SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1985  
SPRING spriŋ4, sbst.1, n. (HJoannis CRosensköld A 3 a (1647: Fächtespring) osv.), äv. (i vissa anv., särsk. ss. senare led i ssg) r. l. m. (Stiernhielm Virt. 5 (1650, 1668: Watuspringer, pl.; möjl. n.), SeglBjörköBrigg 96 (1939; i bet. I 6), 2SvUppslB 9: 1163 (1948: en sjuspring), SAOBArkSakkSvar (1980; i bet. I 3) osv.); best. -et resp. -en; pl. (numera bl. tillf.) = (Weste (1807) osv.) ((†) -er Stiernhielm Virt. 5 (1650, 1668))
Etymologi
[fsv. o. sv. dial. spring, n. (i sv. dial. äv. m.); jfr dan. o. nor. spring (nor. (dial.) best. -et, äv. -en), t. o. eng. spring (i t. med genus m.); vbalsbst. till SPRINGA, v.]
I. motsv. SPRINGA, v. I, om verksamheten att utföra (ett) språng l. hopp, samt i anv. anslutande sig härtill.
1) (utom i vissa trakter, bygdemålsfärgat, numera bl. i b) motsv. SPRINGA, v. I 1, om verksamheten att utföra ett l. flera språng l. hopp, särsk. liktydigt med: hoppande; äv. konkretare: språng (se SPRÅNG, sbst.1 I 1) l. hopp; jfr SPRUNG I 1. Schultze Ordb. 4814 (c. 1755). Rörelsen kan .. i sista tempot afslutas med ett i höjd spring under utåt-kastning af armarne. Wide MedGymn. 142 (1895). — jfr FÄKTE-SPRING. — särsk.
a) (†) i uttr. på spring, beredd l. färdig för (ett) språng, på språng (se SPRÅNG, sbst.1 I 1); anträffat bl. sammanfallande med II 1 b (se under detta mom.); jfr SPRUNG I 1.
b) [sannol. urspr. om l. med tanke på språng o. d. utfört i l. under dans] i utvidgad anv. (jfr SPRINGA, v. I 1 a), om dans; i ssgn SJU-SPRING; jfr SPRÅNG, sbst.1 I 1 a slutet.
c) (†) bildl., i uttr. med ett spring, med en enda gång l. med ens l. plötsligt; jfr SPRÅNG, sbst.1 I 1 h. Små barn, vår framtid står med ett spring / snart midt i er krets bland klara skratt. Heidenstam Vallf. 138 (1888).
d) (†) bildl., motsv. SPRINGA, v. I 1 j α, om ett fartygs (under gång i grov sjö förifrån) utvecklande av successivt på varandra följande kraftiga upp- o. nedgående rörelser långskepps omkring en tvärskeppsaxel, stampning. Nordforss (1805).
2) (†) motsv. SPRINGA, v. I 5, om vattens (plötsliga l. häftiga) framvällande l. utsprutande l. uppkastande o. d.; äv. konkret, om (stråle l. kaskad av) framvällande l. utsprutat l. uppkastat vatten; jfr 3 o. SPRUNG I 2, SPRÅNG, sbst.1 I 6 (a). Källan, som vatnet ledes ifrån (i vattenledningen), ligger 160 steg ifrån byggningen där springet sker. Barchaeus LandthHall. 14 (1773). När i de ystra, de luftiga springen / Dansen (dvs. vattnets dans) sig hvirflande slingar omkring, / Vågor! till flygande taflor bevingen / Glädtigt den vida förtrollningens ring! Atterbom 1: 145 (1824); jfr 1 (b). — jfr VATTU-SPRING.
3) [jfr motsv. anv. i t. o. eng.; eg. specialfall av 2; delvis dock elliptiskt för SPRING-TID, äv. -FLOD] (numera i sht i fackspr.) liktydigt med: springtid (se d. o. 2); i de flesta anv. äv. liktydigt med: springflod (se d. o. 1). Nordencrantz Arc. 345 (1730). Nu är spring, sade .. (skepparen), det är högsta wattn i månen. Roland Minn. 79 (c. 1748). Uti det allmänna Farvattnet in til Cadix och Pontals Reddar .. (ligger undervattensgrundet) Diamanten, hvarpå är 17 fot stenbottn med lågt vattn: 15 Fot vid spring. Montan Segl. 81 (1787). I mellanliggande relativa lägen av sol och måne förändrar sig floden dag för dag från spring till nip eller omvänt. Carell o. Edelstam 200 (1916). Där (dvs. vid Île d'Ouessant) rinner tidvattnet med sju knop vid spring. Mörne Vinga 128 (1935).
4) motsv. SPRINGA, v. I 7, om växtlighetens utspringande (o. livskrafternas intensiva utvecklande) om våren; anträffat bl. i bild, i ssgn VÅR-SPRING; jfr SPRUNG I 4, SPRÅNG, sbst.1 I 9.
5) bot. motsv. SPRINGA, v. I 7, om ormbunkssläktet Asplenium Lin. (varav åtskilliga arter har sitt växtställe på klippor l. murar, där framspringande ur sprickor l. håligheter); numera nästan bl. ss. senare led i ssgr. (Lat.) Asplenium (sv.) Spring. NormFört. 40 (1894). SvUppslB (1935). — jfr BERG-, HÄLLE-, KLIPP-, MAJ-, SKOGS-SPRING.
6) [jfr motsv. anv. i t. o. eng.] (numera mindre br.) motsv. SPRINGA, v. I 8, = SPRÅNG, sbst.1 I 11 a. Ekbohrn NautOrdb. (1840). Fartygets spring och den fylliga bogen hindrade, att sjön bröt för starkt (över skansen). GHT 1895, nr 221 A, s. 2. Fartyget .. utmärker sig för ett iögonfallande starkt spring. VFl. 1924, s. 142. Ännu har skrovet sitt vackra spring med anor från klipperskeppens tid. Jönsson ÄnSjung. 175 (1939, 1954). De fundamentala erfarenheter, som ligger till grund för strävan att i möjligaste mån förkorta undervattenskroppen samt ge farkosten spring, har .. gjorts redan av våra äldsta sjöfarare. Hasslöf SvVästkustf. 283 (1949).
II. motsv. SPRINGA, v. II: springande, samt i anv. anslutande sig härtill.
1) motsv. SPRINGA, v. II 1: springande (särsk. i uttr. i spring, i språngmarsch l. under springande); äv. med särskild tanke på l. om ljud som alstras vid spring (i ovan angiven bet.); jfr SPRUNG II, SPRÅNG, sbst.1 II 1. Hon väcktes av pojkens spring i trapporna tidigt om morgnarna. (Sv.) Spring .. (eng.) Run. Widegren (1788); möjl. till 2. Lindfors (1824: i spring). Långdansen .. gick i spring genom alla rum. Uppl. 2: 433 (1908). (Kärrsnäpporna) stå orörliga ett ögonblick och börja åter det trevliga springet (vid sjöbrädden). Rosenius SvFågl. 4: 205 (1933); jfr 2. — jfr FYR-, SMÅ-SPRING. — särsk.
a) (numera bl. i vitter stil) i individuell anv., om rörelse som utvecklas (närmande sig anv. om steg som tas) vid l. om förflyttning o. d. som sker gm springande; förr äv. oeg. l. bildl., i uttr. göra ett spring, göra ett snabbt l. hastigt besök (ngnstädes). ”Roa er .. med hvarandra, mina herrar”, inföll Juanna, som redan dragit Konkordias arm under sin, ”så få vi båda göra ett spring upp i min våning.” Carlén Skuggsp. 1: 292 (1861, 1865). Hör knäpp i luften, / hör tramp som knaspar, / det blir till toner / och lätta spring. / Se dungen dansar. Ekman StadStug. 86 (1913).
b) (numera knappast br.) i uttr. på spring, beredd l. färdig att ge sig av springande; anträffat bl. i anv. där denna bet. icke kan skiljas från bet. I 1 a. Jag (dvs. kusken) sitter så högt, och jag ser mig omkring, / På vägar och gator och portar. / Fritrafvare har jag i redet på spring, / Så flinka som renar och hjortar. Topelius Läsn. 8: 33 (1896).
2) [eg. specialfall av 1] (numera i sht ngt vard.) med iterativ l. kvantitativ innebörd, motsv. SPRINGA, v. II 2: springande (omkring l. fram o. tillbaka l. upp o. ned o. d. ngnstädes); särsk. liktydigt med: jäkt(ande) l. fläng(ande) o. d.; stundom äv. om l. med särskild tanke på ljud som alstras vid spring (i ovan angiven bet.); äv. oeg. l. bildl., dels (i sht i förb. med åtföljande attributiv bestämning) om ivrigt l. flitigt besökande l. frekventerande (av ngn l. ngt), dels om fjäskande l. inställsamt agerande l. uppträdande; ofta med nedsättande l. klandrande bibet.; jfr SPRÅNG, sbst.1 II 2. Han låg o. hörde på springet i trappan halva natten, innan han somnade. Nordenflycht QT 1746—47, s. 138. Nu sitter jag tidigt på morgonen och hjerteligt tackar Louise (för brevet) för att göra det ostörd, tills det politiska springet och pratet börjar. Adlersparre BrHustru 26 (1809). Julaftonen. Ingen ro — spring och fläng. Dahlgren 2Ransäter 142 (cit. fr. 1842). Fjäll-lappen medför vid sina vandringar nästan alltid en .. staf af björk .. dels för springet i bergen, dels för öfvervadandet af de tallösa bäckar, som möta på hans väg. Düben Lappl. 89 (1873). Genom protektion och spring lyckades hon undantränga flere .. medsökande. AB(L) 1895, nr 293, s. 3. På värdshusterrasserna i Grande Marina stå kyparne färdiga att börja sitt spring. Rosenius Himmelstr. 207 (1903). Mer än två veckors spring runt staden i fruktlösa ansträngningar att finna ett arbete. Bäckström ClaryGift. 44 (1930). Fnissande hälsade han på predikanten, vars spring i hans föräldrars hus han halvt tyckte om. Krusenstjerna Pahlen 6: 230 (1935). — jfr SPARKA-SPRING. — särsk.
a) om spring efter ngn som man älskar l. åtrår o. d.; jfr SPRINGA, v. II 2 d β. Jag (dvs. fadern) ser .. detta spring (efter dottern) högst ogerna. Zedritz 3: 142 (c. 1855). Fy skäm ut dig / för allt ditt spring efter vännen din! Fröding Guit. 45 (1891). Du skulle skämmas, så gammal du är, att löpa som en hund. Jag har vetat länge om ditt spring och din älskog. Johansson MödrFästm. 40 (1939).
b) [sannol. delvis elliptiskt för SPRING-SJUKA] (†) diarré; jfr SPRINGA, v. II 2 h β. Tholander 1Ordl. (1847). Dens. Ordl. (1872).
c) (†) i uttr. på spring, på (det) sätt som innebär att springa ärenden l. vara springpojke. Bror min Svante, som är aptekslärling — ja ja, så der på spring, förstås — (osv.). Carlén Skuggsp. 1: 103 (1861, 1865).
Ssgr: (I 5) SPRING-ART. (föga br.) art av ormbunkssläktet Asplenium Lin. VäxtLiv 1: 461 (1932).
(I 3) -STRANDAD, p. adj. sjöt. om fartyg: strandad i samband med högvatten under springtid. Björkman (1889).
(I 3) -STÖTT, p. adj. (numera föga br.) om fartyg: grundstött i samband med högvatten under springtid, springstrandad. Björkman (1889).
Spoiler title
Spoiler content