SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1980  
SNACKA snak3a2, v. -ade; o. (numera bl. i h) SNACKAS snak3as2, v. dep. -ades. vbalsbst. -ANDE; -ARE, -ERSKA, se avledn.; jfr SNACK.
Ordformer
(snack- (-ach-, -akk-) 1528 osv. snak- (-ac-) 1534c. 1640. -a 1528 osv. -as 1590 (: snackadis wider), 17031747, c. 1755 (: Snakkas vid) osv. -ia c. 1640)
Etymologi
[fsv. snakka, snacka, skämta; liksom fd. snakke (d. snakke), nor. snakke, t. schnacken av mlt. snacken, motsv. mnl. snacken, girigt snappa efter, pladdra (nl. snakken, sucka, pladdra), eng. dial. snack, knirka; sannol. av ljudhärmande urspr. — Jfr SNACKS]
(numera bl. ngt vard.) prata, tala; företrädesvis dels (i sht i södra Sv.) i fråga om vardagligt (förtroligt) samspråk utan allvarlig syftning l. ordnat sammanhang (i avsikt att underhålla sig), dels i fråga om dumt l. tomt l. meningslöst prat: pladdra l. sladdra o. d.; äv. med pluralt subj., liktydigt med: (förtroligt) samtala l. talas l. språkas vid; äv. (numera bl. i h) ss. dep.; förr äv. med tanken väsentligen l. enbart fäst vid att samtalet är av skämtsam art, närmande sig l. övergående i bet.: skämta. Vi stod och snackade en stund på gatan. Snacka är en sak, komma med fakta en annan! Snacka inte så mycket, utan gör något! VarRerV 26 (1538). (Sv.) Snacka. (T.) Schertzen. (Lat.) Iocari. Schroderus Dict. 251 (c. 1635). Sättien eder, om I behagen, låtom osz snackas litet tilsamman. SwFrOrdeB 155 (1703). (Eva till ormen:) Jagh hafwer sedt tigh förr, men icke hördt tigh snacka. Spegel TPar. 143 (1705). Nu snackas, pratas och äflas (i gästabudsgården) / Uti hwar och en sak, om hwilken nånsin kan täflas. Strand NeliSuec. 43 (1753). Hvad vore hopen, om den ej fick snacka, / Och om den kunde skogen se för trän? Atterbom SDikt. 1: 159 (1837). Han förlamade mina händer så att jag inte hade kunnat hindra honom från att ta pojken. — Du snackar! Du skulle ha flugit på honom som en tigrinna om han hade försökt. Edqvist Eldfl. 144 (1964). — jfr FÖRE-, RUND-, SMÅ-SNACKA m. fl. — särsk.
a) i ordspr. Dher mycket snackas dher liugs och mycket. Grubb 543 (1665); jfr: Den mycket snackar, han mycket ljuger. Granlund Ordspr. (c. 1880).
b) i uttr. snacka med (i sht förr äv. vid) ngn, prata med ngn; snacka om (förr äv. av l. över) ngt (jfr i), prata om ngt. Man seer jw thet for öghonen at .. (nunnorna) gerna snacka medh manfolk. OPetri 1: 523 (1528). Carl IX Rimchr. 1 (c. 1600: af). Asteropherus 94 (1609; uppl. 1909: widh). Jag skal med eder så om et och annat snacka, / At I therföre mig wäl ewigt skolen tacka. Kolmodin QvSp. 1: 11 (1710, 1732). At Herr Öfwer-Inspectoren redan den 22 Augusti förledit år .. snackat i godt förtroende med Appelskog. TörngrenMål. 315 (1802). Snoilsky Hex. 60 (1887: öfver). Hördu, Simon, snackar du med gubben Gud nå nuförtiden? Carlsson ÄlvTimm. 31 (1949). ”Du har ju .. lagt ut en massa pengar till .. (hundens) käk.” ”Ingenting att snacka om.” Hedberg GalnH 219 (1971).
c) = PRATA, v. a γ. De snacka så många skämtsamma ord. SvForns. 1: 343. Eblantt annatt som dhe snackede, hafuer Matz honom tilfrågett, om hann hafuer fåått sin fulle betalningh af Hanns Vlfzonn. 3SthmTb. 5: 68 (1603). Var öm om nästans goda namn, och tro ej alt som snackas. Liljestråle Fid. 52 (1772). Jag snackade något i går om grefvinnans svartkonst. Topelius Fält. 5: 210 (1867). Frankie .. brukade titta in till Mike ibland för att snacka skit en stund. Mezzrow o. Wolfe Dans 113 (1953).
d) (numera bl. i södra Sv.) med avs. på språk: tala. Finnskan förstås nästan allmänt (av samerna i Enontekis socken); men talas af de fläste nog bruten. Norrskan snackas ock af flere. VetAH 1803, s. 275.
e) (†) i uttr. skämta och snacka ngt, säga ngt på skämt. G1R 29: 428 (1560).
f) (numera bl. tillf.) i uttr. snacka bredvid munnen, prata bredvid munnen, snacka i vädret, prata i vädret, snacka i sömnen, prata i sömnen; jfr PRATA, v. b. Livin Kyrk. 30 (1781: bredwid). SvLitTidn. 1815, sp. 694 (: i wädret). Runeberg ESkr. 2: 196 (1833: i sömnen).
g) (†) i uttr. hava skämta eller snacka med ngn, (hålla på o.) skoja l. prata med ngn. Aschaneus HwsRegl. 18 (1614).
h) (i sht i södra Sv.) i (det äv. med huvudtrycket på prep. uttalade) uttr. snackas vid, (förtroligt) pratas l. språkas vid, (förtroligt) samspråka. I som di snackadis wider, togh Lambritth Hannssonn på sinn daggierth. TbLödöse 188 (1590). Lundgren och sonen snackades vid en dag. Törnblom Barnaoff. 35 (1911).
i) oeg. l. bildl.; särsk. om fågel l. om bäck: avge läten l. ljud som påminner om snackande (jfr SNACK i γ); förr äv. i uttr. snacka om ngt (jfr b), om ort o. d.: gm bevarade minnesmärken l. gm associering till historiska minnen o. d. ge upplysning(ar) om ngt, berätta om ngt (jfr BERÄTTA I 3 a ζ, b slutet). Jag tyckte, sade han, at jag kom til en gammal bonings-ort, der belägenhet och alla kringliggande platsar snackade om forna sagor och urqwädins märkwärdigheter. Dalin Arg. 1: 136 (1733, 1754). Lilla skogsbäck! Hvad du snackar / Och tar skutt och kilar på! Sehlstedt 4: 90 (1871). Än tonar (i Goethes Faust) den himmelska lofsången, än hväser afgrunden, än klagar förtviflan, än hädar ondskan, än snackar bokvisheten, än skrålar ruset sin djuriska lust. Framtiden 1877, s. 14. Här skratta skator, här skria skrikor, här snacka snöskator, här prata rönntrastar. Forsslund Djur 110 (1900). Har ingen tunga / och ingen lunga, / kan likväl snacka alla språk. FoF 1915, s. 87 (gåta om kyrkklocka); jfr d.
Särsk. förb. (numera bl. ngt vard.): SNACKA BORT10 4.
SNACKAS VID, se snacka h.
Ssgr (numera bl. ngt vard. Anm. Vissa av nedan anförda ssgr kan äv. hänföras till snack): A: SNACK-BROR l. -BRODER. (snackbror 1700. snacke-broder 1639) [jfr lt. snackbroder, snackbroor] (†) betecknande person med vilken man glatt o. länge pratar l. samspråkar; jfr -syster. Then som från Syszlor lädigh är, han gånge til sijn Snackebroder. Schroderus Comenius 929 (1639; t. texten: zu einem Sprachgesellen). Hamb. (1700).
-DOSA. (numera föga br.) bildl., i uttr. uttömma snackdosan, uttömma förmågan att snacka. Gosselman Sjöm. 1: 93 (1839).
-FRI, adj.2 (adj.1 se sp. 7941). (†) som talar fritt, frimodig l. öppen o. ärlig i sitt tal. Herttigen var snackfrij, kostfrij, försichttigh och snäll uthi sina beställningar. HH 20: 312 (c. 1640).
-LUST. lust att snacka, snacklystnad, snacksalighet. Key Allsegr. 2: 182 (1924).
-LYSTEN. snacksalig. Lindström Österhus 205 (1952).
-LYSTNAD. jfr -lust. Lindström Österhus 148 (1952).
-SALIG. [jfr dan. o. nor. snakkesalig] (snack- 1847 osv. snacke- 1951 osv.) (mycket) lysten efter att få snacka, pratsjuk; äv. om ngt sakligt: som kännetecknas av pratsjuka; äv. oeg., i fråga om skriftlig framställning: mångordig; jfr -lysten, -säll o. snacksam. Sturzen-Becker Nordlj. 77 (1847; oeg.). Trött och inte särskilt munter var jag nog lite tystlåten när min enda medresenär i kupén, som var desto snacksaligare, bredde ut sig (osv.). DN 1970, nr 10, s. 6.
Avledn. (ngt vard.): snacksalighet l. snackesalighet, r. l. f. [jfr d. snakkesalighed, nor. snakkesalighet] pratsjuka; jfr -lust, -lystnad. Östergren (1942). Tendensen till snackesalighet och överillustrering i läroböcker. ÖgCorr. 1966, nr 290, s. 5.
-STUND. pratstund. Cavallin Stevenson Söderh. 90 (1897).
-SYSTER. [jfr mlt. snaksüster, t. schnackschwester] (†) pratmakerska; jfr -bror. Hamb. (1700).
-SÄLL. snacksalig. Kring kyrkotorn / Det flaxar och kraxar ett snacksällt lag (av kajor). Bååth Dikt. 59 (1879); jfr snacka i.
-VIS, sbst. (snack- 1561. snacke- 1561) (†) i uttr. uti snack(e)vis, samtalsvis (se d. o. 1). E14R 1561, 1: 181 a. Därs. 224 a.
B (utom i ssgn snacke-salig numera i sht i vissa trakter): SNACKE-BRODER, -SALIG, -VIS, se A.
Avledn. (numera bl. ngt vard.): SNACKARE, m. (-are 1621 (: medhsnackare) osv. -er- i avledn. 1640 (: snackerachtige, pl.)) [jfr mlt. snacker, skvalleraktig person, dan. o. nor. snakker] person som (gärna) snackar, snacksalig person, pratmakare. Hamb. (1700). DN 1971, nr 2, s. 17. jfr efter-, med-snackare.
Avledn.: snackaraktig, adj. (†) som kännetecknas av pratsamhet. Om dem, som bedraga oberychtade personer med snackerachtige ord. RP 8: 22 (1640).
SNACKERSKA. [jfr snackare] (numera bl. tillf.) kvinna som (gärna) snackar, pratmakerska o. d. Lovén Dante 1: LII (1856).
SNACKIG, adj. (mera tillf.) snacksalig, pratsjuk, talför; äv. om ngt sakligt: som kännetecknas av snacksalighet. Arnér Verkl. 186 (1965). SvD 1970, nr 275, s. 8.
SNACKSAM, adj. (snack- 1712 osv. snacke- 1851 osv.) [jfr d. snaksom, nor. snakksom] som gärna snackar, pratsam; äv. om ngt sakligt: som kännetecknas av pratsamhet; äv. oeg., motsv. snacka i, om fågel. Spegel 454 (1712). Hennes händer gingo snabba som fågelvingar, och tyst var hon, inte snacksam som andra jäntor. Oterdahl Skram 55 (1919). (Blåkråkan) är snacksam, och hon har lust till lek. Rosenius SvFågl. 2: 388 (1926). ÖgCorr. 1965, nr 242, s. 7 (om frenesi).
Avledn. (vard.): snacksamhet, r. l. f. [jfr d. snaksomhed, nor. snakksomhet] pratsamhet. SvLittFT 1833, s. 531.
Spoiler title
Spoiler content