SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1989  
STEKAMETZ, r. l. m.
Ordformer
(stekamets 16361850. stekemätz 1682. stäkametz 1589)
Etymologi
[fsv. stekamets; jfr fd. stekemæzs m. m.; av mlt. stēkemes(se)t, n., motsv. mnl. steecmes, stekemes, ävensom mht. stechmezzer; förleden av mlt. steken, mnl. steken, fht. stehhan (mht. stechen) i dess specialiserade bet.: tornera (se STÄKA, v., tornera); senare leden av det sbst. som föreligger i mlt. me(t)s(e)t, mnl. me(t)s, fht. mezziras, av mezzirahs, där inljudande r utvecklats dissimilatoriskt mellan zz o. utljudande s (jfr sidoformen mezzisahs o. feng. meteseax, fsax. mezas; mht. mezzer); av fsax. mat, meti, fht. maz, feng. mete (se MAT, sbst.2), o. fsax. o. mlt. saks, ffris. sax, fht. sahs, feng. seax, (kort) svärd (se SAX, sbst.1); dvs. eg.: matsvärd l. (kort) svärd för att skära mat; jfr TAhldén i GbgHÅ LVI. 3: 222 ff. (1950). — Jfr STICKAMETZ]
(†) stickvapen i form av lång dolkliknande kniv (urspr. använd vid tornering); jfr STICKAMETZ. Huilken Broder medh Stäkametz går i Stufuune tå wppenbara dricker ähr, bötte Sex öre. Skråordn. 266 (1589). Stadsfogden .. frågade hvarför han stod inför rätta ”med Punnier eller Stekametz”. BtÅboH I. 8: 67 (1636). SKL (1850; om ä. förh.).
Spoiler title