SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1981  
SOCIONOM sωs1iωnå4m, l. 1s-, äv. sos1-, l. 1s-, äv. -sio-, m.//ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[av SOCIO- o. -NOM (jfr med avs. på bildning AGRONOM, ASTRONOM); ordet bildat 1945 av Birgit Lindblom]
person utexaminerad från socialhögskola (socialinstitut). Sveriges socionomers riksförbund, år 1958 bildad facklig organisation för socionomer (förkortat SSR). MeddDSI 1945, nr 4, s. 2 (i förslag). Socionomen gitter knappt släppa in mig till min plats. Arnér Verkl. 36 (1965). BonnierLex. (1966).
Anm. Efter mönster av sådana ordpar som FILOSOFI: FILOSOFIE (se FILOSOFI 1 anm.) har till SOCIONOM bildats socionomie, i uttr. socionomie studerande, person som studerar för att bli socionom. TSvLärov. 1952, s. 634.
Ssgr: SOCIONOM-EXAMEN. jfr examen 3. SvD(A) 1962, nr 143, s. 6 (i annons).
-FÖRBUND. i uttr. Sveriges socionomförbund, ideell organisation (bildad 1923 i Sthm med namnet Föreningen Diplomerade från socialinstitutet; nuvarande namn från 1952) med uppgift att främja intresset för sociala o. kommunala frågor samt tillvarata socionomernas intressen o. d. (äv. kallad Socionomförbundet l. Svenska socionomförbundet). Sveriges Socionomförbund. DSINytt 1951, nr 18, s. 1. Sv. socionomförbundets verksamhet. LD 1958, nr 27, s. 3. Sveriges Socionomförbunds studiedagar i Lund. LD 1960, nr 115, s. 9.
-UTBILDNING~020. SvD(A) 1962, nr 70, s. 4.
Spoiler title
Spoiler content