publicerad: 1989
STAVER sta4ver, r. l. m.; best. -ern (Rothof 95 (1762) osv.) ((†) -eren Brahe Oec. 206 (c. 1583; uppl. 1971), VetAH 1789, s. 57); pl. -vrar (Mat. 26: 47 (NT 1526) osv.), äv. = (se STAV, sbst.2, o. anm. 1:o nedan) ((†) -vra SkaraStiftJordeb. 26 (1540), Beronius Reb. F 3 a (1674); -vrer VocLib. avd. 27 (c. 1580: gongestaffrer); pl. best. stavren (Gadd Landtsk. 2: 17 (1775: stafren))); förr äv. STAVRE?, r. l. m., l. STAVRA?, r. l. m. l. f. Anm. 1:o Ordet staver uppträder ngn gg efter räkneord l. ord betecknande antal l. mängd i anv. ss. koll. l. i anv. som kan uppfattas ss. pl. (jfr motsv. anv. av STAV, sbst.2 (se d. o. anm. 1:o), o. SPIK, sbst.1 (se d. o. anm. 2:o)). GullbgDomb. 14/6 1641 (: Tree hundrade stafwer). 30 Lass trinne, och stafuer dher till. Därs. 13/9 1650. Gadd Landtsk. 2: 17 (1775: hwart annat par stafwer). 2:o I ä. tid kunde staver alternativt få en pluralform på -ar. Då det emellertid ej med visshet går att avgöra i varje enskilt fall, när en pluralform stavar går tillbaka på en singular form staver, behandlas pluralformen -ar i artikeln STAV. Jfr äv. anm. 2:o under STAV, sbst.2
Ordformer
(staffra 1568 (efter prep.). staf(f)ra, pl. 1540—1674. staffrer, pl. c. 1580 (: gongestaffrer). staffuuor 1590. stafre- i ssg 1775 (: stafreparen, pl. best.). stafvur (-fwr) 1660—1746 (: stafvurparen, pl. best.). staver (-f-, -ff-, -ffu-, -ffw- m. m.) 1528 (: gårdzstaffuer). osv. stavra- (-f-) i ssgr 1686 (: stafrapar)—1896 (: stavrabinda). stavrar (-f-, -ff-, -ffw-), pl. 1526 osv.)
Etymologi
[fsv. stavur, staver, sv. dial. staver, stavar, stavur, stavre; jfr d. staver, nor. dial. stavar, stubbe, eng. dial. staver; avledn. av STAV, sbst.2, l. till roten i d. o. — Jfr STAVAR]
1) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) = STAV, sbst.2 4; äv. koll., särsk. i förb. med GÄRDSEL (se d. o. 2 b), SKID (se SKID, sbst.1 a), STÖR. SkaraStiftJordeb. 26 (1540). Then Stafwer som står öfwer Sommaren til at torkas, är warachtigare til at gärda och hägna medh, än then som nyligen och seent huggen är. IErici Colerus 1: 13 (c. 1645). Af den mindre Skogen i kiärr och måszar, hwaräst den allenast til giärdsle och stafwer eller stör .. kan blifwa nyttig, må .. (hygge) tillåtas för de skogslösa. PH 2: 1437 (1739). Giärdesgården omkring Trollkiätten .. skulle .. giöras af ski och stafer. KulturbVg. 1: 171 (1777). Hvarje stafver består gemenligen af en ung Gran, huggen i sin bästa växt, hvars topp och grenar, ej komma til nytta. VetAH 1789, s. 72. För att .. hägna en sträcka af en mil åtgå, endast till stafver eller stör .. 20,000 stammar. (Agardh o.) Ljungberg 4: 125 (1863). Fann han en sträcka där (gärdsgårds-)stängslet ruttnat omkull, började han fälla trolor och hugga staver. Oliv Röst. 38 (1929). — jfr GÄRDSGÅRDS-, RITE-STAVER m. fl. — särsk.
a) (numera bl. om ä. förh.) = STAV, sbst.2 4 slutet. Det är .. nödigt at man granneligen informerar sig om, icke allenast Sätesgårdzens och Torpens Ägor, Gräntzor, Rå, Rör och Stafrar, utan ock öfwer Frälsehemmanens tillika. Salander Gårdzf. 130 (1727). särsk. (†) med tanke väsentligen på det område som begränsas av vissa gränsmärken; anträffat bl. i uttr. utom staver, utom (ngts) gränser. Hans Booställe Hytte .. är itt afgiärt hemman, som inga ägor hafwer uthom stafwer. VDAkt. 1694, nr 431.
b) om ”staver” använd ss. (primitivt) vapen l. tillhygge o. d. Så som till en röffuare ären j vthgångne medh swärdh och staffrar til ath gripa mich. Mark. 14: 48 (NT 1526; NT 1981: påkar). Han slog Erik Gislesson i huffud med en staffwer ppå theres egid eng. BtFinlH 2: 19 (1538). Gaddandes en hop sig tilsammans med Yxor och Stafrar bewäpnade. Schmedeman Just. 1339 (1693). Bönderne gingo mangrannt ut med stänger och stafrar. Weste FörslSAOB (c. 1817). Vi önske de unge tu ha sin gång, / Att de må slås med stafver och stång. SvForns. 3: 191 (1842).
2) (numera bl. i skildring av ä. förh.) om stående stolpe l. stock l. planka o. d. i byggnadskonstruktion; särsk. om sådan stolpe osv. i lervägg o. d. som man beströk med lera; äv. koll. (Lapparna) bo i tiäll av Walmar .. eller stundom i runda trä-kojor af stafver, som möts åt up i spetsen. Dalin Hist. 2: 480 (1750). Det ler, som .. (männen) framburo, packades af qwinnorne mellan och kring stafrarne, tills wäggen war fullbordad. Lovén Folkl. 138 (1847). En byggnadskommitté .. beslöt, att från varje helt förmedlat hemman skulle .. lämnas till bygget två par timmerstockar 14 alnar långa jämte fyra stavrar till dobbar. ÅbSvUndH 61: C 11 (1940). Stugan var på sex håll stöttad, stödd med staver på det sjunde. Collinder Kalev. 183 (1948).
3) (†) = STAV, sbst.2 1; särsk. dels (motsv. STAV, sbst.2 1 b) om vandringsstav l. herdestav, dels (motsv. STAV, sbst.2 1 b β o. 1 c δ) om stav med övernaturlig l. undergörande kraft l. verkan o. d. 4Mos. 21: 18 (Bib. 1541; Bib. 1917: stavar). Pelegrimars och theras staffrars .. wiyelse. LPetri Kyrkiost. 69 a (1566). Trollkarlarna giorde af sina stafrar Ormar. Rudbeck Atl. 4: 47 (1702). Kopparen .. är .. guten uti qvarters långa och fingers tjocka stafrar. Thunberg Resa 3: 60 (1791). Vid Konungens ankomst till Alingsås .. sattes Schäffrar med hvita stafrar till vakt utanför hans rum. BL 1: 153 (1835). Schiller SvSpr. 80 (1859). — jfr HERDE-, JÄRN-, RÖR-STAVER m. fl. — särsk. (†) = STAV, sbst.2 1 b γ. Iagh .. toogh twå staffwrar til migh, Then ena kalladhe iagh Lust, Then andra kalladhe iagh Wee, och wachtadhe fåren. Sak. 11: 7 (Bib. 1541; Bib. 1917: stavar).
4) [eg. specialanv. av 3] (†) = STAV, sbst.2 2. Mose taladhe medh Israels barn, och alle theras Förstar fingo honom tolff staffwrar. 4Mos. 17: 6 (Bib. 1541). (Backanterna) höllo Stafrar med Jordref omwefwade uti sine händer. Ehrenadler Tel. 140 (1723). Biskoparne .. kiöpte sig af Påfwar fullmachter, kåpor, Stafrar, hattar. Broman Glys. 2: 89 (c. 1730). — jfr SILVER-STAVER.
5) (†) = STAV, sbst.2 6 a. Lind (1749). Gårdens ägare nytjar alla sågade stafrar till tunnor för egna sillsalterier. Barchæus LandthHall. 64 (1773). Nemnich Waarenlex. 107 (1797). — jfr TUNN-STAVER.
6) (†) på runbokstav: huvudstav (se d. o. 2) (jfr STAV, sbst.2 9 a); äv. (motsv. STAV, sbst.2 9 b) om bokstav (se BOKSTAV, sbst.2 1), särsk. om runbokstav. Bureus Runaräfst 84 (1602). Runstenars ock Stafrars uttålkande. Tiällmann Gr. 18 (1696). Såsom Bokstäfernas utstickare ock giutare, till Boktryckarenas lindrigare arbete, hopfogat någre Grekiske stafrar. Därs. 133. I Helsinge-runorne felas stafrarne eller bokstäfvernes vertikala streck. Agardh (o. Ljungberg) I. 1: 74 (1852). — särsk. i uttr. självljudande staver, om vokal. Bureus Runaräfst 86 (1602).
7) (†) stavrum (se d. o. 1); jfr STAV, sbst.2 10. The tre Stafrar wed Almogen i Westeråås vthgöre skole til Salebergett. G1R 19: 346 (1548). 3SthmTb. 6: 136 (1606).
(1, 5) -HUGGARE. (förr) person som (yrkesmässigt) högg virke avsett att användas till staver; jfr stav-huggare. SkogsvT 1904, s. 172. —
-HYGGE. (staver- 1652—1904. stavra- 1729)
1) (numera bl. i skildring av ä. förh.) till 1; jfr hygge 1. Serdeles som marken nu på några åhr blifwit så uthhuggen, att ingen skoug mehr öfrig är till nödigt giärdzlefång och stafrahygge. VRP 5/2 1729.
3) (†) område där staverhygge (i bet. 1, 2) bedrivits l. är avsett att bedrivas. GullbgDomb. 1/10 1652. —
(1) -PAR. (staver- 1746—1903. stavra- 1686. stavre- 1775) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om de i marken parvis nedsatta störarna i en gärdsgård (förenade med hank); jfr -hot. NVedboDomb. Höstt. 1686. Sundén AllmogelVg. 34 (1903). —
(5) -SÅG. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) (maskindriven) såg för sågning av stäver; jfr stav-såg. PT 1917, nr 224, s. 4. —
(1) -ÄNDA l. -ÄNDE. (stavers- 1599—1614) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) (yttersta) ända(n) av en staver; den del av en gärdsgårdsstör, som sticker upp ovan gärdsgården. LösingDomb. 22/2 1599. HammarkDomb. 11/5 1614.
B (†): STAVERS-ÄNDA, se A.
C (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): (1) STAVRA-BINDA. med hank parvis förena gärdsgårdsstörar i gärdsgård. Landsm. XI. 9: 7 (1896). —
-HYGGE, -PAR, se A.
D (†): STAVRE-PAR, se A. —
(1) -TJUV. person som stjäl l. stulit en l. flera gärdsgårdsstörar; anträffat bl. ss. nedsättande l. skymfligt tillmäle till kvinna. NVedboDomb. Sommart. 1714, § 33.
Avledn.: STAVRA, v. [fsv. stafra, sv. dial. stavra; jfr d. stavre, alla: sätta gärdsgårdsstörar i jorden (innan man börjar gärda)] (†) till 1: omge l. inhägna (ngt) med gärdsgårdsstörar. VDAkt. 1674, nr 131. All Lag synes wilja gifwa Rå och Rör, där de äro til, witzord emot häfd, den icke är omtiäldrad, gärdad, stenad och stafrad, som Lag biuder. Arnell Stadsl. 395 (1730).
Spoiler title
Spoiler content