnäcka. VetAH 1793, s. 105. jfr glas-snäckbricka.
-BÄDD. (numera mindre br.) jfr -bank. Bergman Jordkl. 137 (1766). De sammanhopningar af hafsmolluskers skal, .. som under namn af snäckbäddar eller skalgrusbankar flerstädes anträffas på många hundra fots höjd öfver den nuvarande hafsytan. NF 3: 778 (1879).
(1 b α, 2) -DEKOR. snäckformig dekor. Löfgren TenngjH I. 3: 402 (1950).
(1 b α, 2) -DEKORATION. särsk. konkret: snäckdekor. SvSlöjdFT 1906, s. 23.
-DJUR. (snäck- 1787 osv. snäcke- 1906) i sht zool. gastropod (med snäckskal), snäcka (se snäcka, sbst.1 1 a), förr äv. allmännare: skaldjur (bland blötdjuren); äv. med särskild tanke på l. enbart om själva djuret. Cook 3Resa 224 (1787). (Sv.) Snäckdjur .. (t.) Schalthiere. ÖoL (1852). Snäckdjur (Gasteropoda). 1Brehm III. 2: 270 (1876). Kritan härstammar från mikroskopiskt små, utdöda snäckdjur, vars skal avlagrats och hoppackats. Bolin KemPraktL 118 (1921). (Vråkens hakformiga näbb) är ett förträffligt redskap för att draga ut snäckdjur ur deras skal. VäglednRiksmusUtlFågelsaml. 45 (1923). DjurVärld 15: 343 (1961).
-DON. (†) med snäckor prydda seldon (använda vid högtidliga tillfällen). VexjöBl. 1831, nr 37, s. 4.
(1 b, b α) -DOSA. (förr använd) snusdosa av snäcka l. snäckformig snusdosa (av silver), snäcksnusdosa; jfr snäcka, sbst.1 3. PT 1791, nr 75, s. 3.
(1 a) -FAMILJ. zool. familj (se d. o. 4) inom klassen Gastropoda. Hisinger Ant. 4: 222 (1828).
-FASON. (numera mindre br.) snäckformig figur. MeddNordM 1898, s. 112 (i handl. fr. 1781). Grafström Kond. 72 (1892).
(1 a) -FAUNA. jfr fauna 1. FoFl. 1951, s. 150.
-FIGUR.
1) (†) till 1 a, b: avbildning l. bild av snäcka; jfr figur 7. Björnståhl Resa 4: 238 (1782).
2) (numera mindre br.) till 1 b α: snäckformig figur (se d. o. 5). Weste (1807). Cannelin (1939).
-FISK. (†) snäckdjur l. musseldjur. (Eng.) Purple, or purple fish .. (sv.) en snäck-fisk. Serenius Xx 2 a (1734). (Sv.) Snäckfisk .. (fr.) Telline. Nordforss (1805). Meurman (1847).
(1 b α) -FJÄDER. (snäck- 1705 osv. snäcke- 1728, 1735) [jfr t. schneckenfeder] tekn. konisk skruvfjäder; förr äv.: (ur)fjäder bildande en platt spiral, platt spiralfjäder. Wallerius KårttRel4Machin. 31 b (1705). Snäckfjädrar uti ur. Rinman 1: 878 (1788). (Boggi)-Vagnen har i sin helhet 24 bladfjädrar, 24 skrufformade och 6 snäckfjädrar. TT 1891, s. 120. (Bufferten) fjädras af en i bufferthylsan innesluten snäckfjäder, hvilken (osv.). 2NF 4: 522 (1905). TNCPubl. 13: 25 (1949).
-FORM, förr äv. -FORMA. (snäck- 1757 osv. snäcke- 1768)
1) till 1 a, b, om form (se d. o. I 1) som kännetecknar viss snäcka; i sht förr äv. (till 1 a): typ av snäcka (jfr form I 9 (slutet)). Den Dentalium liknande snäckform, som ofta träffas (osv.). Hisinger Ant. 5: 101 (1831). I sin enklaste form uppträder lungan hos de s. k. lungsnäckorna och några andra snäckformer. 2NF 16: 1443 (1912).
2) till 1 b (α): form (se d. o. I 1) som mera generellt kännetecknar en snäcka (i sht en snäcka med tydlig spiralformig vridning); i sht förr särsk. helt liktydigt med: spiralform; i sht i uttr. i (äv. av) snäckform. Trappor i Snäck-form. Björnståhl Resa 2: 7 (1773). Dosa i snäckform. Weste FörslSAOB (c. 1817). HbTrädg. 8: 89 (1884: af). Klängen rullade i snäckform. Östergren (1943).
3) (numera bl. mera tillf.) till 1 b α, 2: snäckliknande l. snäckformig figur l. (detalj i) dekor; i sht förr särsk.: (dekor i form av) volut. Brunius Metr. 274 (1836). Då vi i det främre Asiens konst flera gånger funnit snäckformen, denna karakteristiska hufvuddel af det ioniska kapitälet, så (osv.). Upmark Lübke 95 (1871). Forma .. (av karamellmassa) ett tjockt, lagom långt, ovalt band, tryck det med ena sidan skarpt rutigt på en grof sockersikt och vrid sedan däraf en snäckform. Grafström Kond. 86 (1892). Volut- och snäckformer. Hahr ArkitH 382 (1902).
4) (numera mindre br.) kok. till 1 b α, 2 b γ: musselskalsliknande form (se d. o. II 1) till mördegskaka o. d. HovförtärSthm 1757, s. 3992. Grafström Kond. 281 (1892).
(1 b α) -FORMAD, p. adj. formad som l. likt en snäcka (i sht en snäcka med tydlig spiralformig vridning), snäckformig. Den lilla snöhvita, snäckformade mössan, som är .. (de herrnhutiska systrarnas) ordensdrägt. Bremer Brev 4: 221 (1862). Snäckformade fräsar, afsedda för fräsning af cylindriska kugghjul. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 172. Form 1951, s. 131 (om skål). (Hår-)Lockarnas spiralrullade, snäckformade ändar har (osv.). Fornv. 1953, s. 91.
-FORMIG. som har formen av l. till formen liknar en snäcka (i sht en snäcka med tydlig spiralformig vridning); i sht förr äv. helt liktydigt med: spiralformig. (Fr.) Anse de panier .. (sv.) twå emot hwarandra satte snäck-formige zirater. Möller 1: 77 (1745). VetAH 1780, s. 89 (om rörelse hos virvlande vatten). Den snäckformiga häll, som utgör (Myrkeklev-)grottans tak. Mellin Nov. 1: 429 (1829, 1865). Den smala, fint böjda näsan, den snäckformiga munnen. Carlén Bull. 2: 297 (1847). Långt snibblif, framtill garneradt med fyra rader snäckformigt veckade band. SthmModeJ 1850, s. 56. Merinofåret .. har .. snäckformigt vridna horn. 2NF 9: 203 (1908). Snäckformiga Kugghjulsfräsar. HufvudkatalSonesson 1920, 3: 44. Laurin Milles 28 (1930; om fontän). (Släktet rävkaketräd) innefattar träd el. buskar .. med snäckformigt inrullade klängen. SvUppslB 23: 743 (1935).
(1 b α, 2 g ε) -FRÄS. [jfr t. schneckenfräser] tekn. (i automatisk fräsmaskin för skärning av kugghjul, snäckhjul o. d. använd) fräs (se fräs, sbst.2 1) som har utseendet av en ändlös skruv l. snäcka (se snäcka, sbst.1 2 g ε). HufvudkatalSonesson 1920, 1: 271.
(1 b α, 2 g ε) -FRÄS-MASKIN. [jfr t. schneckenfräsmaschine] tekn. (automatisk) fräsmaskin med snäckfräs. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 276.
(1) -FRÖ. (†) om snäckägg. Linné Vg. 171 (1747).
(1 a α) -FÄRD. (numera mindre br.) färd i snigelfart, mycket långsam färd; anträffat bl. i ssg.
Ssg (numera mindre br.): snäckfärds-namn. om beteckningen ”snäckfärd”. Fahlcrantz 4: 219 (1865).
-FÖRANDE, p. adj. i sht geol. skalförande. Stiernstolpe Cuv. 19 (1821; om bergarter).
-GRUS. (numera mindre br.) i sht geol. skalgrus; jfr mussel-grus. Nyblæus Pharm. 470 (1846). IllSvOrdb. (1955).
Ssg (geol., numera mindre br.): snäckgrus-lager. skalgruslager. SträngnHist. 23 (1959).
(1) -GRYN. (†) om snäckägg. Linné Vg. 171 (1747).
-GYTTJA. (numera mindre br.) geol. o. lant. skalgyttja. UpplFmT I. 1: 85 (1871). IllSvOrdb. (1955).
-GÅNG. (snäck- 1746 osv. snäcke- 17801806) [jfr t. schneckengang] (Sv.) Snäckgång, (t.) Schneckengang. Heinrich (1814).
1) (numera mindre br.) till 1 a α: snigelgång; snigelfart; särsk. i uttr. gå (sin l. en) snäckgång, gå med snigelfart, krypa l. ”masa” sig fram. Möller (1790). Riksdags-affairerne gå eller rättare krypa, smyga eller hasa sig fram sin vanliga snäckgång. BrinkmArch. 2: 257 (1818). Litteraturtidningen går fram en jämmerlig snäckgång, af brist på manuscripter. Törneros (SVS) 1: 220 (1824). Tiden går en snäck-gång. Jag vet ej hvad som bundit dess vingar. Beskow (1834) i 3SAH XLVI. 2: 231. De gingo efter hvarandra i samma spår och nalkades med riktig snäckgång. Schröder Timmermärk. 45 (1893). Östergren (1943).
2) (mera tillf.) till 1 b: av snäckor kantad l. beströdd (trädgårds)gång (se gång III 1 a). Östergren (1943).
3) (numera föga br.) till 1 b α: (rörelse l. sträckning i) spiral (oftast konisk l. cylindrisk spiral); jfr gång I 3. Emot spitsen (av tromben) uplyftas vatten, strå, buskar .. m. m., ingå der och börja upföras uti snäckgångar. Bergman Jordkl. 263 (1766). En spiralformig passad begynnes å den stora voltens vändpunkt, vid långväggen, och går i sin snäckgång till och öfver centrum, för att ändas med en tvärpassad och changement vid den andra långväggen. Ehrengranat Ridsk. II. 1: 99 (1836). Östergren (1943; angivet ss. mindre br.). särsk. (†) hos skruv: skruvlinje, gängning; äv. konkret(are), om (konstruktionen av) det som går i konisk l. cylindrisk spirallinje kring hjulstock l. i ”snäckblåsverk”. Dalin (1854; konkretare).
4) (numera mindre br.) till 1 b α: i spiralformiga vindlingar gående gång (se d. o. III 1); särsk. motsv. gång III 1 c, d; jfr 5 o. spiral-gång. (T.) muschelförmig, .. (lat.) conchatus, (sv.) med snäckgångar. Dähnert 197 (1746). De mindre styckena (av salt i en saltgruva) .. upköras med hästar genom en snäck-gång, som upslingrar sig ända til dagen. GT 1787, nr 138, s. 4. TurÅ 1950, s. 231 (i Runde Tårni Köpenhamn).
5) anat. till 1 b α, 2 e α, om den gång i innerörat som (hinn)snäckan utgör, (hinn)snäcka; äv. om motsvarighet härtill hos icke däggdjur; jfr 4. Lagerbring HistLit. 292 (1748). 2NF 12: 287 (1909; äv. hos reptiler o. fåglar).
6) tekn. till 2 g ε: (anordning med) justerings- l. fininställningsgänga (vars gängade del utgör en snäcka); särsk. (allmännare l. oeg.) om gängning l. gängad fattning hos objektiv till kamera l. projektionsapparat o. d., som gör det möjligt att ställa in objektivet gm att vrida det (särsk. ss. senare led i ssgr). TeknOrdb. 1096 (1951).
Ssgr (till -gång 6, tekn.): snäck-gångs-fattning. fattning med snäckgång. Englund EngSvFotogrLex. 14 (1955).
-inställning. särsk. konkretare: inställningsanordning (särsk. för kamera, projektionsapparat o. d.) med snäckgång. BonnierLex. (1966).
-HJUL. (snäck- 1790 osv. snäcke- 17551762) [jfr t. schneckenrad]
1) urmak. till 2 g γ α': hjul som gm att det är fäst vid snäckan föres runt av denna (o. driver hela det övriga urverket). Möller 1: 51 (1755).
2) tekn. till (1 b α o.) 2 g ε: med snedställda kuggar försett kugghjul som samarbetar med (o. vanl. drives av) en snäcka (l. som arbetar mot annat kugghjul); jfr spiral-hjul. Meurman (1847).
Ssgr (till -hjul 2, tekn.): snäckhjuls-axel. TT 1886, s. 50.
-fräs. fräs (se fräs, sbst.2 1) för fräsning av snäckhjul; jfr skruvhjuls-fräs. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 132, 3: 45.
-hus. Fig. 88. Styrinrättning på Chevrolet-bil, delvis i genomskärning. .. Snäckhjulshusets lock. Nerén BilB 2: 140 (1931).
-segment. kuggsegment i snäckväxel; jfr snäck-segment. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 149, 480.
-utväxling. utväxlingsanordning med (snäcka o.) snäckhjul, snäckväxel (betraktad ss. utväxlingsanordning). TT 1886, s. 50.
-växel. snäckväxel. TT 1901, M. s. 39.
-HORN. [jfr t. schneckenhorn] (Sv.) Snäckhorn, (t.) Schneckenhorn. Heinrich (1814).
1) (numera bl. tillf.) till 1 a: tentakel; jfr snigel-horn. Nordforss (1805).
2) (numera bl. mera tillf.) till 1 b: dryckeshorn av en snäcka; jfr horn 3 a. Atterbom 1: 51 (1824).
3) (om i sht ä. utländska förh. o. i mytologiska föreställningar) till 1 b: horn (se d. o. 5) l. trumpet av lång snäcka (särsk. tritonsnäcka), snäcktrumpet; jfr snäcka, sbst.1 1 b β α'. Upsala(A) 1928, nr 184, s. 3 (om förh. i Mongoliet). I sena natten stego från helgedomarnas inre (i en stad i Mongoliet) de mystiska ljuden av basuner, snäckhorn och dova trummor. Ancker Haslund Zaj. 386 (1934).
4) (numera föga br.) till 1 b α: spiralformigt krökt l. hoprullat horn (se d. o. 1), snäckformigt horn; jfr 2. ÖoL (1852).
-HUS. (snäck- 1782 osv. snäcke- 17391764) [jfr t. schneckenhaus, schneckengehäuse]
1) till 1 a: snäckskal; äv. (o. numera nästan bl., tillf.) med bevarad bildl. karaktär hos efterleden; jfr hus 1 k, snigel-hus. Se hur den kräftan man Eremit kallar upsöker ödelagde Snäckehus, dem inkryper och bebor, at (osv.). Linné PVetA 1739, s. 14. Östergren (1943).
2) (†) till 2 g γ α': hölje som omsluter snäcka o. fjäder. Rinman JärnH 98 (1782).
(1 a) -HÅV. (snäck- 1885. snäcke- 1671) (numera föga br.) om ett för fångst av snäckor l. musslor använt redskap bestående av ett långt skaft i vars ena ända ett krattliknande järn o. en lång påse är anbragta. Risingh LandB 94 (1671). Schulthess (1885).
(1 a) -IGEL. [jfr t. schneckenegel] (numera mindre br.) zool. (igel av det till snabeliglarna hörande) släktet Glossosiphonia Lin. (som lever av snäckor), broskigel. NF 3: 1253 (1880). 2SvUppslB (1953).
-JORD. (snäck- 17521927. snäcke- 1773) [jfr t. schneckenerde] (numera föga br.) = skal-jord; jfr -grus o. mussel-jord. Brauner Åker 35 (1752). Fries LinnéSkr. 2: 96 (1906).
-KABINETT. (snäck- 17701889. snäcke- 1746) [jfr t. schneckenkabinett] (numera föga br.) (rum l. lokal med) snäcksamling (se d. o. 2); jfr kabinett I 2. Björnståhl Resa 1: 143 (1770). Björkman (1889).
-KALK. (snäck- 1784 osv. snäcke- 17831789) (numera mindre br.) geol. o. lant. skalkalk, skalgruskalk; äv. om skalkalk använd ss. mineralfoder (till höns); jfr mussel-kalk 1, 2. Cook 2Resa 134 (1783). Snäckkalk, som numera finnes i handeln (att ge hönsen). Östergren (cit. fr. 1935).
-KALKSTEN. (snäcke- 1807) (numera föga br.) om skalförande kalksten. FKM 2: 144 (1807).
-KANTAD, p. adj. kantad av snäckor (l. musselskal); särsk. om trädgårdsgång. Smith KRanke 95 (1921).
(1 b α) -KLÖVER. [jfr t. schneckenklee] (†) (växt av) släktet Medicago Lin., snäckväppling; särsk. dels i uttr. blå l. burgundisk snäckklöver, växten M. sativa Lin., lusern, blålusern, dels i uttr. gul snäckklöver, växten M. falcata Lin., gullusern. Retzius FlVirg. 70 (1809: Burgundisk). Wahlberg Foderv. 247 (1835: Blå). Därs. 252 (: Gul). Torén Rebau o. Hochstetter 128 (1851; om släktet).
(1 a) -KRAGE. (†) mantel (på snäcka). Dalman ÅrsbVetA 1825, s. 435.
-KRÄK. (†) snäckdjur, snäcka. VetAH 1788, s. 223. Därs. 1793, s. 85.
-LAGER. (numera föga br.) geol. skallager. Hisinger Ant. 4: 42 (1828). Berzelius Själfbiogr. 89 (c. 1845).
-LARV. (†) = -mask. Nordforss (1805).
-LERA. (numera föga br.) = skäl-lera. LAHT 1885, s. 187.
(1 a β (o. 1 b δ)) -LEVNAD. (snäcke- 1802) [jfr t. schneckenleben] (numera föga br.) = -liv. Dahlgren Herrgårdssl. 208 (i handl. fr. 1802).
-LIK. lik en snäcka; särsk.
1) (numera mindre br.) till 1 a; i sht förr särsk. till 1 a α: snigellik, snigelaktig. Jag rår ej för den snäcklika fortgången med .. (tidskriften Sveas) utgivande. Törneros (SVS) 2: 128 (1827). IllSvOrdb. (1955).
2) till 1 b. (Klipporna) Susar snäcklikt i ökentystnaden, med en orörlig bränning av vit sand vid sina fötter. Lundkvist Spegel 29 (1953).
3) till 1 b α: lik en snäcka, snäckformig; äv. bildl. Huru vill man åtskilja domarens språk ifrån ett vanligt sällskapsjoller, då man betager det förra sin mystiska högtidlighet, sin snäcklika rundning, sitt sträfva vördnadsbjudande dån? Järta 1: 30 (1799). Fröbaljorna på (blålusern) .. äro snäcklikt eller spiralformigt hopvridna. Arrhenius Jordbr. 3: 68 (1861). En snäcklik håruppsättning. IllSvOrdb. (1955). särsk. (†) i uttr. snäcklik stockskivling, = snäck-skivling. Smitt Svamp. 31 (1863). Fries BotUtfl. 3: 341 (1864).
-LIKNANDE, p. adj. som liknar en snäcka.
1) till 1 a; särsk. (numera mindre br.) till 1 a α: snigelaktig. Med snäckliknande rörelser. Östergren (1943).
(1 b α) -LINJE. [jfr t. schneckenlinie] (numera mindre br.) snäckliknande (kontur)linje; i sht: (oftast konisk l. cylindrisk) spirallinje l. spiral. Dähnert 282 (1746). Wid en del såckerbruk, äro sådane ugnar inrättade, at lågan föres uti en snäck-linea omkring pannan, hwarigenom (osv.). Kiellberg KonstnHandtv. Brygg. 8 (1753). Teckningar intryckas på flera delar af kroppen, och göra efter Föräldrarnas godtycke .. åtskilliga figurer, såsom .. (bl. a.) Snäcklinier (osv.). Fréville Söderh. 1: 231 (1776). Kretsen och snäcklinien gifva .. (granens och furens) byggnad en lagbunden form gent emot löfträdens mer fria utveckling. Santesson Sv. 56 (1887). En konisk spiral = snäcklinje. TNCPubl. 28: 13 (1957).
(1 a β (o. 1 b δ)) -LIV. [jfr t. schneckenleben] (numera föga br.) om liv (se d. o. I 3) präglat av (självvald) isolering från världen l. omgivningen o. d. SthmFig. 1845, s. 239. Tro .. ej, att han i sin vrå lefde ett snäcklif, främmande för dagens brännande religiösa frågor. Hagström Herdam. 2: 226 (1898).
(1 a, b) -LOCK. (snäcke- 1747) [jfr t. schneckendeckel] hos vissa snäckor: vid bakfoten fastsittande hornplatta varmed snäckan tillstängs när djuret kryper in i sitt skal; särsk. om petrifikat av snäcklock (i ovan angivna bet.). Wallerius Min. 373 (1747).
-LUR. (om i sht ä. utländska förh. o. i mytologiska föreställningar) snäckhorn, snäcktrumpet. Cook 3Resa 423 (1787). Ulla Winblad, målad som Venus i sin snäcka, kringvärvd av tritoner med vridna snäcklurar. IllSvLittH 2: 267 (1956).
-LÄRA. [jfr t. schneckenlehre] (numera föga br.) konkyliologi. Agrell Maroco 2: 142 (1797, 1807). Östergren (1943).
-MASK. (†) om snigel l. snigelliknande snäcka (trädgårds- l. vinbergssnäcka l. dyl.). Cook 2Resa 95 (1783). Meurman (1847).
-MYLLA. (snäck- 17481868. snäcke- 17581778) (numera föga br.) = skal-mylla; jfr -jord, -märgel. Dahlman Humleg. 115 (1748). Bergstrand Geol. 407 (1868).
-MÄRGEL. (numera föga br.) skalförande märgel, skalgrus (från sen- l. postglacial tid); jfr skal-märgel. Lindström Lyell 32 (1857). IllSvOrdb. (1955).
(2 e α) -NERV. [jfr t. schneckennerv] (numera föga br.) anat. hörselnerv (i inskränktare bemärkelse). TLäk. 1832, s. 177. Hanström VSinn. 69 (1926).
(1 a) -ODLING. odling av (vinbergs)snäckor. Nyblom Twain 1: 109 (1873).
(1 b α, 2) -ORNAMENT. snäckformigt l. snäcklikt ornament, särsk.: (ornament i form av) volut(er). WoJ (1891). Laurin KonstSv. 47 (1915).
(1 b α, 2) -ORNAMENTIK. jfr -ornament. MeddSlöjdF 1887, s. 117.
-PETRIFIKAT. i sht paleont. jfr petrifikat 2. SNilsson (1824) hos Berzelius Brev 14: 26. —
-PRYDD, p. adj. prydd med snäckor. Snäckprydda grottor, der källorna porla. Atterbom 1: 132 (1824). Två skinande svarta hästar .. voro i granna, snäckprydda remtyg spända för ensitsig karriol. Högberg Vred. 2: 330 (1906).
(2 g δ) -PUMP. [jfr t. schneckenpumpfe] (numera mindre br.) pump med snäcka; jfr spiral-pump. LAA 1813, s. 170. HufvudkatalSonesson 1920, 5: 45.
-PURPUR. (mera tillf.) purpur (se d. o. I 2) från purpursnäckan, äkta purpur. 2NF 22: 621 (1915).
-RAM. med snäckor prydd l. av snäckor sammanfogad fotografiram. Björkman Gård 75 (1918). På byrån .. stod ”amerikakorten” i granna snäckramar. Moberg BerLevn. 292 (1968).
(1 b α) -RUNDNING. [jfr t. schneckenrundung] (numera mindre br.) snäckformig l. spiralformig krökning. SvTyHlex. (1851). Ahlman (1872).
-RÖR.
1) (numera bl. mera tillf.) om rörformigt utrymme i snäckskal. Thorell Zool. 2: 298 (1865).
2) (†) (skal hos l. av) havsborstmask av släktet Serpula Lin. VetAH 1788, s. 238. Därs. 1793, s. 24.
Ssgr (till -rör 2; †): snäckrör-kräk. = -rör-mask. VetAH 1796, s. 70.
-mask. havsborstmask av släktet Serpula Lin., rörmask. VetAH 1794, s. 175.
-SAMLARE. [jfr t. schneckensammler] (numera bl. mera tillf.) i sht förr särsk.: konkyliolog. Nordforss (1805). ÖoL (1852).
-SAMLING. (snäck- 1782 osv. snäcke- 1749) [jfr t. schneckensammlung]
1) ansamling av snäckor. Holmberg Bohusl. 2: 16 (1843).
2) naturaliesamling av snäckor (o. andra blötdjursskal). Hasselquist Resa 9 (1749). Österling i 3SAH LVII. 2: 96 (1946).
-SAND. (snäck- 1752 osv. snäcke- 17471785) [jfr t. schneckensand] (kalk)sand (huvudsakligen) bestående av l. sand med starkt inslag av fint krossade skal av snäckor o. musslor o. d., skalsand; jfr -grus. Wallerius Min. 396 (1747). Taube Svärmerier 18 (1946).
-SELE. (numera föga br.) snäckprydd sele. NyttGam. 21/12 1796, s. 88.
(1 a) -SKAL. (snäck- 1730 osv. snäcke- 15781837) skal (se skal, sbst.1 1 a) av snäckdjur, snäcka (se snäcka, sbst.1 1 b); stundom äv. om l. med inbegrepp av musselskal (l. skal av annat blötdjur o. d., som liknar skalet av en gastropod). BOlavi 153 a (1578; ss. ämne till pulver med medicinsk anv.). Ett Suart Contor, inlagdt medh Sköllpadd och perlemodh, dher på ståår Ett Brunt Skrijn, alt öfwer lagt medh Sneckeskaal. Karlson EBraheHem 66 (i handl. fr. c. 1672). De flesta (av blötdjuren) hafva utanpå kroppen ett kalkskal, som vi kalla snäckskal. — Hit höra Sniglar, Snäckor, Musslor. Sundevall Zool. 10 (1835). Sandade gångar, kantade av vita snäckskal. Barthel Atl. 47 (1931). Ymer 1954, s. 178. särsk. bildl. (jfr snäcka, sbst.1 1 b δ). Någon allmännare poetisk stämning var omöjlig att tillvägabringa, när .. (poeterna gm alltför stort djupsinne) slöt sig inom sitt eget snäckskal. Rydqvist i 2SAH 12: 469 (1827). Vi må veta, att även fyra gamla damer, som bo tillsammans, hava behov av att känna sig härska suveränt över sitt eget och att var och en hava sitt lilla snäckskal att krypa in i, när man vill vara ensam. Lidman HusFrökn. 34 (1918).
Ssgr: snäckskals-bank. (mindre br.) i sht geol. = snäck-bank. GHT 1926, nr 133, s. 12. Jacobowsky Gustafsb. 124 (1958).
-bit. Arsenius Västk. 48 (1905).
-bädd. (numera bl. mera tillf.) = snäck-bädd. Arnell Moore LR 1: 33 (1829).
-dekor. dekor av snäckskal. Snäckskalsdekoren på skrinets lock är en typisk barockprydnad. Karlson EBraheHem 186 (1943).
-prydd, p. adj. prydd med snäckskal, snäckprydd. Dahlin SvartL 306 (1934).
-ram. snäckram. Dahlin Canada 36 (1929). Östergren (1943).
-sand. (mera tillf.) snäcksand. TurÅ 1964, s. 14.
(1 b α) -SKIVLING. [svamparna är musselliknande] (†) (svamp av) släktet Pleurotus Fr.; anträffat bl. i pl., om släktet; jfr -lik 3 slutet. Fries Ant. 42 (1836). Wikström ÅrsbVetA 1837, s. 451.
-SKRIN. med snäckor prytt l. av snäckor sammanfogat skrin. Nordström Amer. 31 (1923).
-SKRUV. (snäck- 1899 osv. snäcke- 1745) tekn.
1) (numera mindre br.) till 1 b α, 2 g δ: snäcka (se snäcka, sbst.1 2 g δ), skruv. 2UB 4: 581 (1899). Sonesson BöndB 124 (1955).
2) till 1 b α, 2 g ε; i snäckväxel: snäcka, skruv; äv.: på snäckhjul l. kuggsegment verkande skruv för ngts (fin)inställning l. manövrering. Linné Öl. 11 (1745). Den öfre axeln (på avbildningen av en sick- o. bettelmaskin) är ställbar i vertikal riktning, den undre i längdriktning medelst snäckskrufven d. 2UB 6: 126 (1904). BilskolLb. 315 (1959; i styrinrättning på bil).
-SKÅL. (snäck- 1881 osv. snäcke- 17361909 (om ä. förh.))
1) snäckformig (l. musselformig) skål (se skål, sbst.2 1); jfr snäcke-skål, sbst.2 Lenæus Delsbo 44 (1736, 1764). Dubbelväggig snäckskål, kanna och spiralfat av Hugo Gehlin, Gullaskruf. Form 1949, s. 27. särsk. bildl. En Amor med fingret på munnen / I atrium vaktade brunnen, / Och vattnets kristalliska sladder / I snäckskålen saktadt sig göt. Snoilsky 2: 155 (1881).
2) bot. svampen Otidea cochleata (Lin. ex St. Am.) Fuck. (som på ena sidan är hoprullad l. veckad); jfr skål, sbst.2 4 a ϑ. Krok o. Almquist Fl. 2: 170 (1907).
(1 a, b) -SLAG. slag av snäckor l. snäckskal. Bergman Jordkl. 131 (1766). Åstrand 2: 282 (1855).
(1 a) -SLEM. (numera bl. mera tillf.) i sht förr särsk.: slem från sniglar o. snäckor. SvTyHlex. (1851, 1872).
(1 b α, 5) -SLÄDE. (om ä. förh., numera mindre br.) = snäcka, sbst.1 5. NyttGam. 21/12 1796, s. 88. Topelius Vint. I. 2: 78 (1867, 1880).
(1 b, b α) -SNUSDOSA~020. (förr) snäckdosa. En Silfwerbeslagen Snäck-Snusdosa är .. upphittad. LdVBl. 1840, nr 52, s. 4.
-SNÖRE. (om förh. i Söderhavet) om snöre (av bestämd längd) med påträdda små snäckor, utgörande betalningsmedel. Ett snäcksnöre (ungefär en yard långt) har ett värde av ett pund tio shillings. Renner Berge o. Lanier 229 (1930).
(2) -SOFFA. (†) soffa (i rokokostil) med snäckornament. GHT 1895, nr 286 (A), s. 4. —
-SPIRA. i sht zool. utdragen spets på snäcka. Bovallius CentrAm. 269 (1887).
-STEN. (snäck- 1741 osv. snäcken- 1815) [jfr t. schneckenstein] (†)
1) till 1 a; om liten oval stenbildning i huvudet på snigel, med tillskriven feberstillande l. urindrivande verkan. HdlCollMed. 24/11 1741.
2) (†) till 1 b: (stenstycke med) petrifierad snäcka (l. mussla); stenart (särsk. kalksten) med petrifierade snäckor (l. musslor). (Sv.) Snäckstenar, (lat.) Calculi limacum. Sahlstedt (1773). Rinman (1789; om stenart). Snäcksten, .. (dvs.) Stenvandladt snäckel. musselskal. Weste FörslSAOB (c. 1817). Dalin (1854).
3) till 1 b α: snäckliknande sten (som formats i vatten). Widegren (1788).
(2 g γ α') -STRAFFARE. (†) snäckavjämnare. Almroth Karmarsch 662 (1839). Schulthess (1885).
-STRÖDD, p. adj. (i vitter stil). Snäckströdd bottensanden / skymlar under våg. FinlSvLyr. 432 (1923).
(1 a α) -TAKT. (numera mindre br.) snigeltakt. KrigVAT 1834, s. 337.
-TOPAS. [jfr t. schneckentopas] (†) ljusgul topas ur ”snäcksten” (se d. o. 2). Snäcktopas: ljusgul Topas. JournManuf. 4: 156 (1834).
(2 g δ) -TRANSPORTÖR. (numera föga br.) tekn. skruvtransportör. TT 1901, K. s. 35.
-TRAPPA. [jfr t. schneckentreppe] (†)
1) till 1 b α: vindeltrappa, spiraltrappa. Palmstedt Res. 57 (1778; i torn i katedral). SvTyHlex. (1872).
2) till 2 e α, om var o. en av de närmast halvmånformiga (av en smal, spiralformig benkam åtskilda) rum som hinnsnäckan vid genomskärning företer (scala vestibuli o. scala tympani). Sönnerberg Loder 363 (1799).
-TRUMPET. (om i sht ä. förh. l. i mytologiska föreställningar) trumpet l. horn (se d. o. 5) av långsträckt snäcka (särsk. tritonsnäcka), snäckhorn (se d. o. 3); jfr snäcka, sbst.1 1 b β α'. Fréville Söderh. 1: 74 (1776). Den stora silfverpokalen, på hvilken hafsgudarne med sina delfiner och snäcktrumpeter voro afbildade. Lundegård LaMouche 181 (1891). SvD(A) 1959, nr 242, s. 4 (om förh. i det gamla Mexico).
-TYG. (†) med snäckor prytt ridtyg l. remtyg. DA 1808, nr 121, s. 4.
-VAGN. (snäck- 16891878. snäcke- 1692)
1) (†) till 1 a α: vagn som går med snigelfart. Fahlcrantz 4: 219 (1865).
2) till 1 b, om vagn i form av en snäcka (l. ett musselskal) som (enligt mytologin) skönhets- l. kärleksgudinnan (Afrodite, Venus, Freja) l. havsguden (Poseidon, Neptunus) tänkes använda; jfr snäcka, sbst.1 1 b γ. Neptunus på sin Snäkkwagn. LykkoPris A 2 a (1689). Afrodites stjernstrålande snäckvagn. Rydberg Faust 266 (1875, 1878).
-VALV. (snäck- 1805 osv. snäcke- 1745) [jfr t. schneckengewölbe] byggn. valv som stiger i spiral. Möller 1: 1494 (1745).
-VANDLING. (†) = -petrifikat. Bergman Jordkl. 131 (1766).
-VARV. (numera bl. tillf.)
1) till 1 b: lager (se lager, sbst.3 1 a) av skal från snäckor o. musslor o. d., skalvarv. Swedenborg RebNat. 1: 19 (1719). Berzelius Brev 14: 222 (1843).
2) till (1 b α o.) 2 g γ α': varv (som kedja gör i spår) på snäcka. Printz Uhr 34 (1769).
-VERK. (snäck- 1745 osv. snäcke- 1671) [jfr t. schneckenwerk] särsk.
1) (numera mindre br.) till 1 b: arbete (se d. o. 11 b) l. prydnad l. beklädnad (se d. o. 3 b β) av snäckor (l. musslor); jfr mussel-verk. Möller 1: 379 (1745). Snäckverk .. (dvs.) Arbete af snäckor och musslor ..; beklädning af snäckor och musslor, såsom i grottor. Weste FörslSAOB (c. 1817). Björkman (1889).
2) i sht konst. om ornament i snäckform, i sht om volut(er); i sht förr äv. allmännare: snäckformig(a) bildning(ar). Nordberg KarlbgSl. (cit. fr. 1671). Snäckverk och valdthorns-bågar ses i hörsel-benen. Martin Bensj. Föret. 4 (1782). Den Ioniska ordningen igenkännes af det vridna Snäckverket (Voluten) på Kapitelen. Scheutz Ritk. 79 (1832). TT 1871, s. 395.
-VINDLING.
1) (numera bl. mera tillf.) till 1 b: vindling hos snäckskal l. annat spiralformigt skal. Sundevall Zool. 128 (1841).
2) (numera mindre br.) till 1 b α: snäck- l. spiralformig vindling; särsk. om volut. UB 1: 220 (1873). Östergren (1943).
-VIS. (snäck- c. 17451889. snäcke- 16791795) [jfr t. schneckenweise] (†) i spiral l. spiralformiga vindlingar. Rudbeck Atl. 1: 111 (1679). Polhem Test. 104 (c. 1745; i fråga om platt spirallinje). (Alen till artillerivirke) bör .. vara barkad, dock icke radevis som furen, utan snäckvis, till förkommande af sprickning. ReglVirkeslefv. 1825, § 90. Björkman (1889).
-VIT. (i sht i vitter stil) särsk. om sand: vit av snäckskal. Gripenberg Aftn. 74 (1911).
-VRIDEN, p. adj. (numera mindre br.) snäckformigt vriden (l. hoprullad), vriden (l. hoprullad) i spiral. Hartman Fl. XCIV (1832). Harlock (1944).
(1 a) -VÄKTARE. (†) = mussel-väktare. ÖoL (1852).
(1 b α) -VÄPPLING. (numera föga br.) bot. (växt av) släktet Medicago Lin. (som har spiralformigt vridna baljor), lusern; särsk. dels (i uttr. blå snäckväppling) om växten M. sativa Lin., blålusern, dels om växten M. falcata Lin., gullusern. Nemnich Naturg. 2: 524 (1795). Lindman NordFl. 3: 245 (1904; om M. falcata Lin.). ArkBot. II. 1: 43 (1904: Blå). Auerbach (1913).
Ssg (bot.; numera föga br.): snäckväppling-släktet. släktet Medicago Lin., lusernsläktet. ArkBot. II. 1: 43 (1904). 2SvUppslB (1953).
(2 g ε) -VÄXEL. tekn. skruvväxel; jfr spiral-växel. PriskatalSonesson 1895, s. 112.
(1) -ÄGG. ägg varmed snäcka fortplantar sig, ägg från snäcka. FoFl. 1932, s. 174.
(1 b α) -ÄRT. (†) i pl., om växt av släktet Medicago Lin., lusern; särsk. i uttr. svenska gula snäckärter, växten M. falcata Lin., gullusern, burgundiska snäckärter, växten M. sativa Lin., blålusern; jfr -väppling. Burgundisk Snäckärter. Rudbeck HortBot. 72 (1685). Därs. (om sandlusern). Swenska gula Snäkärter. Därs. 74.
(1 a, 2) -ÖGA. [jfr t. schneckenauge] särsk. (numera föga br.) till 2: centrum på volut. Nordforss (1805). ÖoL (1852).
B (numera bl. ngn gg med ålderdomlig prägel l. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): SNÄCKE-BERG, -BLOD, -DJUR, -FJÄDER, -FORM, -GÅNG, -HJUL, -HUS, -HÅV, -JORD, -KABINETT, -KALK, -KALKSTEN, -LEVNAD, -LOCK, -MYLLA, -SAMLING, -SAND, -SKAL, -SKRUV, -SKÅL, sbst.1, se A.
-SKÅL, sbst.2 (snäcke- 15781675. snäcko- 1578) [sannol. ombildning av snäckskal (ss. m. l. f.) under påverkan av snäck-skål] (†) snäckskal; anträffat bl. om snäckskal (i pulveriserad form) med medicinsk anv. (Det starkaste botemedlet) leggies på diupa skadhan och såår som äre S. Oloffs gräs, Sneckeskål (osv.). BOlavi 130 a (1578). Lindh Huuszapot. 208 (1675).
-SPEGAT. (†) (ss. prydnad på klädedräkt använt) snörmakeriarbete i snäckform?; anträffat bl. i pl. Knappar af Guld och Silf, små [,] store [,] snecke Spegater. BröllBesv. 135 (c. 1660, uppl. 1970). Anm. Beträffande diskussionen rörande ordets innebörd o. huruvida den rätta förleden är snäcke- l. (som den skrivs i en handskrift) smäcke- se Olsson BröllBesv. 1: 58 (1970) o. FTamm i SoS 1: 30 (1901).
-VAGN, -VALV, -VERK, -VIS, se A.
C (†): [av t. schnecken-, av schnecke] SNÄCKEN-BAND. spiralformigt lindat band (omkring ngt). Törngren Artill. 3: 137 (1795).
-KAKA. om rund (urspr. sammanviken?) kaka av vetemjöl, smör, ägg o. socker; jfr snäcka, sbst.1 2 b β. Warg 524 (1755).
-STEN, se A.
D: SNÄCKO-SKÅL, se B.
Avledn.: SNÄCKAKTIG, adj. särsk.
1) (†) till 1 a α: snigelartad, snigelaktig. Schultze Ordb. 4632 (c. 1755).
2) (numera bl. mera tillf.) till 1 b α: snäckliknande, snäckformig. Schultze Ordb. 4632 (c. 1755). Rokokons svällande, snäckaktiga eller snirkelformiga buktlinier rakna (under den gustavianska tiden). SvH 8: 84 (1904).
SNÄCKIG, adj.
1) (numera bl. tillf.) till 1 b: (upp)fylld l. beströdd av l. rik på snäckskal o. d. Utmed snäckiga stranden han gick. Arfwidsson Oisian 2: 171 (1846).
2) (†) till 1 b α: snäckliknande, snäckformig. Schultze Ordb. 4632 (c. 1755).
Spoiler title
Spoiler content