SNASSLA, v.
Etymologi
[sv. dial. snassla, (små)snatta, syssla (med ngt) i smyg, plocka l. fingra (på ngt); sannol. avledn. av SNATTA (med avs. på ljudutvecklingen jfr KITSLA, v.2, NÄSSLA, sbst., m. fl.)]
(†) i smyg l. smusslande ta l. plocka (till sig); anträffat bl. i särsk. förb.
Särsk. förb. (†): SNASSLA I SIG. i smyg l. smusslande (ta till sig o.) stoppa i sig (ngt). Min och Alidas (aptit) är känd. Och det nya paret passar nog på sådana ögonblick, då ingen ser dem, att snassla i sig en fet bit. Wennerberg Bref 1: 234 (1849).
