SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1989  
STELLAR stela4r, adj.; adv. (mera tillf.) -T.
Etymologi
[jfr t., eng. stellar, av lat. stellaris (jfr STELLÄR), avledn. av stella, stjärna, dimin.-bildn. till det ord som föreligger i gr. ἀστήρ, sanskr. star- (se STJÄRNA, sbst.1). — Jfr STELLARATOR, STELLARISK]
astron. = STELLÄR; numera i sht ss. förled i ssgr. Ekbohrn (1936). Med obeväpnat öga får man alls ingen illusion varken av stellara individualiteter eller (osv.). Martinson Midsomm. 109 (1938). En ”ung” stjärna, som befinner sig i början av den stellara utvecklingen. Pettersson AtomExplUniv. 118 (1941). TNCPubl. 53: 99 (1973).
Ssgr (astron.): STELLAR-ASTRONOMI. [jfr t. stellarastronomie, eng. stellar astronomy] om den gren av astronomin som omfattar utforskande av stjärnornas allmänna egenskaper (avstånd, rörelse, ljusstyrka o. d.). NF 1: 1251 (1876).
-ASTRONOMISK. jfr -astronomi. Upsala(A) 25/9 1919, s. 4.
-FOTOGRAFI. [jfr eng. stellar photography] (fotograferingsteknik som ägnas l. möjliggör) fotografering av stjärnorna; jfr stjärn-fotografi 1. BtRiksdP 1900, 8Hufvudtit. s. 341.
-STATISTIK. [jfr t. stellarstatistik] matematisk statistik använd inom stellarastronomin; jfr stjärn-statistik. SvUppslB (1935). Lundmark Världsallt. 122 (1941).
Spoiler title
Spoiler content