publicerad: 1986
STAKE sta3ke2, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (förr äv. att hänföra till sg. staka, G1R 1: 176 (1523: liwse stachar) osv.), äv. (numera bl. i Finl., vard.) -or (förr äv. att hänföra till sg. staka, BtÅboH I. 8: 203 (1635: Liusestackor), Bergroth FinlSv. 61 (1916)) ((†) -a JPGothus NMånsson D 2 a (1639); -e BtFinlH 4: 196 (1563: Tennliuse Stacke); -er, äv. att hänföra till sg. staka, G1R 4: 37 (1527: liwsa staker), Karlson EBraheHem 172 (i handl. fr. 1675: Liuusstaker)); förr äv. STAKA, r. l. m. l. f.; best. -an l. -en; pl. -ar l. -er l. -or (se ovan); förr äv. STAK, sbst.3, r. l. m.
Ordformer
(staak 1657. staak- i ssgr c. 1635 (: Staakmakare)—1672 (: Staakfötter, pl.). staaka 1608—c. 1654. staakar, pl. 1561—1710. staake 1560—1696. staake- i ssgr 1544 (: Staakenäät)—c. 1672 (: Staakefötter, pl.). staaker, pl. 1547. stacha- i ssg 1565 (: stacharingar, pl.). stachar, pl. 1523 (: liwse stachar)—1585. stacher, pl. 1585. stack- i ssgr 1669 (: Stackmakare-gesells, gen. sg.)—1826 (: Stackmåss). stacka 1628—1673. -stacka- i ssgr 1563 (: liussestacka koppar)—1584 (: liusestackamakare). stackar, pl. 1543—1707. stacke, sg. 1594—1713. -stacke, pl. 1563 (: Tennliuse stacke). stacke- i ssgr 1756 (: stackeböter, pl.)—1786 (: stacke-ryssjan). stacker, pl. 1563. -stackie (1598: lyssastackie). stackor, pl. 1635—1686. staga 1695. stak 1675—1690. stak- i ssgr 1594 (: stakslädar) osv. staka 1525—c. 1835. staka- i ssgr 1552 (: stakalege)—1965 (: stakabytta). stakar, pl. 1526 osv. stake 1529 osv. stake- i ssgr 1528 (: stakefiske)—1949 (: stakehåv). staker, pl. 1527—1675. stakor, pl. 1674—1916 (i Finl.))
Etymologi
[fsv. staki; jfr fd. staghe (d. stage), nor. stake, fvn. -staki (i ssgn lýsistaki, ljusstake, nor. dial. stake), mlt. stake (lt. staken, staak, stake), mnl. stake (nl. staak), ffris. stake, feng. staca (eng. stake); sannol. i avljudsförh. till fvn. -stjaki (i ssgn ljósastjaki, ljusstake), fht. stecho, påle, o. till den rot som äv. föreligger i STACK, sbst.1, o. lit. stãgaras, stegerỹs, stängel, lett. stēga, stēgs, stång, ry. stožár, stång; jfr äv. t. staken, stake, av lt. staken, stake (se ovan). — Jfr ENSTAKA, RÖJSTAKE, STAK, sbst.2, STAKA, v.2—3, STAKET, sbst.]
1) lång, smal, (tämligen) jämntjock o. rak påle (se PÅLE, sbst.2 1) l. påk (se PÅK, sbst.2 2) l. stång, käpp, stör; ofta om sådan påle som är spetsad i ena ändan; äv. i jämförelser. VarRerV 35 (1538). Tå grep han til både staka och stenar och kiörde henne ifrån sig. VDAkt. 1671, nr 66. Dhetta är illacht selskap, som .. ingen tingh laga på gården, att the på 4. åhr icke giordt een stör, eller satt een stacke i jorden. Därs. 1713, nr 123. Fyra af bönderne lofvade för brukets räkning ”hugga stafrum af de i skogen öfverflödigt liggande stakor efter tiäruved och andra förtorkade trän”. Teknikern 1905, s. 286 (cit. fr. 1769). Aldrig såg jag maken, sad' käringen, red på staken. Rhodin Ordspr. 4 (1807); jfr 4. För nätterna gjordes tält med segel över en stake. Hasslöf SvVästkustf. 396 (1949); jfr 2. Vara lång som en stake. SvHandordb. (1966). — särsk.
a) (numera bl. tillf.) i nekande uttr. betecknande att det icke finns ngt (kvar) ngnstädes; jfr 2 l. Mitt-sommars natt åhr 1730 afbrann hemanet Tranegerde i Brunns Sochn, så at icke stong eller stake lemnades. Ullenius Röthm. § 1 (1730). Ingen gård eller stake fans på hela (ryska) heden. HC12H 1: 56 (1734).
b) skogsv. i pl., om smäckra, 2—3 m. långa käppar (av gran l. annat träslag) som huggs till på avverkningsplatsen. HbSkogstekn. 831 (1922).
c) bildl. — särsk. (†)
α) i uttr. en stake i ngns sida, en påle i ngns kött (se PÅLE, sbst.2 1 d α α'). Jos. 23: 13 (Bib. 1541; Bib. 1917: gissel).
γ) om oformligt hög o. rak bokstav. Han skrifver sitt namn med stakar i stället för bokstäfver. Weste FörslSAOB (c. 1817).
2) om stake (i bet. 1) formad l. använd för visst permanent ändamål l. om permanent redskap l. del av redskap (väsentligen) bestående av en sådan stake; äv.: stång; äv.: ståndare; jfr 3. Tu .. skalt haffua en staka widh beltet, och när tu tigh ther vthe settia wil, skalt tu graffua ther medh. 5Mos. 23: 13 (Bib. 1541; Bib. 1917: pinne). Then som longt bort förresa wil, honom tiena .. en Staff, eller staka, ther på han må stödia sigh. Schroderus Comenius 481 (1639). (Sälar fångas bl. a.) Med besynnerl(iga) stora krokar eller Spetzar, upstälte på tienliga stakar kring om the stenar hwarest the pläga hwila; på thet the wid nederwältandet ther å fasna må. Broman Glys. 3: 561 (c. 1740). Sparkstöttingen är en större kälke af temligen smäckra dimensioner och med höga stakar. Stödd mot dessa står den åkande bakpå fordonet .. och sätter det i rörelse genom sparkning med .. (ena) foten. TIdr. 1884, s. 53. En stake att röra om med. Östergren (1945). — jfr ASP-, BRAND-, DREV-, FAMN-, FLAGG-, GÄRDSGÅRDS-, KÄLK-, LADD-, LUNT-, METER-, PLANTERINGS-, PLUNDER-, PUMP-, RAKET-, RIKT-, RYSSJE-, RÖK-, RÖR-, SIKT-, SKOT-, SLOE-, SNÖ-, SORGE-, SPAD-, TJUDER-, TRAPP-, VEV-, VRID-, ÅSNEDRIVAR-STAKE m. fl. — särsk.
b) om stake använd för framdrivning av ngn l. ngt (i sht fordon l. farkost, särsk. båt i grunt vatten); förr äv. om skidstav. Zetterstedt SvLappm. 1: 131 (1822). Fornv. 1936, s. 364. — jfr RALL-, SKID-STAKE.
c) (i fackspr.) om stänger inlagda mellan posterna (se POST, sbst.5 1) i blockhus l. korsvirkeshus o. d. 2UB 1: 7 (1897; i blockhus). Väggfälten mellan trädelarna kunde vara lerklinade omkring stakar eller fyllda med obränt tegel, ”råsten”. Werner Korsvirk. 82 (1924). — jfr KLIBB-STAKE.
d) om stake använd ss. gränsmärke o. d.; äv. bildl.; förr äv. i uttr. inom stake l. stakar, med stakar ss. gränsmärken. JPGothus NMånsson D 2 a (1639; bildl.). Knechtatörpet är och här strax wed gården innom staka upbygdt, mig och gården icke til en ringa skada. VDAkt. 1699, nr 578. Hörnen på Åkren låter man med synbare räta stakar utmärkia. Agner Ört. 25 (1725). — jfr RÅ-STAKE.
e) (förr) om vässad påle (se PÅLE, sbst.2 1 b) använd för att uppsätta en avrättads huvud på (till varnagel) l. om vässad påle på vilken delinkvent spetsades. Croppen satt(es) påå sødhra malm på jtt hiul, och hoffuudet påå nørra malm på en staka. OPetri Tb. 213 (1528). (En fången soldat,) Hwilken Feldtherzen lät sedan sättia på een staka, effter han begynte sprida en hoop lögn ibland Folcket. Widekindi KrijgH 94 (1671).
f) om kort fanstång l. flaggstång; numera i sht i ssgn GÖS-STAKE. UrkFinlÖ I. 1: 63 (1597). Twå stÿck (fanor) medh sine beslagne Staakar. KlädkamRSthm 1710 C, s. 202 b. — jfr BANER-, GÖS-, KAMPANJ-STAKE.
g) (förr) om (spetsad) stake använd l. avsedd ss. vapen (äv. ss. skyddsvapen); i sht förr äv. om skaft till lans l. spjut; förr äv. om spjut l. lans. Först (vid tornerspelen under kröningsfestligheterna 1528) rende Godmund Scriffuare och Staffan Sasse .. Them hölt inga staakar, ther brast och small thet art war (dvs. så att kampen visade sig vara av rätta arten). Svart G1 137 (1561). Tin dödh skal bliffua thenna staka. Messenius Sign. 26 (1612; sannol. om lans l. spjut). För att skydda fotfolket hade Gyllenhjelm förordnat, att varje knekt skulle medföra en 4—4 1/2 aln lång stake, bränd och spetsig i båda ändar (o. avsedd att ingå i spanska ryttare). Alm VapnH 66 (1927). — jfr GLAVEN-, HÄLLEBARDS-, RÄNNE-, SPARR-, SPJUT-, SPÄRR-, TORNER-STAKE.
h) om käpp l. stör o. d. använd ss. stöd för (slinger)växt(er); äv. om tjuderpåle. (Till prästbol har bl. a. upplåtits) humble gårdh til fyretijio staker. G1R 28: 215 (1558); jfr HUMLE-STÖR. Wärden (dvs. världen) står icke wijdh stake bunden. SvOrds. C 7 a (1604). På Norra Balconen (av en ärebyggnad uppförd till Ulrica Eleonoras kröning i Sthm 1680) stod en stor fyrkantig Tafla, repræsenterande Educationem (dvs. uppfostran), som hölt i then högra Handen ett Äple och en Ris-Qwist, och i then andra en vng Qwist eller Telning til en Staka, som thervnder wid fastbundit war. Rüdling Suppl. 357 (1740). Hennes toviga, gröngula hår hängde henne kring öronen som ärtrevor på en stake. Wahlenberg Guldhön. 70 (1912). — jfr BÖN-, VIN-STAKE.
i) om grissel (se GRISSEL, sbst.1) med långt skaft; numera nästan bl. i ssgn SLAG-STAKE. ArbStat. 1: 18 (1899). — jfr SKJUV-STAKE.
j) guldsm. rakt, upprättstående järn använt för drivning l. planering, som fästes i skruvstycke o. har blankpolerad slagyta på översidan; äv.: städ (ss. senare led i ssgr). Scheutz Bleckarb. 21 (1849). Björkman (1889). — jfr BOTTEN-, DRIV-, HATT-, KNORR-, POLER-STAKE.
k) (†) i tramporgel: träbit som förband orgeltrampa med det övre bälgbordet, då trampningen skedde under bälgen. Drake Töpfer 32 (1850).
l) [möjl. utgående från en f. ö. icke påträffad anv. om visst ytmått] (†) i fråga om ägande av jord, betecknande en mycket liten areal; särsk. i sådana nekande uttr. som icke äga en (egen) stake, icke äga den minsta lilla jordlott o. d. Segiendis .. athuj schulle haffua kendtz wiidh alle thin och barnegodtz her j landit saa ath thu schulle icke aagha her en staka ighen. G1R 2: 258 (1525). (Av) thet som Swerigies Chrona sigh såsom sitt kan rätteligen tillägna, (finnes) ickie een staka, som ickie directe eller indirecte blifuer bestridt aff andra. HSH 38: 443 (1634). Iag (är) älländigh .. medan iag icke äger een staaka eller torfwa i mitt FädernesLandh, hwarken genom arf, kööp eller gåfwo. Stiernhielm (SVS) 3: 163 (c. 1654). Desze (dvs. vissa adelsmän) föra ordet .. som hörde Ingermanland och Kexholms Län dem allena til, der dock somlige af dem icke äga i Landet en egen stake, utan besittja några .. Kronans gods pantewis. HC11H 10: 30 (1677). (Sv.) Hwar stake af min egendom, (eng.) Every foot of my land. Serenius (1741).
3) [specialanv. av 2] om ställning för ljus l. fackla (äv. för serveringskärl; i ssgn SMÖR-STAKE) o. d., som (l. vars undre del) består av l. liknar en stake (i bet. 2); äv. med inbegrepp av ljuset l. facklan osv.; i sht o. numera nästan bl. elliptiskt för: ljusstake; äv. bildl. (Präster och leviter) tilreedha .. then gyllene stakan medh sina lampor, så at the warda vptenda. 2Krön. 13: 11 (Bib. 1541; Bib. 1917: ljusstaken). Kådh Facklor .. wax Till Facklor .. Fackel Garnn .. Stackar. HovförtärSthm 1630, s. 104. Fyra större djäknar .. buro stakarna, eller de stora stångfacklorne kring kyrkgården (vid Helga Lekamens Gille i Sthm). 2VittAH 2: 243 (1787, 1791). Silfverfotad staka sträcker / Sina armars par så nätt. Zedritz 1: 103 (c. 1835). Du Kära-Far, / vars varma ljus nu ner i staken brunnit, / fast nyss dess låga lyste stark och klar! Forsslund Skörd 26 (1922). Kristina hade släckt talgljuset i staken. Moberg Utvandr. 38 (1949). — jfr ARM-, BORDS-, BRONS-, GREN-, HÄNG-, JÄRN-, KRON-, KYRK-, LER-, LJUS-, MALM-, MÄSSINGS-, NATT-, PÄRT-, RES-, SILVER-, SKRIV-, STICK-, TENN-, TRÄ-, VAXSTAPEL-STAKE m. fl.
4) [sv. slang stake] (vard.) penis, manslem. Ekman MörkBlåb. 154 (1972). — särsk. [jfr sv. slang stake, fart, fläkt o. d.] (vard.) bildl., om kraft l. energi l. bestämdhet l. fart l. schvung o. d. Det kunde ha gett (S. G.) Hallingbergs bok mera stake om han uttryckt sig med större bestämdhet på den punkten. Expressen 7/12 1963, s. 4. Det behövs mer stake i vår PR-aktivitet, sade Gunnar Davidsson, Vällingby (vid KF:s rikskongress). DN 3/6 1969, s. 26. Den bilen var det stake i. Arbetet(L) 4/7 1984, s. 18.
5) [jfr sv. dial. (Ål.) staka, potatisstjälk, tvåhjärtbladig växt] om växt med rak stjälk; i ssgrna BOLM-, KONUNGA-STAKE.
6) om stel l. rak l. smal person; äv. allmännare, ss. nedsättande personbeteckning (ss. senare led i ssgr). (Vårens) små enkla och välskräddade promenaddräkter behöva inte med nödvändighet sitta på en stake. BVT 1926, nr 17, s. 36. Håkanson var en lång, rak stake till karl. Verkade stel i kroppen, rörde sig som om han klev omkring på styltor. Lundkvist Vindingev. 87 (1956). Han är en riktig stake. SvHandordb. (1966). — jfr BRÅK-, GNÄLL-, LARM-, RUMMEL-, SLARV-STAKE.
Ssgr (jfr staka, v.2 ssgr): A: (2) STAK-BYTTA. (stak- 1753 osv. staka- 1594 osv. stake- 1753 osv.) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat, i sht förr) = skaft-bytta. VadstKlUppbB 149 (1594). 3 st. Stake- eller Skaftebyttor. BoupptVäxjö 1773. ÖgCorr. 7/12 1965, s. 8. —
(2) -DRÖG. (stak- 1687 osv. staka- 1929 osv.) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) drög (se drög, sbst.1 1) med höga ståndare; jfr -kälke. Stiernman Com. 4: 1006 (1687). Enström Gråbacka 261 (1929). —
(2) -FISKE. (stake- 1528) (numera föga br.) = stakgårds-fiske. Thet stakefiske och nättielag må brukas och vara så her effter som tillförna vantt är. G1R 5: 69 (1528). jfr: Cederström Fiskodl. 116 (1857). —
(3) -FOT. (stak- 1672 osv. stake- 1650—55 (: Liusestakefötter) osv.) särsk. (numera bl. i skildring av ä. förh.) geridon. BoupptSthm 13/6 1655. Tuå suarta Staakfötter, dher på Ståhr Tuå Suarta burkar aff Lackarbete. Karlson EBraheHem 95 (i handl. fr. 1672). Dens. StåtVard. 305 (1945). —
(2) -GÅRD. (stak- 1729 osv. staka- 1660 osv. stake- 1618 osv.)
1) (numera föga br.) om stängsel (gärdsgård) av stakar; jfr gård, sbst.1 1. Weste FörslSAOB (c. 1817).
2) fisk. gård (se gård, sbst.1 3 b) bestående av ett l. flera staknät (se d. o. 1) l. av stakar o. vidjor l. dyl. o. som bildar en fiskebyggnad (i sht för laxfiske); förr äv. om liknande anordning använd för att stänga linet inne vid linrötning i strömmande vatten. Dhe .. bygge deres stakegårder, så att de dermed förhindra laxens oppgångh. OxBr. 1: 118 (1618). (I mitten av maj) begynte Strömingen fångas med Siöterne; äfwen Laxen på Stakgårdarnes näät. Broman Glys. 1: 423 (1729). Der (dvs. i strömmar) fiskas .. (laxöringen) t. ex. vid Dejefors i s. k. Minor, stakagårdar med trägaller. Nilsson Fauna 4: 404 (1853). Arenander Lin. 37 (1910; från Norrl., för linrötning). Lika allmänt (som laxnäten kallas staknät) kallas hela ställningarna af stakar och nät för stakegårdar. Ekman NorrlJakt 356 (1910). SvFiskelex. 383 (1955).
Ssgr (till -gård 2; fisk.): stakgårds-fiske. fiske bedrivet med hjälp av en stakgård l. stakgårdar; äv. om plats för sådant fiske (jfr fiske 4); jfr stak-fiske. I äldre tider nyttjade Nyland, Skullersta, Klocke och Löfwiks byamän de nämde stakegårds fisken. Hülphers Norrl. 4: 88 (1779; från Ångermanl.). (I Ångermanälvens mynning) hade stakagårdsfiskena försvunnit under senare delen av 1800-talet, när skogsindustrien tog stränder och vatten i anspråk för sågverk, fabriker och timmermagasin. TurÅ 1969, s. 223.
(2) -KÄLKE. (i vissa trakter) jfr -drög. Fatab. 1909, s. 160. Fadern hade tagit stakkälken och åkt upp till handelsboden efter en halvtunna sill. Spong Kråkn. 240 (1963). —
(3) -LJUS. (stak- 1728 osv. stake- 1690 osv.) ljus (se ljus, sbst. 4 c) för ljusstake. Lefwererat .. Cronwax liuus .. plåt Liuus .. stakeliuus. HovförtärSthm 1690 A, s. 1030.
-LÖDJA, se d. o. —
(3) -MAKARE. (stak- c. 1635 osv. staka- 1567 osv. stake- 1558 osv.) (förr) hantverkare som yrkesmässigt (medelst gjutning) tillverkade ljusstakar. SthmSkotteb. 1558, s. 134. Kongl. Maij:t finner ey görligit att privilegera StakeMakarne fram för andra till gammal metalls upköpande. Stiernman Com. 4: 320 (1681). Rig 1925, s. 177 (om ä. förh.). jfr: Dirich liusestakamakare. ArkliR 1567, avd. 1.
-ämbete. om stakmakarnas skrå; förr äv. om stakmakarnas yrke. Stiernman Com. 4: 320 (1681; om yrket). Åldermannen för Stakmakar Embetet. BoupptSthm 1683, s. 148 a. Löfgren TenngjH I. 2: 55 (1933). —
(3) -MAKERI1004, äv. 3~002. [jfr -makare] (förr) om industriell anläggning för framställning av ljusstakar. Stiernman Com. 5: 466 (1694). —
(2) -MESAN. (stak- 1939 osv. stake- 1939 osv.) (förr) spri(stång) till mesan; jfr rev-stake, sbst.1, stor-stake. GbgMusÅrstr. 1939, s. 139. Stakmesanen började läggas bort en bit in på 1880-talet och gaffelmesan infördes i stället (på bohuslänska sjöbåtar). Därs. s. 141. —
(1) -MOSSA. (stak- 1826 osv. staka- 1807—08 osv. stake- 1802 osv.) [benämningen torde syfta på sporkapslarnas långa skaft] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) björnmossa. För 4 ½ kärra stake mos till nya Scholæhuset. VGR 1802, s. 383. 7. st(ycken) G(am)la Madrasser med Stoppning af Staka Mossa. BoupptVäxjö 1823. —
(3) -MÄSSING. (stak- 1659 osv. stake- 1659 osv.) (i sht förr) mässing använd för framställning av ljusstakar (l. utvunnen ur gamla mässingsljusstakar). BoupptSthm 15/2 1659. jfr: 1 lod gammult liusse stake messingh. BtÅboH I. 4: 180 (1632). —
(2) -NÄT. (stak- 1857 osv. staka- 1542 osv. stake- 1544 osv.)
1) fisk. (i sht vid laxfiske använt) nät fäst vid i bottnen förankrade stakar; jfr -garn o. skat-nät. NorrlS 1—6: 211 (1542). Wid strömsgatu udden .. på .. (Lungön vid Härnösand), har Häradsh. Biberg försökt Laxfångst med staka-nät, men ej funnit lönande. Hülphers Norrl. 4: 54 (1779). Vanligen utgöras .. stöden (för laxnäten) af långa stakar, och däraf ha laxnäten fått sitt vanliga namn staknät (stakanät), som brukas från Gäfletrakten åtminstone till mellersta Västerbotten. Ekman NorrlJakt 356 (1910). Hasslöf SvVästkustf. 111 (1949).
2) lantmät. på ägokarta: stomnät vars fixpunkter på marken markerats med utsatta stakar; jfr nät, sbst. 3 a. SvLantmät. 1: 201 (1928). —
(2) -POJKE. (staka-) (tillf.) pojke med uppgift att utföra ngt med en stake l. stakar. Ekman Häxring. 140 (1974; med uppgift att med stakar hålla folk undan vid eldsvåda; i skildring av ä. förh.). —
(2) -RYSSJA. (stake- 1786) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) vid stakar fäst ryssja. Smeds Malaxb. 294 (cit. fr. 1786). —
(1, 2) -RÄTT, adv. (stak- 1947. staka- 1942) (mera tillf.) spikrakt (se spik-rak); jfr käpp-rätt 2. Martinson ArméHor. 264 (1942). —
(2) -SEGEL. (stak- 1935 osv. stake- 1943 osv.) [med syftning på spristången] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om sprisegel. Hägg Segel 78 (1935; från Bohusl.). På 1830—40-talen infördes stakesegel i stället för råseglen (på bohuslänska bankskutor). Hägg Örl. 24 (1943). Hasslöf SvVästkustf. 42 (1949). —
-SILL, se d. o. —
(1) -SVIN. (†) piggsvin (se d. o. 1). Schroderus Comenius 206 (1639; t. orig.: das stachlichte Dornschwein).
B (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat, l. i skildring av ä. förh.): STAKA-BYTTA, -DRÖG, -GÅRD, se A. —
(2) -HÄSSJA. hässja med stänger som vilar på parvis ordnade (upptill korsställda) stakar o. på vilken hö får kvarligga tills det kan hemföras på snöföre. Carlsson GlestGård. 89 (1943). —
-MAKARE, se A. —
(2) -MJÄRDE. fisk. mjärde fäst vid två i bottnen nedslagna stakar; jfr stak-nät 1. SvFiskelex. (1955). jfr: LandsmFrågel. 37: 25 (1935). —
-MOSSA, se A. —
(3) -MÄSTARE. (†) mästare (se d. o. 10) inom stakmakarnas skrå. Dirick stakamest(er). SthmSkotteb. 1558, s. 53. —
-NÄT, -POJKE, se A. —
(2, 2 g) -RING. (förr) ring på raketstång (jfr raket-stake) på fyrpil för centrering av fyrpilen. Stacha ringer till Fyrpilar. ArkliR 1565, avd. 38. jfr: Fyrpil stacharingar. Därs. Hedberg Artill. 224 (1975). —
-RÄTT, se A.
C (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat, o. i skildring av ä. förh.): STAKE-BYTTA, -FISKE, -FOT, -GÅRD, -LJUS, se A. —
((1—)3) -LOMME. (†) växten Lepidium campestre (Lin.) R. Br., som har helt rak stjälk, fältkrassing. Liljeblad Fl. 273 (1798). jfr: (Thlaspi) campestre (Ljus-Stake-Lomme). Därs. 357 (1816). —
-MAKARE, -MESAN, -MOSSA, se A. —
(2 d) -MÅL. (†) om råmärke bestående av en stake l. stakar; jfr mål, sbst.5 1 a. (Synemän) huilke haffue vpkasth(et) till 40 gamble stake måll, för happesta borne. UpplDomb. 2: 82 (1579). —
-MÄSSING, -NÄT, -RYSSJA, -RÅ, -SEGEL, se A.
Avledn.: STAKIG, adj.3 till 1, 2: som kännetecknas av stakliknande form; särsk. i fråga om skrivstil l. typografi o. d.: tunn l. spretig o. d. (jfr stake 1 c γ). I de italienska folkskolornas lägre klasser övas en handskrift som högst väsentligt skiljer sig från den stakiga och blodfattiga spretstil som här (i Sv.) anses förebildlig. Form 1946, s. 212. Jämfört med latinet, som är det typografiskt vackraste språket, är vårt stakigt och trögflytande. Forsberg Antiqua 35 (1957).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content