SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1997  
STÄLLA stäl3a2, v.1 -er, -de, -t, -d (pr. sg. pass. -es VadstÄTb. 142 (1589) osv.; -s Palmchron SundhSp. 401 (1642: föreställs) osv. imper. sg. o. pl. ställ Syr. 6: 19 (öv. 1536: Stell .. in) osv.; 1 pers. pl. ställom LejonkDr. 93 (1689: ställom an), Dalin Vitt. 3: 199 (1744); 2 pers. pl. ställa KKD 7: 87 (1705), VDAkt. 1709, nr 235 (: ställa .. aff); ställen (ställn) 2Saml. 1: 121 (i handl. fr. c. 1669) osv.; ställer Prytz OS H 4 a (1620: ställer .. in), BeskrExCav. 1695, s. 27. ipf. ställade (-ede) G1R 11: 423 (1537: hemstellede), Celsius G1 2: 252 (1753); ställde ÅngermDomb. 1629, fol. 2 (: Ansteldes, pass.) osv.; ställte Mat. 18: 2 (NT 1526), Florman (1809) hos Fürst Florman 31. sup. -stellet G1R 29: 467 (1560: hemstellet); ställt OPetri 1: 32 (1526) osv. p. pf. ställd OPetri 1: 106 (1526: stält, n.) osv.; -ställne, sg. best. NoraskogArk. 4: 415 (1787: uppställne); -ställt G1R 4: 145 (1527: nödstælthe, pl.), Wulf LatProped. 49 (1832: återstälte, pl.)). vbalsbst. -AN (i vbalsbst. till verb med ställa ss. senare ssgsled, se de särsk. verben), -ANDE, -ELSE (se avledn.), -ING (se avledn.), -NING (se d. o.); -ARE (se d. o.); jfr STÄLL, sbst.2
Ordformer
(stel 1704 (: stel, imper. 2 pers. sg.). stel- 1534 (: stelfugler, pl.). stell- 1523—1793. stäl- c. 1600 (: Stälboghar, pl.)—1769. ställ- (-æ-) 1543 osv.)
Etymologi
[fsv. ställa; liksom fd. stellæ, stillæ (dan. stille), nor. stelle av mlt. stellen, av fsax. stellian, motsv. mnl., nl. stellen, fht. stellen (mht., t. stellen), feng. stellan; till STALL, sbst.2 (i bet.: ställning, plats att stå på). Jfr ANSTÄLLA, AVSTÄLLA, BESTÄLLA, BLOTTSTÄLLA, EPISTEL, FRAMSTÄLLA, FÖRESTÄLLA, FÖRSTÄLLA, GESTALT, HEMSTÄLLA, HINTERSTÄLLIG, INSTÄLLA, SAMMANSTÄLLA, STILLA, v.2, STÄLL, sbst.1, STÄLLA, v.2, STÄLLE, sbst.1, o. VERKSTÄLLA]
Översikt
Översikt av betydelserna.
I. tr. o. intr.
A. förflytta o. placera; anbringa o. i härur utvecklad anv. 1) förflytta o. placera l. anbringa (ngn l. ngt) så att han (det) kommer i upprätt l. stående läge l. ställning o. d. 2) i bildl. anv. av 1. Härunder bl. a.: betecknande att ngn försätts i ett tillstånd l. läge o. d. (a); med avs. på krav l. fordringar o. d. (b); i fråga om att placera ngn på rangskala o. d. (c). 3) i p. pf.: som befinner sig ngnstädes l. i viss situation o. d., stadd. 4) i uttr. betecknande att ngn dras inför domstol o. d. 5) med avs. på (taxi)bil: icke använda, låta stå oanvänd. 6) med avs. på tidningsartikel: låta stå över, icke ta in. 7) göra (ngn) villrådig, försätta (ngn) i bryderi; i sht i p. pf.
B. placera i (viss) ordning, ordna l. arrangera o. i härur utvecklad anv. 8) ordna l. arrangera l. inrätta l. organisera (ngt) o. d. Härunder bl. a.: i förb. styra och ställa, pyssla l. stöka o. d. (a γ). 9) i uttr. ställa ngt efter ngt, rätta ngt efter ngt. 10) (vidta åtgärder för att) skaffa fram (ngn l. ngt). Härunder bl. a.: med avs. på bevis (a); i uttr. ställa borgen o. d. (b).
C. bringa (ngt) att peka l. syfta o. d. åt visst håll l. i viss riktning, rikta o. i härur utvecklad anv. 11) rikta; i sht med avs. på kanon. 12) rikta (resa l. färd o. d.). 13) rikta (öga l. blick). 14) med avs. på verksamhet l. ngt i tal l. skrift formulerat: rikta. Härunder bl. a.: adressera (brev l. ansökan o. d. till ngn) o. d. (b α); framställa (fråga; b β). 15) gm svag tygelverkan lätt böja (häst l. hästs huvud) åt ena sidan. 16) inrikta l. inställa l. fokusera ngt mer l. mindre abstrakt mot l. på ngt o. d. 17) ge önskad inställning o. d. åt (redskap l. apparat o. d.). Härunder bl. a. med avs. på klocka o. d. (c).
D. hänskjuta l. överlämna (ngt till ngn) o. i härur utvecklad anv. 18) hänskjuta (ngt till ngn) för avgörande l. prövning o. d. 19) i fråga om att låta ngn få l. komma i besittning av ngt. 20) skicka l. sända (ngn l. ngt till en plats o. d.). 21) inbjuda l. invitera (ngn).
E. få (ngn l. ngt) att stanna l. upphöra l. bli stående l. stilla. 22) få (ngt) att (av)stanna l. avta l. upphöra, hejda, hämma, stoppa; särsk. med avs. på blod l. värk. 23) om trollkunnig person: tvinga (ngn) att stå stilla. 24) om jakthund: få (jagat villebråd) att stå stilla o. icke fly undan.
F. i fråga om att framställa ngt i tal o. skrift. 25) i fråga om att framställa ngt i (tal l.) skrift.
G. i anv. utgående mer l. mindre klart från 1 o. 2, delvis äv. från andra bet., särsk. 8 o. 17. 26) åstadkomma (ngt) l. få (ngt) till stånd o. d. 27) medelst häxkonst l. magi åstadkomma att ngn drabbas av ont l. sjukdom o. d. 28) med obj. o. predikatsfyllnad: göra (ngn sådan l. sådan) o. d. 29) bestämma l. fastställa (ngt) o. d. Härunder bl. a.: ställa diagnos (a); fixera l. fastställa (gräns) o. d. (d). 30) i uttr. ställa ngt på ngt, låta ngt bero på ngt, grunda ngt på ngt. 31) antaga l. ponera l. förutsätta (ngt). 32) sätta (ngt) ss. insats vid vadhållning. 33) skom. iordningställa (sula o. d.) för avlappning l. pliggning.
II. refl. 1) motsv. I 1. 2) i bildl. anv. av 1. 3) infinna l. inställa sig inför rätta o. d. 4) motsv. I 8: anordna l. arrangera l. ombesörja (ngt). 5) i uttr. ställa sig efter ngt l. ngn, rätta sig efter ngt l. ngn. 6) skaffa sig (ngt) o. d. 7) framställa l. visa sig (sådan l. sådan) o. d. 8) bete sig l. uppföra sig (så l. så) o. d. 9) inta en viss psykisk attityd till (ngn l. ngt) l. psykiskt förhålla sig (så l. så) o. d. 10) med sakligt subj.: förhålla sig l. te sig l. visa sig vara o. d. (sådan l. sådan). 11) rikta (fråga) till sig själv. 12) stanna l. bli stående stilla. 13) i förb. med adjektivisk predikatsfyllnad: bli l. göra sig (sådan l. sådan). 14) göra sig beredd l. färdig (att l. till att göra ngt). 15) hästsport. om travhäst som under tävling börjat galoppera: återgå till trav.
I. tr. o. intr.
A. förflytta o. placera (ngn l. ngt) så att han l. det kommer i stående läge o. i härur utvecklad anv.
1) förflytta o. placera l. anbringa (ngn l. ngt) så att han (det) kommer i upprätt l. stående läge l. ställning; stundom liktydigt med: uppställa, ställa upp; ofta allmännare, mer l. mindre liktydigt med: sätta l. lägga l. placera; vanl. med bestämning, särsk. adv. l. prepositionsbestämning angivande sättet varpå l. platsen l. ställningen varpå l. vari ngn l. ngt placeras l. anbringas. Ställa koppen på brickan. Ställa ngt avsides, åt sidan. Mördegen ställdes i kylskåpet. Ställ stolen framför bordet! Ställa hästen i stallet. Fyra på kant ställda stenar bildade härden. Ställa cykeln i cykelstället. Thå kalladhe Jesus fram itt barn, och stelte thet mit jbland them. Mat. 18: 2 (NT 1526). Käraste Bröder och Systrar slån up Edra Tjäll; / Våfflor och Strufvor i Gröngräset ställ. Bellman (BellmS) 1: 49 (c. 1768, 1790). Till slut dock Frithiof fällde / sin fiende till jord, / han knät mot bröstet ställde / och talte vredens ord. Tegnér (TegnS) 4: 76 (1824). Bara ställa förrädarna mot väggen och arkebusera. Johnson Slutsp. 314 (1937). Hon tog ner axelväskan som hon hade ställt på byrån. Evander Härl. 12 (1975). — jfr BORT-, EFTER-, FAST-, FRI-, HOP-, KVAR-, MOT-, NED-, NÄR-, OM-, PÅ-, RÄTT-, SKOTT-, SNED-, STUP-, TILLRÄTTA-, UNDAN-, UNDER-, UPP-, UT-, ÅTER-STÄLLA o. FLOCK-, KRANS-, KRETS-, LÅG-, MITT-, RAD-, RAK-, ROSETT-, RÄT-, RÄTT-, SKRÅ-, SNED-, TOPP-STÄLLD. — särsk.
a) med avs. på soldat l. vaktpost o. d.: sätta ut; placera. (Josua) hadhe taghit widh fem tusend män, och stelt them til bakhåll .. wester vth jfrå stadhen. Jos. 8: 12 (Bib. 1541; Bib. 1917: lade dem i bakhåll). Peder Fredagh .. hade stält några 14 eller 16 men hwar longt iffrå annen på bergen och i skoglundar ther omkring. Svart G1 50 (1561). Wåra stodo på een lijten plan .. hafwandes ett kiärr baak om sig, här attaqverade fienden continuerligt .. doch drefwo wåra honom esomåfftast till bakars innuti skogen, där han stod stält. SAgrell i KKD 5: 15 (c. 1709). Stiger i land, ställer för skeppen wakt. Melin Huml. 26 (1882).
b) med anslutning till 8, med avs. på väpnad styrka o. d.: uppställa; särsk. med efterföljande prep.-bestämning betecknande viss formering l. gruppering o. d.; förr särsk. i uttr. ställa (krigshär o. d.) (ut)i slaktordning l. batalj, uppställa (krigshär osv.) i stridsgruppering l. slagordning. Thet förtychte greffven och stälte sit folck til storms. HH 20: 14 (c. 1580). När Krijgzhären .. är vthfördh til Slachtningz, så ställes hon antingen i en Spitzig, eller en fyrekantig, medh wingar ombewarat, Slachtordning. Schroderus Comenius 708 (1639). Stelte Konungen af Danmark sin armé utj bataglie. Spegel Dagb. 39 (1680). Den som här (dvs. vid J. Banérs likfärd) är äldst i graden / Tar befälet vid paraden — / Hären stäld på gamla sättet, / Som vi lärde af Baner! Snoilsky 2: 15 (1881).
c) försätta på krigsfot, mobilisera; uppställa; numera bl. med prep.-bestämning. Ställa i fält, ställa på krigsfot, se FÄLT 10 c γ resp. KRIGSFOT. Ett folk som kan ställa en million menniskor under vapen. Samtiden 1872, s. 276. Under det att general v. Goeben mot fransmännen i norr .. endast kunde ställa 31 bataljoner, 40 sqvadroner och 20 batterier. Rappe Nordarm. 119 (1874).
d) (†) med avs. på slaktordning: formera. Vthi krigssaker är Arithmetica een mesterinna, lärendes, huru man konsteligen skall stelle een slachtordning. Skytte Und. B 6 b (1604). Linc. B 1 a (1640).
e) (†) med avs. på häst: stalla (se STALLA, v.1 1). Ihre (1769). (Sv.) ställa hästar, (t.) Pferde stellen. SvTyHlex. (1872).
f) i uttr. ställa (fönster l. dörr o. d.) på glänt, se GLÄNT, sbst.1 4; äv. i uttr. ställa (rum o. d.) på vädring, öppna fönster l. dörr(ar) o. sålunda vädra (rum). (Sjukrummet) ställes på vädring. NF 3: 1093 (1879). WoH (1904: på glänt).
g) (†) i uttr. ställa hund på slaget, få hund att följa l. hålla slaget (se SLAG, sbst.1 38), sätta på slaget. Hahnsson (1899). Cannelin (1939).
h) (numera bl. med ngt ålderdomlig prägel) med avs. på nät l. snara l. giller: (inrätta för fångst o.) sätta (ut); förr äv. med indir. obj.; äv. bildl. (jfr 2). Ty the haffua vtan saak stelt mich sijn näätt til förderffuilse. Psalt. 35: 7 (öv. 1536; Bib. 1917: tillrett). 23 (augusti) stelte iagh doner. Carl IX Cal. 40 (1585). Lät migh som ett liusens barn, / See och vndwika alla garn, / Som Satan för migh ställer. Ps. 1695, 360: 11; jfr Ps. 1937, 430: 11. En Foglefängiare, som ställer Nät och snaror. Frese VerldslD 79 (1713, 1726). (Pojken hade) fått följa far till ripsnarorna .. Han hade lärt sig både att ställa snara och att lösgöra en fågel. Berg Sjöf. 28 (1910).
i) i förb. med prep. efter. (†)
α) [efter t. nachstellen, eg. med utelämnat obj. betecknande snara l. giller o. d.] i uttr. ställa efter (djur), eg.: sätta ut snaror l. giller o. dyl. o. sålunda söka fånga (djur utgörande villebråd); vanl. bildl., med obj. betecknande person: (försåtligt l. med list) söka efter o. försöka få i sitt våld; äv. allmännare: söka efter, försöka få tag i; jfr β. På thet j måge och kunne tess yterligere stelle effther samme partij, sende wij än nu Fem Rother knechter. G1R 14: 97 (1542). (Om säljägare) af östrebottnen blifwe wäderdrefne in för någre Land .. ther Sielegrund .. äre då skole the ther frij och obehindrede .. stelle efter Siäler. HFinlH 8: 98 (1551). Förmantes försambl(ingen) icke dröja öfwer tijdhen att ställa effter prästen, att deras siuka icke döö uthan sacramentet. VDVisitP 1671, s. 190. Serenius Ii 3 a (1757).
β) [utvecklat ur α]
α') i uttr. ställa efter ngns liv, ställa ngn efter livet (äv. efter liv och leverne), ställa efter ngn, (försåtligt) stå ngn efter livet (se LIV I 1 b δ). Same Sone haffuer offta stelt efft(er) Nijlss Steenssons lijff tilforenne. UpplDomb. 3: 95 (1541). Fans och någon som icke wille .. (spela kort l. schack med fursten), sade han at then samma stelte honom effter lijff och leffuerne. Petreius Beskr. 2: 99 (1614). Man ställte honom effter Lijfwet. Brask Pufendorf Hist. 204 (1680). Ställa äfter en. Schultze Ordb. 4840 (c. 1755). Ställa äfter ens liv. Därs. Hagberg Shaksp. 6: 293 (1849). jfr EFTER-STÄLLA.
β') i uttr. ställa efter ngt, trakta efter ngt, eftertrakta ngt. Then som effterståår, steller och trachtar effter något. Linc. L 4 a (1640).
j) (numera bl. med ålderdomlig prägel) i uttr. ställa (ngn) ngt (äv. ngn) för l. under ögonen o. d., äv. ställa ngt (in)för l. under ngns öga l. ögon o. d., (för ngn) framställa (ngt resp. ngn; se FRAMSTÄLLA I 1) så att det (resp. han) framträder (klart) för vederbörandes syn; äv. (o. vanl.) bildl. (jfr 2): visa upp l. visa l. framställa (se d. o. I 4, 4 b, 5) l. påpeka ngt (för ngn) så att det (klart) kan ses l. uppfattas l. förstås; särsk. i fråga om föreställningar (se FÖRESTÄLLNING 7) l. reprimander o. d. Iach wil straffa tich, och stella mich tich vnder öghonen. Psalt. 50: 21 (öv. 1536). (Några rättsinniga lärde ha) författat Scrifftennes förnemligasta artiklar .. medh hwilko the oss then hela Christeliga Läron .. klarligha för öghonen stelt haffua. Falck Und. A 3 b (1558). Skal Predikanten .. ställa them (dvs. trätande äkta makar) för ögonen, huru illa the af Diefwulen äre besnärde. Kyrkol. 16: 11 (1686). På probsta Tinget den 8. junij 1698 stälte man samma i saak under ögonen des oförsvarliga tresko. VDAkt. 1699, nr 385. Tegnér (TegnS) 4: 45 (1824: inför ditt öga). Hedborn 2: 233 (1843: under våra ögon). Hvad nytta har jag af det förgångna, om det icke också kan ställas mig lefvande för ögat i sjelfva det nu, uti hvilket jag här lefver? Wikner Tank. 8 (1872). Ställa ngn ngt för ögonen (såsom ett exempel, en varning). Östergren (1949).
k) (†) med avs. på vört l. mäsk som tillsatts jäst: placera l. anbringa i mäskkar vid bestämd temperatur för ernående av jäsning, försätta med jäst, anställa (se d. o. I 2). TT 1873, s. 277. I en mäsk, som blifvit stäld vid en temperatur, öfverstigande 17°, underlättas utvecklingen af mjölksyrefermentet. Därs. 1881, s. 115.
l) i vissa numera obr. uttr. betecknande att ngn l. ngt (för)flyttas l. borttages l. bortförs (från en plats) l. berövas ngt l. att ngt avskaffas l. undanröjs l. att ngn avstår från ngt o. d.; i sht bildl. (jfr 2); särsk. i uttr. ställa ngn l. ngt av vägen; jfr m. S. Erici skrin i Upsala skall af vägen ställas, på thet att the thet icke för en Gudh dyrka skola. RA I. 3: 57 (1593). Keyser Nerva stälte aff wägen monge Domitiani otilbörlige Decreter. Schroderus Os. 1: 90 (1635). ConsEcclAboP 166 (1658: stälte han honom af wägen). — särsk.
α) ställa ngn sin kos, undanskaffa ngn l. få ngn att ge sig i väg o. d. ConsAcAboP 2: 232 (1660).
β) låta ställa ngt av sida, avstå från l. inte göra anspråk på ngt. RARP 4: 394 (1650).
γ) i förb. med ifrån l. (ut)ur; särsk. dels i uttr. ställa ngn ifrån l. ur ngt, utesluta ngn ur ngt (kyrka o. d.) l. beröva l. frånta ngn ngt, dels i uttr. ställa ngn l. ngt utur ngt, förflytta ngn l. ngt från ngt. Hagström Herdam. 3: 36 (i handl. fr. 1625). Then som löper uthaff kyrkione (då nattvard firas) .. skall bötha een m(arke)r första resan .. gör han thet oftare, ställes ifrå kyrkione och slijte rijss eller böthe 1 dal(e)r. KyrkohÅ 1911, MoA. s. 105 (c. 1640). (Kvinnan) war hellt drucken, löper uhr den ene stohlen effter den andra in till däss kiörkio wäcktaren blef af .. (domprosten) anbefallt att ställa henne uhr kyrkian. VRP 1712, s. 413. Han blef stälter ifrån båda syszlorne. Broman Glys. 1: 252 (c. 1744). Om jag blefwo befalt ställa Sara ifrån Bergs Sochn, så (osv.). VDAkt. 1792, nr 378. Franzén Skald. 2: 200 (1828: ur sin åsyn). särsk. i uttr. ställa ngt utur ögon, bortse från ngt l. inte bry sig om ngt. VDAkt. 1691, nr 210.
m) [jfr l] (†) betecknande att ngt ställs undan l. ställs avsides l. reserveras (för speciellt syfte); äv. liktydigt med: deponera (se d. o. 1 a slutet). Effter för:te Markus Matzson .. bevijsse kunde, thet han samma 100 mark åhr och dagh udi rätten stält hade .. derföre dömbde vij (osv.). G1R 24: 359 (1554). Wägare och Jernwräkare (må) ej .. för Banquens räkning låta ställa något felaktigt jern, utan det samma strax afsöndra. Bergv. 2: 696 (1756).
n) (†) med obj. betecknande jakt l. jakt- l. skallplats, betecknande att skallfolk utplaceras vid jakt; äv. med prep.-bestämning angivande det antal djur som skall avjagas l. det sätt varpå skallgången ordnas. Den 23:e .. (november) stäldes Norr Länna Skallplats på osäker spårrning, och afjagades dagen därpå. Jäg. 1897, 2: 231 (1802). Den 21 sistledne januari ställdes Norra Länna jagtplats för trenne Djur och afjagades följande dagen. Därs. 232 (1803). Ställa Jagten. Utställa skallfolket och anordna skallet till afdrifning. Svederus Jagt 364 (1831).
2) i bildl. anv. av 1 (jfr 1 h, j, l); särsk. mer l. mindre liktydigt med dels: sätta l. placera, dels: framställa l. uppställa. Ställa problem, se PROBLEM 2. Ställa förslag om byggande av nytt stadshus. Hon ställde oantagliga villkor. Ställa ngn inför en svår fråga, uppgift (ett svårt problem o. d.), jfr INFÖR I 1 c. (Vi förkunna Kristus) förmanandes .. och lärandes huario menniskio, vthi all wijsdom, på thet ath wij skolom stella huario menniskio fulbordadha j Christo Jesu. Kol. 1: 28 (NT 1526; Bib. 1917: ställa fram; NT 1981: föra fram). Lof ske Tig, o Helge And ..⁄ .. Tu har dempat werldsens hinder, them hon stelte för tin barn. Kolmodin Rök. 76 (1728). (Senare fornnordiska skalder) ställde orden i den onaturligaste ordning, och införde slutligen rimmet. Broocman SvSpr. 77 (1810). I regel når .. (F. G. Bengtsson) det som han ställer som sitt mål: att ge en bild .. som är estetiskt tillfyllestgörande, på en gång levande och klar. OoB 1931, s. 102. En ny fråga kom upp. En arbetare ställde en proposition. Karnstedt Slamf. 134 (1977). — jfr FAST-, HOP-, IFRÅGA-, JÄMN-, LIK-, MOT-, OM-, SAM-, SIDO-, SÄKER-, SÄR-, TILL-, UNDER-, UPP-, UT-, ÅTER-STÄLLA m. fl. o. LÅG-, OLIK-, RAK-, SAM-STÄLLD. — särsk.
a) betecknande att ngn l. ngt försätts i ett tillstånd l. läge l. i en situation l. att göra ngt o. d.; med efterföljande bestämning bestående av prep.-uttr. l. adv. som anger det uppkomna tillståndet l. läget osv. l. inf.-uttr. (se γ). Ställa ngn mot väggen, tvinga ngn till ett avgörande l. ett definitivt l. klart svar l. besked o. d. Denna bok ställer henne i främsta ledet bland våra romanförfattare. Ställa saken på sin spets, se SPETS, sbst.2 10 a α. Ställa ngn på gatan, sätta ngn på gatan (se GATA 2 b). Svart G1 128 (1561). (Abbotarna begärde) At the, för then reene Läran skull förjagade Biskopar .. Munkar och Leekmän motte kallas tilbaka, och ställas vthi sine förre Willkår. Schroderus Os. 2: 52 (1635). Den nödh han hade stält henne uthi förmenes hafua förorsakat den fånheet hoen ännu plågas aff. VDAkt. 1683, nr 312. Den som en gång vunnit hans tillgivenhet .. höll .. (Edvard VII i Engl.) fast vid i vått och torrt, något som ibland ställde honom i rätt så obehagliga situationer. Hagberg VärldB 55 (1927). Tiotusentals kvinnor har ställts utan jobb under de senaste åren. DN 5⁄5 1984, s. 5. — jfr NÖD-, O-, VAN-STÄLLA o. SORG-STÄLLD. — särsk.
α) i förb. med ordet fot l. fötter, se FOT 1 c γ, η β', ϑ; äv. i uttr. ställa de döda på fötter, få de döda att återuppstå; förr äv. i uttr. ställa freden på fot(en), åstadkomma fred. Brasck TyKr. G 1 b (1649: på Foten). Därs. K 3 a (: på foot). Schulze DrängSvBönd. 52 (1933).
β) (numera mindre br.) i uttr. ställa (kvinna) med barn l. i omständigheter, om man: försätta (kvinna) i grossess, göra (kvinna) med barn. Högberg Utböl. 2: 124 (1912: i omständigheter). Hon hade ofta varit rädd för att han ställt henne med barn. Browallius Elida 94 (1938).
γ) (numera bl. mera tillf.) i uttr. ställa ko med kalv, låta befrukta ko, äv. i uttr. ställd att kalva (vid viss tid), om ko: befruktad så att den skall kalva (vid viss tid). Alla hafva kor af samma ras, ställda att kalfva vid samma årstid. SD(L) 1897, nr 473, s. 4. Delblanc Gunn. 146 (1978: med kalv).
δ) (†) betecknande att ngn försätter ngn l. ngt i en farlig situation l. att ngn tar risker beträffande ngn l. ngt; i uttr. ställa (patient) på vågspel, ställa ngt på l. uti äventyr. Acrel Sår 21 (1745: på wågspel). Rudenschöld PVetA 1748, s. 54 (: uti). Ingen ting får ställas på äfventyr. Samtiden 1874, s. 625.
ε) i uttr. ställa ngt (äv. ngn) under ngt (jfr c slutet), betecknande att ngt (äv. ngn) försätts i ett visst tillstånd l. en viss situation o. d. Han ställdes under konungens eget hägn. Ställas under psykiatrisk observation. Ställa under ens uppsigt. Lindfors (1824). Lös egendom, som ställes under skingringsförbud, förblifve under innehafvarens vård och nyttjande. SFS 1877, nr 31, s. 40. Sådan ingång, som är bevakad eller ställd under kronans lås. Därs. 1905, nr 37, s. 4. Eleaterna ställer begreppen mångfald och förändring under debatt. Aspelin TankVäg. 1: 49 (1958).
ζ) i fråga om att placera ngn i viss tjänst l. position o. d.; särsk. i uttr. ställa ngn till l. för ngt, utnämna l. välja ngn till ngt; numera bl. i sådana uttr. som ställa ngn i spetsen l. ledningen för ngt. Synes af nöden att Städerne deeles i wisse qwarteer, hwaruthinnan sedan wisse Rootmestare för hwart qwarteer stellas kunna. RARP 4: 639 (1651). Ibland andra tog kongen sielff en gemen Soldat som haar länge tiänt och på hans goda bewijsz stälde honom för fändrik. Ekeblad Bref 1: 359 (1654; rättat efter hskr.). Ther ingen Fiscal är .. ther skal Landskrifwaren ställas til åklagare. Schmedeman Just. 600 (1669). The ställa honom til sin Feldtöfwerste. Widekindi KrijgH 624 (1671). 1890 utnämndes Kuropatkin till generallöjtnant .. och ställdes .. i spetsen för det transkaspiska distriktet. IllMilRevy 1898, s. 40.
η) (†) i uttr. ställa ngn (ut)i (stark) borgen l. löfte, laga att ngn ställer (säker) borgen för sig; jfr BORGEN 1 b (α o.) β. G1R 28: 32 (1558: udhi starcke borgen). Och bleff .. (svaranden) i lyfthe stälth, och (osv.). VadstÄTb. 65 (1582). Dogh de stelltes uthij starck borgen thill widare besked att Rannsakas. Gadelius Tro 2: 313 (i handl. fr. 1597). (Hon) moste .. stellas i borgen. VRP 1631, s. 443.
ϑ) (†) i uttr. ställa ngn till hälsan, ge ngn hälsan åter. VDAkt. 1700, nr 370. Hochschild Mem. 3: 145 (1795).
ι) (†) i uttr. ställa ngn till lydna, bringa ngn till lydnad. HärnösDP 1661, s. 22. SynodA 1: 185 (1693).
κ) (†) i uttr. ställa ngn på frihet, ge ngn (som är fången) frihet (se d. o. 5), försätta ngn i frihet. KKD 2: 285 (1718).
b) med avs. på krav, fordringar, anspråk, pretentioner o. d. som ngn har l. hyser gentemot ngn; äv. med avs. på uppgift som åläggs l. föreläggs ngn. Ställa stora (höga) fordringar på ngn. Den uppgift Leopold stält för ”vetenskapernas vetenskap”. Samtiden 1873, s. 297. Lagen är Guds på oss stälda fordran af rättfärdighet. Wikner Pred. 439 (1881). Några pretentioner på medfödd förträfflighet kan man naturligtvis ej ställa på en folkklass, vars ojämförligt största majoritet befinner sig under fattigdomsstrecket. Lidforss Dagsb. 99 (1906). Även de högst ställda anspråk och förhoppningar (har) blivit till fullo infriade. Johnson Se 40 (1936). En värld där människorna uppenbart ställde större krav på varandra än i min. Gustafsson FamF 175 (1975).
c) i fråga om att värdera ngn l. ngt l. placera ngn l. ngt på en rangskala med tanke på (själsliga) kvalifikationer l. samhällsställning l. anseende o. d. 3Saml. 5: 66 (1819). Dessutom egde Reinhold i hela sitt väsende någonting chevalereskt, som måste ställa honom väl hos de flesta unga fruntimmer. De Geer Hjertkl. 126 (1841). Carl sa att han ställde riksdagsmannen mycket högt. Cleve Locknät 43 (1981). — jfr HÖGT-STÄLLD. — särsk. i uttr. ställa ngn l. ngt under ngn l. ngt (jfr a ε), betecknande att ngn l. ett förband o. d. placeras under ngns befäl l. förmyndarskap o. d. Then för wanwett, slöseri, eller andra orsaker, ej kan wårda gods sitt; warde under förmyndare stäld. ÄB 19: 4 (Lag 1734). Sekreta utskottet begärde, att galèrerna skulle ställas under en generals befäl. Malmström Hist. 3: 268 (1870). En brigad, som stäldes under linieskeppskaptenen Payens befäl. Rappe Nordarm. 79 (1874). Ställa ngn, ställas under förmyndare. Östergren (1949).
d) i p. pf., i uttr. betecknande hur det står till l. ligger till med ngn l. ngt l. i vilken situation l. vilket tillstånd ngn l. ngt befinner sig o. d.; i sht opers., särsk. i uttr. det är ställt så l. (med l. för ngn l. ngt); ofta i frågesats inledd av hur(u). Hur är det ställt här då? Är det så illa ställt med henne?, i fråga om hälsotillstånd. Det är illa ställt för dem nu, han har ingen inkomst. Ha det sämre ställt ekonomiskt. Han har det gott ställt, i fråga om ekonomi. (Manskap från Finl.) är .. jntit framkommit. Therföre förundrar oss, huru j then motten stält är, effter wij inghe tidender ther vm bekommit haffwe. G1R 15: 246 (1543). Då war han illa ställt, ok uti största Nöd. Lucidor (SVS) 206 (1672). Att det .. var klent stäldt med gatufriden (i Uppsala vid mitten av 1800-talet), bevisar ett och annat tilltag. Sundblad Ups. 256 (1884). Inte den finaste prins kunde ha det bättre ställt för sig. Lagerlöf Top. 25 (1920). Jag var bara en liten kanonfotograf / i ett hörn på ett nöjesfält. / Men jag såg mej omkring på marknan / hur människor hade det ställt. Ferlin Goggl. 10 (1938). Att det var så dåligt ställt att dom måste locka med resor (för att få skiftarbetare) visste jag inte. Karnstedt Slamf. 207 (1977). — jfr KVICK-, NÖD-, UT-STÄLLD. — särsk. (†)
α) i uttr. ngn varder ställd så när att, ngn kommer i den situationen att; jfr NÄR, adv.2 9 a ε. OPetri Tb. 286 (1529).
β) i uttr. hur ngt är ställt, hur ngt är beskaffat. OPetri 1: 106 (1526).
e) betecknande att ngn (av ngn l. på grund av omständigheternas makt) placeras (resp. hamnar) på en viss plats l. i ett visst yrke l. en viss samhällsställning o. d. Josia .. stelte Presternar vthi theras wacht. 2Krön. 35: 2 (Bib. 1541; Bib. 1917: fastställde prästernas åligganden). Är det min skuld at ödets nycker stälde mig vid foten af Solens Altare, at .. spå af djurens inälfvor, och tyda drömmar? Eurén Kotzebue Cora 93 (1794). En folkstam, ställd på Urals ödsliga klippor .. står afskild ifrån hela den öfriga menskligheten. Castrén Res. 2: 76 (1845). Gud har ställt oss apostlar här såsom de ringaste bland alla. 1Kor. 4: 9 (Bib. 1917; äv. i NT 1981).
f) (†) i uttr. ställa sin person (så l. så), ställa sig (se II 8) l. skicka sig l. bete sig (så l. så). Brask Pufendorf Hist. 138 (1680). — jfr MISS-STÄLLA.
g) († utom i slutet) i fråga om att förlägga (se FÖRLÄGGA, v.2 1 d) tidpunkten för ngt som skall ske l. uträttas på l. gälla under den l. den tiden, särsk. i uttr. ställa ngt på, äv. in i l. in till (den l. den tidpunkten). G1R 29: 237 (1559). Icke må varda effterlatidt i Norlanden eller annorstädz fougtenom emot Sverigis lag stella sina tingstider in i adventet och in till Tomesmesso. RA I. 3: 104 (1593). Angående Tingz terminerne, at the härefter ställas på then tiden, som Lagen .. förmäler. Schmedeman Just. 1130 (1687). — jfr UT-STÄLLA. — särsk. (fullt br.) i uttr. ställa ngt på (viss tid), bestämma l. fastställa att ngt skall göras l. gälla o. d. på resp. under (viss tid). På tid ställda förliknings-underhandlingar. Nordström Samh. 2: 233 (1840). Gymnasiikursen var .. (på 1830-talet) ställd på icke mindre än 5 år. Sohlman AfhSkizz. 1: 14 (1855). Det hemliga avtalet (var) ställt på tre år, medan det offentliga .. skulle äga evärdlig giltighet. HT 1935, s. 334.
h) i uttr. ställa ngt i utsikt, förr äv. sikte, framhålla l. antyda l. låta ana att ngt (i sht ngt förmånligt) är att vänta. Bolin Statsl. 1: 381 (1870: i sigte). De kurfurstlige stälde i utsigt sin herres snara ankomst till granskapet af kongressorten. 2VittAH 27: 189 (1873, 1876). Annonser till återförsäljare medges inte om de ställer i utsikt uppenbart orimliga förtjänstmöjligheter. Lindqvist Reklam. 82 (1957).
i) i uttr. ställa ngn l. ngt (e)mot ngn l. ngt, sätta ngn osv. i motsats till ngn osv. l. jämföra l. konfrontera ngn osv. med ngn osv. Äro witnens utsagor mörka eller stridiga; tå måge witnen af Domaren til förhör ställas emot hwarannan, at sanning ther med utleta. RB 17: 20 (Lag 1734). Om ock, ställd emot den himmelska vinningen, hvar jordisk förlust måste tigande tillbakaträda, kunde likväl (osv.). Valerius 2: 246 (1839). Vid köp brukar man ställa penningar mot vara. EkonS 1: 249 (1893). Lundkvist i 3SAH LXXXVIII. 2: 69 (1980).
j) i uttr. ställa ngt utom tvivel (äv. tvivelsmål), visa l. ådagalägga att ngt icke är att tvivla på; äv. ställa ngt i tvivel (äv. tvivelsmål), visa osv. att ngt är att tvivla på. Schroderus Os. III. 2: 367 (1635: vth om alt Twifwelszmål). Meurman (1847: i tvifvel). Det är .. ställt utom allt tvivel att förtröstan utsäger något för tron väsentligt. Aulén AllmTron 12 (1923). Konungen själv ville ej säga något som kunde ställa hans edsuppfyllelse i tvivelsmål. KyrkohÅ 1942, s. 106.
k) (†) i uttr. ställa tro l. lit l. loven till ngn l. ngt, tro l. lita på ngn l. ngt, sätta tro l. lit till ngn l. ngt; jfr LIT, sbst.2 1 (b), LOVEN 1 slutet. Wåre gott att man icke stälte alt för myckin loffue till alt hwadt thet sälskap seije. G1R 15: 386 (1543). Effter som vij .. haffve latijd edher förstå vår mening um thänn Raffvel Jönson udi Elffzborg, ath vij alzingen lijt kunne ställe till honum eller hans förehaffvende, ty (osv.). Därs. 28: 294 (1558). (Gregorius den store) hafwer .. warit en enfaldigh Man, alt för snar til at ställa Troo til en Ting. Schroderus Os. 2: 180 (1635). Sahlstedt 306 (1773).
l) i uttr. ställa ngt i dag(en) l. i ljuset (av ngt) l. i sådan l. sådan dag l. dager, se DAG II 2 b, 4 b α, 7 c α, DAGER 5 b α, LJUS, sbst. 6 b.
m) i uttr. ställa ngn l. ngt i skuggan, se SKUGGA, sbst. 16 a.
n) (numera föga br.) i uttr. ställa ngt till ngt, etymologiskt sammanställa l. sammanföra ngt med ngt l. föra ihop ngt med ngt. (Sjönamnet Agaren är) möjligen besläktat med sskr. yahús ’rastlös’, till hvilket fht. jagôn brukar ställas. Landsm. XX. 1: 19 (1903). (Sjönamnet Fläten) är närmast att ställa till isl. flet n., g. pl. fletja, ’golf’. Därs. 137 (1904).
o) (†) i uttr. ställa ngn till l. uti böter, bötfälla ngn. G1R 23: 283 (1552). Lethe straffe honum, till Liffuett eller och stelle honum till Böther. UpplDomb. 2: 101 (1579).
p) (†) i uttr. ställa ngn sådant till sinnes att, övertala l. förmå ngn att; jfr SINNE, sbst.2 11 f. UUKonsP 15: 262 (1682).
q) (†) i uttr. vara ställd på spetsen att, vara på vippen att, vara mycket nära att; jfr SPETS, sbst.2 10 b. Humbla Landcr. 538 (1740).
r) (†) i uttr. ställa (företag) på tull, göra (företag) tullpliktigt. AOxenstierna 1: 480 (1633).
s) (†) i uttr. ställa (en skrift o. d.) på ngns namn l. på namnet N. N., ss. beteckning för att ett namn utsätts l. anges ss. upplysning om vem som författat (en skrift osv.), ungefär liktydigt med: uppföra l. uppsätta (en skrift osv.) under ngns namn l. under namnet N. N. Efther en handskriftz lÿdelse, som war stältt på samme Lucuszes nampn. 2SthmTb. 6: 106 (1579). Min Prestpsalm; Jesu, Tu min gode Herde .. som är stellter på mitt namn. Swedberg Lefw. 195 (1729). Then wackra Psalmen; Hwar med skal jag nu lofwa, (är) stellt på namnet, Håkan Ekman. Därs.
t) (†) i uttr. ställa sitt votum på ngn, ge sin röst åt ngn, rösta på ngn. VDAkt. 1689, nr 518. Därs. 1703, nr 267.
u) (numera bl. tillf.) i uttr. ställa ngn i l. under val (förr äv. i elektion), uppställa ngn ss. kandidat vid val; ställa ngn l. ngt under omröstning l. votering, låta omröstning l. votering ske beträffande ngn som är kandidat till post om vilken röstas l. beträffande ngt varom tvistas. (De till kyrkoherdetjänsten i Arboga föreslagna skola) få vidare beskeedh, hvilka må ställas i vaal af stifftet. Hall KultInt. 117 (i handl. fr. 1643). Der iag worde stelter i election. AKempe (1657) i BraheBrevväxl. II. 1: 96. Vijd den opkomne quæstion om en saak, som en gång är med votering afgiord, skall kunna ställas under ny votering .. håller jag (osv.). 2RARP 6: 600 (1731). De trenne ibland .. (Högsta domstolens ledamöter), som .. fått det största antal af Röster emot sig, ställes hwar efter annan under en ny omröstning. RF 1809, § 103. Den eller de prestmän, hvilka församlingen .. vill .. ställa under val till det lediga kyrkoherdeembetet. PT 1892, nr 114 A, s. 1.
v) (†) i uttr. ställa värn emot ngn, sätta sig till motvärn mot ngn; jfr II 2 a. Verelius Herv. 109 (1672).
3) [specialanv. av 1 (o. 2)] (†) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: som befinner sig l. uppehåller sig (ngnstädes); äv.: som är l. befinner sig (i viss situation) l. är sysselsatt (med ngt) l. är upptagen (av ngt), särsk. i uttr. ställd på resa l. flykt, stadd på resa osv. (se STADD, p. adj. 3 a β α'); äv. om ngt sakligt: som är placerad l. belägen l. anbringad (ngnstädes). Såsom thenne flecken, wthi watnet (dvs. urinen) stelter är, och ther haffuer sitt rum: Altså haffuer och siukdomen (dvs. pest) sigh wthi Menniskionnes krop. Berchelt PestBeg. A 6 b (1588). När han war stälder i Kimitto sochn, hafuer han funnit (osv.). BtÅboH I. 4: 69 (1629). (Greven) war tå stälter på sin reessa åth Grentzen. VDAkt. 1657, nr 341. Börk Darius 10 (1688: stäld på flykt). Denne fattige supplicant är i stoor nöödh stält. VDAkt. 1703, nr 347. Qwinnespersonen är hårt när födzlotiden i allehanda swårmodiga tankar offta ställter. VDAkt. 1725, nr 507. — jfr NÖD-, VÄL-STÄLLD. — särsk.
a) i uttr. vara ställd vid penningar, vara stadd vid kassa (se STADD, p. adj. 4). VDAkt. 1674, nr 79 (: penningar).
b) i uttr. vara ställd uti visst släktskap med ngn, stå i visst släktförhållande till ngn. At jag med Afträdaren ifrån samma Boställe .. är stäld uti närmaste Swågerlag, emedan Jag äger Hans Kötsliga Syster til Hustru. VDAkt. 1783, nr 403.
4) [specialanv. av 1] i uttr. betecknande att ngn ställs (i bet. 1) l. dras inför (viss) domstol l. att (visst) rättsligt förfarande inleds mot ngn o. d. — jfr UPP-STÄLLA.
a) i fråga om att ngn ställs inför rätta (se RÄTTA, sbst.2 2 g) l. inför viss domstol l. att ngn dras inför viss myndighet o. där måste svara för ngt l., i utvidgad anv., att ngn får stå till svars för ngt, särsk. (förr) i uttr. ställa ngn på rådstuga, inför rådstugurätt, ställa ngn under krigsrätt l. kyrkoplikt, dra ngn inför krigsrätt resp. bringa ngn att undergå kyrkoplikt. Een sådana (dvs. en äktenskapsbryterska) skal warda stelt in för menigheten. LPetri Sir. 23: 24 (1561). RP 7: 338 (1638: opå Rådhstugha). (Bönder som inte vill medverka till att hålla kyrka o. prästgård i stånd) skole stellas till Consistorium. SynodA 1: 41 (1638). Then som till Kyrkioheerde .. wald är, skal der så behöfwes .. stellas till förhör och ransakas, huru fliteliga han sina studier .. hafwer i acht tagit. KOF II. 2: 194 (c. 1655). Schmedeman Just. 1542 (1699: Kyrkioplicht). Höpken 2: 411 (1757: krigsrätt). Ställa till tings. Ihre (1769).
b) i uttr. ställa ngn under tilltal l. åtal l. rannsakning, (låta) åtala ngn. PH 2: 1439 (1739: tiltal). Ställd under ransakning. Weste FörslSAOB (c. 1817). De brott för vilka Sune i målet ställts under åtal äro begångna .. under juni och juli 1952. 1NJA 1952, s. 534.
c) i uttr. ställa ngn till svars l. till ansvar (förr äv. till svaromål l. till ansvars l. i ansvar), avfordra ngn redogörelse o. förklaring l. göra ngn ansvarig o. d.; äv. (o. i sht) i allmännare anv., i fråga om krav utanför det juridiska området; äv. utan obj. Serenius A 2 b (1734). Skulle någon drista sig däremot (dvs. emot K. XI:s testamentsvillkor) något tala och göra, så borde den straxt ställas därföre til svars, och anklagas och straffas. Schönberg Bref 3: 298 (1778). Widegren (1788: ansvars). Mera ny, ehuru lika oborttaglig (som beskattningsrätten), är folkets pretention att granska och lugnt ställa till ansvar. HT 1915, s. 180 (1834). Dalin 1: 78 (1850: i ansvar). Samtiden 1871, s. 545 (: svaromål). Martinson BakSvenskv. 137 (1944).
d) (förr) i uttr. ställa ngn l. ngt under (äv. ) framtiden (jfr 18 c), i fråga om att på grund av bristande bevisning o. d. uppskjuta dom på obestämd tid; jfr FRAMTID b. Under-Domstolarnes Utslag om dem, som för Lagbrott blifwit tiltalade och sakfälde eller under framtiden stälde. KungörUndDomstUtslLagbr. 28⁄3 1811 (i titel). SPF 1827, s. 205 (: å). Hedberg, ställd under framtiden för delaktighet i stöld. Wedberg 1HD 270 (1922). De saker, som förut ställts under framtiden, skulle, såvitt vore i fråga, vara likställda med dem, vari den tilltalade frikänts. 1NJA 1936, s. 664.
e) i uttr. ställa ngt i rätte, se RÄTTA, sbst.2 2 k.
5) [utvecklat ur 1 (m)] (vard.) med avs. på (taxi)bil: icke använda, låta stå oanvänd. SvD 22⁄12 1974, s. 1. Taxi ställer 2 000 bilar? GbgP 26⁄8 1983, s. 1. Efter att anställda på flera orter hotat med att ställa sina bilar så beslöt Televerket att betala ut (den begärda) ersättningen (för bruk av egen bil i tjänsten). SDS 11⁄1 1990, s. A20. — jfr AV-STÄLLA.
6) [utvecklat ur uttr. som ställa undan l. ställa åt sidan; jfr 1 m] (i fackspr.) om redaktör på tidning, med avs. på skriven artikel avsedd att publiceras i tidning: låta stå över, inte ta in, ställa åt sidan; äv. oeg.: inte ta med (ortnamn) på karta, stryka (se STRYKA, v. IV 3), utesluta. DN 4⁄3 1970, s. 13 (oeg.). Vi ställer hellre en artikel än trycker den om vi är osäkra på om uppgifterna stämmer. SDS 20⁄3 1995, s. A26.
7) [specialfall av 2 (a), utvecklat ur uttr. ställa ngn mot väggen o. d.] (ngt vard.) göra (ngn) villrådig l. försätta (ngn) i bryderi o. d.; äv. (i sht sport.): göra (ngn) chanslös; företrädesvis i p. pf. i adjektivisk o. predikativ anv., om person: som inte vet vad han skall ta sig till l. göra, rådvill l. villrådig l. hjälplös, (som är) i bryderi l. knipa; i sht i fråga om oförmåga att finna svar l. argument: svarslös l. mållös o. d.; förr äv.: blottställd o. d. (Ni) vethe huad kost oc taernig vj i fiord haffde Oc vorom för then skyld stelte oc nödde till at tage samme skriins sölffuer. G1R 2: 86 (1525). (Då man ville förlänga vårterminen med en vecka) swaradhe somblighe (av disciplarna) sigh nu blifwa stäldte och begynna see botnen på Matsäcken. ÅbSvUndH 68—69: 342 (1678). Först såg hon litet stäld ut, men sedan fann hon sig. Wickström TurEur. 257 (1897). (Hon) måste erkänna sig fullständigt ställd inför en enkel replik av en enkel chaufför. Essén Fob 151 (1919). När regnet vecka efter vecka leker syndaflod lär man sig snart att uppskatta vikten av en förstklassig .. regnutrustning. Utan den är man helt enkelt ställd. GbgMP 1929, nr 69, Söndagsbil. s. 10. Efter en kvart lyckas Camilla Bogren snappa upp en boll och skicka iväg något mitt emellan lobb och skott som helt ställer Vidsels målvakt Johanna Nilsson. PiteåT 20⁄5 1986, Bil. s. 3. — särsk.: som är i behov av ngt, som saknar l. är utan ngt; ss. senare led i ssgrna KLÄD-, ORD-STÄLLD o. HJÄLP-, PENNING-STÄLLT.
B. placera i (viss) ordning, ordna l. arrangera o. i härur utvecklad anv. — jfr IORDNING-, TILLRÄTTA-STÄLLA.
8) ordna (se d. o. I 5) l. arrangera (se d. o. 3) l. inrätta l. organisera (ngt); förr äv. med avs. på läger: slå (se SLÅ, v. I 41 c); äv. dels i anv. utan obj. l. med ett allmänt neutralt det ss. obj., dels: intr. (se a); stundom med kvardröjande bibet. av 1; jfr 26. Han vet verkligen att ställa det bra (väl) för sig. Ställa försåt (för ngn), se FÖRSÅT, sbst.1 Ställa till rätta, se RÄTTA, sbst.2 4. Beder iak eder ath j stelle saa j eders fraawarelse at (osv.). G1R 1: 57 (1523). Såsom somlige .. när .. (lämpliga) vndervisningz Böker frambiudas, swara plägha, sigh wäl siälwa wetta huru the sitt lefverne ställa .. skola. Bureus KonStyr. A 3 a (1630). Rålamb 8: 60 (1691; med avs. på läger). Herr Brudgum hwem har stält at han först blef bekant / Med Bruden, och at sidst han hennes hiärta want? Runius (SVS) 1: 174 (1705). Användandet af ett rätt ställdt Finance- och Credit-System. Björnstjerna Beskattn. 63 (1832). Han lovade så ofta att ställa för oss. Oterdahl Skram 319 (1919). De gamla ha sagt, att man skall ställa så, att man får äta vårfångad fisk eller ock ägg, innan man hör lommen första gången på våren, eljest blir man ”dårad” av lommen. Arv 1953, s. 5. — jfr OM-, ORD-, TILL-, UPP-STÄLLA o. PAR-STÄLLD. — särsk.
a) intr.
α) i uttr. ställa med ngt, ordna med ngt (se ORDNA I 5 a α); äv. i uttr. ställa med ngn, sörja för ngn; äv. motsvarande β: pyssla l. styra l. stöka med ngn l. ngt. Jag har så mycket att ställa med här hemma. På ärkebiskopens fråga, ”huru han ämnade ställa med sin hustru”, lovade mäster Aron (osv.). Samuelsson HALärovUpps. 57 (cit. fr. 1596). (Männen) stälde klokt med sin vikingafärd; de anföllo icke, der de icke sågo sin fördel. Lönnberg FnordSag. 1: 21 (1870). Hela dagen (efter faderns plötsliga frånfälle) hade det varit så mycket att ställa med, att hon inte hade haft tid att tänka på sin saknad. Lagerlöf Liljecr. 277 (1911). Stalldrängen hade gått i stallet och ställt med hästarna, och däremellan hade han huggit ved. Dens. Mårb. 278 (1922). Husmodern ställde med matsäcken. EtnolKällskr. 3: 220 (1946). Hon ställer med middagen. Land 1985, nr 21, s. 3.
β) (på ett omtänksamt sätt) sköta l. utföra småsysslor (i sht sådana sysslor i ett hem l. på en gård o. d., som innebär omvårdnad om hem o. familj o. d.), pyssla l. styra l. ”stöka”; jfr e. (Medan det inspirerande arbetet med psalmboken pågick) tillät (J. O. Wallin) till och med sin hustru, som icke gerna lemnade honom i fred, att få ställa omkring honom. KyrkohÅ 1909, s. 122 (1841). (Du, hustru,) arbetar och vakar och håller barnen fina och snygga .. Ser ni ”småfnask”, det är allt mor, som ställer åt oss allihop. Wetterbergh GNord 4 (1862). Karl Johan gick för sig själf och stälde på backarna. Han bar in vatten och ved. Geijerstam FattFolk 2: 96 (1889). Lindström LeendGud. 156 (1951).
γ) i förb. med styra (se STYRA, v.1 4 l); äv. i sådana uttr. som stöka och ställa l. pyssla och ställa l. ställa och laga, betecknande att ngn ständigt o. intensivt o. beställsamt är sysselsatt med att tillse l. vaka över detaljerna i ett arbete; ofta motsv. β, i fråga om att pyssla l. stöka o. d. Preutz Kempis 250 (1675: ställa och laga). (Han) gick hemma och pysslade och ställde med sonens bygge på udden ute vid sjön. Geijerstam YttSkär. 54 (1898). (Systern) gick och stökade och ställde i hennes lilla lägenhet. Höijer Stjärnkl. 15 (1943).
b) (†) med avs. på måltid: göra i ordning; jfr ORDNA I 5 c. Jag måste ställa resfrukost åt herrarne hinner derför ej med. Runeberg BrWalter 6 (1861).
c) med avs. på gästabud: tillreda, anordna; numera bl. i den särsk. förb. STÄLLA TILL. SynodA 1: 88 (1649).
d) (†) i uttr. ställa ränker, smida ränker (se RÄNK c). Hesselius Zaletta 68 (1740).
e) [jfr 2 a] i uttr. ställa ngt i ordning, se ORDNING 1 a, 8, 9 a, b, förr äv. ställa ngt i (sitt) skick, se SKICK, sbst.1 4, ställa ngt till en god ände, tillse att ngt får ett gott slut. När Gudh straffar och tuchtar, så gör Gudh vtaff thet onda alt gott, och ställer thet til en godh ände och til wår saligheet. Muræus Arndt 2: 190 (1648).
f) (†) i uttr. ställa en god order på ngt, åstadkomma en god ordning på ngt; jfr ORDER 1. RARP 2: 159 (1635).
g) (†) med avs. på matematiskt tal l. uträkning: ställa upp (se STÄLLA UPP I 3); särsk. i uttr. ställa ngt till regel, se REGEL, sbst.1 II 1 b J slutet. Stiernhielm Arch. F 2 b (1644). Därs. H 4 b (: til Regla). Fölljande Logarithmi artificiales, stälte efter .. (parisiska matematikers) observation. Tiselius Vätter 1: 11 (1723).
h) (†) med avs. på persons tal (talande): inrätta (så l. så); jfr 25. Serdeles wiste han beqwämligen ställa sitt thal med hwar och en. Weise 8 (1697).
i) (†) med avs. på möte (se d. o. 2): ordna, arrangera, stämma. UUKonsP 12: 169 (1676). Schulthess 1426 (1885).
j) (förr) med avs. på kopparsmältugn: göra färdig l. förbereda för smältning (gm att uppmura ugnsbröst, fylla med kol o. sätta bälgarna i gång); äv. abs. Nauclerus Cupr. 76 (1703). Enär tillfyllest redt är begynner omsider smältaren at ställa. Ekman RelSmältewStKåpparbg 42 (1704). Lindroth Gruvbrytn. 2: 32 (1955).
k) (numera bl. tillf.) i utvidgad anv., med avs. på hus: sköta (se SKÖTA, v.4 I 1 c). Så ja, min gumma nu vet du hur huset skall ställas. Strindberg Fagerv. 304 (1902).
l) med personobj.: utrusta, rusta; i den särsk. förb. STÄLLA UT.
9) [jfr 8] (numera bl. med ngt ålderdomlig prägel) ordna (ngt; se ORDNA I 5) på ett sådant sätt att man därvid anpassar l. rättar l. lämpar det i enlighet med ngt, i uttr. ställa ngt efter (förr äv. likmätigt l. till) ngt, rätta (se RÄTTA, v.2 8) ngt efter ngt (äv. motsv. RÄTTA, v.2 8 a). (Han) stelte sitt liffuerne / effter Mosi Lagh. TobCom. A 3 a (1550). Brobergen 170 (1697, 1708: lijkmätigt). Skriften bör ställas efter ett rätt tal. Hof Skrifs. 57 (1753). Hon fant nöije i min omsorg at altid ställa mitt upförande til hennes behag. Tilas CurrVitæ 35 (1756). Alla efter kungens blickar ställa / Sitt anlets miner. Hagberg Shaksp. 6: 4 (1849). Han äger en ovanlig förmåga att ställa sina ord efter den han för tillfället talar med. Östergren (1949).
10) med avs. på person l. ngt sakligt: (vidta vederbörliga åtgärder för att) skaffa (se d. o. 3), skaffa fram (se SKAFFA FRAM 2); förr äv. med indirekt personobj.; utom i b numera bl. i bygdemålsfärgat spr. i vissa trakter. Stel migh 2:ne brafva drängar. JStålhammar i KKD 7: 68 (1704). Ställ mig till den tiden ett bra rum! CJLivijn (1810) i BrefNSkolH 4. Hon ställde dem alla nya kläder och höll deras plagg hela och rena. Moberg Nybygg. 518 (1956). — jfr UT-STÄLLA. — särsk.
a) (numera knappast br.) med avs. på bevis: anskaffa l. framlägga l. förete l. uppvisa; med avs. på vittne: framskaffa; jfr PRODUCERA I 1; förr äv. i utvidgad anv., med avs. på viss yrkesgrupp: frambringa (se d. o. 8 slutet). Schultze Ordb. 4840 (c. 1755). Ställa bevis. Dalin 479 (1854). Samhällskretsar, som ställa en mycket ringa kontingent af själfständiga företagare. EkonS 1: 411 (1894). Cannelin (1939; med avs. på vittnen l. bevis).
b) i sht jur. i uttr. ställa borgen l. säkerhet l. pant, äv. (numera bl. i Finl.) kaution, förr äv. löfte, lämna l. framskaffa l. förete borgen (se d. o. 1 c); förr äv. i uttr. ställa kautionist, skaffa (fram) borgensman. OPetri Tb. 90 (1525: borgan). Boor .. (den anklagade prästen) ther fierran, och gitter eij ställa lyffte för sigh, och fahra är (osv.). KOF II. 2: 448 (c. 1655). Min Fader (nödgades) låta sig behaga, at för mig ställa til sakens vtgång 1000. Dal. caution. Humbla Landcr. 21 (1740). PH 5: 3425 (1752: Cautionister). Nordström Samh. 2: 86 (1840: säkerhet). Icke har du medel till arrendet? Kan du ställa borgen för dig? Almqvist Lad. 13 (1840). SFS 1924, s. 184 (: pant eller borgen).
c) betecknande att ngn skaffar ngn ss. ersättare för sig (särsk. i uttr. ställa ngn för sig) l. att ngn (särsk. en grupp, t. ex. en rote) skaffar fram ngn l. ngt; ställa upp (med); särsk. (förr) i fråga om militär utskrivning av soldater l. hästar l. skepp; numera bl. i uttr. ställa ngn i sitt ställe. Han har ställt fyra hästar. Möller (1790). Underlåter något Prosteri, Stad eller Härad at ställa Fullmägtig, ware förfallit til det wite Ståndet pröfwar skäligt utsätta. RO 1810, § 16. Ända till 1799 fick (i Frankrike) ingen ställa karl för sig (vid armén). KrigVAT 1844, s. 213. Den rote (inom Åbo o. Björneborgs län), som ställer soldaten, skall (osv.). SPF 1855, s. 335. (I Engl.) påbjöd Karl (I) i Okt. 1634, att alla hamnstäder och kustområden skulle ställa ett visst antal skepp. Stavenow EngRev. 51 (1895). Rid i natt in i Vissefjärda! Eller ställ karl i ditt ställe! Moberg Rid 116 (1941).
C. bringa (ngt) att peka l. sträcka l. röra sig l. syfta o. d. åt visst håll l. i viss riktning, rikta (se RIKTA, v.2 2) l. vända o. i härur utvecklad anv.
11) (numera föga br.) rikta (se RIKTA, v.2 2 a); vända; i sht med avs. på kanon: placera i läge för att ge viss riktning åt eldverkan, rikta; äv. bildl.; stundom med kvardröjande bibet. av 1. Stell titt ansichte och tin blotta arm emoot thet belagda Jerusalem. Hes. 4: 7 (Bib. 1541; Bib. 1917: vända). (Satan) styrer (,) måttar, och steller allahanda onda tungors skott vppå the froma. Bullernæsius Lögn. 420 (1619). (Fästningskommendanten gör) Vthfall in på (det belägrande) Footfolcket, och ställer Styckerne på Rytteriet som baak effter höllt. Widekindi KrijgH 185 (1671). Ställa en bygning emot norden. Serenius S 1 b (1734). Bryggan .. hade sin fortsättning i en lång tvättbro, som ställde mot stormarne ett trekantigt, med stenblock fyldt brohufvud. Rydberg Vap. 58 (1891). Ställa en kanon. Auerbach (1913). — särsk.
a) med avs. på ett medelst drev jagat villebråd, i uttr. ställa på (en skytt), bringa att röra sig i riktning mot (en skytt). (Älgarna) stannade för att med klippande öron lyssna på det annalkande drefvets buller. De voro ställda på vår unga skytts sidokamrat. Knöppel SvRidd. 111 (1912).
b) (†) i uttr. ställa segel på ngn, segla mot ngn. Humbla Landcr. 251 (1740).
12) med avs. på resa l. kosa l. färd l. steg o. d.: ge en viss riktning åt, rikta (se RIKTA, v.2 2 c); i sht i sådana uttr. som ställa (sin) resa till (förr äv. ) ngn l. ngt (i sht en ort) l. åt l. genom, äv. från (en ort); äv. med adverbial angivande resans mål l. riktning o. d. Dit ställde vi våra steg. Skipsfolk steller sina koso, eller effter skipsstiernona rätta sigh om natta tidh. PErici Musæus 5: 251 b (1582). (Då kejsaren) skulle ställa sin reesa genom Schlawonien .. blef han (osv.). Schroderus Sleid. 80 (1610). Stälde sedan resan åht Torneå fiell. Linné Bref I. 1: 323 (1732). Resan stältes ifrån Häckeberga. Dens. Sk. 280 (1751). (Filosofen är) ständigt och oåterkalleligen vänd emot .. (Gud, frihet, odödlighet). Hans gång är ställd, alltid deråt, aldrig derifrån. Leopold 3: 92 (1816). Nämn mig ej mordbrand och tänk ej på krig, / fredlig till kungen min kosa jag ställer. Tegnér (TegnS) 4: 108 (1820). Carlson i 2SAH 48: 36 (1872: ). Hur vår färd vi skola ställa / Står ej i vårt eget råd. Ps. 1937, 186: 2. — särsk. (†) i uttr. ställa sin gång i världen, komma l. ge sig ut i världen; ställa sitt lopp ngnstädes, gå l. vandra omkring ngnstädes. Til er (dvs. nöjena) jag sprang ifrån min läxa, / Men börjar ur er känsla växa / Se’n jag i verlden ställt min gång. GFGyllenborg Vitt. 1: 149 (1795). Här var det, här! i dessa parker, / Der fordom Creutz har stält sit lopp. Därs. 212.
13) (†) i uttr. ställa ögonen l. sina ögon o. d. l. mot l. åt ngn l. ngt, rikta ögonen osv. mot ngn l. ngt; äv. i uttr. ställa sina ögon efter att göra ngt, vänta på tillfälle att göra ngt, lura på att göra ngt. Hwar wij gå så kringhwerffua .. (de ogudaktiga) mich, theres ögon stella the ther epter at the mågha böya oss til iordena. Psalt. 17: 11 (öv. 1536; Bib. 1917: speja efter). Wele wij ställa wår ögon moot sielfwa Solen och (osv.). Rudbeckius KonReg. 332 (1616). Hennes skiöna ögon äro ställte åt himmelen. Dalin Arg. 2: 110 (1734, 1754). Ty äro mine ögon ställde / Blott på Din (dvs. Guds) hand. Rosenius FaderVår 83 (1858).
14) med avs. på verksamhet l. ngt i tal l. skrift formulerat (bön l. tal l. förmaning l. svar l. skrift o. d.): rikta (se RIKTA, v.2 2 f, g).
a) (numera föga br.) med avs. på verksamhet; särsk. i uttr. ställa ngt (e)mot ngn l. ngt. The Stämplingar som emot .. (Caesar) stälte woro, kommo .. fram j dagzliuset. Schroderus Sleid. 59 (1610). (Upploppet har) endast varit ställt emot bryggarne, vilka i folkets mening tagit en oskälig vinning på brännevin. Wedberg 1HD 79 (i handl. fr. 1800). Om man .. ser på en brandstiftning, ställd mot en annans egendom, så är (osv.). Biberg 3: 274 (c. 1823).
b) med avs. på yttrande i tal l. skrift. Til een rätt bön .. (hör), at wij til ingen ställe bönen, vthan allena til then sanna Gudhen. PErici Musæus 2: 72 a (1582). Tå en Lector eller Läsare wijes, skal Biskopen ställa om honom itt Taal til Folcket, låtandes förnimma hans Troo, Lefwerne och Sinne. Schroderus Os. 1: 554 (1635). Detta var första gången som hennes ord ställdes till mig och voro ämnade för mina öron. Wulff Dante 73 (1897). En varm vädjan ställes härmed till bättre lottade medmänniskor att söka bereda några fattiga .. möjlighet att (osv.). SvD(A) 23⁄5 1910, s. 10. — jfr PÅ-STÄLLA. — särsk.
α) med avs. på brev l. ansökan l. anmälan o. d.: förse med påskrift om adressat, adressera (o. avsända), rikta; med bestämning inledd av prep. till, förr äv på, med huvudord betecknande adressat l. ort o. d. (Alla K. Maj:ts) anordninger, och huad som i Cammaren giörss, skolle effter denne dagh ställas och förskickas till Ståtthollaren. LReg. 110 (1618). OxBr. 3: 111 (1627: ). Skulle någon behaga understödia wårt arbete med nyttiga saker .. ställes Utanskriften til den Swenske Argus. Dalin Arg. 1: 9 (1732, 1754). Brefvet war ställdt på Wexiö, och jag hoppas at det kommit Dig (dvs. Tegnér) tilhanda. Beskow (1825) i 3SAH XLVI. 2: 34. Erik skref flitigt hem under sin resa, och hans bref voro stälda antingen till min man eller till oss båda gemensamt. Ljunggren Ber. 46 (1883, 1892). Ansökningarna skall ställas till överståthållarämbetet. SvHandordb. (1966).
β) närmande sig 25, med avs. på fråga (se FRÅGA, sbst. 1): rikta. Ställa en fråga till, förr äv. på ngn. Gezelius PerbrCom. B 3 b (1673; med avs. på frågor vid husförhör). (Ett vittne hade) stält til berörde Mäcklare sin förfrågning. Schmedeman Just. 1199 (1688). Biskopen i Skara .. ställde till mig frågor på latin. Rydberg Vap. 163 (1891). Fastän .. (Herodes) ställde ganska många frågor på Jesus, svarade denne honom intet. Luk. 23: 9 (Bib. 1917; NT 1981: till). KvinnLittH 1: 216 (1981).
γ) (numera föga br.) med avs. på muntligt l. skriftligt uttalande som innebär kritik l. angrepp o. dyl. l. med avs. på kritik l. yrkande o. d., i uttr. ställa ngt (e)mot ngn l. ngt, rikta ngt (e)mot ngn l. ngt (se RIKTA, v.2 2 g α). Then andre deelen aff .. (Luthers) Skriffter wore stälte emot the Påfweske Wilfarelser. Schroderus Os. III. 1: 50 (1635). Han stälde sit tal förnämligast emot girughet. Serenius Tt 1 a (1734). Det siätte kapitlet .. och det siunde .. (i U. Hjärnes Orthographia svecana) äro förnämligast stälte emot .. Svedbergs Schibboleth. Hof Skrifs. 277 (1753). Den emot mig stälda klagopunkten. Schulthess (1885).
15) ridk. gm svagare verkan på ena tygeln lätt föra (hästens huvud) åt ifrågavarande sida, lätt böja (se BÖJA, v. I 1 b β); äv. dels med avs. på häst: förmå att lätt föra huvudet åt sidan, dels utan obj. Platen HlednRytt. 37 (1856). Inre sidan kallas (vid ridning) den sida, åt vilken hästens huvud skall vara ställt. RidI 1914, s. 2. Öppna .. (är) en rörelse, hvarunder hästen, ställd i nacken och böjd i bålen, med samlad hållning rör sig åt motsatt sida mot böjningen. 2NF 25: 378 (1916).
16) betecknande att ngn vänder l. riktar (se RIKTA, v.2 2 f) l. inriktar (se INRIKTA, v.1 2) l. inställer (se INSTÄLLA 2 b) ngt mer l. mindre abstr. (jfr 14) mot l. på ngt l. koncentrerar l. fokuserar ngt mer l. mindre abstr. på ngt l. att ngt syftar till l. mot ngt; särsk. i sådana uttr. som ställa sitt hopp o. d. till (förr äv. l. in på) ngn l. ngt, hoppas osv. på ngn l. ngt, i sht förr äv. ställa ngt på l. åt ngt, inrikta l. koncentrera ngt på ngt (ofta i p. pf. ss. predikatsfyllnad). Hadhe tu stelt titt hierta til Gudh, och vpreckt tina hender til honom .. så (osv.). Job 11: 13 (Bib. 1541). Visb. 1: 145 (c. 1640: in på). Lind 2: 853 (1749: sit hopp på Gud). Adjuncten Frondell (hade) kunnat, om hushållningen warit stäld til sparsamhet, kläda sig rikeligen. VDAkt. 1790, nr 157. Bönder äro all aktning värde .. men deras uppfostran och umgänge äro ej ställde att dana dem till statsmän. HH XXV. 2: 183 (1809). Allt deras (dvs. de oomvändas) lefwerne .. är stäldt åt ett mål, som ej har någon gemenskap med Gud och hans rike. Franzén Pred. 1: 203 (1841). Bland .. (alla skapade varelser) fanns ingen, vars klokhet var så ställd på det onda som ormen. JudLittSSkr. 9: 47 (1929). Harlock (1944: sitt hopp till). — särsk. i p. pf. i vissa numera obr. anv.; särsk.
a) i uttr. ngns huvud är ställt efter ngt, ngn är inriktad på l. tänker på ngt. AOxenstierna 7: 648 (1632).
b) i uttr. inte vara rätt ställd hos sig själv, icke vara herre över sig själv (se HERRE 1 d β). När Darius lät bränna Landet .. tå war iagh (dvs. Alexander) intet rätt stäldter hoos migh siellf. Sylvius Curtius 339 (1682; lat. orig.: potens mei non eram).
c) i uttr. inte vara vid alla sinnen ställd, inte vara vid sina sinnens fulla bruk. VDAkt. 1736, nr 48.
d) i uttr. vara därhän ställd att, om värvning: syfta till att, ha till syftemål att. RP 8: 309 (1640).
17) med avs. på (verkande del(ar) av) redskap l. instrument l. maskin l. apparat o. d., ngn gg äv. organ: gm att vrida l. vända o. d. ge önskad inställning l. inriktning l. vinkel l. önskat läge l. tillstånd o. d., inställa (se d. o. 2 a), avpassa l. inrätta funktionen hos i önskad riktning, reglera (se d. o. II 3 a); stundom: justera (se d. o. 1); äv. pregnant: ge (del av redskap osv.) riktig inställning osv. Ställa ngt på skruvar (äv. bildl.), se SKRUV, sbst.1 c β. Falkman Mått 1: 69 (i handl. fr. 1584). (Tråden) låter spinna sig så grof och grann som machinen blijr stälter til. Polhem Invent. 53 (1729). (Skruv)Nyckeln är .. ställd för mutterns åtdragning. TByggn. 1859, s. 43. Om vi nu ställa munnen för ”öppet” a (som i kall), d. v. s. vi öppna den temligen mycket och höja bakre delen af tungan något .. då (osv.). Lundell Rättstafn. 16 (1886). Ställa en hyfvel. SlöjdBl. 1887, nr 3, s. 3. Ställa en räknare (dvs.) bringa en räknare att inta ett tillstånd svarande mot ett givet tal. TNCPubl. 82: 115 (1984). — jfr AV-, OM-, SNED-, SNÅL-STÄLLA m. fl. o. SJÄLV-STÄLLANDE samt GÅNG-STÄLLD. — särsk.
a) järnv. vid signalställverk, med avs. på växel l. signal l. tågväg: reglera; särsk. i uttr. ställa signal på l. till, i sht förr äv. för klart l. kör l. stopp o. d.: gm att reglera växel bringa signalinrättning att ge signal innebärande klartecken l. kör- resp. stoppförbud osv. Ställa tågväg. (Stoppsignaler anbragta på järnvägsskenorna vid dimma) måste .. borttagas så snart signalen ställes på ”klart”. Cronstedt PVetA 1895, s. 8. Ett system af ställverk, genom hvilka vexlarne ställas från samma apparater från hvilka signalerna ställas. Dens. Därs. 11. (Han) ställer .. signalen för klart, hvarigenom vexeln tillåses, så att den hvarken å linien eller å stationen kan öppnas, förrän stationsföreståndaren omkastat signalapparaten till stopp. PT 1896, nr 108, s. 2. Tillåtelse (måste) lemnas att vid lastplats med vexel- och signalsäkerhetsanläggning hålla hufvudsignalen ständigt ställd till kör. Därs. 1909, nr 214 A, s. 3. SvD(A) 7⁄12 1915, s. 7 (: på stopp).
b) (numera föga br.) i uttr. ställa ngt till ngt, koppla ngt till ngt. Linien blir ställd till telefonapparaten. TT 1896, M. s. 121. (Telegraf)Stationens egen ledning är i linieväxeln i regel ställd till venster eller höger skrifapparat. Därs. 1900, M. s. 100.
c) med avs. på klocka (ur): gm att vrida visaren ändra tidsinställningen på (till önskad l. rätt tid); äv. med avs. på visare l. oro (se d. o. 3) o. d. på klocka osv.; äv. i uttr. ställa klockan o. d. på, förr äv. till (väckning l. det l. det klockslaget), inställa klockas tidvisare på (väckning osv.); äv. bildl. Nils klockares Hust(ru) for seyaren han steller — vj m(ar)c. SthmSkotteb. 1540, s. 62. Emädan klokställaren .. inttet stälte klokan rätt .. blef han dömbd at sittia uthj stocken. BtÅboH I. 5: 8 (1676). Som det höltz för en trötsam sysla at dageligen updraga lodet (på uret i Uppsala domkyrka), samt ställa oro och wijsare efter Solens rätta lopp .. anrättade jag (osv.). Polhem Invent. 9 (1729). Ställ ert ur til en qvart på fyra. Widegren (1788). Mät stjernans väg, ställ tidens ur. Leopold 2: 3 (1801, 1815). (Han) ser efter, att .. (väckarklockan) är ställd på väckning klockan halv fem. Wahlund KursJam. 81 (1938). Balkongen vetter åt öster och har sol till precis kl. 12. Jag kan ställa min klocka efter den sista strålen. Siwertz Pagoden 5 (1954). — jfr LIK-STÄLLA o. RÄTT-STÄLLD.
d) (numera föga br.) i uttr. ställa (ett segel) kant, kantsätta (ett segel); jfr KANT, adj. 2. Smith (1918).
e) (†) med avs. på handeldvapen: skottställa (se d. o. 1 a). Sahlstedt (1773). Dalin (1854).
f) (†) i fråga om musikinstrument: stämma; äv. med avs. på ljud från musikinstrument; äv. bildl. När man Luthan för högt ställer, så stå strängarna j fara. Balck Es. 213 (1603). 2Saml. 35: 216 (i handl. fr. 1662; bildl.). Flöjten ännu högre ställ. Bellman (BellmS) 1: 23 (c. 1769, 1790). Er tilhör vittra Mör! at ställa ljudet (på skaldens lyra) rätt. Gyllenborg Skald. 14 (1798). Lindfors (1824). — jfr O-STÄLLD.
g) [jfr 8] (förr) med avs. på (väggarna i en) hammarhärd: uppsätta o. inrikta. Förfarenhet til at ställa en Härd samt smida godt och wälslagit Stångjern. Bergv. 1: 543 (1703). Räckarhärden ställes, med begagnande af vanligt härdverke, 12 tum djup under forman, räknadt från formväggens öfra kant. Åkerman Stångj. 69 (1839). TurÅ 1943, s. 232.
h) bildl. (jfr huvudmom., c, f).
α) (†) i p. pf., om person: beskaffad, funtad. Menniskian är af naturen så stäld, at hon i alt sitt giörande och låtande följer det begrep hon om saken fattat. Oelreich 3 (1755).
β) (ngt vard.) i uttr. ngt är ställt på avskrivning, ngt håller på att ta slut l. upphöra. Gierow HjLust 136 (1944).
D. hänskjuta l. överlämna (ngt till ngn) l. uppskjuta (ngt) o. i härur utvecklad anv.
18) i fråga om att ngn hänskjuter (se HÄN-SKJUTA 1) l. hänvisar (se HÄNVISA 1 a) l. överlämnar ngt till ngn för avgörande l. utlåtande l. prövning o. dyl. l. att ngn låter avgörandet l. behandlingen av ngt vänta l. uppskjuter det; särsk. i sådana uttr. som ställa ngt till ngn l. i ngns händer l. i (förr äv. till) ngns behag l. i, i sht förr äv. uti ngns skön o. d.; förr äv. utan obj., i uttr. ställa till rättegång, hänskjuta till rättegång; utom i c numera bl. med ngt ålderdomlig prägel. När honom bars oondt vppå trughades han intit, vtan stelte hemden till then som rett dömer. 1Petr. 2: 23 (NT 1526; NT 1981: överlät sin sak). Ställ tijn saak til Gudz behagh. Balck Es. 88 (1603). Ställendes thet vti Konungens och Regeringzrådhz skön och rådhsamma betänkiande, om thet (osv.). Bureus Påw. E 1 b (1604). Jag steller all miin saak rät i Gudz och Eders N:des hender, huru jag skall bära mig åt. OxBr. 12: 193 (1618). Han ställer till wijdare rättegångh. SynodA 2: 191 (1653). Alt detta .. steller iag under E. H. Excellens nådiga ögon och hela Consistorij omdöme, om något af detta är onödigt (osv.). Rudbeck Bref 1: 65 (1670); jfr 1 j. (De ryska o. svenska förhandlarna) sade sigh på bägge sijdor ingen fullmacht hafwa (att konfirmera ett fredsfördrag). Vthan sådant ställas til tijden och bägges Potentaternes behagh. Widekindi KrijgH 876 (1671). Iag drog hem och stälte alt uti Guds willia. ALLewenhaupt (1718) i KKD 2: 261. Då vardt ställdt till vikingarne, om landgång borde göras eller icke. Meningarna skiftade. Weibull LundLundag. 69 (1884). Ställa ngt i ngns behag. Auerbach (1913). — jfr HEM-, HÄN-, UNDER-, UPP-, UT-STÄLLA. — särsk.
a) (†) i uttr. ställa ngn ngt hem o. d., hänskjuta l. hänvisa ngt till ngn för avgörande l. prövning; jfr HEMSTÄLLA 5. Tesse Tw Wilckor må tu ställe them heem. G1R 15: 377 (1543). Doch steller man sådantt E. M:tt ödmiukeligen hem att betenkia. AOxenstierna 2: 57 (1612). Stiernman Com. 3: 774 (1669).
b) i uttr. ställa ngt därhän, lämna ngt åsido, förbigå l. icke inlåta sig på ngt, låta vara; jfr DÄRHÄN I 5. AOxenstierna 2: 711 (1624). Utan Muncks bestämdhet och fasta vilja, synes försoningen (mellan G. III o. hans gemål) varit stäld derhän. Beskow i 2SAH 32: 323 (1859). Nilsson FestdVard. 164 (1925).
c) (fullt br.) i uttr. ställa ngt på (äv. under) framtiden (jfr 4 d), uppskjuta ngt till en senare tidpunkt. 3Saml. 11: 76 (i handl. fr. 1820: under). Det verk, hvilket Faust betraktade som sitt mest storartade .. stäldes på framtiden. Lysander Faust 161 (1875). Ställa besöket på framtiden. Hellström MorgSkälm 254 (1952).
d) i uttr. ställa i ngns fria val att göra ngt, äv. ställa ngn öppet l. fritt att göra ngt, låta ngn själv avgöra om han skall göra ngt; tillåta ngn att göra ngt. HC11H 13: 211 (c. 1611: fritt). Ställa enom fritt at göra, som han vill. Schultze Ordb. 4840 (c. 1755). Samtiden 1872, s. 83 (: öppet). Östergren (1949: val).
e) (†) i uttr. ställa sin tjänst på ngn, överflytta den tjänst man är skyldig ngn på ngn. OPetri 1: 32 (1526).
f) (†) i uttr. ställa ngt i sitt värde, lämna ngt därhän (se DÄRHÄN I 5), lämna ngt åt sitt värde; lämna ngt öppet. Hwath nu rätten .. ÿtterligere sÿnnes göre .. steller jagh ÿ sitt werde them ÿ hender. 2SthmTb. 7: 123 (1584). Om nu detta (dvs. ett varsel) betydde, att han skulle mista hufvudet på Calmar, ställer mann i sitt värde. HH 20: 302 (c. 1640).
19) i fråga om att låta ngn få l. komma i besittning av ngt l. ge l. (över)lämna ngt till ngn, tillställa; numera företrädesvis i uttr. ställa ngt till (ngns) förfogande, överlämna ngt till (ngns) förfogande. VRP 1643, s. 1175. Trösta migh (Gud) .. Ty hwad Werlden ställer migh här til Tröst, thet är mig en swår Börda. Preutz Kempis 389 (1675). Nu kan så hända, at han .. wil penningar, eller silfwer och gull, til säkerhet för kostnad och skada ställa, och (osv.). RB 26: 1 (Lag 1734). Må ock Gud belöning ställa, / Skaparn lemna vedergällning / Åt vår värd på bordets ända. Collan Kalev. 1: 337 (1864). (Karl I i Spanien) skulle (enligt en överenskommelse 1518) ställa fem skepp till hans (dvs. F. de Magalhães) förfogande. Grimberg VärldH 8: 157 (1938). Domänverket har på statens mark ställt ett antal enkla lägerplatser till förfogande som är öppna året runt. Rosén Allemansr. 68 (1976). — jfr HAND-, HÄN-, TILL-, UT-, ÅTER-STÄLLA. — särsk. (†)
a) i uttr. ställa ngn ngt i händer(na) l. till handa, överlämna l. överräcka l. leverera ngt till ngn. Effter vij väll tenckie kunne, thed spannemålen udi Reffle bliffver .. (de finländska bönderna) alt för dyrt stelt i henderne. G1R 27: 55 (1557). AOxenstierna 2: 193 (1614: tillhande). En Dräng .. lämnade detta åt mig, at ställa det min Herre i händer. Ekelund Fielding 393 (1765).
b) i fråga om att överlämna ngt till ngn mot betalning, liktydigt med: sälja. Stiernman Com. 1: 198 (1567).
c) i uttr. ställa i tycke, överlämna åt godtycket. CAEhrensvärd (SVS) 1: 98 (1782).
d) allmännare, i uttr. vara ställd till ngn, vara avsedd för ngn l. för ngns räkning. Skjutshästarne, hvilke till Vårt eget Hoffolk ställde äro. Gustaf II Adolf (1613) hos Hallenberg Hist. 2: 705.
20) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) med inbegrepp av 8: se till l. ombesörja att (ngn l. ngt) förflyttar sig l. kommer (till en plats o. d.), skicka (se d. o. I 3), sända. ConsAcAboP 1: 505 (1651). Om han haffwer miöl eller sädh så ställer han dätt till sin Moder och syster som baka åht honom och hustrun får intet där aff. VDAkt. 1706, nr 40. En hel del bagage, som ställts i förväg till ångaren. Hedenstierna Hellevik 82 (1898). Det var många, som hade ställt alla barnen till Amerika. Moberg Rask. 119 (1927). — jfr FORT-, HEM-, HÄN-, UPP-, ÅTER-, ÖVER-STÄLLA. — särsk. (†) i uttr. ställa ngt till hus, transportera hem ngt; jfr HUS 1 m. Crælius TunaL 301 (1774; med avs. på löv till fårfoder); jfr IGEN-STÄLLA.
21) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) inbjuda l. invitera (ngn till ngn l. ngt). Fanny träffade sin vän och ställde henne hem till sig klockan sju. Åkerhielm FFanny 94 (1904). Vi äro ställda till mottagning hos ministern för Indien .. klockan fem. Serner YussufKh. 150 (1916). Oterdahl Skram 83 (1919).
E. få (ngn l. ngt) att stanna l. upphöra l. bli stående stilla.
22) få (ngt) att (av)stanna l. avta l. upphöra, hejda, hämma, stoppa; stilla (se STILLA, v.1 I 1 b); särsk. o. numera bl. (i bygdemålsfärgat spr. i vissa trakter l. i skildring av ä. föreställningar) med avs. på blod l. värk. Stella blodhen. Helsingius (1587). HärnösDP 1661, s. 32 (med avs. på tvist). Widekindi G2A 310 (c. 1676; med avs. på blodsutgjutelse). Alt, som ställer eller hindrar säden i sin wäxt. Brauner Åker 132 (1752). Ingen lär twifla det ju Nybröten och upodlingar äro för Riket så nyttige som nödwändige til folkbristens ställande. Dens. Bosk. 67 (1756). Rosborg StångjSmid. 36 (1809; med avs. på bläster). Ännu finnes det en och annan ”klok gubbe”, som kan ”ställa” blod och värk. Modin GTåsjö 317 (1916). Mor Brita var känd för sin förmåga att kunna ställa blod. Väring Frost. 254 (1926). — jfr AV-STÄLLA. — särsk. (†)
a) med avs. på mun: tysta. Bleff hänne tillsagt, at honn schulle ställe sinn onÿttighe mundh, så frampt honn will vndwijka straffet. 3SthmTb. 6: 180 (1606).
b) med avs. på diarré o. d.: stoppa l. hejda. PH 5: 2953 (1750). Ställa buklopp. Schultze Ordb. 4841 (c. 1755).
23) (i fråga om ä. folktro) om trollkunnig person: tvinga (ngn) att stå stilla, göra det omöjligt för (ngn) att röra sig; i den särsk. förb. STÄLLA IGEN äv. utan tanke på trolldom. Somliga personer kunna ”ställa” folk, som det heter, d.v.s. hindra dem att komma ur fläcken, om de stulit något. Uppl. 2: 400 (1908). Han kunde ’ställa’ alla djur, så dom inte kom ur fläcken. Sparre Skärg. 113 (1917). Sydow Folksag. 98 (1941).
24) jäg. om jakthund: få (jagat villebråd) att stå stilla o. icke fly undan, få att göra stånd (se STÅND, sbst.1 1 b δ β'). Medh bågen skiuter .. (samen), när hundarna hafwa stält Reen, och doch icke till dödz bijtit. Landsm. XVII. 3: 57 (1672). (Hundarna) fingo .. upp björnen och stälde honom snart vid en vindfäld gran som afstängde vägen. Wetterhoff Skog 2: 122 (1887). Nordens yppersta och manligaste idrottsjakt, älgjakt för ställande löshund. Knöppel Öd. 148 (1918). (Hundarna) ställde tre älgar nere i myren. Ekman Hunden 109 (1986).
F. i fråga om att framställa ngt i tal l. skrift.
25) i fråga om att framställa (se d. o. I 5) ngt i tal l. (företrädesvis) i skrift (jfr 14 b); i fråga om framställning i skrift med tanke väsentligen dels på konceptionen (se KONCEPTION 2, 4; ungefär liktydigt med: författa l. sammanställa), dels på formuleringen (ungefär liktydigt med: avfatta l. uppställa l. uppsätta), dels på själva nedskrivningen (liktydigt med: skriva; se SKRIVA, v. 2); vanl. med inbegrepp av två av l. alla dessa delbet., liktydigt med: skriva (se SKRIVA, v. 9 (f, h)); med avs. på offentlig handling liktydigt med: utfärda, utställa; utom i ssgn UPP-STÄLLA o. i den särsk. förb. STÄLLA UPP numera bl. med ngt ålderdomlig prägel. G1R 14: 389 (1542). En annan prästh, som same supplicatz stältt och schriffwitt hadhe. HH XIII. 1: 138 (1564). (G. II A. vill) förordna Allmoghen ehn edhzwohren schrifware, som deres röster optager och steller deres swaar. RA II. 2: 89 (1617). Resolverades att Secret. Gyllenklou skulle företaga foedera (dvs. fördragen), them öffverleggia och ställa itt nytt ther utaff på Latin. RP 8: 174 (1640). En Sanfärdig Bröllops-Skrifft .. Efter begäran stält Af J. Runius. Runius (SVS) 1: 203 (1708). (En lärobok i kristendomskunskap) borde vara ställd i frågor och svar. Agardh BlSkr. 1: 130 (1857). Han vet ej, huru han skall ställa sitt svar. Cannelin (1939). — jfr UPP-STÄLLA o. SKRIFT-STÄLLANDE. — särsk.
a) med avs. på offentlig handling l. skriftlig förbindelse o. d.: utställa l. utfärda (på ngn l. ngt l. på visst land o. d.). (Elisabet I i Engl. har) swaredt, ath effter thet leidebreff E. K. M:t (dvs. E. XIV) tilförende tilskickedt, haffuer warit aldeles så stelt och scriffuit, som th(e)t medt rätte ware borde. HH XXXIII. 1: 145 (1561). Undervisning och ordning huru såsom wij Gustaf Adolph .. wele at hålles skal .. Stält på wårt konungzlighe slott Stocholm den 31 Augusti åhr 1624. Annerstedt UUH Bih. 1: 213 (i handl. fr. 1624). En fulmacht, antingen stält på min person, eller en annor, aff Docentibus här i scholan. VDAkt. 1651, nr 200. Envojéens Creditive war icke stält på den orten. Dalin Arg. 1: 64 (1733, 1754). Slottsloven skulle igenkallas från utländska herrar och ställas på Sveriges rike. KyrkohÅ 1937, s. 231. — särsk. (numera föga br.) med avs. på ekonomisk förbindelse (i sht växel l. annan skuldförbindelse), i uttr. ställa på l. till ngn l. på ngt, utställa l. utfärda att gälla l. avse l. vara gällande för ngn l. ngt. (Jag) Kan ey min Köpman rååka här, / På hwilken som min Wexel är / Stelt. Brasck FörlSon. C 2 b (1645). Banquens sedlar äro stäldte på koppar. Höpken 2: 694 (1775). Nya Sedlar, ställde å En och Twå Rubel, warda .. i de nu gångbare Sedlarnes ställe utgifne. SPF 1822, s. 173. Handlingen skall vara ett register stäldt på skeppen, och icke på handelsmännen. Forssell Hist. II. 1: 37 (c. 1871, 1875). Aktiebreven skola ställas till viss man. Leander TidnHand. 25 (1926). En växel ställd på innehavaren. Harlock (1944). — jfr PÅ-, UT-STÄLLA. särsk.
α') i uttr. betecknande att växel l. lån o. d. utsätts l. fastställs att betalas inom viss tid; särsk. i uttr. ställa växel o. d. (på så l. så lång tid). Desse vexler ställas på sex månaders tijdh till att betalas. RP 3: 178 (1633). Blinda tiggares vita profethuvud döko här och där upp ur (folk)massan, som skuldfordringar ställda på yttersta dagen. Malmberg Werfel 40Dag. 157 (1935).
β') i sådana uttr. som ställa växel l. skuldebrev o. d. att lyda på (viss summa) l. att betalas (så l. så), utställa l. utfärda växel osv. med sådan formulering att den skall lyda på (viss summa) l. betalas (så l. så). Skuldebref och köpeafhandlingar stäldes att lyda än å den ena, än å den andra myntsorten. Finland 131 (1893). För skuld .. må icke lämnas godkänd växel eller annan förskrivning, med mindre den är ställd att betalas i svensk bank. SFS 1934, s. 954.
γ') i uttr. ställa belopp i räkning, föra belopp i räkning (se d. o. 1 c γ). Smedman Kont. 5: 60 (1872).
b) (†) i uttr. ställa (skrivelse) på den l. den dagen, datera (skrivelse) med den l. den dagens datum. UB 2: 6 (Lag 1734).
c) (†) med avs. på dom: avkunna. Schmedeman Just. 139 (1614). Daniel i Flijsö schal betala 6 dal. som han löser sig ifrå kyrkiod(om) med, eller steller man en annan doom, som iche god är för olydnan och drögzmålet. Murenius AV 203 (1650).
d) (†) i uttr. ställa order, ge l. utfärda order (se d. o. 5). OxBr. 1: 337 (1627). 2RARP 16: 611 (1747).
e) (†) i utvidgad anv., i p. pf., i uttr. ställd på ngt, om dombok: som behandlar l. beskriver l. handlar om ngt. UpplDomb. 5: 155 (1597).
G. i anv. utgående mer l. mindre klart från 1 o. 2, delvis äv. från andra bet., särsk. 8 o. 17.
26) [jfr 2 a, 8] åstadkomma (ngt) l. få (ngt) till stånd; anordna l. anställa (ngt).
a) åstadkomma (ngt) l. få (ngt) till stånd; äv.: konstruera (ngt), hitta på (ngt); äv. (i sht förr) i uttr. ställa ngt i verket o. d., förr äv. i arbete, laga att ngt kommer till utförande l. förverkligas, sätta i verket; utom ss. senare led i ssgn VERK-STÄLLA numera bl. tillf. Uppå thet att sådant wårt upsåth (att upprätta en akademi i Uppsala) måtte udi wärcket rätteligen stält blifwe. Annerstedt UUH Bih. 1: 9 (i handl. fr. 1566). Exempel aff sådana Rythmis gifwas icke många, doch kunna the ställas och lagas. Arvidi 202 (1651). Ridderskapet ock Adelen biföllo, at de nu af Hans Excellence nämde puncterne först ställas i arbete. 2RARP I. 2: 28 (1720). Den sannskyldige regenten skall .. ställa en regeringsåtgärd för hvarje tilldragelse i sitt rike, hvarigenom denna blir infogad i systemet af de handlingar, som leda fram till det stora målet. Wikner Lifsfr. 2: 203 (1884). — jfr FORT-, FRAM-, HÄR-, IVERK-, NÄR-, PÅ-, UPP-STÄLLA. — särsk. (†)
α) i uttr. ställa avskaffning på ngt, avskaffa ngt. G1R 24: 356 (1554).
β) med avs. på melodi o. d.: komponera, sätta. (Påven Leo II) kunde göra Psalmer, och stälte vppå Loffsångerne een bättre och artigare Melodie och Lymning, än brukeligit war. Schroderus Os. 2: 359 (1635).
b) sätta (ngt) i skick, iordningställa (ngt); i den särsk. förb. STÄLLA FORT.
c) anordna l. anställa (se d. o. II 10 b, b γ) (ngt); numera bl. ss. senare led i ssgn AN-STÄLLA. (Djuren) I marken vil, / här öffuer (dvs. över döden) suckan ställe. Wivallius Dikt. 53 (1625). Sedan lyckan började blifwa honom widrig, fick .. (ärkebiskop Adalbert av Hamburg-Bremen) en hastig lust at ställa almänna Visitationer uti hela sit Stift. Lagerbring 1Hist. 1: 534 (1769). — särsk.
α) med avs. på process (se PROCESS, sbst.1 4) l. rannsakning: igångsätta o. verkställa, anställa (se d. o. II 10 b γ); äv. i uttr. ställa examen på ngn, anställa examen med ngn. HH XIII. 1: 121 (1564; med avs. på kriminalprocess). (Biskoparna anmodas) stelle Examen på then (som vill ha skoltjänst), som vthi Academien tilförene är examinerat. Annerstedt UUH Bih. 1: 22 (i handl. fr. 1593). VDAkt. 1661, nr 311.
β) i uttr. ställa (sin) förbön för ngn, göra l. anställa l. anordna förbön för ngn. HärnösDP 1694, s. 187 (: sin). För Ol. Grå och hustrun ställte Församblingen Forbön. OfferdalKArk. N I 1, s. 35 (1696).
27) [jfr 2 a, 19] (i fråga om ä. folktro) medelst häxkonst l. magi åstadkomma att ngn drabbas av ont l. sjukdom o. d., i uttr. ställa ngt på ngn, sätta ngt på ngn; äv. i fråga om att på övernaturligt sätt osv. förmå ngn l. ngt att göra ngt. Will tu intet tråda dantzen medh Migh / En Olÿck(e) skall Jagh ställ(e) p(å) tigh. Visb. 2: 278 (c. 1675). Att ställa siukdom på M(änniskor). Landsm. VII. 2: 8 (c. 1820). En troll-finn-gubbe i Härjedalen har ställt storbjörn till att riva så många kreatur han kan för folket i Härjedal’n. Halfvarsson Ljunga 1: 44 (1923). Ställa sjukdom på ngn, på grannens boskap. Östergren (1949).
28) [specialfall av 2 a] i förb. med obj. o. adjektivisk predikatsfyllnad: åstadkomma att ngn blir sådan l. sådan, göra (ngn sådan l. sådan; se GÖRA, v.1 I 15); ngn gg äv. med sakligt obj. Den order och befallningh, att alle som bevijsligen äre fångne i Estlandh ifrån Ösell skulle stellas ledige och frij. AOxenstierna 2: 619 (1624). Ja, hon (dvs. glädjen) skall ställa mig förnögd, / Hwar dag iag hör, till någon frögd / Af detta Brud-folks Näste. Frese VerldslD 31 (1714, 1726). Stenbäcks uppfattningssätt, som ville ställa det kristna lifvet rent och fritt från falska kompromisser med det världsliga sinnet. VL 1901, nr 69, s. 3. Hennes lugn överrumplade Vanda och ställde henne svarslös. Widegren Johanssons 264 (1939). — jfr FRI-, FÄRDIG-STÄLLA. — särsk. i vissa uttr.
a) ställa ngn till freds, se FRED 7 c. (Han) bekende och tilstodh m(edh) hand och mwndh at han aldeles wel fornögd och til fridz stelter war om th(e)n arffuaskifftni(n)g som (osv.). OPetri Tb. 30 (1524); jfr FRED 7 c β. Wigström Folkd. 2: 264 (1881); jfr FRED 7 c α. — jfr FRID-, TILLFREDS-STÄLLA.
b) ställa ngn klagolös, se KLAGO-LÖS 2.
c) ställa ngn skadeslös l. ngt skadeslöst, se SKADESLÖS 1 c α.
d) (†) ställa ngn l. ngt blott, blottställa ngn l. ngt (se BLOTTSTÄLLA 3 o. jfr BLOTT, adj. 1 d β, 2 f). (Det) war (i oktober 1702) all anledning at tro, at första olycka skulle .. (orsaka svåra problem), om icke aldeles ställa .. (K. XII) och Riket blotta för uppenbara och hemliga fiender. Loenbom Stenbock 1: 53 (1757). O att hon ej, förförd af begär till en vådelig härnad, / Hade sitt lif ställt blott för de trotsade Teukrernes vapen! Adlerbeth Æn. 303 (1811).
29) med sakligt obj.: bestämma (se BESTÄMMA, v.1 4 c) l. avgöra (se d. o. II 2 b α) l. fastställa (se d. o. 5 b); äv. i uttr. ställa ngt fast hos sig, göra ngt klart för sig; utom ss. senare led i ssgn FAST-STÄLLA numera nästan bl. i a—c. Effter thet Thomas sielffuer hade stelt medhlet (till att häva hans tvivel), och sagdt sigh tå wilia troo, när han såghe hohlen, som woro effter spijkarna och spiutet, vthi Christi hender och sijdho. LPetri 3Post. 12 a (1555). (Me)d herredagen war dätt så när reda att (beslu)thet war reda stelt. Ekeblad Bref 1: 204 (1652; rättat efter hskr.). När han stäldt detta fast hos sig. Malmborg Barclay 430 (1740). — jfr FORT-, UT-STÄLLA. — särsk.
a) i sht med. i fråga om att med symtomen ss. grund igenkänna o. bestämma den sjukdom l. dyl. varav en patient lider; i uttr. ställa diagnos l. diagnosen (på en sjukdom) o. d.; äv. bildl.; jfr DIAGNOS 1. Verd. 1886, s. 278 (bildl.). Wretlind Läk. 9—10: 141 (1902: diagnosen). Läkaren ställde diagnos på gallsten. SvHandordb. (1966).
b) i förb. med horoskop, se d. o. 3 a, b.
c) i förb. med nativitet, se d. o. 2. — jfr NATIVITETS-STÄLLANDE.
d) (numera mindre br.) med avs. på gräns (se d. o. 2): fixera l. fastställa i fråga om dess dragning, sätta; förr äv. i uttr. ställa gränser för ngt, sätta gränser för ngt, se GRÄNS 2 c α. CAEhrensvärd Brev 2: 333 (1799: gränsor). Förmodligen har man ställt en alldeles godtycklig gräns för hvad som är en religion eller icke. Fröding Eftersk. 2: 69 (1897, 1910).
e) (†) med avs. på pris, skatt o. d.: sätta, åsätta; äv.: prissätta (se β). G1R 15: 479 (1543). Effter osz synes samme register (på kostgärden) vare för högt stält, så att thett ville falle thenn menige mann för svårt .. therföre haffve vij (osv.). Därs. 28: 56 (1558). — särsk.
α) i uttr. ställa taxa på (så l. så mycket), sätta l. fastställa taxa till (så l. så mycket). HC11H 11: 27 (1671).
β) i uttr. ställa ngt till (visst pris), fastställa priset på ngt till (ngt). Hellberg Samtida 12: 116 (1874).
γ) med avs. på kostnad, i uttr. ställa ngt på så l. så mycket, beräkna ngt till så l. så mycket. Schroderus Sleid. 66 (1610).
30) [specialanv. av 2 a] (numera föga br.) i uttr. ställa ngt på ngt, låta ngt vara beroende av ngt, grunda ngt på ngt. Vardt saken om .. (Albrekt av Mecklenburgs frigivning) stelt på try velkor. LPetri Kr. 104 (1559). Wij ställe icke Doopsens Krafft på en wisz tijdh eller på itt Ögneblek, när Menniskian Dopet vndfår. Schroderus Os. III. 2: 292 (1635). (Tillgången på arbete) är vår tids obestridliga vinst. Att denna vinst .. är äfventyrlig och stäld på ganska svåra vilkor .. nekas ej. Geijer I. 6: 65 (1839). SvH IX. 1: 170 (1909). — särsk. (†) i uttr. vara ställd på gåtor, vara fotad l. grundad på gåtor, vara gåtfull. Ert swar, min herre, är på gåtor stäldt. Hagberg Shaksp. 2: 120 (1847).
31) (†) antaga l. ponera l. förutsätta; äv. i uttr. ngt blir ställt på (den l. den tidpunkten), ngt antages ha ägt rum vid (den l. den tidpunkten). Israeliternes vtfärd vtur Egypten, blifwer stält vppå thet åhret .. 2454. Schroderus Sleid. 5 (1610). Wil man då ställa att der Adam på 100. åhr hade förökts til 1000. Menniskior, så föröktes Sem, Ham och Iaphet på 100. åhr til 3000. Rudbeck Atl. 1: 37 (1679).
32) (†) betecknande att ngn sätter upp l. placerar ngt ss. insats vid vadhållning: hålla (se HÅLLA, v.1 12 c α), sätta. Jensen Mickiewicz Tad. 66 (1898).
33) [jfr 8; möjl. utlöst ur uttr. ställa i ordning l. ställa till] skom. (gm beskärning, efterslätning, påläggning o. upptagning av rits manuellt l. (numera vanl.) maskinellt) iordningställa (sula o. d.) för avlappning l. pliggning; äv. abs. Absolut nygter Skomakare, som ställer väl .. får arbete. ST 20⁄4 1925, s. 15.
II. refl.
1) motsv. I 1, om person (l. djur): placera l. anbringa sig (på visst sätt l. viss plats) i upprätt (stående) läge. Ställa sig på knä, på tå, på huvudet. Ställa sig framför ngn l. ngt. Ställa sig upp. Ställa sig i rad, i ordning. Ställa sig vid ngns sida, äv. bildl. (jfr 2). Ställa sig i spetsen för ngt, äv. bildl. (jfr 2). (Sten Sture d. y.) stälte sigh i främste spetz. Svart G1 24 (1561). Förnimmer .. (biktfadern hos den ur kyrkans gemenskap uteslutne syndaren) bootferdigheet och rättsinnigt alfwar, sätter han honom tijd före, när han skal sigh ställa för kyrkiodören eller plichtbänken. KOF II. 2: 98 (c. 1655). Knapt hade Herr Alworthy gått med Jeana Jones in i sin kammare, än Jungfru Brita och Debora stälte sig uti rummet näst in til. Ekelund Fielding 22 (1765). Tranan är en försigtig och waksam fogel; då flocken slår ned på marken, ställa sig alltid några tranor på wakt. Berlin Lsb. 94 (1852). Varje kavaljer ställer sig framför sin dam. Folkdans. 44 (1923). Evander Härl. 13 (1975). — jfr GLES-, HÄR-, INNE-, UPP-STÄLLA. — särsk.
a) i fråga om uppställning i viss formation o. d.; särsk. (motsv. I 1 a—d) i fråga om soldaters uppställning i (viss) formation l. på visst sätt l. viss plats l. i fråga om uppställning i slaktordning o. dyl. l. i fråga om soldat(er)s inställande på viss plats l. till viss tjänst o. d. Ställa sig i givakt. Ställa sig under ngns befäl. AOxenstierna 7: 522 (1632). Några svänska batallioner infanterie .. stälte sigh utmedh dhen ort, dhit styckerna voro förda. Carl XII Bref 92 (1708). Han hade .. af ryktet kunskap fått, / Att sig Egyptens Kung i krigisk ordning ställde. JGOxenstierna 5: 24 (c. 1817). Ställa sig i rad, på linje. SvHandordb. (1966). — särsk. (†)
α) i uttr. ställa sig i fält, gå i fält (se d. o. 10 c α); jfr FÄLT 10 c γ. Spegel Oliw. C 4 a (1675).
β) (numera bl. med ålderdomlig prägel) i uttr. ställa sig i vapen (förr äv. vapnen), rusta sig till krig. RARP 5: 101 (1652: wapnen). Rydberg KultFörel. 5: 162 (1887).
b) i uttr. ställa sig att göra ngt, betecknande att ngn (ställer sig o.) börjar göra ngt; äv. oeg., om ngt sakligt (förr särsk. i uttr. ställa sig till utbulnad, om svulst: börja bulna ut (se BULNA UT 2)). Berchelt PestOrs. E 5 a (1589: til uthbolna). Hvad? Jag tror, att också här / Du ställer dig att grubbla? Atterbom 1: 155 (1824). Spritköket, vår ende vän i nöden, fick ställa sig och koka upp den ena varma drycken efter den andra. TIdr. 1886, s. 182. Jag gick med honom och ställde mig att lyssna till det dova sorlet av prat, som (osv.). Krey-Lange Melba Liv 225 (1927).
c) (†) i utvidgad anv., i uttr. ställa sig till ngn (l. en plats o. d.), bege sig till ngn, äv. närmande sig bet.: vända sig till ngn (resp. bege sig till en plats osv.). (Den pestsjuke bör) ihoghkomma, at han aff Gudhi, för sine Synders skul heemsökt warder, Therföre han och så til thet förste, til then högste Läkiaren sigh ställe och förfogha skal. Berchelt PestOrs. E 5 b (1589). Omsijder stellde jag mig till wallen, derest skylldt wachten larmet giordt. RPetre (c. 1710) i KKD 1: 78.
2) i oeg. l. bildl. anv. av 1 (jfr 1, 1 c); ofta motsv. I 2 a, i uttr. betecknande att ngn ordnar så att han kommer i en viss situation l. belägenhet l. i det l. det predikamentet o. d., ungefär liktydigt med: försätta sig (i en situation osv.); stundom liktydigt med: sätta sig. Ställa sig i vägen för ngn. Ställa sig på barnets nivå. Ställa sig i elände (ngt vard.). Ställa sig utanför gemenskapen. Ställa sig under ngns beskydd. HB 1: 267 (1579). Jag haar nu tagit meig en sådan elak wahne till att skriffua min k(äre) F(ar)k(är) till att dät är meig omögeliget till att så hastigt ställa meig wthi någon alffuarsamheet emoot min k. Farkiär. Ekeblad Bref 1: 321 (1654; rättat efter hskr.). (Jag har rymt ur) tienst, och stält mig fri på fot. Kolmodin QvSp. 1: 54 (c. 1710, 1732). (Förslagets) framgång kan möjligen påskyndas därigenom, att regeringen ställer sig på dess sida. De Geer Minn. 1: 223 (1892). När bussbolaget planerade utvidga med ett nytt ännu större garage intill ställde sig grannarna på tvären. Hufvudstadsbl. 24⁄1 1983, s. 10. — jfr NÄR-, SÄKER-, UNDER-STÄLLA. — särsk.
a) (numera knappast br.) i uttr. ställa sig till (förr äv. i) motvärn (äv. försvar l. motstånd), förr äv. till värn(s), sätta sig till motvärn (se d. o. a α). 2Mack. 10: 17 (Bib. 1541: til wern). G1R 26: 245 (1556: till motstondh). Fienden tvangs till combatt och moste retirera sine stycken och stella sig till verns. AOxenstierna 7: 611 (1632). (Kung Sigismund) migh (dvs. det svenska språket) .. fördreff. / Tå fans en wäldig Hielte, / Från Södermanna Land, / Som i Förswar sigh stälte, / För migh medh Swerd i Hand. Skogekär Bärgbo Klag. B 3 b (1658). Schultze Ordb. 4840 (c. 1755: til försvar). Oldendorp 1: 98 (1786: i motwärn). Cannelin (1939: till motvärn).
b) (i Finl., numera föga br.) i uttr. ställa sig i förbindelse med ngn, sätta sig i förbindelse (se d. o. 1 d) med ngn. Söderhjelm Prof. 397 (1913). (Bergroth o.) Pettersson Högsv. 96 (1958).
c) i uttr. ställa sig ngt (äv. ngn) till efterrättelse (i sht förr äv. rättelse l. efterlevnad, förr äv. efterdöme l. underrättelse), rätta (se RÄTTA, v.2 9) sig efter ngt (resp. ngn). Hwar och en borde wara sielfmant, at ställa sig så thet ena Gudz .. Bud til hörsam Rättttelse och efterfölgd, som thet andra. StadgEed. 1687, Inl. s. 1. Löfgren TenngjH I. 3: 60 (i handl. fr. 1722: efterlevnad). OElreich 817 (1756: underrättelse). Ställ eder honom, hans lefnad till efterdöme. Weste FörslSAOB (c. 1817). Lova att ställa sig stadgan, ngns önskan till efterrättelse. SvHandordb. (1966).
d) med avs. på uppgift l. problem o. d.: ge sig själv att lösa, uppställa för sig själv. Romarne hade ställt sig uppgiften att göra Gallien till en romersk provins. Vising FrSprEngl. 1: 11 (1900). I sin traditionella gestalt erbjuder .. syllogistiken en fullständig lösning av det problem som den ställt sig. Wedberg NLog. 1: 44 (1945).
e) (numera bl. i högre stil) i uttr. ställa sig ngt för ögonen, framställa (se d. o. I 1) ngt så att det klart framträder för en själv; visa (upp) l. framställa (se d. o. I 4, 4 b, 5) ngt för sig själv så att det klart kan ses l. uppfattas l. förstås. (En kristen människa) stelle sigh altijd thetta exemplet för öghonen, at han ther aff må haffua een vpweckelse. LPetri 1Post. V 6 a (1555). Informatorerne (för prinsarna) afgifwa Edelig förbindelse uti Kongl. Maj:ts och Riksens Cancellie-Collegio, på det de så mycket mera måge ställa sig sin underdåniga skyldighet för ögonen. PH 6: 3897 (1756).
f) (numera bl. med ngt ålderdomlig prägel) om ngt sakligt: uppträda l. förekomma (så l. så); äv.: komma (i visst skick). En Dag eller annan kan (man efter genomgången kur) wara stilla för än man reeser (från Medevi), på thet at Blodet och Inelfwerne kunna ställa sigh i sitt naturliga och rätta skick igen. Hiärne Suurbr. 49 (1679). Palatserne bytas i hus och husen .. i kojor, som ställa sig alltmera glest. Wetterbergh Sign. 2 (1843). (Björken) passar bäst i blandadt bestånd, enär han ställer sig glest och således i rent bestånd ej nog skyddar marken. Juhlin-Dannfelt 39 (1886). Bergdahl Antip. 53 (1906).
g) i vissa numera obr. uttr.
α) veta att ställa sig på sitt rum, se RUM, sbst.3 17 f.
β) ställa sig i orätt, bete sig orätt (se ORÄTT, adj. 4 g). Steffen LönsystH 2: 359 (1899).
γ) ställa sig en mening så att, ha för avsikt att (göra ngt); jfr MENING, sbst. 3. Svart Gensw. I 6 b (1558).
δ) ställa sig till segels, börja segla, avsegla. Willman Resa 213 (1667).
3) (†) infinna sig (inför rätta o. d.), inställa sig (se INSTÄLLA 8 a); jfr I 4. SynodA 2: 31 (1585: sig wilie stella för kyrkielig rett). Ställa sig för rätta. Heinrich (1828).
4) motsv. I 8: anordna l. arrangera l. ombesörja o. d.
a) (†) med avs. på dryckeslag o. d.: anordna, ställa till med. Then som steller sigh arbetzöll på Lögerdagen .. skall bötha (om han Prest är) till Kyrckian 2 daler. SUFinlH 5: 191 (1617).
b) (i sht i vissa trakter) opers.: ordna (det) för sig (se ORDNA I 5 a). Som en ställer sig, så har en. Landsm. XI. 2: 19 (1896).
c) (numera bl. tillf.) pregnant: om ngt sakligt: reda upp sig, ordna sig (se ORDNA II 8). Och så, min lilla Carolina, skola nog sakerna ställa sig med hjelp af litet tid och tålamod. Bremer Brev 4: 331 (1864).
5) i uttr. ställa sig efter ngt (jfr 10 b) l. ngn, rätta (se RÄTTA, v.2 9) sig efter ngt l. ngn (särsk. i fråga om att efterkomma påbud l. befallning o. d.); äv.: lämpa l. anpassa sig efter ngt l. ngn. Ordningerne och statuterne, hvar effter borgerskapet sigh ställa och rätta skall. RP 6: 29 (1636). (Ridderskapet o. adeln) önskar, att .. Borgareståndet vill .. låta Regeringsformen och Riksdagsordningen blifva det rättesnöre, hvarefter vi oss ställa. 2RARP 16: 143 (1747). Jag måste tiga, lyda och i alt ställa mig efter henne. Posten 1769, s. 887. Den allmänna nivån för penningprisen (på varor), hvilken .. ställer sig efter den utelöpande penningstocken. EkonS 2: 478 (1899). Han vet nog att ställa sig (efter omständigheterna). Östergren (1949).
6) (numera föga br.) motsv. I 10: skaffa sig (ngt; se SKAFFA 3); äv. med personobj., i fråga om att anställa ngn. VDAkt. 1655, nr 214. (Hans dräng) ähr dödh .. (så det är nödvändigt att han) steller sigh en annan ryttare. KKD 7: 40 (1703). Lifförsäkringsidén hade här (vid Glava glasbruk) funnit föga anslutning; endast 32 arbetare anträffades, som stält sig sådan försäkring. Key-Åberg GlasindSv. 32 (1899).
7) (†) visa sig l. uppenbara sig l. framställa sig (se FRAMSTÄLLA I 4 d α) (sådan l. sådan). Hwj äre wij så förskreckte för Gudh, som sigh så liufliga och blideliga steller för wår öghon? LPetri 1Post. E 7 a (1555).
8) bete sig l. uppföra sig l. förhålla sig l. bära sig åt (se BÄRA ÅT 7) l. skicka sig (se SKICKA II 12, 12 b); uppträda; äv. dels: göra l. handla, dels: vara; stundom närmande sig l. övergående i bet.: låtsas; särsk. dels i förb. med predikativt adj., ofta liktydigt med: visa sig (sådan l. sådan), dels styrande en komparativ sats (inledd av som l. som om o. d.) l. ett substantiv (l. substantiverat ord) styrt av konjunktionen (så)som o. d., dels i förb. med o. efterföljande att-sats; förr äv. i uttr. ställa sig att göra ngt, låtsas att göra ngt. OPetri Tb. 166 (1527). (Förmana) at the stella sigh såsom helighom höffues. Tit. 2: 3 (Bib. 1541; NT 1981: uppträda). Haffue vij stält oss så opartijske der uthi som vij bäst kunde. AOxenstierna 2: 705 (1624). Dätt är allenest fingerat, dett de Littower sigh stelle att inte vare ense medh Polackerna, och att de åstunda freden. OxBr. 5: 317 (1625). Åter skier, at Gud Sig mot mig wreder ställer. Frese AndelD 11 (1715, 1726). Ställa sig som om man vore förnäm. Schulthess (1885). Hon gick och tänkte på hur hon skulle ställa sig, när hon träffade honom. Beijer BritaGrossh. 351 (1940). Blenda skrattade. Men hon var inte så glad som hon ställde sig. Hedberg Häx. 46 (1950). Han ställde sig .. som om han visste vart han skulle och som om han varit väntad. Strömholm Fält. 63 (1977). — särsk.
a) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i förb. med predikativt adj. med mer l. mindre nedsättande bibet.: förhålla sig l. uppträda som om man vore (sådan l. sådan), spela (se SPELA, v.1 6 l), göra sig (se GÖRA, v.1 I 15 c). Ställa sig stor, (dvs.) hafwa stolta åthäfwor. Spegel 419 (1712). Ställa sig förnäm. Meurman (1847; angivet ss. folkligt).
b) i förb. med ett efterföljande adverbial; numera bl. i utvidgad anv. i uttr. ställa sig väl med ngn, (börja) hålla sig väl med ngn, (söka) uppnå l. få ett gott förhållande l. goda relationer till ngn, (söka) komma på god fot med ngn. Thet är fadheren en skam ath barneth steller sich illa. OPetri 1: 56 (1526). Den som är säker om framgång, har lätt att ställa sig klokt. Carlén Köpm. 1: 98 (1860). Palmblad förstod sig icke på eller tyckte icke om att ställa sig väl i begge lägren (dvs. det konservativa o. det radikala). Hellberg Samtida 6: 88 (1871). Friesendorffs mening med Sveriges medling (mellan Portugal o. Holland 1657) var dels att ställa sig väl med Portugal, dels (osv.). HT 1927, s. 387. Ställa sig väl med ngn. Östergren (1949).
c) (numera bl. ålderdomligt) pregnant: bete sig väl l. klokt; förr äv.: bete sig illa l. dumt, bära sig åt (se BÄRA ÅT 7 a β); förr äv. i uttr. ställa sig med ngn, komma (väl) överens med ngn (jfr b). I Italien röres .. föga, alldenstundh påven icke kan sig stella medh Spaniern och keijsaren. AOxenstierna 7: 616 (1632). Iagh försäkrar att .. (min kvartermästare) intet tar Anna Stina, den horan, mehr igien; tuij henne för hon har stelt sigh! JStålhammar (1706) i KKD 7: 134. Veta att ställa sig, (dvs.) att skicka sig rätt. Dalin (1854).
9) [utgående från 8] i fråga om att ngn intar en psykisk attityd l. inställning till ngn l. ngt l. att ngn psykiskt förhåller sig (se FÖRHÅLLA, v.2 8 c α) så l. så (i allmänhet l. i viss fråga o. d.); vanl. med bestämning bestående av adv. l. predikativt adj. angivande den psykiska inställningens art l. i frågesats inledd av hur; i sht förr äv. med kvardröjande tanke på det beteende l. handlingssätt som inställningen resulterar i (jfr 8). Ställa sig skeptisk, välvillig o. d. till l. mot ngn l. ngt. Ställa sig likgiltig, neutral o. d. (in)för ngt. Hur ställer du dig i denna sak? Brenner Dikt. 1: 151 (1700, 1713). Huru Rudbeck stält sig .. gentemot studenternas ofog är omöjligt att säga. Annerstedt Rudbeck Bref CVI (1899). Stadens socialdemokratiska (tidning) .. ställde sig helt sympatiskt till den av .. (polismästaren) anvisade metoden (att använda humor som vapen). Hellström Malmros 17 (1931). Med kännedom om tidigare skolbetänkandens öden .. har man anledning ställa sig en aning tvivlande (till 1940 års skolutredning). TSvLärov. 1944, s. 170. Hur man än ställde sig till tiden, om den fanns eller ej, så var det nu ett dygn som hon hade varit borta. Trotzig Sjukd. 56 (1972).
10) [jfr 8, 9] med sakligt subj. (se dock a) l. opers. (se särsk. b), betecknande att ngt på grund av inneboende egenskaper l. rådande förhållanden l. de omständigheter varav det beror förhåller sig (så l. så) l. framträder l. visar sig (vara) l. ter sig l. synes l. är l. blir (sådant l. sådant). Du säger dumheter, i stället för qvickheter som du ämnade, din middag är dålig, allt ställer sig så obeskrifligen tråkigt. Bremer Pres. 147 (1834). Af gårdagens medsända qvitto ville jag visa min uppfattning af huru affären skulle ställa sig vid en upplagans höjning. Strindberg Brev 9: 21 (1892). Enklast ställer sig onekligen ett frieri, om man är alldeles säker på framgång. Hedenstierna Svenssons 247 (1903). Han vet inte hur det kommer att ställa sig för honom i framtiden. SvHandordb. (1966).
a) i fråga om pris l. kostnad l. vara med tanke på pris: visa sig l. te sig l. vara l. bli (dyr l. billig resp. hög l. låg o. d.); ngn gg äv. med personligt subj., i fråga om lönekostnad o. d. Stålpipor (till gevär) ställa sig ej .. dyrare (än järnpipor). EldhandvSkjutsk. 2: 13 (1877). Om priset ställer sig förmånligt. Björkman (1889). Zilliacus Hågk. 81 (1899; om personer). (Pappmattor) ställa sig betydligt billigare (än linoleummattor). HöstJulkatalAmerMaskinimport. 1906, s. 32. Med begagnande af s. k. kombinerad biljett ställde sig biljettpriset 1905 respektive 3,95, 4,35 och 4,05 kronor billigare än (osv.). PT 1906, nr 84 A, s. 3. SvHandordb. (1966).
b) (†) om årsväxt, väderlek (äv. om årstid med tanke på väderleken), sjukdom o. d.: utveckla sig, arta sig (se ARTA, v. III 1 c γ), gestalta sig (se GESTALTA 2); äv. i uttr. ställa sig efter ngt (jfr 5), arta sig l. utveckla sig i enlighet med ngt; äv. opers., i frågesats inledd av hur: bli l. gå l. arta sig (med ngt). SkaraStiftJordeb. 21 (1540; om årsväxt). Man får sehe, huru thet steller sig med åhrswexten. PrivSvStäd. 4: 18 (1593). All den stund vinteren ähr för dören och man icke veett huru väderleken vill sig stelle. AOxenstierna 2: 3 (1606). Thet är klaart, Thet fruchten effter sädens aart Sigh steller. Girs Edelh. E 4 b (1627). Vore godt man landsatte .. (de sjuka sjömännen) uthe i skären uppå någon öö, till dess man finge see, huru sjukdomen sigh steller. RP 5: 140 (1635). Middagsberget gaf åkermannen (i Malung) tillkänna, huru wåren stälde sig .. at man åkren tillreds laga skulle. Linné Dal. 122 (1734).
11) motsv. I 14 b β, med avs. på fråga (se FRÅGA, sbst. 1): rikta till sig själv. Paulson Minnestal 46 (1896, 1899). I korta dagdrömmar hade Bo ställt sig den frågan: Hur kändes sinnesruset, om man delade det med någon man älskade? Hedberg VackrTänd. 171 (1943).
12) (†; se dock b) motsv. I 22—24, betecknande att ngn l. ngt stannar l. blir stående stilla o. d. Crusenstolpe 1720 103 (1837). — särsk.
a) om person: fatta (se d. o. 6 a β) stånd, fatta posto (se POSTO, sbst.2 2); jfr b. (G. II A.) togh .. en Skogzwägh, och achtade til Långamåla, förmodandes then Orten inbekomma, förr än Fienden, och således honom twinga at ställa sigh. Widekindi G2A 99 (c. 1676).
b) (numera bl. tillf.) om djur (villebråd): fatta stånd (se STÅND, sbst.1 1 b ε α'), bli ställd (se I 24). (Jägarna) böra följa efter drefvet så fort som möjligt, emedan det ofta händer att han (dvs. grävlingen) ställer sig för hundarne. Hahr HbJäg. 372 (1866).
c) om fostervatten omedelbart före utdrivningsskedet vid förlossning: (sluta att växelvis framtränga i modermunnen o. dra sig tillbaka samt) bli stillastående. Cederschiöld HbBarnm. 135 (1822). Ställa sig, säges Barnvattnet, då det mot slutet af förlossningsarbetet börjar icke draga sig tillbaka emellan värkarne. Dens. Ordl. (c. 1847).
13) motsv. I 28, i förb. med adjektivisk predikatsfyllnad: bli l. göra sig (sådan l. sådan); se till att man blir (sådan l. sådan). Sedan väntade jag på Dig — hade ställt mig ledig, men hörde icke af Dig. Strindberg BrBosse 93 (1904). Nu har jag ställt mig ledig, sa hon ut i rummet när (telefon)samtalet var avklarat. Ahlin GillGång 229 (1958). — särsk.
a) motsv. I 28 a, i uttr. ställa sig till freds, se FRED 7 d.
b) (†) motsv. I 28 d, i uttr. ställa sig blott, äv. blottad, blottställa sig (se BLOTTSTÄLLA 3 a). Ach må Ulysses ej et menlöst offer fälla, / Som gått at för hans hämd sig blott i flykten ställa! GFGyllenborg Vitt. 3: 229 (1791, 1797). Sturzen-Becker 1: 97 (1861: blottad).
14) (numera bl. med ngt ålderdomlig prägel) (gm att ställa sig (i bet. 1) l. ställa upp sig på visst sätt) göra sig beredd l. färdig (att l. till att göra ngt). Mester Dijrick (kom) med alt krigxfolket för Slottet, ställandes sigh att bestormadt. Svart G1 26 (1561). En del af denna suit (av ungdomar) / Sig först nu stæller till att visa hær (på slåtterängarna) sin flit. Wallenberg (SVS) 9 (c. 1765). Vid vad tid brukar ni vildgäss ställa er att sova? Lagerlöf Holg. 1: 33 (1906).
15) [eg. specialfall av 2, sannol. utvecklat ur uttr. ställa sig i trav, försätta sig i trav, börja trava] sport. om travhäst som under tävling börjat galoppera: återgå till trav. PiteåT 27⁄5 1986, s. 17; jfr I 2 a.
Särsk. förb.: STÄLLA AN. (†)
I. tr. Sahlstedt (1773; med hänvisning till Anställa). Schulthess (1885; med hänvisning till anställa).
1) till I 1, i uttr. ställa an sin penna, föra sin penna till papperet (för att skriva), börja skriva. Afzelius Sag. XI. 2: 72 (i handl. fr. c. 1710).
2) till I 1 b: ställa upp (krigshär). Verelius 85 (1681).
3) till I 1 h, med avs. på fångstnät: sätta ut; anträffat bl. bildl. SColumbus Vitt. 126 (1669).
4) till I 8, 26. a) ordna, anordna, arrangera (ngt). G1R 14: 201 (1542). Att han ställer så sin reesa an, att han någre dagar ther effter kommer tijdt. RP 5: 91 (1635). Försåt mot Sköldmöns lif nu Aruns ställer an. Wallin (SVS) 1: 421 (1805). b) med avs. på institution o. d.: upprätta, inrätta; jfr anställa II 7 c. Vij hafva varit i mening att stella här an antingen een Schola eller och itt Gymnasium. RP 8: 491 (1641). Lindegren 2: 23 (1806; med avs. på klubb). c) med avs. på ngt festligt: ställa till med, anställa (se d. o. II 10 a ε). RARP 3: 284 (1642; med avs. på bröllop). Hwad för kostsamma Banquetter och tracteringar ställer icke tu an? Scherping Cober 1: 315 (1734). Nordforss (1805; med avs. på bal). d) övergående i bet.: planera (ngt; se planera, v.1 1 a). Til commendéra kräfwes meer wett, än til at lyda, som til at ställ-an en byggning wil mehr förstånd än til at timbra ok mura. Columbus Ordesk. 80 (1678; uppl. 1963).
5) till I 11, 13, med avs. på båge: rikta; äv. med avs. på ögon: rikta. Ach Cupido .. / Ställ an tin bogha, som intet slår fehlt. Chronander Bel. E 5 b (1649). Dahlstierna (SVS) 319 (c. 1696).
6) till I 16, i det bildl. uttr. ställa an efter ngn, rikta in sig på ngn, fokusera sina ansträngningar på ngn. Rudbeckius KonReg. 469 (1620).
7) till I 25: framställa l. framföra (ngt). Steller nu therföre an edher saak. Chærberus B 5 a (1642).
8) till I 26 (b): sätta igång (ngt); utföra l. verkställa (ngt) o. d.; jfr anställa II 10 a, b. SColumbus Vitt. 108 (1667). (Han) stälte .. sin hela Armee i full Slachtordning, i Mening at låta ställa an en Storm. Dryselius Måne 219 (1694). I morgon ämnar jag ställa an med slåttern. Weste FörslSAOB (c. 1817). särsk.
a) med avs. på ngt ont: åstadkomma, ställa till med; jfr anställa II 10 b β. Hvad förstörning .. (Gud) på jorden ställer an. Rosenfeldt Vitt. 103 (c. 1690). Berlin Lsb. 124 (1852; med avs. på skada).
b) med avs. på klagosång: utföra, exekvera. PolitVis. 269 (c. 1633).
c) med avs. på resa: påbörja l. anträda (o. utföra). Thet önskar iag .. / At wij wår resa snart till Swerje ställa an. Fånge 28 (c. 1710). Bellman (BellmS) 2: 46 (c. 1765, 1791).
d) = anställa II 10 b γ. Stelles .. allmen Munstringh någorstädes an neder i Landet, tå (osv.). OrdnRoszt. 20⁄5 1626, s. 5. Twenne af Collegis skulle ställa an examen. CollMedP 1690, s. 4. Wadman Saml. 1: 52 (1830).
II. refl.
1) till II 1: ställa upp sig (till dans). Jungfrur [,] ställer Ehr an, Musicanter [,] brummer på Spehlen [!]. BröllBesv. 533 (c. 1660; uppl. 1970).
2) till II 1: placera sig (ngnstädes). Sedhan kom strax en stoor skara (fåglar) / Aff them som monde aff Adel wara, / Och stelte sigh frijmodeligh an, / In på then Ridderlige baen. Sigfridi A 3 a (1619).
3) till II 8: bete sig, uppträda, ställa sig; äv. motsv. II 8 c. AOxenstierna 2: 682 (1624). Herren vaknade lijk som en starker man, / Som kommande från vijn sig gladlig steller an. Rosenfeldt Vitt. 132 (c. 1690). Skrymtare ställa sig an, som ljusens Änglar och Helgon. Nicander GSann. 38 (1766). Hur han sig ställer an! Envallsson Az. 22 (1793).
4) till II 10, särsk. 10 b: arta sig (se arta, v. III 1 c γ). Wäderleken ställer sigh här mijket wnderligen an. Ekeblad Bref 1: 216 (1653; rättat efter hskr.). Mån ei af detta barn wist blir en dråplig man, / Hwars början ställer sig så full med under an? Kolmodin QvSp. 2: 14 (1750).
STÄLLA AV10 4, äv. UTAV04.
I. till I, tr. jfr avställa.
1) till I 1: ställa (ngt) så att det kommer av l. bort från ngt; äv.: ställa undan. Ställ af kofferten vid hotellet. Klint (1906). Jag har bett dem att ställa av två liter mjölk varje dag. Östergren (1949).
2) till I 1, 5: (låta) avregistrera (ngt), avställa; särsk. abs. GbgP 2⁄11 1982, s. 7 (med avs. på bil). DN 4⁄2 1993, s. C 3 (med avs. på husytor).
3) till I 17: gm inställning av reglage få (apparat) att sluta fungera, stänga av; äv. med avs. på fabrik: upphöra med driften i. Innan skivan löpt riktigt ut, ställde hon plötsligt av grammofonen med ett häftigt ryck. Heerberger NVard. 60 (1936). GbgP 4⁄10 1990, s. 2 (med avs. på kärnkraftsreaktor).
4) (†) till I 22, eg.: avlägsna, göra slut på (ngt), undanröja l. hejda (ngt, i sht ngt ont l. icke önskvärt); äv.: upphöra l. sluta med (ngt l. att göra ngt; äv. i uttr. ställa av med ngt). Vilie wij at tw steller wtåff sådana thin offwerdodighett. G1R 6: 260 (1529). Att han ställer aff thett onde rychte han haffwer aff hwar man. Därs. 16: 300 (1544). Därs. 26: 734 (1556: medt). (Befallning att) handle med adelenn och frälszith .. att the her effter stelle utaff ath antage så månge juter, såsom her till skett ähr. Därs. 28: 104 (1558). särsk. i uttr. ställa ngn av med ngn, laga så att ngn blir fri från l. blir av med ngn. VDAkt. 1709, nr 235.
5) [jfr 4] (†) avstyra (ngt befarat l. väntat), förhindra. OPetri Kr. 311 (c. 1540; med avs. på blodsutgjutelse). Begynte bonden .. knorra på för:de Mårthen, för:de Måns stälte så thet af. BtSödKultH 12: 27 (1593).
6) [jfr 3, 4] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i uttr. ställa av med (rovdjur o. d.), gm trolldom (övernaturlig makt) få (rovdjur osv.) att hålla sig borta. Fatab. 1912, s. 35.
II. till II 1, refl., i uttr. ställa av sig (skor), ta av sig (skor) o. ställa dem (så l. så). (Barnen) kommo .. från lekplatsen och in i förstugan, ställde af sig skor och trätofflor i lång, snörrät rad. Ullman FlickÄra 79 (1909).
STÄLLA BORT10 4.
1) till I 1: ställa ngt så att det kommer bort, ställa undan. Sahlstedt (1773). Ställ bort tallrikarna på serveringsbordet! SvHandordb. (1966).
2) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till I 20: skicka bort, sända bort. Jagh måste ställa min fästemöö bort till att någorstädes lära sig några sedor. VDAkt. 1671, nr 233.
STÄLLA EFTER10 32, äv. 40. jfr efterställa.
1) till I 1: ställa l. placera (ngn l. ngt) så att han l. det kommer efter (ngt). Lindfors (1824).
2) till I 1, i uttr. ställa efter sig ngt, lämna ngt kvar efter sig. Östergren 1: 1088 (1918).
3) (†) till I 1 i α, i uttr. ställa ngn efter, med avs. på djur: (med nät (giller o. d.)) försöka fånga; äv. bildl.: (försåtligt l. med list) söka efter ngn l. försöka få ngn i sitt våld l. försöka ”komma åt” ngn. G1R 14: 98 (1542). Råttor och Mösz äro .. förtretelige Gäster vthi Hwset, och göra ther allestädes skada, ty skal man ställa them effter medh allehanda slagz Fällor och them vthöda. IErici Colerus 1: 35 (c. 1645). Man ställer mig efter och söker at komma mig i misz-credit hos Ed. K. Maj:t. HC11H 3: 98 (1692).
4) till I 17 c, med avs. på ur (klocka): ställa så att det (den) går (så l. så mycket) efter (se gå efter 1 e). Schulthess (1885). Jag har stält henne fem minuter efter. Björkman (1889).
STÄLLA EMELLAN10 032.
1) till I 1; särsk. (†) i uttr. ställa finger emellan, lägga fingrarna emellan (se finger 1 e).
2) till II 1, 2, i uttr. ställa sig emellan (ngra), ställa sig så att man kommer emellan (ngra); särsk. bildl. Wikner Pred. 180 (1877; bildl.). Schulthess (1885).
STÄLLA EMOT10 04 l. MOT4. jfr motställa.
I. till I.
1) till I 1: ställa (ngt) så att det kommer mitt emot (ngt); i sht bildl. (jfr ställa, v.1 I 2), särsk.: ställa upp l. framföra (ngt) ss. motsats till (ngt), motställa (se d. o. 3). Schultze Ordb. 4840 (c. 1755). Stenkubernas räta plan började svälla till levande rundning, formerna ställdes emot varandra till rytmiskt klara verkningar. Strömbom EgyptK 56 (1928).
2) till I 14 b γ: rikta (ngt) emot (ngn; se rikta, v.2 2 g). Allt stäldt emot mig. Gustaf III 1: 140 (1789).
II. till II 2: ställa sig ss. motståndare till (ngn) l. ställa sig i opposition mot (ngn l. ngt), motsätta sig (ngn l. ngt). Han stelle sigh icke så emoot migh, vthan legge migh före hwadh lijkt är. Job 23: 6 (Bib. 1541; Bib. 1917: Icke med övermakt finge han bekämpa mig). The begynte på at ställa sigh heelt emoot hans Förslagh. Widekindi KrijgH 216 (1671). Buddismen och jaïnismen ställa sig .. i teorien mot musiken, men i praktiken tillåta de den. Norlind AMusH 37 (1920).
STÄLLA FORT. (†)
1) till I 12, med avs. på resa: fortsätta. Holm NSv. 95 (1702).
2) till I 20, med avs. på brev o. d.: vidarebefordra. KKD 7: 30 (1702). Leopold (SVS) II. 1: 181 (1784).
3) till I 25, med avs. på vers o. d.: framställa, skriva, författa. JJFongdonius hos Arvidi A 6 a (1651).
4) till I 26 b: låta sätta (ngt) i skick, iordningställa. RP 5: 111 (1635; med avs. på förfallna befästningar).
STÄLLA FRAM10 4. jfr framställa.
I. tr.
1) till I 1: ställa (ngn l. ngt) så att han resp. det kommer fram; äv.: framföra l. komma med l. visa upp (ngn l. ngt, särsk. vittne) till beskådande. (Mose) toogh Josua och stelte honom fram för Presten Eleazar, och för hela menighetena. 4Mos. 27: 22 (Bib. 1541; Bib. 1917: förde .. fram). Vad får jag ställa fram att dricka? Widding Major. 53 (1969). särsk. (i fråga om ä. folkliga föreställningar) om trollkunnig person: visa l. tala om var (tjuvgods) befinner sig. Landsm. VIII. 3: 339 (c. 1900; från Skåne).
2) i oeg. l. överförd l. bildl. anv. av 1 (jfr ställa, v.1 I 2); särsk. i fråga om att visa fram l. visa (upp) ngt på scen l. i konstverk o. d. (ofta närmande sig l. övergående i 6); jfr framställa I 4 (a). Ställ fram Messenii historiska arbeten bredvid Livii. Leopold 5: 5 (1801). Jag tackar dig (Kristus), att du tidigt ställde fram för min själ helighetens fordran. Wikner Tank. 13 (1872). (En Rembrandttavla) För ögat stälde fram till skådespel / Ett ståtligt, verldshistoriskt panorama. Wennerberg 1: 241 (1881). SterHifi 1973, nr 11, s. 50.
3) (†) till I 12, med avs. på ngns kosa: ställa, styra. JGOxenstierna 4: 98 (1815).
4) till I 17 c, med avs. på ur: ställa att visa en tid som ligger längre fram, i uttr. ställa fram uret l. klockan, förr äv. ställa uret fram. Ställa uret fram. Weste (1807). Ställa fram klockan fem minuter. SvHandordb. (1966).
5) (†) till I 20, med avs. på brev: vidarebefordra l. framföra (till sin bestämmelseort). VDAkt. 1750, nr 108.
6) (numera mindre br.) till I 25, med avs. på ngt talat l. skrivet: framställa (se d. o. I 5), framlägga. OMartini Pred. D 1 a (1606; med avs. på bekännelse). Tå stälte Gelanor fram någre frågor, hwilka (osv.). Weise 42 (1697). Jag fann, att jag icke borde försöka att ställa saken fram i sin rätta dager, det hade ej hulpit. Wetterbergh SamhKärna 1: 93 (1857). Quennerstedt Ögonblicksb. 11 (1894).
7) (numera föga br.) till I 26: åstadkomma (ngt), producera, framställa (se d. o. II); förr äv. liktydigt med: skapa. Sedermeera stellte / Gud Sool och Måna fram, sampt Dag och Natten deelte. Spegel GW 34 (1685). Vetterlund SkuggSal 100 (1916).
II. (numera bl. tillf.) refl., till (I 1 o.) II 1, i uttr. ställa sig fram, förr äv. ställa fram sig, framträda l. träda fram l. visa sig; äv. i bildl. anv. (jfr I 2 o. ställa, v.1 I 2). När du (dvs. K. XI) dig ställte framm til Lands ok folks försvar. SColumbus Vitt. 94 (c. 1678). Hvar dag röner man verkan af ett hemligt demokratiskt parti, som utan att ställa sig sjelf fram, arbetar genom andra på väckande af oreda. Trolle-Wachtmeister Ant. 1: 220 (1809). I allsköns undersåtlig ödmjukhet / York ställer fram sig här inför sin konung. Hagberg Shaksp. 4: 374 (1848). Schulthess (1885).
STÄLLA FRÅN, se ställa ifrån.
STÄLLA FÖR10 4. jfr förställa. (†)
I. tr.
1) till I 1: ställa (ngn l. ngt) framför (ngn l. ngt). Dähnert (1784). Livijn 1: 29 (1817).
2) till I 25: framställa (ngt; se framställa I 5), framlägga l. framföra (ngt). Palmchron SundhSp. 342 (1642; med avs. på regler). Hon (dvs. avunden) ställer honom (dvs. kurfursten Fredrik August II i Sachsen) för hur Sverges crona blänker. TRudeen Vitt. 168 (1702). Auerbach (1913).
II. refl., till II 2, i det bildl. uttr. ställa ngt för sig, föreställa sig ngt (se föreställa 15 a). Liljestråle Fid. 106 (1797). Boström 1: 114 (c. 1830).
STÄLLA FÖRE10 32. jfr föreställa.
I. tr.
1) till I 1: ställa (ngn l. ngt) så att han l. det kommer före l. framför (ngn l. ngt). Ekblad 288 (1764).
2) (†) till I 1: visa l. framvisa ngt för ngn, ställa ngn ngt för ögonen (jfr ställa, v.1 I 1 j); äv. bildl.: inge (ngn) föreställning om (ngt); äv. dels med avs. på mål som skall uppnås: uppställa, dels med avs. på regler o. d.: uppställa ss. rättesnöre. Ludvigsson Norman 5 (c. 1550; med avs. på regler). Stelte förthenskuld H: K: Mtt: någre af the förnembste Rikzens Ständer sådant måhl .. före att (osv.). RARP 1: 31 (1627). Halsen (på en björn) är i sig sjelf icke så liten och stackig, som desz tjocka hår ställer osz före. Orrelius Djurkänn. 249 (1776).
3) (†) till I 2 e: placera (ngn) ss. ledare l. anförare. Carl XI AlmAnt. 374 (1696).
4) (†) till I 4: ställa (ngn) inför rätta. Christus stältes före som en fånge. Spegel Pass. 239 (c. 1680).
5) (†) till I 8, med avs. på visitation: hålla, anställa. Lundström LPGothus 3: Bil. 33 (1638).
6) (†) till I 10 b, = ställa, v.1 I 10 b. TbLödöse 216 (1590; med avs. på borgen).
7) till I 17 c: ställa (klocka) så att den går före; äv. med bestämning betecknande hur mycket klockan går före. Björkman (1889).
8) (†) till I 25: i tal l. skrift framställa (ngt); föredraga (ngt); äv. med indirekt obj.; äv.: förelägga (ngn ngt, till överläggning, behandling, beslut o. d.). Rigisens rådtz .. beslut upå .. the föregifne artickler, som högbe:te kon:ge Ma:t lott ställe them före udi Strängnäs. RA I. 1: 522 (1547). Stenbänkar, där .. (johannitriddarna i Rhodos) hafva suttit på, då Ordensmästaren något hade att ställa före. Eneman Resa 1: 131 (1712). Schulthess (1885). särsk.
a) med indirekt obj.: påpeka l. framhålla l. påvisa (ngt för ngn); äv.: klandrande l. varnande förehålla l. förebrå (ngn ngt). LPetri 3Post. 129 b (1555). Nu är intet tid at förbittras öfwer them, som stella tig tina synder redeliga före. Swedberg Dödst. 337 (1711). Man stälte honom före Modrens stundeliga tårar och suckningar. Celsius G1 1: 114 (1746). Schulthess (1885).
b) förelägga l. föreskriva l. ålägga (ngn ngt). Therföre stältes honnom ändhå 8 dagher tijdh före i hwilke hann skulle göre same räkenskap clar. HH XIII. 1: 180 (1565). Dhå wart Dirich Rost stält lag och edh före. 2SthmTb. 5: 135 (1576). (Gud) ställer osz både Ordh och Sätt före .. huru och hwad wij bedia skole. Rudbeckius Luther Cat. 171 (1667). WoH (1904).
II. refl., i uttr. ställa sig före.
1) till (I 1 o.) II 1: ställa sig så att man kommer att stå l. befinna sig före ngn l. ngt. Sahlstedt (1773).
2) bildl. (jfr ställa, v.1 (I 2 o.) II 2); särsk. (†)
a) med avs. på mål: föresätta sig att uppnå; äv. med att-sats ss. obj.: föresätta sig. Ställa sig före att. Weste FörslSAOB (c. 1817). I världsförloppet verkar ett förnuft, som ställt sig mål före. Rydberg Varia 109 (1889, 1894).
b) föreställa sig (ngt; se föreställa 15 a); äv. i fråga om att göra sig föreställningar (se föreställning 7) om ngt. LPetri 2Post. 308 b (1555). Han förglömde ingalunda ställa sig före sit medfödda Högmod .. och blygdes för sig sielf. Ehrenadler Tel. 705 (1723). (Människorna) ställa .. sig gerna saken så före, som wore otron det oskyldigaste ting i werlden. Bring Högm. 149 (1862).
STÄLLA HOP, se ställa ihop.
STÄLLA IFRÅN10 04, äv. FRÅN4. till I 17; särsk. med avs. på motor: frånkoppla l. frikoppla. Ångström KrigLuft. 69 (1915). jfr frånställa.
STÄLLA IFRÅN10 04, äv. FRÅN SIG4 0.
1) till I 1: ställa (ngt som man har l. håller i handen l. händerna) så att man befriar sig från det, ställa bort l. undan. Han ställde ifrån sig käppen. Lundgren Res. 50 (c. 1865). Hon hade ställt från sig sin kaffekopp. Gustaf-Janson Äng. 214 (1967).
2) i bildl. anv. av 1 (jfr ställa, v.1 I 2); förr särsk. dels liktydigt med: betala (skatt), dels: lämna (revers) ss. säkerhet, deponera. En welbeholen Boofasth man, huilcken .. sine åhrlige Vthlagur medh den förste ifrån sigh steller. UpplDomb. 1: 85 (1631). KFÅb. 1913, s. 289 (c. 1730).
3) (†) till I 20: skicka l. sända bort (ngn) från sig; särsk. om fader l. om föräldrar: skicka (barn) bort från hemmet l. ut i världen (t. ex. gm att gifta bort dotter). Öfwanbem(äl)te Pålak stelthe iagh straxt ifrån migh och åth Tysslandh. ManhaftLöjtn. 32 (1666; enl. hskr.). Han (har) så nyligen giort den andra dotren Brollop och stält hänne med heder ifrån sig. VDAkt. 1725, nr 267. Därs. 1731, nr 104 (med avs. på barn).
STÄLLA IGEN. (†)
I. tr.
1) till I 19: återlämna l. återskaffa (ngt) l. åter tillställa (ngn ngt) l. återlämna (ngn ngt l. ngt till ngn); förr äv. i uttr. ställa ngt åt ngn igen, återlämna ngt till ngn; förr äv. (med anslutning till I 8) med personobj. Hon skall ställa Per Olson stopen (som hon hade ss. pant) igen till 4 dagh Jwll. VRP 1646, s. 188. Huadh kyrkio boken (som förkommit) widh kommer, moste dhen änteligen ställass igiän. VDP 1667, s. 78. ConsAcAboP 4: 131 (1673: åth). PH 8: 7583 (1766; med personobj.). jfr igenställa.
2) till I 23: få (ngn) att stå stilla igen, hejda (ngn från att springa). Dalin Hist. 2: 739 (1750).
II. refl., till II 1, i uttr. ställa sig igen, åter inställa sig, återvända. G1R 15: 255 (1543).
STÄLLA IHOP10 04, äv. HOP4 l. (ålderdomligt) TILLHOPA040.
1) till I 1: ställa (ngra l. olika saker) så att de kommer ihop, ställa samman; äv.: sammanföra (olika personer l. grupper); äv. liktydigt med: kombinera. (Då bergsmännnen utbjöd koppar) wille han inth(et) kööpa utan stelte tyske Båsmän tillhoopa medh them, huilke och kopparen af them afhandlade. GävleDomb. 121 (1635). Ni (studenter) se, att den politiska himlen — om man kan ställa ihop de orden utan bespottelse — alls inte är någon majhimmel. Quennerstedt StrSkr. 2: 402 (1899, 1919). Skulptörn, som gav formen (åt gravmonumentet), valde att ställa ihop marmorblock, vilkas linjer (osv.). Sjögren TaStjärn. 82 (1957). jfr hopställa.
2) (†) till I 1, 2; med pluralt obj.: få att komma i luven på varandra, tussa ihop; äv. i uttr. ställa ngn ihop med ngn, tussa ihop ngn med ngn. ConsAcAboP 1: 505 (1651: medh). Dn. Pastor bekendhe och det månge sökt at stella honom och H:r Joen ihoop. VDP 1680, s. 196.
3) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till I (8,) 26: åstadkomma (ngt), få (ngt) till stånd; äv. dels: tillverka, göra, dels: ordna l. arrangera (ngt så l. så). ”Gå in du dansdocka, och lägg dig i huset, som Anton ställt ihop åt dig,” uppmanade Haraldson. Carlén Rosen 141 (1842). (Worcester:) Jag smyger till Glendower och Mortimer, / Der du och Douglas och wår hela härsmakt — / Så skall jag ställa hop — tillsamman komma. Hagberg Shaksp. 3: 143 (1848). Högberg Vred. 3: 36 (1906).
4) (†) till I 25, med avs. på brev: skriva l. författa, sätta ihop. Ekeblad BrClEkeblad 165 (1654).
STÄLLA IN10 4.
I. jfr inställa. tr., till I.
1) till I 1 (o. 8): ställa (ngt) så att det kommer in (i ngt l. ngnstädes); äv. abs.; förr äv. i utvidgad anv., med avs. på motspänstig person: få in, få att komma in. AOxenstierna 1: 612 (1624). Carl (stod) och rycktess medh Sissa, viliandess hafva henne i stugun, mädan Carl icke förmåtte allena ställa henne in, badh han Jon hielpa sig. VDAkt. 1683, nr 292. (I september) Ställes in Slachte-Nöt. Celsius HushAlm. 1740, s. 20. Disken slapp hon i kväll, den klarade Berit. Maj behövde bara ställa in. Fogelström StadVärld. 204 (1968).
2) (numera bl. tillf.) till I 1, i fråga om att insätta l. inkalla ngn (till militärtjänst). Effter att adelen nu begynner flijtigt stelle deres knichter in. OxBr. 9: 183 (1632).
3) i bildl. anv. av 1, 2 (jfr ställa, v.1 I 2); förr särsk. i fråga om att installera ngn i ett ämbete. I måndags stälte .. (drottning Kristina) sielff hertigh Adolf in wthi sin charge till .. Ricksmarskalk wthi heela hoffstatens presence. Ekeblad Bref 1: 276 (1653; rättat efter hskr.). Den svenska romanen .. ställer in konflikten i typisk svensk miljö. SvTidskr. 1931, s. 38.
4) till I 16: ge (ngt) en viss inriktning, inrikta; särsk. i uttr. ställa in ngt på ngt, inrikta ngt på ngt (se inrikta, v.1 2, 2 a). Än doch all hielp både j lekamligh och andeligh anfechtning, är stelt in på wår Herra Jesum Christum, så (osv.). LPetri 1Post. O 4 b (1555). Emedan Evangelii predikan, icke så enkannerligen är stäldt in uppå en heel församblingh, utan må också wäl fååm, ia och blott ena menniskia, när så behöfwes, förkunnat warda .. therföre skal (osv.). KOF II. 2: 56 (c. 1655). Orationen kunde ha ställt in Amelis förväntningar på ett juvelskrin à la Margaretas i Faust. Essén Brilj. 240 (1918).
5) till I 17, med avs. på instrument(del) o. d.: inställa (se d. o. 2 a). Polacken (jagade bort de svenska soldaterna) och satte sina tijt i (eke)backen med tvenne stycken, hvilke han stälte in på H. F. N. lijff regementhe. HH 20: 246 (c. 1640). Brännaren (i en fyrapparat) är så konstruerad, att man kan ställa in lampan i tvenne lägen. SD(L) 1901, nr 47, s. 6. Ställa in kikaren på rätt avstånd. SvHandordb. (1966).
6) (†) till I 18, i uttr. ställa ngt in till ngn, hänskjuta ngt till ngn. Therfore stelle wij thet jnd tiil ider godemen atj ther om bestelle epther läglighetenn. G1R 10: 268 (1535).
7) [liksom d. stille ind väsentligen efter t. einstellen, eg. delvis bildl. anv. av 1 (o. 2); jfr 6] upphöra med (ngt); inhibera (ngt); inställa (se d. o. 12 a, b); förr äv. i uttr. ställa in med ngt; förr äv. i fråga om att upphöra med verksamheten i (lokal). Ställa in en konsert. AOxenstierna 2: 698 (1624). Jagh steller heer nu mit contor och negotie in. OxBr. 11: 507 (1633). Att man .. steltte alle kopparmynten in. AOxenstierna 1: 486 (1633). Ja, lärer nu, i ädla Swenska qwinnor, at stella in med döttrars stat och ståt. PHesselius hos Swedberg Dödst. c 8 b (1711). Ställa in sina betalningar. SvHandordb. (1966). Kan vi inte ställa in (fotbolls)matchen? Karnstedt Slamf. 214 (1977).
II. refl.
1) till II 1, i uttr. ställa in sig l. ställa sig in, om person: ställa sig så att man kommer in (i ngt l. bland ngra); äv. (o. ofta) bildl. Tå then fördömeliga handelen (med översteprästerna) war sluten, gick Judas bort til Jesum igen, stälte sig in ibland the andra Apostlarna, och (osv.). Spegel Pass. 90 (c. 1680). (Barndomsminnet) återkom en dag och ställde sig in i en omgifning, som var ett barndomsminne äfven: insjön med de speglande näsen, kantad af björk och furu. Rydberg Varia 189 (1894). Johansson SmedBrukspatr. 157 (1933).
2) (†) i allmännare anv. av 1, i uttr. ställa sig in, om person: infinna sig, inställa sig (se inställa 8 a); förr äv. i uttr. ställa sig in med l. hos ngra (jfr 6), inställa sig o. (således) sluta sig till l. förena sig med ngra. Prytz OS H 4 a (1620). Man fordrar och borgan aff sin wedersakare .. at han måste comparera (ställa sigh in) för rätta. Schroderus Comenius 665 (1639). ConsEcclAboP 53 (1657: ställer sig in mz). (Kompaniet ordnas) hwar uppå Fändricken ställer sig in hoos Compagniet, med sin Fahna. Söderman ExBook 165 (1679). Är någor (på en helgdag) på resa stadd, ställe sig in til Gudstienst i then Kyrkio, som wid wägen ligger. MB 3: 8 (Lag 1734). Heinrich (1828). särsk. övergående i bet.: bege sig in (till ngn l. ngnstädes); äv. utan adverbial: bege sig in, gå in. RF 1634, § 30. Hwartt åhr till helge tree konunga dagh skall Landzhöffdingen siälff Perssonligen ställa sigh in till Stokholm. LReg. 216 (1635). (Då de ur sitt land bortjagade judarna) efter hand igen stälte sig hit in, blefvo de ånyo af de Christne Romerske Käjsarena utkörde. Eneman Resa 2: 244 (1712). HFinlÖ 428 (1730; utan adverbial).
3) (†) i överförd anv. av 2, om ngt sakligt: framträda l. visa sig l. uppträda, inställa sig (se inställa 8 b). December .. Nymånan steller sigh in then 4. Schwartz Alm. 1648, Prognost. s. 9. Då en främmande får frossan i Holland .. är hon så ganska swår at curera, ty hemsjukan ställer sig strax in. Linné Diet. 2: 76 (c. 1750). Biberg 3: 11 (c. 1823).
4) motsv. I 4, om person, i uttr. ställa in sig på ngt l. på att göra ngt, inrikta (se inrikta, v.1 2 b) sig på ngt l. på att göra ngt; förr äv. i uttr. ställa sig in göra ngt. Lät wilde Diur och Marcker stå, / Och ställ dig in med mästa Hopen gå. Dahlstierna (SVS) 207 (c. 1696). Det kan hålla i med recidiv efter recidiv, månader, halvår, mer, om det kniper. Så man gör förnuftigt i att ställa in sig på det. Oterdahl Skram 261 (1919). Nu har jag ställt in .. mig på att resa. SvHandordb. (1966). GbgP 8⁄9 1986, s. 23.
5) motsv. I 5, om apparat l. apparatdel o. d.: inställa sig (se inställa 2 a slutet); äv. i överförd anv., om öga l. växelkurs o. d. Gellerstedt Hult 5 (1893, 1906; om öga). 2UB 2: 603 (1901; om axel på ångturbin). Växelkursen måste alltså ställa in sig så, att vid växling från en valuta till en annan en viss summa behåller ungefär samma köpkraft. Cassel TeorSocEkon. 622 (1934).
6) till II (4, 5, 7,) 8, i uttr. ställa sig in, betecknande att ngn (på ett lismande sätt) försöker bete sig så att han kan vinna insteg l. ynnest hos ngn, bete sig inställsamt, vara inställsam; äv. i uttr. ställa sig in hos l. med ngn (jfr 2); förr äv. i uttr. ställa sig in i nåd, (gm inställsamhet) söka komma i nåd. (Kristian IV i Danmark) ställer sig nu in med Portugal, ehuru väl han har leekt med Castillien. RP 8: 572 (1641). HSH 1: 223 (c. 1750: i nåd). Baron Wrangel hade förstått att ställa sig in hos Carl Scheffer. Odhner i 3SAH 6: 122 (1891). (G. Hedenvind-Eriksson) var för stolt och självständig att ställa sig in på ena eller andra sättet hos kritik och publik. Lundkvist Därs. LXXXVIII. 2: 78 (1980). särsk. (†) i uttr. ställa sig illa in med ngn, komma i ett dåligt förhållande till ngn. CAEhrensvärd Brev 2: 380 (1800).
STÄLLA KRING, se ställa omkring.
STÄLLA MOT, se ställa emot.
STÄLLA NED10 4 l. NER4. till I 1. Klint (1906). (Jag) ställde ner min väska med verktyg på golvet. Claesson Sann. 22 (1970). jfr nedställa.
STÄLLA OM10 4. jfr omställa.
1) till I 1: ställa (ngt) på annat sätt, ställa i annan ordning; äv. utan obj. Weste FörslSAOB (c. 1817).
2) i bildl. anv. av 1 (jfr ställa, v.1 I 2): ändra (ngt), ordna (ngt) på annat sätt. E14R 1561, 1: 76 a. En Scribent anför ärligen sit original, men blott ställer om, pryder, och pyntar. Thorild (SVS) 3: 238 (1792). Innan de flesta amerikanska firmor ännu hunnit ställa om produktionen (till krigsproduktion). Expressen 30⁄12 1945, s. 10.
3) [jfr 1, 2] till I 8: ordna (ngt; se ordna I 5), med sakobj. l. att-sats: tillse l. ombesörja l. ombestyra; sköta. Ställa om sitt hus, beställa om sitt hus (se beställa 7 j β), bestyra om sitt hus (se bestyra 2 c ζ γ'). Han har illa stäldt om sin sak. Möller 1: 170 (1745). Ställa om ett bröllop, en begrafning, en bjudning. Weste FörslSAOB (c. 1817). Lindgren OrmVäg 22 (1982: att). särsk. (förr) motsv. I 8 j: reparera l. se över (hammarhärd) gm att insätta ny inredning o. d. Järnbruksminn. 87 (1952).
4) till I 17: inställa (ngt) annorlunda l. anbringa (ngt) i annat läge o. d.; särsk. med avs. på apparat(del). Lundell Rättstafn. 25 (1886). Han ställde om sin klocka. SvHandordb. (1966). särsk. i det bildl. uttr. ställa om sig, om person: ändra sig. Ställa om sig el. omställa sig efter de nya förhållandena. SvHandordb. (1966). SvOrdb. (1986).
STÄLLA OMKRING10 04, äv. KRING4. till I 1, II 1; jfr kring, prep. o. adv. I 1, 2, II 1. The ondas rote haffuer stelt sigh om kring migh. Psalt. 22: 17 (Bib. 1541; Bib. 1917: kringränt). Adlerbeth Æn. 25 (1804).
STÄLLA OPP, se ställa upp.
STÄLLA PÅ10 4.
1) (vard.) till I 1, i fråga om bilkörning, intr.: gasa på för fullt, ”ställa sig på gasen”, ”stå på”; äv. bildl. Strömstedt MittLiv 1: 223 (1981). Därs. 2: 94 (1982; bildl.).
2) (†) till I 20: få (ngn) att ge sig på l. angripa (ngn), tussa (ngn) på (ngn). Dalin Arg. 1: 302 (1733, 1754). Kellgren (SVS) 6: 159 (1786).
STÄLLA SAMMAN10 32 l. 40 l. TILLSAMMAN(S)040, äv. 032. till I 1, = sammanställa 1; äv. i överförd l. bildl. anv. (jfr ställa, v.1 I 2, o. sammanställa 1 b, 3, 4); äv. i fråga om att sammanföra personer gm giftermål. Resolverades .. att Öster- och Väster-Dalerne skulle stellas tillsamman och hafva een Ståthollare. RP 8: 368 (1640). VDAkt. 1704, nr 430 (i fråga om giftermål). Ställa samman uppgifter, en antologi. SvHandordb. (1966). jfr sammanställa.
STÄLLA SIG UTAN10 0 32. (ngt vard.) till II 4: ombesörja att man blir utan (ngt); i sht i nekad sats. Penningar stälde han (dvs. J. M. Bergman) sig .. aldrig utan. Bergman VSmSkr. 366 (1876). Schröder MinnSkog. 11 (1888).
STÄLLA TILL10 4. jfr tillställa.
I. tr.
1) (utom i d numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till I 8, = ställa, v.1 I 8; äv. abs., särsk.: vidtaga nödvändiga arrangemang; stundom liktydigt med: se till, tillse. Swedberg SabbRo 98 (1705, 1710). (K. Lilljebjörn som stod i begrepp att gifta om sig) sade till mig .. Jag hoppas att min blivande hustru skall ställa väl till för mig. ALGeijer (1811) hos Geijer Brev XVI. Jag tänkte ställa så till, att jag kunde möta honom. Læstadius 1Journ. 418 (1831). Hur hårdt att kärlek alltid ställer till / Att älskad qwinna icke älska will. Hagberg Shaksp. 2: 226 (1847). (Två bönder) beslöto att bränna litet julbränvin åt sig, och ställde till i en skogbacke. Zeipel Set. 1—2: 199 (1847). Wägner Norrt. 69 (1908). särsk.
a) motsv. ställa, v.1 I 8 a β. (Han) glömde, för nöjet att få syssla och ställa till, sin harm öfver den gamla fruns språksamhet. Runeberg (SVS) 7: 93 (1836).
b) (†) i uttr. ställa kostbart till att göra ngt, lägga ned stora kostnader på att göra ngt. NoraskogArk. 6: 17 (1768).
c) (†) motsv. ställa, v.1 I 8 b, med avs. på mat l. måltid: göra i ordning. Sophie Wegelius .. ställer till en liten qvällsvard för några personer. LStenbäck (1855) hos Aspelin Stenbäck 451. Topelius Läsn. 1: 15 (1865).
d) (ngt vard.) motsv. ställa, v.1 I 8 c, med avs. på festligt l. högtidligt arrangemang (fest, kalas o. d.); äv. i uttr. ställa till med ngt. JRudhelius (1662) i 2Saml. 35: 222. Ställa till en bal. Nordforss (1805). Fru Geijer ställde i måndags till ett calas för sin Mans närmaste vänner. Atterbom Bref 66 (1824). Melin Dikt. 2: 147 (1904: med bröllop). Ställa till [med] kalas, dop. SvHandordb. (1966).
2) (†) till I 8, i uttr. ställa till ngt med ngn, göra ngt med ngn. Wecksell DHjort 113 (1862).
3) (†) till I 8 j, i uttr. ställa till med (kopparsmältugn), förbereda (kopparsmältugn) l. göra (kopparsmältugn) färdig för smältning. 2 Januarij .. stelltez til .. medh 4 wngner. Holmkvist BergslHyttspr. 95 (i handl. fr. 1575).
4) (†) till I 18: hänskjuta (ngt) till (ngn). G1R 23: 12 (1552). Hvad eder med honom teckes göra, steller iag eder till. VDAkt. 1653, nr 301.
5) (†) till I 19: tillställa l. ge (ngn ngt). Polhem Invent. 48 (1729). Möller (1807).
6) till I 26: få (ngt) till stånd, åstadkomma, åvägabringa; orsaka; särsk. med avs. på ngt ont l. skadligt o. d.; stundom: anstifta; äv. i uttr. ställa till med ngt. Ställa till oreda. Ställa till en olycka. Nohrborg 275 (c. 1765). Jag är den vind, som gynnar vissa stunder. / Dem Féerna, med egen skicklighet, / Förstå att ställa till. Atterbom 1: 263 (1824). (Svensken skall) oupphörligt .. ställa till bråk inom den gamla statskyrkan. Strindberg NRik. 101 (1882). Utanför ställde Lindequist till slagsmål. Johnson Slutsp. 152 (1937). Det är vi som har burit oss illa åt och ställt till med besvär! Malmqvist BerTräskmark. 1: 276 (1976).
7) [utvecklat ur 6] åstadkomma skada l. oreda o. d.
a) åstadkomma skada l. göra åverkan på (ngn l. ngt); äv.: styra ut l. spöka ut (ngn). Den stora laxen hade ställt till den sköra noten ordentligt. Det var hål som man kunnat krypa igenom. Engström Häckl. 176 (1913). Jag hade .. sett hur ni hade ställt till de döda. Varför skulle ni sticka ut ögonen på dem? Lagerlöf Bannl. 126 (1918). Men dom (på damfriseringen) får inte ställa till mej, invände hon. Jag vill se fullt anständig ut. Fogelström BorgTr. 188 (1957). särsk. i uttr. ställa till sig, smutsa ner sig, söla ner sig; äv.: ge sig själv ett ovårdat l. oordentligt utseende; klä ut sig, styra ut sig, spöka ut sig; ngn gg äv.: utveckla sig l. bli (i negativ mening). (Sv.) Ställa till sig, (t.) sich besudeln. SvTyHlex. (1851). (Sankte Per måste) bedröfvas och klaga: ack, ack, huru människorna ändå kunna ställa till sig under de korta dagar vi låta dem knyta not eller bära hermelin. Lindqvist Dagsl. 3: 33 (1904). Du vill väl inte att jag ska ställa till mej som den där Kajsa heller? Fogelström BorgTr. 273 (1957).
b) utan obj. l. med ett allmänt neutralt det ss. obj., särsk.: åstadkomma l. ställa till oreda l. oordning l. röra (äv. besvärligheter l. svårigheter l. ”trassel” o. d.). Joo, Klara, nu har du ställt till! Först bråkat sönder (kaffe)qvarnen och sen låtit flickan gå och förderfva sig! Hedenstierna Jönsson 120 (1894). Nu har du ställt vackert till för dig! Auerbach (1913). Jo, här hade hon ställt till det snyggt! Hillgren GLänst. 24 (1920). Engelsmännen tycks ha ställt till för sig. Olsson Mittåt 20 (1963).
8) (skom.) till I 33, = ställa, v.1 I 33. SvSkoT 1927, s. 139.
9) till I 26: uppgöra plan(er) för (ngt) l. föranstalta om (ngt) l. föranstalta om l. börja med att utföra ngt o. d., sätta i gång med (ngt l. att göra ngt); äv. i uttr. ställa till med ngt; äv.: göra förberedelser för (att göra ngt); äv.: anställa (process; se anställa II 10 b γ). Ställa til med en byggnad. Sahlstedt (1773). Nu ställes det till i Upsala och Strengnäs (för ärkebiskopsval). MennanderBr. 2: 512 (1775). Ställa till med en process. Weste FörslSAOB (c. 1817). Höstslagt kan man icke midt i sommarn ställa till med på en liten villatomt utan ”kräk”. PT 1905, nr 239, s. 3. Då fiskarens klocka visar 6 — börjar man ställa till å fara (på strömmingsfiske). Landsm. 1926, s. 19.
II. refl.
1) (ngt vard.) till II 1 b, i uttr. ställa sig till att göra ngt, ställa sig att göra ngt, börja göra ngt. Ställa sig till att baka. Björkman (1889). WoH (1904).
2) (†) till II 8 b, i uttr. ställa sig till, göra sig till (se göra till 5). Eneman Resa 2: 230 (1712).
STÄLLA TILLBAKA10 040, äv. 032, äv. (vard.) TILLBAKS04. jfr tillbakaställa.
1) till I 1: anbringa (ngt) på dess tidigare plats. Weste (1807). Ställa tillbaka en stol, en bok. SvHandordb. (1966).
2) till I 17 c: vrida tillbaka visare på (klocka o. d.) så att den visar en tidigare tid. Ställ klockan tilbaka. Widegren (1788). Ställa tillbaka klockan två minuter. SvHandordb. (1966).
STÄLLA TILLHOPA, se ställa ihop.
STÄLLA TILLSAMMAN(S), se ställa samman.
STÄLLA UNDAN10 32, äv. 40. till I 1: flytta undan l. bort (ngt); (ta undan o.) anbringa (ngt) på avskild plats l. avskilt utrymme för förvaring; äv. utan obj. (äv. i fråga om att ställa i ordning gm att ta bort l. föra undan framtagna ting o. d.). Vi komma icke förr än vid Michaeli att flytta i gården; men vi bo .. väl och utan kostnad, och få under tiden ställa undan en hop hushållsdetaljer. AMyhrman (1806) hos Wrangel Räm. 32. Ja nu ska en väl gå opp å ställa undan (efter begravningen), sade han efter en stund. Janson Ön 27 (1908). Hon tog av skorna och ställde undan dem i ett hörn. SvHandordb. (1966). jfr undanställa.
STÄLLA UNDER10 40.
I. tr., till I 1: ställa (ngt) under ngt. Ekblad 288 (1764). jfr underställa.
II. (numera föga br.) refl., till II 2: ställa sig så att man kommer under (ngn l. ngt); förr särsk. i det bildl. uttr. ställa sig under, underkasta sig, ge sig, kapitulera. Widekindi KrijgH 427 (1671: stälte sigh vnder). De menniskor, som förneka sin bildning, stiga utföre, ställa sig under sig sjelfva och sina anspråk, och blifva pöbel. BEMalmström 7: 398 (1845). För husfridens och trefnadens skull lämnade han frågan obesvarad, gaf efter, ställde sig under. Strindberg GötR 172 (1904).
STÄLLA UPP10 4, äv. OPP4. jfr uppställa.
I. tr.
1) till I 1: resa l. lyfta upp l. anbringa (ngn l. ngt) i stående läge l. placera (ngt) så det kommer upp (ngnstädes); äv. motsv. I 8, i fråga om att placera ngt l. ngra stående i viss ordning. Han ställde upp skolbarnen på linje. (Läraren) steller vp en class om 30. piltar, at läsa vtan til sina föresatta lexo. Swedberg Lefw. 131 (1729). Ställa up något, som fallit omkull. Sahlstedt (1773). Ställa upp boken på hyllan. Auerbach (1913). Stegen ställdes upp mot väggen. SvHandordb. (1966). särsk.
a) motsv. ställa, v.1 I 1 a, b, i fråga om att placera soldater i viss ordning l. för strid o. d.; äv. intr.: ställa upp sig (se III 2); äv. i fråga om demonstrationståg o. d.; äv. bildl. Ställa up en krigshär til slags. Lind (1749). Säg märkte du uti hans anletsdrag / Hans hjertas flammor ställda upp till slag? Hagberg Shaksp. 9: 47 (1850). Demonstrationståget ställde upp på Norra Bantorget. Lo-Johansson Soc. 93 (1958). särsk. i utvidgad anv. (jfr ställa, v.1 I 1 c), om stat l. militär ledare o. d.: försätta (soldater l. armé o. d.) på krigsfot, mobilisera (se d. o. 2); äv. motsv. mobilisera 2 a, med sakligt obj. Ställa up en krigshär. Serenius P 3 b (1734). Landet har ställt upp en stor armé. SvHandordb. (1966).
b) [utgående från 1 a slutet] betecknande att ngn ställer ngt l. ngn till förfogande l. uppbådar l. sätter in l. mobiliserar (se mobilisera 2 b) ngt l. ngn, i sht till kamp mot l. för ngn l. ngt; äv.: ställa (ngt) i motsättning till (ngt). Runeberg (SVS) 7: 39 (1834). Polen .. (o. Sv.) hålla på att ställa upp och skicka mig (dvs. tsaren i Ryssl.) på halsen en pretendent till min thron. Börjesson E14Son 42 (1847). Låt ej hans anspråk, ställda upp mot dina, bli / Hans ofärd. Runeberg (SVS) 6: 195 (1863). SvD(A) 1929, nr 285, s. 5. särsk.
α) i fråga om att utse ngn till kandidat vid (politiskt) val. (Demokraterna) hade ställt upp (som valkandidat) det gamla nötet Saunderson. Wijkander OSam 14 (1875). Segerstedt Händ. 291 (1926).
β) sport. betecknande att ngn låter lag l. idrottsman delta i l. anmäler lag osv. till idrottstävling l. sätter in idrottsman l. grupp av idrottsmän o. d. i tävling. Jonason Fotb. 171 (1917). Klubben ställde upp ett starkt lag. SvHandordb. (1966).
γ) (†) betecknande att ngn tar den risk som det innebär att ställa ngt till förfogande för en uppgift, riskera (ngt) gm att ställa det till förfogande. Du som stälte / Ditt dyra Lijf up för Sällheeten wår. Dahlstierna (SVS) 174 (c. 1700).
c) med avs. på dörr o. d.: öppna; jfr ställa, v.1 I 1 f. Benedictsson Peng. 32 (1885).
d) (†) motsv. ställa, v.1 I 1 h, i fråga om utsättande av nät l. snara o. d.; äv. dels med avs. på fälla: gillra, dels bildl. (När en fågelfängare) Fogelen fånga wil, tå steller han hemblighen Garnet vp, och (osv.). PPGothus Und. O 6 b (1590). Ähr den omsider fast, som altijdh war så föör / Att wickla sigh uthur de garen Astrild stälte / För honom listigt opp? FoU 20: 384 (1676). Han ställer up musfällan. Schultze Ordb. 4869 (c. 1755).
e) med avs. på kreatur: ställa in i stall l. dyl. (efter betessäsong). (I september) täckes Ladugårdz Husen, ställes up Slackte-nöt. Salander Gårdzf. 22 (1727).
f) (numera bl. tillf.) i fråga om att ställa ut konstverk o. d. (se ställa ut I 3); äv. i fråga om att ställa fram ngn l. ngt till allmänt beskådande. Hvad brott är väl det at förvilla sig på några ord och talesätt .. emot det straff at med kändt namn ställas up til skam. Thorild (SVS) 3: 52 (1791). En Akademi för Måleri, Sculptur och Byggnadskonst, der .. Konstnärer .. ställa upp sina bilder och teckningar. Atterbom Minn. 508 (1818).
2) i bildl. anv. av 1, med avs. på fordran, villkor, livsmål o. d.; jfr ställa, v.1 I 2 b. Ställa upp exempel, bewis. Cavallin (1876). Det trefliga i en fri gesälls resor är egentligen det, att han icke ställer upp resemål. Rydberg Vap. 33 (1891). (Geijer var) länge tveksam, vilket levnadsmål han skulle ställa upp för sig. Mjöberg Lb. 453 (1910). Uppställa el. ställa upp fordringar, villkor. SvHandordb. (1966).
3) till I 8 g, i fråga om att vid uträkningar o. d. placera siffror i viss ordning l. att placera ngt i bokstavsordning l. viss tabellarisk ordning o. d. Palmquist Räkn. 15 (1750). Ställa upp .. i bokstavsordning. Harlock (1944). I vår räknebok fanns det några svåra tal, som lärarinnan själv inte kunde ställa upp och räkna ut, men Sigfrid kunde det. Moberg DinStund 82 (1963).
4) (†) till I 20: skicka l. sända (ngt) upp (till ngn). J denna weka wele wij ställa wårt bref vp med Posten till H. Kongl. Maij:th. VDP 1652, s. 117; möjl. icke särsk. förb.
5) (utom i slutet numera bl. ngt ålderdomligt) till I 25, i fråga om språklig framställning: framställa (ngt), uppställa; framföra; äv.: formulera; äv. utan obj. Någre begynte .. skriffteligen ställa up en Action emot thetta medicamentet (dvs. kinabark). Lindestolpe Fross. 47 (1717). Thorild (SVS) 1: 112 (1784; utan obj.). Ställa upp ett påstående. Cavallin (1876). Ställa upp en skrift, ett bref åt (ngn). Klint (1906). Ställa upp en fråga. Harlock (1944). särsk. (fullt br.) med avs. på muntlig l. skriftlig framställning: disponera (se d. o. 3 b). Han hade ställt upp brevet mycket redigt. SvHandordb. (1966).
6) (numera bl. i Finl., föga br.) till I 26 a: börja l. starta l. sätta igång (ngt); öppna (företag o. d.); grunda (hem o. d.). Vi skulle ställa upp en veckotidning. KATavaststjerna (1885) hos Söderhjelm Tavaststj. 105. Många män förälska sig i sina blifvande hustrur långt förrän de kunna ställa upp ett eget hem. Westermarck Äkt. 163 (1893). Endast 21 år gammal ställde han upp egen skräddarbod. Borgåbl. 1978, nr 119, s. 6.
7) (†) till I 29 e, i uttr. ställa upp ngt i ngt, höja l. sätta upp priset på ngt till ngt. HH XIII. 1: 207 (1565; i fråga om pris på salt).
II. [utgående från I 1 (a slutet,) b] intr.
1) betecknande att ngn i stödjande l. hjälpande syfte träder fram o. ställer sig till förfogande för ngn l. ngt. Ställa upp mot l. för ngn l. ngt (jfr slutet). År 1909, när hela landets arbetsfolk ställde upp till storstrejkens bataljer. Koch Timmerd. 179 (1913). Det var icke allenast anhängarna av status quo som ställde upp mot Irurtia, utan även sådana som (osv.). Åkerlund Blanco-Fombona Guldm. 287 (1930). SvD(A) 1933, nr 68, s. 8. När finansminister Wigforss nyligen ställde upp till offentlig disputation med en kommunistisk riksdagsman, väckte detta på sina håll en lättförklarlig undran. SvD(B) 1944, nr 46, s. 4. (Botswana) måste låna i Sydafrika när inga andra ställer upp. Wästberg Luftb. 283 (1969). särsk. (vard.) i uttr. ställa upp på ngn l. ngt, ställa upp för ngn l. ngt (se huvudmom.). VeckoJ 1972, nr 26, s. 24. Skolan samarbetar fint och ställer upp på mina svårt störda ungar med stor förståelse. SvD 15⁄12 1974, s. 13. Jag har varit anställd på Norrbottens El i en mängd av år. Vi har fått lära oss att ställa upp på kunderna i ur och skur. PiteåT 4⁄12 1985, s. 14.
2) [specialanv. av 1] i sht polit. ställa sig till förfogande ss. kandidat vid val o. d., kandidera. Hr Elliot förklarar varför han ställde upp som kandidat (till posten ss. militieombudsman). DN(A) 1933, nr 47, s. 3. Om vi skulle ställa opp som Luciakandidater, Bullan? SvD(B) 1942, nr 321, s. 9. Jag sa till kompisarna att jag inte ställer upp vid nästa ordförandeval. FemFinFörf. 60 (1974).
3) [specialanv. av 1] sport. motsv. I 1 b β, betecknande att idrottsman l. -organisation deltar l. ställer sig till förfogande l. anmäler sig l. infinner sig ss. deltagare i idrottstävling (på start- l. tävlingsplatsen). Flera verkligt förstklassiga löpare ställde upp till start på cementbanan. IdrT 1903, s. 146. Lagpris utdelas ej om endast ett lag ställt upp till tävling. IdrIMar. 1935, s. 28. Klubben ställde upp med sitt bästa lag. SvHandordb. (1966).
III. refl., i uttr. ställa upp sig, förr äv. ställa sig upp.
1) till I 1, II 1: placera sig i stående l. upprätt läge; resa sig (från liggande o. d.) till stående läge; äv. dels i fråga om att posera (för fotograf o. d.), dels bildl.: gå upp emot (ngt), vara att jämföra med (ngt). Med sin styfvaste generalsmin ställde sig ma chère mère upp vid Lagman Höks arm. Bremer Grann. 1: 123 (1837). Ännu kan jag knappt fatta tanken, att ingenting ställer sig upp mot utsikten till några lyckliga år för mig! Michaelson Ungk. 200 (1892). Farbror har ställt upp sig för fotografen i all sin gammalmodiga elegans. UngKraft. 1907, s. 48.
2) i fråga om att flera personer ställer sig i viss formering l. på bestämda platser (efter förutbestämd plan o. d.); särsk. motsv. I 1 a, b, om soldater o. d. De skälmarne .. stälte sig nu up på wallar och torn, och gåfwo eld .. på sina egna Officerare. Kempe FabritiiL 25 (1762). En del af djurgårdarne ställde upp sig mot ett lag stridslystna saltsjöbadspojkar. NordIdrL 1901, s. 362. (Plutonen) ställde upp sej på linje igen. Sjögren TaStjärn. 97 (1957).
STÄLLA UT10 4. jfr utställa.
I. tr.
1) till I 1 (o. 8): placera ut; särsk. med avs. på person(er) med bestämd(a) uppgift(er) l. föremål: ställa l. placera på sin(a) bestämda plats(er). Ställa ut en wakt, postera. Serenius Ss 3 a (1734). Witnet wille .. följa i land med Post-Jagten, men qwarblef (på fartyget) sedan Lundgren lofwat at ställa ut båtar för at hämta Manskapet. TörngrenMål. 165 (1801). Hon ställde ut två tomflaskor till mjölkbudet. SvHandordb. (1966).
2) (numera föga br.) till I 1 h, med avs. på snara l. nät o. d.: sätta, sätta ut; äv. bildl. Troo honom intet .. fast han (dvs. djävulen) offta ställer vth sina Snaror, til at förföra tigh. Preutz Kempis 227 (1675). Ställa ut försåt. Sahlstedt (1773). Ställa ut nät, snaror för (ngn). Klint (1906).
3) [specialanv. av 1] placera ut (ngt) på väl synligt ställe (för att det skall ses av allmänheten); särsk. med avs. på en vara; med avs. på konstnärligt verk: visa på utställning; äv. abs. Nordforss (1805). Nu beder jag er endast om den gunst, / Att få på torget ställa ut hans lik. Hagberg Shaksp. 12: 43 (1851). Mera av kuriositet lät .. (J. W. Swan) förfärdiga några vävnader av sina cellulosatrådar och ställde ut dem på en utställning i London 1884. Bolin KemVerkst. 125 (1942). KvinnLittH 1: 210 (1981; abs.).
4) i bildl. anv. av 1 (jfr ställa, v.1 I 2); särsk. i uttr. ställa ngn, äv. sig, (illa, äv., ironiskt, vackert) ut, försätta ngn resp. sig i en svår belägenhet (särsk. i fråga om ekonomiskt trångmål), orsaka att ngn resp. man råkar illa ut; förr äv. med avs. på marsch: förlänga, fortsätta; numera bl. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) med avs. på dels rykte o. d.: sprida (ut), dels löfte: avge. Tå haffve vij väl stelt oss ut, att vij haffve satt oss i difficultet för andra och kunne inthet niuta hielp och undsettning. RP 8: 170 (1640). Carl XII Bref 14 (1703: marchen). Hafwa sig .. (dvs.) stella sig, ut, han hafwer sig ömkeligen. Spegel 164 (1712). Här (dvs. av Lots hustrus öde) ses ock ögonklart hwad ögon kunna gälla, / Och hur the illa vt en menn’skio kunna ställa. Kolmodin QvSp. 1: 34 (1732). Har .. (Gud) icke nu stält dig (dvs. Jesus) wackert ut? Borg Luther 1: 372 (1753). Så öfvertygad som .. (G. I) blef om (den evangeliska) sanningen, så mon war han, at icke ställa henne genom oförsiktighet illa ut. Dalin Hist. III. 1: 90 (1761). Han har ställt sig illa ut. Nordforss (1805). Det var gammelmoran, som hade ställt ut det elaka ryktet. Moberg Utvandr. 66 (1949). GbgP 19⁄7 1988, s. 2 (med avs. på löfte).
5) (†) till I 18: uppskjuta (ngt). HSH 38: 368 (1636). Hwarpå om saken wähl något discurerades men slöts eij något positive, uthan stäldes uth till härnäst. CollMedP 1704, s. 254.
6) bankv. till I 25 a slutet, med avs. på växel: utställa. Det är nu åtta dar sen jag stälde ut vexellappen. Strindberg Brev 3: 222 (1883). SvOrdb. (1986).
7) (†) till I 26, med avs. på trolleri: utöva. Gadelius Tro 2: 65 (1913; från Dalarna).
II. refl. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till I 8, II 4, i uttr. ställa ut sig till ngt, utrusta sig till ngt, rusta sig till ngt. Nu skulle hon ställa ut sig till bröllop. Moberg Rask. 140 (1927).
STÄLLA UTAV, se ställa av.
STÄLLA VID. (†) till I 25: (i skrift) tillfoga l. vidfoga (ngt). RA I. 3: 117 (1593).
STÄLLA ÅSTAD. (†)
1) till I 20, med personobj.: sända åstad, skicka iväg. VDAkt. 1693, nr 276.
2) till I 26: åstadkomma. Hvar hon är, ställer hon med sin hala och talande tunga ondt åstad. VDAkt. 1790, nr 398.
STÄLLA ÅTER10 40. (numera bl. mera tillf.)
1) till I 1: åter ställa (ngt) på sin gamla plats, återställa; äv. bildl. (jfr ställa, v.1 I 2 a), särsk.: åter försätta (ngt) i sitt gamla l. tidigare tillstånd l. skick o. d., återställa. Schroderus Os. 1: 25 (1635). Meurman (1847).
2) till II 1 a, refl., om soldater o. d.: åter ställa sig i slagordning. Dalin Hist. 2: 756 (1750).
STÄLLA ÖVER10 40. jfr överställa.
1) sport. till I 2, med avs. på idrottsman l. idrottskvinna: ställa åt sidan, icke låta delta (i tävling l. tävlingsgren). AB(A) 1945, nr 219, s. 17. (Landslagsspelarna i handboll) Torbjörn Klingvall och Peter Olofsson ställdes över igår. GbgP 6⁄11 1981, s. 39.
2) till I 2 c: värdera l. föredra (ngn (äv. sig) l. ngt) högre (än ngn l. ngt); förr särsk. i uttr. ställa sig över sig själv, övervärdera sig själv. BEMalmström 7: 398 (1845: sig). Cavallin (1876). Klint (1906).
3) (†) till I 20: översända (ngt). Om Bror går på boklådan, fråga om h:r Kiesewetter har infått Hallers Synops. plantarum helveticarum in folio, och bed honom ställa öfwer et exemplar. MennanderBr. 3: 312 (1743).
Ssgr: A (i allm. till I 17): STÄLL-ANORDNING~020. (numera föga br.) anordning (se d. o. 1 a δ) för inställning av ngt. HufvudkatalSonesson 1920, 2: 136. HantvB I. 2: 107 (1934; på skränktång).
(I 1, 17) -ARK. boktr. Ställark, ställningsark, (dvs.) avtryck från den i press intagna formen för kontroll av ställningen, dvs. satsytans rätta placering, sidornas inbördes ordning etc. GrafUppslB (1951).
-ARM. tekn. arm (se arm, sbst. III 4) för inställning av ngt. TT 1875, s. 86 (i falsmaskin).
-BAST. (förr) om stycke extra lina vidfogad uppfordringslinan i en malmuppfordring för att den skulle nå fram till den plats där malmen låg (utan att man behövde flytta den brutna malmen); jfr bast, sbst.1 I 2. VetAH 1739, s. 65. Ström MinnB 25 (c. 1865).
-BOCK. järnv. bock (se bock, sbst.1 II) uppbärande en anordning för signalering l. växling o. d. TLev. 1899, nr 49, s. 2. VaruhbTulltaxa 1: 527 (1931).
(I 1 h) -BROCK. (förr) brock (se brock, sbst.1 slutet) utgörande bete på gillret i sax (särsk. rävsax) för djurfångst. Leijonflycht (1827). Ekbohrn 221 (1936).
-BRÄDE, äv. -BRÄDA. (ställ- 1804—1889. ställe- 1734) [jfr t. stellbrett]
1) (†) till I 1: bräde avsett att ställa föremål på (jfr bräde 2 a). 1 st. Smälte Schlef 1 st. Ställe bräde. BoupptVäxjö 1734.
2) (numera föga br.) till I 1 h, i giller l. fälla o. d.: bräde som kunde inställas så att det vid trampning utlöste gillret osv. Almqvist GrSpr. 43 (1837). Hahr HbJäg. 199 (1865).
3) till I 17: inställbart bräde. Wikforss 2: 674 (1804; i kvarn). Björkman (1889).
-BÅGE, sbst.1 (sbst.2 se sp. 14024).
1) (förr) till I 1 h (o. 17), om ett slags giller för djurfångst, vars viktigaste del bestod av ett slags armborst. Bureus Suml. 71 (c. 1600). Svederus Jagt 91 (1831).
2) (i sht förr) till I 17: båge (se båge, sbst.1 4) för inställning av ngt; särsk. om ställskiva. TT 1876, s. 255. Rig 1933, s. 34 (om ställskiva).
(I 1 h) -BÖSSA. (förr) gillerbössa; jfr själv-skott. Thunberg Resa 2: 26 (1789).
-CIRKEL. [jfr t. stellzirkel] (förr) cirkel (se d. o. II 1) vars skänklar var inställbara mot varandra. Möller 2: 998 (1785). KatalÅhlénHolm 37: 202 (1916).
-DON. (tekn.) apparat för omvandling av roterande rörelse till linjär rörelse. SKF:s ställdon kan bl. a. användas inom sjukvården för att underlätta skötseln av sängliggande patienter. SvD 14⁄7 1979, s. 17.
-FJÄDER. i vissa ä. handeldvapen: fjäder (se d. o. II 1) som reglerade ställaren (se ställare III 3 slutet). Källström Jagt 113 (1850).
(I 1 h) -FÅGEL. [jfr nl. stelvogel] (†) om lockfågel. G1R 9: 80 (1534).
(I 17 f) -HAMMARE, sbst.1 (sbst.2 se sp. 14024). (†) stämhammare. Lind 1: 286 (1738). Schulthess (1885).
-HJUL. [jfr t. stellrad] (numera knappast br.) hjul (se d. o. 2) för inställning l. reglering av ngt; i sht i ur: hjul som reglerar spänningen hos den fjäder varmed urets gånghastighet regleras; jfr stopp-tand. Wikforss 2: 674 (1804). ÖoL (1852; i ur). Cannelin (1921).
-HULT. [jfr t. stellholz] (förr) i sjöartilleri använd stor riktkil av trä, som stacks in under en kanons bakre del för att reglera höjdläget; jfr holt, sbst.1 3, o. -kil. Grundell AnlArtill. 1: 62 (c. 1695).
-HYVEL. [jfr t. stellhobel] (numera mindre br.) hyvel med ställbart järn l. ställbar sula. HbPedSnick. 98 (1890). SAOL (1973).
-INRÄTTNING~020. jfr inrättning, sbst.2 2 b. Schulthess (1885; för reglering av plogbills djupgående). De Ron o. Virgin I. 1—3: 44 (1886; för inställning av kanonlavett).
-JÄRN. (ställ- 1861—1920. ställe- 1684) (numera föga br.) jfr järn 5 (b). Nilss Smedh 4 st: stoora Spijkar till Ställe Iärn. VDR 1684, s. 439. Arrhenius Jordbr. 3: 364 (1861; för reglering av grubbers djupgående). HufvudkatalSonesson 1920, 1: 461 (på rundmaskin).
(I 1 k) -JÄST. [jfr t. stellhefe] (†) jäst varmed vört l. mäsk anställs. TT 1875, s. 209. KemT 1913, s. 12.
-KIL. [jfr t. stellkeil] (numera bl. mera tillf.) kil (se kil, sbst.2 II 2) varmed ngt inställs l. hålls samman (i önskat läge); särsk. motsv. kil, sbst.2 II 2 c α. Hafwandes .. i sielfwe Lavetten rum till Kuhlornes, Stellkijhlernes, förladningz och andre små Sakers förwarning. Palmquist ObsRyszl. 42 (1674). Hyfvel-ram, som höjes och sänkes efter Naglarnes tjocklek med ställkilarne. VetAH 1797, s. 138. KrigVAT 1848, s. 3.
-KLOSS l. -KLOTS. [jfr t. stellklotz, stellklötzchen] (i fackspr.) kloss använd (ss. underlag) för ngts inställning; särsk. (förr) om sådan kloss för kanon(lavett). Wikforss 2: 674 (1804; för kanon(lavett)). JernkA 1827, s. 285.
-KNAPP. (i fackspr.) knapp varmed ngts inställning regleras. HbPedSnick. 94 (1890; på hyvel, för hyveljärnets inställning).
-MUTTER. [jfr t. stellmutter] tekn. mutter (se mutter, sbst.2) för ngts inställning l. reglering (o. låsning) o. d. På det att icke ställskrufvar skola lossna, förses de ibland med så kallade läsmuttrar, eller ställmuttrar. Almroth Karmarsch 360 (1839). Verktygshållareapparatens .. skaft införes i ögat på den å (slip)maskinen befintliga hylsan, och apparaten framskrufvas med den kordonerade ställmuttern, tills den får en för fräsens skärpning lämplig ställning. TT 1899, M. s. 7. LunaVM85 591 (1984).
-MÅTT. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om inställbart måttsverktyg. Eneberg Karmarsch 1: 79 (1858).
-MÄRKE. [jfr t. stellmarke] (i fackspr.) märke (se märke, sbst.1 2) anbragt för angivande av hur ngt skall inställas, inställningsmärke. SvTeknFHb. 65: 39 (1941).
-NYCKEL. [jfr t. stellschlüssel] (numera föga br.) nyckel (se d. o. 3) med vilken ngt inställs; jfr skift-nyckel, skruv-nyckel 1. VetAH 1780, s. 182. Martinson Kap 64 (1933).
-NÅL. boktr. nål (se d. o. 2) använd ss. ställmärke vid iläggning av ark i digelpress. Elge BoktrK 100 (1915).
(I 1 h) -NÄT. (förr) högt jaktnät (för fångst av rapphöns o. d.). Swederus Jagt 112 (1831).
(I 1 (h), 17) -PINNE. pinne varmed ngt inställs l. hålls i önskat läge l. gm vilkets läge ngt regleras; särsk. dels: pinne varmed fälla o. d. uppgillras, dels (snick.) i ställningssåg: pinne med vilken det snöre kringvrides varmed spänningen i sågbladet regleras, spännpinne. Broman Glys. 3: 37 (c. 1730). Nordforss (1805; äv. om kvarnleka). Ställpinne (dvs.) pinne med vilken t. ex. såg spänns el. fälla gillras. IllSvOrdb. (1955, 1964). särsk. (†) till I 17 f: ljudpinne. Lind (1738). Heinrich (1828).
-PIPA. (†) inställbart spolrör (se d. o. 1); jfr pipa, sbst.1 3 i, o. spol-pipa. Thorman KunglBorddam. 48 (i handl. fr. 1698).
(I 23) -PULVER. (förr) i folkmedicin använt pulver som troddes kunna ”ställa” ngn. Landsm. VIII. 3: 319 (c. 1900).
-RING. (i fackspr.) ring (se ring, sbst.1 2) gm vilkens placering ngt inställes l. regleras. TT 1875, s. 247 (på transmissionsaxel). Rig 1933, s. 32 (på timmerdrag, från Jämtl.).
-SKIVA. (i fackspr.) ställbar skiva (se skiva, sbst.2 1 d) varmed ngt regleras. JernkA 1840, s. 153 (1838). ÖoL (1852; i ur). 2UB 9: 257 (1905; i ställverk).
-SKRUV. [jfr t. stellschraube] (i sht i fackspr.) skruv för ngts inställning l. reglering (o. låsning), inställningsskruv l. regleringsskruv l. dyl.; jfr justerings-, rikt-skruv. (Vattenhjulens) Axlar (tillskruvas) med 2:ne ställ-skrufwar. Triewald Förel. 2: 219 (1729, 1736). Penncirkel .. försedd med ställskruv. KatalÅhlénHolm 37: 220 (1916). LunaVM85 430 (1984).
-SPAK. (i sht i fackspr.) spak (se spak, sbst.1 2) varmed ngts inställning regleras; jfr reglerings-spak. Ställspak för sko (till tröskverk). MeddJordbrTeknF 65: 51 (1940).
(I 1) -SPEGEL. handel. spegel som går att ställa. VexjöBl. 25⁄11 1831, s. 4. SvD 16⁄12 1981, s. 5.
(I 1) -STEGE. (numera föga br.) stege avsedd att vid användning ställas (lutas) mot en vägg l. dyl.; motsatt dels: fristående stege, dels: hakstege, dels: hängstege; jfr stånd-stege. Ahlström Eldsl. 326 (1879). 2UB 1: 566 (1898).
(I 1 h) -STICKA. (i sht förr) sticka varmed giller o. d. hålls i uppgillrat läge; jfr -stift. Hahr HbJäg. 179 (1865). Keyland NordMJakt. 6 (1911).
(I 1 h) -STIFT. (i sht förr) jfr -sticka. Hahr HbJäg. 174 (1865; i trampsax).
-TAPP. (numera mindre br.) tapp som tjänar ss. ställanordning; särsk.: tapp medelst vilken visare på ur inställes. Bergqvist o. Hellberg Horrmann 5 (1881; i ur). De Ron o. Virgin I. 8: 16 (1887; i spridningsinrättning i kulspruta). Ericsson Ur. 160 (1897).
-TID. (i fackspr.) till I 8 (e): tid som åtgår för att ställa i ordning före o. efter ett arbetes utförande. Sällfors ArbStInd. 394 (1939).
-VERK. [jfr t. stellwerk] central anläggning varifrån ngts inställning l. reglering skötes; särsk.
1) järnv. vid järnvägsstation: (mekanisk l., o. numera vanl., elektrisk) anläggning för central dirigering av signaler l. spårväxlar. SDS 1894, nr 411, s. 2. För signalering af tåg .. (är) anordnadt ett ställverk med en signalhäfstång, en (osv.). TT 1899, Byggn. s. 118. BraBöckLex. (1980). jfr central-, utomhus-, växel-ställverk.
2) el.-tekn. i anläggning för distribution av elektrisk energi: central del varifrån den elektriska strömmens distribution regleras; äv. o. i sht i fråga om elektrisk kraftstation: central anläggning för transformatorer o. reläer för reglering av strömmen. Ställverket, där den elektriska strömmen (från kraftverket) upptransformeras till högre spänning (50,000 volt). 2NF 18: 772 (1912). Ställverk (i lantgårdar) skola bestå av eldsäkert material. SFS 1919, s. 154. Explosionen inträffade i en transformator i firmans ställverk. LD 1958, nr 92, s. 2. DN(A) 21⁄1 1964, s. 30.
Ssgr: ställverks-anläggning. till -verk 1, 2; jfr anläggning III 1 a α. TT 1900, Byggn. s. 81 (vid järnvägsstation). IngHb. 3: 384 (1949; vid kraftstation).
-byggnad. särsk. konkret: byggnad för ställverk; särsk. till -verk 2. NDA 1913, nr 27, s. 2.
-central. stort ställverk; särsk. till -verk 2. TurÅ 1933, s. 161.
-hus. till -verk 1, 2: hus för l. inrymmande ställverk. TT 1899, Byggn. s. 17 (på järnvägsstation). PT 1912, nr 1, s. 3 (vid kraftverk).
-hävstång. (förr) till -verk 1. 2UB 9: 257 (1905).
-karl. (förr) till -verk 1: karl med uppgift att sköta ställverk. 2UB 9: 259 (1905).
-kur. järnv. till -verk 1; jfr kur, sbst.2 d. TT 1900, Byggn. s. 81.
-montör. till -verk 2: montör med uppgift att sköta montering vid ställverk. SvYrkeslex. nr 535, s. 1 (1958).
-tjänst. särsk. järnv. till -verk 1: tjänst l. arbete vid ställverk. 2NF 13: 444 (1910).
-torn. järnv. till -verk 1; jfr -hus. 2UB 9: 261 (1905). 2NF 37: 830 (1925).
-vakt. järnv. till -verk 1. TT 1899, Byggn. s. 61.
-VINKEL.
1) (i fackspr.) vinkel mellan verktygs skäreggsplan o. det antagna arbetsplanet. IngHb. 6: 273 (1954). TNCPubl. 78: 31 (1985).
2) (numera knappast br.) smygvinkel (se smyg-vinkel, sbst.1 2). HbPedSnick. 73 (1890). Cannelin (1939).
(I 1) -YTA. Ställytor som bord, hyllor och lådor bör inte belastas. BeckerFärgfakta 1991, s. (2: 2).
B (†): (I 2 a ζ) STÄLLE-BREV. [jfr mlt. stelbrēf, skriftlig order, ä. t. stellbrief, fullmakt] om skriftlig fullmakt (se d. o. 4) för soldat; äv. allmännare, om kungligt brev (se d. o. 2); jfr stille-, ställing-, ställnings-brev. G1R 8: 45 (1532). BtFinlH 3: 42 (1535; allmännare). Sundstrand SödermReg. 1: 6 (1786).
-BRÄDE, -JÄRN, se A.
(I 1) -MÄSTARE, sbst.1 (sbst.2 se ställ-mästare, sp. 14024). person som ansvarar för l. leder ställandet l. anbringandet av ngt; äv. i utvidgad anv., om bisvärm som bestämmer byggandet o. placeringen av vaxkakorna i bikupa. Ullenius Ro § 90 (1730). (En orsak till att unga bisvärmar dör under vintern torde vara) at kakorne äro tokot byggde af en dåracktig och ung ställe-mästare. Linnæus Bijskjöts. 87 (1768).
Avledn.: STÄLLARE, se d. o.
STÄLLBAR, adj. [jfr d. stilbar, nor. stillbar, t. stellbar] till I 17: som går att ställa (in) i olika lägen l. på olika sätt o. d., inställbar (se d. o. 1). TT 1871, s. 14. Maskinen är ställbar för olika drillbredd. LAHT 1887, s. 91. TLandtm. 1900, s. 381 (om harvar). 2NF 30: 200 (1919; ss. adv.). Ställbara skruvnycklar kallas skiftnycklar. Hallström Verkt. 196 (1923). TNCPubl. 69: 116 (1978; om skovelvinkel).
Avledn.: ställbarhet, r. l. f. om egenskapen att vara ställbar. Roosval Schmidt 3 (1896). HufvudkatalSonesson 1920, 1: 426.
STÄLLELIG, adj. (†) till I 1: som kan ställas (i upprätt läge). Schultze Ordb. 4847 (c. 1755).
STÄLLELSE, r. l. f. [jfr d. stillelse] (†) till I 1, om handlingen att ställa, ställning, ställande. Helsingius Ff 6 a (1587). Lind (1749).
STÄLLIG, adj. [jfr t. stellig (av mht. stellec)] som går att ställa, som kan ställas.
1) (†) till I 1. Schultze Ordb. 4847 (c. 1755).
2) [jfr 1] som är ställd l. placerad (så l. så); i ssgrna gen-, hinter-, lik-, olik-ställig.
3) [jfr 1; sannol. efter motsv. anv. av t. -stellig] som kan ställas upp med (så l. så många) tabeller l. tecken l. siffror l. decimaler o. d.; ss. senare led i ssgrna fem-, sju-, tre-ställig m. fl.
4) (†) till I 17 f, om musikinstrument: som går att stämma. Lind 1: 480 (1749).
Avledn.: ställighet, sbst.1 (sbst.2 se sp. 14023), r. l. f. (i fackspr.) till ställig 2, om egenskapen att vara ”ställig”; i ssgrna lik-, olik-ställighet.
STÄLLING, r. l. f. [fsv. ställing, byggnadsställning, (kanon)lavett; jfr t. stellung, ställning] (†)
1) till I 1: byggnadsställning; jfr ställning III 1 a. SthmSkotteb. 1548, s. 100. BtÅboH I. 1: 13 (1553).
2) till I 2, om den ställning (se d. o. II 7) som ngn innehar l. de förhållanden som ngn lyder under ss. innehavare av viss tjänst; i ssgn ställing-brev.
3) till I 8 g, om sätt att ställa upp en matematisk uträkning, uppställning. Stiernhielm Arch. E 4 a (1644).
Ssgr (†): ställing- l. ställinga- l. ställinge- l. ställings-brev. (-inge-) till ställing 2, = ställe-brev. G1R 9: 275 (1534). Därs. 10: 45 (1535); jfr KrigVAH 1829, s. 18.
-makare. (-inga-) till ställing 1: ställningsmakare (se d. o. 2). GripshR 1539, s. 26.
-spik. (-inge-) till ställing 1: ställningsspik. SthmSkotteb. 1549, s. 225. Hallenberg Mynt 335 (i handl. fr. 1560).
-stock. (-ing- 1588. -inge- 1553) till ställing 1: stock till byggnadsställning. BtÅboH I. 1: 4 (1553). Därs. 45 (1588).
-verk. (-inge-) till ställing 1, koll., om byggnadsställning(ar); jfr ställnings-verk. SthmSkotteb. 1548, s. 100.
-virke. (-inge-) till ställing 1: ställningsvirke. SthmSkotteb. 1548, s. 111. G1R 29: 469 (1560).
Spoiler title