SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1983  
SPELARE spe3lare2, sbst.1, om person m.//(ig.), om djur m. l. r., om sak r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. =.
Ordformer
(speel- 1684. spel- 1587 osv. spell- c. 16351639)
Etymologi
[jfr dan. o. nor. spiller, t. spieler; till SPELA, v.1]
1) (numera bl. i vitter stil) motsv. SPELA, v.1 2, om spelande (tjäder- l. orr)tupp; jfr 6 slutet. Runeberg (SVS) 1: 183 (1831; om orrtupp). Frisendahl Skogsdjup. 82 (1925; om tjädertupp).
2) [sv. dial. (Holmkvist BergslGruvspr. 71 (1941)) spelare; benämningen är sannol. föranledd av att borren hade ett visst spelrum i det tidigare upptagna hålets övre del] (numera bl. ngn gg, i skildring av ä. förh.) motsv. SPELA, v.1 4 a γ slutet, om bergborr varmed ett av en tidigare (grövre o. kortare) borr upptaget hål utvidgades o. fördjupades i sin nedre del (där diametern till följd av skärets nötning under borrningen var mindre än i den övre delen); anträffat bl. i ssgn UT-SPELARE.
3) motsv. SPELA, v.1 6 (a, b): person uppträdande inför publik med lek l. dans l. skämtsamma upptåg l. taskspelarkonster o. d., lekare (se d. o. 1) l. gycklare (se d. o. 1) l. narr (se d. o. 3) o. d. (särsk. i uttr. konstig spelare, om person som utför cirkus- l. akrobatkonster o. d. inför publik); äv. (o. numera bl., utom i ssgn TASK-SPELARE) om person som uppträder i skådespel l. förevisar dockteater o. d., o. i denna anv. numera nästan bl. ss. senare led i ssgr; jfr SPELMAN 1. En kånstigh Spelare kan lära en annan som ther till inclineret är, kånstigt att spela. Forsius Phys. 22 (1611). (Sv.) Spelare (lat.) actor. Wollimhaus Ind. (1652). Spelare .. i en komedi. Lindfors (1824). När han hade en roll att öfva, var han så god spelare, att han trodde sig vara den han föreställde. Strindberg Sag. 162 (1903). — jfr APE-, BI-, GYCKEL-, KOMEDI-, KOMEDIANT-, MARIONETT-, NARR-, SKÅDE-SPELARE.
4) motsv. SPELA, v.1 7: person som spelar (ett spel); särsk. dels om sådan person som deltar i sällskapsspel (med l. utan penninginsats) l. hasardspel om pengar l. pengars värde (stundom äv. pregnant, om person hemfallen åt (hasard)-spel ss. en last, passionerad l. spelgalen spelare), dels om sådan person som deltar i ett lag utövande bollspel l. dyl.; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl.; jfr SPELMAN 3. Helsingius Ff 2 b (1587). Winna, står intet altijd i Spelarens handh. Grubb 857 (1665). Tapa ej Spelare mynt, så tapa de verkliga tiden. Nicander GSann. 144 (1767). Jag har intet förtroende till honom, han är spelare. Weste FörslSAOB (c. 1817). Spelarnes antal (i fotboll) är 11 på hvarje sida. ReglFotb. 1891, s. 3. Den 6 juli 1772 på den unge kungens namnsdag .. halvannan månad innan den store spelaren ännu hade kastat ut sin första tärning: statskuppens 1772. Holmberg Leopold 1: 61 (1953). De spelade schack några timmar. Doktorn var en utmärkt spelare. Widding Svan. 398 (1971). — jfr BESICK-, BILJARD-, BIRIBI-, BLIND-, BRIDGE-, BRÄD-, DAM-, DOMINO-, EFTER-, FALSK-, FOTBOLLS-, FÖRSVARS-, GOLF-, HASARD-, ISHOCKEY-, JOJO-, KADRILJ-, KILLE-, KNACK-, KORT-, KRICKET-, KROCKET-, KÄGEL-, MAHJONG-, MAS-, MED-, MISÄR-, MOT-, NÄT-, PIKÉ-, PINGPONG-, POKER-, POLO-, PREFERENS-, PRIFFE-, PROFFS-, PÄRK-, RAFFEL-, RESISTANS-, RUGBY-, RULETT-, SCHACK-, SCRATCH-, SERIE-, SIMULTAN-, SKAT-, SKIV-, STOR-, TÄRNINGS-, VIRA-, VIST-SPELARE. — särsk.
a) motsv. SPELA, v.1 7 b, om deltagare i spel (se SPEL, sbst.1 7 c); i fråga om nutida förh. nästan bl. om person som spelar på lotteri- l. totalisatorspel. H:r Benjamin Magnus Rääfs skrift uplästes, hwarmedelst han anhåller at få spelare på en ölandzhäst med släda och seltyg til. 2BorgP 4: 81 (1731). Efter lördagens rikstotoomgång är det klart för nya tävlingar på tisdag kväll. Sista chansen för spelarna att göra som det heter julpengar. SDS 20/12 1982, s. 33. jfr BÖRS-, RÄNTE-SPELARE.
b) (numera bl. tillf.) kortsp. motsv. SPELA, v.1 7 q δ, pregnant, om person som efter budgivningens slut har att spela hem vad som angivits i det segrande budet, spelförare. BeskrLombreSp. 6 (1745; i lomber). Spelare kallas äfv. Den som i vissa kortspel nämner trumf. Jag är spelare och spelar i ruter. Weste FörslSAOB (c. 1817). Den som (i träkarlsspelet) spelar med träkarlen kallas i egentlig mening Spelare, de begge andra äro hans motspelare. Lindskog Spelb. 111 (1847). Spelarne (i boston) begära i tur hvilket spel de vilja spela eller passa och den, som stannar för högsta spelet, blir ”spelare”. Hagdahl DBäst. 197 (1885).
5) (i vitter stil, tillf.) motsv. SPELA, v.1 8, om person som (på ett taktiskt l. slugt l. förslaget l. bedrägligt l. svekfullt l. ondskefullt sätt) deltar l. agerar i viss händelseutveckling l. visst skeende o. d.; särsk. motsv. SPELA, v.1 8 b ε γ', i uttr. spelare under täcket, person som spelar under täcket (i en sak l. med ngn); förr äv. motsv. SPELA, v.1 8 a β α', om bankruttör (anträffat bl. i ssgn BANKRUTT-SPELARE). Församlingens skollärare .. (var) en äregirig, maktlysten och ej oäven spelare under täcket. Hellström Storm 150 (1935). — jfr RÄNK-SPELARE.
6) motsv. SPELA, v.1 9 (r), om person som spelar l. kan spela på ett musikinstrument (l. en mekanisk spel- l. musikapparat), spelman; numera företrädesvis (ss. senare led) i ssgr (stundom äv. elliptiskt för en senareleds-ssg). Helsingius Ff 2 b (1587). D 27 julii til Spelaren Swen i Hiertanäs .. fått (2 dlr 16 öre). VDAkt. 1731, nr 485. Höjden af spelarens konst är ju .. att försvinna i kompositionen? Geijer I. 8: 368 (1804). Bredvid marschkolonnerna gingo spelare, som ur sina lergökar framtrollade glada och uppiggande melodier. Rosen InshAllah 106 (1935). Många strängar springa på lutan, innan spelaren blir mästare. Östergren (1944). — jfr BAS-, CELLO-, CITTER-, CYMBAL-, FIOL-, FLÖJT-, FORTEPIANO-, GITARR-, HARP-, KANTELE-, KITARA-, KLARINETT-, KLAVER-, KLOCK-, KORAL-, KVARTETT-, LIR-, LUT-, LYR-, MANDOLIN-, MARINTRUMPET-, NYCKELHARP-, OBOE-, ORG-, ORGEL-, ORKESTER-, PIANO-, POSITIV-, SAMISEN-, STRÄNG-SPELARE. — särsk. (i sht i vitter stil, tillf.) oeg. l. bildl. (motsv. SPELA, v.1 9 x), om djur (i sht fågel) som spelar l. kan spela (jfr 1). Vår lustgård .. / .. är på ört och blomster rik, / på sjungare och spelare, / som göra god musik. Larsson i By Tionde 51 (1909).
7) motsv. SPELA, v.1 9 r β, om (elektroteknisk) apparat som spelar upp inspelat ljud (musik l. tal l. läten o. d.) l. inspelad bild; ss. senare led i ssgr (jfr SKIV-, VIDEO-BAND-SPELARE).
Ssgr (i allm. till 4): SPELAR-, äv. SPELARE-ANDA. jfr ande VIII 5 a; företrädesvis i fråga om spelare av sällskaps- l. hasardspel. Öman Ungd. 207 (1889).
-BOD. (†) = spel-bod. Möller (1790, 1807).
-BYTE. i sht sport. i fråga om de flesta lagsporter i bollspel o. d. (i sht ishockey, bandy, handboll, basketboll, numera äv. fotboll) samt bridge: byte av spelare under match; särsk. om sådant byte i ishockey varvid en l. (vanl.) flera spelare samtidigt tas av banan för att få vila upp sig medan en ny utvilad resp. nya utvilade spelare sätts in för att fortsätta spelet i de utbyttas ställe. Forsberg Sporthb. 22 (1971; i bandy).
-BÅS. sport. om vartdera av de två i anslutning till ishockeybana befintliga båsliknande utrymmen som vid ishockeymatch disponeras av vartdera laget o. där de spelare som (för tillfället) icke deltar i spelet på banan uppehåller sig. Ishockey 89 (1939).
-FÖRLUST. i sht sport. förlust av spelare som drabbar klubb (gm att spelaren slutar l. övergår till annan klubb). IdrBl. 1935, nr 7, s. 11.
-FÖRSÄLJNING. i sht sport. i fråga om professionell idrott, om klubbs försäljning av (sin rätt enligt spelarkontrakt med) spelare till en annan klubb. IdrBl. 1935, nr 38, s. 11.
-FÖRVÄRV. i sht sport. förvärv av spelare som klubb gör. IdrBl. 1935, nr 1, s. 11.
-KONTRAKT. sport. kontrakt (se kontrakt, sbst. II 1) varigm (proffs)spelare o. klubb reglerar förhållandet sinsemellan. IdrBl. 1935, nr 153, s. 10.
(6) -KRAMP. kramp (se kramp, sbst.1) som spelare av ett musikinstrument utsätts l. kan utsättas för. 2NF 19: 804 (1913; hos piano- o. violinspelare).
(4, 6) -KRITIK. i sht (i sht sport.) till 4: (i referat o. d. avgiven) kritik av spelare med hänsyn till dennes prestationer i viss match o. d. IdrBl. 1935, nr 2, s. 9 (gällande bandyspelare).
-KÖP. i sht sport. i fråga om professionell idrott, om klubbs köp av (rätt enligt spelarkontrakt med) spelare från annan klubb. IdrBl. 1935, nr 34, s. 8.
-LYCKA. spelares lycka (se lycka, sbst.3 3); äv. mer l. mindre bildl. Wikforss 2: 633 (1804). Att .. (K. XII) var .. en länge af spelarlycka gynnad våghals. Atterbom C12 86 (1845).
(4, 6) -LÖN. i sht (i sht sport.) till 4: (proffs)spelares lön. IdrBl. 1935, nr 103, s. 3.
-MATERIAL. i sht sport. om material (se material, sbst. 1 c) som spelare (som klubb o. d. disponerar över) utgör; stundom äv. närmande sig l. övergående i allmännare (koll. l. plural) bet.: spelare. Spelarmaterialet i ishockeyklubben var inte det bästa. Vi (dvs. Lunds akademiska fotbollslag) behöva f. n. allt tillgängligt spelarmaterial. Lundagård 1922, nr 9, s. 15.
-MATERIEL. (numera bl. i mindre övertänkt spr.) = -material. Derby är .. ett (bandy-)lag .. med synnerligen jämnt spelarmateriel. IdrBl. 1924, nr 10, s. 6.
-MUR. sport. mur (se mur, sbst.1 1 d) som spelare bildar framför eget mål (vid motståndares frispark l. frislag l. frikast). IdrBl. 1935, nr 33, s. 9 (vid frispark i fotboll).
-NATUR. natur (se d. o. 1) som är en (hasard)spelares; äv. konkret, om person med sådan natur; äv. oeg. l. bildl. Hans spelarnatur förnekade sig aldrig. Beijer var en spelarnatur i stort. Laurin Minn. 2: 509 (1930). Det händer .. att en och annan djärv spelarnatur (i Jämtl.) tar risken av att så litet vårvete till husbehov. TurÅ 1952, s. 121.
-SKADA. skada som spelare ådrar l. ådragit sig; företrädesvis om skada hos spelare som idkar bollsport o. d. IdrBl. 1935, nr 101, s. 10 (hos fotbollsspelare).
-TRANSFER. sport. spelarövergång. IdrBl. 1935, nr 19, s. 7.
-TYP. typ som spelare utgör l. representerar, typ av spelare; äv. pregnant: sann l. riktig l. verklig l. äkta l. idealisk typ av spelare. Han där är en spelartyp. Vi mena .. ej att Lennart .. skulle vara sämre bollspelare än Harry, men den senare som spelaretyp betraktat var värdefullare just för Eskilstunas (fotbolls-)lag. IdrBl. 1935, nr 44, s. 14. (Levertin) bemödar sig att teckna de olika spelartyperna (i Monte Carlo). Böök i 3SAH LIV. 2: 28 (1943).
-VÄRVNING. i sht sport. IdrBl. 1935, nr 83, s. 8.
-ÖVERGÅNG~102, äv. ~200. sport. om spelares stadgeenliga övergång från en klubb till en annan, spelartransfer. IdrBl. 1935, nr 150, s. 9.
Avledn.: SPELARINNA, f. [jfr t. spielerin] (numera bl. tillf.) kvinnlig spelare.
1) till 4. Taube BöljBlå 27 (1920).
2) till 6. Wulff Rytm. 80 (1915).
Spoiler title