SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1981  
SOCKER sok4er, n.; best. sockret; pl. (om olika slag) = (Hof Underr. 149 (1766) osv.)
Ordformer
(socker (-å-, -ckk-, -kk-) 1539 osv. sockor 15491559. soker 15781698. sucher 15601665. suchr- i ssg 1589 (: Suchraskenn). suchur 1559. suckar 1539. sucker (-w-, -kk-) 15331750. suckor 1664. suckur 15591578. suker 15351655. sukr 1566. sukuur 1578. såker 16431827. zocker (-kk-) 16391696. zucher 1578. zucker (-ckk-) 15501671. — se äv. anm. sp. 8528)
Etymologi
[fsv. soker, suker; liksom fd. sukkær (d. sukker), nor. sukker av mlt. sucker, motsv. mnl. suker (nl. suiker), fht. zuccer, zucura, mht. zucker (t. zucker), eng. sugar, fr. sucre; av it. zucchero, av arab. sukkar, av pers. šakar; jfr gr. σάκχαρ, σάκχαρον (varav lat. saccharum); lån från ind. spr.: sanskr. śákarā, grus, socker, prakr. śakara, hindi sakkar, pali sakharā; av ovisst urspr. — Jfr SACKARAS, SACKARAT, SACKARID, SACKARIFIKATION, SACKARIMETER, SACKARIMETRI, SACKARIN, SACKAROS, SAKARDAN]
1) om sötsmakande, kristalliniskt o. i vatten lättlösligt kolhydrat som förekommer i växt- o. djurriket (t. ex. i söta bär o. frukter, honung, mjölk, blodet) l. som framställes syntetiskt, sockerart; särsk. om sådant kolhydrat som finns i o. utvinnes ur sockerrör l. sockerbeta (rörsocker, sackaros, äv. kallat vanligt socker) o. som i raffinerat tillstånd uppträder ss. ett finkornigt vitt pulver l. ss. stycken l. klumpar o. dyl. o. som används ss. näringsmedel l. krydda l. konserveringsmedel l. ingrediens i läkemedel o. d. (förr äv. nyttjat ss. läkemedel); äv. om sötsak(er) l. preparat med socker ss. viktigaste ingrediens (numera nästan bl. ss. efterled i vissa ssgr, se ANIS-, CHOKLAD-, KANEL-, ROSEN-SOCKER m. fl.); i ä. fackspr. äv. om surt salt (se SALT, sbst. 3 a ϑ) (som har söt smak). Kanderat, brunt, vitt, raffinerat, kristalliserat, renat, spunnet socker. Smälta, koka socker. Dricka kaffe med, utan socker. Två bitar socker. G1R 8: 259 (1533). En söött Soppa (dvs. sås) giordt aff wijn och Ättickia, Suckor, Pepar och Neglikor. Salé 31 (1664). Såcker, Sacharum. Är til sin första natur at här rangeras ibland .. sura örtsalter. Wallerius Min. 181 (1747). Sockret har i Ostindien och China varit kändt sedan den äldsta forntiden. Liedbeck KemTekn. 493 (1866). Socker i urinen är en följd af en förökad sockerhalt i blodet. Lundberg HusdjSj. 387 (1868); jfr 2. Rörsocker, vanligt socker, förekommer i blandning med föregående sockerarter (dvs. druv- o. fruktsocker) allmänt i växter; mest i sockerrör och sockerbetor, ur hvilka det fabriksmässigt framställes. Nordgren GrundlinjKemi 67 (1904). Framställningen av socker ur sockerbetor äger rum i två stadier. Starck Kemi 257 (1931). Linné använde socker såsom ett kylande och urindrivande läkemedel. Gentz Lindgren 239 (1933). Sackaros, även benämnd rörsocker eller i dagligt tal helt enkelt socker. SvSocker 107 (1970). — jfr ANIS-, BASTARD-, BENET-, BERBERIS-, BET-, BETONIE-, BIT-, BLOD-, BORDS-, BRÖST-, CHOKLAD-, CIKORIA-, DADEL-, DAMM-, DRUV-, EFTER-, FARIN-, FLOR-, FRUKT-, HAGEL-, HAVANNA-, HIRS-, INVERT-, JÄRN-, KAK-, KANDI-, KANEL-, KARAMELL-, KOLONIAL-, KONFEKT-, KONSUMTIONS-, KRISTALL-, KROSS-, KUBA-, KUMMIN-, KÖTT-, LAKRITS-, LUMP-, LÅD-, LÖNN-, MAJS-, MALT-, MANDEL-, MASKOVAD-, MAT-, MELIS-, MJÖLK-, MUSKEL-, OLJE-, PALM-, POMERANS-, POTATIS-, PUDER-, PULVER-, PÄRL-, RAFFINAD-, ROSEN-, RUSSIN-, RÅ-, RÖR-, SAND-, SIRAPS-, SJÖBLOMME-, SKON-, SKUM-, SLEM-, SMUL-, STRÖ-, STÄRKELSE-, TOPP-, TRÄ-, URIN-, VANILJ-, VITBETS-SOCKER m. fl. — särsk.
a) i ordspr. o. ordspråksliknande talesätt. Man kan ingen Spijs medh Sucker fördärfva. Palmchron SundhSp. 69 (1642). Främmat socker slemmar inte. Granlund Ordspr. (c. 1880). En kyss med gevalt, smakar som ägg utan salt, En kyss med reson, smakar som socker på citron. Därs. — särsk. i ordspr. det är socker i botten o. d., betecknande att belöningen l. det bästa kommer till sist. Fast korszetz kalck tig bitter är, / Han socker doch på bottnen bär. Kolmodin Dufv. 75 (1734). Att der var en smak af politisk ingefära (i brevet som uppmanade hustrun till en riksdagsman i borgarståndet att ta plats i riksrådens fruars bänk i Storkyrkan), tyckte hon sig förmärka, likasom att borgarfruarna numera skulle förkofras till riksrådsvärdighet, hvilket var ett slags socker i bottnen och ingalunda syntes henne otroligt. Topelius Fält. 5: 239 (1867). Socker i botten (vid travtävlingen) var för denna gång den kände pristagaren (hingsten) Vilkas, lugnt och vackert körd af sin egare hr Orselius från Jockas. NPress. 1892, nr 240, s. 2. SvHandordb. (1966).
b) i vissa numera obr. uttr.
α) [jfr ä. t. gebackener zucker, om ett slags brylésås] bakat socker, om ett slags karamell l. konfekt l. sötsak beredd huvudsakligen av socker som smälts med rosenblad l. violer o. d. Jtem Ett lithz Swartt Skrijn. Th(e)rutij är allehande bakat sucker medt Rosser .. och Fioler. GripshR 1551. OxBr. 11: 800 (1640).
β) [jfr ä. t. roter zucker o. nylat. saccharum rubrum, rött socker] rött socker, dels om brunt pudersocker av ringa kvalitet från ön S:t Thomas, dels om svartbrunt socker som erhålles från en indisk palm. BOlavi 44 a (1578; ingående i preparat mot hjärtbesvär). Lontar-palmen .. (ger) rödt Såcker, hvilket är den egenteliga Jagara, som så mycket hos Scribenterna omtalas .., blifvandes detta röda gjordt medelst saftens saktliga inkokning til en Sirap. BBergius PVetA 1780, 1: 67.
γ) runt socker, om ett slags konfekt o. d. med rund form, beredd huvudsakligen av socker. Rundt Såcker, Marcipan. TrenchierB 16 (1696).
δ) svart socker, om grovt svartbrunt socker som fås gm att den sockerrika saven från vissa indiska palmer kokas. Likaså gifver saften af andra slags Palm-träd (än kokospalmen) Såcker, t. ex. Saguer-palmen svart Såcker. BBergius PVetA 1780, 1: 67.
c) (numera bl. tillf.) om socker l. (i utvidgad anv.) sockerlag för konservering. Som kastanjepurén har benägenhet att surna, är det förmånligt att hålla de till puré ämnade kastanjesmulorna i sitt socker (sockerlag) och endast vid behof göra puré af dem. Grafström Kond. 112 (1892). — jfr INGEFÄRS-SOCKER.
d) ss. förled i ssgr som utgör namn på maträtter l. bakverk l. sötsaker o. d. vari (på olika sätt behandlat) socker ingår ss. huvudbeståndsdel l. smaksättningsmedel l. dekoration.
e) i utvidgad anv., ss. efterled i ssgr betecknande växt l. ämne l. preparat o. d. med sockerliknande smak l. kristaller o. d.; jfr ALUN-, BAMBU-, BLY-, LIM-, MJÖLDRYGE-, OLJE-, ORCIN-SOCKER.
f) i jämförelser l. mer l. mindre bildl.
α) med tanke på sockrets söta (o. goda) smak, i fråga om behagligt intryck l. lindrande av obehagligt intryck l. (o. numera i sht) smicker l. ngt alltför ”sött” l. jolmigt o. d. Flickan är söt som socker. Tu haffuer .. thet hoppet, at .. (den bittra kalken) skal snart tagha en enda, Lät tå sådana hopp wara tigh lijka som sucker, ther med tu sötar then bittra drycken. LPetri 3Post. 103 a (1555). (Vi svenskar) göre stoor höghtijdh aff Frantzösk, Spansk, och Italiansk, lijka som rijke aff myckla ord, och orda-ägendomar; härrlige aff prång; glimmande aff fagerlek; och flödande aff sucker och sötma. Stiernhielm Fateb. Föret. 3 b (1643). Wärdinnans wett (dvs. fina sätt) war såcker oppå winet. Runius (SVS) 1: 277 (1713). Ach tänck hur' söt han är, hans ord ä bara såcker? Knöppel Mannsschol. 13 (1741). Var god som socker och låt mig besvära Er att persvadera Professor Pach afcopiera min Svärfaders portraitte. CAEhrensvärd Brev 1: 219 (1791). Ljufva miner — äfven af det finaste socker — tyckte hon icke om den qvällen. Almqvist AMay 32 (1838). I mitt tycke / Ni (dvs. sånggudinnan) kunde snart åt mig bestå / ren ett och annat bättre stycke, / där rim och socker, slisk och slask / ej altför mycket spelrum hade. Wecksell SDikt. 254 (c. 1861). Vad är sötare än socker? Östergren (1943). — särsk. i vissa uttr.
α') (mera tillf.) strö socker, smickra. Om man kan strö litet socker, så äro höga herrar ibland som flugor, de rata inte sötvaror. Quennerstedt Torneå 1: 74 (1901).
β') strö socker på senapen, se SENAP 2 d γ.
γ') tyst (äv. tig) min mun, så får du socker, se MUN, sbst.1 4 e α.
β) med tanke på sockrets vita färg; särsk. (vard.): arsenik. Det är eget, att .. (gårdfarihandlaren) för denna olagliga handel (med arsenik) aldrig kommit under åtal, ett bevis för att den tolereras af allmänheten, som ofta köper ”sockret” till kreaturen, hvaraf de skola få godt hull. GHT 1898, nr 242 B, s. 1.
Anm. till 1. Ss. beteckningar för särskilda sorter av socker i bet. 1 användes förr vissa (fransksvenska) uttr. (med efterställt attribut) av vilka de nedan anförda torde vara de vanligaste. a) socker benet (äv. sucker benitt). ett slags förr i medicinen använt, i vridna stänger format socker; jfr SOCKER-BENET. TullbSthm 2/5 1579 (: Sucker benedict; sannol. felaktigt för Sucker benet). Därs. 24/5 1580. Därs. 21/7 1582 (: Swcker Bomett; sannol. felaktigt för Swcker Bennett). b) socker falentin. [med avs. på senare leden se FALENTINERSOCKER] socker från Valencia; jfr FALENTINERSOCKER. TullbSthm 30/9 1560. c) socker fini. [av fr. sucre fini, till sucre, socker, o. fini, p. pf. av finir, avsluta, fullända (se FINISSERA)] om toppsocker. Thet (socker) som mäst fynerat blifwer kallas Sucker Candi, ther näst, Sucker Fini eller Tåppsåcker. Palmchron SundhSp. 69 (1642). d) socker kanarie (äv. socker knarrj, suckar knarie, sucker kanarii (c-, -ij), zucher carnarie (-ij), zuker carnari m. m.), se KANARIE, sbst.1 anm. e) socker kandel (äv. sucker candel (-ll)). sockerkandi; jfr SOCKER-KANDEL. SthmStadsord. 1: 20 (1629). HovförtärSthm 1635 B, s. 491. f) socker kandi l. socker kandit (äv. sucher candij, suckar kandi, sucker kandi (c-, -ij, -j), suker candij, swckor candi, såcker kandj, såker kandij m. m.) [jfr t. zucker kandi(t); av fr. sucre candi], se KANDI anm. g) socker (sucker) melis (äv. socker mijlis, suckar melis, sucker (-w-) melis (-ius, -os), zuker melos m. m.) [av fr. sucre mélis], se MELIS anm. h) socker real, se REAL, sbst.4 i) socker thomis (äv. socker thomme, socker thome, sucher tomi, suchur thomi, sucker t(h)omis, zuker tomas m. m.) [sannol. av ett icke anträffat fr. sucre thomis, till socker o. S:t Thomas, en ö i Västindien] om brunt pudersocker av ringa kvalitet från ön S:t Thomas; jfr THOMAS-SOCKER o. THOMASIN-SOCKER. Sucker Thomis 10 topp(er) woge 106 3/4 pund brabandzsk effter swensk wigt. SjötågR 1546. G1R 21: 56 (1550).
2) [jfr spr.-provet 1868 under 1] (ngt vard.) = SOCKER-SJUKA. Fru Drake. Han dog som en hjälte! Waller. Verkligen? .. Det var ju socker? Hedberg Kärlek. 12 (1910). Hans gamle mästare var sjuk: Han hade socker. Moberg Sold. 729 (1944). Hennes husbonde är sjuk, har socker, orkar ingenting. Lo-Johansson AstrHus 55 (1966).
3) [jfr motsv. anv. i t.] (numera bl. tillf.) liktydigt med: sockerväxter l. sockerbetor l. (särsk.) sockerrör. (På Kanarieöarna) wäxar mycket Socker, Wijn, och annan sköön Frucht. Kankel Hemmersam 3 (1674). Et fält, där Socker och alla slags Cucumer (dvs. gurkväxter) voro planterade. Hasselquist Resa 119 (1751). jfr: Sockret, som redan i 12:te århundradet började odlas på Sicilien, var under Sveriges medeltid ännu en sällsynthet härstädes. (Agardh o.) Ljungberg 4: 95 (1863).
4) [eg. specialanv. av 1 f α] ss. smeksam benämning på person (särsk. barn l. käresta) som man håller mycket kär: älskling, kära vän, sockergryn, ”skatt”; vanl. i tilltal (i sht i uttr. mitt socker). Åh, nei bedröfwa dig ej mer mitt lilla Såcker! Knöppel Mannsschol. 41 (1741). Hon kallade honom (dvs. maken): ”mitt socker! min engel!” strök hans kind med sin hvita hand, — och han var förtjust. Bremer Nina 122 (1835). (Geijer till dottern Agnes:) Nåå, mitt socker - - hur är det? — hvad blir sju gånger nio —? Solnedg. 1: 318 (cit. fr. 1844). Trät inte nu, Maja, var beskedlig mitt socker. Topelius Läsn. 1: 215 (1865). IllSvOrdb. (1955).
Ssgr (i allm. till 1): A: SOCKER-ACCIS. (förr) sockertillverkningsskatt. SDS 1898, nr 120, s. 2. —
-AFFÄR. (numera bl. tillf.) affär (se d. o. 4) rörande socker; i sht i pl. Klason Sockerh. 15 (1891).
-AGAR. agar (se agar-agar) tillsatt med sockerlösning som i kokande vatten ger en lösning som används bl. a. ss. tillsats till näringslösning för bakterie- o. svampkulturer samt ss. gelébildande ingrediens inom livsmedelsindustrin. NordMedArk. 1893, nr 33, s. 8. —
-ALKOHOL. kem. gm reduktion av en sockerart framställd alkohol med sammansättningen CH2OH(CHOH)nCH2OH. Euler Växtk. 1: 9 (1907).
-ALUN. [jfr t. zuckeralaun] (†) (sockertoppsformigt) medicinskt preparat av alun o. socker, alunsocker. ApotT 1698, s. 2. —
-ANALYS. (i fackspr.) jfr analys a α. Svanberg o. Siljeström ÅrsbVetA 1843—44, s. 31. —
-ANIS. (numera föga br.) om (den sockerhaltiga, ätliga roten av) den i sht förr ss. medicinalväxt använda köksväxten Sium sisarum Lin., sockerrot. NormFört. 20 (1894).
-ARBETARE~0200. arbetare (se d. o. 2) som sysslar med sockertillverkning. Björkegren 2596 (1786).
-ARBETE~020. särsk. konkret. Grafström Kond. 26 (1892).
-ART. [jfr t. zuckerart] art av socker, särsk. (i sht kem.) av socker ss. kemiskt ämne. Enkla sockerarter, om sockerarter med formeln C6H12O6 (i sht druv- o. fruktsocker). Sammansatta (i sht förr äv. dubbla) sockerarter, om sockerarter med formeln C12H22O11 (i sht rör-, malt- o. mjölksocker). Berzelius ÅrsbVetA 1844, s. 341. LAHT 1898, s. 223. Wallengren (o. Hennig) 1: 3 (1909: dubbla). Starck Kemi 256 (1931: sammansatta). I vår matsmältningskanal sönderdelas rörsockret i två enkla sockerarter, nämligen fruktsocker och druvsocker. Bolin VFöda 61 (1933).
-ARTAD, p. adj. jfr arta, v. V 3; i sht förr äv. liktydigt med: som innehåller socker. Berzelius Kemi 4: 253 (1827; om saft). (Sv.) sockerartad .. (fr.) sucré; sucrier. Schulthess (1885).
-ARTIG. [jfr t. zuckerartig] (†) = -aktig. Scheele BrunB 205 (1783).
-ASK. (numera i sht i skildring av ä. förh.) ask (se ask, sbst.2) för förvaring l. (i sht) servering av socker; jfr -dosa. KryddRSthm 1589, s. 97. Sockerask af pläter med strösked och fath. BoupptVäxjö 1824. Utöver tillbringaren i svart lera äger Kulturen av de numera sällsynta föremålen från Ulfsunda ett par sockeraskar, en tallrik och en skål i samma material. Kulturen 1971, s. 60. —
-ASSIETT. (i sht förr) assiett l. fat för servering av socker. BoupptVäxjö 1764.
-AVDELNING. (förr) om avdelning i folkhushållningskommissionen med uppgift att reglera handeln med o. konsumtionen av socker. Östergren (1943).
-AVFALL~02 l. ~20. avfall av socker (uppkommet vid tillverkning l. bakning l. karamellkokning o. d.). Grafström Kond. 61 (1892; vid karamellkokning o. bakning). I Pernambuco har man börjat förfärdiga ett nytt motorbränsle ... Producenterna äro sockerfabriker, som kommit underfund med att det går att utvinna motorbränsle ur sockeravfall. Motorför. 1930, nr 7, s. 5. —
-AVGÅNG~02 l. ~20. jfr avgång 5 o. -avsöndring. Wretlind Läk. 6:68 (1898).
-AVKASTNING~020. jfr avkastning 4 c. VäxtLiv 4: 240 (1938).
-AVSKRAP~02 l. ~20. (numera bl. tillf.) jfr -avfall. Grafström Kond. 65 (1892).
-AVSÖNDRING~020. (i fackspr.) jfr avsöndring 3. Hygiea 1875, s. 292. —
-BAGARE. [jfr t. zuckerbäcker] (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) konditor. Magnusson Sockerbag. 73 (i handl. fr. 1553). Alldenstund sockerbagarna, vilka ifrån äldre tider varit räknade ibland konstnärer, nu mera så tilltagit, att (osv.). Ambrosiani SvSkråämb. 92 (i handl. fr. 1767). En sockerbagare här bor i staden, / han bakar kakor mest hela dagen. Tegnér Sjung 3: 6 (1896). Säkert är .. att redan Gustav Vasa hade sockerbagare anställda vid sitt hov, vilka gjorde krokaner. Kulturen 1972, s. 104. Ssgr (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.): sockerbagar-, äv. sockerbagare-arbete. abstr. o. konkret; jfr sockerbageri-arbete. PH 10: 401 (1774; konkret). -bod. (numera bl. i skildring av ä. förh.) jfr bod, sbst.1 3. Lind 1: 1884 (1749). -butik. (numera bl. i skildring av ä. förh.) jfr -bagar-bod. NDA 1861, nr 205, s. 3. -devis. (förr) = devis, sbst.1 3 e slutet. DA 1771, nr 116, s. 3. -gesäll. (förr) jfr gesäll 2. BoupptSthm 1682, s. 216 a. -gesällskap. (förr) jfr gesällskap 2. MeddNordM 1901, s. 294. -gotik. (numera föga br.) om gotik som kännetecknas av överdrivna utsirningar l. dyl. (o. för tanken till sockerbagares skapelser). Ljunggren Resa 122 (1871). -hantverk. (förr) jfr hantverk 1. Nordforss (1805). -hus. (numera föga br.) jfr -bagar-gotik. SthmFig. 1847, s. 186. -konst. jfr konst 3; jfr sockerbageri-konst. Björkegren 566 (1784). -lära. jfr lära, sbst. 1 b. SvUppslB 22: 464 (1935). -lärling. (förr) DN 1894, nr 8865, s. 4. -mjöl. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om fint siktat mjöl, bagerivetemjöl. Egerin Kokb. 205 (1733). Sjöberg Singstock 203 (1832). -piga. (förr) om tjänsteflicka hos sockerbagare. BoupptSthm 1687, s. 18 b (1686). -poesi. (förr) poesi i (form av) sockerbagardevis(er). Hagberg Shaksp. 12: 388 (1851). Ett ark sockerbagarpoesi, tryckt 1818 hos Sohm i Stockholm. (Lundin o.) Strindberg GSthm 261 (1881). -pojke. = -bagarlärling. Serenius Aa 2 b (1734). -skylt. (numera bl. i skildring av ä. förh.) skylt till sockerbagarbod. BoupptSthm 1689, s. 574 b (1688). -societet. (förr) om sockerbagarnas skrå (se skrå, sbst.2 2 a). Ambrosiani SvSkråämb. 94 (i handl. fr. 1767). -språk. om sockerbagarnas yrkesspråk. AHB 92: 34 (1876). -stånd. (förr) salustånd för sockerbagare; jfr sockerbageri-stånd. I förstugan (till teatern) .. funnos .. fruktmånglerskor, och ett konditori, den tiden (dvs. i slutet av 1700-talet) sockerbagarstånd benämdt. Zeipel Set. 3—4: 83 (1847). -vara. jfr sockerbageri-vara. PH 10: 401 (1774). -vers. (förr) jfr -bagar-poesi. Fornv. 1934, s. 269. -villa. (numera föga br.) jfr -bagar-gotik. Fondmäklar Sundgren .. ägde en sockerbagarvilla en halftimme från staden och en segelbåt. Engström Äfv. 55 (1908). -yrke. jfr sockerbageri-yrke. Dalin (1854). -ålderman. (förr) ålderman i sockerbagarnas skrå (se skrå, sbst.2 2 a). SthmStCal. 1803, s. 128. -ämbete. (förr) om sockerbagarnas skrå (se skrå, sbst.2 2 a). Poppius PVetA 1830, s. 15. —
-BAGERI10104 l. 40~102. [jfr t. zuckerbäckerei] (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.)
1) om (den av sockerbagare utövade) verksamheten l. konsten att tillverka finare bakverk, konfekt, sötsaker o. d.; sockerbagaryrke(t); äv. konkret: resultat av sockerbageri (med abstr. innebörd), (sockerbagares) sockerbakverk l. konfekt l. sötsaker. Der så wore att han fattar lust till att lähra Sockerbagerijet. ArvskifteSthm 1683, s. 771 b (1684). (Krusmyntolja) Nyttjas i medicinen och i sockerbageriet till de så kallade myntpastiller. Berzelius Kemi 4: 412 (1827). Kunskap i .. sockerbageri. Hagdahl Kok. 878 (1879). (En hög kaka var prydd med grönskande grenar.) På högsta grenen var uppsatt en tupp af sockerbageri. Adelsköld Dagsv. 3: 128 (1900). Under 1600-talet utvecklades sockerbageriet till en mångfaldigt varierad konst, som imponerade även på kräsna utlänningar. Näsström FornDSv. 2: 130 (1948).
2) inrättning l. lokal för sockerbageri (i bet. 1); konditori. Aff Suckerbagariet mz (dvs. representerat av) Abraham von Elken (diverse varor). HovförtärSthm 1653, s. 373; jfr 1. Serenius (1741). Bagerierna kunna indelas i grofbagerier, finbagerier och konditorier eller sockerbagerier. ArbB 22 (1887). Ssgr (till -bageri 1; numera nästan bl. i skildring av ä. förh.): sockerbageri-arbetare. ArbB 31 (1887). -arbete. särsk. konkret; jfr sockerbagar-arbete. WoJ (1891). -betjänt. (förr) jfr betjänt, sbst. 2 b β. Henel 1729 154 (1730; vid hovstaten). -etikett. (förr) jfr etikett I. 2 1/2 Ris Sockerbagerietiketter. BoupptVäxjö 1886. -idkare. Runemarck VägvSthm 46 (1790). -konst. jfr konst 3; jfr sockerbagar-konst. Dædalus 1946, s. 72 (1753). -näring. SFS 1834, nr 24, s. 1. -stånd. salustånd för sockerbagerivaror; jfr sockerbagar-stånd. SErikÅb. 1954, s. 60. -vara. jfr sockerbagar-vara, socker-vara. AdP 1789, s. 774. -yrke. jfr sockerbagar-yrke. SFS 1834, nr 24, s. 2. —
-BAGERSKA. [till -bagare; jfr t. zuckerbäckerin] (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) kvinnlig sockerbagare; äv.: sockerbagares hustru l. änka. BoupptSthm 8/4 1603. SvD(A) 1932, nr 79, s. 10.
(1 d) -BAKELSE. (numera knappast br.) sockerbakverk; förr särsk. koll.; jfr bakelse 2. Swedberg Schibb. 258 (1716). At såcker förtar appetiten, ses .. på .. (dem) som äta mycket sockerbakelse på collationer. Linné Diet. 2: 152 (c. 1750). Att på schweitzerska sättet tillreda smör- och sockerbakelser. Wedberg 1HD 110 (i handl. fr. 1790). Sockerbagarne äga rättighet att, utan intrång af andre, tillwerka confecturer och glacer af alla slag, sockerbakelser, hwilkas hufwuddelar bestå af socker och mandel .. och i allmänhet alle sådane arbeten som kunna under namn af conditeri begripas. Danckwardt SmndrFörf. 45 (1823). FinSvStorordb. 677 (1968).
(1 d) -BAKVERK~02 l. ~20. (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) bakverk huvudsakligen av socker l. med socker ss. en av huvudbeståndsdelarna; jfr -bakelse. NF 8: 1154 (1884).
-BARIUM. (†) om en kemisk förening mellan barium o. socker, bariumsackarat; jfr -baryt. SAOB B 321 (1900).
(1 f α, 4) -BARN. (numera bl. tillf.) jfr -gryn 2. Carlén Rosen 14 (1842).
-BARYT. (†) = -barium. Berzelius ÅrsbVetA 1840, s. 319. Keyser Kemien 3: 124 (1876).
-BEHOV. Klason Sockerh. 60 (1891).
-BEHÅLLNING. 2NF 26: 218 (1917).
-BELÄTE. (†) bild gjord av socker. HovförtärSthm 1642, s. 577. —
-BENET, m. (-benett 1755. -binett 1797) [jfr t. zuckerbenet; med avs. på senare leden se benetsocker] (†) = benetsocker; jfr socker 1 anm. a. PH 6: 3863 (1755). Nemnich Waarenlex. 106 (1797).
-BEREDNING. [jfr t. zuckerbereitung] jfr beredning 2. Oldendorp 1: 151 (1786).
-BESKATTNING. Klason Sockerh. (1891).
-BESTRÖ. beströ (ngt) med socker; i sht i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. Grafström Kond. 263 (1892; i p. pf., om bord). Munkarna sockerbeströs eller glaceras. 2NF 37: 631 (1925).
-BESTÄMNING. (i fackspr.) bestämning av sockerhalten (i ngt, särsk. i blod o. urin). Grönberger Hvitbet. 33 (1872). SvLäkT 1935, s. 690 (i blod o. urin).
-BETA. växten Beta vulgaris Lin. ssp. vulgaris var. altissima (Döll) Helm (som har sockerrik rot o. odlas för framställning av socker); äv. om roten av denna växt; jfr beta, sbst.3 1, -rova o. vitbeta. DA 1824, nr 34, Bih. s. 2. Sockerbetan .. har sitt hemland i södra Europa och härstammar antagligen från en afart af den vid Medelhafvets kust vildt växande strandbetan. Forsberg Sockerb. 15 (1894). Sockerbetan glänser fett / i den gröna blasten. Jönsson SkånSomr. 105 (1924, 1935). (Rörsocker) förekommer mycket utbrett i växtriket, särskilt i sockerbeta och sockerrör. SvSocker 107 (1970). Ssgr: sockerbets-avfall. (vanl. till kreatursfoder använt) avfall (se d. o. 3 c) uppkommet vid framställning av socker ur sockerbetor. LAHT 1886, s. 157. -blast. LAHT 1897, s. 239. -distrikt. jfr distrikt 1. LAHT 1912, s. 412. -fabrik. fabrik för framställning av betsocker. TurÅ 1961, s. 46. -frö. särsk. koll. Arrhenius OdlSockerb. 42 (1868; koll.). Fjelner TypPortr. 180 (1917). -fält. fält för odling av sockerbetor. LAHT 1883, s. 190. -förädling. (i fackspr.) jfr förädla b α. LAHT 1932, s. 1105. -giva. lant. jfr giva, sbst. 1. LAHT 1923, s. 665. -hantering. jfr hantering II. Forsberg Sockerb. 12 (1894). -industri. jfr industri 3. Kulturen 1956, s. 20. -jord. (-bet- 1893. -bets- 1891 osv.) (bördig) jord (se d. o. (5 o.) 7) lämplig för l. jord med sockerbetsodling. MosskT 1891, s. 31. Längre ned på mot söder och öster låg vete- och sockerbetsjorden med gulnande vete- och gröna, frodiga sockerbetsfält. Schulze DrängSvBönd. 338 (1933). -kultur. (i fackspr.) jfr kultur 2. LAHT 1892, s. 139. -odlande, p. adj. (-bet- 1896. -bets- 1915 osv.) BtRiksdP 1896, I. 1: nr 38, s. 14. -odlare. SOU 1930, nr 35, s. 77. -odling. abstr. o. konkret. AB 1869, nr 286, s. 2 (abstr.). Malmö invaderar sockerbetsodlingarna på Söderslätt. TurÅ 1961, s. 55. -saft. saft i l. från sockerbeta. LAHT 1900, s. 320. -sjukdom. sjukdom på sockerbeta. LAHT 1905, s. 229. -skörd. särsk. konkret. Arrhenius OdlSockerb. 3 (1868). -sort. Arrhenius OdlSockerb. 41 (1868). -upptagning. upptagning av de för skörd färdiga sockerbetorna ur jorden. Östergren (cit. fr. 1935). -utfodring. utfodring av husdjur med sockerbetor. Sonesson BöndB 775 (1955). -våg; pl. -ar. Dagen 1915, nr 297, s. 6. —
-BILDANDE, p. adj. (i fackspr.) Spottens sockerbildande förmåga. Hammarsten Matsmältn. 36 (1875).
-BILDNING. (i fackspr.) jfr bildning 4 a slutet. Berzelius Kemi 4: 278 (1827; av stärkelse). Forsberg Sockerb. 18 (1894). Ssg: sockerbildnings-tal. (i fackspr.) LAHT 1932, s. 247. —
-BINETT, se -benet.
-BIT.
1) bit socker; i sht om mindre (fyrkantig) sådan bit använd vid kaffe- l. tedrickning o. d., bit (se d. o. 2 e); äv. bildl. (motsv. socker 1 f α; jfr 2). Suga på en sockerbit. Ta två sockerbitar i l. till kaffet. (Påven o. turken) inbilla sig, at de hafwa fått en socker-bit, när de til äfwentyrs gjöra Christenhetene någon skada. Borg Luther 1: 619 (1753). Husmodern hade (i ä. tid ofta) sitt sockerförråd inlåst och högg själv till sockerbitar av lämplig storlek till husets folk. Bolin VFöda 58 (1933). Den vanliga sockerbiten väger 3,5 g och innehåller 14 kalorier. SvSocker 82 (1970).
2) i bildl. anv. av 1.
a) (skämts. l. vard.) (förr använd, vit o. fyrkantig) radiomikrofon. SD(L) 1926, nr 109, s. 2.
b) (numera bl. tillf.) ss. smeksam benämning på person som man tycker mycket om; jfr -gryn 2. Bellman (BellmS) 1: 164 (c. 1773, 1790).
c) (vard. l. skämts.) på motorcykel: liten rektangulär passagerarsadel fäst på bakre stänkskärmen. Rig 1978, s. 6. —
-BJÖRK. [jfr t. zuckerbirke] bot. (det i Nordamerika hemmahörande) trädet Betula lenta Lin., vars saft förr användes till sockerberedning. VetAH 1751, s. 145. 2SvUppslB 4: 12 (1947).
-BLADTÅNG. (†) = -tång, sbst.1 Krok o. Almquist Fl. 2: 54 (1886). Därs. 64 (1898).
-BLANDAD, p. adj. blandad med socker l. sockerhaltig. Scheele BrunB 335 (c. 1785; om brännvin).
-BLANDNING. blandning innehållande socker. Ahlberg FarmT 291 (1899).
(2) -BLINDHET~02 l. ~20. blindhet på grund av sockersjuka. SvD(A) 1958, nr 337, s. 14. —
-BLYOXID. (†) förening av blyoxid o. socker. Berzelius ÅrsbVetA 1839, s. 420. Dens. Därs. 1843, s. 279. —
-BOD. [jfr t. zuckerbude]
1) (numera bl. i skildring av ä. förh.) bod (se bod, sbst.1 2) l. rum för förvaring l. lagring av socker; förr äv. = -hus. (Sv.) Sockerbod .. (fr.) Magazin de sucre. Sucrerie. Nordforss (1805).
2) (om ä. förh., numera mindre br.) sockerbagarbod l. bodliknande sockerbagarstånd. VDAkt. 1714, nr 28. SvTyHlex. (1872).
-BOLAG~02 l. ~20. särsk. (vard.) i sg. best., om Svenska sockerfabriksaktiebolaget. StKokb. 614 (1940). SvSocker 9 (1970).
-BRUK. bruk (se d. o. 9) som framställer socker ur sockerbetor; äv. (numera nästan bl. om ä. förh.): sockerraffinaderi (i Sv. äldst för rening av importerat råsocker); jfr -sjuderi. HovförtärSthm 1649, s. 410. Fischerström SåckerK 4 (1791; om sockerraffinaderi). År 1790 funnos 14 sockerbruk i landet, af hvilka 5 i Stockholm. .. Tanto sockerbruk omtalas redan 1770. (Ekenberg o.) Landin 803 (1894). Betorna skördas på senhösten och levereras med bil eller traktortåg till sockerbruket. SvSocker 17 (1970). jfr andels-sockerbruk. Ssgr: sockerbruks-aktiebolag. (förr) NerAlleh. 1871, nr 17, s. 3. -arbetare. Posten 1768, s. 345. -betjänt. (numera bl. i skildring av ä. förh.) jfr betjänt, sbst. 1. BoupptSthm 1684, s. 703 a. -bod. (numera bl. i skildring av ä. förh.) bod (se bod, sbst.1 3) vari produkter från sockerbruk försåldes. DA 1771, nr 11, s. 4. -bolag. (förr) jfr bolag, sbst.2 3. Klason Sockerh. 55 (1891). -dräng. (numera bl. i skildring av ä. förh.) jfr dräng 2. ConvLex. 4: 14 (1826). -fabrikör. (numera bl. i skildring av ä. förh.) Runemarck SthmVägv. 54 (1789). -idkare. (numera bl. i skildring av ä. förh.) jfr idkare 3. PH 6: 4551 (1757). -inspektor. (numera bl. i skildring av ä. förh.) jfr inspektor, sbst.1 a. IT 1791, nr 73, s. 2. -lera. (förr) om lera använd vid däckning (se däcka, v.2) av socker; jfr socker-lera. Rinman Jernförädl. 325 (1772). -mästare. (numera bl. i skildring av ä. förh.) jfr mästare 1. Runemarck SthmVägv. 5 (1789). -patron. (numera bl. i skildring av ä. förh.) jfr patron, sbst.1 7, o. socker-patron. Weste FörslSAOB (c. 1817). -privilegium. (förr) jfr privilegium 1. Klason Sockerh. 11 (1891). -svart. (†) om gm kemiska reaktioner under sockerframställningen uppkommen svartaktig avfallsprodukt använd ss. gödningsmedel. JournManuf. 4: 10 (1834). -ägare. PH 5: 3269 (1752).
-BRUKARE. [till -bruk] (†) arbetare vid sockerbruk. Möller (1807). Strindberg Brev 11: 118 (1895).
-BRYNARE. [senare leden är avledn. av bryna, v.2] (†) om ett slags panna för smältning av socker; jfr -panna 1. BoupptVäxjö 1896.
-BRÄNNVIN. [jfr t. zuckerbranntwein] (numera föga br.) om sockerrörsbrännvin, rom (se rom, sbst.2). DeFoë RobCr. 52 (1752). Mörne Ekv. 165 (1932).
(1 d) -BRÖD. [jfr t. zuckerbrot]
1) (förr) om (hårt) småbröd av socker, ägg o. mjöl (jfr biskvi I 2) l. utgörande sockerbakverk av annat slag. HovförtärSthm 1634 A, s. 9. Osbeck Resa 29 (1751, 1757). (Sv.) Sockerbröd .. (t.) das Zuckerbrodt, Confect. Möller (1790). Sockerbröd .. kan lagas på följande sätt: 3 ägg, 213 gr. socker och 320 gr. mjöl röres samman (osv.). Langlet Husm. 563 (1892). Ett kaffebord med en stor skål med mycket kringlor och skorpor och sockerbröd. Levart Nov. 73 (1901).
2) (numera föga br.) bildl., om sak l. person (jfr socker 1 f α, 4). Kåseriet blev dagligt sockerbröd för läsekretsen. SvTidskr. 1925, s. 505. Bergman Patr. 115 (1928; om person). Ssgr (till -bröd 1): sockerbröds-munk. (i sht förr) jfr munk 2 a. Warg 544 (1755). -panna. panna för tillagning av sockerbröd. Roth Kägleh. 19 (i handl. fr. 1686).
-BURK. jfr -dosa. Tersmeden Mem. 4: 284 (c. 1790).
-BÖNA. [jfr t. zuckerbohne] (†)
1) till 1, om sort av trädgårdsbönor (i sht om Phaseolus vulgaris Lin. var. nanus Lin. f. saccharatus (Moench) Mart., vars frön används vid matlagning; äv. om frön av denna växt); i sht i pl. Lundberg FröSaml. 34 (1775). (Lat.) Phaseolus saccharatus Mart. (sv.) Socker-böna. Lyttkens Växtn. 651 (1908). Cannelin 705 (1938).
2) [delvis bildl. anv. av 1] till 1 d, om ett slags konfekt i form av bönor. (T.) Zucker-Bohnen .. (sv.) socker-bönor eller -kulor. Lind 1: 1884 (1749). Dalin (1854).
-BÖSSA. [jfr t. zuckerbüchse] (numera bl. i skildring av ä. förh.) jfr bössa 1 o. -dosa. Kulturen 1966, s. 40 (1664). (Den avbildade) sockerbössan, som är förfärdigad 1758 av .. Petter Åkerman, är ett utsökt prov på stilens elegans och teknikens fulländning. SvRokoko 63 (1924).
-CANDEL, se -kandel.
-CENTRIFUG. (i fackspr.) centrifug vari vid sockertillverkning dels sockerkristallerna i fyllmassa frånskiljes sockerlösningen, dels sockret däckas med vatten. Patent nr 3632, s. 1 (1892). TT 1898, M. s. 17. —
-CENTRUM.
1) (i fackspr.) i förlängda märgen beläget centrum som retar till sockerbildning i levern; äv. om ett (enl. ä. medicinsk uppfattning) i mellanhjärnan beläget centrum för kolhydratomsättningen. Wernstedt (1943). Lindskog o. Zetterberg (1975; i förlängda märgen).
2) (tillf.) centrum för sockerindustri o. d. HandInd. 337 (1926).
-DAM.
1) [päronet har så stark sockerhalt, att fruktköttet ser kanderat ut i snittet efter torkning] (†) till 1 (f α), ss. skämts. benämning på päron med starkt söt smak; särsk. om päron från Fullerö. Namnet Sockerdamer, allmänt i Stockholmstrakten, är blott ett munkbro-namn för Fullerö-päronen och — en hel del andra sorter. Eneroth Pom. 2: 191 (1866). HbTrädg. 3: 122 (1872).
2) (numera bl. tillf.) till 1 f α: dam som är söt som socker. MLagerlöf (1803) hos Wrangel TegnKärlekss. 206. —
-DAMM. damm som uppkommer vid lagring av socker o. d. VerdS 139: 45 (1906). Sockerdamm är .. mycket explosivt och man måste därför undvika störtning eller ras. SvSocker 66 (1970).
-DEG. [jfr t. zuckerteig]
1) (numera mindre br.) degformig massa av (uppkokt) socker o. vatten. Oec. 155 (1730).
2) (till sockerbakverk använd) deg l. massa (se massa, sbst.2 1 a δ) vari socker utgör huvudbeståndsdelen l. en av huvudbeståndsdelarna. Salé 112 (1664). SAOL (1973).
-DERIVAT. kem. derivat (se derivat, sbst. 2) av socker; jfr -förening. 2NF 37: 888 (1925).
-DISTRIKT. distrikt för odling av sockerbetor l. sockerrör. Siösteen ModBelg. 380 (1906).
(1 d) -DOCKA. [jfr t. zuckerpuppe]
1) (i sht förr) jfr -figur. Stiernflycht HuushAnn. Specif. 5/6 1691.
2) bildl., ss. smeksam benämning på kvinna l. flicka; jfr -gryn 2 o. socker 1 f α, 4. Warnmark Epigr. K 3 b (1688).
-DOPPA. (†) sockerkandi; jfr doppa, sbst.4 2. (Sv.) sockercandij, socker doppa .. (lat.) mel arundinis. Schroderus Comenius d 12 a (1639).
-DOSA. (numera bl. i skildring av ä. förh.) dosa (se d. o. 1) för l. med socker. (En) kantig sockerdosa af porslin med lock. Böttiger Drottnh. 129 (i handl. fr. 1719). jfr mässings-sockerdosa.
-DRAGANT. kondit. = dragant-massa. Elkan Hall 286 (1899).
-DRANK. (i sht förr) jfr drank 2. SFS 1902, nr 134, s. 18. —
-DRICK. (†) = -dryck. Scherping Cober 2: 399 (1737).
-DRICKA. ofärgad läskedryck, vanl. innehållande 6—8 procent socker o. små mängder citrusoljor. Åkerman KemTechn. 2: 469 (1832). Ssgr: sockerdricks-butelj. Sjöberg FridaB 25 (1922). -essens. TLev. 1910, nr 47, s. 1. -flaska. SAOL (1950).
-DRYCK. (numera bl. tillf.) dryck innehållande socker; jfr -drick. Cook 3Resa 374 (1787).
-DRÄGG. (†) drägg (se d. o. 1) som erhålles ss. biprodukt vid sockertillverkning, melass. SÖdmann (1787) hos BBergius PVetA 1780, 2: 254. Möller (1807).
-DUK. [jfr d. sukkerdug, sukkerdun, sukkerdon; sannol. ombildning av det (sannol. ostindiska) ord som ligger till grund för eng. succatoon, ett slags tyg (jfr äv. eng. succota, ett slags tyg)] (numera bl. i skildring av ä. förh.) om ett slags mjukt, fint (vitt) ostindiskt bomullstyg. En hwit Schal af så kallad Sockerduk. VexiöBl. 1810, nr 28, s. 4. Ssgr (numera bl. i skildring av ä. förh.): sockerduks-förkläde. Hagberg DödGäst. 273 (1937). -halsduk. VexiöBl. 1819, nr 4, s. 4. -huvudkläde. Svensson SkånFolkdr. 188 (i handl. fr. 1817). -kläde. jfr kläde II 1. BoupptVäxjö 1815. -lakan. BoupptVäxjö 1830. -näsduk. VexiöBl. 1818, nr 46, s. 4. -paraply. NVexjöBl. 1851, nr 37, s. 4. -sjal. VexiöBl. 1813, nr 14, s. 4. -skjorta. VexiöBl. 1814, nr 46, s. 4. -tyg. VexiöBl. 1811, nr 8, s. 4. -täcke. BoupptVäxjö 1818. -väv. Rig 1950, s. 10. —
-DURRA. [av växtens märg bereds bl. a. socker o. sirap] bot. om den i sht i tropikerna o. Nordamerika odlade sädesväxten Sorghum saccharatum (Lin.) Moench, sockerhirs; jfr -gräs 1. Lilja SkånFl. 816 (1870).
-EXPORT. LAHT 1905, s. 241. —
-EXPORTERANDE, p. adj. Klason Sockerh. 46 (1891; om länder).
-EXPORTÖR. BtRiksdP 1896, I. 1: nr 38, s. 16. —
-FABRIK. fabrik för tillverkning av socker; jfr -bruk; äv. bildl. König LärdÖfn. 5: 124 (1747). I de gröna växternas blad är varje cell en liten sockerfabrik. Lidforss Kås. 1: 77 (1908). I vitbetan upptäcktes sockret 1747 av den tyske kemisten Andreas Marggraf, och en lärjunge till honom anlade 1802 i Schlesien den första sockerfabriken. Smith OrgKemi 176 (1938). Ssgr: sockerfabriks-aktiebolag. aktiebolag som driver sockerfabrik(er); särsk. i uttr. Svenska sockerfabriksaktiebolaget (förkortat SSA), ett gm en fusion av betbruk o. raffinaderier år 1907 bildat aktiebolag som sedan 1936 omfattar alla svenska sockerbruk. Fabriken (i Landskrona övertogs) 1851 af skånska sockerfabriksaktiebolaget. Klason Sockerh. 53 (1891). SvSocker 9 (1970: Svenska). -bod. (numera bl. i skildring av ä. förh.) sockerbruksbod. DA 1771, nr 8, s. 4. -bolag. (förr) jfr bolag, sbst.2 3, o. -fabriks-aktiebolag. (Agardh o.) Ljungberg III. 3: 276 (1859). Östergren (1943).
-FABRIKANT. [jfr t. zuckerfabrikant] (numera bl. mera tillf.) jfr fabrikant 1 a; äv. i utvidgad anv., om land. Almström KemTekn. 2: 247 (1845). Tyskland vardt emellertid verldens största sockerfabrikant. Klason Sockerh. 44 (1891).
-FABRIKATION. fabriksmässig framställning av socker; i sht förr närmande sig l. övergående i bet.: sockerindustri. Först och främst måste vi anmärka, att de förbättringar i förfaringssättet hvilka den europeiska sockerfabrikationen framkallat, redan hafva verkat på sockerberedningen i kolonierna. SvT 1852, nr 157, s. 3. SvUppslB 25: 529 (1935).
-FABRIKÖR. (numera bl. mera tillf.) jfr -fabrikant. IT 1791, nr 73, s. 2. —
-FASTAGE. jfr -fat; äv. bildl., om tjock person. Runeberg (SVS) 7: 90 (1836; bildl.). Harrisson och jag .. gingo hem längs med hamnen, der ofantliga sockerfastager voro upplagda. Bremer NVerld. 3: 18 (1854).
-FAT. [jfr t. zuckerfass]
1) (i sht förr) fat (se d. o. 1) för l. med socker. Lind 1: 1884 (1749).
2) (numera bl. mera tillf.) (flat) skål l. fat (se d. o. 3) vari socker serveras; äv. med huvudtanke på innehållet: skål l. fat socker. Wrangel TessPal. 41 (i handl. fr. 1735). Ett förgylt såcker fat med fot. ÅgerupArk. Bouppt. 1761. Mycket Thée, gått Thée och elakt vatten drack jag på asarum, två hela Théekannor, ett helt såkerfat och en spilkum grädda. Ehrensvärd BrKickan 35 (1791). Hülphers Ångermanl. 113 (1900).
-FATTIG. Pasch ÅrsbVetA 1838, s. 86 (om vitbetssorter).
-FATTIGDOM~002, äv. ~200. [jfr -fattig] LAHT 1894, s. 76.
(1 d) -FIGUR. (i sht förr) (socker)konfekt o. d. i figurform; jfr -docka 1, -gris 1, -häst, -råtta, -rädisa. figur av socker l. marsipan o. d. Rig 1961, s. 126. —
-FIN. fin ss. socker; särsk. bildl. Callerholm Stowe 81 (1852; om religion).
-FLASKA. (i sht förr) jfr flaska 1 f o. -burk. MeddSlöjdF 1887, s. 50. —
-FLÖDANDE, p. adj. (numera bl. tillf.) flödande av socker; särsk. bildl., om mun: som är frikostig med artigheter l. komplimanger o. d. (jfr socker 1 f α). Och Suada snäll i Ord' af Sukkerflödand' mund' / Hon gaf wältaligheet. Stiernhielm Fägn. 43 (1643, 1668).
-FODER. biodl. bifoder bestående av sockerlösning l. av en degliknande massa bestående av socker o. vatten. Lewerén Bisköts. 21 (1900). SAOBArkSakkSvar (1979; om sockerlösning).
-FORM. [jfr t. zuckerform] (om ä. l. utländska förh.) form (se d. o. II 1) för toppsocker. VetAP 1: 316 (1741).
-FRAMSTÄLLNING~020. jfr framställning II. 2NF 26: 217 (1917).
-FRI. Hammarsten FysiolK 155 (1883; om föda).
-FRIHET~02 l. ~20. [jfr -fri] 2NF 26: 234 (1917).
-FRÅGA. fråga (se fråga, sbst. 3) som rör socker. AB 1840, nr 3, s. 1. —
-FÅGEL. [jfr t. zuckervogel; fågeln livnär sig bl. a. på nektar o. småfrukt] zool.
1) fågel av familjen Coerebidæ (vars arter lever i Nya världens tropiska områden); i pl. äv. om familjen; i pl. förr äv. om det till familjen Nectariniidæ hörande släktet Nectarinia Illig. (jfr honungs-sugare 1). Till trädkryparne räknades fordom äfven honingssugarne, Nectarisugæ, och andra utländska fåglar, som man nu för till särskilda slägten, af hvilka vi endast omnämna några: honings- eller sockerfåglarne, Nectarinia Ill. Rebau NatH 1: 431 (1879). I Västindien och de tropiska delarna af Sydamerika lefva öfver 100 olika arter sockerfåglar. (Stuxberg o.) Floderus 3: 91 (1903). DjurVärld 10: 517 (1963; i pl., om familjen).
2) [fåglarna är honungsätare] om vissa till familjen Meliphagidæ hörande sydafrikanska fåglar, dels i uttr. Gurneys sockerfågel, fågeln Promerops gurneyi Verreaux, dels i ssgn kap-sockerfågel, fågeln Promerops cafer Lin. (DjurVärld 10: 393 (1963)). DjurVärld 10: 393 (1963).
(1, 3) -FÄLT. [jfr t. zuckerfeld] (numera bl. tillf.) = -bets- l. -rörs-fält. Oldendorp 1: 81 (1786).
-FÄRG.
1) (numera föga br.) = -kulör. AHB 1: 67 (1859).
2) (numera mindre br.) = karamell-färg 2. Under benämningen karamell- eller sockerfärger förekommer en mängd olika på konstgjord väg framställda organiska färgämnen. Varulex. Livsm. 415 (1942).
-FÖRANDE, p. adj. (i sht i fackspr.) som innehåller socker; i sht om växt l. växtdel l. frukt. Som bekant äro sockerröret och sockerbetan de två sockerförande växter, vilka (osv.). LAHT 1926, s. 213. —
-FÖRBAND. (förr) om sårförband med en pulverformig blandning av naftalin, socker o. jodoform o. d. Hygiea 1884, s. 35. —
-FÖRBRUKARE. jfr för-bruka b. Östergren (1943).
-FÖRBRUKNING. jfr för-bruka c. Klason Sockerh. 21 (1891).
-FÖRBRÄNNING. (i fackspr.) jfr förbränning, sbst.1 1 b. 2NF 26: 233 (1917).
-FÖRENING. (i fackspr.) = -derivat. Schulthess (1885).
-FÖRLUST. förlust av socker; särsk. om den förlust som uppkommer vid sockerbetornas lagring o. bearbetning vid sockerbruk. Grönberger Hvitbet. 33 (1872).
-FÖRRÅD. SFS 1905, nr 32, s. 7. —
-FÖRSÄLJNING. Crusenstolpe Ställn. 12: 79 (1848).
-FÖRTULLNING. LAHT 1905, s. 249. —
-FÖRTÄRING. särsk. (numera föga br.) om åtgång l. förbrukning av socker. Möller 3: 529 (1790). Ribbing LämplReform. 31 (1894).
-GALLER. (i sht förr) galler på vilket socker läggs (t. ex. vid beredning av glögg). Hasselblad Studenth. 16 (1918).
-GARN. (förr) om otvinnat jutegarn (främst) använt omkring sockertoppar. Almström Handelsv. 405 (1845). Sockergarn. Var en stor artikel, då sockertopparna voro på modet. Rig 1941, s. 15. —
-GARNERAD, p. adj. DN(B) 1959, nr 6, s. 8 (om bulle).
-GLAS. [jfr t. zuckerglas] (†) glas (se d. o. 2 b) l. glasbehållare för socker l. av den typ som användes för socker; särsk. om glas l. glasbehållare för kemiskt bruk. OrdnLilleTull. 1658, s. D 2 b. Rinman JärnH 757 (1782; för kemiskt bruk). Heinrich (1828).
-GLASERA, -ing. kok. jfr glasera 3; ss. vbalsbst. -ing ofta konkret, om sockerglasyr; särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. Möller 2: 1468 (1785: sockerglacering; konkret). Montell Frun 99 (1898).
-GLASYR. kok. jfr glasyr 4. Klint (1906).
-GOSSE. (numera mindre br.) nedsättande: ”söt” (mammas) gosse l. dyl. ”Kommen nu, sockergossar!” ropade .. (en av skolpojkarna till antagonisterna), ”så ska vi piska dammet ur jackorna på er”. Blanche FlStadsg. 55 (1847).
-GRAD. jfr grad, sbst.1 3. Sockerlag kokas av socker och vatten till önskad sockergrad. Escoffier 2: 231 (1928).
-GRIPARE. jfr gripare 2 o. -tång, sbst.2 SvD(A) 1914, nr 342, s. 6.
(1 d) -GRIS.
1) (i sht förr) om grisformig sötsak; jfr -figur. Östergren (1943).
2) om person; jfr gris, sbst. 3.
a) (numera mindre br.) ss. smeksam l. nedsättande beteckning för person som tycker mycket om sötsaker, ”gottegris”. Sockergris .. (dvs.) svag för sötsaker. Tholander Ordl. (1872). Sundbeck Elsa 44 (1897; nedsättande). IllSvOrdb. (1964).
b) ss. smeksam benämning på person som man tycker mycket om; jfr -gryn 2 o. socker 1 f α, 4. Bellman (BellmS) 4: 132 (1771).
(1, 1 d) -GRYN.
1) litet runt gryn av socker; äv. (i sht om ä. förh.) om konfekt l. karamell i form av frön l. andra grynformigt uppskurna växtdelar överdragna med en torr o. hård skorpa av socker; jfr -plommon 2, -ärt 2. Lenngren (SVS) 1: 14 (1775). Sockergryn .. (dvs.) Konfekt i form af gryn el. små kulor, aniskorn m. m. öfverdragna med socker. Weste FörslSAOB (c. 1817). Sockergryn .. (dvs.) litet runt gryn av socker. IllSvOrdb. (1955). jfr anis-, kummin-sockergryn.
2) bildl.; särsk. ss. smeksam benämning på person (särsk. barn l. käresta) som man tycker mycket om, älskling, kära vän o. d.; jfr -pulla 2, -ros 2 o. socker 1 f α, 4. Stackars mit sockergryn! Hvad det måtte vara svårt at vara si så där lättskrämd utaf sig! Stridsberg Friman 50 (1798). Artighetens sockergryn trilla fram ur allas läppar. Bremer TecknHvard. 1: 169 (1828). Ssgr (till -gryn 1; i sht om ä. förh.): sockergryns-ask. Almqvist JK 12 (1835). -dosa. jfr -gryns-ask. Runeberg (SVS) 3: 130 (1836). -kaka. kaka beströdd med sockergryn. Bellman SkrNS 2: 300 (c. 1780). -rulle. jfr rulle, sbst.3 3 c. Carlén TatS 1: 119 (1866). I grant papper utstofferade sockergrynsrullar. Grafström Kond. 2 (1892).
-GRÄS. (föga br.)
1) om sockerdurra. Jönsson Gagnv. 96 (1910).
2) bot. o. trädg. det ss. prydnadsväxt odlade, från Sydeuropa härstammande gräset Erianthus ravennæ P.B. (som har sockerhaltig stjälkbas). HbTrädg. 6: 91 (1876).
(1 f α, 4) -GUBBE. (numera bl. tillf.) jfr -gryn 2. Hummel Fruarne 15 (1797).
(1 d) -GURKA. (numera föga br.) gurka kokad i lag (se lag, sbst.2 1) gjord på socker o. kryddor, syltgurka. Hagdahl Kok. 1109 (1879). Cannelin 705 (1938).
-HACK. (förr) om (sockerskrin med särskild tanke på dess) anordning för sönderdelning av socker, väsentligen bestående av en sockerkniv. Östergren Ant. 3/2 1930. GbgP 1948, nr 136, s. 15. —
-HACKA. (förr) jfr hacka, sbst.1 2, o. -hack. BoupptVäxjö 1847.
-HAGEL. (†) = -kula; jfr hagel, sbst.1 5. Lind 1: 1884 (1749). Möller (1807).
-HALT. jfr halt, sbst.1 1. Berzelius ÅrsbVetA 1822, s. 130. Ssgr (i fackspr.): sockerhalts-bestämning. LAHT 1905, s. 245. -mätare. (sockerhalt-) apparat varmed en lösnings sockerhalt mätes, sackarimeter. Jungberg (1873).
-HALTIG. jfr haltig 1. Berzelius Kemi 4: 224 (1827; om saft tappad ur sockerlönn).
-HAMMARE. [jfr t. zuckerhammer] (förr) hammare använd att krossa (topp)socker med. BoupptVäxjö 1788.
-HANDEL. [jfr t. zuckerhandel] handel med socker. Möller 2: 1468 (1785).
-HANDLARE. [jfr t. zuckerhändler] (numera bl. tillf.) person som driver handel med socker. Björkegren 2596 (1786).
-HANTERING. jfr hantering II. SvGeogrÅb. 1945, s. 76.
(1 f α) -HERRE. (numera föga br.) om vek l. känslopjunkande herre. Rademine Knigge 2: 172 (1804).
-HIRS. bot. = -durra. UB 5: 490 (1874).
(1 f α, 4) -HJÄRTA. (vard.) jfr -gryn 2. Envallsson Casper 17 (1797).
-HOLTS. [möjl. utlöst ur l. elliptiskt för socker-kisten-holts] (†) sockerkistträ, sockerkist; jfr -trä 1. BoupptSthm 1678, s. 1020 b. Nytt Swart Syskrin af Sockerholtz med Grönt Samet på locket. Därs. s. 1021 b. —
-HONUNG. [jfr t. zuckerhonig]
1) (†) om den särskilt rena honung som erhålls därigm att vaxkakorna ställs på kant o. honungen får självrinna, jungfruhonung. Koch Biskiöts. 98 (1753).
2) (förr) om konstgjord honung framställd av socker. Rosendahl Farm. 454 (1897).
3) (†) honung framställd gm intorkning av palmsaft. Wikström ÅrsbVetA 1833, s. 125. —
-HUGGARE. (förr) sockerkniv. Almqvist Törnr. 3: 170 (1850).
-HUGGNINGS-MASKIN. (förr) jfr -huggare. BoupptVäxjö 1872.
-HUGG-SKRIN. (förr) med sockerkniv försett skrin, sockerskrin. SvT 1852, nr 149, s. 4. —
-HUMUS. (föga br.) om den bruna massa som erhålles då kolhydrater nedbrytes. LAHT 1923, s. 326. —
-HUNGER. (mera tillf.) jfr hunger 2. Östergren (1943).
-HUS. [jfr t. zuckerhaus] hus för framställning l. magasinering o. d. av socker, sockerfabrik; numera bl. om den avdelning i sockerfabrik där sockret kokas, centrifugeras o. vägs; jfr -koknings-hus. BoupptSthm 1684, s. 761 a. SvSocker 112 (1970).
(1 f α) -HUSTRU. (numera bl. tillf.) jfr -gryn 2 o. socker 4. Adlersparre BrHustru 101 (1811).
(1 d) -HÄST. (i sht förr) jfr -figur. VDAkt. 1714, nr 28. —
-IMPORT. Agardh (o. Ljungberg) II. 1: 154 (1854).
-INDUSTRI. SvT 1852, nr 17, s. 4. —
-INFÖRSEL~020. införsel (se d. o. 2) av socker (till ett land), sockerimport. SP 1792, nr 24, s. 2. —
-INNEHAV~102, äv. ~200. särsk. konkret. SvD(A) 1916, nr 291, s. 6. —
-INVERSION. kem. om invertering (se invertera 1 c) av socker. KemT 1912, s. 95. —
-IS. (†) poröst (isliknande) sockeröverdrag på bakverk, glasyr. Rålamb 14: 113 (1690).
-JORD. (†)
1) om den svampartade, sockerhaltiga märgen i sockerrör. Regnér Begr. 264 (1803). Sockerrör, hvaruti fins en lös massa, som kallas Sockerjord, af hvilken Socker och Sirap kokas. Hartman Geogr. 90 (1806).
2) [jfr t. zuckererde] om råsocker som renats gm upplösning i kalkvatten o. kristallisering. Berlin Vextchem. 46 (1835).
3) om den ur vassla erhållna bruna massa vars huvudbeståndsdel utgörs av mjölksocker. 2UB 4: 356 (1899).
4) om benkol som använts vid rening av råsocker. Dædalus 1947, s. 42 (1859).
-JOURNAL. (förr) (av statlig kontrollant förd) journal över en fabriks sockerproduktion, produkternas sockerhalt o. d. PT 1908, nr 181 A, s. 3. —
-JÄRN. (förr) sockerkniv. Silfwer .. 1. Såckerjärn 13. lod 2ne Såckertänger 4 1/2 lod. BoupptToftnäs 1768.
-JÄSNING. (i fackspr.)
1) jäsning varvid stärkelse omvandlas till socker. Berzelius Kemi 5: 764 (1828).
2) jäsning av lösning innehållande socker (varvid alkohol o. kolsyra bildas). Bolin KemVerkst. 61 (1942). Bergstrand SvLäkS 191 (1958).
(1 d) -KAKA. [fsv. sokerkaka] kaka bakad med socker i degen l. smeten; numera bl. om en i form gräddad mjuk större kaka bakad med ägg, socker o. mjöl (o. andra ingredienser) i smeten o. avsedd att delas i mindre stycken vid förtäring (förr äv. i utvidgad anv., om tårta med bottnar (se botten I 1 o) av sådan kaka). Apotekare .. bereda .. (bl. a.) vthdragne läckedomar, knöpler, små sockerkakur. Schroderus Comenius 796 (1639). (Sv.) Sockerkaka .. ibl. (fr.) tarte. Schulthess (1885). Fru Lisander skrattade obekymrat och bjöd fru Blomkvist ta för sig av sockerkakan. Lindgren MästBlomkv. 52 (1946). Ssgr: sockerkaks-bit. Östergren (1943). -deg. StKokb. 42 (1940). -form. (-kake- 1808. -kaks- 1880 osv.) jfr form II 1. BoupptVäxjö 1808. -mix; best. -en; pl. -er l. -ar. [senare leden är eng. mix, blandning, till mix (se mixa)] färdigberett pulver till sockerkaka. JordbrFörenBl(C) 1958, nr 5, s. 14. -skiva. Wassing Dödgr. 100 (1958). -smet. Landsm. VIII. 2: 41 (1891).
-KALK. (numera bl. i skildring av ä. förh.) färglös vit massa framställd gm blandning av släckt kalk, socker o. vatten o. blandningens indunstning, kalciumsackarat; äv. om utfällning ur vattenutspädd melass (som är föremål för ursockring), trikalciumsackarat. Berzelius ÅrsbVetA 1839, s. 425. De vigtigaste (förbättringarna vid betsockertillverkning) äro följande. .. Med afseende på sockerutvinningen ur melassen: sockrets afskiljande såsom sockerbaryt genom dialysering enligt Dubrunfaut och såsom sockerkalk enligt Scheibler. TT 1874, s. 261. Melassen användes vid ett par fabriker för tillverkning af sockerkalk, hvilken sedermera begagnas i stället för kalk till betsaftens saturering. Därs. 1899, Allm. s. 341. —
-KAMPANJ. betkampanj; jfr kampanj, sbst.2 4 a. Klason Sockerh. 52 (1891).
-KANARIE. (-knarrij) (förr) = kanarie-socker; jfr kanarie, sbst.1 anm., o. socker 1 anm. d. VaruhusR 1541.
(1 (d)) -KANDEL, m. (-candel) [jfr t. zuckerkandel; senare leden är en ombildning av kandi (se kandi o. -kandi)] (†) = -kandi; jfr socker 1 anm. e. Stiernstolpe Blumauer 3: 38 (1814).
(1 (d)) -KANDI. [fsv. sokerkandi; jfr mlt. suckerkandi(t), t. zuckerkandi] (förr) = kandi; äv. [jfr t. weisser kandizucker] i uttr. vitt sockerkandi; jfr kandi anm., socker 1 anm. f o. -kandel. BOlavi 2 b (1578). ApotT 1698, s. 68 (: Hwijt). I går jag mötte'n. Han såg vänlig ut / .. Och gaf mig sockerkandi ur en strut. Snoilsky 4: 62 (1887). Heidenstam Dikt. 186 (1895).
(1 d) -KANEL. (†) stycke av kanel (se d. o. 1) överdraget med socker. Lind 1: 1885 (1749).
-KANNA. (numera bl. i skildring av ä. förh.) kanna för l. med socker. Seitz Glas. 101 (cit. fr. 1626).
(1 d) -KARAMELL. jfr karamell 2; äv. bildl., ss. smeknamn (jfr socker 1 f α, 4). PhysSH 146 (1781). Bellman (BellmS) 6: 146 (1790; ss. smeknamn).
-KIESEN-HOLTZ, se -kistenholts.
-KIST ~ɟis4t, r. l. m.; best. -en. (-kis 18241847 (: Sockerkisbord). -kist 1840 osv.) [utlöst ur ssgrna sockerkist-trä o. -träd; formen -kis beror sannol. på oriktig upplösning av ssgrna] om (urspr. för tillverkning av sockerkistor använt) finare, rödaktigt (om mahogny påminnande) träslag l. virke som erhålles av det i sht i Brasilien o. Västindien växande trädet Cedrela odorata Lin., västindiskt cederträ; äv. i utvidgad anv., om trädet; jfr -holts, sockerkist-trä, sockerkist-träd, -kisten-holts. DA 1824, nr 6, Bih. s. 8. Sockerkist är .. så lös att den blott brukas till kistor omkring socker, som skickas till osz från Westindien. Berlin Lsb. 172 (1852). BonnierLex. 3: 135 (1962). Ssgr: sockerkist-bord. (i sht förr) BoupptVäxjö 1847. -möbel. (i sht förr) DA 1824, nr 76, Bih. s. 1. —
-KISTA. [jfr t. zuckerkiste] (i sht förr) jfr kista 3 slutet. HovförtärSthm 1642—45, s. 14. Rörsocker kom .. (under 1800-talet) från .. Västindien och Kuba, växelvis i säckar och sockerkistor. Erixon SthmHamnarb. 83 (1949). Ssgr: sockerkist-trä. [möjl. delvis till socker-kist] trä i l. till sockerkista, sockerkist; jfr socker-kisten-holts, socker-trä 1. ÖoL (1852). -träd. [möjl. delvis till socker-kist] (-kist- 1836 osv. -kiste- 1735—36) (†) sockerkistträ, sockerkist; jfr socker-kisten-holts. Ett bord .. af Såckerkiste träd som .. brukas utj Hans Kongl. Maÿts små rum. HusgKamRSthm 1735—36, s. 311. —
-KISTEN-HOLTS. (-kiesen-holt 1673. -kiesen-holtz 1673) [av t. zuckerkistenholz resp. mlt. motsvarighet härtill, till zuckerkiste (se -kista); formen -kiesen- är sannol. felaktig för -kiesten-. — Jfr -holts] (†) sockerkistträ, sockerkist. 2. st. påbegynnte Fanerade Skåp Von Sucher Kiesen holtz. .. 1. Skåp, färdigt, af Sucher Kiesen holt. BoupptSthm 1673, s. 94 b. —
-KITTEL. (i sht i skildring av ä. förh.) kittel för sockerkokning; särsk.
a) använd vid sockerkvarn. Oldendorp 1: 148 (1786).
b) använd av konditor. Grafström Kond. 45 (1892).
(1 d) -KLIFS. (†) sötsaker; jfr klifs, sbst.1 1. Lindestolpe Matk. 52 (1714: sockerklefs). Dens. Färg. 35 (1720).
-KLOFT. (†) (bygelformad?) sockertång (se -tång, sbst.2). BoupptVäxjö 1788. Därs. 1790.
-KNARRIJ, se -kanari.
(3) -KNIPPE. (numera bl. tillf.) knippe av sockerrör. Dahlstierna (SVS) 53 (1698; i bild).
-KNIV. (förr) knivliknande redskap för sönderdelning av toppsocker; särsk. om sådant redskap i sockerlåda l. sockerskrin. HovförtärSthm 1715 B, s. 345. —
-KNÄCK. (förr) om sockerkula använd ss. husmedel mot förstoppning. Hoorn Jordg. 1: 311 (1697).
-KOK. (i fackspr.) jfr kok, sbst.1 1 b, o. -kokning. LAHT 1905, s. 247. —
-KOKANDE. = -kokning. Oldendorp 1: 25 (1786).
-KOKARE. person som sysslar med sockerkokning; särsk. om person som yrkesmässigt utför sockerkokning vid sockerbruk o. d.; jfr -sjudare. Rothof 210 (1762). YrkesförtArbFörmedl. 12 (1952).
-KOKERI30~102 l. 10104. (numera bl. tillf.) sockerkokning; äv. konkret, om anläggning för sådan kokning. (Stenhammar o.) Palmblad 2: 251 (1826). Jernlådor och formar för sockerkokerier. JernkA 1871, s. 93. —
-KOKNING. kokning av socker; i sht (i fackspr.) om olika led i sockerframställningen, särsk. dels om inkokning l. (o. numera bl.) indunstning under vakuum i kokpannor av tjocksaft, så att socker faller ut i kristaller (som avskiljes gm centrifugering), dels om motsv. procedur vid raffinering av råsocker; jfr -sjudning. VetAH 1751, s. 150. Sockerkokning .. (dvs.) Sockers kokning. Weste FörslSAOB (c. 1817). Under vintermånaderna, då sockerkokningen af hvitbetor företages, bibehåller sig saften oförändrad i kallt rum flera timmar efter betornas rifning. Åkerman KemTechn. 2: 134 (1832). Sockerkokning .. (dvs.) Råsockrets raffinering genom kokning. Dalin (1854). Högstedt KokB 573 (1920; för framställning av konfekt). Sockerkokningen var länge en svår konst, som krävde stor yrkesskicklighet och lång vana hos sockerkokaren. SvSocker 58 (1970). särsk. (†) konkret, om anläggning för sådan kokning. (Bladh o.) Hornstedt 143 (1784). Ssgr: sockerkoknings-apparat. (numera bl. i skildring av ä. förh.) Pasch ÅrsbVetA 1833, s. 69. -hus. (numera bl. i skildring av ä. förh.) = socker-hus. Oldendorp 1: 233 (1786). Bremer NVerld. 3: 145 (1854).
-KOL. [jfr t. zuckerkohle (i bet. 2)]
1) kem. askfritt kol (se kol, sbst.1 1 a) som erhålles vid torrdestillering av omkristalliserat socker. Berzelius ÅrsbVetA 1846, s. 18.
2) (förr) vid rening av tunnsaft använt benkol (brukat ss. gödningsmedel). TLandtmKommunEkon. 1858, s. 218. —
-KOLONI. (numera bl. i skildring av ä. förh.) koloni (se d. o. 2) där rörsockerodling l. sockerindustri var huvudnäring. SPF 1843, s. 291. —
-KOMMISSION. jfr kommission 5. SFS 1905, nr 8, s. 1. —
-KOMPANI. (förr) handelskompani för raffinering o. handel med socker; äv. om (byggnad med) kompaniets lokaler; jfr kompani 3 c. Stiernman Com. 3: 774 (1669). Bärare löhn .. för .. Såcker ifrån Såcker Compagniet till Slåttet. HovförtärSthm 1690 A, s. 372. —
-KONCENTRATION. (i fackspr.) koncentration l. (stark) halt av socker i lösning o. d. Ljungdahl ÄmnSj. 69 (1930; i urin).
(1 d) -KONFEKT. (i sht förr) jfr konfekt 1. VaruhusR 1540.
(1 d) -KONFEKTYR. (i sht förr) Hasselquist Resa 551 (1752).
(1, 1 d) -KONSERV. (numera föga br.) med socker inkokt l. konserverad frukt l. inkokta osv. växtdelar; marmelad; jfr konserv 1, 2. (Eng.) Marmelade .. (sv.) et socker-conserwe. Serenius Ll 2 a (1734). Björkman (1889).
-KONSUMTION. LAHT 1892, s. 10. —
-KONTOR(ET). (förr) om ett av grosshandlare o. rederier i Sthm för sockerhandeln upprättat kontor, som hade rätt att uppta en avgift på importerat socker mot förpliktelse att ständigt hålla socker i lager o. försälja detta till ett fastställt pris. BoupptSthm 1685, s. 1528 b. —
-KONTROLL. jfr kontroll 2. Östergren (1943).
-KONTROLLANT. jfr -kontroll. Östergren (1943).
-KONTROLLÖR. jfr -kontroll. InkBeskattnNorrk. 1911, s. 30. —
-KONVENTION. (numera mindre br.) hist. jfr konvention 2 a o. -union(en). EkonT 1902, s. 285. 1864 kom .. en sockerkonvention till stånd mellan Belgien, England, Frankrike och Nederländerna. 2NF 26: 237 (1917).
-KORN. korn (se d. o. 6) av socker; äv. bildl. Thet första sockerkornet emoot korsens bitterheet, är .. (Jesu ord:) åter en liten tijdh och j fåå see migh. PErici Musæus 2: 56 a (1582). Småm Barnom, är .. en handful Suckerkorn fast kärare, än ett stoort stycke Arabiskt Guld. PJGothus Pollio EwLijff H 8 a (1602). 2NF 26: 222 (1917).
-KORT. ransoneringskort för socker. SFS 1916, s. 1072.
(1 d) -KRANS. jfr krans 3 b. Fröding ESkr. 2: 46 (1891).
(1 d) -KRINGLA. kringelformigt sockerbakverk (av främst ägg, socker o. mjöl); äv. (o. i fråga om nutida bakverk bl.): kringla med sockrad yta. Broocman Hush. 6: 15 (1736). SAOBArkSakkSvar (1980; med sockrad yta).
-KRISTALL. (i sht i fackspr.) jfr kristall 1. Fischerström SåckerK 27 (1791). SvVäxtförädl. 1: 380 (1951).
-KROSS. (förr) jfr kross, sbst.1 2. Björkman (1889).
-KROSSARE. (förr) jfr krossare 2 b o. -kross. Schulthess (1885).
-KRYP. (†) = silver-fisk 3. ÖoL (1852).
-KRÄMARE. [jfr t. zuckerkrämer] (†) om person som driver handel med socker. Lind (1749; under zucker-krämer). SP 1792, nr 52, s. 2. —
-KULA. [jfr t. zuckerkugel] särsk. (i sht förr): sockerkaramell i form av en liten kula, sockerpulla. Linné Gothl. 266 (1745). ArbB 29 (1887).
(3) -KULTUR. (numera bl. tillf.) jfr kultur 2. SP 1792, nr 6, s. 3. —
-KULÖR. (i fackspr.) = kulör 2 b; jfr -färg 1, -soja. Almström KemTekn. 2: 204 (1845).
-KVALITET. i sht handel. jfr kvalitet 1 c. Klason Sockerh. 33 (1891).
-KVANTITET. (i sht i fackspr.) jfr kvantitet 6. SvKock. 167 (1837).
-KVARN. (förr) kvarn l. industriell anläggning för utpressande av saften ur sockerrör; äv. om kvarn för malning av socker. Kankel Hemmersam 45 (1674; om industriell anläggning). Toppen .. (på sockerröret) afskiljes och det öfriga delas i stycken på 3 à 4 fots längd och pressas sedan i en sockerqvarn emellan jern eller trävalsar. Nisbeth 1544 (1870). Auerbach (1913; för malning av socker).
-KYP. (numera föga br.) färgvätska beredd gm upplösning av socker (stärkelsesocker) i kali- l. natronhaltigt vatten. UB 5: 511 (1874). Keyser Kemien 3: 344 (1876).
-KÄNNARE. jfr kännare 2. SP 1792, nr 9, s. 1. —
-KÄRL. jfr kärl 1. Wikforss 2: 1061 (1804).
-LADA, se -låda anm.
-LAG, sbst.1 (i sht om ä. utländska förh.) lag (se lag, sbst.1 1) för reglerande av sockertull l. sockerskatt o. d. Klason Sockerh. 44 (1891).
-LAG, sbst.2 till konservering av matvaror l. vid bakning o. d. använd vätska som erhålles därigm att socker löses i vatten; äv. bildl.; jfr lag, sbst.2 1, o. -lake 1. Valleria Hush. 52 (c. 1710). Han vart aldrig tillräckligt världsman, för att i stora sällskap kandera sin högtidligt uttråkade uppsyn i den konventionella förbindlighetens sockerlag. Lindqvist Herr. 349 (1917).
-LAGER.
1) lager (se lager, sbst.3 1) bestående av socker. Grönberger Hvitbet. 28 (1872).
2) upplag l. förråd av socker; jfr lager, sbst.3 2. NerAlleh. 1871, nr 53, s. 4. —
-LAKE.
1) = -lag, sbst.2 (jfr lake, sbst.4 1 slutet); äv. bildl. När torra Sanning wil för hårdt och bittert smaka, / Må hon wäl spädas vt med slughetz sockerlaka. Kolmodin QvSp. 1: 459 (1732). Langlet Husm. 584 (1884).
2) (förr) om (uttappad) lönnsav varav socker utvanns. Retzius FlOec. 7 (1806).
-LAST. (skepps)last bestående av socker. Crusenstolpe Ställn. 12: 80 (1848).
(1 f α) -LEN. inställsamt l. överdrivet len, honungslen. Jansson 103:an 88 (1921; i pl., om ord).
-LERA. (förr) om med sand blandad lera som vid däckning (se däcka, v.2) användes att övertäcka råsockret med; jfr -brukslera. Dædalus 1949, s. 83 (1746).
-LIK, adj. Östergren (1943).
-LIKNANDE, p. adj. Bolin LevDödMater. 29 (1929).
(1 f α) -LILJA. (i vitter stil l. skämts.) jfr lilja 1 d γ. Hör Cajsa Stina du, min ros, min socker-lilja! Bellman (BellmS) 4: 215 (1777).
-LIM. (†) gluten. NorrlS 1—6: 42 (c. 1770).
(1 d) -LINGON. (numera mindre br.) i pl.: (väl) sockrad (finare) lingonsylt; äv. dels (i utvidgad anv.) om sirapslingon, dels om (sockrade l. med socker förtärda) vattenlingon. Almqvist Smar. 419 (1845). Östergren (1943; äv. om siraps- l. vattenlingon).
-LUT. (†) sockerlösning som erhålls gm extraktion av sockerbetor. LAHT 1892, s. 134. —
-LÅDA. låda för l. med socker; äv. (om ä. förh.) om låda l. skrin med där fastgjord sockerkniv, sockerskrin. Tomma sockerlådor. KryddRSthm 1556, s. 21. Brun Såcker låda med Knif samt lås och nyckel. BoupptRasbo 1756. Av några sockerlådor tillverkade han ett bokskåp. Moberg Sedebetyg 302 (1935). Anm. I nedanstående språkprov kan möjligen Socker Lada vara en folketymologisk ombildning av choklad [jfr d. sukkerlade, choklad] Allahanda Confectt .. Fene kåels confectt Socker Lada. KryddRSthm 1556, s. 5. Ssgr (i sht förr): sockerlåds-hylla. hylla tillverkad av trä l. bräder från sockerlådor. Heerberger NVard. 240 (1936). -mahogny. om mahognyträ som användes för tillverkning av sockerlådor. Kleen Kvinn. 56 (1910).
-LÅNG ~loŋ2, r.; best. -en; pl. -ar. [senare leden är en substantivering av lång] (tillf.) om konjaksgrogg med sockerdricka (i stället för vatten). Östergren (1943).
-LÖNN.
1) bot. (det nordamerikanska) trädet Acer saccharum Marsh (ur vars starkt sockerhaltiga saft socker kan beredas); i sht förr äv.: silverlönn. PKalm (1749) hos Linné Bref I. 8: 48. Östergren (1943; äv. om silverlönn).
2) (mindre br.) rumslönn. BonnierKL Suppl.: 13 (1929). Laurent-Täckholm o. Stenlid BlomstLex. 7 (1946).
-LÖS. utan socker l. osockrad o. d. CFDahlgren 4: 292 (1831).
-LÖSNING. (i fackspr.) lösning (se lösning, sbst.2 I 4) innehållande socker; särsk. om lösning erhållen gm extraktion av sockerbetor. Pasch ÅrsbVetA 1837, s. 96. —
-MAGASIN. magasin för förvaring av socker. SC 3: 225 (1822).
-MAJS. bot. om (det företrädesvis i varmare länder, i sht Amerika, odlade) sädesslaget Zea mays Lin. f. saccharata Körnicke & Werner (med sockerrika frön). LAHT 1889, s. 369. —
-MAKARE. [jfr t. zuckermacher] (numera bl. i skildring av ä. förh.) person som (yrkesmässigt) framställde socker. HovförtärSthm 1650, s. 217.
(1 d) -MAKRON. (i sht förr) HovförtärSthm 1734, s. 164 (: Såcker Macroner).
-MALNING. sönderdelning av socker gm malning. Bremer NVerld. 3: 57 (1854).
(1 f α) -MAMMA. (numera mindre br.) söt l. ”gullig” mamma. MoB 2: 132 (1796).
-MAMSELL. (†) ung kvinna som säljer sötsaker l. sockerbagerivaror (i bod l. stånd). Braun Calle 23 (1843; på marknad). SthmFig. 1846, s. 406.
(1 d) -MANDEL. [jfr t. zuckermandel] med socker överdragen mandel. HovförtärSthm 1680 B, s. 279. —
-MANUFAKTUR. [jfr t. zuckermanufaktur] (förr) jfr manufaktur 3. Wägner SkånKommiss. 102 (i handl. fr. 1672).
-MARKNAD. i sht handel. jfr marknad 2; ofta i sg. best. AHB 1: 22 (1859).
-MASKOVAD. (†) = maskovad-socker. Såcker-Mascovade, Barbados eller brunt socker. PH 6: 4001 (1756).
-MASSA. massa (se massa, sbst.2 1 a) vari socker ingår som huvudingrediens; särsk. om fyllmassa (se d. o. 2). Pasch ÅrsbVetA 1828, s. 70. särsk. kondit. till 1 d; jfr massa, sbst.2 1 a δ. Grafström Kond. 11 (1892).
-MELISSA. (tillf.) = meliss, sbst.2 1. TurÅ 1934, s. 323 (: sockermelisa).
-MELON. [jfr t. zuckermelone] (numera föga br.) om den från Asien o. Afrika härstammande gurkväxten Cucumis melo Lin. (med mycket söt smak), melon. Serenius Kk 2 b (1734). Hedin Jerus. 155 (1917).
-MILLA. [benämningen möjl. föranledd av det vita pudret på bladen] (föga br.) växten Chenopodium album Lin., svinmålla. Bolin Åkerogräs. 142 (1926; från Skåne).
-MISSBRUK~02 l. ~20. jfr miss-bruk 1 c. Bolin VFöda 61 (1933).
-MJÖL. [jfr t. zuckermehl] (numera bl. mera tillf.) (krossat) mjölfint socker; förr särsk.: florsocker l. pudersocker; jfr mjöl 2. Wikforss 2: 1061 (1804). Man har (i Tyskl.) även givit barnet sockermjöl för att avlägsna (barnsjukdomen) torsk. Arv 1949, s. 126 (sannol. övers. av t. zuckermehl).
-MOLEKYL. (i fackspr.) Grönberger Hvitbet. 20 (1872). Varje sockermolekyl är en komplicerad bildning av kol-, väte- och syrepartiklar, av atomer av dessa tre element. (Flechtner o.) Gustaver Mater. 14 (1943).
-MUN. [jfr t. zuckermund] (vard.)
1) till 1: mun l. (metonymiskt) person som tycker mycket om socker l. sötsaker o. d. Med pudradt hår och högförnäma miner / de ädla damer sutto i en rund / och smuttade med tillsnörpt sockermund / af crêmer ur kinesiska porsliner. Sturzen-Becker 5: 86 (1844, 1862); möjl. till 2. SvTyHlex. (1851).
2) till 1 f α: (liten) sockersöt mun; äv. bildl., dels: mun l. (metonymiskt) person som säger insmickrande l. sockersöta saker, dels ss. smeksam benämning på person. Wachta digh för Sockermunn och Peparhiärta. Grubb 842 (1665). Män lät, o Konung, lät ey Nå'n din' Tankar willa; / Tro ey en Främling för des söta sokker-Munn! Börk Darius 224 (1688). Sockermun! sade han och sträckte ut armen efter hennes liv. Moberg Rid 280 (1941).
3) (†) till 1 d, om ett halvmånformigt, sockerbestrött bakverk; jfr mun, sbst.1 6. Langlet Husm. 50 (1884).
(1 d) -MUNK. (†) uppöst bakverk (med socker ss. en av ingredienserna) som efter kokning i flottyr rullats i strösocker, munk. Bellman (BellmS) 8: 38 (1765).
(1 d) -MUST. (†) om must (se d. o. 1 slutet) som innehåller mycket socker (o. därför är mycket söt). (I himlen) skal min pust / Förbytas vti lust, / Min gråt i socker-must. Kolmodin Dufv. 63 (1734). (dvs. när jag läste Guds ord) en Himmelsk socker-must / Alla ådror genomrände. Därs. 277.
(1 d) -MYSK. (†) om ett slags krydda blandad med socker; jfr mysk, sbst.1 1. KryddRSthm 1560 A, s. 79 (: Sucher muskus).
-MÅTT. jfr mått, sbst.4 1 b. BoupptVäxjö 1882.
-MÄNGD, r. l. f. Forsberg Sockerb. 9 (1888).
-MÄRKE. (†) växten Sium sisarum Lin., sockerrot; jfr märke, sbst.2 1. Fries Ordb. (c. 1870). Schulthess (1885).
-MÄSTARE. (förr) person som förestod (sockerkokningen i) sockerbruk o. d.; jfr mästare 10. BoupptSthm 1682, s. 561 a. —
-MÄTARE. (numera föga br.) sackarimeter, sockerhaltsmätare; jfr -provare. Schulthess (1885).
-MÄTTAD, p. adj. mättad (se mätta, v. 2 b) med socker; särsk. (kem.) motsv. mätta, v. 2 b γ. Melin AndÖstsluttn. 187 (1931; om mark vid sockerkvarn). Sockermättad lösning. Östergren (1943).
-NEDBRYTNING~020. (i fackspr.) jfr ned-bryta 4 a. Människans anormala, patologiska sockernedbrytningar, t. ex. vid sockersjuka. SvDÅb. 14: 163 (1937).
-NEDERLAG~002, äv. ~200. jfr nederlag 5. SFS 1905, nr 37, s. 2.
(1 f α) -NOS. (numera mindre br.) ss. smeksam benämning på person (l. djur): sötnos. Blenda är en riktig liten sockernos. Säfström Skarpskytt. 10 (1861).
-NÄMND. i uttr. Statens sockernämnd, om en år 1934 tillsatt institution med uppgift att kontrollera att statens överenskommelser med betodlarna efterlevdes (o. vars uppgifter år 1950 överflyttades till Statens jordbruksnämnd). SFS 1932, nr 32, s. 68. —
-NÄRING. jfr näring, sbst.2 3; i sht i sg. best. SFS 1940, s. 737. —
-NÄSTE. [senare leden efter eng. nest (se näste, sbst.4)] (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) om sats (se d. o. 4) av tre i varandra placerade sockerskålar. Berg KinPorsl. 22 (cit. fr. 1768). SvKulturb. 3—4: 89 (1930).
(1, 3) -ODLANDE, p. adj. jfr -odling. Berndtson (1880).
(1, 3) -ODLARE. jfr -odling. Björkman (1889).
(1, 3) -ODLING. odling av sockerrör l. sockerbetor; abstr. o. konkret. Palmblad LbGeogr. 252 (1840; abstr.). Fridner Idriess AustrDjung. 184 (1938; konkret).
-OMSÄTTNING~020. fysiol. om sockerarternas omsättning i människo- l. djurkropp. Pfannenstill Sockersj. 55 (1901).
-OR. (föga br.) om kvalstret Glycyphagus domesticus Deg., som bl. a. lever på torkad frukt, huskvalster; äv. koll. Rendahl Brehm 21: 309 (1931). Östergren (1943).
(1 f α) -ORD. (numera bl. tillf.) i pl.: sockersöta l. sirapssöta ord. Dahlstierna (SVS) 369 (c. 1696).
-PALM. bot. palm vars sockerrika saft används för beredande av palmsocker; särsk. om den i Sydasien hemmahörande o. i ostindiska övärlden odlade palmen Arenga saccharifera Labill. Düben Vextr. 269 (1841). Sockerpalmerna Arenga saccharifera Labill. och Caryota urens L. Simmons Jönsson 42 (1935). Ssg: sockerpalm-släkte(t). bot. växtsläktet Arenga Labill. SvUppslB (1935).
-PALSTERNACKA~1020. (i sht i fackspr.) palsternacka med kort, rund o. sockerrik rot, särsk. i uttr. rund sockerpalsternacka. Broocman Hush. 4: 39 (1736).
-PANNA.
1) (i sht i skildring av ä. förh.) panna för kokning l. bryning av socker; jfr -brynare. BoupptSthm 1669, s. 377.
2) (numera mindre br.) panna för sockerkokning (vid sockerbruk), kokpanna. König LärdÖfn. 5: 128 (1747). 2NF 26: 217 (1917).
(1 f α) -PAPPA. (numera mindre br.) söt l. ”gullig” pappa. MoB 2: 142 (1797).
-PAPPER. [jfr t. zuckerpapier] (förr) (starkt l. grovt, i sht blåfärgat) papper till omslag om toppsocker l. sockertoppar. PH 6: 3997 (1756). Ssg (förr): sockerpappers-filt. jfr filt, sbst.1 3 a. BoupptVäxjö 1856.
(1 d) -PASTILL. pastill av socker (med tillsats av andra ämnen); numera bl. om pastill med överdrag av socker, använd ss. läkemedel l. ss. njutningsmedel. Nyblæus Pharm. 129 (1846). Än i dag finnas sockerpastiller, merendels smaksatta med pepparmyntolja, kvar på apoteken. Gentz Lindgren 239 (1933).
-PATRON. (numera bl. i skildring av ä. förh.) = -bruks-patron. Weste FörslSAOB (c. 1817).
-PILLER. piller väsentligen bestående av socker l. med överdrag av socker; ofta (nedsättande) om homeopatiska piller. Björlin Elsa 55 (1879).
(1 d) -PINNE. (i sht förr) om pinn- l. stångformig sockerkaramell. Hedenstierna FruW 122 (1890). (På Eriksmåla marknad) köper man vit- och rödrandiga sockerpinnar av Karamell-Fian. Moberg Sold. 509 (1944).
(3) -PLANTA. [jfr t. zuckerpflanze] (numera bl. tillf.) planta av sockerrör. Oldendorp 1: 146 (1786).
-PLANTAGE. sockerrörsplantage. VetAH 1756, s. 258. —
-PLANTERARE. (numera bl. tillf.) om förh. i varma länder: person som (yrkesmässigt) odlar sockerrör. Bremer NVerld. 3: 275 (1854).
-PLANTERING. (numera bl. tillf.) om förh. i varma länder; jfr plantera 1 e slutet. Uppå de Antilliska Öarne besitter Fransosen förträffeliga Såcker- och Tobaksplanteringar. König LärdÖfn. 5: 128 (1747). LBÄ 27—28: 105 (1799).
-PLOMMON. [jfr t. zuckerpflaume]
1) (numera föga br.) till 1, om mycket sött plommon; förr särsk. i uttr. gula sockerplommon, om aprikosplommon. Wikforss 2: 1061 (1804). Smirnoff Eneroth 4: 161 (1901: gula; angivet ss. äldre benämning på aprikosplommon).
2) (†) till 1 d, = -gryn 1. Serenius Qq 2 a (1734, 1757).
(1 d) -PLÄTS? l. -PLÄTSE?; anträffat bl. i pl. -er (Sundblad) l. (med t. pluralböjning) -en (ÅgerupArk. Räkn.). (äv. -tz) [efter t. zuckerplätze, f., sannol. av zuckerplätze, pl. av zuckerplatz, liten rund kaka (med avs. på senare leden se plätt, sbst.2); med avs. på senare leden jfr dock äv. t. plätz, blätz, lapp o. d., mlt. pletz, tyglapp, nl. plets, lapp, pannkaka o. d. (se plätt, sbst.2)] (†) = -plätt. ÅgerupArk. Räkn. 1750 (: Sucker Plätzen). Åh, se hvilka rara sockerplätser! Sundblad Tusch 1: 11 (1887). jfr [jfr t. zuckerplätzchen]: Ett slags ”sockerpletschen”, som ”riktigt skulle smälta i munnen”. Bremer Grann. 1: 275 (1837).
(1 d) -PLÄTT. kok. kaka av en (med sked på bakplåt l. dyl. satt) klick av smet bestående av ägg samt (i lika delar) socker o. mjöl; i sht i pl. Warnmark Epigr. B 4 a (1688).
-POLITIK. särsk.: politik (se politik, sbst. 2, 3) ifråga om sockerindustrin. BonnierKL (1927).
-POTATIS. (numera knappast br.) om sort av växten Solanum tuberosum Lin., potatis (vars stamknölar har en särskilt söt smak); äv.: batat (se d. o. 2), sötpotatis. DA 1793, nr 55, Bih. s. 1. Björkman (1889; om sötpotatis). Cannelin 705 (1938).
(1 d) -PRATSEL. [jfr t. zuckerbrezel, zuckerprezel] (†) sockerkringla. Egerin Kokb. 182 (1733: Socker-Pratzel).
(1 f α) -PREDIKARE. [jfr t. zuckerprediger] (†) = honungs-predikare. PErici Musæus 2: 24 b (1582).
-PREMIE. (förr) jfr premie 1. Klason Sockerh. 42 (1891).
(1 f α) -PRINS. (numera föga br.)
1) prins (se d. o. 2) som är ”söt” l. ngn kär o. d.; särsk. i tilltal: ”söta” l. kära prins. Hagberg Shaksp. 3: 129 (1848).
2) ironiskt: tvålfager snobb l. dyl. Han .. smulade sönder hans heder och ära till atomer, kallade honom förförare, pigtjusare och sockerprins. Blomberg Uvd. 149 (1917).
-PRIS. jfr pris, sbst.3 I 1. Posten 1768, s. 77. —
-PRIVILEGIUM. hist. privilegium (för sockerkompaniet) att förädla o. handla med socker. Klason Sockerh. 24 (1891).
-PROCENT. (i fackspr.) jfr procent c. Grönberger Hvitbet. 21 (1872).
-PRODUCENT. jfr producent 2 a. Tyskland är sedan flera år tillbaka verldens störste sockerproducent. Klason Sockerh. 35 (1891).
-PRODUCERANDE, p. adj. jfr producera I 5 c, e. Klason Sockerh. 38 (1891; om länder). 2NF 26: 217 (1917; om växter).
-PRODUKT. jfr produkt 4. SFS 1905, nr 37, s. 14. —
-PRODUKTION. Palmblad LbGeogr. 233 (1851).
-PROV. [jfr t. zuckerprobe]
1) om prov (se d. o. 1) som avser att bestämma sockerhalten i en lösning o. d., sockerhaltsbestämning. Hammarsten FysiolK 518 (1883).
2) konkret: prov (se d. o. 5, 5 c) av socker. Schulthess (1885).
-PROVARE. (numera mindre br.) sackarimeter, sockerhaltsmätare; jfr -mätare. Fock 1Fys. 199 (1853).
-PUDER. (numera bl. tillf.) puderfint (krossat l. malt) socker, puder- l. florsocker; jfr puder 1 b. TullbSthm 3/12 1583. (Halstabletterna) ligga under torkningen inbäddade i sockerpuder. NDA(K) 1926, nr 19, s. 2. —
-PUDRAD, p. adj. [jfr -puder] pudrad med socker, beströdd med sockerpuder. Laurin Minn. 1: 134 (1929).
(1 d) -PULLA.
1) (i sht förr) om sockerpiller l. om ett slags sötsak bestående av anis- l. kumminfrön o. dyl. o. socker; jfr pulla, sbst.1 2 c, o. -gryn 1, -ärt 2. Weste (1807). Homöopatiska sockerpullor. VL 1894, nr 248, s. 2. Kyrklund Sol. 44 (1951).
2) bildl.; jfr pulla, sbst.1 2 a, -gryn 2 o. socker 1 f α, 4. SvTyHlex. (1851). Sin mammas ögonsten och pappas lilla sockerpulla. Dorph GlMinn. 63 (1904).
-PULVER. socker i pulverform. Rålamb 14: 130 (1690).
-PYRAMID. (†) = -topp. Bellman (BellmS) 10: 69 (1787).
-PÅSE. påse för l. med socker. Wiklund Lapp. 10 (1899).
-PÄRON. [jfr t. zuckerbirne]
1) om ett förr odlat päron med starkt sockerhaltig frukt. Rudbeck Samolad 8 (1701). Namnet Sockerpäron betecknar i allmänhet en del vanligen gröna sommarpäronsorter. Eneroth Pom. 1: 82 (1864). Fatab. 1929, s. 84 (c. 1920).
2) (numera föga br.) i pl.: med socker inkokta päron. Till 2 faat Swcker pärunn Sochor 10 lodh. KryddRSthm 1559 C, s. 36. Dalin (1854).
-RAFFINADERI.
1) (†) = -raffinering; äv. om yrket l. konsten att bedriva sockerraffinering. Stiernman Com. 3: 54 (1661). Han är en infödd Swensk, som Såcker-Raffinaderiet af Ungdomen .. lärdt hafwer. Därs. Anlangande Sockerraffinaderij .. (yrkas) att Compagniet icke må tilstädias vthsällia Socker uthi smått. Dens. Riksd. 1521 (1664).
2) (industriell) anläggning för sockerraffinering o. (numera äv.) för tillverkning av produkter av det raffinerade sockret (t. ex. bitsocker, sirap); jfr -bruk, -fabrik, -raffineri. RARP 16: 123 (1693). Stockholm fick ett sockerraffinaderi 1647. (Ekenberg o.) Landin 803 (1894). (Råsockret) används sällan som sådant, utan renas eller raffineras först till hvitt socker, raffinad. Detta sker dock vanligen ej i råsockerfabrikerna, utan i särskilda sockerraffinaderier. 2NF 26: 222 (1917). Ssgr (till -raffinaderi 1, 2; numera bl. i skildring av ä. förh.): sockerraffinaderi-inrättning. sockerraffinaderi. PH 6: 4550 (1757). -verk. sockerraffineringsverk. 2BorgP 7: 510 (1741: såckerrafinaderiewärck).
-RAFFINADÖR. (numera bl. mera tillf.) jfr raffinadör 1. Nordforss (1805). SD 1895, nr 284, s. 5. —
-RAFFINERI. [jfr t. zuckerraffinerei] (numera föga br.) sockerraffinaderi (se d. o. 2), sockerraffineringsverk. Stiernman Com. 3: 55 (1661). Fischerström SåckerK 4 (1791). AtlFinl. 24: 13 (1899).
-RAFFINERING. raffinering (se raffinera 1 a) av socker. SP 1792, nr 9, s. 2. —
-RAFFINERINGS-MASKIN. TT 1898, K. s. 37. —
-RAFFINERINGS-PROCESS. jfr process, sbst.1 1. Berzelius Kemi 4: 227 (1827).
-RAFFINERINGSVERK. (industriell) anläggning för raffinering av socker. LfF 1853, s. 343. —
-RAFFINERVERK~1002. (numera föga br.) sockerraffineringsverk. Stiernman Com. 3: 55 (1661).
-RANSON. särsk. om en i kristid av myndigheterna fastställd tilldelning av socker; jfr ranson, sbst.2 b. Hvar och en som vill spara och utnyttja sin sockerranson på bästa sätt bör skaffa sig sockermåttet (som kostar) Kr. 1: 35. SvD(A) 1917, nr 338 B, s. 1. —
-RANSONERING. jfr ransonera, v.2 2 a, o. -ranson. Sockerransoneringen under första världskriget. Östergren (1943).
(1 d) -RASPBRÖD. (†) raspbröd med mycket socker i. DA 1824, nr 177, s. 1 (: Socker Raspebröd).
-REAGENS. kem. jfr reagens I. Bolin OrgKem. 111 (1925).
-RIK. rik på socker l. som innehåller mycket socker; särsk. om växt l. växtdel. Sockerrika växtdelar. ÖgCorr. 1854, nr 78, s. 1 (om betor). Landin Förfalskn. 47 (1911; om punsch).
-RIKEDOM~002, äv. ~200. [jfr -rik] rikedom på socker. LAHT 1892, s. 131. —
-RIKHET~02, äv. ~20. [jfr -rik] = -rikedom. Östergren (1943).
-RIMMAD, p. adj. i sht kok. svagt sockersaltad; jfr rimma, v.1 II 2. SvD(A) 1926, nr 106, s. 5.
(1 d) -RING. jfr ring, sbst.1 2 q. Claesson YFrey 72 (1968).
-RISSLA. (mindre br.) sockerströare. Rig 1935, s. 121. —
-ROS. [jfr t. zuckerrose]
1) trädg. o. bot. växten Rosa gallica Lin., med stark sötaktig lukt, provinsros. PT 1899, nr 284 A, s. 3.
2) bildl.; jfr -gryn 2. Högberg Jim 280 (1909).
-ROT. bot. o. trädg. om (den sockerhaltiga o. ätliga, äv. till sirapsframställning använda roten av) växten Sium sisarum Lin.; äv. om (roten av) växten Scorzonera hispanica Lin., svartrot; ngn gg äv. om (roten av) växten Tragopogon porrifolius Lin., haverrot; i sht i pl.; jfr -anis, -märke, -ört. HovförtärSthm 1592 C, s. 57. Rötter: Sellerie, Persilia, Rofwor, Rödbetar, Rättikor, Scorzonera, Hafrerot, Sockerrot, Palsternacker, Morötter. VetAH 1740, s. 416. Såckerrot, Sium Sisarum. Af desz Rot kan kokas något Såcker. Rothof 519 (1762). Elfving Kulturv. 116 (1895; om svartrot). (Skorzonerans) köttiga rötter, af trädgårdsodlare äfven benämnda svartrötter, sockerrötter eller .. ringormsrötter, användas skalade och stufvade såsom en smaklig birätt till köttmat. 2UB 4: 217 (1899). Lind o. Liljewall Köksv. 169 (1908; äv. om haverrot). Sockerrötter .. Skalas, förvällas i lätt saltat vatten och serveras som sparris. SvD(A) 1938, nr 40, s. 5. —
-ROTPERSILJA~1020. (numera föga br.) om form av rotpersilja med sockerrik rot. HbTrädg. 2: 74 (1872).
-ROVA. = -beta. MosskT 1887, s. 227. —
-RUSKA ~rus2ka, r. l. f.; best. -an; pl. -or. [till ruska, v.3 (jfr ruska, sbst.2); jfr sand-ruska] i sht kulturhist. strödosa för socker, sockerströare. Bæckström Rörstr. 104 (1930).
(1 d) -RÅN. rån (se rån, sbst.2) med socker i, rån. Valleria Hush. 19 (c. 1710).
(1 d) -RÅTTA.
1) (i sht förr) jfr -figur. Östergren (1943).
2) (vard.) ss. skämts. l. nedsättande benämning på person som tycker mycket om socker l. sötsaker o. d.; jfr -gris 2 a. Weste FörslSAOB (c. 1817).
(1 d) -RÄDISA. (i sht förr) jfr -figur. ZTopelius (1843) hos Vasenius Top. 2: 490.
(1 d) -RÄTT. (numera bl. tillf.) rätt (se rätt, sbst.1 1) i form av sötsaker l. söt rätt. Barnen leka med sin farfars hatt / när på sin årsdag efter sockerrätten / de klädas ut i plagg, som gömts i ätten. Heidenstam Dikt. 185 (1895).
-RÖR. [jfr t. zuckerrohr] koll.: (den i tropiska o. subtropiska trakter, särsk. Indien, Java, Förenta staterna, Brasilien odlade) växten Saccharum officinarum Lin. (med starkt sockerhaltigt strå, vars saft används till sockertillverkning); äv. i individuell anv., om (strået hos) individ av denna växt. Forsius Phys. 203 (1611). Sockerröret är icke .. fullkomligen ihåligt, utan fyldt med en saftig, porös cellmassa, hvilken utgör sjelfva råämnet till socker. Areschoug Düben 429 (1870). Klason Sockerh. 3 (1891; koll.). Sockerröret (i Yang-tsï-kiangdalen) är av det slag, som användes till tuggning och ej för framställning av socker. SvGeogrÅb. 1928, s. 165. Tills sockerbetan under Napoleon-krigen kom i odling, var sockerröret den huvudsakliga sockerkällan i världen. Laurent-Täckholm o. Stenlid BlomstLex. 431 (1947). Ssgr (i sht om utländska förh.): sockerrörs-blad. Cook 2Resa 241 (1783). -borrare. (föga br.) = -rörs-vivel; jfr borrare 2. Langlet La Varre Guld 18 (1937). -brännvin. Zilliacus Hågk. 39 (1899). -fält. Bremer NVerld. 3: 154 (1854). -huggare. person som yrkesmässigt sysslar med att hugga l. skörda sockerrör. Hultman Vild. 45 (1907). -kniv. Melander Långtur 83 (1896). -kultur. jfr kultur 2. Rönnholm EkonGeogr. 199 (1907). -odlare. Östergren (1943). -odling. abstr. o. konkret. På Hawai är jordmånen och klimatet särdeles passande för sockerrörsodling, och sådan bedrifves där ock i mycket stor skala. FoFl. 1909, s. 251. Gentz Lindgren 236 (1933). -plantage. jfr socker-plantage. Walin Födoämn. 185 (1906). -plantering. abstr. o. konkret. BBergius PVetA 1780, 1: 69 (abstr.). Forell Ceylon 166 (1929). -råtta. zool. den i tropiska o. södra Afrika levande råttan Thryonomys swinderianus Temm., som bl. a. livnär sig på sockerrör. DjurVärld 12: 300 (1960). -saft. BBergius PVetA 1780, 1: 69. -sirap. (-rör- 1917. -rörs- 1780 osv.) sirap beredd av socker från sockerrör. BBergius PVetA 1780, 1: 68. Den guldbruna (sirapen) är bäst ... Den är sockerrörsirap och (osv.). Högstedt HembBröd 51 (1917). -skog. jfr skog 2 a. Callerholm Stowe 171 (1852). -socker. (numera bl. tillf.) rörsocker. Berzelius Kemi 3: 37 (1818). -säsong. Fridner Idriess AustrDjung. 175 (1938). -vax. om den sockerhaltiga märg som förekommer i sockerrörets stam o. som erhålles ss. biprodukt vid tillverkning av socker. Berzelius ÅrsbVetA 1846, s. 463. Sockerrörsvax fås som biprodukt vid tillverkning av socker. TT 1953, s. 138. -vivel. entomol. skalbaggen Rhabdocnemis obscura Boisd., vars larv lever i o. skadar sockerrör; jfr -rörs-borrare. 2NF 32: 350 (1921).
-RÖRELSE. jfr rörelse 7. Pokorny Aktier 131 (1957).
-SAFT. [jfr t. zuckersaft]
1) om saft (se d. o. 1) i l. erhållen ur sockerrör l. sockerbeta l. annan sockerväxt; särsk. (i sht i fackspr.) om mellanprodukt vid sockerframställning (jfr saft 1 d). Wallerius Hydrol. 72 (1748). Vid hvar .. kittel (i sockerhuset) står en neger, naken intill midjan, som med en ofantlig slef, lång som en karl, omrör och skummar den kokande sockersaften. Bremer NVerld. 3: 145 (1854). (Sockerrörets) leder .. innehålla en svampartad märg, rik på sockersaft. SvUppslB 25: 541 (1935). (Sockerrörets saft) bearbetas .. efter ungefär samma metoder, som användas för sockersaft ur betor. Smith OrgKemi 176 (1938).
2) (numera bl. tillf.) om saft (se d. o. 1 e, 2 a) av ngt som är sockrat l. inlagt i socker; förr äv. om bröstsaft. Schroderus Comenius 796 (1639; om bröstsaft). Weste FörslSAOB (c. 1817).
(1 d) -SAK. [jfr t. zuckersache] (numera föga br.) i pl.: sötsaker l. sockerbakverk l. konfektyrer o. d. (Sv.) Socker-saker, (eng.) Sweet-meats. Serenius (1741). Likasom barn snegla åt främmandes fickor, för att utforska, om man bragt med sig några sockersaker åt dem; äfven så (osv.). Rademine Knigge 1: 113 (1804). Björkman (1889).
-SALTA, -ning. i fråga om konservering: sockra o. salta (ngt); i sht i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. TT 1884, s. 173. Sockersaltadt fårkött. WoJ (1891).
-SAND. (numera föga br.) om sandliknande massa som är en mellanprodukt vid framställning av mjölksocker. SPF 1816, s. 248. Den (vid vasslans indunstning till sirap o. dennas kristallisering) uppkomna s. k. sockersanden afspolas några gånger med kallt vatten, fylles därpå i säckar och sändes till några få större fabriker för att raffineras. KommentSvFarm. 973 (1905).
-SATS.
1) jfr sats 4. Sockersats .. av äkta helkristall ... Satsen består av sockerskål och gräddsnäcka. KatalÅhlénHolm 79: 109 (1920).
2) jfr sats 5. Hur stor sockersats bör jag ta till lingonen? Östergren (1943).
-SAV. sav (se d. o. 1) innehållande socker. Olzon Buck FjärrL 57 (1937).
-SAX. redskap för (finare) sönderdelning av toppsocker l. (o. i fråga om nutida förh. bl.) sönderdelning av sockerbitar, sockertång. BoupptVäxjö 1843.
-SIKT. jfr sikt, sbst.2 1. BoupptVäxjö 1784. jfr mässings-sockersikt.
-SIL. (förr) jfr sil, sbst.2 1. BoupptVäxjö 1772. (Sv.) sockersil, (fr.) passoire [à sucre]. Schulthess (1885). Björkman (1889).
-SILO. SvSocker 66 (1970).
-SIRAP. [jfr t. zuckersirup]
1) om sirap (se d. o. 1 a) som erhålles av socker som kokas i vatten o. som användes vid matlagning o. d.; numera företrädesvis i den under slutet nämnda anv. Oec. 54 (1730). Den som tycker om söt smak på färsen kan lägga ett skedblad sockersirap deri. Langlet Husm. 275 (1883). särsk. farm. (inom medicinen använd) koncentrerad lösning av socker o. vatten, använd ss. ett smakförbättrande medel; jfr sirap 1 b. Lemnius Pest. 21 (1572; uppl. 1917: sucker sijrop). Af thesze piller (dvs. laxerpiller) tager man 8. à 10 stycken .. om morgonen fastande med litet Såcker-Sirap. Aken Reseap. 37 (1746). Krook Handköpsben. 134 (1951).
2) (i fackspr.) om den från olika kokningsprocesser vid sockerframställning ur sockerbetor l. sockerrör erhållna sockersaften i olika stadier av dess bearbetning till socker, särsk. dels om melass, dels om den produkt som avgår under o. efter däckningen, vitsirap. Stiernman Com. 3: 55 (1661). (Sv.) Sockersirop .. (fr.) Mélasse. Nordforss (1805). Sockersirap .. el. Hvit sirap .. (dvs.) Finaste sorten sirap som vid sockersjudning öfverblifver och ej låter göra sig till hårdt socker. Weste FörslSAOB (c. 1817). Sockersirapen nyttjas såsom förtjockningsmedel för indigofällningen, emedan den, liksom sockerkalk, har egenskapen att hindra indigons syrsättning. Pasch ÅrsbVetA 1842, s. 35. (De för beredning av kandisocker avsedda) Krukorna fyllas .. med tjock sockersirap N:o 1, inkokt till konsistens af tunn honung. Leufvenmark Vin. 1: 10 (1869). Sockersirap benämnes den sirap, som erhålles vid beredning af prima raffinad. Walin Födoämn. 190 (1906).
-SJUDARE. [jfr t. zuckersieder] (numera bl. i skildring av ä. förh.) person som yrkesmässigt sysslade med sockerkokning; jfr -kokare. RP 14: 206 (1650).
-SJUDERI30~102 l. 10104. [jfr t. zuckersiederei] (numera bl. i skildring av ä. förh.) sockerkokning; särsk. konkret(are), om organisation l. anläggning för sådan kokning (jfr -bruk). RP 13: 130 (1649). Egenteligen borde wåra Såckersjuderier eller Såckerbruk endast kallas Såcker-raffinerier. Fischerström SåckerK 4 (1791). HTSkån. 3: 302 (1805). Ssg (numera bl. i skildring av ä. förh.): sockersjuderi-verk. om anläggning för sockerkokning. BorgP 7: 792 (1741). HdlCollMed. 11/7 1745.
-SJUDNING. (numera bl. i skildring av ä. förh.) sockerkokning. Weste (1807). SvFolket 4: 290 (1939).
-SJUK. som lider av sockersjuka; ofta substantiverat. Kroniskt sockersjuk. Pfannenstill Sockersj. 71 (1901). DN(A) 1963, nr 323, s. 3 (substantiverat). jfr (ordlekande): Hon tog fram en kruka honung som var sockersjuk, den var alldeles vitaktig och smutsad av flugor. Nilsson BombiNick 258 (1946).
-SJUKA. med.
1) sjukdom uppkommen av en kronisk rubbning i kolhydratomsättningen, som bl. a. yttrar sig i (stark) utsöndring av druvsocker i urinen, stegrad blodsockerhalt, ökad urinutsöndring, ökad törst o. trötthet (i sht förr äv. kallad äkta sockersjuka), diabetes mellitus; jfr pankreas-diabetes. VexjöBl. 1839, nr 21, s. 1. Sockersjuka .. är en hos husdjuren mycket sällsynt sjukdom. Vennerholm o. Svensson 450 (1892). Wretlind Läk. 6: 60 (1898: Äkta).
2) (numera föga br.) i uttr. falsk sockersjuka, om en av skada i hypofysen orsakad sjukdom som yttrar sig i att den sjuke under stark törst utsöndrar stora mängder sockerfri urin med låg specifik vikt, diabetes insipidus. Wretlind Läk. 6: 68 (1898). Jundell Barn 2: 253 (1927). Ssg (till -sjuka 1, 2): sockersjuks- l. sockersjuke-patient. SAOL (1950).
-SKATT. skatt på socker; särsk. (om ä. förh.) om sådan skatt i form av skatt på råvaran l. redskapen (som användes i sockerfabrik o. d.) l. sockersaften l. det färdiga sockret. NF (1890). Sockerskatten (d. v. s. den afgift .. (Svenska sockerfabriksaktiebolaget) måste betala till staten) var 16 öre per kg. 1917. 2NF 27: 1050 (1918). Sockerskatten kan läggas som skatt på råvaran, betor, vilket stimulerar odlingen av bättre arter, på redskap, på sockersaften el., det numera vanligaste, på det färdiga sockret. SvUppslB 25: 531 (1935). Ssgr (förr): sockerskatte-förordning. SvD(A) 1939, nr 352, s. 4. -kommitté. LAHT 1905, s. 243. —
-SKED. sked avsedd att ta strösocker med (ur sockerskål). AuktionsförtRArk. 1709.
-SKOPA. skopa använd att ösa socker med (vid matlagning, konservering o. d.). BoupptVäxjö 1865.
(1 d) -SKORPA.
1) (numera bl. tillf.) skorpa (se d. o. 1) (på ngt) bestående av socker. Weste FörslSAOB (c. 1817).
2) kok. (med bakpulver jäst) finare skorpa (se d. o. 2) vari socker utgör en av huvudingredienserna, bakpulverskorpa. BoupptSthm 1673, s. 381 a, Bil. Små, söta sockerskorpor. StKokb. 33 (1940).
-SKRIN. (förr ofta med lås försett) skrin av silver för förvaring o. servering av socker; äv. (om ä. förh.) om med ett knivliknande slagjärn försett resp. försedd skrin l. låda av trä för (förvaring o.) sönderdelning av socker (jfr -låda). 1 st. Såckerskrin med Knif. BoupptRasbo 1787. Ett litet SåckerSkrin farnerat med lås och nyckel. VLBibl. Bouppt. 1796, fol. 136. Ett stort ovalt sockerskrin med driven och punsad ornering, tillverkat av guldsmeden Anders Falck i Jönköping år 1722. RedNordM 1919, s. 21. Sockerskrinet, i vilket man med en väldig fallbila högg sönder sockertopparna till lagom stora kaffebitar. Alm Torst. 96 (1926).
-SKUM. [jfr t. zuckerschaum] skum (se skum, sbst.1 1) som bildas under sockerkokning (i sht vid ä. sockerframställning). Hönsen, som få äta såckerskumm, få deraf ett extraordinairt skönt kjött. Linné Diet. 2: 152 (c. 1750). Aldenstund Sockerbruken i Riket .. blifwit tillåtit, at af Sockerskum och affall, som eljest skulle onyttigt blifwa, tilwerka Brännewin, eller så kallad Romm; Fördenskul (osv.). PH 10: 89 (1772). Cannelin (1904).
-SKÅL. (ofta med lock försedd) skål (se skål, sbst.2 1) för förvaring o. servering av socker; äv. bildl. Gräddkanna och sockerskål. En sockerskål av gammalt silver. 1 Socker skål med lock. KlädkamRSthm 1745, s. 203. Cuba gör skäl för binamnet ”världens sockerskål”. SvD 8/7 1928, Söndagsbil. s. 3. —
-SKÄDDA. [anledningen till benämningen är möjl. fiskens söta (l. fina) smak] (numera bl. i vissa trakter) om rödtunga. Lilljeborg Fisk. 2: 387 (1886). SvFiskelex. (1955).
(1, 3) -SKÖRD. skörd (se skörd, sbst. 6, 7) av socker l. sockerbetor l. sockerrör. Oldendorp 1: 203 (1786; abstr.). Öfwer England är underrättelse hitkommen, at på S. Croix i Westindien warit .. en häftig orkan, hwilken .. skadat .. Såcker- Caffe- och Bomulsskörden. SP 1792, nr 21, s. 4. Sockerskördar i Columbia. Jensen Goldschmidt Mex. 67 (1926). Sockerstatistikern F O Licht har nu kommit med ännu en uppskattning av 1974—75 års sockerskörd. SvD 1975, nr 45, s. 21. —
-SLAG. jfr -sort. Nisbeth 1544 (1870).
-SLEV. jfr -sked, -skopa. Wikforss 2: 1061 (1804).
-SMAK. smak (påminnande om den) av socker. Nordforss (1805).
-SMAKANDE, p. adj. som smakar (likt) socker. Små sockersmakande bananer. Asplund Or. 146 (1934).
-SMULA. smula av söndersmulat l. stött l. krossat socker; ofta i pl. Sundén 2: 381 (1891). Anm. Ordet förekommer i nedanstående språkprov ss. ett slags egennamn i uttr. Rosimunda Sockersmula, ss. beteckning för person som tycker mycket om socker. Qwäde, Om den Gyllende Tiden, då Caffe war i bruk. På Kjönets wägnar, af Rosimunda Sockersmula. Tilas Qwäde Titelbl. (1767).
-SNIPA.
1) (numera bl. tillf.) till 1: avlång sockerskål. BoupptVäxjö 1847.
2) (tillf.) till 1 d; jfr snipa 3 slutet. De .. (hade) doppat i sig alla tvåöresbullarna och alla sockersniporna, som kommit på deras del. Lundh EvLustg. 39 (1928).
-SNITSEL. snitsel (se d. o. 2). LAHT 1904, s. 33. Efter tvättning och vägning sönderskäras betorna med maskin i smala strimlor (s. k. bet- el. sockersnitsel). 3NF 18: 52 (1932). Betmassa och sockersnitsel jämte en stor del av melassen användas som kreatursfoder. SvIndustri 414 (1935).
(1 d) -SNITT. [jfr t. zuckerschnitt] (i sht förr) om ett slags sockerbestrött bakverk av smördeg; jfr snitt 7 d. Sucherschnitten af smördeegh. HovförtärSthm 26/12 1667.
(1 d) -SNUT.
1) (förr) om stycke toppsocker; jfr snut, sbst. 4. I .. (de till kyrkdräkten hörande handskarna) inlindas .. ett stycke socker, som .. (vingåkerskvinnorna) kalla sockersnuten, hvilket under gudstjensten till grannqvinnorna i bänken kringbjudes, då hvar och en afgnager sin bit. (Forssell o.) Grafström 65 (1829).
2) (vard.) i bildl. anv. av 1.
a) ss. skämtsam (l. ironisk) benämning på person som tycker mycket om socker l. sötsaker o. d.; jfr -gris 2 a. ”Ack, skrek hon, lilla sockersnut! / ”Kom, du skall få en dugtig strut / ”Af sockerbröd och russin.” Stiernstolpe Blumauer 1: 25 (1813).
b) ss. smeksam benämning på person; jfr snut, sbst. 3 a, -gris 2 b o. socker 1 f α, 4. Sätherberg Dikt. 2: 169 (1846, 1863).
-SOJA. kok. om brunfärgad vätska som framställs av i vatten brynt l. kokat socker o. som används ss. krydda l. till färgning av sås l. soppa o. d. Högstedt KokB 573 (1920).
-SORT. sort l. slag av socker. NerAlleh. 1871, nr 53, s. 4. Farine- (eller s. k. Puder-)Socker är en pulverformig Sockersort. (Ekenberg o.) Landin 798 (1894).
-SPIRITUS. [jfr t. zuckerspiritus] (†) sprit beredd av socker; jfr -brännvin. Wikforss 2: 1061 (1804). Heinrich (1828).
(1, 1 d) -SPIS. (numera bl. tillf.) mat l. föda innehållande socker l. sirap o. d. Spegel ÖPar. 25 (1705).
-SPJÄLKNING. kem. sönderdelning av socker (i enklare kemiska komponenter). Vi återvända nu till fosforsyran och dess medverkan vid sockerspjälkningen. KemT 1913, s. 170.
(1 d) -SPÅN. [jfr t. zuckerspan] kok. krökt l. hoprullat l. böjt småbröd vari huvudingredienserna är ägg, socker o. vetemjöl. Warg 531 (1755). StKokb. 70 (1940).
-STATISTIK. statistik över sockerskörd l. sockerproduktion o. d. LAHT 1892, s. 4. —
-STATISTIKER. jfr -statistik. SvD 1975, nr 45, s. 21.
(1, 2) -STICK. (numera mindre br.) om instick med nål på viss punkt av förlängda märgen varvid symtom påminnande om sockersjuka uppträder (i sht förr äv. kallat Bernards sockerstick). MedArch. II. 8: 14 (1865). Skada på en viss punkt i förlängda märgen framkallar äfven sockersjuka (Bernards ”sockerstick”). Wretlind Läk. 9—10: 14 (1901).
(1, 1 d) -STRUT.
1) (förr) strut med socker (l. karameller). Leopold 2: 474 (1788, 1815). (Friarna) nersnöade henne med sockerstrutar och julklappar. ETegnér (1802) hos Wrangel TegnKärlekss. 241.
2) (mindre br.) bildl.; särsk. ss. smeksam benämning på person (jfr -gryn 2 o. socker 1 f α, 4). Wi sågo presterne .. utdela Guds Ord i sentenser lindade kring moraliska sockerstrutar. SvLitTidn. 1818, sp. 14. Tror du ännu, att vi kommer för sent, min sockerstrut? Schildt Eros 261 (1913).
(1 d) -STRUVA. [jfr mlt. suckerstrūve, t. zuckerstraube] kok. struva med socker ss. ingrediens (o. med sockergarnering). HovförtärSthm 1635 B, s. 491. —
-STRÖ. beströ (ngt) med socker; äv. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.; äv. bildl. Sjöberg Singstock 321 (1832; i p. pf., om bakplåt). Vi (flickor) sockerströ gerna vår väg till och ifrån maskeraderne med Löjtnanter och kunglig Sekreterare. De äro de sötaste karlar i verlden. Ridderstad Samv. 3: 179 (1851). Blomberg BlVulk. 66 (1924; i pass.).
-STRÖARE. (vanl. liten, hög o. smal) behållare (av glas, metall l. trä o. d.) för socker som genom små hål (i locket) kan strös på mat o. d. SvD(A) 1915, nr 103, s. 7. —
-STRÖDOSA~020. sockerströare. AuktionsförtRArk. 1709.
-STRÖM. (numera bl. tillf.) ström av socker; äv. bildl. Runius (SVS) 2: 24 (c. 1699; bildl.).
-STRÖSKED~02 l. ~20. BoupptVäxjö 1772 (: Såcker ströd-skjed).
-STRÖSSEL. kok. sockerkorn i olika färger som används till garnering av finare bakverk. Varulex. Livsm. 421 (1942).
-STÅND. (numera bl. i skildring av ä. förh., mindre br.) salustånd för försäljning av (bl. a.) konfekt l. sötsaker; jfr -bagar-stånd. Trolle-Bonde Hesselby 124 (i handl. fr. 1771). Cannelin (1939).
(1 d) -STÅNG. [jfr t. zuckerstange] (i sht förr) stångformig sockerkaramell l. sockerkonfekt; jfr -pinne. MoB 2: 178 (1798).
(1 f α) -STÄMMA. [jfr t. zuckerstimme] särsk. (numera mindre br.) med positiv innebörd: (mycket) söt l. ljuv stämma. Valerius 2: 66 (1809).
-SUBVENTION. (mera tillf.) statlig subvention till sockerbetsodlingen. 3NF (1932).
-SUDD. (i sht förr) liten tyglapp o. d. med socker på l. doppad i sockerlösning, använd som ”tröst” åt småbarn. Sundblad GBruk 12 (1881).
-SUR. [jfr t. zuckersauer] (†) = -syrad. Wikforss 2: 1062 (1804). Heinrich (1828).
-SURROGAT. om konstgjort sötningsmedel (som är sötare än raffinerat socker men saknar sockrets näringsvärde, t. ex. krystallos, sackarin). 2NF (1917).
-SVARV. (förr) för finjustering av sockertoppar använd svarv i sockerraffinaderi. TT 1897, M. s. 75. —
-SVEN. (†) skämts., om sockerbagare. Magnusson Sockerbag. 73 (i handl. fr. 1553).
-SVISKON. [jfr t. zuckerzwetsch(g)e] (†) i uttr. stora sockersviskon, om en sorts svartblå plommon med mycket stark sockerhalt; jfr sviskon. Eneroth Pom. 2: 335 (1866). HbTrädg. 3: 126 (1872).
-SVÄRTA, r. l. f. (†) = -bruks-svart. AB 1845, nr 132, s. 3.
(1 d) -SYLT. (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) sockrad (lingon)-sylt. Plättar och .. sockersylt. Topelius Sommarsjö 1: 37 (1897).
-SYNTES. (i fackspr.) syntes varvid socker bildas. Först genom dessa (av E. Fischer framställda) sockersynteser har man .. fått ett material, på hvilket enzymens verksamhet kan i detalj och exakt profvas. PT 1902, nr 289, s. 3. KemT 1907, s. 34. —
-SYRA. [jfr t. zuckersäure] kem. syra som bildas vid oxidation med salpetersyra av vissa sockerarter, t. ex. glykos o. rörsocker, HOOC(CHOH)4COOH; äv. allmännare, om syra med liknande struktur, som bildas vid kraftig oxidation av olika sockerarter (i sht förr särsk. om oxalsyra). VetAH 1775, s. 22. Oxalsyra .. kallades en tid äfven sockersyra. Almroth Kemi 242 (1834). LexKemi (1976).
-SYRAD, p. adj. [till -syra] (†) förenad med sockersyra. Wikforss 2: 1062 (1804). Sockersyradt salt. Schulthess (1885). WoJ (1891).
-SÅG. (förr) såg för sönderdelning av (topp)socker, särsk. om sådan såg i sockerraffinaderi. Schulthess (1885). I raffinaderiet finnas .. 5 motorer .., som drifva sockersågar. TT 1897, M. s. 75. Hedin Pol 1: 210 (1911).
-SÅLLA. (†) sockerströare. Silfwer: .. en Såckersålla, kostar 13 d. Smt. Fatab. 1911, s. 91 (1784).
(1 d) -SÅS. (numera föga br.) brylésås. Langlet Husm. 381 (1884). Ekberg Hvad äta? 293 (1899).
-SÄCK. (i sht förr) säck för l. med socker. G1R 23: 91 (1552).
-SÖT.
1) söt av l. söt som socker; äv. i överförd anv., om smak o. d. Wivallius Dikt. 21 (1631; om konfekt). Humbla Landcr. 411 (1740; om smak). Säfström Skarpskytt. 27 (1861; om kyss). (Morellerna) är övermogna och sockersöta och deras kött smälter alldeles bort på tungan. Moberg Sedebetyg 226 (1935).
2) mer l. mindre bildl.; särsk. (i fråga om utseende l. sinnelag l. uppträdande l. sätt att tala o. d.): mycket ”söt” l. ljuv l. behaglig l. vänlig; ofta (o. numera nästan bl.) mer l. mindre nedsättande: alltför l. på ett tillgjort l. falskt l. inställsamt l. menlöst l. livlöst sätt ”söt” l. vacker l. välartad l. idyllisk o. d., sirapssöt; tvålfager. Vara sockersöt i munnen. Lucidor (SVS) 4 (c. 1670; med positiv innebörd, om tal). Then aldrig galla smakt, tror alt är sockersött. Fånge 41 (c. 1710). Hwilket dera .. (är) bättre, antingen tilbringa ett fullkoml. angenämt och aldeles sockersött lefwerne, eller (osv.). Lundberg Paulson Erasmus 75 (1728). (Sedan mina klagomål visat sig berättigade) infann sig .. en den sockersötaste Sekreter, som öfverföll mig med allt slags fagert tal. Castrén Res. 2: 205 (1846). Krusa ej! Mamsell skall ändå in. / .. Vackra, englagoda, sockersöta ni / Stig nu på! Wennerberg 2: 178 (1849, 1882). Hans ansikte saknade icke behag, om det bara icke hade varit så sockersött. Gogol DödSjäl. 19 (1895). Gessners sockersöta och gräddhvita idyller. Böök Stagnelius 74 (1919). När fröknarna blir så där sockersöta mot jungfrurna skall man se sig om. Hedberg DockDans. 62 (1955). särsk. (†) ironiskt: ”präktig” l. ”fin”. En liten sockersöt bror i sanning! Franz heter canaillen. Rutström Schiller Röfvarb. 23 (1799).
-SÖTHET~02 l. ~20. [jfr -söt] särsk. bildl. (motsv. -söt 2). Den amerikanska filmens optimism, sockersöthet och (osv.). Upsala(B) 1928, nr 136 B, s. 1. —
-SÖTMA. (numera bl. tillf.) sockersöt smak, sockersöthet; särsk. bildl. (jfr -söt 2). NorrlS 1—6: 79 (c. 1770). Grebst 1År 135 (1912; bildl.).
-TACKEL. (numera bl. i skildring av ä. förh.) tackel avsett för lossning l. lastning av tyngre styckegods, i sht sockerkistor. FSjöbohm Skeppstakl. 75 (1792). Ekbohrn NautOrdb. 27 (1840). ÖoL (1852).
-TALL. [jfr eng. sugar pine] bot. det kaliforniska trädet Pinus lambertiana Dougl. (med sötsmakande ätlig harts som liknar manna). SkogsvT 1912, s. 62. —
-TAND. [jfr t. zuckerzahn] (†) om tand fördärvad av för mycket sockerätande; anträffat bl. i pl. Catrinken som elsz (dvs. i övrigt är) huijt, / Haer swarta såkkerTänder. Lucidor (SVS) 252 (1672).
(1 d) -TARTELETT. (†) om tartelett med socker ss. en av huvudingredienserna. Sjöberg Singstock 303 (1832: Socker-Tortelett).
-TEKNIK. om den del av tekniken som har avseende på sockertillverkningen (l. om den teknik som används vid sockertillverkning). Klason Sockerh. 2 (1891).
-TEKNIKER. jfr -teknik. Klason Sockerh. 40 (1891). FestskrKlason LXXII (1910).
-TERMOMETER. (förr) för mätning av kokande sockermassas temperatur använd termometer (som var fäst i en upphängningsanordning o. delvis nedsänkt i massan). Grafström Kond. 32 (1892).
-TILLFÖRSEL~020. tillförsel av socker; särsk. dels om tillförsel av socker till land l. stat o. d., dels (i fackspr.) om tillförsel av socker till organism. Förbud emot Såckertilförsel från OstIndien. SP 1792, nr 9, s. 2. För att kunna fungera normalt är hjärnan beroende av bl. a. sockertillförsel, närmast i form av s. k. blodsocker, vilket bildas i levern och via blodet överförs till hjärnan. Agvald Körtekn. 148 (1957).
-TILLGÅNG~02 l. ~20. (i sht i fackspr.) 2NF 26: 227 (1917).
-TILLREDNING~020. (numera bl. mera tillf.) jfr -tillverkning. Oldendorp 2: Pl. 1 (1788).
-TILLSATS~02 l. ~20. abstr. o. konkret. De bär, som ej äro mycket saftfulla, behöfwa utspädas med vatten, såwida jäsningen (vid vinberedning) ej skall hindras af sockertillsatsen. SvKock. 167 (1837). Laken (av ättika, peppar o. andra kryddor) kan förmildras genom sockertillsats. Montell Frun 138 (1898).
-TILLVERKARE~0200. person l. fabrik som tillverkar socker. LAHT 1892, s. 130. Svenska sockerfabriks-a.-b. (numera den enda sockertillverkaren i landet). NFMånKr. 1938, s. 363. —
-TILLVERKNING~020. (i sht i fackspr.) framställning av socker ur sockerväxter (särsk. sockerbetor l. sockerrör); äv. dels konkretare, särsk. om konsten l. yrkesverksamheten l. näringsgrenen att framställa socker, dels konkret, om ngt som framställts av socker (t. ex. sirap, karameller); jfr -tillredning. Frihet för hwar och en, som lärt Socker-tilwerkning, at idka denna slögd, för egen räkning. PH 10: 196 (1773). Emellan åren 1828—1832 .. gjordes i Skåne icke så obetydliga bemödanden för hvitbetans användande till sockertillverkning. SvT 1852, nr 17, s. 4. Man har ansett saftmelisberedningen såsom den svåraste af alla sockertillverkningar. Grönberger Hvitbet. 31 (1872). Naturalster .. skola vid införsel landvägen från det ena riket till det andra vara fria från tullafgifter, med undantag af (bl. a.) socker och sockertillverkningar, derunder inbegripet sirap. BtRiksdP 1874, I. 1: nr 32, s. 8. SvSocker 98 (1970). Ssg: sockertillverknings-skatt. (förr) skatt på sockertillverkning; jfr socker-accis. 3NF (1932).
-TJUV. person som stjäl socker; äv. bildl., om ngt (t. ex. sylt) vartill mycket socker åtgår. Sockertjuf .. (dvs.) En som stjäl socker. Weste FörslSAOB (c. 1817). Kaffe, the, syltsaker äro stora sockertjufvar. Därs. särsk. (†) i pl., ss. namn på krusbär. Lindestolpe FlWiksb. 41 (1716).
-TOLERANS. med. förmåga att tåla socker utan att socker uppträder i urinen (vid förtärande av kolhydrater), glykostolerans. SvLäkT 1935, s. 789. En prediabetiker har normal sockertolerans, men har ett onormalt insulinsvar på sockerbelastning. SvD(A) 1967, nr 206, s. 16. —
-TOPP. (i Sv. fram till 1941 i handeln förekommande) koniskt stycke renat socker (äv. närmande sig den koll. bet.: toppsocker); äv. i jämförelser l. mer l. mindre bildl., dels ss. smeksam benämning på person, dels om ngt topp- l. kägelformigt; jfr -pyramid. TullbSthm 10/4 1543. Han .. hade en hatt på hufwudet giord som en socker-tåpp. Säfström Banquer. Pp 3 a (1754). (Vid däckningen) jemnas sockertoppens basis med en knif och betäckes med en gröt af lera. Almström KemTekn. 2: 240 (1845). Höga berg och djupa dalar, / Här är vännen som mig behagar! / Kom, kom, min lilla sockertopp, / Vi ska' dansa, tills solen rinner opp! SvLek. 1: 12 (1883). TSjöv. 1901, s. 453 (om grund i skärgården). (Prästens) hustru var mor Maria Margareta, som alltid brukade bjuda på en bit sockertopp. Widding 1812 159 (1970). särsk. (†) till 1 d, om spettkaka. Nordström Matlagn. 170 (1822). Ssgr: sockertopps-, äv. sockertopp-ananas. om sockertoppsformig ananas. BBergius PVetA 1780, 1: 156. -form. 1) jfr form I 1. En liten kolarhytta i sockertoppsform stod ej långt ifrån milan. Bremer Hem. 1: 292 (1839). 2) form (se form II 1) för sockertopp. Wikforss 2: 1061 (1804). Almström KemTekn. 2: 239 (1845). -formad, p. adj. TurÅ 1889, s. 49 (om fjäll). -formig. VetAH 1818, s. 138 (om berg). -hatt. (i sht förr) sockertoppsformad hatt (med breda brätten). Blanche Band. 402 (1848). En herre i barockens smak hade sockertoppshatt .., skor med lång och tvär tå, sidenbandsrosetter och matchande strumpeband samt käpp. Rig 1971, s. 101. -kniv. (förr) sockerkniv. Oldendorp 1: 194 (1786). -kål. bot. köksväxten Brassica oleracea Lin. ssp. capitata (Lin.) Metzg. f. obovata D. C., som har långsträckt, spetsigt huvud, spetskål; vanl. koll. l. ss. ämnesnamn, ofta med särskild tanke på de ätbara delarna av växten; äv. om maträtt beredd av växten. Nordström Matlagn. 111 (1822; om maträtt). Af hufvudkålvarieteterna hafva somliga långsträckta hufvud (sockertopps-kål). NF 2: 1066 (1878). Jag sår bara det allra nödvändigaste; och dit räknar jag sallat, blomkål, sockertoppskål. Strindberg Blomst. 125 (1888). -lik. Rinman 2: 1245 (1789). -liknande, p. adj. Den väldiga sockertoppsliknande ”Peak of Hongkong”. Nyström NKina 1: 7 (1913). -mössa. sockertoppsformad mössa. Rydberg (1874) hos Warburg Rydbg 2: 244. -snöre. (förr) stycke av sockergarn. Göth Bondeh. 118 (1923). -äpple. (numera föga br.) sockertoppsformat äpple. Eneroth Pom. 2: 147 (1866). HbTrädg. 3: 121 (1872).
-TORK. tekn. om mekanisk anordning för torkning av socker. TT 1964, s. 1154. —
-TRATT. ss. föraktfull l. ironisk benämning på person som tycker om (o. ”trattar” i sig) socker l. sötsaker o. d. Nå, du min sötnos, han må väl aldrig ha understått sig att stjäla mitt hallonsylt, den gamla sockertratten? Topelius Dram. 38 (1851, 1881).
-TRUST. (förr) monopolistisk sammanslutning mellan (ägare av) sockerfabriker o. d. i avsikt att behärska marknaden. Lidforss SocJourn. 112 (1907).
-TRUT. (numera föga br.) (hopdragen) sockersöt (se d. o. 2) mun; äv. bildl., ss. smeksam benämning på person; jfr -mun 2 o. socker 1 f α, 4. Fröknarne sågo så söta ut; / Snörlifven de gjorde nu dubbelt trånga, / Och snörpte sin mun till en sockertrut. Braun Dikt. 1: 11 (1837). Herrarne och damerna kallade hvarandra för du, varierande med åtskilliga smeknamn, såsom ”tjufungen”, ”sockertruten”. Blanche Bild. 4: 75 (1865).
-TRÅD. om trådformig sockermassa som dras ut av smält l. kokt socker (innan det stelnat). Grafström Kond. 54 (1892). Sockerlagen faller .. (vid spinningen) ned över spadskaften (på de från ett bord utskjutande bakspadarna) och stelnar i vackra, glänsande sockertrådar. StKokb. 526 (1940).
-TRÄ. (†)
1) [möjl. utlöst ur l. elliptiskt för sockerkist-trä] sockerkist, sockerkistträ; jfr -holts, -träd 1. 1 Hållenskt Skåp af Såkerträ. BoupptSthm 1682, s. 951 b. Ett par (geridoner) av ”suckerträ” på Tullgarn 1701. Karlson StåtVard. 306 (cit. fr. 1701).
2) sandelträ? Pulver för Steenen warder sålunda giordt. Man tager 4 lodh wälluttrat Saltpetter, 2 lodh Malörtesalt .., halfft lodh Sockerträä (etc.). Utterman Ertmann E 3 a (1672).
-TRÄD.
1) (†) sockerkistträ, sockerkist; jfr -trä 1. BoupptSthm 1675, s. 1466 a. Därs. 1766 A, s. 567.
2) bot. = sandel-träd 1 slutet. Björkman (1889).
-TULL. (förr) tull på socker. Om socker-tullen. Johansson (1848; titel på broschyr). Ssg: sockertull-stämpling. (förr) Sammandrag öfwer socker- och tobaks-tullstämplingen. SFS 1831, s. 476. —
-TUNNA. tunna för l. med socker. Lind 1: 1884 (1749).
(1 d) -TUPP. (i sht förr) jfr -figur. Sahlstedt SagTupp. 20 (1758).
(1 d) -TYG. (†) sötsaker o. d. Strindberg Folkung. 45 (1899).
-TÅNG, sbst.1 bot. tångväxten Laminaria saccharina (Lin.) Lamour. (som förr användes för framställning av socker); jfr -bladtång. Rothof 519 (1672). Eriksson HavLiv. 227 (1926).
-TÅNG, sbst.2 [jfr t. zuckerzange] tångformigt redskap varmed sockerbit upptas ur sockerskål o. d. (äv. bildl.); äv.: sockersax (äv., o. om nutida förh. bl., för sönderdelning av sockerbitar vid kaffedrickning o. d.). 1 st: såckerfat med 6:st skjeder och en såckertång om 15 3/4 lod. ÅgerupArk. Bouppt. 1750. Hvar står det skrifvet .., att man endast med finaste sockertänger får lof handtera folk, som fördristat sig brännmärka såsom feg usling .. en af de modfullaste, hedersammaste .. män bland dem, hvilka (osv.). Cygnæus 1: 139 (1852). Hon företog sig .. att med sockertången knipa sönder alla sockerbitarna i så små stycken, att dessa efter hennes mening kunde vara passande dos till var kaffedrickande. Petrén LundMed. 34 (1943). jfr silver-sockertång.
(1 d) -TÅRTA. (i sht förr) tårta innehållande mycket socker l. garnerad med mycket socker. NSvBibl. I. 2: 102 (1623: Zuckertorta). Plomon med Sucher Wÿn .. Sucher struffuer .. Sucher tortha. HovförtärSthm 1636 C. Cannelin (1904).
-UNION(EN) (mindre br.) hist. om en åren 1902—1920 verkande sammanslutning mellan stater med uppgift att (gm medlemmarnas förpliktelse att icke ge exportpremie o. medelst strafftull på socker från länder som betalade sådan premie) hindra dumpning av socker, brysselkonventionen. SFS 1903, nr 60, s. 10. 2NF 38: 1124 (1926).
-UPPLÖSNING. (†) sockerlösning. Berzelius Kemi 4: 234 (1827).
-UPPTAGNING~020. (i fackspr.) (organismens) upptagande av socker. NaturvForsknRådÅb. 1949—50, s. 189. —
-URNA. (numera mindre br.) (förr använt) urnformigt förvarings- o. serveringskärl för socker; jfr -skål. DA 1793, nr 178, s. 3. —
-UTBYTE~020. (i fackspr.) (procenttal som anger) den mängd socker som erhålles (l. beräknas kunna erhållas) vid sockertillverkning. Grönberger Hvitbet. 12 (1872). Det årliga sockerutbytet pr hektar under åren 1904—1910 (har) uppgått till i genomsnitt 4,156 kg. LAHT 1911, s. 284. —
-UTSÖNDRING~020. särsk. (med.) om utsöndring av socker (i urinen). 2NF 26: 233 (1917).
-UTVINNING~020. abstr. o. konkret. GHT 1897, nr 70 A, s. 3. —
-VACKER. (tillf.) jfr -söt 2. Det var en sockervacker yngling med små kringellockar, himmelsblåa ögon och sammetslena flickkinder. Posse BrokFrih. 101 (1932).
(1 d) -VADD. kondit. ett slags sötsak bestående av spunnet socker som lindas kring en pinne (o. som liknar vadd); äv. bildl. Aminoff StPtbg 463 (1909). Lo-Johansson Soc. 5 (1958; bildl., i fråga om dikt).
-VALS. (förr) om en av valsarna i sockerkvarn. Oldendorp 1: 148 (1786).
-VANDLA, -ing. (numera mindre br.) förvandla (ngt) till socker. Spottens förmåga att sockervandla stärkelse kan utanför munhålan påvisas på följande sätt (osv.). Thunberg KroppByggn. 69 (1907). Dens. Livsförrättn. 1: 148 (1924).
(1 d) -VARA. [jfr t. zuckerware] särsk. (numera föga br.) av socker l. väsentligen av socker tillverkad (konditori)vara; i sht i pl.; jfr -bagerivara. ArbB 29 (1887).
-VATTEN. [jfr t. zuckerwasser] vatten med däri upplöst socker; särsk. (förr) om sådant vatten (med tillsats av kryddor o. d.) använt ss. läkemedel. Man skal .. giffua then siwka korn watn til at dricka medh Sucker eller Lachris watn, och hånigzwatn. BOlavi 43 b (1578); möjl. icke ssg. Man tagher Sex Lodh Sucker watn, hwilket beredes aff sönderstött Sucker ock giuter så myckit watn ther på at thet smältas kan. Palmchron SundhSp. 127 (1642). De saftfattiga svarta vinbären krossas, röras med en half liter sockervatten till hvarje kilogram bär, och (osv.). Grafström Kond. 105 (1892).
-VERK. [jfr t. zuckerwerk] (†)
1) till 1: sockerbruk l. sockerfabrik. Oldendorp 1: 36 (1786).
2) till 1 d: konfekt l. sötsaker; äv. i individuell anv.; jfr -bakverk. Hur ofta kan oss gifft för sucker-värk behaga! Wexionius Vitt. 364 (c. 1685). Lakan och duktyg måste (innan Maria Eleonora o. hennes följe kunde tas emot i Kalmar) hämtas från Stockholm; kryddor och sockerwerk från Tyskland. Fryxell Ber. 6: 54 (1833). Otvifvelaktigt härleda sig svenskarnes ord konfekt och tyskarnes confect .. från italienska orden confetta, confettura, hvilka äro namn för sockerverk. Grafström Kond. 70 (1892). Jag .. (fann kungens bild) på sockerverket, som jag åt af. Heidenstam Karol. 1: 159 (1897).
-VIN. [jfr t. zuckerwein] med socker sötat vin l. vin vari socker ingår; särsk. om dryck beredd av socker, vatten o. jäst. VinkällRSthm 1565. Sockervin. 45 ℔ stärkelsesocker (drufsocker) upplöses uti 15 kannor vatten, och inkokas dermed .. (samt) försättes .. med .. öljäst ... Efter en månads förlopp .. aftappas den klara vätskan (osv.). Almström KemTekn. 2: 146 (1845).
-VIT. vit av l. ss. socker. Laurin Folkl. 112 (1915).
(1 d) -VÅFFLA. (†) om våffla av smet vari socker ingår. Salé 166 (1664). Hagdahl Kok. 818 (1879).
-VÅG.
1) våg för mätning av tillverkat socker. Björkman (1889).
2) (numera knappast br.) areometer avsedd för mätning av sockerhalt i lösning, sackarimeter (jfr -mätare, -provare). Schulthess (1885).
-VÄXT. växt som innehåller socker i större mängd; särsk. om dylik växt som används för framställning av socker. Jönsson Gagnv. 89 (1910).
-YXA. (förr) (liten) yxa som användes till att hugga sönder (topp)socker med. HdlÅgerupArk. 1752.
(3) -ÅKER. (†) om sockerrörsfält. Oldendorp 1: 81 (1786).
-ÅR. om år med särskild tanke på sockerutbytet. (Sockerfabrikernas) under goda sockerår ostridligen mycket höga nettobehållning. LAHT 1892, s. 92. —
-ÅTGÅNG~02 l. ~20. BBergius PVetA 1780, 1: 72.
(1 d) -ÄGG. [jfr t. zuckerei] (numera bl. mera tillf.) ägg av socker l. marsipan o. d.; jfr -gryn 1. Björkman (1889).
-ÄLSKANDE, p. adj. Sockerälskande arter (av myror). Melin AndÖstsluttn. 187 (1931).
-ÄMNE. ämne som består av l. innehåller socker; i pl. förr äv. sammanfattande om kolhydraterna. VetAH 1776, s. 258. Mannastritten lefwer i södra Europa och förorsakar genom sina stygn i Manna-askens blad utswettningen af det moslika sockerämne, som kallas manna. Hartman Naturk. 246 (1836). Sockerämnena (kolhydraten eller de stärkelseartade ämnena) tillhöra egentligen växtriket. Wretlind Läk. 4: 49 (1896). Holm AlltFläck. 34 (1946; om soja).
-ÄPPLE. [jfr t. zuckerapfel] bot. o. trädg. om det i tropikerna odlade trädet Annona squamosa Lin., med starkt sockerhaltig frukt. Schulthess (1885). Sockeräpplet .. har små, grågröna frukter med en söt, aromatisk smak. Sörlin Växtv. 114 (1927).
-ÄRT, äv. -ÄRTA. [jfr t. zuckererbse]
1) trädg. till 1: (frö av) sort av trädgårdsväxten Pisum sativum Lin. var. saccharatum Ser. (med starkt sockerhaltiga baljor); äv. ss. maträtt; vanl. i pl.; jfr sabel-sockerärt. Rudbeck HortBot. 90 (1685). De .. vigtigaste (i handeln förekommande trädgårdsfröna) äro (bl. a.) .. Sockerärter, af Pisum sativum. Almström Handelsv. 254 (1845). Bland ärter skiljer man på flera olika raser: sockerärter, som ha mjälla, fina baljor, vilka kunna ätas; spritärter .. och åkerärter. Bolin VFöda 302 (1934). Kokta sockerärter och stekta kantareller. StKokb. 188 (1940).
2) (numera bl. tillf.) till 1 d, om konfekt l. karamell o. d. i ärtform, i sht i pl.; jfr -gryn 1. SvTyHlex. (1851). Ssgr (till -ärt 1): sockerärts-, äv. sockerärt-fly. (numera föga br.) nattflyet Autographa gamma Lin., som (i larvstadiet) bl. a. lever på sockerärter, gammafly. 1Brehm III. 2: 101 (1876). Ärtflyet (Mamestra pisi), sockerärtflyet (Plusia gamma) och en mängd andra insekter anställa såsom larver stundom ej obetydlig skada (på rödklövern). MosskT 1892, s. 155. -skida. Warg 409 (1755). -sort. SvVäxtförädl. 2: 188 (1951).
-ÄTANDE, n. ätande av socker. Sonesson BöndB 1114 (1955).
-ÄTANDE, p. adj. Holmström Ström NatLb. 4: 9 (1852; om myra).
-ÄTARE. [jfr t. zuckerfresser] om person l. djur; särsk.
a) (†) person som äter mycket sötsaker l. är förtjust i sötsaker. HC12H 2: 304 (1711). Lind 1: 1885 (1749).
b) om djur som livnär sig på l. är förtjust i socker(haltigt ämne); särsk. [jfr t. zuckerameise] (numera bl. tillf.) om den i sht i Sydamerika o. Västindien levande myran Lasius saccharivorus Fabr. (som bl. a. livnär sig på socker i sockerrör). Oldendorp 1: 117 (1786).
-ÖDANDE, p. adj. (numera bl. mera tillf.) med sakligt huvudord: som innebär l. medför (alltför) stor förbrukning av socker. HdlCollMed. 25/10 1750 (om konserver).
-ÖRT. (†) om växten Sium sisarum Lin., sockerrot. Schroderus Comenius 126 (1639).
-ÖVERDRAG~002, äv. ~200. på bakverk l. piller o. d.: överdrag bestående av socker. Grafström Kond. 77 (1892).
-ÖVERSKOTT~002, äv. ~200. År 1902 förefanns ett betydande sockeröfverskott, uppgående till omkring 25 millioner kg. LAHT 1905, s. 250.
Avledn.: SOCKERAKTIG, adj. [jfr d. sukkeragtig] till 1: som (i smaken) liknar l. erinrar om socker l. innehåller (något litet) socker, sockerliknande, sockerartad. Är spotten .. sockeracktig, så smakar all ting annat äfwen så. Lindestolpe SuurbrFr. 31 (1718). Unga cocos-nötter äga en stor hålighet uppfylld med blott sockeraktigt vatten. EconA 1808, aug. s. 56. Sockertången .. tjenar Isländarn till föda, i synnerhet det sockeraktiga öfwerdraget, som utswettar, då han packas i tunnor. Hartman Naturk. 136 (1836). Östergren (1943). Avledn.: sockeraktighet, r. l. f. om egenskapen att vara sockeraktig. WoL 1418 (1889).
SOCKRA, v., se d. o. —
SOCKRIG, adj. [jfr d. sukkret, t. zuckerig] till 1: beströdd l. betäckt l. mättad med socker; som innehåller socker; som till konsistens o. smak erinrar om socker; om frukt o. d. särsk.: som lätt sockrar sig (jfr sockra 2); äv. bildl. (jfr socker 1 f α), särsk.: inställsam l. lismande, sockersöt. Sockriga frukter. Sockriga fraser. Den rena (mannan) är hwit, till smaken söt, ej mycket sockrig, något äcklig men ej bitter. SPF 1815, s. 102. Skumburkens innehåll tömmes i en kittel och smältes öfver elden. .. Då allt det sockriga är smält, silas alltsammans genom en gröfre sikt. Grafström Kond. 62 (1892). Heidenstam Skog. 142 (1904; om druva). Ekelund Ag. 32 (1913; bildl.). En stor, sockrig vetebulle. Hedberg Fria 54 (1933). Avledn.: sockrighet, r. l. f. om egenskapen att vara sockrig. WoL 1418 (1889).
Spoiler title