SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1982  
SPANA spa3na2, v.2 -ade ((†) inf. -ia G1R 3: 3 (1526: bespania). — pr. sg. -er G1R 24: 266 (1544: utspaner), L. Paulinus Gothus MonPac. 683 (1628: bespaner). — sup. spant HSH 12: 154 (1599: bespant), 3SthmTb. 10: 188 (1618: spant uth). — p. pf. spant Schück Wivallius 1: 193 (i handl. fr. 1633: opspantt), De Geer PVetA 1744, s. 11 (: efterspante, pl.)). vbalsbst. -ANDE, -ING (se d. o.); -ARE (se avledn.).
Ordformer
(spaan- 16691698. span- 1525 (: bespanar, pr. sg.) osv. spann- 1545 (: bespanne, inf.)1843 (: nymäre-spannare))
Etymologi
[fsv. spana; etymologiskt identiskt med SPANA, v.1 — Jfr SPAN, sbst.1]
I. intr.
1) (förstulet l. listigt l. utan att röja sitt intresse l. orsaken till sitt intresse) skaffa (sig) upplysning l. underrättelse (om ngt visst) gm förfrågning l. iakttagelse (i intellektuell bemärkelse), göra iakttagelser l. förfrågningar för att skaffa sig upplysning l. underrättelse; spionera; gm iakttagelse l. förfrågning l. efterfrågning söka (finna) ngn l. ngt (i sht i nedan angivna uttr.); äv. i uttr. spana efter ngn l. ngt, efterspana l. efterforska ngn l. ngt (särsk. dels om efterspaning av person som försvunnit l. rymt l. har okänd vistelseort o. d., dels (se slutet) om efterspaning av gärningsman till brott); numera bl. med anslutning till 2 (o. 3); jfr 4. Effter såsom wår nådige Furste och Herre .. igenom sine ther til förordnade Professores låtit spana och ransaka effter hwar vppå thetta wärket (dvs. W. Ratkes undervisningssystem) grundat ähr .., så (osv.). Schroderus Ratich. D 5 b (1614); jfr 4. På sidstone .. blefwo .. (portugiserna) sampteligen föreenade, at skudda thet Castilianiske Ooket aff sigh, spahnade förthenskul hemligen effter, huruledes Hertigen aff Braganza war sinnad. Brask Pufendorf Hist. 72 (1680). Under det Gustaf fägnar sig öfwer hans (dvs. Arent Perssons) beredwillighet, reser han, såsom at spana och utröna grannarnes tankar, i hast, til en af sina wänner Magnus Nilson. Celsius G1 1: 83 (1746); möjl. till II 1. Jag såg honom, med hjertat fullt af kärlek, fåfängt spana efter sin son, och öfverallt höra svaret, att ingen kände hans öde. Jolin MSmith 51 (1847). Spana efter en förbrytare. Auerbach (1913). — jfr EFTER-, FÖR-, UPP-, UT-SPANA. — särsk. ss. beteckning för att ngn (gm efterfrågning l. efterforskning) söker ta reda på vem ngn är l. vad ngt är l. beror på; särsk. i uttr. spana efter ngn l. ngt o. i ssgn EFTER-SPANA; i sht i fråga om efterforskning av gärningsmän till brott, i sht förr särsk. dels i uttr. spana efter brott, spana efter gärningsman till brott, dels (ss. p. pr. i adjektivisk anv.) i uttr. spanande polis, spaningspolis. Såsom Consist:m giort sin högsta flit att utleta hwilcken som wore skyldig till Wachtmest:s undfångne Sår, men ännu ingen .. uplysning derutinnan bekomma kunnat .., ty giöres härmed anstånd till dess Wachtmästaren kommer sig för igen och kan sielf widare däreffter spana. ConsAcAboP 11: 335 (1724). Nordström Samh. 2: 488 (1840: efter brottet). GHT 1872, nr 59, s. 3 (: spanande polisen). (Hade ständerna underrättats tidigare) så hade bristen (i kabinettskassan) varit fullkomligt försvunnen, då 1840 års statsutskott började sin spanande verksamhet. MinnSvNH XII. 2: 230 (1893). Harlock (1944).
2) (söka) skaffa (sig) kunskap om omgivningen o. d. (under stillastående l. förflyttning) gm (l. huvudsakligen gm) att titta l. blicka (med skärpta o. oftast på fjärrseende inställda ögon), (under stillastående l. förflyttning) blicka l. titta (med skärpta osv. ögon) för att skaffa (sig) kunskap om omgivningen osv., speja; äv. ss. beteckning för att person l. djur söker efter ngn l. ngt (huvudsakligen) med blicken (skärpt osv.), i sht i uttr. spana efter ngn l. ngt (se a). Han vpplyfter lyktan, och spanar rundt omkring. Atterbom 2: 261 (1827). (Flickan) syntes söka något eller någon. Barhufvad .., kastande med hufvudet för att spana, syntes hon plötsligen ha upptäckt, hvad hon sökte. Strindberg Hafsb. 164 (1890). (Han) hukade .. försiktigt i buskarna några ögonblick för att spana. Johansson Myrh. 50 (1918). Stenåldersmannen .. spanar lyssnande mot den angränsande urskogen. Edström Hund. 9 (1948). Gång på gång är .. (krukmakaren) framme vid glugghålen (på brännugnen) och spanar. Kulturen 1951, s. 62. Från styrhyttens lykta spred sig ett svagt sken. .. Börge låg i fören och spanade intensivt framöver. Gehlin Gränstr. 120 (1953). — särsk.
a) i uttr. spana efter ngn l. ngt, spana för att (söka) upptäcka l. finna ngn l. ngt, med blicken söka l. speja efter ngn l. ngt; äv.: företa l. delta i skallgång l. sökande efter ngn (som försvunnit), företa l. delta i spaning (se d. o. I 1 b) efter ngn l. ngt. (Han) har .. nu satt sej fullt och fast före, at bryta ut all sin hämdgirighet på Er ... Alla hans wänner, som ä flinka Soldater allihop, söka Er nu allestädz och spana efter Er. Boding Molière Mick. 51 (1741); jfr 1. Det första de wänia sina Barn är det at spänna boga, och spahna efter odiuren, och aldrig är Biörnen så wäl giömd, at icke de hitta honom. Mörk Ad. 1: 129 (1743). Att vi alla gå och spana och speja efter fredsjungfrun (dvs. Margareta Fredkulla på väg till Norge). Lagerlöf Drottn. 104 (1899). Kattugglan hade .. tittat ner på grusgångar och gräsmattor för att spana efter råttor. Dens. Holg. 2: 412 (1907). Ovanför .. (en glaciär) där vi skulle spana efter en vilsekommen renflock. Boberg FjällmF 125 (1930). Sten Svenningsson tittade i förbifarten in genom staketet och spanade efter Bo, men någon Bo syntes inte till. Hedberg VackrTänd. 193 (1943).
b) (†) i uttr. spana till ngt, spana efter ngt (se a). Då han såg i detta öga, som fordom lett lust och ömhet emot honom, men som nu ängsligt spanade till hvarje uttryck hos dem, hvilka närmast bort ingifva det förtroende. Snellman Gift. 2—3: 158 (1842); jfr 4.
c) i p. pr. i adjektivisk anv.: som spanar, spejande; forskande l. granskande; i sht om ögon l. blick. Hon satt så stilla, men så varm, så spanande ändå. Runeberg 2: 44 (1848). Höjden der .. qvinnan (med kikaren) stod och utsände sina spanande .. blickar. Carlén Skuggsp. 1: 237 (1861, 1865). Värdinnans hemligen spanande öga märkte ingenting ovanligt. Beijer BritaGrossh. 324 (1940).
3) [specialanv. av 2] mil. (söka) skaffa (sig) kunskap om fienden l. eventuell fientlig verksamhet gm observation l. rekognosering l. (numera i sht, allmännare) på annat sätt (t. ex. gm användning av radar, avlyssning o. pejling av fiendens radiostationer, flygfotografering), företa spaning (se d. o. I 2); rekognosera; äv. (med mindre utpräglad karaktär av specialfall av 2): hålla uppsikt (i viss riktning l. inom visst område) för att upptäcka eventuell fientlig verksamhet l. skaffa underrättelse om fienden. Kavalleriet .. är merendels icke till hands, då infanteriet .. mest är i behof af dess förmåga att spana och att rapportera. KrigVAT 1890, s. 475. Dubbelpost skall oaflåtligen spana inom det anvisade bevakningsområdet genom att medelst öga och öra gifva akt på allt, som är fientligt eller därom kan gifva antydan. FälttjRegl. 1900, s. 100. Sqvadronen uppbryter kl. 6.30 f. m. och spanar öfver Frössle mot Ilaka. SD(L) 1900, nr 320, s. 3. Väl ute till sjöss går chefen ner under däck, tar del av de .. order, han fått .. och meddelar, att vi .. skola spana inom ett bestämt område .. (o.) vi .. börja patrulleringen. VFl. 1935, s. 190.
4) (i sht i vitter stil) i mer l. mindre oeg. l. bildl. anv. av 2 (äv. i uttr. spana efter ngt); i sht i fråga om tankeverksamhet l. själsyttring, särsk.: söka, forska; hålla ”utkik”; stundom svårt att skilja från 1. Huru länge skall mitt öga / Efter ljus förgäfves spana / I det molnbetäckta höga / Och på lefnans dunkla bana? Wallin FörslPs. 37 (1816); jfr 2. En smidig Ultra i sjelfva bottnen af sin varelse, spanade han att finna den lämpligaste skådebanan för glitterguldet af sina .. frihets-maximer. MarkallN 1: 5 (1820). (C. A. Hagberg) spanade efter tungomålets väsende, hurudant det varit ifrån början och hurudant det nu var och huruledes det hade blifvit sådant det var. Svedelius i 2SAH 39: 50 (1864). Så långt häfden och fornforskningen kunnat spana, har intet folk af annan stam före oss bebott denna jord. EHTegnér i 3SAH 5: 18 (1890). Minnet spejade och spanade för att kunna genomtränga dunkel och glömska, och helt plötsligt genom ett oerhört bemödande bröt det sig fram till klarhet. VTid 1916, s. 10. Att Peringskiöld .. på sina resor i landsorten spanat efter gamla handskrifter, är .. tydligt. Schück VittA 4: 111 (1935). Rumsskräcken hade inte blivit bättre med den nya inredningen. Lidén drevs till ett alltmer forcerat uteliv. Han bet sig fast på krogarna ända till stängdags och spanade efter danslokaler med utsträckt tid. Siwertz Tråd. 47 (1957). — särsk. motsv. 2 c. Hela det osynligas rike öppnade sig villigt för .. (Dantes) spanande blickar. Rydqvist i 2SAH 12: 338 (1827). Forssell i 2SAH 58: 268 (1882).
II. tr.
1) (numera mindre br.) spana efter (ngn l. ngt; se I 1, 2 a, 4); äv. med indir. frågesats: spana (i bet. I 1, 2, 4) o. därigm ta reda på l. se (var l. om osv.), ta reda på l. lista ut (var l. om osv.). Tänker tu wälia tigh vth Legofolck, spana medh list / Om the förtala then Man, hwilken the tiente nu sist. Arvidi 165 (1651). Om höstetiden bör (gårds-)fogden försee sig mäd gått fålk, dränger och pigor, och förut spana och kunskapa hwar gått och utwalt fålk finnes, och the som .. sina sysslor wäl förstå, the som ähro helbregde, starke .., them måste han öffwertala och winna. Rosenhane Oec. 23 (1662). Jag dig öfvergifver, / Blomsterkulle! / Och med rastlös ifver / Ut jag styr. / Öppen är min bana — / Flyg, min julle, / Att kring rymden spana / Äfventyr! Wallin (SVS) 2: 74 (1821). Mamsell Octavies falkblick spanade rof. Carlén NyckfQvinn. 2: 86 (1849). Deianeira alltjämt / Liksom en klagande fågel / Fåfängt söker glömskans ro för tårlösa trånadens kval. / Sin makes färd hon spanar med bävande själ, / Där hon på ensamt läger plågas jämt av sorgsna tankar här / Och aningen blott ofärd skådar. Andersson GrDram. 119 (1890, 1910). Han lutade sig fram för att spana, om fienden fått nog. Hallström Than. 63 (1900).
2) (numera föga br.) med spanande blick (se I 2 c) betrakta l. över- l. genomfara l. utforska (ngt); bespeja l. spionerande observera l. utforska (ngt); forska i l. söka svaret på (ngt); jfr I 13. Då han fordom var sänd, att spana Grekernas läger. Adlerbeth Æn. 327 (1804). Jag ser då åter hafvet; / Det spejas, spanas af min tjusta blick. Börjesson E14Son 75 (1847). Med skarpa blickar Klingenstjerna spanar / Kalkylens gåta, löser dess myster. CGStrandberg 80 (1855). Ifrigt skynda de unga / upp på Hesperiens strand, där somliga tvinga ur flintan / flammande eldens frö, då andra bära ur skogen / bränsle som byte och rof och spana bäckarnas flöden. VLitt. 1: 439 (1902).
3) (numera i sht dels i vitter stil, dels vard.) (gm att spana (i bet. I 2) l. på avstånd l. i fjärran) upptäcka l. se l. kunna upptäcka l. se (ngn l. ngt), skönja (se d. o. 4); äv. (motsv. I 1, 3): (kunna) utröna l. finna (ngt), (kunna) skönja (se d. o. 5); i sht förr äv.: spåra l. spåra upp (ngn l. ngt); äv. med indirekt frågesats (jfr 1). Bem:te soldatz hustru Karin Jöenssdotter, som förrymbd är, skall wara spanad vthj Calmar lähn och Forlösa sockn. VDAkt. 1663, nr 358. Mädhan iagh icke kunnat spana hwar Erich håller till. Därs. 1675, nr 313. Du, Skald, hvars namn jag ännu icke spanat, / Min glada vördnads första helsning tag! Atterbom SDikt. 2: 46 (1811, 1838). Ling Styrbj. 3 (1824; med avs. på uppsåt). O fosterland, hvem spanar dina öden? / Förborgadt är, om lyckan eller nöden / Engång skall röjas i din framtids drag. Runeberg 2: 120 (1846). På 1750-talet slutade Linné sina resor. Djur och växter, som han förut spanat, spårat och studerat som en jägare i deras egen värld, betraktade han nu, öfverflyttade i sin botaniska trädgård. Levertin Linné 47 (1906). Men är I då inte karl att spana honom (dvs. en man som håller sig dold) på något vis? Högberg Vred. 1: 232 (1906). Om jag inte spanat en välkänd gestalt vid horisonten. Hammarling Wodehouse Tack 16 (1936).
Särsk. förb.: SPANA IN10 4. särsk. (vard.) till I 2: få syn på (ngn l. ngt), upptäcka; äv.: titta på (ngn l. ngt). Ungefär samtidigt spanade jag in en intressant story i tidningen. Mezzrow o. Wolfe Dans. 354 (1953). Spana in glittret. Dunås AntSAOB 18/2 1977.
SPANA UPP10 4, äv. OPP4. jfr uppspana. till I 1, 2, 3: gm (efter)spaning (se spaning I 1, 2) få tag på (ngn); spåra upp (ngn); spana efter o. få syn på (ngn l. ngt); äv. (numera i sht vard.) allmännare (jfr spana, v.2 I 4): söka upp l. finna (ngn l. ngt); i sht förr äv.: spionera l. lista ut (ngt). ConsAcAboP 4: 198 (1674; med avs. på tjuv). Som iag alt sedan fångenskapen aldrig hört af .. (fänrik Gyllenpalm), eij heller nu kunnat spana opp honom .. någorstädes, ty tror iag han måste wara död. JCederhielm (1713) i KKD 6: 207. H. Smulgråt. .. Men min käre Truls, .. har du ej ännu kunnat spana up någon, som kunde wara mig tienlig (dvs. att gifta mig med)? Modée HåkSmulgr. 26 (1738). Men då i stugan du trädt, och de öfriga skyttarna samlas, / Spanar du tigande opp med din blick den förståndiga Hedda. Runeberg (SVS) 3: 45 (1832). Se, på en okänd ort är man ögonmärke för alla; / Hvaren, sådan är menniskors sed, vill spana den svaga / Sidan hos främlingen opp, och i tysthet gäcka hans felsteg. Därs. 51. Han kunde spana upp fiendernas mest fördolda planer. Lönnberg JSin. 23 (1899). Spanades upp av strövkårer, som togo åtskilligt med fångar. Östergren 9: 297 (cit. fr. 1918). särsk. (numera i sht vard.) med indirekt frågesats: ta reda på l. finna ut (var osv.). I måsten alle hielpa mig, / At spana up hvar Syrinx döljer sig. Lindahl Syrinx 14 (1747).
SPANA UT10 4. jfr utspana.
1) till I 1, 2, 3: gm spaning finna l. lista ut (ngt), äv. med indirekt frågesats; i sht förr äv. dels: spana (efter) o. därigm upptäcka (ngt l. ngn), dels: gm spioneri l. utfrågning skaffa sig upplysning om l. lista ut (ngt); förr äv. liktydigt med: spionera i (ngt). Så haffuer Raiskens fru låffuatt, att alt som hon kan få spana utt här i håffuet (i Berlin), dhett bemällte gesant (från Polen) här uträtter eller begiärer, så vill hoon utan försummellse skriffua dhett sin man till. OxBr. 11: 545 (1626). När all ting är till redz, och man i Fält will fara / då måste spanas uth hwar fienden mon wara. CupVen. C 1 b (1669). (Sv.) Spana ut andras saker (eng.) To pry into other people's concerns. Serenius (1741). Vargens spår i skogens djup, / Den vilda björnens gömslen kan du spana ut; / Men huru spåra kärleken, der osedd han / I menskors ådror flyr, i deras hjertan göms? Runeberg (SVS) 6: 145 (1863). Emellan dessa tolf (aspiranter på försäkringsagenturen) begynte .. en stor täflan i att spana ut när ”inspektören” månde komma. Hedenstierna FruW 255 (1890). De hafva anat faran, de hafva spanat ut min ankomst. Lagerlöf Jerus. 2: 109 (1902).
2) (†) till I 1 (o. 2): skaffa sig ingående l. fullständiga upplysningar om (ngn) gm utfrågning l. bevakning. Jacob hade sagt, at han kune aldrig blifua til fridz för Marc(us), at han hade spant uth honom. 3SthmTb. 10: 188 (1618). Hur oskyldig man är, / Så vill man ej bli följd och spanad ut så der; / Men han skall få, han sjelf, en viss i sina hälar, / som skall från spejeri't, väl hindra'n. Leopold 1: 318 (1808, 1814).
3) till I 2: spanande se l. blicka ut, speja ut. Spana ut öfver hafvet. Björkman (1889). De gamle de sutto och spanade ut, / ty våren och ungdomen manade ut. Fröding Eftersk. 1: 101 (1891, 1910).
Ssgr: A: (I 2) SPAN-ÖGD, p. adj. (tillf.) som har spanande (skarpa) ögon, spanande. Martinson Nässl. 58 (1935).
B (†): (I 2 a) SPANE-FARTYG. spanande fartyg. Lind (1749; under ausspäh-schiff).
Avledn.: SPANARE, i bet. I m.//ig., i bet. II r. l. m.
I. om person.
1) (†) till I 1 (o. II 1): person med uppgift att skaffa hemliga upplysningar o. d., spion, agent; äv. om person med uppgift att ta reda på l. rapportera nyheter (i ssgn nymäres-spanare). Den ene af de båda (iakttagarna) var en kejserlig agent — ett slags brefpost och tillika spanare. Rydberg Ath. 124 (1876; uppl. 1859, 1866: spion). Han (som utpekar en person ss. spion) är sjelf utan tvifvel en spanare, en utliggare för frihandtverkarne. Dens. Frib. 303 (1877; uppl. 1857, 1866: spion).
2) till I 1 slutet: person (polisman) som har till uppgift att spana efter brottsling l. klara upp brott l. som tillhör spaningsrotel(n); detektiv; äv. något allmännare: person som utför detektivarbete l. spionerar på misstänkta brottslingar o. d. Mr Witcher, en af Londonerpolisens spanare och ansedd oöfverträfflig i sitt yrke. GHT 1871, nr 166, s. 2. Efterspaningar företogos .. genast efter brottslingen, men utan resultat. I söndags åtta dagar kom han emellertid in i en stuga, där 4 af spanarne befunno sig. SödermLT 1894, nr 109, s. 3. Att Kalle hade blivit avdelad till spanare hade .. den fördelen, att han samtidigt som han höll utkik efter de Röda Rosorna också kunde spana på farbror Einar. Lindgren MästBlomkv. 74 (1946). Polisen (är) inte .. med i spelet och den systerson till den mördade som uppträder som spanare .. gör det (inte) för släktkärleks skull, utan (osv.). BonnierLM 1954, s. 397. Chauffören erkände .. redan i bilen under transport till Malmö inför spanare som inte hade med förundersökningen att göra. SDS 12/2 1981, s. 21.
3) till I 2, 3: person som spanar l. har till uppgift att spana, spejare, kunskapare; utkik; i sht om militärperson, särsk. dels om flygspanare, dels (numera i sht i skildring av ä. förh.) om annan militärperson (i förband) med uppgift att bevaka område l. föremål l. rekognosera l. införskaffa upplysning om fienden l. läget; jfr 4. (Sv.) Speyare. Spanare. (T.) Kundschaffer. Schroderus Dict. 47 (c. 1635). (I krig måste man) mellomåth vthsända Speyare, och Spanare (wari sigh Wäpnade eller owäpnade). Dens. Comenius 705 (1639). Timme efter timme förgick, innan våra spanare slutligen fingo höra bilsurr från söder. Munsterhjelm FarlUppdr. 85 (1934). Från isbrytaren hade .. en med kikare försedd spanare kunnat upptäcka oss (flyktingar på isen). HågkLivsintr. 16: 248 (1935). Vid ett tillfälle hade min spanare och jag till uppgift att fotografera Kebnekaise. Söderberg PrFlygl. 1: 152 (1935). Spanarna användas som rapportryttare, befäl på hästplats och vid behov såsom flyg- och gasvarnare. ArtillRegl. 1940, 2: 215.
4) [eg. specialanv. av 3] (numera föga br.) scout. De i lägret deltagande svenska scoutkårerna voro följande: Bodens Scoutförening .. Djursholms Spanare (osv.). Olympiad. 1912 Red. 767 (1913). Beckman SprL 158 (1918).
5) (i sht i vitter stil) till I 4: person som spanar l. spejar (efter ngt); äv. i uttr. spanare efter ngt. Coluccio Salutati .., en ypperlig latinsk stilist och .. en lidelsefull spanare efter klassiska handskrifter. Schück AllmLittH 3: 68 (1921). På nutidsdiktens vidsträckta fält var .. (Dag Hammarskjöld) en erfaren spanare, obunden av konventioner, en säker kännare som lätt kunde finna det äkta, det bästa. Johnson i 3SAH LXX. 1: 15 (1961).
II. om fartyg l. flygplan utförande spaning.
a) (numera mindre br.) sjömil. till I 2 a: spaningsfartyg. TSjöv. 1904, s. 213. Äfven om vi icke förmådde hålla känning med fiendens hufvudstyrka, skulle våra kryssare eller ”spanare” dock dagligen kunna öfverfara större delen af fiendens anfallsväg. VFl. 1917, s. 5. Slagkryssarna började byggas 1906 ss. snabba slagkraftiga spanare. SvUppslB 25: 267 (1935).
b) ss. förled i ssgr betecknande flygplan l. fartyg: spanings-; se -båt, -formation, -plan.
Ssgr: spanar- l. spanare-avdelning. (numera i sht i skildring av ä. förh.) till spanare I 3: avdelning av spanare l. spejare. Östergren (cit. fr. 1916).
-blick. till spanare I 3: spejande l. skarpsynt blick (ss. utmärkande för spanare), spanande blick. SAOL (1950).
-båt. (numera mindre br.) till spanare II b: spaningsbåt, spaningsfartyg. SD(L) 1905, nr 35, s. 5.
-division. (numera mindre br.) sjömil. till spanare II a: division av spaningsfartyg, spaningsdivision. VFl. 1916, s. 125.
-eskader. (numera mindre br.) sjömil. till spanare II a: eskader av spaningsfartyg. VFl. 1917, s. 12.
-formation. [sannol. eg. kortform för spanarplansformation] (numera föga br.) till spanare II b: formation (se d. o. 3) av spaningsplan. VFl. 1924, s. 112.
-gosse. (numera föga br.) till spanare I 3, 4: (pojk)scout. SAOB S 1447 (1965).
-kikare. (numera bl. tillf.) till spanare I 3: kikare för spanare l. för spaning. FältutrKulspr. 1919, s. 8.
-kår. (föga br.) till spanare I 4: scoutkår; jfr kår, sbst.3 2. Vallentuna spanarkår. Östergren (cit. fr. 1912).
-plan. (numera mindre br.) till spanare II b: spaningsplan. VFl. 1927, s. 119. TT 1940, Allm. s. 178.
-plats. till spanare I 3: plats där spanare står l. varifrån ngn spanar, spaningsplats; särsk. (mil.): plats l. rum (i flygplan) för flygspanare. Hemmer Morgongåv. 334 (1934). SoldUndFlygv. 1944, s. 232 (i flygplan).
-rum. mil. till spanare I 3: plats l. sittrum (i flygplan) för flygspanare. FlygHb. 11 (1921). SoldUndFlygv. 1944, s. 203.
-sits. mil. till spanare I 3: sits (i flygplan) för flygspanare. VFl. 1918, s. 77. SAOL (1973).
-skola. (förr) mil. till spanare I 3: skola för utbildning av flygspanare. Jungstedt Flygv. 227 (1925).
-tjänst. särsk. dels till spanare I 3: tjänst ss. spanare l. spejare, dels (sjömil.) till spanare II: tjänst ss. spanare, spaningstjänst. Nilsson SjöfSkeppsb. 202 (1922; i fråga om fartyg). Rig 1940, s. 9.
-öga. särsk. till spanare I 3: spejande l. skarpsynt öga (ss. utmärkande för spanare), spanande öga. Carlsson HelaSthm 44 (1911).
SPANERI, n. (numera föga br.) till I 1: (militärt) spioneri l. hemligt kunskapande. Ther han genom hemligit spanerij förnam Fienden wara anten til Sömpns, eller elliest säker, föll han til. Girs G1 27 (c. 1630).
Spoiler title