SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1997  
STÄNGSEL stäŋ4sel, n. (CupVen. C 1 b (1669) osv.), äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) r. l. m. l. f. (Schroderus Liv. 825 (1626) osv.); best. -slet (äv. att hänföra till sg. stängsle, VRP 1697, s. 307 (: portstängslet) osv.), resp. -seln (NoraBergstRättsprot. 14⁄4 1792, s. 277, Möller Jordbr. 147 (1881)) ((†) -slen Dalin Montesquieu 151 (1755), ResolPrestBeswär 12⁄1 1757, § 6); pl. (ss. n.) = (Schmedeman Just. 1462 (1696) osv.). ((†) -sler (i ä. språkprov äv. att hänföra till sg. stängsle l. stängsla) VRP 5⁄7 1731, Hazelius Bef. 367 (1836)); äv. (numera mindre br.) STÄNGSLE stäŋ3sle2, n.; best. -slet (se ovan); pl. -slen (VRP 1662, s. 85, Lybecker Young 48 (1795)) ((†) -sler, se ovan); äv. (numera bl. ss. senare led i ssgn instängsla) STÄNGSLA stäŋ3sla2, r. l. f.; best. -n (AktsamlKungsådreinst. 190 (1686)); pl. -or (AllmogHemsl. 119 (c. 1741), PT 1919, nr 2, s. 4) ((†) -sler, se ovan).
Ordformer
(stang- 1662. steng- 1626—1785. stäng- 1639 osv. -sel (-z-, -ll) 1626 osv. -sl 1656. -sla 1686 osv. -sle (-z-) 1626—1914)
Etymologi
[sv. dial. stängsel, stängsle; jfr nor. stengsel (i konkret bet.), nor. dial. stengsle (abstr. o. konkret); till STÄNGA. Jfr STÄNGSLA, v.]
Schroderus Comenius e 3 a (1639; utan angiven bet.).
I. motsv. STÄNGA I, i fråga om hägnande l. avskiljning o. dyl. o. därur utvecklad anv.
A. abstr.
1) motsv. STÄNGA I 1: handlingen l. verksamheten att sätta upp l. underhålla stängsel (i bet. I 7) kring l. för äga l. område, (in)stängande, (in)hägnande; numera bl. ss. förled i ssgn STÄNGSEL-SKYLDIGHET; jfr HÄGN 1 c. ResolAllmBeswär 29⁄11 1756, § 31. Stängseln sker, der skog är att tillgå, med skid och stör, men på de öfriga ställena med enkla stenmurar. Holmberg Bohusl. 2: 109 (1843). De, som i egoskilnaden hwarandra möta, (skola) taga del i stängseln till hälften hwardera. SFS 1857, nr 59, s. 2. All stängsel och skötsel af torpet tillhör soldaten. Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 28 (1879). — jfr IN-STÄNGSEL.
2) motsv. STÄNGA I 2: handlingen l. verksamheten att stänga (port o. d.); anträffat bl. i ssgn PORT-STÄNGSEL.
3) (†) motsv. STÄNGA I 3: handlingen l. verksamheten att hindra l. utestänga från tillgång till l. rätt till utnyttjande av (ngt); anträffat bl. i ssgrna STÄNGSEL-FRI o. STÄNGSEL-GRUNDSATS.
4) motsv. STÄNGA I 6: stängning; anträffat bl. ss. förled i ssgn STÄNGSEL-TID.
B. i konkret anv.
5) (†) motsv. STÄNGA I 1: inhägnad äga; jfr LYCKA, sbst.2 LBÄ 32: 97 (1799). — jfr IN-STÄNGSEL.
6) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) motsv. STÄNGA I 3, om inhägnad o. d. vari ngn l. ngt hålls instängd (instängt); förr äv. i ladugård o. d.: avbalkning l. kätte. Tessin ÅmVetA 1753, s. 14 (bildl.). Stängsel, som i fårahusen göras. Ihre Föret. XV (1779). Öfver viken hörs skällkons klocka, / och i stängseln sig fåren skocka. Mannström Rös 37 (1906). — jfr AV-, IN-STÄNGSEL, AV-STÄNGSLE.
7) motsv. STÄNGA I 1, om anordning (av trä l. järn l. aluminium o. d.) för gärdande l. hägnande o. d. av ngt; särsk. (o. urspr.) om sådan i marken anbragt anordning bestående av parvis nedslagna trästolpar l. slanor med sammanbindande (kluvna) stänger l. slanor l. flätverk o. d. för avskiljande l. hägnande av markområde, gärdsgård, hägn (se d. o. 1 a), hägnad (se d. o. 1 b); äv. koll., om ämne l. virke till sådan anordning (se b); stundom äv. allmännare, om annan anordning med samma l. liknande (äv. skyddande) funktion; jfr STAKET. ByordnMäl. 37 (1653). Planck, Murar, Diken, Häckar och annan stängsel. Carlberg SthmArchitCont. B 2 b (1740). Husesynsförfattningarne nämna .. ej den art av stängsel omkring gården, som i allmänhet kallas staquette, såsom en absolut skyldighet för boställsinnehavaren att verkställa. Wedberg 1HD 360 (i handl. fr. 1789). Det första vilkor för laglig häfd af så väl bolägor, som ock utmark, är stängsel eller hägnad omkring dem. Palmén JurHb. 160 (1859). Stängsel kring fabrik skall bestå af mur, träplank, järngaller eller järntrådsnät. SFS 1905, nr 37, s. 15. Elektriska stängsel. SvHandordb. (1966). Rosén Allemansr. 38 (1976). — jfr AV-, JÄRNTRÅDS-, JÄRNVÄGS-, OM-, PADDOCK-, PLANK-, PÅL-, REN-, REP-, RIS-, RÅ-, RÅGÅNGS-, SIDO-, SKILLNADS-, SKYDDS-, SLAN-, TAGGTRÅDS-STÄNGSEL m. fl. — särsk.
a) i vissa numera mer l. mindre obr. uttr.
α) laga l. laggill l. laglig stängsel, om stängsel av sådan art o. beskaffenhet som lagen krävde. Den Stengård eller Jordwall, som skall tjena till Laglig stängsel. AdP 1809, 3: 4309. SFS 1829, s. 224 (: laga). (Att församlingen) omkring jordområdet uppför och underhåller laggild stängsel. BtRiksdP 1876, I. 1: nr 19, s. 17.
β) levande stängsel, om häck o. d. Möller (1790). Dalin (1854).
b) koll.: virke l. ämne till stängsel. Dhe, som .. få betiäna sig af dhe frijkalladhe skogar till deras nödtorfft i vedbrandh, stengsell, löfbrått, näfvertagande och bygningh. RARP 15: 401 (1689); jfr I 1. Landsm. XI. 9: 7 (1896). SvInköpsreg. 1937, s. 249.
8) (†) motsv. STÄNGA I 2: regel (se REGEL, sbst.2 2), skottbom; låsanordning för dörr l. port o. d.; äv. allmännare: anordning för tillstängning l. förslutning; äv. mer l. mindre bildl. Tiderus GrLat. 20 (1626). Öpnas hon (dvs. munnen) för wjdt och altjd ståår på Gafwel, / .. Tå är man snart förråd, man får och fäller Domar, / Dy tarfwas ganska wäl got Stängzle, Låås och Bomar. Spegel GW 249 (1685). Widegren (har), om natten, tagit stängzlet eller jernstången som sitter för nedre fängellset, satt den samma emellan dörren, och brutit hasspan uth. VRP 3⁄2 1730. För .. (de glaskärl), som man behöfver undertiden öpna, har man ej någon bättre stängsel, än korkar. VetAH 1762, s. 198. Nu hade stängslet för hans hjerta brustit. Bremer Grann. 2: 32 (1837). Såsom stöld eller snatteri skall anses .. om någon försnillar gods, som annan i hans vård under lås, försegling eller annat dylikt stängsel insatt. BtRiksdP 1902, I. 1: nr 9, s. 8. Svahn LbMuntlFöredr. 72 (1903). — jfr PORT-, SKOTT-STÄNGSEL.
9) [eg. specialanv. av I 7] (i sht i högre stil) motsv. STÄNGA I 3, 4, om företeelse l. faktum som hindrar l. hejdar l. hämmar, hinder l. hämsko (se d. o. 2); numera företrädesvis med anslutning till I 7. CupVen. C 1 b (1669). Mindre skydd skulle man vänta af det tunna, saftigare epitelet hos tarmslemhinnan .. men äfven detta har visat sig vara ett godt stängsel för bakterier. Sundberg Mikroorg. 161 (1896). Holstein-Gottorp .. (var) den länk, som sammanknöt Sveriges tyska besittningar till ett stängsel mot Danmarks utvidgning. Hjärne K12 34 (1902). Hos sin far mötte .. (Fredrika Runeberg) förståelse (för sin studielust), men i övrigt stötte hon på hinder och stängsel överallt. Allardt Ekelund FrRunebg 34 (1942). SvHandordb. (1966). — särsk. i vattendrag, om (byggande l. anbringande av) för vattnets l. fiskens passage hindrande l. hejdande fast anordning. AktsamlKungsådreinst. 190 (1686). Kungs Åder skal .. til en tredjedel af watnet .. alla tider på året hållas öpen och fri ifrån all stängsel. PH 8: 7356 (1766). Læstadius 2Journ. 62 (1833). — jfr FISK-STÄNGSEL.
10) [jfr I 3, 9] (numera bl. i skildring av ä. förh.) motsv. STÄNGA I 4: anordning för avspärrande av område, i sht gm avspärrning av land- l. vatten- l. luftväg; särsk. om sådan anordning i farled, hamninlopp o. d., spärr l. blockering. (Staden Gonni) är til Macedonien såsom en stengzel. Schroderus Liv. 825 (1626); jfr I 8. Aldenstund inbördes kiärlek, sämja och förtroende, acktas billigt, såsom wår allmänna wälfärds förnämsta fäste och wår återwundne frihets inwärtes förswar och stängsel; Ty hafwa (osv.). Stiernman Riksd. 2562 (1723). Äfven .. (återvägen) funno .. (romarna) tillsluten af sitt eget stängsel och af beväpnade. Kolmodin Liv. 3: 118 (1832). (Fästningen Willemstad i Nederländerna) utgör icke blott det sista stängslet för de tre största farlederna från sjön, utan tryggar äfven den vestligaste förbindelsen till lands. KrigVAH 1881, s. 88. 2SvUppslB (1953; i bl. a. hamninlopp). — jfr BOM-, LUFT-STÄNGSEL.
II. motsv. STÄNGA II, i fråga om att stadigvarande stödja medelst stång l. stänger l. spröt o. d., om sprötning av växt(er); anträffat bl. ss. förled i ssgrna STÄNGSEL-STÖR o. -VIRKE.
Ssgr (i allm. till I (1), 7): STÄNGSEL-DELNING. särsk. (jur.) gm syneförrättning l. förening (se d. o. 3) åstadkommen bindande uppdelning av stängselskyldighet mellan flera fastighetsägare. SFS 1829, s. 224.
-FRI.
1) (†) till I 3: som icke hindrar l. utestänger från tillgång till l. utnyttjande av medborgerliga möjligheter o. d. BL 18: 114 (c. 1760).
2) till I 7; jfr fri 27. Nordström-Bonnier ÅrRunt 89 (1944).
-FÖRORDNING. (numera bl. i skildring av ä. förh.) jfr förordning 3 o. -lag; äv. i utvidgad l. bildl. anv. SFS 1829, s. 217. BL 13: 358 (1847; i fråga om kyrkans regler för bikt).
(I 3) -GRUNDSATS. (†) om grundsats innebärande l. avseende att skapa hinder för l. avstänga från tillgång till ngt. KrigVAH 1843, s. 183 (i pedagogik).
-GÅRD.
1) (†) till I (1 o.) 7: gärdsgård utgörande stängsel. Agardh (o. Ljungberg) III. 1: 358 (1857).
2) (numera föga br.) till I 9 slutet: gård (se gård, sbst.1 3 b); jfr stäng-gård 2. AntT 2: 207 (1869).
-HÄCK. häck (se häck, sbst.1 2) utgörande stängsel; jfr -mur. Ström Skogsh. 84 (1830).
-INRÄTTNING~020. särsk.
1) (numera föga br.) till I 8: anordning som utgöres av l. inbegriper (dörr o. d. med) regel (se regel, sbst.2 2) l. lås. Ekhoff StClem. 105 (1912).
2) till I 9 slutet, om inrättning bestående i stängsel. Ekman NorrlJakt 376 (1910; i karsinapata).
-LAG. (numera bl. i skildring av ä. förh.) lag innehållande regler om stängselskyldighet; jfr -förordning. 1802 års stängsel-lag. SFS 1829, s. 232.
-LINJE.
1) till I 7: linje (se d. o. 1 c) utefter vilken stängsel uppförs l. är uppfört l. skall uppföras. SFS 1857, nr 59, s. 5.
2) till I 10: linje (se d. o. 3) av stängsel l. utgörande stängsel, spärrlinje; särsk. (numera bl. om ä. förh.) motsv. linje 3 b β. Lavén Sjökr. 9 (1854; om kedja av fartyg). NF 5: 581 (1882; om rad av posteringar).
-MUR. jfr mur, sbst.1 1, o. -häck. SvFlH 3: 128 (1816).
-NÄMND. jur. i sg. best.: (år 1976 inrättad) nämnd för avgörande i enda instans av tvister rörande stängselskyldighet mellan kommun å ena sidan o. innehavare av järnväg å den andra. SFS 1975, s. 1783.
-NÄT.
1) till I (1), 7: nät till l. ingående i stängsel; jfr nät, sbst. 1, 4. WoL 1715 (1889). Arnér Finnas 143 (1961).
2) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till I 9 slutet: stängnät (se d. o. b). Schröder Fiske 56 (1900).
-SKYLDIG. jur. skyldig att hålla stängsel. Juhlin-Dannfelt 70 (1886).
-SKYLDIGHET~102, äv. ~200. jur. (fastighetsägare i vissa fall åliggande) skyldighet att sätta upp o. hålla stängsel. PH 14: 626 (1790).
-SLANA. till stängsel hörande l. därför avsedd slana anbragt resp. avsedd att anbringas ss. sammanbindande del mellan två (par av) stolpar; jfr -stör 1. Slöjdaren 1882, nr 9, s. 4.
-STOLP. koll.: stängselstolpar. UNT 24⁄5 1946, s. 16.
-STOLPE. om var o. en av de i ett stängsel ingående, i lodrät ställning i marken anbragta stolparna; äv. om lös stolpe avsedd att användas i stängsel; jfr -stör 1. SundsvP 18⁄12 1886, s. 1.
-STÅNG. jfr -stolpe. Moberg Nybygg. 541 (1956).
-STÖR.
1) till I 7: i stängsel ingående l. därför avsedd stör; jfr -slana, -stolpe. Nordforss (1805).
2) (†) till II: för sprötning av växt(er) använd l. avsedd stör. Nordforss (1805).
(I 4) -TID. (†) stängningstid. Är det lagstadgad stängseltid än för butikerna? Strix 1905, nr 9, s. 6.
-VIRKE.
1) till I (1) 7: till stängsel avsett l. använt virke. Nordforss (1805).
2) (†) till II: för sprötning av växt(er) avsett l. använt virke. Nordforss (1805).
-VITSORD~02 l. ~20. jur. i fråga om hållande av stängsel i ägogräns: rätt att fordra uppsättande av stängsel. SFS 1850, nr 63, s. 3. 2SvUppslB (1953).
Spoiler title
Spoiler content