SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1985  
SPÅNAD spå3nad2, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -er; l. SPÅNA (numera bl. ss. ssgnsförled SPÅN- spå3n~), sbst.2, r. l. f. l. m.; best. -an; pl. -or (SErikÅb. 1913, s. 85 (c. 1740)) l. -er (möjl. till sg. spåne, Stiernman Com. 2: 773 (1654)); l. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) SPÅNE spå3ne2, sbst.2; best. -en; pl. -ar, förr äv. -er? (se ovan).
Ordformer
(spon- i ssgr 1587 (: Sponkäring)1751 (: sponråck). spona 16441693. spona- i ssgr 1565 (: sponalön)1569 (: Sponakona). sponad 17901828. spone- i ssgr 1567 (: Sponekona)1841 (: Sponelön). sponn- i ssgr c. 1585 (: sponnvangn)1604 (: sponnrock). sponna 1685. sponne- i ssgr 1553 (: Sponnerock)1569 (: Sponnekonna). sponner, pl. 1654. spun- i ssg 1825 (: spunRåckar, pl.). spån- i ssgr 1587 (: spånquinner, pl.) osv. spåna 1674 (: spåna, best.), 1696c. 1772. spåna- i ssgr 1695 (: spånaråck)1918 (: spånakäringen, best.). spånad 1719 (: Drottningholms Spånad) osv. spåne 16801761, 1921 (i bet. 2) osv. spåne- i ssgr c. 1585 (: spånevagn)1914 (: spånelön). spånn- i ssgr 1635 (: Spånnrock)1974 (: Spånnstolmakares, gen.). spånne 1671. spånne- i ssgr 1658 (: SpånneRåck)1667 (: Spånneråck))
Etymologi
[fsv. spuni, sv. dial. spone, spåne, spuna; jfr fvn. spuni i ssgn gullspuni, spånad av guld, spunnet guld, nor. dial. spune; till roten i SPINNA, v.1; med avs. på bildningssättet för formen spånad jfr BRÅNAD. — Jfr SPÅN, sbst.4, SPÅNERSKA]
1) motsv. SPINNA, v.1 1 (o. 4; se slutet): spinnande, spinning; äv. individualiserande, om enskild arbetsuppgift bestående i spinnande osv.; äv. liktydigt med: spånadskonst. Grubb 756 (1665). Wee tocka ool gömmer iag råcken och spåna / Iagh går staa, om iagh är een ährljg Kåna. Beronius Reb. F 3 b (1674). Qvinfolkens omtänksama flitighet kan aldrig nog berömmas. De söka igenom väfnad, spåne och strumpstickande ersätta hvad som brister, förmedelst et svagt Jordbruk. VetAH 1761, s. 275. I köket sutto hela långbänken utefter en mängd qvinnor af alla åldrar med spånad, stickning (osv.). Carlén Köpm. 2: 78 (1860). Modren satt och spann — hon hade erhållit spånad af en värdinna i byn. Allardt Byber. 1: 144 (1885). Spånaden har antagligen utvecklats ur färdigheten att med händerna sno tråd och rep af senor eller växtämnen. VerdS 10: 22 (1888). Hon vaknar vid mitt namn, ser upp ifrån sin spånad. Selander Sommarnatt. 99 (1941); jfr 2. Kulturen 1970, s. 108. — jfr BLAGGARNS-, BLÅN-, BLÅNGARNS-, BOMULLS-, GARN-, HAND-, LIN-, LINNE-, NÄSSEL-, SAM-, ULL-, YLLE-SPÅNAD. — särsk. mer l. mindre bildl. (motsv. SPINNA, v.1 4). Njut, / O njut, så länge Parcens spånad, / Åren och villkoren det förunna! Adlerbeth HorOd. 62 (1817); jfr 2. Tant (dvs. Svenska Minerva, har) tagit sig så stor spånad af riksdagen, att tant ej hinner annat än spinna. Palmær Eldbr. 64 (1834). Hon har full spånad med det och det. Granlund Ordspr. (c. 1880). Sägnen börjat sin gyllene spånad / borterst i mythernas morgonfrid. Levertin Salomo 7 (1905). jfr RÄNK-SPÅNAD.
2) konkret, om ngt som åstadkommes l. åstadkommits gm spinnande, garn, tråd; stundom äv. övergående i bet.: ngt som (gm knytning, vävning l. dyl.) förfärdigats av ngt spunnet; äv. i utvidgad l. bildl. anv. Wåre Vndersåtere och Bönder .. skole förmanta blifwa, deras sponner eller sponnit garn til oftabemälte Principalen af Linnewäfwerijt för et billigt prijs at försälja. Stiernman Com. 2: 773 (1654). I synnerhet böra Spinnerskor .. antingen för Hall-Rätten, eller .. för Magistraten upwisa, hwad arbete eller spånad de, til Fabriquernas tienst, förfärdigat. PH 5: 3431 (1752). Mumierna inlindades i långa bindlar af fint linne, och många af dessa väfnader ha in natura kommit till oss, så att vi på dem kunna studera väfnadssättet och beundra spånadens finhet. UB 6: 348 (1874). Det är blott en kvarlefva från skolastikens dagar att betrakta tankens nät som en mystisk spånad i luften, oberoende af spindeln, som spunnit det. Levertin Diktare 22 (1898). — jfr BLÅN-, BOMULLS-, FLORETT-, GARN-, HAND-, LIN-, LINNE-, SAM-, SILKES- o. SILVER-SPÅNAD. — särsk. motsv. SPINNA, v.1 3, om spindels l. larvs spinntråd(ar) l. därav åstadkommen vävnad o. d. En Matk, thesz Spijs är Blad, thesz ijd är artigt spinna; / Thesz Spona Silkes-tråd; thesz wärck och wäf är Sijden. Stiernhielm Embl. (1644, 1668). Glitterverk, som tiden re'n blekt ur / Och spindelns spånader betäcka. Ingelman 91 (1838, 1843). Nordström VFjär. 1: 26 (1934).
3) (mera tillf.) elliptiskt för: spånadsväxt; ss. förled i ssgn SPÅNADS-SORT.
Ssgr (i allm. till 1): A (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat, l. ngn gg i skildring av ä. förh.): SPÅN-HJUL. (†) = -rocks-hjul. Serenius (1734; under wheel). Schultze Ordb. 1921 (c. 1755).
(1, 2) -KAKA. om brödkaka som överlämnades ss. belöning för utförd spånad. MinnGPrästh. 3: 61 (1926).
-KAMMARE. (spån- 1630 osv. spåne- 1625) (förr) kammare där man satt o. spann. Rudbeckius MemPubl. 12 a (1625). InventVästeråsD 1630.
-KVINNA. (spån- 1587. spåne- 16481898) (†) = spåne-kona. VadstÄTb. 121 (1587). Landsm. VIII. 3: 60 (1898).
-KÄPP. (förr) om käpp varpå spånadsmaterialet anbringades vid spinning med slända, rockhuvud, tottaträ. Fatab. 1908, s. 180.
-KÄRING, sbst.2 (sbst.1 se sp. 10406). (spån- 1587, 1866 (i bet. 2 a) osv. spåna- 18681918. spåne- c. 1635c. 1900) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat)
2) benämning på djur, insekt o. d.
a) [fågeln har ett spinnande läte; jfr med avs. på namngivningen hör-knarr, spinnrock 2 b] nattskärra (se d. o. 1). Holmgren Fogl. 385 (1866). Rosendahl SkogÅbor 113 (1932).
b) [den böjda kroppen samt benens ställning o. rörelser kan föra tanken till en (gammal) spinnerska] (i Finl.) om kräftdjuret Mesidothea entomon Lin., ishavsgråsugga, skorv; äv. om kräftdjur av släktet Gammarus Lin., märla. (Lat.) locusta marina. (sv.) spånkäring. Juslenius 147 (1745). I dessa höyter (dvs. tångbuskar) uppehålla sig miljoner allehanda djur: havsnålar, strömmings- och torskyngel, och vid deras rot den fasliga spånakäringen. TurForskn. 3: 38 (1918).
c) [insekten ger ifrån sig ett surrande ljud] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om insekten Gryllotalpa gryllotalpa Lin., mullvadssyrsa. FoFl. 1949, s. 116.
-LÖN, se C.
(1 slutet) -MÖ. (†) norna (som tänktes spinna ödets trådar); jfr mojra, parce. Kellgren (SVS) 1: 193 (1777). Grubbe EstetOrdl. (c. 1845).
-REDSKAP, se C.
-ROCK. (spån- 1604 osv. spåna- 1695. spåne- 15531788) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) spinnrock. GripshInvent. 1553. Borgvall BlomBlåst. 22 (1932). särsk. (†) i vissa bildl. uttr.
a) falla till spånrocken, om kungakrona: tillfalla spinnsidan. Serenius (1734; under distaff).
b) ha blår på spånrocken, ha tungt l. ledsamt arbete. Lind 1: 1806 (1749).
Ssg: spånrocks-hjul. spinnrockshjul. Lind 1: 1552 (1749).
-RÄTT. (†) om dotters rätt till andel i arv. Lind 1: 1443 (1749).
-SLÅND. (†) = slånd. Schultze Ordb. 4474 (c. 1755).
-STOL. (spån- 17241884. spåne- 1667) (†) spinnrock. BoupptSthm 1667, s. 632. Langlet Husm. 864 (1884).
-STUGA. (spån- 1736 osv. spåne- 1928) jfr -kammare. Lenæus Delsbo 199 (1736, 1764).
-TEN. (förr) slända; äv. i utvidgad anv., om ten för tvinning av metalltråd; jfr spinn-ten. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 188 (1863). Hammarstedt NordMLapp. 6 (1911; om ten för tvinning av tenntråd). särsk. i uttr. Frejas l. Friggs spånten, om stjärnbilden Orions bälte. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 237 (1864).
-VAGN, sbst.2 (sbst.1 se sp. 10408). (spån- c. 1585 osv. spåne- c. 15851754) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) = -rock. Fatab. 1933, s. 258 (c. 1585). Wistrand NordMAllmog. 33 (1911; ss. museiföremål från Smål.).
Ssg: spånvagns-hjul. = -rocks-hjul. Linc. (1640; under rhombus).
-ÄMNE, se C.
B (numera bl. i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat): SPÅNA-KONA, se D.
-KÄRING, se A.
-LÖN, se C.
-ROCK, se A.
C: SPÅNADS-ALSTER. QvinlHemsl. 15 (1880).
-ARBETE~020. arbete (se d. o. 5 b) i form av spinning, arbete bestående i spånad; äv. konkret, om resultat av sådant arbete. SAOL (1900). SlöjdkomBet. 1907—08, s. 26 (konkret). Celander NordJul 1: 343 (1928).
-FIBER. jfr -material. 2NF 13: 922 (1910).
-GILLE. (förr) gille anordnat för deltagarna i gemensamt spånadsarbete. Karlin Konstsl. 12 (1886).
-GUMMA. (numera bl. mera tillf.) spinnerska; jfr spån-käring o. spåne-kona. Carlén Rosen 371 (1842).
-KONST. i sg. best., om konsten att spinna. QvinlHemsl. 17 (1880).
-KUNNIG. kunnig i spinning, som behärskar spånadskonsten. Sthm 1: 189 (1897).
-KURS. kurs i spånadskonsten. UNT 1931, nr 10823, s. 7.
-LIN.
(1, 2) -LÖN. (spån- c. 1770 osv. spåna- 1565. spåne- 17771914) [fsv. spuna lön] (om ä. förh.) lön för spånad. VadstKlUppbB 118 (1565).
-MATERIAL. = -ämne. Elfving Kulturv. 144 (1895). Form 1946, s. 108 (i pl., om slag av material).
-REDSKAP~02 l. ~20. (spån- 1868 osv. spånads- 1885 osv.) redskap att spinna med. Hyltén-Cavallius Vär. 2: 124 (1868). BoupptVäxjö 1885.
-SLÖJD. slöjd bestående i spånad. TT 1876, s. 197.
(3) -SORT. (mera tillf.) om sort av spånadsväxt. Sonesson BöndB 490 (1955).
-TRÅD. spånadsfiber. Keyser Kemien 3: 64 (1876).
-TÄVLING. tävling i spånad. UNT 1934, nr 4, s. 1.
(1, 2) -VARA. vara utgörande spånadsämne l. spånad (i bet. 2 av d. o.). TT 1873, s. 196. SvIndustri 341 (1935).
-VÄXT. växt vars fibrer används l. kan användas ss. spånadsmaterial. Arrhenius Jordbr. 2: 184 (1860).
Ssgr: spånadsväxt-areal. areal uppodlad med spånadsväxt(er). Östergren (cit. fr. 1942).
-odlare. Östergren (1944).
-ÄMNE. (spån- 1921 osv. spånads- 1825 osv.) ämne för spånad; äv. om slag av sådant ämne; jfr -material. JournManuf. 1: 153 (1825). Fröberg Skrädd. 26 (1941; i pl., om slag av ämnen).
D (numera bl. i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat): SPÅNE-KAMMARE, se A.
-KONA. (spåna- 1569. spåne- 15671617) spinnerska; jfr spån-kvinna, -käring. KlädkamRSthm 1567—69, K, s. 24 b. ÄSvBiogr. 1—2: 40 (1617).
-KVINNA, -KÄRING, se A.
-LÖN, se C.
-ROCK, -STOL, -STUGA, -VAGN, se A.
Spoiler title