SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1989  
STENO- sten1o- l. -n1ω- l. ste1n- osv.
Etymologi
[jfr t. o. eng. steno-, fr. sténo-; ssgsform till gr. στενός, smal, trång, tunn, av ovisst urspr. — Jfr STENOS]
ss. förled i ssgr betecknande ngt som är smalt l. trångt l. sammanträngt (i rum l. tid).
Ssgr: STENO-CARDI(A), se -kardi med anm.
-GRAF10 4. [jfr t. stenograph, fr. sténograph; sannol. efter eng. stenographer] person som (yrkesmässigt) stenograferar; jfr -graf I 3. Bladets stenograph har med utmärkt skicklighet uppfattat mig. Liljecrona RiksdKul. 88 (1840; cit. fr. ett brev av Greve G. Löwenhielm). Aldén Medb. 1: 55 (1884; vid riksdagen). Sveriges förste stenograf var Johan Swan, adlad Svanhielm, som i England lärt sig Sheltons system och 1671—88 fört stenografiska anteckningar vid riksrådets sammanträden. 3NF 18: 446 (1933). Skansen söker sekreterare (god stenograf och maskinskriverska). DN(A) 27/11 1964, s. 37. jfr riksdags-stenograf.
Ssgr: stenograf-block. stenogramblock. Blomberg Pass. 10 (1934).
-byrå. (i sht förr) företag som (tillfälligt) uthyr stenografer till företag o. d.; jfr byrå 3. RTKatal. 1906, s. 383.
-institut. (förr) institut för utbildning av stenografer. RTKatal. 1896, s. 26.
-kansli. (förr) kansli (se d. o. 1 b) för riksdagsstenografer. Ramsay VägvFinl. 17 (1895). SD(L) 1904, nr 353, s. 3 (vid finska lantdagen).
-kurs. kurs (se d. o. 7) för stenografer; jfr stenografi-kurs. Östergren (1946).
-manuskript. stenografiskt manuskript. 2UB 10: 152 (1906).
-maskin. stenograferingsmaskin. 2UB 10: 150 (1906). 2SvUppslB (1953).
-prov. prov (se d. o. 1 c) för stenograf(er). Johansson Dagb. 2: 193 (1886; för anställande av riksdagsstenografer).
-skrift. stenografisk skrift; jfr stenogram-skrift. 2UB 10: 143 (1906). Därs. 152.
-tidning. tidning för stenografer; jfr stenografi-tidning. SvD 10/4 1938, s. 7.
-GRAFERA10040, i Sveal. äv. -32, förr äv. -GRAFIERA. (-era 1885 osv. -iera 1885) [jfr t. stenographieren, fr. sténographier; jfr äv. eng. stenograph] nedteckna l. utföra (ngt) medelst stenografi; äv. utan obj.: skriva stenografiskt. NordT 1885, s. 295. Jag ber herrar journalister stenografera mina ord. AB 1890, nr 51, s. 4. Det stenograferade bladet, som låg på bordet. Alving DamKlubb. 341 (1931). Till vår exportavdelning söker vi en dam i 20—25-årsåldern som kan stenografera på engelska. DN(A) 8/9 1964, s. 36.
Särsk. förb.: stenografera ned l. ner. nedskriva (ngt) i stenografi. UrDNHist. 3: 292 (1954).
Ssgr: stenograferings-maskin. (i Sv. i praktiken föga använd) skrivmaskinsliknande apparat för stenografering, stenografmaskin, stenografimaskin. 2UB 10: 150 (1906).
-van. van vid stenografering. Östergren (1946).
-GRAFI1004 l. 0104. [liksom t. stenographie, fr. sténographie av eng. stenography] om verksamheten l. konsten att l. om system l. sätt att medelst speciella skrivtecken o. förkortningar (som går snabbare att skriva än bokstäver) nedskriva språkliga meddelanden med stor hastighet (t. ex. efter diktamen l. samtidigt som ngn talar); ngn gg äv. allmännare, om symboliskt skriftsystem som bygger på förkortning; äv. oeg. l. bildl.; jfr -grafi 1 o. snabb-skrift, snäll-skrift, takygrafi. JournManuf. 2: 37 (1826). Inom kemien finnes .. ett slags stenografi, vissa symboler, som äro lätta att minnas, enär de utgöra begynnelsebokstafven af det namn, de beteckna. Balck Idr. Suppl. 260 (1888). Den demotiska skriften hos egypterna är till sitt väsen på sätt och vis ingenting annat än en stenografi. Verd. 1890, s. 141. GHT 1898, nr 242 B, s. 1 (bildl., i fråga om målning). Hon har en kvällskurs i stenografi. Wägner Norrt. 155 (1908). SFS 1965, s. 131.
Ssgr: stenografi-block. stenogramblock. Wahlöö Uppdr. 181 (1963).
-elev. elev hos stenografilärare. Strindberg Brev 1: 147 (1873).
-kansli. (förr) stenografkansli. FinlStatskal. 1925, s. 32.
-kurs. kurs (se d. o. 7) i stenografi, stenografkurs. Netterström Ravn TrixRekl. 88 (1938).
-maskin. stenograferingsmaskin. DN(B) 1958, nr 260, s. 6.
-system. system för stenografi, stenografiskt system. Ett nyuppfunnet stenografisystem. Sleipner 1892, nr 3, s. 3. Gabelsbergers, Arends', Melins stenografisystem. IllSvOrdb. (1955).
-tidning. jfr stenograf-tidning. Östergren (1946).
-GRAFIERA, se -grafera.
-GRAFISK1040. [liksom t. stenographisch, fr. sténographique sannol. av eng. stenographic] som tillhör l. avser l. behandlar stenografi(n) l. är avfattad i stenografi l. skriven med stenografitecken; äv. oeg., betecknande att ngt är avfattat på ett osammanhängande l. av korta satser bestående språk o. d. Mr Pickwick var tillräckligt bekant med främlingens stenografiska system för att af denna korta och osammanhängande upplysning kunna sluta sig till att (osv.). Backman Dickens Pickw. 1: 108 (1871; eng. orig.: system of stenography). Ett stenografiskt referat från den stora skolkonferensen i Berlin d. 4—17 Dec. 1890. PedT 1891, s. 201. En värdefull samling stenografisk litteratur. Dahl BibliotHb. 2: 250 (1931).
-GRAFIST1004 l. 0104. [jfr ä. eng. stenographist] (tillf.) stenograf. Östergren (cit. fr. 1921).
-GRAM104. [jfr t. stenogramm] skriftlig uppteckning utförd med stenografitecken, stenografisk uppteckning. Af dessa (dvs. F. Cygnæus') tal blefvo några efter stenogram utförligare refererade i pressen. Cygnæus 5: 318 (1887). Nu måste jag in till chefen .. Jag ska ta ett stenogram. Hertzman-Ericson Hand 89 (1943).
Ssgr: stenogram-avskrift. avskrift (se d. o. 2 a) av stenogram. Östenson Räikkönen Svinhufv. 137 (1929).
-block. block (se d. o. 6 a slutet) för nedteckning av stenogram (med härför avpassad linjering o. med speciellt papper), stenografblock, stenografiblock. Marcus-Fall Baum MännHot. 163 (1930).
-häfte. jfr -block. Cronstedt Körmendi Äv. 13 (1936).
-skrift. särsk. oeg. l. bildl.: korthugget (o. ordfattigt) skriftspråk. Seriernas stenogramskrift tycks vara en eftergift åt jäktet. PedT 1950, s. 66.
-upptagning. abstr. o. konkret: upptagning (av tal) medelst stenogram. Östergren (1946).
-HALIN -hali4n, adj. [jfr t. stenohalin, eng. stenohaline, fr. sténohalin; senare leden av gr. ἅλινος, bestående av salt, till ἁλς, salt (se salt, sbst.)] zool. om (form av) havsdjur: som har svag motståndskraft mot växlingar i havets salthalt; motsatt: euryhalin. Uppl. 1: 122 (1901).
-KARDI -kardi4, r. l. f.; best. -n l. -en. (stundom -cardi) Anm. I medicinskt fackspr. användes äv. den nylat. formen stenocardia. Sundberg (1926). [jfr t. stenokardie, eng. stenocardia, fr. sténocardie; senare leden av gr. καρδία, hjärta (se hjärta)] med. hjärtkramp, ”angina pectoris”. Dalin (1871). Lindskog o. Zetterberg (1981).
-KARDISK -kar4disk, adj. [jfr eng. stenocardiac; till -kardi] med. adj. till -kardi. 2NF 19: 1066 (1913).
-PEISK -pe4isk, adj. (-peisk 1863 osv. -päisk 1923) [jfr t. stenopäisch, eng. stenopeic, fr. sténopéique; senare leden till gr. ὀπή, öppning, hål] oftalm. om glasögon: som i en ogenomskinlig skiva har en liten springa avsedd att förbättra (djup)seendet; äv. om hål l. springa i sådana glasögon l. i apparat för synkontroll o. d. MedArch. I. 2: 145 (1863). (Plåtar) med stenopäiska hål och springor. Löwegren Oftalm. 23 (1923).
-TERM104. [jfr t. stenotherm, eng. stenothermal, fr. sténotherme] biol. om växt l. djur: som fordrar en (tämligen) konstant temperatur, känslig för temperaturväxlingar; motsatt: euryterm. Uppl. 1: 122 (1901; om former av havsdjur). SvFiskelex. (1955).
-TOP104. [jfr t. stenotop, eng. stenotope, fr. sténotope] biol. om (art av) djur l. växt: som har ringa tolerans mot olika miljöfaktorer (o. följaktligen liten utbredning); motsatt: eurytop. Ymer 1935, s. 344 (om former av mollusker).
Spoiler title
Spoiler content