SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1983  
SPEKULATIV spek4ɯlati1v l. spe4-, l. -ul-, l. 0104, l. spek1ɯlati4v l. späk1-, l. -ul-, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
[jfr t. spekulativ, eng. speculative, fr. spéculatif; av senlat. speculatīvus, till p. pf.-stammen av speculari (se SPEKULERA)]
1) motsv. SPEKULERA 2 o. SPEKULATION 2; om person: som tänker djupt l. intensivt l. filosofiskt (se a), som spekulerar, tänkande l. grubblande; äv. nedsättande, med bibet. av tänkande som (med hänsyn till dess art l. föremål) anses meningslöst l. onyttigt; äv. om ngt sakligt: som kännetecknar l. erinrar om l. är hänförlig till person(s) l. personer(s) som är spekulativ(a) l. som är grundad på l. kännetecknande för l. hänförlig till spekulation, teoretisk l. hypotetisk; äv. substantiverat. RARP V. 1: 115 (1652). Polhem Brev 84 (1712: Dhen speculative Neuton). Almqvist MennSaga 55 (1839; substantiverat). Hans ärliga själ hade aldrig krånglat med några spekulativa hårklyfverier, för så vidt de sträckte sig utom spekulationerna på matskåpet i köket eller friheten på landsvägarne. Virén Skizz. 85 (1890). Spekulativt lagd var Linné på sitt sätt. KyrkåhÅ 1925, s. 28. Frederiksen ModDaLitt. 102 (1931; om diktning). (Beräkningarna av ett laga skiftes påverkan på de enskilda brukningsdelarnas driftsekonomi) ha varit av rent spekulativ art och omfattat blott en faktor, nämligen vägen. Ymer 1951, s. 135. Arv 1954, s. 132 (om tolkning). Nils Björsjö .. var en spekulativ natur — en grubblare, en filosof med bohemiska drag och med faiblesse för ett artistiskt våga-vinn. SvGeogrÅb. 1964, s. 137. — särsk.
a) (i sht i fackspr., särsk. filos.) i fråga om motsats mellan förnuft o. erfarenhet: som har avseende på l. hänför sig till l. grundar sig på l. kännetecknar tänkandet l. förnuftet (icke ett sinnligt varseblivande), rationell l. teoretisk; motsatt: empirisk; särsk. (filos.) om åskådning, vetenskap o. d.: grundad på förnuft, rationell; motsatt: empirisk; stundom äv. motsatt: reflekterande. Rosenstein 2: 156 (1789; i pl., om kunskaper). Spekulativ filosofi, hvars syftemål är sträng vetenskap hör icke till de lägre läroverkens gebit, och skulle inleda ynglingar uti en irrgång, hvarutur de icke kunna finna någon utgång. Sprinchorn PedUtsk. 13 (i handl. fr. 1804). Tänkandet .. (som söker den absoluta grunden) kallas spekulativt, i motsats mot det ändliga, som benämnes det reflekterande. Trana Psych. 2: 81 (1847). Det gifves tvenne arter af skönhetslära, nämligen en filosofisk och en på erfarenhetskunskap grundad, eller .. en spekulativ och en positiv eller empirisk estetik. Nyblom i 3SAH 8: 237 (1894). Man .. (har) så småningom och i synnerhet under 1800-talet kommit till insikt om att det rent spekulativa tänkandet icke är ägnat att bilda grundvalen för medicinens framtid. Tigerstedt MedUtv. 1: 14 (1923). Trots den abstrakta och spekulativa karaktär, som kan tyckas utmärka Boströms filosofiska system, var det .. snarare något intuitivt sett än på abstrakt väg framkonstruerat. Ahlberg 36 (1925). Regnéll Sem. 164 (1958).
b) [eg. specialanv. av a] teol. i fråga om en under 1800-talet i Tyskl. uppkommen, av Hegel inspirerad teologisk åskådning enl. vilken religion o. filosofi hade samma innehåll; särsk. i uttr. spekulativ teologi. Meier DogmH 292 (1857). 2SvUppslB (1953: Spekulativ teologi). De spekulativa teologerna försökte nå bakom motsatsen mellan ortodoxi och rationalism. KyrkohÅ 1959, s. 275.
2) (†) motsv. SPEKULERA 5 o. SPEKULATION 5: som överväger att köpa, som är spekulant (se SPEKULANT, sbst. 4). När de speculativa (i handel neml.) västgötaherrskaperna ropte dugtigt på (vid auktionen), måste jag till en viss point följa med; de öfverröstade mig dock oftast. Adlersparre BrHustru 84 (1810).
3) motsv. SPEKULERA 6 o. SPEKULATION 6; om person: som (gärna) spekulerar; nästan bl. förr äv. (utan negativ innebörd l. tanke på kortsiktighet): som i finansiellt l. ekonomiskt hänseende är företagsam; äv. i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv.: (samvetslöst l. skrupelfritt) beräknande l. utnyttjande; äv. om ngt sakligt: som kännetecknar spekulativ person l. som syftar till l. ligger till grund för l. beror av l. är hänförlig till spekulation l. som utnyttjas vid l. är föremål för spekulation. Det är en speculatif Man och slug Köpman. Posten 1768, s. 187. Hela Lotteriet war ett ganska fint hopspunnit bofstrek af 3:ne spekulativa Industri-Riddare. JournLTh. 1811, s. 443. Det spekulativa kapitalet söker man hålla på afstånd. LAHT 1897, s. 34. Steffen Lönarb. 41 (1899; om kapitalistiskt produktionssätt). Har någon .. träffat avtal om inköp .. av visst parti socker att införas till riket .., äger han, i den mån inköpet ej skäligen kan antagas hava skett i uppenbart spekulativt syfte, efter tillstånd .. verkställa ifrågavarande införsel. SFS 1932, s. 64. Kopparen var (under 1500-talet) .. en långt mer spekulativ vara än järn. Heckscher SvEkonH 1: 170 (1935). Dagens antisemitism .. är en målviss, med spekulativ kallblodighet organiserad världsrörelse. Malmberg Värd. 171 (1937). Edqvist Eldfl. 153 (1964; om leende).
Avledn. (till 1; numera bl. tillf.): SPEKULATIVITET100104, r. l. f. om egenskapen l. förhållandet att vara spekulativ. Det torde .. vara så, som den tyske författaren Gustav Gerber med äkta tysk spekulativitet anmärker. Cederschiöld Skriftspr. 108 (1897).
Spoiler title