SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1989  
STATISTIKER statis4tiker, äv. 0302, m.//ig.; best. -n; pl. =. Anm. Stundom användes den nylat. formen statisticus (pl. -ici). HSH 7: 198 (c. 1750). De matematiske statistici. Fahlbeck Ad. 1: 347 (1898). EkonT 1929, s. 204 (: statistici, pl.).
Etymologi
[jfr t. statistiker; sannol. av nylat. statisticus, till t. statist l. it. statista, statsman l. politiker (se STATIST, sbst.1); jfr äv. eng. statistician, fr. statisticien. — Jfr STATISTISK]
person som ägnar sig åt statistik (dels i praktiskt syfte gm att införskaffa, bearbeta o. sammanställa statistikuppgifter, dels i teoretiskt syfte); förr äv.: person som ägnar sig åt studier av l. författarskap rörande politisk verksamhet l. vetenskap l. modern statskunskap. Någre Statistiker fröjdade sig öfwerljudt åt den starka populationen i himmelen. Polyfem III. 50: 3 (1811). Reuterdahl InlTheol. 122 (1837; allmännare). Vår statistiker i rättskrifning, J. A. Lundell, har landskapsvis delat svenska folket i e-talande och ä-talande. Verd. 1892, s. 89. Med statistiker mena vi här en person, som är utbildad i matematisk statistikteori, men inte en som samlar data, ritar tabeller eller kurvor. TT 1942, Allm. s. 368. NordYrkesklassif. 59 (1978). — jfr PRIS-, SOCIAL-STATISTIKER m. fl.
Ssgr: STATISTIKER-HÅLL. i uttr. från statistikerhåll, från statistikernas håll (se håll, sbst.1 VII 1 c β). SvFinlStälln. 66 (1914).
-MÖTE. jfr möte 5. Östergren (1946).
Spoiler title
Spoiler content