SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1985  
SPISEL spi3sel2, äv. 40, r. l. m.; best. -n (HovförtärSthm 1716 B, s. 478 osv.) l. (utom i vissa trakter, bygdemålsfärgat, numera bl. ngn gg i poesi) -en (IErici Colerus 1: 300 (c. 1645), VDAkt. 1735, Syneprot.) ((†) spislen L. Paulinus Gothus Pest. 68 b (1623: Spitzlen), GFGyllenborg Vitt. 1: 241 (1795)); pl. spislar (Strand NeliSuec. 61 (1753) osv. ((†) spisler OxBr. 12: 74 (1638: spitzler))
Ordformer
(spijsel (-ll) 16401723. spijsl 1697. spijssel (-ll) 16521685. spisel (-j-) 1672 osv. spisil 1557. spisle- i ssg 1730 (: spisle-elden). spiszel- i ssg 1758 (: Spiszel-Ramar). spiszlen, sg. best. 1640. spitzlen, sg. best. 1623. spitzler, pl. 1638)
Etymologi
[fsv. spisel; jfr ä. dan. o. dan. dial. spis(s)el, rum med värmeinrättning; ombildning (sannol. med anslutning till SPIS, sbst.3) av det ord som föreligger i d. dial. pis(s)el, storstuga, av mlt. pisel, pesel, rum med värmeinrättning, motsv. ffris. pisel, rum med värmeinrättning, fht. phisal, rum med värmeinrättning (mht. phiesel, phīsel, t. pfiesel, torkrum i saltverk), feng. pisle, rum med värmeinrättning, av mlat. pislum, pisele, pisale, pensilis, rum med värmeinrättning, av pensilis, hängande, svävande, av lat. balneum pensile, med varmluft upphettad badstuga vilande på valv, till lat. pendere, hänga (se PENDERA). — Jfr SPIS, sbst.3]
(numera i sht i vitter stil, ngt ålderdomligt) spis (se SPIS, sbst.3 1); äv. dels i inskränktare anv. (se b), dels i utvidgad anv., om ugn l. kamin l. liknande eldstadsanordning (särsk. ss. senare led i ssgr). Mwromæstaren, som muradhe en spisil i skomakarastuffwona. VadstKlUppbB 90 (1557). Hustrun, hwilken wid spiselen byckte sina barns kläder. KulturbVg. 2: 193 (1721). Under de långa aftnarne .. är hushållet församladt i sin ensliga stuga, och dess medlemmar förrätta vid spiselns sken hvar sin slöjd. Agardh ThSkr. 3: 103 (1836). Minnet af stora ofreden (i Finland 1700—21) har .. qvarlemnat så djupa .. spår i folkets minne, att man ännu i Österbotten hör .. talas ”om den tid, när det var så kallt, att elden frös i spiseln”. Topelius Fält. 4: 47 (1864). Maten tillredes i den öppna spiseln, men värme och upplysning erhållas ej längre från denna. Karlin KultM 12 (1888). I Sverige kallades den (dvs. kaminen) spisel eller spis. SDS 1909, nr 50, s. 5. Inne var det pyntat och fejat överallt, nytvättade gardiner, svärtad spisel och sättugn, krusad pappersbård på rökfångsfrisen. Nilsson HistFärs 51 (1940). Kabinettet, stora vardagsrummet med den öppna spiseln och Bechsteinflygeln, salongen med hennes sista stolta förvärv för eget honorar. Spong Sjövinkel 15 (1949). — jfr DOCK-, GAS-, HÄLL-, HÖRN-, JÄRN-, KABYSS-, KAKELUGNS-, KOK-, KÖKS-, LABORATIONS-, PÖRT-, RÖR-, SALS-, STEK-, VED-SPISEL m. fl. — särsk.
a) ss. beteckning för att ngn till sin huvudsakliga uppgift har att laga mat l. baka o. d.; jfr SPIS, sbst.3 1 a β. Om sommaren har han de första åren haft så mycket besök, att frun kom icke ur spiseln i 7 weckor. UrKorrCronholm 262 (1864).
b) i inskränktare anv., om järnrist l. järngaller i spisel; ss. senare led i ssgn JÄRN-SPISEL; jfr SPIS, sbst.3 1.
c) (vard.) i det bildl. uttr., vara född bakom spiseln, för att beteckna att ngn är tafatt l. bortkommen l. dum o. d. Stiernstolpe DQ 3: 51 (1818).
Ssgr: A (numera i sht i vitter stil, ngt ålderdomligt): SPISEL-ASKA. spisaska. Wallerius Åkerbr. 207 (1761).
-BORSTE. spisborste. Dagen 1915, nr 70, s. 9.
-BRASA. spisbrasa. Kullberg Portf. 186 (1847).
-BRÄDE. spisbräde. Högberg Utböl. 2: 25 (1912).
-BRÄND, p. adj. (Den) gamla kokerskan Ostroem med sitt spiselbrända och bekymmerfulla stackars gumansikte. Berger Ysaïl 85 (1905).
-BÄNK. spisbänk (se d. o. 1). Thorén Herre 88 (1942).
-CISTERN. (i sht förr) spisreservoar. Delblanc Nattresa 8 (1967).
-ELD. (spisel- 1912 osv. spisle- 1730) spiseld. Tiselius Vätter 2: 25 (1730).
-ELDNING. spiseldning; särsk. abstr. Spiseleldning, för närvarande använd i England och Italien äfven i Frankrike samt hos oss i Sverige, oftast dock blott hos den fattigare befolkningen, särdeles på landet. Keyser Kemien 3: 444 (1876).
-EMALJ. emalj (se d. o. 1) använt till skyddande överdrag av spis. KatalÅhlénHolm 94: 336 (1927).
-FABRIK. Auerbach (1913).
-FLAMMA. jfr flamma, sbst. 1 o. -eld, -glöd; äv. bildl. Böttiger 4: 4 (1859, 1869). Med blodröd tunga spiselflamman hväser / Och äskar näring, lik en hungrig gam. Snoilsky 1: 137 (1874).
-FOT. spisfot. SvT 1852, nr 173, s. 2.
-FRIS. utskjutande hyllartat parti på spis. På spiselfrisen står en relik i glas och ram. Lindqvist Dagsl. 3: 196 (1904).
-GARNITYR. spisgarnityr. MeddSlöjdF 1888, s. 95.
-GLÖD. spisglöd. Snoilsky 1: 178 (1869).
-GRUND. spisgrund. GotlArk. 1931, s. 82.
-GRUVA. spisgruva; särsk. (†) i uttr. sitta i spiselgruvan, ss. beteckning för att ngn sitter overksam hemma vid spisen i lugn o. ro o. har det bra (i stället för att arbeta). SvFolks. 251 (1844).
-HALL. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) = -häll; jfr spis-hall. Vid varma spiselhallen / Jag sitter glad. Runeberg (SVS) 1: 22 (1827).
-HUV. spishuv. Form 1947, s. 9.
-HYLLA. spishylla. Björkman (1889).
-HÄLL. (spisel- 1852 osv. spisels- 1686) spishäll; jfr -hall. RannsaknAntikv. II. 1: 94 (1686). Gumman (i torpstugan) är redan uppe, hon har gjort eld i spiselhällen, satt över kaffekokarn och maler på av ”kaffet”. Thorsén UpplTorp. 16 (1949).
-HÄRD. spishärd; jfr -äril. Ling Tirf. 2: 18 (1836).
-HÖRN. spishörn; jfr -vrå. Rydberg DSkön. 244 (1889).
-INFATTNING~020. jfr infattning, sbst.2 1 o. -omfattning. Böttiger Drottnh. 28 (1889).
-JÄRN. om järnredskap som behövs för att sköta en öppen spis. Hallström VenezKom. 44 (1901).
-KAKELUGN~002, äv. ~200. (i sht förr) spiskakelugn. Ornerade kakelugnar, så kallade spiselkakelugnar, och kakelugnar med inbrändt guld, kosta allt efter deras rikedom på ornamenter och guld 300—1000 R:dr och derutöfver. Rothstein Byggn. 561 (1859).
-KAMIN. (i sht förr) spiskamin. 2UB 1: 621 (1898).
-KANT. spiskant. Callerholm Stowe 125 (1852).
-KAPPA. spiskappa; jfr -kupa, -kåpa. UB 1: 359 (1873).
-KARM. spiskarm. CVAStrandberg 3: 504 (1856). Estlander KonstH 404 (1867).
-KATT. spiskatt. SvMag. 1766, 1: 141.
-KNAPP. knapp på spislucka. IndUtstMalmö 1896, s. 15.
-KRANS. spiskrans. Björkman (1889).
-KROK. spiskrok. PT 1895, nr 41 A, s. 1.
-KUPA. spiskupa. Rothstein Byggn. 446 (1859).
-KÅPA. spiskåpa. TT 1873, s. 102.
-LUCKA. spislucka. SAOL (1950).
-LÅGA. (spisel- 1868 osv. spisels- 1832) Sparre Frisegl. 1: 50 (1832).
-MUR. spismur. Langlet Husm. 833 (1884).
-MURARE. Martinson VägUt 142 (1936).
-OMFATTNING~020. spisomfattning; jfr -infattning. Fatab. 1929, s. 91 (c. 1920).
-OMHÄNGE~020. DA 1808, nr 7, s. 4.
-PAPPER. (förr) papper som lades ovanpå spishäll o. köksspis då man inte eldade (för att det skulle se rent ut vid spisen). SvD(A) 1931, nr 312, s. 9.
-PIPA. spispipa. AHB 83: 58 (1873).
-PLATS. spisplats. MeddSlöjdF 1898, 2: 48.
-RAKA. spisraka. SAOL (1950).
-RING. spisring. Carlsson MinB 92 (1912).
-RIST. spisrist. Björkman (1889).
-ROST. gallerverk avsett att anbringas i spis för att annat bränsle än ved skall kunna användas; jfr rost, sbst.3 1 o. -rist. Klint (1906).
-RUM. spisrum (se spis-rum, sbst.1 2). Almquist Häls. 469 (1896).
-RÖD. spisrosig. Bergman Broth. 90 (1916).
-RÖR. spisrör. Sydow Lübke 665 (1871).
-RÖSE. (i sht om ä. förh. i Finl. l. trakter med finsk befolkning) jfr röse, sbst.1 1 d. RannsaknAntikv. I. 1: 246 (1685: Spijssel rösan).
-SIDA. spissida. I den stora dagligstugan finnas vid spiselsidan väggfasta sängar. Grotenfelt LandtbrFinl. 30 (1896).
-SKORSTEN~02 l. ~20. spisskorsten. AHB 83: 53 (1873).
-SKÄRM. spisskärm. Dalin FrSvLex. 1: 502 (1842).
-SOT. sot från spis. Wallerius Åkerbr. 251 (1761).
-SPETT. (numera föga br.) om under spiskupan anbringad järnstång för upphängande av kokkärl o. d.; jfr -stång 2. Björkman (1889). WoJ (1891).
-STEN. spissten. Tiselius Vätter 1: 23 (1723).
-STOCK. stock avsedd som bränsle i spis. Bergman Männ. 133 (1908).
-STOLPE. spisstolpe. 2SvKulturb. 5—6: 276 (1936).
-STYCKE. spisstycke. Fatab. 1929, s. 90 (c. 1920).
-STÅNDARE. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) spisstolpe. FinlSvFolkd. I A 1: 82 (1917).
-STÅNG.
1) (föga br.) spisstolpe; jfr spis-stång 1. Dædalus 1951, s. 105.
2) (numera föga br.) = -spett. Björkman (1889).
-STÖD. etnogr. spisstöd. Boberg BortStig. 116 (1927).
-STÖTTA. etnogr. spisstötta. AB 1911, nr 279, s. 4.
-SVART. Bergengren Snok 191 (1934).
-SVÄRTA. spissvärta. KatalÅhlénHolm 1910, Sommar s. 2.
-UGN. (i sht förr) spisugn. Langlet Husm. 214 (1883).
-UPPSATS~02 l. ~20.
1) om ornamental (praktfull) utsmyckning i stuff på vägg ovanför en öppen spis; jfr -omfattning. Böttiger Drottnh. 22 (1889).
2) för eldning av spis behövlig uppsättning av redskap (ss. eldtång, eldgaffel, pust, spisborste). Böttiger Drottnh. 84 (1889).
-VALV. (numera bl. tillf.) spiskupa; jfr spis-valv. Över spiselvalvet var murad en hylla i spiselmuren. Landsm. XI. 10: 15 (c. 1888).
-VED. spisved. Langlet Husm. 833 (1884).
-VRÅ. spisvrå; särsk. i uttr. sitta i spiselvrån, sitta i spisvrån (se spis-vrå); äv. bildl. Backman Dickens Pickw. 1: 79 (1871). Den gamle, som började se mot sina dagars ände, satt mest i spiselvrån, när vintern var kall, och ordade med hvem som hade håg att höra. Idun 1888, s. 150. Härute är villor och våda, / men hemma är världen en spiselvrå / och mor den enda i världen. Bergman Marionett. 70 (1903).
-VÄRME. spisvärme. Rydberg Vigg 20 (1875).
-ÅNGA. spisånga. SAOL (1950).
-ÄNDA l. -ÄNDE. Callerholm Stowe 124 (1852).
-ÄRIL. spisäril, spishärd. Celander NordJul 1: 18 (1928).
-ÖPPNING. spisöppning. Bergman GotlVisby 56 (1858).
-ÖVERSTYCKE~0020. spisöverstycke. SthmSlH 2: 273 (1940).
B (†): SPISELS-HÄLL, -LÅGA, se A.
C (†): SPISLE-ELD, se A.
Spoiler title
Spoiler content