SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1980  
SNAJDA snaj3da2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sv. slang snajda, dansa på ett flott l. stiligt l. sprättigt sätt; till (stammen i) SNAJDIG (se SCHNEIDIG) l. SNAJDARE]
(slangfärgat, numera företrädesvis med prägel av ä. språkbruk) dansa (på ett flott l. elegant sätt). Jag snackar inte när jag snajdar! Det är det förlösande ordet. Låt oss snacka mindre när vi snajdar så snajdar vi bättre. SvD(B) 1954, nr 345, s. 11.
Särsk. förb. (slangfärgat, numera företrädesvis med prägel av ä. språkbruk): SNAJDA OMKRING10 04. ”snajdande” förflytta sig omkring (på dansgolv). SvD 1976, nr 267, s. 26 (om förh. på 1950-talet).
Spoiler title
Spoiler content