SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1982  
SOLVENT- solvän3t~.
Etymologi
[av eng. solvent, lösningsmedel, av lat. solvens (gen. -entis), p. pr. av solvere, lösa (se SOLVERA)]
förled i ssgr som betecknar (ngt som har samband med) lösningsmedel.
Ssgr (i fackspr.): SOLVENT-NAFTA. [jfr t. solventnaphta, eng. solvent naphta] gm destillation av stenkolstjära erhållen flyktig vätska som till stor del består av xylol o. som företrädesvis används ss. lösningsmedel. 2NF (1917).
-RAFFINERAD, p. adj. om smörjolja o. d.: raffinerad med tillhjälp av lösningsmedel. Motorför. 1955, nr 12, s. 55.
-RAFFINERING. [jfr eng. solvent refining] raffinering (av smörjolja o. d.) varvid ett lösningsmedel används. 2SvUppslB 22: 935 (1952).
-TANKER. [jfr eng. solvent carrier] = -tank-fartyg. SvD 1969, nr 161, s. 18.
-TANKFARTYG~02 l. ~20. tankfartyg vars tankar är specialbehandlade för transport av solventraffinerade oljor (o. andra kemikalier); jfr -tanker. SvD 1969, nr 161, s. 18.
Spoiler title