SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1982  
SOLUBILITET sol1ɯbil1ite4t l. 1- l. sωl1- l. 1-, l. -ub-, l. 010—, r. l. f.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. solubilität, eng. solubility, fr. solubilité; till SOLUBEL]
(numera knappast br.) egenskapen l. förhållandet att vara löslig, löslighet. Scheele Bref 84 (1775). Ekbohrn (1904).
Spoiler title
Spoiler content