SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1980  
SNIRKEL snir3kel2, äv. (numera föga br.) SNÖRKEL snœr3kel2, r. l. m.; best. -n; pl. -klar (HusgKamRSthm 1737—38, s. 440, osv.) ((†) -klor TT 1871, s. 73 (möjl. felaktigt för -klar)).
Ordformer
(snerkel- i ssgr 1853 (: snerkelgafvel)1901 (: snerkelsniderier). snerklar, pl. 17371871. snirkel 1849 osv. snärkel- i ssgr 1839 (: snärkelformiga)1871 (: snärkelformerna). snärklar, pl. 1839. snärklor, pl. 1871 (möjl. felaktigt för -klar). snörkel (-örck-) 16931932)
Etymologi
[liksom dan. o. nor. snirkel, snørkel, av t. schnörkel (i ä. t. äv. schnirkel, schnerkel), kontamination av t. dial. schnögel, snäcklinje, hyperkorrekt biform till t. dial. schnegel, snäcka (i avljudsförh. till SNIGEL), o. zirkel (se CIRKEL)]
ornament l. (utsmyckande) linje som har formen av en snäckvindling l. en del av en snäckvindling l. som formar l. bildar snäckvindlingar; snäckformat ornament l. snäckformad (o. utsmyckande) linje; äv. allmännare, om utsmyckande (ofta mer l. mindre överlastad) linje l. om sådant ornament i allmänhet, utsirning l. sirat l. slinga l. krusidull l. ”släng” o. d.; utom i a—d i sht i fråga om byggnads- o. möbelkonst. Josephson Tessin 2: 36 (i handl. fr. 1693). Förfärdigat 42 stÿcken rÿgglähnstohlar .. framstolparna nedantill med snerklar utskurna. HusgKamRSthm 1737—38, s. 440. Det var rococcotiden med snörkeln och den halfva ovalen som (på 1850-talet) gick igen i våra möbler. Estlander KonstH 231 (1867). (Medeltidens träkåsor) utsirades med en eller tvänne grepar, präktigt utskurna med snirklar och blommor. 1MinnNordM XII. 2: 2 (1885). Vildvinet och kaprifolen .. nådde nu ända upp till taket och snärjde in sig i lövsågeriernas snirklar och hål. Hedberg Räkn. 288 (1932). Isaksson KvHuset 287 (1952; i pl., på järnräcke). — särsk.
a) om (figur bildad av) rörelse som liknar en snäckvindling. De långa gyllne örringarna dingla vid hvarje .. steg på den knaggliga skogsvägen och deras glänsande snirklar .. fånga morgonsolens glittrande strålar. Beckman Påfv. 138 (1880). Rosenstein .. har gripits av ett livligt .. intresse för de båda .. (samtalande) männen. Han .. nalkas i smygande snirklar. Bergman Patr. 12 (1928). Hans fingrar ritade snirklar och kurvor i luften. Ruin SjunknH 100 (1956).
b) (numera bl. tillf.) om hårlock som påminner om en snäckvindling. Benedictsson Eftersk. 29 (c. 1885).
c) i fråga om skrivtecken (bokstäver). Blanche Portr. 49 (1889). I vackra arabiska snirklar skrifver han från höger till venster. SDS 1894, nr 535, s. 3. Snirklar och streck öfver ä-na och ö-na. SD(B) 1919, nr 31 B, s. 7.
d) i överförd l. bildl. anv., i fråga om (stil i) skriftlig l. muntlig framställning l. musik l. teater l. uppträdande o. d. I uttryck, hvilkas obesvärade innehåll och förbindliga snirklar äro lika anmärkningsvärda, söker han ställa sig in hos den sköna fröken. PT 1888, nr 138 A, s. 3. Därs. 1896, nr 289 A, s. 3 (i pl., i fråga om Bachs musik). (Författarens livshistoria) är ramen till Adelborgs bok (På blåa hav och i mörka skogar), som man ser helt rätlinig och utan några fantastiska snirklar. DN(A) 1934, nr 325, s. 4. ÅbSvUndH 63: 87 (1942).
Ssgr: SNIRKEL-ARTAD, p. adj. jfr arta V 3 o. -lik. Lindgren MusSt. 233 (1896).
-FORMIG. som har formen av en snirkel l. snirklar. Brunius Resa 1838 256 (1839).
-GAVEL. snirkelformig l. snirkelprydd gavel. 2VittAH 21: 192 (1853, 1857; på predikstol).
-LIK, adj. Brunius GotlK 2: 82 (1865).
-LINJE. snirkelformig linje. Tikkanen Konsth. 92 (1925; i målning).
-MANER. maner (se maner, sbst.1 4 b) kännetecknat av snirklar. 2VittAH 21: 203 (1853, 1857).
-ORNAMENT. snirkelformigt ornament. Söderberg 10: 32 (1908, 1921; på lock på skrin).
-PELARE. snirkelprydd pelare. 2VittAH 21: 197 (1853, 1857).
-PERIOD. särsk. (numera bl. tillf.) i sg. best., om rokokons (på snirklar rika) period. Estlander KonstH 441 (1867).
-PRYDD, p. adj. prydd med snirklar. 2VittAH 21: 183 (1853, 1857; om gavelrösten).
-PRYDNAD. jfr -ornament. Brunius Metr. 341 (1854).
-RABATT. rabatt (se rabatt, sbst.1 2) som bildar en snirkel l. snirklar. SDS 1905, nr 82, s. 4.
-RAM. snirkelformig l. snirkelprydd ram (se ram, sbst.1 2, 3). 2VittAH 21: 195 (1853, 1857; på predikstol). Snoilsky 5: 63 (1897; på tavla).
-SIRAD, p. adj. jfr -prydd. 2VittAH 21: 189 (1853, 1857; om sköldar).
-SNIDERI30~102, äv. 10104. särsk.: konkret: snideri kännetecknat av snirklar. HTSkån. 1: 34 (1901).
-STIL. snirklad stil; särsk. till d, särsk. om snirklad litterär stil. Lundegård Sturz 14 (1900).
-TECKNAD, p. adj. försedd med snirkelformiga teckningar. Rosenius SvFågl. 1: 358 (1919; om gulsparvägg).
-VERK. [jfr t. schnörkelwerk] av snirklar bestående utsmyckning. Ett snirkelverk af rankor och blad. Upmark Lübke 666 (1872).
Avledn.: SNIRKLIG, adj. försedd med l. kännetecknad l. full av snirklar, snirklad. Solnedg. 3: 400 (cit. fr. 1846; om paviljonger).
Spoiler title
Spoiler content