SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1980  
SNORKOLV, r. l. m.; pl. -ar.
Etymologi
[sv. dial. snorkolv, snörkolv; ssg med förleden antingen SNOR, sbst.1 (jfr sv. dial. snorkolv, snorunge; möjl. har trollsländan liknats vid en sådan), l. urspr. SNURRA, v. (jfr sv. dial. trollsnurra, trollsnörra, trollslända), o. med senare leden KOLV]
(†) trollslända. (Av fjärilar) Är och itt annat långt slagh medh fyre glittrande och tunne wingar, medh huilke the flittra i wädret så att thet wäl höres, the warda kalladhe Horssa .. eller Snorkolf. Forsius Phys. 286 (1611). (I myrsnipans bo utkläckas 3 l. 4 ungar), som spjsas med ferillar, Snorkolfwar .. samt smått frö. Broman Glys. 3: 281 (c. 1730). Därs. 3: 690 (c. 1740).
Spoiler title
Spoiler content