SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1986  
START sta4rt l. star4t, r. l. m. l. f.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[liksom dan. o. nor. start, t. start av eng. start, plötslig o. ofrivillig rörelse, ryck, start, till start, rycka till, starta (se STARTA)]
om handlingen att starta o. i härur utvecklade anv.
1) sport. motsv. STARTA I 1, om den handling varvid en l. (vanl.) flera av de deltagande i en hastighetstävling (urspr. o. företrädesvis kapplöpning l. segling l. kappkörning o. d., individuellt l. i lag) startar; äv. bildl. Starten gick klockan åtta. N. N. tog ledningen i starten. Han fick en bra (dålig) start. Snabb (långsam) i starten. Korrekt, riktig, felaktig (jfr a γ) start. Det blev en jämn start. Starten äger rum (sker) på starterns signal. Ge signal till l. för start. Balck Idr. 1: 276 (1886; i fråga om hästkapplöpning). Starterna (vid kappseglingen) gingo jemnt och samladt. SD(L) 1898, nr 348, s. 3. Starten är kanske det viktigaste af allt vid löpning öfver korta distanser. IdrB 4: 54 (1907). Bort emot nästa / stad går din (dvs. tidens) start. Asplund o. Silfverstolpe Vers 1: 60 (1922). Vid simtävling sker start från en startbrygga. SvUppslB 24: 834 (1935). Fem hästar ställde upp till start. SvHandordb. (1966). — jfr SIM-, SMAK-, STÖRTLOPPS-, TJUV-START. — särsk.
a) i vissa uttr.
α) liggande (i sht förr äv. knästående) start, i fråga om löpning på korta distanser: start med ena knäet o. fingertopparna mot underlaget; stående start, i fråga om löpning (numera bl. på längre distanser): start från stående ställning. Numera använder man sig alltid af den s. k. liggande starten. IdrB 4: 55 (1907). Konsul Isaac Westergren i Gävle .. var nog den förste, som införde den knästående starten i Sverige. Pallin Sportf. 61 (1921). IdrBl. 1924, nr 97, s. 3 (: den stående starten).
β) enskild start, start varvid varje deltagare startar för sig; gemensam start, start varvid alla deltagarna startar på en gång, samstart; start parvis, start varvid deltagarna startar par om par (t. ex. i skridskotävling). NordIdrL 1900, s. 243 (: gemensam; i fråga om löpning). Starterna (vid terränglöpning) äro av tvenne slag, dels gemensam och dels start parvis med visst mellanrum, t. ex. en eller en halv minut. Zander Löpn. 29 (1918). Starten kan vara enskild el. gemensam. SvUppslB (1935). Fyrishofs Grand Prix — storlopp för juniorerna. 50-mannafält med gemensam start fredag kl. 7 em. UNT 1940, nr 139, s. 8.
γ) [efter eng. false start] (numera föga br.) falsk start, felaktig start; i sht: för tidig start, tjuvstart; äv. oeg. THästv. 1868—69, s. 76. Klockan hade hunnit bli nära två på morgonen, innan tåget under mycket stånkande och med många falska starter till slut långsamt ångade i väg. Claëson Lockhart PolAgent 369 (1933).
δ) [efter eng. flying start] flygande start, start som sker bakom startlinjen så att deltagarna har farten uppe vid passerandet av startlinjen (vilket ej får ske före startögonblicket); numera nästan bl. i fråga om segling o. travtävlingar samt stundom i motorsport. Starten (afloppet) i Amerika är ”flygande” — d. v. s. hästen trafvar i full fart redan när han passerar afloppspålen. Wrangel HbHästv. 1260 (1886). Stafettlopp där alla sträckor utom den första löpes med flygande start. IdrBl. 1924, nr 19, s. 6. (Tyskarna) tillåta flygande start och vändningar i bröstläge även i ryggsim. Därs. nr 44, s. 10. Östergren (1945).
b) i utvidgad anv., övergående i bet.: startplats. Tiden var inne för sadling och samling vid Starten. THästv. 1868—69, s. 76. Det här skrevs i stunden för stunden / med stunden som mål och start. De Wahl Festkvittr. 5 (1941). Han ledde från start till mål. IllSvOrdb. (1955).
2) konkret: startanordning l. startmotor o. d. (för explosionsmotor). DN 1928, nr 71, s. 19. Starten (på motorcykeln) fick ett par kickar för att allt skulle komma i omlopp. Nordström PatrAM 133 (1931). Motorn (på en stridsvagn) är försedd med elektrisk start men kan även startas för hand. TT 1941, Allm. s. 288. — jfr SJÄLV-START.
3) motsv. STARTA I 2, II 2, i allmännare anv. av 1, om förhållandet att en färd l. resa o. d. påbörjas l. att en verksamhet inledes l. att en motor l. maskin l. ett fordon sätts i gång l. att ett affärsföretag l. en förening o. d. inleder sin verksamhet o. d.; äv. betecknande att ngn deltar l. ställer upp i en verksamhet (t. ex. i en idrottstävling); ofta liktydigt med: början l. inledning l. igångsättning l. begynnelse(period) o. d., äv. motsv. 1 a δ, i uttr. flygande start. Få en god (lycklig, dålig, misslyckad) start. Ge ngt en god start. Företaget hade motgångar vid starten. Flygplanet gjorde en lyckad start. Af de dufvor, som medtagas .. kommer .. ett antal att hemsändas från Spetsbergen för att bringa bud om .. sjelfva starten (för Andrées nordpolsfärd). AB(L) 1895, nr 271, s. 4. TT 1900, M. s. 31 (av motor). Allt är (i april) förnyelse, bestyr och start, / allt är rymdt upp, förflyttadt och förbytt — / ty nu vill lifvet sätta bo på nytt. Österling ÅrVis. 17 (1907). Institutet för socialpolitisk och kommunal utbildning och forskning .. står nu inför sin start. NDA 1920, nr 270, s. 7. Den borgerliga romanen (i England) möttes redan vid starten av succé. Hellström RedKav. 277 (1933). Hargshamns goda (diskus-)kastare Vallner och Hjalmar Karlsson göra .. intressanta starter. UNT 1935, nr 159, s. 7. Nyhyttan som i och med Spännarhyttans start nedlades för alltid i november (år 1883). Dædalus 1960, s. 149. DN(A) 1964, nr 351, s. 20 (: flygande). — jfr KICK-, RAKET-, RIV-, SKOL-, SNÖR-, TJUV-START. — särsk.
a) betecknande början l. inledningen av (en period i) en persons levnadslopp (i sht med tanken riktad på framgång i livet, särsk. i fråga om karriär inom ett yrke o. d.). Ge sina barn en god start i livet. Ge ngn en ny start. Få en dålig start. SLorS 16: 271 (1899). Joachim Reiser var en synnerligen driftig affärsman. Visserligen hade hans start möjliggjorts genom hustruns pengar, men (osv.). Heerberger Dag 235 (1939). Det är inte hans förtjänst att han har fått en bättre start i livet än Elof. Edqvist OsynlStängs. 188 (1944). (Den unga generationen keramiker i Sv.) får i dag sin start hos Edgar Böckman, den keramiska läraren i vår viktigaste konsthantverkliga och konstindustriella skola. Form 1951, s. 77.
b) i konkret(are) anv., övergående i bet.: startsträcka. Efter femtio à sjuttio meters start förlora vi känningen av marken. Ångström KrigLuft 68 (1915).
Ssgr (Anm. Nedan anförda ssgr kan äv. hänföras till starta, o. många ssgr uppfattas nu (i vissa anv.) ofta ss. sammansatta med v.): (3) START-AGGREGAT. (i fackspr.) startanordning bestående av (vanl. bensin- l. eldriven) motor. LD 1958, nr 128, s. 6 (för flygplan).
(1, 3) -ANLÄGGNING~020. (numera bl. tillf.) startanordning. Nerén BilB 1: 326 (1928; för bil).
(1, 3) -ANORDNING~020. anordning (se d. o. 1 a δ) med uppgift att åstadkomma att ngt (lättare) startar l. att utlösa start; äv. abstraktare, om sätt att åstadkomma sådan anordning; jfr start, sbst. 2. Nerén HbAut. 1: AutBest. (1911; i bil). Dædalus 1933, s. 94 (abstraktare). Automatisk startanordning vid hästkapplöpningar. IllSvOrdb. (1955).
(1, 3) -APPARAT. apparat (se d. o. 3 a) med uppgift att åstadkomma att ngt (lättare) startar l. att utlösa l. vara behjälplig vid start; jfr -anordning, -maskin. Grenander LuftskFlygm. 79 (1910; för start av flygplan). Nerén BilB 1: 19 (1928; på bil). IllSvOrdb. (1955; äv. om startblock).
-AVGIFT~02 l. ~20.
1) sport. till 1: avgift erlagd för rätt att starta i idrottstävling, anmälningsavgift. SvD(A) 1917, nr 18, s. 11.
2) till 3: avgift erlagd för påbörjande av resa. Borgåbl. 1977, nr 137, s. 4 (med taxi).
(3) -BANA. på flygfält: bana (se d. o. 1 c) för start av flygplan; äv. dels i överförd anv., särsk. i fråga om startsträcka för fågel som skall börja flygfärd, dels bildl. Klinckowström Fotb. 190 (1920). Ström UngdStrid. 414 (1940; bildl.). FoFl. 1943, s. 70 (i fråga om pelikaner). Wahlöö Uppdr. 27 (1963).
(1) -BAND. (förr) sport. om det band (se band, sbst.1 29) l. vart o. ett av de band som ingick i en startmaskin (se d. o. 1). IdrBl. 1935, nr 97, s. 2.
(3) -BATTERI. i bil l. båt o. d.: batteri (se d. o. 5 a α) som bl. a. ger elektrisk ström till startmotorn; bilbatteri. Motorför. 1928, nr 12, s. 6. Land 1985, nr 30—31, s. 34.
(1, 3) -BEREDD, p. adj. beredd till start l. att starta, startfärdig. FlygHb. 94 (1921; om flygplan). AllhemSportlex. 3: 362 (1951).
(1, 3) -BEREDSKAP~002 l. ~020. beredskap (se d. o. 2) för start; särsk. till 3. ArtillRegl. 1940, 2: 145.
(3) -BESKED. (i fackspr.) besked (se d. o. 10) att ett arbete kan l. skall påbörjas. IngHb. 7: 173 (1951).
-BIDRAG~02 l. ~20.
1) till 1: bidrag erhållet för start. IdrBl. 1935, nr 81, s. 11 (för deltagare i idrottstävling).
2) till 3: bidrag erhållet ss. starthjälp. DN(A) 1958, nr 280, s. 1 (om starthjälp vid flyttning).
(1) -BIL. sport. vid travtävlingar använd bil med en baktill apterad ställning bakom vilken de deltagande ekipagen samlas o. som ger signal till start gm att köra. TravTToto 1955, vinternr s. 37.
(1) -BLOCK. [jfr eng. starting block] sport. för liggande start vid kortdistanslöpningar använd startanordning, numera vanl. bestående av två ställbara (trä)-block, fästa på en i underlaget fastsatt stång; äv. bildl. IdrBl. 1935, nr 61, s. 1. SvD 16/11 1984, Näringsliv s. 1 (bildl.).
(1) -BOX. [jfr eng. starting box] sport. vid galopptävling använd avbalkning varur deltagande häst släpps ut vid start; jfr box, sbst.1 2. TravGRond. 1960, nr 51, s. 124. —
-BRO.
1) (numera föga br.) till 1: startbrygga. IdrBl. 1924, nr 25, s. 1. SD 1928, nr 317, s. 17.
2) (tillf.) till 3: bro (se d. o. 4) utgörande tilläggsplats o. startplats för sjöflygplan. Victorin Örnung. 93 (1932).
(1) -BRYGGA. sport. i fråga om simtävlingar: plattform varifrån start sker; jfr brygga, sbst.1 1, o. -bro 1, -pall. SvUppslB 24: 834 (1935).
(1) -BÅT. sport. i fråga om kapprodd o. segling: båt från vilken startsignal ges. Vallentin London 265 (1912; i fråga om roddtävling på Themsen).
(1, 3) -DAG. särsk. till 3: dag då start sker l. ngt börjar. Munsterhjelm TavSkog. 34 (1932; för en resa). Gemensam startdag för riksskidmarschen. UNT 1941, nr 1, s. 9.
(1, 3) -DATUM. jfr -dag. Rogberg Portug. 47 (1931; för en resa).
(3) -DREV. tekn. om drev (se d. o. 9) för startmotors kraftöverföring till kolvmotor. Nerén (1930). SEN R 8105: 12 (1956). Ssgr (tekn.): startdrevs-koppling. koppling (se d. o. c) som förhindrar att startmotorn drivs av förbränningsmotorn. SEN R 8105: 12 (1956). -kåpa. jfr kåpa 2 h. Nerén BilB 2: 108 (1931).
(3) -DÄCK. sjömil. på hangarfartyg: däck för flygplans starter. VFl. 1925, s. 43.
(3) -EFFEKT. tekn. i fråga om motorer l. maskiner o. d.: vid start utvecklad effekt (se d. o. 4). TT 1927, Allm. s. 107.
(3) -ETER. (förr) eter (se d. o. III) använd vid start av explosionsmotorer. Nerén BilB 3: 141 (1928).
(1) -FLAGGA. [jfr eng. starting-flag] (i sht förr) sport. flagga (se flagga, sbst. 1 a) för avgivande av startsignal. Kl. 6,05 föll startflaggan (för en militär tävling i distansritt). KrigVAT 1894, s. 105. NFSportlex. (1946).
(3) -FLÄKT. (förr) fläkt (se fläkt, sbst.1 III 2) använd vid start av bilmotor driven av generatorgas. SFS 1941, s. 1575. —
-FÄLT.
1) sport. till 1, sammanfattande, om de startande i en tävling (ett lopp o. d.); jfr fält 4. IdrBl. 1935, nr 22, s. 1 (i fråga om skidtävling). Idrottsboken 1979, s. 177.
2) till 3: fält (se d. o. 1 d) för start av flygplan, startbana. Mattsson Resebr. 185 (1910).
(1, 3) -FÄRDIG. färdig för start, färdig att starta, startberedd. (Flygaren) Dahlbeck anmäler sig startfärdig onsdag morgon. SvD(A) 1912, nr 274, s. 7. (Backhopparen) var snart startfärdig. IdrBl. 1935, nr 27, s. 2. SvD(B) 1945, nr 300, s. 4 (om konferens).
(1, 3) -FÖRBUD. förbud mot start, förbud att starta. På Bulltofta rådde start- och landningsförbud hela måndagen (på grund av dimma). DN(A) 1948, nr 312, s. 9. IllSvOrdb. (1955).
(3) -FÖRSÖK. försök (se d. o. 2) till start, försök att starta (t. ex. i fråga om bilmotor). Nerén BilB 3: 86 (1928).
(3) -GAS. (i fackspr.) i sprejflaska förvarad gas som insprutas i intaget för bränsle i bilmotor för att underlätta start vid startsvårigheter. AB 1970, nr A 299, s. 21 (i annons).
(3) -GENERATOR. (förr) i bil o. d.: startmotor innehållande generator för alstring av den elektriska strömmen för motorn, dynamotor. Nerén HbAut. 2: 159 (1922). BonnierLex. (1966).
(1) -GROP. sport. om var o. en av de två gropar för fötternas bättre ansättning mot marken som i sht förr (innan startblock kom i bruk) grävdes av l. för deltagarna i kortdistanslöpningar med liggande start; äv. i uttr. ligga i startgroparna, vara startberedd; äv. oeg., om grop varmed man ger fäste för att börja med ngt (jfr start, sbst. 3). Då startern kommenderar: ”Intag edra platser”, placerar man fötterna i startgroparna med fingrarna på startlinjen. Zander Löpn. 41 (1918). När världens sex snabbaste män slutligen lågo i startgroparna nådde spänningen sin kulmen. IdrBl. 1924, nr 83, s. 2. Körnaren har konisk spets och används till att med hammarens hjälp göra små ”startgropar” för borren vid borrning i metall. Varulex. Byggn. 2: 117 (1955). särsk. bildl.; särsk. i uttr. ligga l. stå l. lägga sig i startgroparna, vara resp. göra sig beredd att börja l. sätta i gång. (Journalisten) lade sig i startgroparna för att börja klappjakten efter nyheter. VärmlFolkbl.(A) 1942, nr 184, s. 1. IllSvOrdb. (1955: ligga). Svenska fabrikanter står i startgroparna för ikini (dvs. en diminutiv baddräkt utan behå). KvällsP 1964, nr 169, s. 6. De engelska partierna börjar nu maka sig ned i startgroparna för valkampanjen. DN(A) 1964, nr 237, s. 10.
(3) -HANDTAG~02 l. ~20. (förr) startvev. Nerén (1930).
(3) -HJÄLP. om hjälp (se d. o. 1 d β) lämnad till ngn för att övervinna startsvårigheter (t. ex. vid flyttning till annan ort l. övergång till nytt yrke l. vid giftermål). En stor låda, full av .. ägg, smör etc. som starthjälp för hushållet. Lundberg-Nyblom NorrstrArno 38 (1932). (Bosättnings-)lånets karaktär av starthjälp åt unga familjer. Form 1941, s. 153. Är kväveförrådet i jorden ringa, behöver (ärterna) en starthjälp vid eller omedelbart före sådden av 75—100 kg salpeter per hektar. Sonesson BöndB 480 (1955). SFS 1968, s. 696 (ss. en form av flyttningsbidrag).
(1) -HOPP. sport. i fråga om simtävlingar: hopp (ned i vattnet) varmed start sker l. ngn startar. IdrIMar. 1935, s. 105.
(1) -HÅLA. (mindre br.) startgrop. Idrottsbok. 79 (1914).
(1) -KAMRAT. sport. om person som startar i tävling samtidigt med en l. flera andra. IdrBl. 1924, nr 60, s. 7.
(3) -KAPITAL. (i sht i fackspr.) kapital (se kapital, sbst.1 2) för startande av ekonomisk(t) företag l. rörelse; äv. oeg. Cederschiöld Livstidsf. 27 (1918). Bolaget konstitueras den 31 maj i Stockholm med ett tecknat startkapital av 12 milj. kr. SvDÅb. 21: 13 (1944). Skulle inte ni bli en hederlig karl .. — Jo .. men jag tänkte skaffa lite startkapital. Det går åt pengar, när man ska vara hederlig, ska jag säga kommissarien! Lindgren MästBlomkv. 139 (1946).
(1, 3) -KLAR. klar (se d. o. 12 a, b) l. färdig för start, klar att starta, startberedd l. startfärdig; särsk. till 3. Vårt folk .. fick order att vara startklara med motorbåten. Bergman Kamtch. 409 (1923). Hultenberg Holmboe Ökn. 238 (1932; om bil). Enskede yrkesskola startklar. SvD(A) 1962, nr 215, s. 10 (rubrik).
(3) -KLO. (i sht förr) startvevsklo. Nerén (1930).
(1) -KLOCKA. [jfr eng. starting bell] (förr) sport. klocka (se klocka, sbst. 1 c) som med signal angav att det var tid för samling av deltagarna i en tävling (ett lopp) för start. SD(L) 1901, nr 69, s. 3. När startklockan ringde voro de båda tävlande redo på mattan. Nilsson Bombi 265 (1932).
(1) -KLOTS. (numera mindre br.) startblock. NFSportlex. 6: 567 (1946). 2SvUppslB 32: 1375 (1955).
(3) -KNAPP. [jfr eng. starting button] knapp (se knapp, sbst. 4 a β) gm vilkens intryckning l. vridning o. d. ngt startas; särsk. (i sht förr) om sådan knapp för start av bil. Nerén BilB 1: 172 (1928; på bil). SvByggkatal. 1955, s. 117 (på tork för nybyggda hus). I takt med tiden tryckte statsminister Tage Erlander på startknappen till en raket, när (osv.). SvD(A) 1962, nr 134, s. 3.
(3) -KONTAKT. [jfr eng. starting contact] tekn. manövreringsorgan (startknapp l. startpedal o. d.) vid vilkets tryck l. vridning o. d. ngt startas; i sht om sådant organ för start av bilmotor; jfr -knapp, -nyckel. Nerén BilB 1: 181 (1928). På en del bilar är tändningslåset kombinerat med startkontakten. BilskolLb. 186 (1959).
(3) -KOPPLARE. tekn. startapparat utan strömregleringsmotstånd med inkoppling i mer än ett tempo under startmanövern. SvTeknOrdb. 255 (1946).
(1) -KORT. sport. kort som bevisar ngns rätt att starta i tävling; numera bl. använt vid orientering o. i motionslopp. GHT 1895, nr 233 A, s. 3 (i fråga om tävlingsritt). SvD 1976, nr 110, s. 28 (i fråga om motionslopp på cykel).
(3) -KRAFTPAR~02 l. ~20. (numera föga br.) vid start verkande kraftpar; jfr -moment 2. 3NF 6: 603 (1927). HantvB I. 2: 156 (1934).
(3) -KRANS. (i sht förr) i kolvmotor: kuggkrans i vilken startmotorns drev ingriper. Nerén BilB 1: 328 (1928).
(3) -KURVA. tekn. kurva (se kurva, sbst. 1 a) som anger t. ex. effektutveckling vid motors start. Auerbach (1913).
(1) -LEDARE. (numera föga br.) starter. IdrIArmén 1926, s. 15. SAOL (1973).
-LINA. [jfr eng. starter rope (i bet. 2)] jfr lina, sbst.1
1) (i sht förr) sport. till 1: lina utgörande startmärke l. utvisande startlinje. SvD(A) 1898, nr 226, s. 1 (vid simtävling).
2) till 3: lina varmed motor o. d. dras igång; jfr -snöre. Dædalus 1933, s. 94 (i fråga om autogiro, ett slags helikopter).
(1) -LINJE. [jfr eng. starting line] sport. linje (se d. o. 1 c) varifrån start sker (o. som icke får överskridas förrän startsignal getts); äv. om föremål som markerar sådan linje; äv. bildl. (jfr start, sbst. 3). TIdr. 1886, s. 149 (i fråga om kappsegling). Startlinien utgöres vid längdsprång af en planka i markens nivå. Därs. 1895, s. 27. Täflande (i löpning o. gång) får ej före starten beröra marken framför startlinjen med någon del af kroppen. Olympiad. 1912 Red. 957 (1913). Vid täflingen (i skeletonåkning) tillämpas flygande start och tiden tages när startlinjen passeras. SvD(A) 1917, nr 18, s. 11. PedT 1958, s. 38 (bildl.).
(1) -LISTA. sport. lista (se lista, sbst.2) över de startande i en tävling. PåSkid. 1918, s. 120. —
-LÄGE.
1) sport. till 1: startställning. IllSvOrdb. (1955).
2) (i sht i fackspr.) till 3: läge vid l. för start. Stabilisatorn på startläge. Söderberg PrFlygl. 1: 114 (1935).
(3) -MAGNET. (förr) magnet (se d. o. c) för bruk vid start av explosionsmotor. Kjellgren Smar. 326 (1939).
(1) -MAN. sport. om den förste löparen (l. deltagaren) i ett stafettlag. IdrBl. 1924, nr 77, s. 4 (i fråga om stadslöpning). SvD 1976, nr 41, s. 17 (i fråga om skidstafett).
(3) -MANSKAP~02 l. ~20. (i fackspr.) manskap (se d. o. III 2) med uppgift att hjälpa till vid start av flygplan l. raket o. d. Dædalus 1933, s. 94 (i fråga om autogiro, ett slags helikopter). 1ÅrLuft. 161 (1962; i fråga om raket).
(3) -MANÖVER. jfr manöver 1.
-MASKIN.
1) (förr) till 1: för hästkapplöpningar avsedd l. använd maskin, i vilken ingick ett l. flera över startlinjen spända band som lyftes upp ss. startsignal. 2NF 26: 1020 (1917).
2) (föga br.) till 3: startmotor. TT 1901, M. s. 56.
(1) -MELLANRUM~002, äv. ~200. sport. mellanrum (se d. o. 4) mellan starterna för två efter varandra startande tävlingsdeltagare l. tävlande lag o. d. SvD(B) 1927, nr 178, s. 7.
(1) -MELLANTID~002, äv. ~200. sport. startmellanrum. IdrBl. 1935, nr 126, s. 2.
(1, 3) -METOD. metod för start l. att starta; särsk. (sport.) till 1. NordIdrL 1904, s. 292. Hjertberg HbIdr. 3: 7 (1912; om liggande start).
-MOMENT.
1) (i sht i fackspr.) till 1, 3: startögonblick; jfr moment 2. Agrell Tolstoj Kar. 1: 268 (1925; i hästkapplöpning). BilskolLb. 209 (1959).
2) fys. o. tekn. till 3, om det vridmoment (vridande moment) en motor åstadkommer i startögonblicket; jfr moment 1 b. HantvB I. 2: 156 (1934).
(3) -MOTOR. [jfr eng. starting motor] (i fackspr.) (oftast elektriskt driven) motor med uppgift att åstadkomma för start nödvändigt varvtal hos explosionsmotor l. synkronmotor; jfr startnings-motor. Motorför. 1927, nr 4, s. 5. Anm. I nedanstående källa användes formerna startingmotor o. startingsmotor [av eng. starting motor]. TT 1899, Allm. s. 111.
(3) -MOTSTÅND~02 l. ~20. [jfr eng. starting resistance] om det motstånd (se d. o. 2) som en kropp (i sht en motor l. maskin) har att övervinna vid start; i sht (el.-tekn.) konkret: pådragsmotstånd (jfr motstånd 2 c). 2NF 35: 512 (1923; i fråga om motor). Vid start av tåg slösar vi bort halva effekten i startmotstånd, m. m. DN(A) 1963, nr 319, s. 13.
(3) -MUNSTYCKE~020. (i sht förr) i bilmotor: munstycke (se d. o. 3) genom vilket bensinen inkommer i förgasaren vid start. Nerén BilB 1: 57 (1928).
-MÄRKE. märke (se märke, sbst.1 2) angivande startplats.
1) sport. till 1: angivande startplats för löpning l. början av ansats o. d. Ingen får rida förbi startmärket före startsignalen (i en cykeltävling). BalckIdr. 2: 461 (1887). IdrIMar. 1935, s. 166 (i fråga om hoppning).
2) till 3; särsk. angivande startplats (l. plats för landnings början) för flygplan. 2SvUppslB 17: 706 (1950).
(3) -MÄSTARE. flygv. vid flygplats: person som ss. förman bär ansvaret för flygplanets tekniska klargöring före start; jfr -officer. SvYrkeslex. nr 172, s. 1 (1957).
(1, 3) -MÖJLIGHET~002, äv. ~200. särsk. till 3: möjlighet (se d. o. 2) till start, möjlighet att starta; äv. till 3 a med tanke på utsikter i livet: möjlighet (se d. o. 2 d) skapad vid starten (i livet). Visst skulle vi önska .. att vårt arbete för vår personlighets utveckling skänkte våra barn litet bättre startmöjligheter. Hofsten Ärftl. 2: 306 (1931). På bergssluttningar .. böra även för frukter och frön startmöjligheterna vara särskilt gynnsamma. VäxtLiv 4: 388 (1938). Ymer 1948, s. 64 (för flygplan).
(3) -MÖTE. om möte (se d. o. 5) varvid en förening l. en verksamhet o. d. startas. MorgT 1948, nr 264, s. 14. —
-NUMMER.
1) sport. till 1: nummer (se d. o. 5) angivande en tävlingsdeltagares placering i startordningen vid individuell start; äv. i utvidgad anv., om tävlingsdeltagares nummer vid gemensam start. GHT 1897, nr 32, s. 3 (i fråga om ridning).
2) till 3, om det första numret (se nummer 7 a) av en tidning l. tidskrift o. d. SvD(B) 1919, nr 269, s. 10.
(3) -NYCKEL. nyckel (se d. o. 3 a) varmed bil o. d. startas. Ljungman Eberhart Hus. 133 (1936).
(3) -OFFICER. (förr) officer som ansvarade för ordningen på startbana; jfr -mästare. FlygHb. 25 (1921).
-ORD. ord (se ord, sbst.2 4) utgörande startsignal.
1) (numera mindre br.) till 1. NordIdrL 1904, s. 400.
2) till 3. Bergman Kamtch. 100 (1923; använt till slädhundar).
(1, 3) -ORDER. (i sht i fackspr.) order (se d. o. 5) utgörande startsignal. IdrBl. 1935, nr 22, s. 5 (i fråga om biltävling). De sutto på flygfältet och väntade på startorder. Geijerstam Canning Pol. 133 (1936).
(1, 3) -ORDNING. särsk. (sport.) till 1: ordning i vilken deltagarna i en tävling o. d. startar. SvD(A) 1919, nr 145 A, s. 3 (i fråga om stafettlöpning). Setterberg LängdSkid. 90 (1923).
(1) -PALL. sport. om var o. en av de fasta, mindre upphöjningar på en startbrygga varifrån de enskilda tävlande startar. SvD(B) 1946, nr 96, s. 12.
(3) -PATRON. (i fackspr.) patron (se patron, sbst.2 4) innehållande krut l. dyl. o. använd för att starta dieselmotor o. d. Startpatroner för råoljemotorer. SFS 1940, s. 2000. SvD(A) 1959, nr 101, s. 8 (för start av flygplan med raketdrift). RiktprislHanssonPyrotekn. 1968, s. 3.
(3) -PEDAL. [jfr eng. starting pedal] (i fackspr.) på motorcykel, förr äv. på bil: startkontakt i form av pedal (se d. o. 3 b); jfr kick-start. SAOL (1923; på motorcykel). Nerén 1: 174 (1928).
(3) -PERIOD. period (se d. o. 3) varunder start sker l. då ngt inledes l. påbörjas. SvTeknFHb. 37: 16 (1933). HantvB I. 2: 156 (1934; i fråga om växelströmsmotor).
(3) -PINNE. i krocket: pinne markerande startplats för krocketklotet. SvD(B) 19/7 1924, Bil. s. 4.
(1) -PISTOL. [jfr eng. starting pistol] sport. pistol avsedd l. använd för avgivande av startsignaler (startskott). SvD(A) 1925, nr 257, s. 10. —
-PLATS. plats varifrån start sker.
1) [liksom t. startplatz efter eng. starting-place] sport. till 1; äv. övergående i bet.: startnummer. Balck Idr. 2: 613 (1887; i fråga om kapprodd). Sedan löparna intagit sina startplatser. Olympiad. 1912, Red. 100 (1913). Ekelöf Prom. 105 (1941; i fråga om gångtävling).
2) till 3; äv. bildl.; jfr utgångs-punkt. På denna väg (dvs. att försöka skydda fiskarnas ägg o. yngel) har man .. icke ännu hunnit långt från startplatsen. Ekman NorrlJakt 448 (1910). Start- och landningsplats för luftfartyg. SFS 1920, s. 1480.
(3) -PLATTA. (i fackspr.) platta (se platta, sbst.2 1 e) utgörande startplats (se d. o. 2) för flygplan l. rymdraket; äv. bildl. Avlönad lärotid god startplatta för ungdomarna. SDS 1954, nr 144, s. 15. SvD 1969, nr 310, s. 3 (för rymdraket avsänd mot månen). Därs. 1973, nr 173, s. 1 (för flygplan).
-PLATTFORM~02 l. ~20.
1) (mera tillf.) till 1: plattform varifrån startsignal ges. IdrBl. 1935, nr 95, s. 1.
2) (i fackspr.) till 3: plattform för start. SvD(A) 1968, nr 62, s. 3.
(1) -PORT. sport. i fråga om utförsåkning (slalomåkning o. d.), om port utgörande l. om portliknande startplats. Vid en provisoriskt markerad startport samlar .. (Ingemar Stenmark) sig .. . och så iväg på kommando. SvD 1975, nr 78, s. 31. —
-POSITION.
1) sport. till 1, om position (se d. o. I 3) som tävlande har i startfältet vid start (i förhållande till de medtävlande). SvD 1976, nr 41, s. 17.
2) till 3, bildl., om position (se d. o. I 9) som ngn l. ngt har då han l. det börjar l. inleder (en fas av) sitt liv l. sin verksamhet o. d. TurÅ 1972, s. 44 (i fråga om bolag). DN 1976, nr 348, s. 13 (i fråga om person).
(1) -PRIS. [efter eng. starting-price] sport. om de odds (se d. o. slutet) som gäller för en häst vid starten i en travtävling (på grund av alla hästens tidigare resultat). NFSportlex. (1946). Ssg (sport.): startpris-summa. om summan av en hästs samtliga tidigare vinster vid start i en tilläggslöpning. Sporten 1: 531 (1966).
(1, 3) -PROGRAM. program (se d. o. 2) för starten av tävling l. en tävlingsperiod o. d. (med uppgifter om platser, tider, funktionärer, tävlande o. d.); äv. om den ordning i vilken de tävlande möts i början av en turnering o. d. AB 1897, nr 154, s. 2. Värtan har haft ett ganska svårt startprogram i div. II. IdrBl. 1935, nr 92, s. 10. —
-PUNKT. [jfr eng. starting-point]
1) sport. till 1; jfr punkt 7 o. -plats 1. NordIdrL 1901, s. 11 (för orienteringslöpning på skidor). Därs. 1904, s. 399 (för ansats i längdhopp).
2) till 3; jfr punkt 7 o. -plats 2; ofta liktydigt med: utgångspunkt; äv. oeg. l. bildl. (jfr punkt 8). Utvälja en startpunkt (för slädfärden). Antarctic 2: 193 (1904). (Sinusknuten) utgör .. den normala startpunkten för hjärtsammandragningen. Broman Männ. 1: 144 (1925). De äro barn av den andliga anarkien efter kriget, av den bankrutt för allt dittills bestående som blev deras startpunkt i livet. Kihlman NordProf. 450 (1935). Ett av alla känt citat ur Fjäriln vingad må tjäna som startpunkt (för undersökningen). BellmStud. 10: 11 (1944).
(3) -PÅDRAG~02 l. ~20. tekn. om pådrag (se d. o. 3) varmed ngt startas l. sättes i gång. SvTeknOrdb. 255 (1946).
(1) -PÅLE. [jfr eng. starting-post] (i sht förr) påle markerande startplats; företrädesvis om sådan påle använd vid hästkapplöpningar; äv. bildl. THästv. 1870, s. 60 (i fråga om hästkapplöpning). Tanken löpte linjen ut, från verklighetens fasta, obevekliga startpåle till möjligheternas mål. Söderhjelm Brytn. 296 (1901). IdrBl. 1924, nr 48, s. 4 (i fråga om löpning).
(3) -RAKET. (i fackspr.) raket använd för start av robot (se d. o. 2) l. rymdraket o. d. DN(B) 1958, nr 221, s. 16 (för robot).
(3) -RAMP. (i fackspr.) anordning som håller sondraket l. rymdraket o. d. i rätt läge på startplattan före o. vid start. 1ÅrLuft. 112 (1962). Den 74 meter höga Saturn-raketen står redan ute på startrampen vid Floridas atlantkust. SvD 1975, nr 125, s. 17.
(3) -REGLAGE. (i fackspr.) reglage varmed ngt startas; jfr -kontakt. Motorför. 1955, nr 4, s. 6 (på bil).
(3) -RELÄ. [jfr eng. starting relay] el.-tekn. relä (se d. o. 3) med uppgift att sluta strömkrets. VocTélInt. 90 (1938).
(1) -REP. (i sht förr) rep använt för att markera startlinje. IdrBl. 1924, nr 100, s. 2.
(1) -REVOLVER. sport. jfr -pistol. IdrBl. 1935, nr 111, s. 5.
(1, 3) -RIKTNING. riktning (se riktning, sbst.2 3) i vilken start sker; särsk. till 3. 2NF 27: 545 (1918; i fråga om ångmaskin).
(1) -RUTA. (i sht förr) sport. ruta (se ruta, sbst.2 1) tilldelad enskild tävlande l. ett lag l. ekipage o. d. ss. startplats. IdrBl. 1935, nr 95, s. 1 (i fråga om motorcykeltävling). Ssg (förr): startrute-metod. vid långdistanslöpning använd metod för start varvid varje klubb tilldelades en ruta l. ett led o. d. för sina deltagare. Zander Löpn. 31 (1918). Startrutemetoden tillämpades på 10,000 och Wide hade förmånlig placering först bland svenskarna. IdrBl. 1924, nr 83, s. 6. NFSportlex. (1946).
(3) -SEDEL. (förr) före start till flygförare utlämnad sedel (se d. o. 1 e) innehållande väderleksutsikterna för tillämnad flygsträcka. Ymer 1929, s. 55.
(1) -SEKRETERARE. sport. sekreterare med uppgift att tjänstgöra vid o. föra anteckningar rörande start. Olympiad. 1912 Red. 119 (1913).
-SIGNAL. signal (se d. o. 3) till start.
1) [jfr eng. starting signal] sport. till 1. Ingen får rida förbi startmärket före startsignalen (i en cykeltävling), i annat fall ogillas starten. Balck Idr. 2: 461 (1887). IdrB 4: 56 (1907; vid löpning). Startsignal (vid kapprodd) är skott samtidigt med fällande av flagg. IdrIMar. 1935, s. 86.
2) till 3; äv. oeg. l. bildl. Från högsta ort i bolaget gavs .. icke någon startsignal att sätta i gång med en flerspråkig inspelning. Sörensen Hollywood 99 (1932). Vid startsignal rullar flygplanet omedelbart ut på banan och avgår. TT 1945, s. 218. SvD(B) 1948, nr 92, s. 4.
(1) -SKILLNAD. sport. skillnad (se d. o. 16 f) i starttid (mellan tävlande). IdrBl. 1925, nr 25, s. 2.
(1) -SKOTT. [jfr eng. starting shot, t. startschuss] sport. skott (se skott, sbst.2 2 a) utgörande startsignal (o. avlossat med startpistol o. d.); äv. dels konkret, motsv. skott, sbst.2 2 b α, dels bildl. TIdr. 1882, s. 120 (i fråga om kapprodd). När startskottet (vid kortdistanslöpning) går, skall kroppen kastas framåt-utåt, icke uppåt. Hjertberg HbIdr. 2: 8 (1920). Med utgången av år 1936 smäller startskottet till en ny fas i den maritima utvecklingen. VFl. 1935, s. 76. RiktprislHanssonPyrotekn. 1968, s. 3 (konkret).
(3) -SLÄDE. (i fackspr.) släde (se d. o. 2) på vilken raket o. d. glider vid start. VFl. 1933, s. 68 (för flygplan). DN(B) 1958, nr 221, s. 16. —
-SNABB.
1) sport. till 1: snabb (se snabb, adj. a γ, b γ) i start(en), som reagerar snabbt på startsignal o. d. IdrBl. 1935, nr 7, s. 9 (om bandyspelare). AB 1962, nr 219, s. 15 (om löpare).
2) till 3, om motor o. d.: som reagerar snabbt vid igångsättning o. d., lätt att få att starta. AB 1964, nr 134, s. 5 (om båtmotor). Avledn. (till -snabb 1, 2): startsnabbhet, r. l. f. särsk. sport. till -snabb 1. IdrBl. 1935, nr 36, s. 9.
(3) -SNÖRE. [jfr eng. starting strap l. cord o. d.] (i fackspr.) snöre (som lindas kring balanshjul o. dyl. o.) med vilket motor dras i gång; jfr -lina 2. DN(B) 1958, nr 167, s. 9. Gustafson Inspeln. 113 (1965; på motorbåt).
(3) -SPAK. spak (se spak, sbst.1 2) varmed ngt startas l. sättes i gång. Nerén (1930; för igångsättning av svänghjul på båtmotor). Startspak för spindeln (på universalfräsmaskin). Nerén PraktFräsn. 15 (1940).
(3) -SPINDEL. (i fackspr.) spindel i l. till startpedal. Nerén (1930).
(3) -SPJÄLL. tekn. på förgasare för explosionsmotor: luftspjäll för strypning av luftströmmen vid start, choke, chokespjäll. SvTeknFHb. 65: 38 (1941).
(1) -SPÅR. sport. i fråga om trav- l. galopptävling: spår (se spår, sbst.3 2) i banan som häst har vid start. DN(A) 1964, nr 194, s. 16.
(3) -STEG. (i fackspr.) i rymdfarkost, om det steg som först bringas att fungera (o. sedan det brunnit ut avskiljes), grundsteg. SvD(A) 1959, nr 241, s. 14.
(1) -STRECK. sport. (streck utgörande) startlinje. IdrBl. 1924, nr 89, s. 2. —
-STRÄCKA.
1) sport. till 1, om den första sträckan av ett antal delsträckor i ett lopp (t. ex. stafettlopp). IdrIArmén 1926, s. 77. Vi kom efter på startsträckan (i simningen). DN(A) 1964, nr 281, s. 23.
2) till 3; särsk. flygv. om den sträcka ett flygplan vid start tillryggalägger på marken (numera äv. med inbegrepp av flygsträckan upp till c. 15 m:s höjd). Söderberg PrFlygl. 1: 112 (1935).
(3) -STRÖM. [jfr eng. starting current] tekn. elektrisk ström använd l. behövlig för start. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 616.
(3) -STRÖMBRYTARE~0200. tekn. startkontakt för elektrisk ström. Nerén BilB 1: 177 (1928).
(3) -STRÖMKRETS~02 l. ~20. [jfr eng. starting circuit] tekn. om strömkrets som slutes l. skall slutas vid start av ngt. VocTélInt. 3 (1931).
(1) -STÄLLNING. sport. om den (kropps)ställning som tävlande intar l. skall inta vid start; äv. i uttr. liggande l. stående startställning, (kropps)-ställning intagen vid liggande resp. stående start (se start, sbst. 1 a α). Korrekt startställning (vid löpning). IdrB 4: 55 (1907). Hjertberg HbIdr. 3: 7 (1912: stående). Idrottsbok. 79 (1914: liggande).
(3) -SVÅRIGHET~002, äv. ~200. svårighet i samband med start; begynnelsesvårighet l. initialsvårighet o. d. Motorför. 1928, nr 1, s. 8 (i fråga om bil). På tal om sin planerade bok berättar .. (E. Wägner) om startsvårigheter. Isaksson o. Linder Wägner 2: 22 (1980).
(1, 3) -SÄTT. särsk. sport. till 1: sätt för start; jfr -metod. IdrB 4: 55 (1907).
(3) -TELEGRAM. flygv. telegram (l. meddelande överhuvudtaget) om att flygplan startat. Wästberg Luftb. 81 (1969).
(3) -TEMPERATUR. [jfr eng. starting temperature] tekn. om temperatur som föreligger vid l. är lämplig för start t. ex. av motor. Motorför. 1955, nr 9, s. 22. —
-TID.
1) sport. till 1: tid för start. Framemot starttiden (för kappseglingen) var vinden nordnordväst med en styrka av 4—5 meter i sekunden. SvD(A) 1918, nr 153, s. 3. Deltagarkort för fältskjutningarna med patrullnummer och starttid angifna. Upsala(A) 1919, nr 40, s. 4; jfr 2. ÖstersundP 1925, nr 44, s. 3 (i fråga om skidlöpning). De fick starttiden (för riksmarschen) noterad på sina kort. Fogelström FörvStad 220 (1966).
2) till 3: tid för start; äv. (tekn.): tid under vilken igångsättning pågår (t. ex. i fråga om elmotor). Starttiderna hade valts med beräkning, att landningarna skulle komma att äga rum vid ungefär samma tidpunkt för båda flygplanen. NFMånKr. 1938, s. 239. SvTeknOrdb. 255 (1946; i fråga om elmotor).
(1) -TRÄNING. sport. träning i konsten att göra start(er). Zander Löpn. 45 (1918).
(1) -VAPEN. sport. jfr -pistol. SFS 1973, s. 2444.
(3) -VARM. tekn. om motor l. bil o. d.: som har lämplig värme för att starta, som har starttemperatur. Motorför. 1955, nr 11, s. 45 (om bil).
(1) -VARV. sport. om det första varvet runt löparbana vid mellan- l. långdistanslöpning l. runt motorbana o. d. IdrBl. 1924, nr 85, s. 2 (i fråga om löpning 1500 m). Därs. 1935, nr 61, s. 14 (i motorcykeltävling).
(3) -VENTIL. (i fackspr.) på större fartygs- l. båtmotor som startas med tryckluft: ventil genom vilken tryckluften införes i motorcylindern. Nerén (1930). SvTeknFHb. 65: 38 (1941).
(3) -VEV. [jfr eng. starting handle] (i sht förr) vev för start av förbränningsmotor gm kringvridning. Nerén HbAut. 1: AutBest. (1911). Ssg (i sht förr): startvevs-klo. på startvev: klo (se klo, sbst.1 3) med uppgift att gripa in i startmotorns vevaxel. Nerén (1930).
(1, 3) -VÄDER. väder för start l. rådande under start; särsk. till 3. Wulff GrönlDagb. 359 (1917).
(3) -VÄXEL. (föga br.) i bil: låg växel använd l. avsedd att användas vid start. BilskolLb. 229 (1959).
(3) -ÅR. om år då ngn startar l. startat ngt l. ngt startar l. startat, år för ngts start. TSvLärov. 1941, s. 104. År 1918 var startåret för Nilsson & Co:s möbelfabrik. SvGeogrÅb. 1952, s. 43. —
-ÖGONBLICK~002.
1) sport. till 1: ögonblick för start l. då start äger rum. VFl. 1912, s. 154 (i fråga om segeltävling).
2) till 3: ögonblick då ngt startas l. sättes i gång. Motorför. 1955, nr 1, s. 2 (i fråga om bilmotor).
-ÖVNING. övning i start(er), övning i att starta.
1) sport. till 1. IdrB 4: 64 (1907; i fråga om löpning).
2) (i sht i fackspr.) till 3. Nerén BilB 3: 4 (1928; i fråga om bilkörning).
Spoiler title