SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1997  
STÄNG- stäŋ3~, förr äv. STÄNGA- l. STÄNGE-.
Etymologi
[efter (med anslutning till STÅNG ss. ssgsförled) t. stenge(n)- l. nl. stenge-, ssgsförled till t. stenge (stänge) resp. nl. stenge (mnl. stenghe), stång, rörlig förlängning på mast (jfr äv. lt. steng, feng. steng, stång), växelform till STÅNG]
ss. förled i ssgr: övre del av mast på (större) segelfartyg; särsk. om den rörliga förlängningen av undermasten med uppgift att uppbära råseglen med tillhörande tackling.
Ssgr (sjöt., i sht om ä. förh.): A: STÄNG-BARDUN. (stäng- 1797 osv. stänge- 1730) [jfr t. stengenpardune] tåg l. lina med uppgift att akteröver stötta en märs, bram- l. gaffeltoppsegelstång; jfr stång-bardun. Rajalin Skiepzb. 206 (1730). I värsta fall skulle vi .. kunna klara oss (från att kantra) genom att kapa stängriggen och stängbardunerna. Palmqvist Oceaner 200 (1942). jfr stor-stäng-bardun.
-BORGSTAG~02 l. ~20. borgstag till förstärkning av stängstag. UFlott. 2: 76 (1904).
-ESELHUVUD~0020. jfr stång-eselhuvud. Witt Skeppsb. 263 (1863).
-GODS. stängtackling. KrigVAH 1852, s. 78.
-LOVBARDUN~002. lovbardun med uppgift att stötta bramstången i lovart vid kryssning. Boström Tackl. 55 (1840).
-RIGG. rigg på märs-, bram- l. röjelstång; jfr stång-rigg. Stenfelt (1920).
-SALNING. salning (se salning, sbst.3) för stång; jfr stång-salning. FSjöbohm Skeppstakl. 38 (1792). Schulthess (1885). jfr för-stängsalning. Ssg (sjöt.): stäng-salnings-kalv. jfr kalv, sbst.1 I 3 c slutet. Frick o. Trolle 60 (1872).
-STAG. (stäng- 1756 (: Stängstags Seglen, pl.) osv. stänge- 1730 (: Stänggestagz Talljorne)) [jfr nl. stengestag, t. stengenstag] stag med uppgift att stötta stång för ifrån; särsk. om stag till märsstång; jfr stång-stag. Det stag, som sitter på svåra stångens topp .. kallas (icke) bramstag utan stängstag. Witt Skeppsb. 25 (1857). Weinberg Sjömansk. 88 (1954). jfr för-stäng-, topp-stäng-stag. Ssgr (sjöt.): stängstag-segel. [jfr nl. stengestagzeil] stagsegel avsett för l. anbringat på stängstag; äv. i uttr. store stängstagsegel, om storstängstagsegel. Hauswolff Nav. 486 (1756). Ehuru Store Stäng-Stag-Segel rätt åfta brukas, så (osv.). Chapman Liniesk. 44 (1796); möjl. ssg med stor-stäng. Wrangel SvFlBok 72 (1897). jfr för-stäng-, mellan-stäng-stagsegel. -talja. Rajalin Skiepzb. 176 (1730).
-TACKEL. [jfr t. stengentakel] på stång l. stänger uppsatt tackel; jfr stång-tackel. Frick o. Trolle 19 (1872). Cannelin (1921).
-TACKLING. konkret, sammanfattande: stång (stänger) med tillhörande gods (vajer, tågvirke); jfr stång-tackling. KrigVAT 1846, s. 258.
-VANT. (stäng- 1757 osv. stänge- 1765—1775) [jfr nl. stengewant, t. stengenwant] vant med uppgift att stötta märs- l. bramstång i sidled; jfr stång-vant. SvSaml. 4: 171 (i handl. fr. 1757). Stången stöttas av stängstag och stängvant. Weinberg Sjömansk. 88 (1954). jfr stor-stäng-vant. Ssg (förr): stängvants-jungfru. jfr jungfru 8 e. Pihlström SkeppAflöpn. 1: 85 (1796). Frick o. Trolle 144 (1872).
-VINDARE. grovt tåg för hissning o. firning av (märs)stång, stängvindarrep. jfr stång-vindare. Dalman 53 (1765). Låt en man äntra upp, och lätta sedan i stängvindaren .. så mycket, att mannen vid salningen kan uttaga sluthultet. Oxenstierna Vanderdecken 42 (1865). SohlmanSjölex. (1955). jfr stor-stäng-vindare. Ssgr (sjöt.): stängvindar- l. stängvindare-block. Platen Glascock 1: 236 (1836). jfr block 4 o. stångvindar-block. -gina. gina till stängvindare; jfr stångvindar-gina. Widegren (1788). -ginblock. [ssg till -vindar-gina] block till stängvindargina. Platen Glascock 2: 18 (1837). -rep. [jfr nl. stengewindreep] stängvindare; jfr stångvindar-rep, stång-vindrep. FSjöbohm BVägen 51 (1793). Med hjälp av stängvindarerepen hissades svåra stängerna i topp. Hägg Örl. 76 (1943).
B (†): STÄNGA-SKEPP. skepp med undermast o. stång l. stänger; jfr stånga-skepp. ArkliR 1562, avd. 12.
C (†): STÄNGE-BARDUN, -STAG, -VANT, se A.
-VINDREP. [jfr t. stengenwindreep, nl. stengewindreep] = stång-vindrep. Rajalin Skiepzb. 181 (1730).
Spoiler title