SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1985  
SPINNA spin3a2, v.2 -er, spann span4 (spunno spun3ω2), spunnit spun3it2, spunnen spun3en2. vbalsbst. -ANDE, -ING; -ARE (se avledn.); jfr SPINN, sbst.2
Ordformer
(spin- i ssgr 1936 (: spinfiskare, spinfiske, spinspö). spinn- 1887 osv.)
Etymologi
[av eng. spin, spinna, snurra, rotera, etymologiskt identiskt med SPINNA, v.1 — Jfr SPINN, sbst.3]
1) fisk. i fråga om fiske med kastspö, om (naturligt l. konstgjort) bete (se BETE, sbst.2 1) l. drag (se d. o. I 5 slutet) o. d.: (på grund av byggnad l. konstruktion) vid invevning av linan rotera kring sin egen axel; äv. om fiskelina med sådant bete; äv.: vid spinnfiske låta linan o. betet löpa (så l. så långt); äv. tr.: fånga (fisk) medelst spinnfiske; i p. pr. äv. om gång o. d. hos bete: kännetecknad av roterande rörelse, roterande; jfr SPINNA, v.1 2 i. De bästa (dragen) äro de, som rotera, ”spinna”, bäst. Balck Idr. 2: 302 (1887). Schröder Fiske 96 (1900; om bete). En sak, som man vid spinnfiske alltid måste vara beredd på, särskilt om man spinner djupt eller i obekant vatten, är att alltsomoftast fastna i bottnen. Hammarström Sportfiske 175 (1925). BygdFolk 1: 112 (1927; i p. pr., om fiskelina). Han har spunnit gädda i Stockholms skärgård. Sparre Spinnspö 130 (1930). NFSportlex. 463 (1946; i p. pr., om gång hos bete). — särsk. ss. vbalsbst. -ing, konkretare, om spinnfiske. Metspö för spinning eller fiske med svirvel bör vara lätt och elastiskt. Balck Idr. 2: 261 (1887). I fiskemetoderna påminner spinningen mycket om slantningen. Schager Nöjesfiske 46 (1915).
2) (i fackspr.) om flygplan: röra sig i spinn (se SPINN, sbst.3 2). SvHandordb. (1966).
Ssgr (till 1; fisk.): A: SPINN-BETE. [jfr eng. spinning-bait] bete för spinnfiske. Hammarström Sportfiske 221 (1925).
-DRAG. jfr drag I 5 slutet o. -bete. FrSkogSjö 1922, s. 270.
-FISKA. ägna sig åt spinnfiske; äv.: medelst spinnfiske fånga (fisk). Vi voro ute och spinnfiskade gädda och abborre. Knöppel VitDöd. 112 (1922). UNT 13/6 1932, s. 10. IllSvOrdb. (1955; i p. pf., om gädda).
-FISKARE. person (man) som ägnar sig åt spinnfiske. Hammarström Sportfiske 18 (1925).
-FISKE. [jfr eng. spin fishing] fiske varvid fisken fångas med spinning (spinnspö med spinnbete); jfr spinn, sbst.2 Balck Idr. 2: 320 (1887).
Ssgr (fisk.): spinnfiske-expert. Motorför. 1955, nr 6, s. 8.
-spö. spinnspö. Form 1933, s. 21.
-GREJOR, pl. (vard.) redskap för spinnfiske. Sparre MorElg 148 (1918).
-KAST. kast med spinnspö. SvD(A) 8/5 1939, s. 5.
-KAST-LINA. kastlina för spinnkast. Hammarström Sportfiske 29 (1925).
-LINA. kastlina för spinnspö. Hammarström Sportfiske 20 (1925).
-RULLE, sbst.2 (sbst.1 se sp. 9722). på l. för spinnspö: rulle för spinnlina. Östergren (cit. fr. 1912). Hammarström Sportfiske 18 (1925).
-SPÖ. [jfr eng. spinning rod] kastspö för fiske med spinnbete, spinnfiskespö. SvD(A) 1921, nr 79, s. 10.
-TACKEL. tackel för l. på spinnlina. Hammarström Sportfiske 176 (1925).
-VATTEN. vatten (sjö o. d.) för spinnfiske. Sparre Spinnspö 127 (1930).
B: SPINNING-FISKE. (tillf.) spinnfiske. 2NF 25: 1416 (1917).
C: SPINNINGS-TID. (mera tillf.) tid för spinnfiske. Schager 441 (1920).
Avledn. (till 1; fisk.): SPINNARE, sbst.2, om person m.//ig., om sak r. l. m. [jfr eng. spinner]
1) person som ägnar sig åt spinnfiske (spinning). AB(A) 1934, nr 141, s. 3.
2) drag (se d. o. I 5 slutet) utgörande konstgjort spinnbete. Schröder Fiske 76 (1900). Sparre MorElg 154 (1918). jfr metall-, sked-spinnare.
Ssg (till spinnare 2; fisk.): spinnar-fason. fason hos l. utmärkande för spinnare. Hammarström Sportfiske 152 (1925).
Spoiler title
Spoiler content