SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1989  
STIGA sti3ga2, v.3 -er, steg ste4g (stego ste32), stigit sti3git2, stigen sti3gen2 (inf. stiga Mat. 14: 22 (NT 1526: stigha j) osv. stijge Asteropherus 10 (1609; uppl. 1909). — pr. sg. stijgar VDAkt. 1686, nr 247. stiger Upp. 11: 7 (NT 1526: vpstigher) osv. — imper. pl. stigen Lucidor (SVS) 54 (c. 1674: stigen neder) osv. stiger Upp. 11: 12 (NT 1526: Stigher .. vp), Wulff Petrarcab. 43 (1905: stiger upp). — ipf. sg. ind. steg Mat. 3: 16 (NT 1526: steegh .. vpp) osv. stägh ÖstraHdDomb. 1: 64 (1603). — ipf. pl. ind. stego LinkStiftsbibl. Brev i 1: 186 (1525: landstego) osv. stigho (stige) OPetri 1: 103 (1526: stigho .. j fråå), Brahe Kr. 25 (c. 1585: stige .. wp). stighom Apg. 20: 13 (NT 1526), Därs. 21: 2. stighu Upp. 11: 12 (NT 1526: stighu vp), OPetri 3: 97 (1530: stighu .. fram). — ipf. sg. konj. stege (-o) Jer. 51: 53 (Bib. 1541: vpsteghe) osv. stijgde Schroderus Waldt 44 (1616). — ipf. pl. konj. stege ReflStormakt. 76 (1666: stege till) osv. stigie TbLödöse 106 (1589: stigie wp). stijgho LPetri 1Post. Z 7 b (1555: stijgho öffuer). — sup. stegat RP 5: 228 (1635), Rudbeck Bref 199 (1684: stegat up). stegit (-et(t)) HH XIII. 1: 104 (1563), Linné Bref I. 1: 189 (1763). stigit (-et(t), -idh, -idt, -itt) 1Kor. 2: 9 (NT 1526) osv. — p. pf. stegen (-in) Joh. 6: 22 (NT 1526: vthi steghne, pl.), Schulz v. Schulzenheim ÅmVetA 1816, s. 8 (: upstegen). stigen (-in) Mark. 5: 18 (NT 1526: stighen) osv.). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Helsingius Y 7 a (1587: Nedherstijghelse), Amman 67 (1756: upstigelser, pl.)); -ARE (se d. o.).
Ordformer
(stig- (-ii-, -ij-, -gh-) 1526 (: stigha, inf.) osv. styg- 1667 (: styger .. upp). -a (-e) 1526 osv. -ia 1589)
Etymologi
[fsv. stigha; motsv. fd. stiga, stighæ (d. stige), nor. stige, fvn. stíga (nor. dial. stiga), got. steigan, fsax. stīgan (mlt. stīgen, lt. stiegen), fht. stīgan (mht. stīgen, t. steigen), feng. steigan (ä. eng. sty); till den rot som äv. föreligger i lat. vestigium, fotsteg, spår, gr. στείχω, skrider, går, fslav. stigno, kommer, lit. staigýtis, skynda sig, fir. tíagu, går, sanskr. stighnōti, stiger (upp). — Jfr BESTIGA, KATASTER, STEG, sbst.1, STEGE, STEGORT, STEGRA, v.1—2, STEL, adj.2, STIG, sbst.5,8, -STIG, STIGBYGEL, STIGHALTGRÄS, STIGLUCKA, STIGLÄDER, STIGORT, STIGREM]
I. intr.
1) gå; i sht o. numera nästan bl. dels i fråga om att gå med på något sätt markerade (t. ex. långa l. höga) steg l. gå steg för steg (i sht försiktigt l. gravitetiskt), dels inskränktare, i fråga om att förflytta sig gm att ta ett l. ett fåtal steg (för att erhålla en liten o. mer l. mindre bestämd lägesförändring, t. ex. in l. ut genom en dörr l. över ett hinder l. från land upp på en båt o. d.); ta ett steg l. några steg, träda l. kliva l. dyl.; numera företrädesvis dels i särsk. förb., dels i förb. med prep. l. adv. l. adverbial. Stiga åt sidan, ur vägen. Stiga i badet. Stig försiktigt på den lösa plankan! Stig inte med smutsiga stövlar på mattan! Stiga fel. Stig inom dörren! (äv. stig inom!), stig in l. kom in innanför dörren. Stiga för altaret (teol.), om präst: gå o. ställa sig framför altaret (för altartjänst). Han steg bakom en skärm för att klä om sig. Stig närmare, så jag kan se på dig. En trana steg med långsamma kliv i mossan. Jagh will här stiga i denna wrå. Asteropherus 68 (1609; uppl. 1909). Ingen finnes här som wil agera sprätthök, stiger på tå, tager up sin snusdosa med en uphöjd och en nedsänkt axel. Posten 1769, s. 940. Fordom sades gånga / å gröna stigar, / .. snabbt och hurtigt / stigande Rig. Afzelius SæmE 107 (1818). Montmorency steg med varma, hoppfulla ögonkast ifrån tafla till tafla. Almqvist GMim. 2: 169 (1842). Bååth GrStig. 69 (1889: inom). I sitt tal liknade .. (G. Wennerberg) sig vid en gammal nordisk hövding, som .. skulle stiga i hög. HågkLivsintr. 13: 166 (1932). Hon såg honom stiga försiktigt mellan de sovande. Lagerkvist Bar. 50 (1950). Jag är en fri man, sade han och steg över tröskeln ut i höstleran. Trotzig Sjukd. 34 (1972). — jfr AN-, EFTER-, FRAM-, I-, IN-, MISS-, PÅ-, UR-, UT-, ÖVER-STIGA. — särsk.
a) (†) i uttr. stiga åt bygden, ge sig ut i bygden (se BYGD I 2) för att gå omkring o. tigga; jfr j α o. BYGD I 2 a. VDBötB 1646, s. 394.
b) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) övergående i bet.: promenera l. spatsera; i uttr. vara ute och stiga, vara ute o. promenera l. gå. Hülphers Ångermanl. 171 (1900). Nämen tjänare Alvar, nästan skrek han och vinkade med sina verktyg. Är det du som är ute och stiger! Höijer 30Silverp. 73 (1949).
c) i uttr. betecknande att ngn landstiger l. går i land (se LAND 6 c); numera i sht i uttr. stiga i land (förr äv., motsv. e resp. f, på landet l. till lands) o. i ssgn LAND-STIGA. The wåro stighne (ur båten) vppå landit. Joh. 21: 9 (NT 1526; Bib. 1917: hade stigit i land). Widh Konung Gustaff steegh på Landet, mötte honom Konung Christian medh wänligit vndfång. Girs G1 181 (c. 1630). OSPT 1687, nr 41, s. 4 (: til landz). Så snart .. som Trollen war stegen på Swänsk botn, felades icke de, hwilka (osv.). Celsius G1 1: 16 (1746). Kongl. Maj:t företog Sig .. en Erics-Gaturesa til Finland, och steg för första gången på Finsk bottn år 1775 d. 27 Maji. PH 11: 543 (1778). Vår nya stora poet (dvs. H. Martinson) gick med slängig, vaggande gång .. en sjöman som nyss stigit i land. Lo-Johansson Förf. 8 (1957).
d) i uttr. betecknande att ngn går ombord på ett fartyg l. en båt o. d.; numera i sht i uttr. stiga ombord (äv. om bord). Ingen ondh stijge j båthen. SvOrds. B 3 b (1604). (Ulysses) begaf sig .. med hast til Stranden, hwarest Pheacierne med snällhet stego om bord. Ehrenadler Tel. 1003 (1723). Bjuder ens make, ja då är det svårt att stiga på skeppet, / skrofvet luktar så styggt, och himlen går rundt för ens ögon: / men den med älskaren flyr har en säker mage. Lagerlöf Juv. 70 (1893, 1896); möjl. särsk. förb. Stiga ombord. SvHandordb. (1966). — jfr OMBORD-STIGEN o. OMBORD-STIGNING. — särsk. (†) motsv. f, i uttr. stiga till skepps (l. till båts). Och när han hadhe skilt folkit j frå sigh, steegh han till skips. Mat. 15: 39 (NT 1526; äv. i Bib. 1917). Schück VittA 2: 389 (1673: til Båtz). 1701 om wåren steg regementet till skiepz wid Stockholmsbryggan och kom till Räwel lyckeligen an. HH XVIII. 3: 65 (1738). Borg Luther 2: 805 (1753). jfr SKEPP-STIGA.
e) i uttr. stiga på ngt (jfr c), i vissa anv.
α) betecknande att ngn oavsiktligt trampar på ngt l. sätter foten på ngt (o. halkar l. skadar ngt o. d.); äv. i uttr. stiga ngn på foten o. d., trampa ngn på foten osv. (De) gingo .. (från sina skepp) uppå Öen, och rätt i thet samma steg Konungen, med sin ena fot på något ler, och snafwade. Peringskiöld Hkr. 1: 399 (1697). Han steg .. mig på foten. Lind (1749).
β) i fråga om att ta ett steg på ngt (för att använda detta ss. ett högt underlag l. stöd) när man skall stiga upp l. ned o. d. Hon upptäckte det ena trästycket efter det andra att stiga på. Almqvist DrJ 123 (1834). Under takluckan stod en väldig låda .. det var bara att fira sig ner i luckhålet, stiga på lådan, och så hoppa ner på vindsgolvet. Höijer Solv. 178 (1954).
γ) i uttr. stiga på fot o. d. betecknande att ngn vid gående stödjer sig på l. använder sin fot l. sina fötter (resp. sitt ben l. sina ben); i sht i förb. med negation, i uttr. betecknande att ngn icke kan stödja på foten osv. l. icke kan gå o. d. (på grund av skada o. d.); äv. med subj. betecknande djur. Thenna läkedom .. kommer thet til wägha, at the kunna gå, som tilförenne på fötterna icke haffua stigha kunnet. BOlavi 84 a (1578). Han var i cur och icke väll förmåtte stiga på sitt been. OxBr. 3: 479 (1634). (En man som led av benskada) Kom igenom drickande och badande sig så före, at han först kunde sträckia uth Benet, sedan stiga på Footen, och omsider gåå. Tranæus Medewij 38 (1690). Jag kan ej stiga på den sjuka foten. Weste FörslSAOB (c. 1817). Känn efter om du kan stiga på foten! Östergren (1946).
f) i förb. med prep. till (jfr c, d slutet, j α slutet); jfr 3 a.
α) (†) i uttr. stiga till ngn l. ngt (i sht en plats), gå (fram) till ngn l. ngt l., allmännare (jfr j), bege sig till ngn l. ngt; äv. dels i uttr. stiga till arbets, gå l. bege sig till sitt arbete, dels i uttr. stiga till sin arvsrätt, erhålla l. komma i åtnjutande av sin arvsrätt. (Mannen) Stegh .. thill henne, och sade: (osv.). UpplDomb. 5: 216 (1599). GävleDomb. 64 (1633: till sin arfuesrät). BlBergshV 19: 228 (1660: arbeetz). Stig i morgon till Hr Rådman Faggot, säg honom att i dag är voteringen underskrifven om Kalmens stipendium. Linné SvArb. 1: 182 (1746). Stig til mig i eftermiddag, min Bror, då skal I göra mig et nöje. Ekelund Fielding 575 (1765). Hon .. af sorg och klagan matt, / Knapt orkat med sin fot til fenster-posten stiga. Bellman Gell. 74 (1793). Jöns i Ulsryd blef fångad. Men han flydde ur fångenskapen och steg till skogen, der han förenade sig med Peder Håkansson och med en annan skogsman, vid namn Jöns Spåre. Hyltén-Cavallius Vär. 2: 369 (1868). Anm. till I 1 f α. Möjl. har till i ovan anförda uttr. (stundom) uppburit huvudtrycket, och uttr. sålunda utgjort särsk. förb.
β) (†) i uttr. stiga till tals med ngn, gå fram o. tala med ngn. VRP 6/6 1739.
γ) (†) i uttr. stiga till rygga, gå l. vika baklänges, backa; rygga tillbaka; jfr RYGG 5 b. När .. (Jesus) thå sadhe till them (som ämnade gripa honom i Getsemane) Iach äreth, stigho the till ryggia och föllo till jordhena. Joh. 18: 6 (NT 1526; Luther: wichen sie zu rücke; Bib. 1917: veko de tillbaka). Thomander 1: 215 (1842).
δ) (†) i uttr. stiga till bords l. till bordet, gå till bords (se BORD, sbst.1 6 b). Rudbeckius KonReg. 89 (1614: Bordz). Jag blef anmält just som Herrskapet skulle stiga till Bordet. Leopold (SVS) II. 1: 1 (1774).
ε) (närmande sig l.) övergående i 2, i uttr. stiga till häst (förr äv. stiga till sin häst), (gå fram till o.) stiga l. sitta upp på sin häst l. (med pluralt subj.) sina hästar (för att rida; jfr HÄST 1 b α); äv. mer l. mindre bildl. (jfr 3); förr äv. ss. en beteckning för att göra krigstjänst ss. ryttare (jfr HÄST 2 a). Jer. 46: 4 (Bib. 1541; Bib. 1917: bestigen). Sedhan stijgher jagh til min häst. Messenius Sign. 24 (1612). Sigge steg til Häst. Dalin Vitt. II. 6: 108 (1740). Folket, så vida det ville och förmådde stiga till häst, blef äfven frälst. Geijer I. 6: 77 (1839). Allvaret deri (dvs. i kanondundret) är liksom berusande och döfvar lättsinnet, på samma gång som det ruskar vår energi vaken och så att säga kommer dristigheten att stiga till häst. Lundgren MålAnt. 2: 161 (1872). Johnson DrömRosEld 162 (1949).
g) (†) i uttr. stiga över en sida, stiga åt sidan (se SIDA, sbst. 16 a); jfr SIDA, sbst. 16 b. Asteropherus 10 (1609; uppl. 1909).
h) med innehållsobj., dels med obj. betecknande steg: ta, dels med obj. betecknande spår efter ngns steg: åstadkomma vid gående; äv. bildl. (jfr 3). Stigher wiss stegh medh idhra fötter. Ebr. 12: 13 (Bib. 1541; NT 1526: görer idhrom fotom retta wäghar). Här (dvs. i berget) finnes en gråsten, hwaruti ses et så tydeligt häste-fots fjät, som wore det stigit af en nyskodd häst. Hülphers Dal. 144 (1762). (I Daldans) stiger (damen) ett steg åt sidan och stannar där med händerna i sidorna. Folkdans. 69 (1923). — särsk.
α) (i vissa trakter) med avs. på polska: dansa med kraftigt markerade (taktfasta) steg l. med stampande steg. Man stiger polska så att golvet gungar. Tillhagen (o. Dencker) SvFolklek. 1: 31 (1949).
β) (†) i utvidgad anv., om planet, med obj. betecknande dess bana: gå (se I 3 e) l. röra sig längs. Intet för än dät 30:de Åhret hinner (Saturnus) at stiga sin Kretz till ända. Rålamb 4: 104 (1690).
i) (†) i fråga om kyrkklockas rörelse uppåt vid ringning i den. OfferdalKArk. N I 1, s. 146 (1729); jfr 4.
j) (†) i allmännare (jfr f) l. utvidgad anv.
α) bege sig (till l. från en plats o. d.). (G. I) loffwade att han aldrig ther effter wille stiga ther vthom (dvs. utanför Sv:s gränser) så lenge han leffde. Svart G1 96 (1561). FrÅdalsb. 1929, s. 12 (cit. fr. 1640). särsk. (†) i uttr. stiga till vägs (jfr f) l. sin väg l. sin kos, bege sig iväg, ge sig av. Thermedh stägh han sin wägh och rymde. ÖstraHdDomb. 1: 64 (1603). Ekeblad BrClEkeblad 81 (1652: till wägs). VDAkt. 1662, nr 260 (: koosz).
β) i uttr. stiga på knä, se KNÄ I 1 f α β'.
γ) (†) övergående i bet.: placera sig (så l. så), i uttr. stiga i försåt, lägga sig i försåt. ÅngermDomb. 1648, s. 92.
δ) (föga br.) i uttr. stiga i vind, lova (se LOVA, v.1), gå upp i vind. Cannelin (1904).
ε) (†) om rötter: utbreda sig. (Hasselns) rötter stiga icke widlyftigt uti Ängmark. Rosensten Skog. 10 (1737).
ζ) (†) i uttr. stiga till sjöss, ge sig till sjöss (se SJÖ, sbst. 3 c δ, särsk. δ α'). Alt folcked, som här (dvs. i Sthm) skall stijga till siöss. AOxenstierna 2: 188 (1614). VDAkt. 1686, nr 241 (om person som värvats till flottan). Du wet ju, Michel, at det är nu två månader sen Herr Jöran och Far min steg til Siös. Boding Molière Mick. 6 (1741). Lind (1749; under einsetzen).
k) i fråga om stegning (se STEGA, v. 1); i den särsk. förb. STIGA UT o. ssgn UT-STIGA.
2) i speciellare anv. av 1: (försiktigt l. långsamt l. med markerade steg) gå från en lägre till en högre nivå, (på sådant sätt) gå uppåt, kliva l. klättra; i förb. med bestämning betecknande nedåtgående rörelse äv.: (på sådant sätt) gå från en högre till en lägre nivå, gå nedåt; äv. bildl.; numera i sht dels i särsk. förb., dels i förb. med prep. l. adv. l. adverbial. Stiga uppför trappan (stegen, berget, sluttningen). Stiga nedför trappan. Vi steg uppåt längs bergsstigen. Han steg långsamt nedåt i trappan. Gudz änglar stigho ther på (dvs. på stegen), vp och nidher. 1Mos. 28: 12 (Bib. 1541; Bib. 1917: stego). Så hafuer (han) steget på een skulle, ther hann sompnadt hafuer. VadstÄTb. 164 (1592). En säng stod mitt på Salsgålfwet så hög, at man måste stiga fem trappor vpföre. Peringskiöld MonUpl. 149 (1710). Azouras gick till dörren, der alla under tystnad gåfvo plats, steg utför trapporna och Reuterholm följde efter. Almqvist DrJ 385 (1834). (Jag) hittar en järntrappa som leder neråt. Hur försiktigt jag än stiger i den tycker jag klackarna smäller som hammare. Sjögren TaStjärn. 77 (1957). — jfr AV-, NED-, OM-, PÅ-, UPP-, ÖVER-STIGA. — särsk. i speciellare anv.
a) (sätta fötterna i golvet (l. underlaget) o.) resa sig l. stiga upp (från bord l. stol o. d.); äv. bildl. (jfr 3). Ser du hvad bleka gestalter / Stiga från kräsliga bord? Adlerbeth HorSat. 50 (1814). (Hon) steg från stolen och gaf åt / en annan herre sin arm. Tavaststjerna NVers 106 (1885). Venus, stigen ur havet. Östergren (1946).
b) (i fackspr.) i fråga om skorstenssotning: gå uppåt inuti skorstenspipa; motsatt: fara (dvs. gå nedåt); särsk. dels i uttr. stiga i skorstenspipa, dels i uttr. stiga durk, gå hela vägen igenom en skorstenspipa; jfr III 2 o. STIG, sbst.9 Numera är det mest femtumspipor, som förekomma, och dem kan man ju ej stiga i. SDS 1933, nr 76, s. 13. Den mellanstore (sotarpojken) hade haft all möda att fly röken och ta sig upp, stiga durk, igen. SotJul 1961, s. 30. (Knäna) var värst utsatta, mot knäna hasade (sotarna) .. när de ”for” och med knäna tog de spjärn när de ”steg”. Därs. 31.
3) i mer l. mindre bildl. anv. av 1 (o. 2); jfr 1 f ε, h, 2 a; särsk. dels i fråga om att skjuta l. sticka fram l. ut o. d. (i de särsk. förb. STIGA FRAM, IN, UT), dels i fråga om att till- l. av- l. frånträda ngt (se t. ex. a, b, g, o. de särsk. förb. STIGA AV, I, IN, TILL). 1Kor. 2: 9 (1526). Om .. (barnen) stijgha j sijna ogudachtigha Föräldrars Skoo .. så straffar .. (Gud) them vthan Barmhertigheet. PPGothus Und. N 4 b (1590). Vår nådige furste .. nu ähr stigen och inträdh i sitt 18 åhr. AOxenstierna 1: 610 (1611). När .. (någon) skal dö .. och han nu ser sig om, hwart han skal hamna, och hwart ut han .. skal stiga det första steget (osv.). Borg Luther 2: 604 (1753); jfr 1 h. Man talade mycket dumt om / den ärbara qvinnans sätt / och mycket mera än ljumt om / dem alla, som stigit snedt. Tavaststjerna Morg. 123 (1884). Nu säger överbasen sin mening, han blir deras (dvs. arbetarnas) kamrat genom det, stiger dem närmare och är en av dem. Johnson Nu 162 (1934). Tunström Julorat. 13 (1983). — jfr EFTER-, FRAM-, IN-, PÅ-, TILL-, UNDER-, UPP-, UT-, ÖVER-STIGA o. ÅLDER-STIGEN. — särsk. i vissa numera obrukliga uttr.
a) motsv. 1 f, i förb. med prep. till.
α) stiga till tjänst hos ngn, ta tjänst hos ngn; stiga till regemente och ära, komma till makt och ära; stiga till regementet, komma till makten. ÅngermDomb. 1648, s. 76 (: till tienst). De som .. regera (på Hyperboréernas ö) stiga son efter son til regemente och ära. Rudbeck Atl. 1: 365 (1679). Carolus XI, som .. år 1672. den 18. Decembris steg til regementet. Rüdling 101 (1731).
β) stiga till äktenskap, ingå äktenskap. VDAkt. 1655, nr 179.
γ) tillträda l. överta (ngt); äv.: (i överläggningar l. i fråga om en följd av handlingar) övergå l. skrida vidare till (ngt). RARP V. 1: 250 (1654). Konungen i Dannemarck (ville) .. strax til sielfwe Tractaten stijga. Widekindi G2A 110 (c. 1676).
δ) med avs. på åsikt: biträda, instämma i. Dijkman AntEccl. 82 (1678, 1703).
ε) med avs. på musik: biträda, instämma i, ta del i. Arion, Linus samt Amphion skulle teget / Och eij medh harpan sin til then Musiquen (dvs. fåglarnas sång i Paradiset) steget. Spegel ÖPar. 16 (1705).
ζ) stiga till rors l. till styre, stiga fram o. ta hand om rodret (se RODER, sbst.3 2 d α). OxBr. 5: 3 (1612: till rors). I hast sätts an nytt Rool (i kungariket Sv.); strax stijger En til Styre. Stiernhielm Jub. 69 (1644, 1668).
η) stiga till ålder(s), åldras, bli gammal; jfr 5. VDAkt. 1663, nr 290 (: ålders). Jag nu temligen til ålder stiger och förnimmer dagligen ålderdomens .. swagheter. LGemzæus (1724) hos Cavallin Herdam. 3: 162.
ϑ) få l. erhålla (ngt). (Adelsmännen) begära en Confirmation på dehres wälfångna privilegier, effter som dhe stiga till en Nij Öfwerhet (vid G. II A:s död). RARP 2: 15 (1633).
ι) ngt stiger ngn till gemöte, ngn erinrar sig ngt. Brenner Pijn. 32 (1727).
κ) (†) i uttr. stiga till knekt för ngn l. för ett hemman, bli knekt i ngns ställe l. ss. representant för ett hemman; stiga till soldat, bli soldat, låta värva sig, ta värvning ss. soldat. Han steegh i förtijd till knecht för deres hemman. ÅngermDomb. 18/7 1642, fol. 198. HFinlÖ 340 (1714: soldat).
b) stiga i giftermål l. äktenskap, gifta sig, ingå äktenskap. VDAkt. 1684, nr 159 (: gifftermåhl). Han steg i Äcktenskap och aflade Barn. Rudbeck Atl. 3: 130 (1698).
c) stiga i loven (och löfte) l. stiga i löfte för ngn l. ngt, gå i borgen (se d. o. 1 c) för ngn l. ngt; jfr LOVEN 3, LÖFTE 3. M. Håcken var stigen i Lofuen för sin Broders M. Hans sacköre. VRP 1636, s. 653. Hafr och dråparens fadher williat stiga i löfte för sin son att han skulle inthet rymma. Därs. 1639, s. 786. Därs. 1645, s. 120 (: lofuen och löfte).
d) stiga i kaution (för ngn), gå i borgen (för ngn); jfr KAUTION 2 a. VDAkt. 1697, nr 427.
e) stiga i (löfte och) borgen (för ngn), gå i borgen (för ngn). Wi stegom i borgen för wälbemälte Herr Arelio det åhret. VDAkt. 1716, nr 82. VRP 27/11 1738 (: löfte och Borgen).
f) stiga i envig, mötas i envig. Möller (1790).
g) stiga i arv, tillträda arv; jfr 1 f α. Verelius 147 (1681).
h) stiga villt, gå vilse l. komma på avvägar (i moraliskt avseende). LPetri Job 12: 25 (1563).
i) stiga på koturnen, (börja) författa i dramatisk l. högstämd stil; äv. bildl.: dramatiskt överdriva ngt, åstadkomma dramatisk överdrift; jfr KOTURN 2. Franzén Minnest. 1: 240 (1818). SDS 1897, nr 48, s. 1 (bildl.).
j) i uttr. stiga på tronen, bestiga tronen (se BESTIGA 1 c γ ε'); äv. i uttr. stiga på den heliga stolen, bli påve. Dalin Montesquieu 186 (1755). År 1612 steg Matthias på kejserliga tronen. Fryxell Ber. 6: 187 (1833). Tegnér Armfelt 1: 131 (1883: stolen).
4) i allmännare anv. av 2, i fråga om rörelse uppåt som icke sker gm gående l. klivande o. d., om person l. djur l. om ngt sakligt: röra l. förflytta sig uppåt, höja sig (i sht i fråga om att höja sig i luften); äv. i utvidgad anv., i fråga om att ngt med sin översta del når högt l. reser sig högt (över sin omgivning; se särsk. j) l. i fråga om att ngt (i mer l. mindre horisontal riktning) kommer l. tränger fram ur ngt (se särsk. l) l. skjuter l. buktar ut från ngt l. att ngt har en lutning uppåt (se c, f) l. ligger på olika höjdnivå (se h). Röken steg spikrakt mot himlen. Dimman stiger i dalen. Lågorna steg högt från det brinnande huset. Bubblorna stiger till ytan. Saven stiger i träden om våren. Blodet stiger till hjärnan. (Kristus) stegh til himbla. LPetri KO 2 a (1561, 1571). Så war ordres gifna att så snart 2:ne raketer skulle stiga, skulle attaqven begynnas. KKD 3: 11 (c. 1705). Så röres saucen, at intet det feta stiger ofwan uppå. Warg 108 (1755). Hur steg vårt bröst, hur flammade vår blod, / För kämpavärf och oförgängligt minne! Atterbom SDikt. 1: 192 (1809, 1837). Det är .. jästkulan, som kommer brödet att stiga. Heidenstam Skog. 96 (1904). Kulturen 1971, s. 154 (om marknivå). — jfr FRAM-, NED-, RAKET-, UPP-, ÖVER-STIGA o. HIMMELS-, NEDÅT-STIGANDE samt BLOD-, SAFT-, SAV-STIGNING. — särsk.
a) om fågel l. flygmaskin o. dyl. l. om ängels flykt o. d.; ngn gg äv. med innehållsobj. (jfr III) betecknande arten av den rörelse vari ngt höjer sig: höja sig i l. med (den l. den rörelsen o. d.). Ballongen steg långsamt i höjden. Lärkan steg högre och högre mot himlen. Som Fogel-Kungen Örn när han i Lufften stiger / Ok genom Wingrans Krafft högt öfwer Skyna flyger. Lucidor (SVS) 317 (1673). Förfäran grep cheruberne; till Gud steg deras flygt. Topelius Ljungbl. 56 (1852, 1860). Ett annat aeroplan har gått upp bakom oss. Det stiger samma kretsar (som det förra) och försvinner söder ut längs dalen. Berg Krig. 53 (1915). Den kritiska fasen under flygningen är stigning och inflygning. Arbetet(R) 26/5 1984, s. 9.
b) om vatten l. vattenmassa (i sht hav l. sjö l. flod o. d., med tanke på att dess yta höjes gm ökande mängd). Havets stigande och fallande, i fråga om flod o. ebb. Det stigande tidvattnet. Stiernhielm Arch. B 1 b (1644). Jagh (såg) .. migh .. för Wattnetz stijgning skull, eij kunna een-gångh medh något Infanterie och Cavallerie så långt komma. CGSkytte (1704) i KKD 11: 223. Sjelfva solståndsdygnet, i och med hvilket Nilens stigning nästan astronomiskt noggrannt tager sin början. Rydberg Urpatr. 27 (1873). De många smältbäckarne och de öfver sina bräddar stigande vattendragen. Sernander SkandVeget. 58 (1901). Vid Sveriges kuster steg havet (efter landisens bortsmältande) i början fortare än landet. Selander LevLandsk. 43 (1955).
c) i fråga om (anlagd ytas l.) terrängs l. (i sht) vägs lutning l. sluttning uppåt (i den särsk. förb. STIGA NED äv. nedåt); ofta ss. vbalsbst. -ning, konkret l. konkretare (jfr p), dels om det sluttande terräng- l. vägavsnittet, dels om (måttet på) den nivåskillnad som lutningen osv. uppgår till. En terassformigt stigande trädgård. Stigningen i backen är 1:15. Från Bottniska hafvet stiger landet norrut långsamt och omärkligt. Palmblad Norige 2 (1846). Skogomsusad i sänkan mellan två ansenliga stigningar låg den lilla småländska järnvägsstationen, som min far förestod. Engström Blandn. 123 (1925). Det var .. uppförsbacke, flera meters stigning på de tre milen. Johnson Se 78 (1936). En långsam stigning förde upp till snökanten (på berget) och en smal men ganska tydlig djurstig slingrade sig uppför den och försvann in under snön. Lagerkvist Sibyll. 206 (1956). — jfr BERG-STIGNING.
d) i fråga om en himlakropps skenbara rörelse uppåt på himlavalvet (orsakad av jordens dagliga rotation): gå upp; särsk. om solen; äv. om den solens skenbara rörelse på himlen som orsakas av jordens årliga rörelse kring solen o. dess lutning mot jordbanans plan (särsk. med innehållsobj.; jfr 1 h). När åter Solen är .. (under) wår och höst i medellinien, så stijger hon wähl större steg. Rudbeck Atl. 2: 161 (1689). Följd af orkanerna, steg Orion på fästet. Adlerbeth Æn. 19 (1804). När månen steg på himlabågen, / Jag såg bland parkens skuggor dig. CGStrandberg 3 (1874). Solen steg allt högre på himlen. SvHandordb. (1966).
e) om kvicksilvret i termometer l. barometer; äv. med subjektsväxling, om termometer l. barometer (med tanke på dess kvicksilverpelare); äv. i överförd l. bildl. anv. (jfr 5), om temperatur l. feber: bli högre l. gå upp. Polhem Brev 12 (1710; om barometer). Faller barometern, så betyder det, att (storm-)centret närmar sig; stiger den åter, så betyder det, att centret aflägsnar sig. Hildebrandsson Meteor. 28 (1881). Termometern har stigit en grad. Auerbach (1913). Hela hans ansikte gav mig en vision av kvicksilvrets stigande i en febertermometer. Siwertz Förtr. 104 (1945). Febern steg .. han kastade sig i bädden. Husáhr Jeriko 243 (1958). Stigande temperatur. Sundman AndréeLuftf. 341 (1967).
f) (numera föga br.) om malmgång l. ort o. d.: slutta uppåt; särsk. dels i p. pr. i adjektivisk anv., om malmgång: sluttande, dels ss. vbalsbst. -ande l. -ning: sluttning uppåt. (Kol-)floarnas, hwarfwens eller beddernes stigande, sänkande och strykande gång i felt. VetAH 1739, s. 102. Malmens stigande eller utgående. TT 1901, K. s. 85. Därs. 1902, s. 100 (i p. pr., om fältort). Man var betänkt på att arbeta sig upp mot dess (dvs. flötsens) stigande och undan vattnet. SvGeolU 6: 74 (1911—15). (Sv.) Stigning .. gruvt. (T.) Einfallen. Auerbach Tillägg (1918).
g) metall. i fråga om gjutning, om smält metall: svälla o. höja sin yta; äv. (o. vanl.) i fråga om gjutning varvid den smälta metallen inledes i gjutformen underifrån o. höjer sig uppåt (särsk. dels i p. pr., i uttr. stigande göt l. gjut, om sådan gjutning, dels i uttr. i stigande, betecknande att gjutning sker på sådant sätt). Vid Ställdahls masugn, der gröfre gjutgods verkställes, sker gjutningen genom tackjernets stigning. JernkA 1830, s. 44. Stigande göt gjutas vid Hörde. Därs. 1871, s. 256. Gjutningen säges .. (i vissa fall) ske ”i stigande”. UB 4: 133 (1873). Thomasmetallen är .. orolig och spritsar, men har dessutom äfven en om ock ringa benägenhet för att stiga. JernkA 1884, s. 100. Man skiljer på fallande och stigande gjut. SvTeknUppslB 2: 217 (1939).
h) konst. i p. pr. i adjektivisk anv., om valv- (båge), i sht tunnvalv: vars anfanger ligger på olika höjd, vars ena anfang ligger högre än den andra. (Valven på en byggnad) kunna äfven ligga högre vid ena ändan än vid den andra, då de kallas stigande hvalf. UB 1: 321 (1873). (Trappan) är öppen med stigande, inåt af doriska kolonner uppburna, tunnhvalf öfver stegen och krysshvalf öfver planen. Böttiger Drottnh. 33 (1889). Sidoskeppen (i Strängnäs domkyrka) .. äro täckta med inåt stigande ribbvalv. Cornell Gotik. 358 (1935).
i) om växt l. växtdel (träd l. ax o. d.): gm sitt växande höja sig, växa o. sålunda höja sig l. bli högre, nå upp (jfr j); förr äv. i uttr. stiga ovanom (annat trädslag), växa i högre belägen terräng än (annat trädslag) l. ha högre belägen växtgräns än (annat trädslag). Palmchron SundhSp. 54 (1642). Så fort som .. (humleplantan) stijger på Stången binder man effter handen. Rålamb 13: 28 (1690). Månn jag förundrad en dag skall återskåda min hembygd, / Skåda på nytt det fattiga tjäll som höljes af torfven, / Och glest stigande ax från åkrar, som voro mitt rike? Adlerbeth Buc. 12 (1807). (Björken) stiger ofvanom tallen, betecknar trädvegetationens gräns och (osv.). Palmblad Norige 40 (1846). Barrträden stego i denna skog ur en bördigare jordmån. Rydberg Vap. 4 (1891). (Jag drömde) om hvete, som själfsådt ur jorden stiger. Fröding Stänk 102 (1896).
j) om (kontur o. d. av) byggnad l. berg l. träd o. d. (som höjer sig över sin omgivning): resa sig (se RESA, v.2 I 8 b), höja sig (se HÖJA 1 b β), sträcka sig (i höjden). Klippan stiger småningom up i högden. Schultze Ordb. 5005 (c. 1755). I åldrig prakt det gråa Templet stiger. Stagnelius (SVS) 2: 431 (1821). Skyhög furan öfver mig stiger, / i djupet fradgar den stilla älf. Geijer (1841) hos Marcus GeijerL 372. Skorstenen (på en liten stuga) steg bred och tvärsäker öfver torftaket. Rydberg Vigg 3 (1875). Solen har just gått ner bakom (ön) Ischias skarpa, stigande profil. Söderhjelm Upps. 195 (1907).
k) fisk. om fisk: gå upp i högre vattenlager; jfr 5 j. Möller (1790). Det må så vara att man med en tunn .. (kastlina) på grund av att densamma är mindre synlig i vattnet, bringar flera fiskar att stiga än med en tjockare (osv.). Hammarström Sportfiske 64 (1925).
l) om tår(ar) l. om svett(droppar): komma l. tränga fram; i sht i uttr. tårar(na) stiger ngn i ögonen; äv. i opers. uttr. Tårarne stego henne i ögnen. Lagerström Bunyan 1: 66 (1727). (Magister) Stjernkors hade rodnat af blygsel, när han .. hörde Orre predika, men när han hörde Lysander, stego svettperlorna på hans panna. Topelius Vint. I. 2: 116 (1867, 1880). Det steg brännande tårar i de uttröttade ögonen. Levertin Magistr. 173 (1900). Tårarna steg den lilla flickan i ögonen. SvHandordb. (1966).
m) i uttr. betecknande att rodnad utbreder sig (uppåt) i ngns ansikte l. på ngns kinder; med subj. betecknande rodnaden l. det tillströmmande blodet l. den röda färgen; förr äv. med subjektsväxling, om kind. Hennes kinder stego i dunkel purpur. Almqvist Parj. 19 (1817). Det unga blod / i kinden stiger, / han lågar och suckar alltjemnt och tiger. Tegnér (WB) 5: 28 (1825). Allt som Herman läste, steg rodnaden på hans kind. Knorring Ståndsp. 3: 48 (1838). (Färgen) steg .. på kinderna, och ögonen mörknade. Lagerlöf ChLöw. 46 (1925).
n) snick. i p. pr. i adjektivisk anv., om regel i visst slags utdragsbord: som är kilformad så att den dolda, icke utdragna skivan vid utdragningen höjer sig till den övre, synliga skivans nivå. HantvB I. 2: 220 (1934). Därs. 222.
o) (†) i p. pr. i adjektivisk anv., om skott från artilleripjäs: som befinner sig i den uppåtgående delen av sin bana. Ståhlsverd 50 (1755).
p) fisk. i utvidgad anv., om fisk, i uttr. stiga på (fiskedon), gå in i (fiskedon). Fischerström 3: 129 (1783).
q) ss. vbalsbst. -ning i konkret(are) anv. (jfr b, c); särsk. dels. [möjl. utgående från c] (textil.) konkretare, om diagonallinjernas lutning i kypert l. satäng i förhållande till inslaget, dels (mera tillf.) konkret, om ngt som höjer sig över l. buktar ut från sin omgivning, kulle l. utbuktning o. d. Mellan röda sidenhängen sticker ett litet hufvud fram, munnen ler .. bar är halsen till bröstens stigningar. Strindberg Giftas 1: 73 (1884). NordTextilteknTerm. 83 (1974).
5) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. av 4 (jfr 4 e); vanl. med tanke på uppåtriktad l. uppåtgående, stundom äv. på nedåtgående rörelse; särsk. dels: höja sig, gå l. röra sig uppåt, dels: förkovras l. göra framsteg l. gå framåt o. d., dels o. i sht: öka l. ökas l. stegras l. (till)växa l. tillta (i styrka l. intensitet l. makt o. d.), dels: gå (se d. o. VIII 9) l. fortskrida l. fortsätta (så l. så långt l. djupt o. d.); i sht förr äv.: uppstå l. uppkomma (om känsla l. idé o. d.). Dofterna steg mot oss från marken. Vi väntade med stigande oro (nervositet, ångest). Antalet deltagare steg från fem till tio. Den stigande nöden framtvingade radikala åtgärder. Pojkens tilltagsenhet (mod, djärvhet) steg. Intresset för rymdfart har stigit. Utgifterna bara stiger och stiger. En våldsam stigning av studentantalet. Stiga i antal. Hans vrede steg till ursinne. Ångan, trycket stiger. Ångest och sorgh / j mitt hierta stijgha. TobCom. C 4 a (1550). Wij kunna .. betyga, att studierne äre wijd denne academien nu högre stigne, än de någonsin för detta waret hafwa. Annerstedt UUH Bih. 2: 181 (i handl. fr. 1675). Har icke konsten wackert stigit i wårt Fädernesland. Hwahlström SpecPaid. 94 (1773). Hwart och ett särskilt land har sin horizont öfwer hwilken en morgonsol stiger och under hwilken en aftonsol sjunker. SKN 1843, s. 60. Jag såg Genesareth den lilla, djupt bäddade sjön vid hvars stränder Frälsaren genomlefde den stigande perioden af sitt jordiska lif. Bremer Brev 4: 108 (1859). Nachspielet blir långvarigt .. än frestar man att få rusets vingar att bära, än blir det en stigning: det kommer in sillrätter och brännvin och öl. Moberg Rosell 381 (1932). Jag lyssnade länge och med stigande förvåning. Delblanc Gunn. 8 (1978). — jfr NED-, TILL-, UNDER-, UPP-, ÖVER-STIGA o. HIMMELS-, NEDÅT-STIGANDE. — särsk.
a) i ordspr. Then högt will stiga faller offta nedh. Visb. 1: 417 (c. 1621). När moodet stijger, så siunker Lyckan. Grubb 593 (1665). Den, som stiger högt, faller lätt. ÖoL (1852); jfr: ”Konsten stiger” — sa' gumman, hoppade öfver halmstrået. Holmström Sa' han 52 (1876).
b) i uttr. vara i (sitt) stigande, i sht förr äv. gå i stigande, vara stadd i stigande, (hålla på att) stiga; äv. motsv. c. Cursen är i stigande. Widegren (1788); jfr c. Då nu alt urnordiskt är i sitt stigande, påminner jag mig ett fullt nordiskt ordstäfve. SÖdmann (1820) i 2Saml. 4: 170. Antalet (promovendi) ehuru varierande gick i det hela i stigande. Annerstedt UUH II. 2: 139 (1909). Jag trodde känslan för ansvar var i stigande inom studentkåren? Jersild BabH 76 (1978).
c) om pris (äv. om värde) på vara l. tjänst: öka l. tillta l. gå upp l. bli högre (se HÖG, adj. 12); äv. dels om kurs (se d. o. 6) l. om mynt: öka l. tillta i värde (äv. i uttr. stiga i värde, förr äv. i värdet), dels om vara (äv. om värdepapper o. d.): gå upp l. öka i pris, bli dyrare (ofta i uttr. stiga i pris, förr äv. i priset); i p. pr. äv. om tendens på aktiemarknad o. d.: som kännetecknas av stigande priser; i p. pr. i sht förr äv. om räkning: vars summa ökar l. blir högre; jfr b. Så vora (dvs. voro) och thesse inlendske varur för thetta svage myntet skuldh så högt stegne, at ingen förmåtte them köpe. HT 1910, s. 279 (1592). Serenius (1741; om räkning). Nicander GSann. 30 (1766; om mynt: i värdet). Posten 1769, s. 420 (om varor: stiga i priset). En slafs wärde stiger och faller i mån af köpares och säljares sammanstötande antal. Ödmann MPark 25 (1800). Warorna stego i wärde. Ekelund 1FädH II. 2: 102 (1831). Är vexeln dyrare eller billigare än det metalliska myntet, så säges att kursen stiger eller faller. Agardh (o. Ljungberg) II. 1: 108 (1854). (Mississippikompaniets) aktier stego till 20 gånger det ursprungliga priset. Malmström Hist. 1: 151 (1855). Erfarenheten (visar) obestridligt, att varor tämligen regelbundet stiga eller falla i pris, när produktionskostnaderna af någon anledning ökats eller minskats. EkonS 1: 20 (1891). Snellman o. Osterman (1903; om tendens). Fotogenen har stigit. Wägner Norrt. 67 (1908). Pundet stiger. Östergren (1946). Priserna kan .. väntas stiga i höjden. DN(A) 22/12 1964, s. 6. — särsk. bildl.; särsk. i uttr. ngns aktier stiger, ngns anseende stiger, ngn stiger i anseende; ngn får större makt o. d. Hans aktier börja att stiga. Meurman (1847). Genom kung Oscar II:s och hans drottnings besök i Konstantinopel .. hade Sverige och svenskarna stigit i kurs. Adelsköld Dagsv. 4: 138 (1901). Harlock (1944).
d) [delvis sannol. utvecklat ur 2; jfr 3] i fråga om höjande i (socialt) anseende l. i rang (se d. o. 3, 4) o. dyl. l. i fråga om befordran l. uppflyttning (ngn gg äv. nedflyttning) till högre (resp. lägre) befattning l. (militär) grad o. d. Stiga i anseende, i rang. Hans anseende stiger stadigt. Han steg till (rangen av) hovrättsråd. Stiga i graderna. Stiga i ngns aktning. Stiga allt högre på rangskalan. Fremlingen som när tigh är skal stigha offuer tigh, och altijdh bliffua öffuerst, Men tu skalt stigha nedher och altijdh liggia vnder. 5Mos. 28: 43 (Bib. 1541; Bib. 1917: höja sig). The Romerske Påfwars Anseende war tå (c. 400 e. Kr.) allareda högt stijgit. Schroderus Os. 1: 652 (1635). Grefve Biron, den af sit stigande och fall namnkunnige favoriten (vid det ryska hovet), förde vår Cantzli-Junkare til Hofs, at upvakta Kejsarinnan. 1VittAH 3: 269 (1780). Han .. stiger alt lägre och lägre i anseende. Weste FörslSAOB (c. 1817). Problemet om socialt stigande eller fallande, om högre eller lägre, bättre eller sämre .. har varit och skall bli af bestående intresse. Strindberg Julie VI (1888). Hvarför skulle just jag få stiga, när så många andra hållas nere af ödet? Öberg Makt. 2: 43 (1906). Neråt kunde en person gå till arbetarna, det blev de bara smickrade av, men en av arbetarna fick inte stiga uppåt. Lo-Johansson Förf. 105 (1957).
e) i fråga om ljud, om tal l. sång l. fågelkvitter l. musik l. buller o. d.: höja sig l. ljuda mot skyn l. upp mot ngn o. d.; äv.: öka l. ökas l. tillta (i styrka l. intensitet l. tonhöjd; se särsk. α, γ) l. bli högre (se HÖG, adj. 7 a); äv. i överförd anv., om uttrycksfullhet o. d.; äv. om musikinstrument l. kör l. röst o. d. (förr äv. om väsen): låta höra sitt ljud (resp. sin röst) l. öka styrkan l. intensiteten hos sitt ljud. Fågelsången stiger mot skyn. Jublet steg mot kungen på balkongen. Larmet steg från gatan. En djup suck steg ur hennes marterade bröst. Chören stiger med fulla vågor liksom mot himlen. Geijer I. 8: 378 (1805). När i sång hon (dvs. minnets trollmö) stiger / Min gyllne harpa, mäktigt kjusas då. Stagnelius (SVS) 3: 23 (1814). (Han) Spelar .. med en expression som till en otroligt fin nuancering förmår sjunka och stiga i crescendo och decrescendo. Topelius Dagb. 3: 194 (1837). Så blir surrandet (från flygmaskinen) på en gång starkare. Det stiger i tonen. Berg Krig. 50 (1915). Konversationen steg i festlig förväntan inför mellanaktens reklaminslag. Fagerberg Svärdf. 9 (1963). — särsk.
α) språkv. i fråga om musikalisk accent, om ton o. d. i tal: bli högre (se HÖG, adj. 7 a), öka i svängningstal; i p. pr. i adjektivisk anv. äv. om cirkumflex (se d. o. I 1 b), sammansatt av hög (se HÖG, adj. 7 a) gravis (se GRAV, adj.2 II 2) o. akut. Det stigande tonhållet inträffar i enstafviga ord, i hvilka tonen dröjer vid den dubbelt uttalade konsonanten, t. e. att, man, som. Tullberg SvSpr. 2: 7 (1836). Vid struphufvudets sänkning faller tonen och blir djupare och tvertom vid dess höjning stiger tonen och blir högre. Suomi 1845, s. 298. Ligger den exspiratoriska hufvudaksenten (i Fårömålet) på penultima, så har denna .. i tvåstafviga ord stigande cirkumflex, då .. (riksspråket) har s. k. grav betoning. Landsm. 1: 361 (1879). Frågesatsen kännetecknas: .. Så godt som alltid genom stigande ton. Beckman SvSpr. 201 (1904). Danell SvLjudl. 45 (1911; i fråga om musikalisk accent, om ton).
β) språkv. i p. pr. i adjektivisk anv., om diftong: vars andra komponent är mera betonad än den första (jfr DIFTONG a); äv. om triftong, i uttr. stigande-fallande, vars andra komponent är mera betonad än den första o. tredje. I franskan fins endast stigande diftonger. Verd. 1888, s. 62. En triftong, hvars mellersta vokal är stafvelsens fortis, kallas stigande-fallande. Noreen VS 2: 58 (1907). SvHandordb. (1966).
γ) metr. i fråga om exspiratorisk accent, i p. pr. i adjektivisk anv., dels om versfot: vars sista stavelse uppbär det exspiratoriska huvudtrycket, som (börjar med thesis o.) slutar med arsis (se d. o. 1), dels om metrisk rytm l. taktart o. d.: som kännetecknas av sådana versfötter. Lidforss TyGr. 251 (1868; om rytm i versfötter). Fallande versfot är en sådan, som slutar med en kort stafvelse .. en stigande versfot deremot slutar med en lång stafvelse. Löfgren TySpr. 202 (1885). Stigande kallas taktrörelsen, om tesis går före arsis. Wulff Värsb. 20 (1896). NysvSt. 1933, s. 111. särsk. (numera föga br.) om rytm i följd av ord: som kännetecknas av att sista ordet uppbär det exspiratoriska huvudtrycket. Kræmer EnstafvOrd 81 (1882).
δ) i fråga om musik l. sång; om ton l. tonföljd l. om stämma: bli högre (se HÖG, adj. 7 a), erhålla högre svängningstal, öka i svängningstal; äv. om not betecknande ton: beteckna högre ton; i sht förr äv. om sångare: höja (se d. o. 3 a) tonen; äv. dels med innehållsobj. (betecknande tonsteg o. d.), dels bildl. När ibland twå Noter den ena en Tertz stiger, och (osv.). Londée Kellner 10 (1739). Om följden (dvs. den kromatiska skalan) börjar vid de djupare tonerna och fortgår till de högre, heter den stigande. Mankell Lb. 47 (1835). 2VittAH 22: 205 (1861; om sångare). Qvinten stiger eller faller ett tonsteg. Fröberg Harm. 104 (1878). En viktig regel (för polyfoniens utveckling under medeltiden) blir .. föreskriften, att om huvudstämman steg, så skulle den andra falla och tvärtom. Jeanson (o. Rabe) 1: 40 (1927). Jag vill forma min stigande treklang a-e-i / till en wagnerskt oändlig melodi. Gullberg Terzin. 65 (1958; bildl.).
f) (i vitter stil) om morgon l. dag l. skymning l. natt: infalla l. komma fram med sitt ökande ljus resp. mörker. En stigande skymning breder sig öfver rummet. Atterbom 1: 328 (1824). I dok inhöljer den stigande natten / Templet, som nyss en liknelse var af skapelsens stjernsal. Dens. Lyr. 3: 183 (1829). Det var en stigande morgon, ej sjunkande natt som nu. Lagerlöf Länk. 281 (1894). Morgonen stiger över landets huvudstad. Moberg Sedebetyg 8 (1935).
g) (†) om helg: infalla (se d. o. 15) l. komma (då l. då). Schroderus Comenius 779 (1639).
h) i uttr. vinet (l. spriten o. d.) stiger åt (i sht förr äv. i) huvudet l. stiger ngn åt (i sht förr äv. i) huvudet l. stiger åt (i sht förr äv. i) huvudet på ngn, ngn gg äv. stiger till huvudet, betecknande att ngn blir mer l. mindre berusad l. yr i huvudet l. påverkad av vin- l. spritförtäring; jfr i. Palmchron SundhSp. 125 (1642: stijgher .. i Hufwudet, om vin). Winet stiger i hufwudet på mig. Lind 2: 868 (1749). Whisky, som Roger lofprisar, derför att allt däraf genast stiger åt hufvudet och intet förderfvar magen. Edholm SvunnD 182 (1851). Wretlind Läk. 4: 29 (1896: till). Vinet har stigit mig i hufvudet. VLitt. 1: 509 (1902). Vinet steg honom åt huvudet. Lagerkvist Bar. 29 (1950). jfr: (Trollen) sörplade hafsvatten i sig för att dricka ut oceanen. Vattnet steg dem i hufvudet. Topelius Läsn. 7: 110 (1891).
i) [jfr h] i uttr. ngt stiger ngn åt huvudet, betecknande att ngt bringar ngn ur mental balans, vanl. att ngn grips av övermod gm beröm l. framgång o. d. Arbetarnes ädelmod hade bokstafligen stigit honom åt hufvudet. Roos Strejk. 57 (1892). Det ser ut, som hade den virak, man utstrött, stigit honom (dvs. Heidenstam) åt hufvudet. Wirsén Krit. 261 (1897, 1901). Dåligt åt magen hade han också, sa man. Måste väl äta piller och styggtyg, förstås, så att han fick magsyra. Och så steg det i sin tur åt huvut. Sjödin StHjärt. 176 (1911). Framgången har stigit honom åt huvudet. Auerbach (1913). Fastän hon ej från början .. varit rädd, steg stämningen i skogen henne åt huvudet, så att hon verkligen blev skrämd. Krusenstjerna Pahlen 1: 166 (1930). Berömmelsen har stigit honom åt huvudet. SvHandordb. (1966).
j) [utgående från 4 k] fisk. om fisk: gå upp mot land l. gå uppströms (uppför flod o. d.); i ssgn UT-STIGA äv. i utvidgad anv.: gå ut från land. Skulle ock Wi förnimma, det Sillen stego till andre Orter och Wåre Provincier, så (osv.). Stiernman Com. 3: 387 (1666). Berörde Banck (utanför Ölands kust) tros wara hinderlig för Sillens stigande under landet, derigenom, at hon uppå den samma håller sin lek. Åhstrand Öl. 59 (1768). Innan sjöarna ännu uppbrutit om våren, börjar Gäddan stiga närmare stränderna. SkandFisk. 52 (1837). Öppningarne på mjärdarne riktas naturligtvis nedåt älfven, då afsikten är att fånga stigande lax. Uppl. 2: 152 (1903). Hammarström Sportfiske 112 (1925). GbgP 6/9 1987, s. 39.
k) mat. i p. pr. i adjektivisk anv., om progression (se d. o. 3) l. serie (se d. o. a): kännetecknad av att varje term är större än den närmast föregående; motsatt: fallande (se FALLA III 5). Björling Alg. 2: 109 (1861; om progression). Äro (den geometriska) seriens alla termer positiva, är serien stigande för kvoten > 1 och fallande för kvoten < 1. Dahl o. Wallmark MatTeknHb. 70 (1949).
l) (†) pregnant.
α) öka i intensitet l. styrka. Är mycket (i ett tal) att beundra, så må Talaren .. dela det och låta desza delar komma i täta och stigande slag. Ödmann AnvPred. 91 (1807).
β) (†) i fråga om färg, betecknande att den ökar i intensitet l. färgstyrka; i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv. äv. om schattering (se SCHATTERA I 2 slutet): som ökar kontrasten mellan ljusare o. mörkare nyanser. Ju högre .. (den upphettade kopparplåtens) färgor stiga ju renare och bättre är kopparen. Polhem Bet. 1: 9 (1721). (Mönstret) utföres med påläggning eller plattsöm samt uti stigande schattering. NJournD 1861, s. 78.
γ) om klädedräkt: tillta i yppighet l. elegans o. d. Hülphers Norrl. V. 1: 157 (1789).
m) (†) i uttr. stiga utföre in till ngt, minska till ngt. Hiärne Suurbr. 46 (1679).
n) [efter fvn. stíga yfir hǫfuð einhverjum] (†) i uttr. stiga över huvudet på ngn, bli ngns överman, vinna över ngn, ta loven av ngn. Peringskiöld Hkr. 1: 464 (1697).
o) i mer l. mindre förbleknad bet., i fråga om belopp l. antal (av ngt), övergående i bet.: (vid sammanräkning l. hopsummering) belöpa sig till l. uppgå till (så l. så stort belopp l. antal); vanl. (o. numera bl., föga br.) i förb. stiga till, förr äv. (så l. så stort belopp osv.); förr äv. i uttr. stiga högt, vara av stor omfattning, stiga (så l. så mycket) högre, vara av (så l. så mycket) större omfattning l. uppgå till (så l. så mycket) större belopp o. d. Kyrkietiyenden, stigher sannerligh til en stoor Penninga summa öffuer hela Sweriges Rijke. Tempeus Messenius 22 (1612). Den ottonde orsak, att rosstienisten icke så högt stigher som fordomdagz .. ähr denne, att (osv.). RA II. 2: 299 (1617). Vthgifften stegh tiugu Tunnor Guld högre än then Konungslige Inkomsten. Schroderus Os. III. 2: 95 (1635). VDP 1681, s. 288 (: ). Dessa (franciskaner-)Munkarnes .. härbergen öfver hela det Turkiska riket .. kunna stiga till några och tjugu ställen. Eneman Resa 2: 219 (1712). Denne kostnad på kol, skrot och afbränning .. stiger ofta tillika med arbetslöner, högre, än sjelfwa Järnet är wärdt. Polhem Test. 2Föret. 11 (c. 1745). Bokhållaren meddelade, att de resterande lönerna för 1672 stego till 22,000 dal. kopparmynt. Annerstedt Rudbeck Bref LIX (1899). Cannelin (1921: till). — särsk. (†) i uttr. stiga till så l. så många år l. en så l. så hög ålder, ha en ålder av så l. så många år resp. vara så l. så gammal. De älsta högar af Mannekullarna stego til 3700 och 3500 åhr. Rudbeck Atl. 1: 460 (1679). När man aldrig så litet wil kasta ögonen på Swenska Historien, finner man, at den stiger til en ganska hög ålder. Lagerbring 1Hist. 1: 1 (1769). (†) i uttr. vad och huru ngt stiger, till hur stor omfattning ngt uppgår. Discurrerades om rustjensten, hvadh och huru hoon stiger i Sverighe och Finlandh. RP 7: 239 (1638).
p) (†) i p. pr., om en med snäckhjul driven linkorg: vars snäckhjul har (en så l. så beskaffad) stigning (i bet. r). JernkA 1823, s. 263.
q) (numera bl. tillf.) ss. vbalsbst. -ning (jfr r, s): stegring (se STEGRA, v.1 I 5 j). Det är (i dikten Fänrik Stål) en oerhörd stigning från strofen, där .. (studenten) sitter och bläddrar i bladen .. till de två följande härliga stroferna. Söderhjelm Runebg 2: 349 (1906).
r) (i fackspr.) ss. vbalsbst. -ning (jfr q, s), konkretare, om avståndet mellan motsvarande punkter hos två skruvlinjer l. gängor l. varv i axelns plan; äv. om avståndet mellan spets o. bas hos en kugge; äv. om stigningsvinkel; i ssgn RÄFFEL-STIGNING äv. om egenskapen att vrida sig skruvformigt. JernkA 1822, s. 130 (i fråga om kugghjul). Linan (på handvinden), som bör vara 1 1/4 tum i diam. måste vara lindad om axeln 6 à 8 hvarf och då dess längd är 3 alnar samt linans stigning 5/4 tum i hvarfvet, kan en lina af 58 alnars längd derpå uppvindas. Ström MinnB 23 (c. 1865). Ofta anger man som värde på propellerns stigning stigningen på den region av bladet, där dragkraften är störst, ungefär 5/8 av radien från axeln räknat. Thulin o. Malmer Flygm. 72 (1916). Skärningen af en snäckgänga med 1″ stigning. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 5. Dessa brotchar .. äro försedda med vänsterspiralspår i 30° stigning. Därs. 3: 36. TNCPubl. 30: 94 (1958). — jfr GÄNG-, SPINDEL-STIGNING.
s) (numera föga br.) i utvidgad anv., i fråga om förskjutning i sidled, ss. vbalsbst. -ning (jfr q, r), i väv: regelbunden förskjutning i sidled av bindeställena mellan trådarna i vävens två trådsystem, skridning (se SKRIDA 3 c). 2SvKulturb. 5—6: 248 (1936; efter handl. fr. 1800-talets början).
II. refl.
1) motsv. I 1, 4; i ssgn MISS-STIGA.
2) (†) motsv. I 5 o, i uttr. stiga sig till l. stiga sig (så l. så mycket), belöpa sig l. uppgå till (så l. så mycket); äv. i uttr. huru stort ngt sig stiger, hur stort beloppet är. 94 åhrs SpanneMåhls stijger sig 74 dh:r s:mt för högt. VDAkt. 1695, nr 754. Som iagh här än intet vet, huru stort dhet (dvs. beloppet) sigh stiger .. kan iagh (osv.). Carl XII Bref 333 (1704). Hans egen omkostnad med arbetsLön Stiger sig till 800.RDr. CAEhrensvärd Brev 2: 400 (1800).
III. tr. (jfr I 4 a).
1) (†) motsv. I 2; med avs. på mur l. berg o. d.: bestiga (se d. o. 1 a, b); äv. med avs. på trappa: gå i, gå uppför (äv. bildl., i uttr. stiga trapporna ss. en beteckning för inställsamhet l. kryperi). The skola löpa såsom Hieltar, och stijgha muranar såsom krijgsmän. Joel 2: 7 (Bib. 1541; Bib. 1917: bestiga). Jag vördar och, om tillåtes at tillägga, älskar Ed(ers) Excellence lika högt och beständigt, fast jag icke stiger trapporne och säger granlåter. HH XXXII. 1: 191 (1784). Jag kan gå skäligen långa vägar och stiga mina tre trappor, utan någon särdeles möda. MoB 2: 191 (1800). Vi .. började nu stiga det redan ifrån början tämligen branta berget. Wallin Bref 201 (1849). — jfr UPP-STIGA o. BERG-STIGNING.
2) (i fackspr.) motsv. I 2 b, om sotare, med avs. på skorsten(spipa): invändigt gå uppför l. stiga uppför; motsatt: fara. Rothstein Byggn. 444 (1859). SkorstensfejMäst. 1937, nr 4, s. 8 (med avs. på skorstensvalv). I morron har vi .. tre fabriksskorstenar att stiga. SotJul 1949, s. 19. Kurpisen — (dvs. sotar-)mössan .. var sydd som en påse så att man kunde dra ner den för ögonen och skydda sig mot sotet när man steg eller for skorstenspiporna. Därs. 1961, s. 30.
3) (†) motsv. I 2, om hingst, med avs. på sto: bestiga (se d. o. 1 d α), betäcka. Hästen den största lejer Skåningen att stiga sina märrar. Linné Diet. 1: 31 (c. 1750).
Särsk. förb.: STIGA AN. (†) till I 3, om sjukdom: angripa (se d. o. 8), gå till angrepp. L. Paulinus Gothus Pest. 90 a (1623). jfr anstiga.
STIGA AV10 4, äv. UTAV04. till I 1, 2: gm att ta ett (l. ett fåtal) steg lämna l. gå bort l. (i sht) ned från (ngt; i sht i fråga om att på så sätt lämna fordon l. gå ned från häst); äv. abs.; förr äv. liktydigt med: stiga åt sidan. När Petrus .. steegh vthaff skepit begynte han gå på watnet, ath han skulle komma till Jesum. Mat. 14: 29 (NT 1526; Bib. 1917: steg .. ut ur). Varghan (o.) älgharna gå efter hvar annan när djup snjö är och när then främste är tröt så stijgher han åf och går efterst. Bureus Suml. 66 (c. 1600). Håll .. (hästen) något stilla, klappa och stig af honom. Ungern-Sternberg Bourgelat 24 (1752). Tegnér (WB) 5: 128 (1820: steg .. af; i fråga om häst). Du åker tåg och frågar konduktören hur du skall byta och när du skall stiga av. Wassing Dödgr. 36 (1958). jfr avstiga. särsk. bildl.; äv. dels i uttr. stiga av vägen, göra ett (moraliskt) felsteg; ta fel, ta miste, dels i uttr. stiga av tronen, abdikera; förr särsk. dels abs.: avgå från tjänst, avgå, äv.: avstå från sin (ägande)rätt, dels med avs. på vakt(hållning): i pliktförgätenhet lämna l. gå ifrån. Dee haffua stiigitt wtaff siin wacht. VadstÄTb. 247 (1597). Leuchowius Zader 137 (1620: vthaff wäghen). Bergv. 1: 301 (1681; i fråga om att avstå från sin (ägande)rätt). Enär året är förbi, skola the förrige (fullmäktige i roten) stiga af, och andra nya förordnas i stället. Därs. 369 (1687). Mörk Ad. 2: 90 (1744: Thronen).
STIGA EFTER10 32, äv. 40. (numera bl. tillf.) till I 1.
1) stigande komma efter, gå efter (se gå efter 1). Almqvist Törnr. 1: 150 (1839). jfr efterstiga.
2) gå efter (ngn l. ngt; se gå efter 2), gå o. hämta (ngn l. ngt). RP 13: 110 (1649).
STIGA EMELLAN10 032.
1) (numera bl. tillf.) till I 1, med avs. på obj. betecknande två stridande parter: gå emellan (se gå emellan 2); vanl. abs. Sacktmodig (hade) endast stigit emellan och förmant Tobias intet slå bonden. VRP 6/12 1736. Stiga emellan .. tvenne som slåss. Meurman (1847).
2) till I 4: stiga o. sålunda komma emellan (olika föremål). Moln stigha emellan then himmelska Solen Christum, och wår öghon. PErici Musæus 2: 54 a (1582).
STIGA EMOT. (†) till I 1: gå fram emot ngn. Verelius Gothr. 4 (1664).
STIGA FRAM10 4. till I 1: gm att ta ett (l. ett fåtal) steg gå fram (till ngn l. framför ngn l. ngra l. för att komma till synes o. d.), träda fram; äv. med innehållsobj. betecknande steg. Stig fram och sitt! Han steg fram till fönstret. När han kom j hwset stigho the blinde fram till honom. Mat. 9: 28 (NT 1526; Bib. 1917: trädde .. fram). Påfogeln (kom) stigandes fram för alla andra. Balck Es. 176 (1603). (Ni) Stijger med högre Foten ett godt Steeg fram, bocker Eder .. och nederlägger rätt Musqueten. ExInf. 1693, s. 28. Hon ber dem inte stiga fram för att sitta. Wassing Dödgr. 436 (1958). jfr framstiga. särsk. i oeg. l. bildl. anv.
a) om person; särsk. dels i uttr. stiga längre fram, gå (se d. o. VIII 9) längre, dels i uttr. stiga fram i ngns ställe, bli ngns ställföreträdare, dels pregnant: göra sig känd l. bemärkt, framträda (se d. o. 2); förr äv. om nation: avancera, tränga fram. HB 2: 335 (1598: äre stegne lenger framm). Jesus blef icke trugad .. at stiga fram i syndares ställe. Nohrborg 99 (c. 1765). Turken .. började stiga alt längre fram i Europa, ja ända til Wien, som belägrades 1529 af Soliman II. Bergklint MSam. 2: 325 (1792). Under tunga sorgedagar steg (Linné) .. fram, Naturens tolk, / Bragte stolthet, ljus och glädje till ett armt och pröfvadt folk. Snoilsky 1: 300 (1878). Över huvud är den unga litteraturens företrädare inbitna specialister. De stiger fram med brådmoget färdig egenart som (osv.). Johanson Stärbh. 81 (1918, 1946).
b) om ngt sakligt; särsk.: komma fram, framträda (se d. o. 3), visa sig. Almqvist TreFr. 2: 89 (1842). Är en gerning gjord, så händer att följder, som ej beräknades ifrån början, stiga fram i sin tid med magten af ett öde, som ej den starkaste mägtar bryta. Svedelius i 2SAH 46: 155 (1870). Ett bord med läckra rätter stiger fram (då flickan blåser i bockens öra). FinlSvFolkd. I A 1: 209 (1917). Ur (poetiska) .. stämningar hade Visioner och harmonier och andra dikter i Melodier i skymning stigit fram. Werin Ekelund 1: 164 (1960). särsk.
α) (numera föga br.) skjuta fram (se skjuta fram 5) l. sticka ut. Men huru långdt för:de Lechter skal stige fram i Kyrkian .. dett må du sielf pasze. HB 2: 223 (1588). Balkongen stiger fram. IllSvOrdb. (1955).
β) framträda (se d. o. 4), bli (mera) synlig, komma (mera) till synes; särsk. om figur o. d. på tavla. Kiännen I intet igen detta bärget som stiger fram, seen dock denna klippa som höijer sig up såsom et torn. Ehrenadler Tel. 356 (1723). Skuggan gör at figuren stiger bättre fram. Weste (1807). Solen låter fläckarna på en drägt, ansigtets skrynkor och hårets blekhet stiga fram. Bergström LittNat. 154 (1889). Färgerna stiger bättre fram i dagsljus. IllSvOrdb. (1955).
STIGA FRÅN, se stiga ifrån.
STIGA I10 4, äv. UTI04. till I 1, med avs. på skepp l. vagn l. sadel o. d.: stiga in l. ned l. upp i; äv. bildl. (särsk. med avs. på tjänst: tillträda). Stiga i badet. Och thå han steegh j skepet fölgde hans läryungar honom. Mat. 8: 23 (NT 1526; äv. i Bib. 1917). Medan wi wente på maten, stiger jag vti theras läsekamar. Swedberg Lefw. 128 (cit. fr. 1686). Eurylas steg åter vti sit Förwaltare-Embete. Weise 419 (1697). Weste FörslSAOB (c. 1817: sadeln). Liljecrona RiksdKul. 115 (1840: stiga i den båten; bildl.). ”Stig i slädan, jag skall köra er hem!” sade jag. Blanche Bild. 3: 163 (1864). Han kunde äta en timme i sträck och lika lång tid tog det för honom att stiga i kläderna om morgnarna. Schulze Emigr. 177 (1930). jfr istiga.
STIGA IFRÅN10 04, äv. FRÅN4. särsk. (†)
1) till I 1: gå ifrån (ngn l. en plats); äv. dels med avs. på häst: stiga av, dels utan obj. OPetri 1: 103 (1526; utan obj.). Därs. (med personobj.). GävleDomb. 130 (1635; med avs. på plats). Lagerström Bunyan 3: 55 (1744; med avs. på häst).
2) oeg. l. bildl. med avs. på förpliktelse l. tjänst l. ekonomisk förmån o. d.: avlägsna sig från (ngt), frångå (se d. o. 2, särsk. 2 b α, β) l. avvika l. avstå från o. d. 2SthmTb. 5: 248 (1577). Han .. skall stiga ifrå sin arfsrätt och lefva den nästa arfvingen. RA I. 3: 282 (1594). (Prästen) Bekenner ock sin dårskap, i thet han steegh ifrå sin .. (tjänst) så obetenkt. OxBr. 12: 278 (1644). Her Fältherren sadhe honom giordt illa, at han hade stegat ifrån hufvudsaken och begynt calumniera Rätten. RP 12: 146 (1647).
STIGA IHOP, äv. TILLHOPA. (†) till I 1, 3, om församling (se d. o. 2 a): sammanträda (se samman-träda, v.2 I 1 b); jfr stiga tillsammans. 3SthmTb. 5: 136 (1603). Heinrich (1814).
STIGA IN10 4.
1) till I 1: (gm att ta ett l. ett fåtal steg) gå in (i l. på ngt, i sht i en byggnad l. ett rum o. d.); i sht i fråga om att gå l. komma in genom en dörröppning i ett boningshus l. boningsrum (särsk. i imper., ss. en uppmaning till en l. flera utanför stående att komma in). Var så god och stig in! Han steg in genom dörren. Huilken icke gåår j genom dörena j fårahwset / vtan stijgher annarstadz in / han är en tiwff och en röffware. Joh. 10: 1 (NT 1526). Kyrå och Lappu boerne göre .. (sina grannar) stoor intrångh .. på deres ägor, i det de stijge in om deras Råå och Röör. SUFinlH 5: 239 (1617). (Adjunkten) steg nu in i det nya Vernanäs's trädgård. Almqvist Kap. 6 (1838). Vi stiga in på Novilla och få oss ett glas glödgadt vin. Ahrenberg Männ. 5: 139 (1910). Nå, ska du inte be mig stiga in, sade han. Siwertz Pagoden 22 (1954). jfr instiga. särsk.
a) (†) i uttr. stiga in i (l. uti) l. på ett skepp, gå ombord på ett skepp. Mark. 4: 1 (NT 1526: vthi; Bib. 1917: steg .. i). G1R 8: 110 (1532: ). Svart G1 61 (1561: i). Ehrenadler Tel. 480 (1723: uti).
b) sport. i fråga om boxning l. fäktning o. d.: ta ett (l. ett fåtal) steg mot motståndaren (så att man kommer inpå honom). Stijg geswindt med din wänstra fot, det nehrmast till hans (dvs. motståndarens) högre på honom in, och gack med din Klinga utan till hans udd. Porath Pal. 1: M 1 b (1693). Holmberg Boxas 49 (1921).
c) oeg. l. mer l. mindre bildl. (jfr stiga, v.3 I 3, 5). Preutz Kempis 339 (1675). Hwar wällust stiger in, ther går förnuftet vth. Spegel ÅPar. 26 (1711). Ryszland stiger nu (dvs. på 1500-talet) in i Europa. Bergklint MSam. 2: 335 (1792). Åter var denna berusande doft där som steg rätt in i henne och gjorde henne lycksalig. Krusenstjerna Fatt. 2: 185 (1936). särsk.
α) (†) skjuta in (se skjuta in 8). (Halvmånarna) stijga in i Flyglarna aff Bastionerna. Rålamb 8: 141 (1691). Flere wackra Öar och Holmar, hwarifrån åtskillige Sund och Wikar stiga in i Socknen. Hülphers Norrl. V. 1: 175 (1789).
β) (†) i uttr. stiga in på (ett visst stadium av utveckling), inträda i (ett visst stadium). Thorild (SVS) 2: 78 (1784).
γ) (†) motsv. stiga, v.3 I 3 a α; i uttr. stiga in i samma regemente igen, återinträda ss. regent; jfr regemente 1 a. HH XIII. 1: 104 (1563).
2) (†) till I 4, om växtsaft l. sav: stiga upp (i en växt l. växter). Mollet Lustg. C 2 a (1651). Rålamb 14: 33 (1690). särsk. (†) bildl., om förslag, i uttr. stiga in på (så l. så stor summa), belöpa sig till en kostnad av (så l. så stor summa); jfr stiga, v.3 I 5 o. Rudbeck Bref 260 (1685).
STIGA NED10 4 l. NER4, äv. (ålderdomligt) NEDER40. jfr nedstiga.
1) (i sht i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till I 1, refl., i uttr. stiga ned sig, gå ned sig (se gå ned 1 a), trampa ned sig. (Jag) Steg ned mig i en pusz. Dalin Arg. 2: 339 (1734, 1754).
2) till I 2: gå ned (t. ex. utför en trappa l. ett berg o. d.); i sht: gm att ta ett (l. ett fåtal) steg gå l. kliva ned (från ngt l. i l. på ngt o. d.); äv. med obj. betecknande det man stiger utför. Hon steg ner från stegen. Est tw gudz son stijgh nidh aff korset. Mat. 27: 40 (NT 1526; äv. i Bib. 1917). Öfver bergen stiger tåget (av krigsmän), stiger ned mot yppig dal. Rydberg Dikt. 1: 32 (1876, 1882). Stiga en trappa ned. WoH (1904). En och annan stiger ner på kajen (från båtdäcket). Sjögren TaStjärn. 51 (1957). särsk. i fråga om att stiga av häst; förr särsk. i uttr. stiga ned av en häst. HFinlÖ 442 (1717). Stiga ned af hästen. Sahlstedt (1773). Oscar II I. 2: 14 (1859, 1886).
3) till I 4: sjunka l. sänka sig ned l. gå ned(åt) l. röra sig l. falla l. skjuta ned o. d.; äv. om svett l. flod o. d.: rinna ned. En kall svett steg ned utför hårfästet. Almqvist Pal. 18 (1838). Ballongen steg ned (till marken). Schulthess (1885). Landsm. XVIII. 10: 48 (1901; i fråga om dykning). Vägen stiger brant ned. Auerbach (1913). Liksom Frascativillorna skulle det tessinska slottet (i Sthm) från sin höjd i lugn rytm stiga ned mot naturomgivningen. Josephson Tessin 2: 93 (1931).
4) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. av 1 (jfr stiga, v.3 I 3, 5). Darra Krop och Leder / Rees up mit Håår, min Tankar stigen neder / Til Afgrundz Diup. Lucidor (SVS) 54 (1674). Blott i drömmar Olympen / Stiger till dödliga ned. Stagnelius (SVS) 1: 354 (c. 1815). Siwertz JoDr. 56 (1928). särsk.
a) i fråga om att sjunka (se d. o. 8 f) i (socialt) anseende l. i rang l. värdighet l. betygsenhet o. dyl. l. att deklasseras o. dyl. l. att sänka sig ned till ngt (socialt) lägre; äv. i fråga om att gå från huvudsaker till bisaker l. från väsentligheter till detaljer o. d.; jfr stiga, v.3 I 5 d. (Celsius) måste blifva läromästare för andra, stiga neder ifrån sin högd. Höpken 1: 219 (1745). Jag kan ej .. stiga ned till en så smutsig befattning. Weste FörslSAOB (c. 1817). Det är ej hans (dvs. K. A. Ehrensvärds) sak att stiga ned till sitt ämnes detaljer eller närmare utföra sina tankar. Nyblæus Forskn. I. 1: 303 (1873, 1879). Jean. Stig inte ner, fröken, hör mitt råd! Det är ingen som tror att ni godvilligt stiger ner; folket kommer alltid säga att ni faller ner! Strindberg Julie 20 (1888). Ruin Gyckl. 105 (1934). särsk. (numera föga br.) i uttr. stiga ned till ngt l. stiga ned att göra ngt, ungefär liktydigt med: nedlåta sig till ngt l. att göra ngt (se ned-låta 3 a, b); äv. ironiskt. Nog kan väl sjelfva Öfverheten / Ibland til nöjen stiga ner, / Men ända ner til Vitterheten! .. / Det går för långt som hvar man ser. Kellgren (SVS) 2: 186 (c. 1783). Därs. 5: 77 (1787: att). Hvem vågar säga eller endast tänka / Om Fru Christina, om Sten Stures enka, / Att til en sådan lögn hon stigit ned? Franzén Skald. 3: 134 (1829). Meurman (1847).
b) i uttr. stiga ned från (förr äv. av) tronen o. d., abdikera; jfr stiga, v.3 I 3 j. Weste FörslSAOB (c. 1817: af). Böök ResSv. 3 (1924).
c) (i sht i vitter stil) i uttr. stiga ned i graven o. d., betecknande att ngn l. ngt dör (jfr grav, sbst.1 3 f α α'). Geijer Skald. 4 (1811, 1835: Steg .. i grafvens sköte neder). Före fyllda 66 år steg han ner i grafven. Paulson Minnestal 82 (1899).
d) (†) om mynt: sjunka i värde (se sjunka 8 e α); om vara: sjunka i pris; jfr stiga, v.3 I 5 c. Som rijkzdaleren stiger up eller nedher, så skall (osv.). UUKonsP 1: 89 (1629). Spannemåhlen haffver stigitt nider, sedan förste taxan gjordes. RP 6: 594 (1636).
e) (†) i uttr. stiga ned i sig själv, ungefär liktydigt med: gå till sig själv (se gå VIII 8 a slutet). Så diupt som .. (människan) stijger nedh i sigh sielff och sigh ringa achtar, så högt stijger hon vp i Gudi. Preutz Kempis 364 (1675). Om man ville stiga ned i sig sjelf, skulle man finna sig ha begått samma fel. Weste FörslSAOB (c. 1817).
f) (†) i uttr. stiga ned av en ätt, härstamma från en ätt; jfr stiga, v.3 I 5. Glöm ej den Guda-Ätt hvaraf du stiger ner. Ristell Mer. 53 (1774).
STIGA OPP, se stiga upp.
STIGA PÅ10 4, äv. UPPÅ04.
1) till I 1: fortsätta att stiga med (långa steg o.) hög fart, kliva på l. gå på. Roman Holbg 120 (1746). Han slöt tala och man började i stället stiga på dess raskare. Almqvist Mål. 85 (1840). Harlock (1944).
2) till I 1: stiga in (se stiga in 1). Jaså, min kära madam, är det här som Juriskandidaten bor? Nå, då stiger jag på, jag är som barn i huset, jag. Jolin Smädeskr. 9 (1863). Fogelström Minns 251 (1964).
3) till I (1 o.) 2: stiga upp (se stiga upp 1) på l. in i (ngt); i sht med avs. på fordon (tåg o. d.) l. häst l. skepp (jfr stiga, v.3 I 1 d); med avs. på skidor liktydigt med: (ställa sig på o.) sätta l. spänna på sig; äv. dels utan obj., dels bildl. Mannen steg på i Södertälje. Konungen Rehabeam steegh medh hast på en wagn. 1Kon. 12: 18 (Bib. 1541; Bib. 1917: måste .. stiga upp i). (Jarlarna) drogo .. samman en Krigs Här, stiga sedan på sina Skep, segla söder til Limafiorden. Peringskiöld Hkr. 1: 36 (1697; fisl. orig.: oc laupa a skip). Man såg Krok-Erik stiga på skidorna. Frisendahl Björn. 30 (1921). (Stigbygeln) användes då det gällde att stiga på och av hästen. Kulturen 1948, s. 93. HT 1971, s. 81 (bildl.). jfr påstiga.
4) (i fackspr.) till I 2 b: fortsätta att stiga. SotJul 1949, s. 18.
5) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om vissa handjur: bestiga (hondjur; se bestiga 1 d α); jfr stiga, v.3 III 3. Nordforss (1805). jfr: Stiga på kon (om tjuren). LandsmFrågel. 29: 8 (1930).
STIGA TILL10 4.
1) (†) till I 1: stiga fram, ta ett l. ett fåtal steg fram(åt); äv. med obj.: stiga nära intill l. inpå (ngt). När han sågh att wagnen med Aarcken wille stiälpa, stegh han till och tog emot Arcken. Rudbeckius KonReg. 220 (1615). Du kant och wäl i string', något stijga till hans (dvs. fäktningsmotståndarens) Kropp, när du wilt der på voltera. Porath Pal. 2: H 1 a (1693). Reiseffendi .. steg till och kyste Kaimakams råck. KKD 5: 255 (1711). Dähnert (1784).
2) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i utvidgad anv. av 1: tillträda l. överta (tjänst l. befattning o. d.) l. ta (ngt) i besittning l. bli ägare till (ngt); äv. utan obj. Bergv. 1: 58 (1624; i fråga om att bli ägare till ngt). ConsAcAboP 1: 41 (1641; med avs. på befattning). Der han nu straxt finge stiga till Gården. BoupptSthm 1673, s. 1152 b. PH 3: 1768 (1741; utan obj.). Stiga till en egendom, till ett rikt arf, en syssla. Weste FörslSAOB (c. 1817). Så förstår du, huru bra det blir för dig, som (gm giftermålet) får stiga till så mycket. Högberg Vred. 1: 164 (1906).
3) fisk. till I 4 k, om fisk: gå upp mot ytan, stiga; förr äv. pregnant: stiga i stor mängd, gå till (se gå till 2). Effter som iagh förnimmer, så hafuer fiskin icke synnerligh stigidh till i åhr vdj finnemarken. SUFinlH 3: 54 (1609). Endast för den händelse att man av någon anledning fått slak lina just då fisken stiger till, bör armen komma med i rörelsen för att hastigare få spänning på linan. Hammarström Sportfiske 99 (1925).
4) (†) till I 5, om spannmål: ge (god) avkastning, slå till (se slå till 27). Rågen, som ehuru tunn, dock steg til. Muncktell Dagb. 2: 119 (1817).
STIGA TILLBAKA10 040, äv. 032, äv. (numera bl. i vissa trakter bygdemålsfärgat) TILLBAKARS040, förr äv. TILLBAKAR.
1) till I 1: gm att ta ett l. ett fåtal (långa l. markerade) steg gå tillbaka l. gå bakåt; äv. med innehållsobj. betecknande stegen. Eptir Anders och Boo thet hörde (dvs. att ngn ropade i Elins gård) och the wore något fram om, stige the tilbake och taledhe medh hustru Elinn. VadstÄTb. 25 (1579). Juden steg förskräckt tillbaka och kastade sig på knä. Mellin Nov. 1: 65 (1838, 1865). Båda (dvs. kavaljer och dam) stiga så ett kort steg tillbaka på den högra foten (i Fjällnäspolska). Folkdans. 61 (1923). särsk. i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. (jfr stiga, v.3 I 3); i sht förr äv. i uttr. stiga tillbaka för ngt, dra sig för ngt (se draga, v. I 8). Spegel Dagb. 20 (1680). Man må stiga så långt man hinner tilbaka i ålderdomen, så finner man allestädes klagomål öfver Samtiden och låfsånger öfver det framfarna. Lanærus Försök 3 (1788). En Man .. känner hvad honom åligger .. och utförer .. det .. utan att stiga tillbaka för svårigheterna. Wallin Rel. 3: 207 (1831).
2) (†) till I 5, dels motsv. I 5 c, om koppar: sjunka i pris, dels motsv. I 5 d, i uttr. stiga tillbaka utur ätten, (sjunka i socialt avseende gm att) bli träl. Vi förnimme det kopparen, som var högt stigen tillbakars, nu åter skall vara uppstigen i Hamburg till 85 R:dr. 2VittAH 23: 87 (1625). Verelius 6 (1681: uthur Ätten).
STIGA TILLHOPA, se stiga ihop.
STIGA TILLSAMMANS. (†) till I 1, 3: sammanträda (med ngn; se samman-träda, v.2 I 1 b); jfr stiga ihop. CollMedP 6/5 1691, s. 7. Weste (1807).
STIGA UNDAN10 32, äv. 40. till I 1: gm att ta ett l. ett fåtal (långa l. markerade) steg gå undan l. gå ur vägen l. åt sidan; äv. bildl. (förr särsk. i uttr. stiga undan för ngt, göra undantag för ngt). ConsAcAboP 1: 160 (1645). Almqvist Col. 15 (1835: stiga undan för). Konungen sade då: ”Haf godheten att stiga undan, mina herrar, eljest kunde ni sveda skägget på er!” Snellman Tyskl. 368 (1842).
STIGA UNDER10 40.
1) (numera föga br.) till I 1: stiga så att man kommer under (ngn l. ngt). Schulthess (1885).
2) (†) till I 5; om antal o. d.: understiga (ngt), vara mindre än. På den händelsen så många af Deras Excellencer skulle emellan Riksdagarne med döden afgå, att antalet stiger under 16 Råds-personer, så (osv.). 2RARP 6: 626 (1731). jfr understiga.
STIGA UPP10 4, äv. OPP4. jfr uppstiga.
1) till I 2, om person (l. djur som kan gå): stigande bege sig upp (till ngn l. ngt l. i l. på ngt l. uppför ngt l. från l. ur ngt o. d.); äv.: gm att ta ett l. ett fåtal (långa l. markerade) steg gå upp (till ngn osv.). Stiga upp på ett berg (en stol, ett tak). Stiga upp ur badet. Stiga upp i en vagn. När Jesus war döpt, steegh han strax vpp aff watnit. Mat. 3: 16 (NT 1526; äv. i Bib. 1917). KOF 1: 487 (c. 1618: op i sängena). Jag stiger vp til Hans Majestet på slottet. Swedberg Lefw. 124 (1729). En fiendtlig skara steg upp för kullen. Rydberg Sing. 53 (1876). Man stiger upp till altaret på en trappa af flera steg. Schück o. Lundahl Lb. 1: 105 (1901). Det går an att stiga upp och vänta i herrummet. Hedberg Räkn. 25 (1932). särsk.
a) (†) stiga i land (se stiga, v.3 I 1 c). Svart G1 40 (1561). (De från Finl. kommande) ryttarne skole stiga op vidh någon beqvämb orth i Österhaninge. RP 10: 589 (1644). Dalin Hist. III. 1: 12 (1761).
b) (i fackspr.) till I 2 b, = stiga, v. I 2 b. SkorstensfejMäst. 1937, nr 4, s. 8.
c) (numera föga br.) i utvidgad anv., om förflyttning som icke sker gm gående: bege sig upp (på ngt). Om dagen håller sig Ålen stilla uti watnet och på botnen i dy och gytja; men om natten stiger han merendels up på landet, at söka efter rof och föda af gräs. Schultze Fisk. 36 (1778).
d) (i sht i vitter stil) mer l. mindre bildl.; stundom svårt att skilja från 4. Statt vp Jerusalem, och stijgh vp j högdena. Bar. 5: 5 (Bib. 1541; Apokr. 1921: ställ dig på höjden). Skulle man icke tycka, at en myckenhet af .. ståndaktiga siälar borde räknas högre, än en enda syndare, som stiger up ifrån sit fall? Bælter JesuH 5: 467 (1759). Dina (dvs. hembygdens) fjäll, bland himlar stigna opp. Tegnér (WB) 1: 114 (1804); jfr 3 f, 4. Nygren Kärlekst. 1: 134 (1930).
2) till I 2, om person (l. djur): från liggande (se b) l. sittande l. hukande ställning o. d. övergå till upprätt l. stående ställning, resa sig (se resa, v.2 I 1 a α α') l. stå upp; utom i b i sht i fråga om att resa sig från sittande ställning. Stiga upp från (förr äv. av) stolen. Stiga upp från bordet, i sht vid avslutad måltid. Svart G1 131 (1561). Buszarne bräcka af Gewäret af sig sjelfwa, sedan de skutet som stådt på knä, stiga jämwäl utan widare commando opp. ReglSwArmeen 1710, s. 27. Stig upp af el. från stolen. Weste FörslSAOB (c. 1817). Stiga upp från bordet. SvHandordb. (1966). särsk.
a) i fråga om att resa sig ss. ett tecken på vördnad l. respekt l. hövlighet o. d.; särsk. i uttr. stiga upp för ngn, av vördnad osv. resa sig för ngn (t. ex. då han kommer in); i sht förr äv. i utvidgad anv., i uttr. icke stiga upp för ngn l. ngt o. d., betecknande att man föraktar l. ser ner på ngn l. att ngt icke är värt besvär o. d. SwFrOrdeB 161 (1703). Det är ingen skam att stiga up för dee gamble. Celsius Ordspr. 3: 234 (1711). Man säjer famil. om en person el. en ting som man föraktar: Jag vårdar mig ej att stiga upp för honom. Weste FörslSAOB (c. 1817). (Barnen måste) alltid stiga upp för de stora. De Geer Minn. 1: 9 (1892). Det får fru Stenia (dvs. en matskribent i Idun) ursäkta, att för hennes rätter stiger jag inte ens upp sedan jag väl satt mig! Agrell Sthm 144 (1892). Nu går du där (i Avignon) och hälsar de vördiga fäderna .. stiger upp för en, räcker handen åt en. Wulff Petrarcab. 43 (1905).
b) i fråga om att resa sig från liggande ställning; företrädesvis i fråga om (regelbundet) uppgående från bädd o. d. (på morgonen) efter dygnets sovperiod (under natten), gå upp (se gå upp 1 a); äv. i fråga om att efter sängliggande i sjukdom gå upp ur sjuksängen (o. vara frisk). Stiga upp med solen (jfr 3 b). Jag stiger alltid upp kl. 6.30. Stiga upp ur (förr äv. av) sängen. Dätt slaget .. war genom Guds särdeles försyn att det intet råkade mit på nacken, då iagh aldrigh stegat up. Rudbeck Bref 199 (1684). (Elefanterna) lägga sig som andra Djur .. samt efter befallning i största hast stiga up igen. Orrelius Diurr. 28: 7 (1750). Sahlstedt (1773: af). Vår Dumbom lade sig en afton / Helt frisk och sund til själ och kropp; / Men steg om morgon stendöd opp. Kellgren (SVS) 2: 329 (1790). Jag tog en narr för bröstet och vände honom kring, / dock steg han opp helt oskadd, förlåt mig det, kung Ring! Tegnér (WB) 5: 121 (1820). En vacker dag steg Percy upp .. trots att han inte var riktigt feberfri. Siwertz Sel. 2: 65 (1920). särsk.
α) i ordspr. Bättre gå till sängs utan aftonvard, än stiga upp med gäld. SvOrdspråksb. 10 (1865). Stiga upp så bittida, att f-n ej hunnit få på sig byxorna. Granlund Ordspr. (c. 1880).
β) i uttr. icke stiga upp på rätta sidan, stiga upp på fel sida o. d., se sida, sbst. 1 e γ.
γ) i uttr. betecknande att en död person kommer till liv (o. reser sig ur sin grav o. d.). Weste (1807). Då föga hopp är att den salige döda (dvs. J. O. Wallin) gör sig mödan att stiga opp sjelf för att deklamera några platta rim (osv.). Tegnér (1839) i 3SAH XLVII. 2: 206. Stiga upp ur graven. Harlock (1944).
c) (†) allmännare, i uttr. stiga upp av ngt, ge sig av från ngt, lämna ngt. Så stege wij upp aff communitetet .. när wij hade gåth ther in i 3 åhr. Bolinus Dagb. 45 (1670).
d) i utvidgad anv.
α) i fråga om att (resa sig o.) uppträda l. framträda inför en församling l. inför offentligheten (i sht inför en domstol); förr äv. i uttr. stiga upp ur rätten, betecknande att medlem av en domstol utgår ur denna. Tå steegh Lysias vppenbart vp, och orsakadhe Konungen. 2Mack. 13: 26 (Bib. 1541; Apokr. 1921: trädde .. fram). TbLödöse 106 (1589: wp wr rethenn). Mårtenn Jönszonn, Lasze Pederszonn .. steghe vp för rättenn, och beklagede sigh. 3SthmTb. 5: 80 (1603). FWScholander (1843) i 3SAH 13: 137.
β) (i sht i vitter stil) om ödelagd stad o. d.: resa sig (se resa, v.2 I 6 b), byggas upp; förr äv. om nedslagen växt o. d.: resa sig (se resa, v.2 I 1 b ε). Stridsberg Åkerbr. 42 (1727; om säd). Alexander Magnus .. lät .. (staden Tyrus) åter stiga up utur sit grus. Bælter JesuH 4: 64 (1757).
e) (i vissa kretsar) bildl.: få semester. SoS 1907, s. 182 (i Svea hovrätt).
3) till I 4: stiga (se stiga, v.3 I 4), höja sig; äv. motsv. stiga, v.3 I 4 a, c. Jag såg raketen stiga upp mot himlen. Dimma stiger upp i dalen. En elak dunst steg upp ur kärret. Saven stiger upp i trädet. Han stötte och sparn henne emot en kista, så att magen stegh vp för hennes brÿst. 3SthmTb. 1: 2 (1592). De blåsor, som .. stiga upp (på huden när man bränner sig), bestå af tunna skinnet, som uplyftes af blodets tillöpande wattn. Rosenstein Comp. 221 (1738). Vägen på Omberg stiger i början hastigt och brant upp. Almqvist JK 58 (1835). (Örnen) steg med stolt flykt upp till skyarna. Lagerlöf Holg. 2: 255 (1907). Lågan steg upp ur skorstenen. SvHandordb. (1966). särsk.
a) motsv. stiga, v.3 I 4 b, om vatten- (massa) o. d. När som stoor flodh är så styger watnet upp uthur elffwen intill stadzportarna (i Wittenberg). Bolinus Dagb. 22 (1667). Triewald Konst. 34 (1734).
b) motsv. stiga, v.3 I 4, särsk. 4 d; särsk. om himlakropp (i sht om solen l. månen): gå upp (se gå upp 5); äv. i oeg. l. överförd anv., om dag l. morgon (med tanke på den uppgående solen). Tu quicke Phosphorus .. Hwar blifwer tu? stijg op; / Stijg op. Stiernhielm Fägn. 7 (1643, 1668). Fahlcrantz 1: 14 (1835, 1863; om morgon). Då steg hastigt i söder ett moln, blodfärgadt och dunkelt / Steg det på himmelen opp och nalkades närmre och närmre. Runeberg (SVS) 3: 239 (1841). Bremer NVerld. 3: 492 (1854; om månen). När solen äntligen steg upp, var den inte gul, utan röd. Lagerlöf Holg. 1: 40 (1906). Daggräset glimmade i klar vattenglans, dagen steg upp. Moberg Rid 59 (1941).
c) (†) motsv. stiga, v.3 I 4 f, om malmgång: slutta uppåt. HC11H 12: 16 (1697). Rinman 1: 738 (1788).
d) metall. motsv. stiga, v.3 I 4 g, i fråga om gjutning, om smält metall. Rinman JärnH 386 (1782).
e) (†) motsv. stiga, v.3 I 4 i, om växt: komma upp (se komma upp I 2 b). Höstsädet har än ej stigit upp. Meurman (1847).
f) motsv. stiga, v.3 I 4 j, om (detalj på) byggnad l. berg o. d.; äv. om massa (av t. ex. snö). NF 2: 1396 (1878; om del av byggnad). (Västra landborgen på Öland) stiger än lodrätt upp, än sluttar den mindre brant. LbFolksk. 161 (1890). Gick han ut, stego snödrivorna högt upp kring hans tunna blankskinnsstövlar. Heidenstam Svensk. 2: 354 (1910). Kjellberg GrekRomK 131 (1932; om smyckande detalj på byggnad).
g) motsv. stiga, v.3 I 4 l, om tårar l. svett: komma l. tränga fram. Svettpärlor stego upp på pannan. Allardt Byber. 1: 67 (1885).
h) motsv. stiga, v.3 I 4 m, om rodnad l. blod. Af harm steg blodet upp på Utfalls kind. Oscar II I. 1: 21 (1858, 1885). Blygselns rodnad stiger upp i mitt ansikte. Auerbach (1913).
i) om sjukdom l. värk o. d.: sprida sig uppåt i kroppen. Gickten hade stigit från benen up i magen på honom. Widegren (1788). Gikten stiger upp. Schulthess (1885).
4) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. av 3 (motsv. stiga, v.3 I 5); ofta dels om vind l. storm, dels om känsla o. d.: uppstå l. uppkomma. The misshelligheeter, som stijga op af the otalige månge religioner som ther (dvs. i Engl.) ähre inrijthade. RARP 7: 190 (1660). Än har hennes (dvs. människans) högmod stigit up til himmelen, at läsa des öde i stiernornes gång: än har (osv.). Kellgren (SVS) 4: 358 (1779). Det urgamla Asien, som sett .. så många mäktiga riken stiga upp, växa till och gå under. Svensén Jord. 151 (1885). MeddLdFörsvFörb. 1: 10 (1890; om storm). Trotzig Sjukd. 245 (1972; om gråt). särsk.
a) (numera föga br.) motsv. stiga, v.3 I 5 c, om pris på vara l. om vara: stiga resp. stiga i pris; förr äv. i uttr. stiga i värde upp mot ngt, i fråga om konstnärligt värde: vara att jämföra med, gå upp emot. Rogen stiiger vp i thenne landzende yttermere æn han var. G1R 3: 417 (1526). Annerstedt UUH Bih. 1: 311 (i handl. fr. 1632; om riksdalern). Kathedral-Kyrkan i Goa stiger i wärde upp mot hwilken annan som helst i de förnämsta Europeiska städer. SvLitTidn. 1814, sp. 550. Köttet har nu stigit upp till 16 sk. marken. Dalin (1854).
b) motsv. stiga, v.3 I 5 d, i fråga om (socialt) avancemang l. befordran l. ökning av ngns anseende l. välstånd l. makt o. d.; äv. med innehållsobj. betecknande steg på rangskala o. d.; äv.: bli känd l. bemärkt, stiga fram (se stiga fram a); äv. i fråga om förkovran l. framsteg (t. ex. i konstnärligt avseende). RARP V. 2: 108 (1655). Som Solen seen try gånger fylt sitt Lopp / Steeg Han (dvs. M. Biörenklou) som Rijksens Rådh, thet högste Trapsteeg opp. Lucidor (SVS) 247 (1672). Vi hafve fått se lyckliga Poeter, som stigit upp att jemna sig med de Romerska. Bergklint Vitt. 133 (1761). Folket .. förargar sig öfver om någon ur dess eget sköte stiger opp. Wetterbergh Selln. 96 (1853). Som medikus var det han (dvs. O. Rudbeck d. ä.) först steg opp. Snoilsky 3: 9 (1883). Stiga upp till de högsta äreställen. Auerbach (1913).
c) motsv. stiga, v.3 I 5 e, om ljud. Suckar stego djupt ur deras / Oskuldsfulla hjertan upp. Oscar II I. 2: 152 (1859, 1887). Hedningarnes böner må stiga upp till vår Gud i himmelen. Rundgren Minn. 2: 224 (1870, 1883). En klar hymn steg upp från (orgeln). Krusenstjerna Pahlen 3: 95 (1931).
d) (†) motsv. stiga, v.3 I 5 f, g, om dag på året med tanke på det namn den bär i almanackan: infalla, komma. Skogekär Bärgbo Wen. 30 (c. 1650, 1680).
e) (†) motsv. stiga, v.3 I 5 h, i, i uttr. ngt stiger ngn upp i huvudet l. upp i huvudet på ngn, dels betecknande att öl gör ngn omtöcknad, dels betecknande att alkohol gör ngn övermodig. Narren (kan icke) .. wäl begå sigh wedh en dryck; Vthan giäcken stijger honom strax vp i Hufwudet. Grubb 314 (1665). Öhlet begynte något då reda stiga up i hufwudet på mig. UUKonsP 19: 403 (1690).
f) fisk. motsv. stiga, v.3 I 5 j, om fisk l. säl; äv. i fråga om säls vandring norrut. Schultze Fisk. 154 (1778; om fisk). (Både vikaren o. gråsälen) älska is mer än allt annat och samla sig därför i Botten(havet) från olika håll söderifrån, stiger upp, som det heter. 2SvKulturb. 1—2: 251 (1934).
g) med tanke på intellektuell l. andlig nivå: höja sig (se höja 2 b δ γ'). Aspelin TankVäg. 1: 115 (1958).
h) (numera föga br.) i uttr. betecknande att ngt går l. sträcker sig långt tillbaka i tiden. Våre Grannar, de Danske, begära icke .. at stiga up til urgamla tider med deras Gull-mynt. Berch PVetA 1753, s. 33. Prosaiska Eddans widunderliga sägner och slägtregister, hwilka stiga upp ända till Trojanska kriget. SKN 1844, s. 49. Wieselgren Bild. 218 (1874, 1889).
i) (†) i uttr. stiga bättre upp i mödan, vara förenad med större möda (än ngt annat). AKenorin (1729) hos Cavallin Herdam. 4: 34.
STIGA UPPÅ, se stiga på.
STIGA UR10 4, förr äv. UTUR. till I 1, 2: gm att ta ett l. ett fåtal steg gå ur (ngt, i sht ett fordon); ofta utan obj.; förr äv. bildl., med obj. betecknande gods: frånträda l. avträda. Var vänlig stig ur bilen! Strax han steegh vthwr skepet lopp (osv.). Mark. 5: 2 (NT 1526; äv. i Bib. 1917). RARP V. 2: 251 (1655; med avs. på gods). Lundkvist Vindingev. 48 (1956; utan obj.). jfr urstiga.
STIGA UT10 4.
1) till I 1: gå ut; särsk.: gm att ta ett l. ett fåtal steg gå ut (i l. ur l. från l. på ngt o. d.). Stiga ut i vattnet. Stiga ut ur vagnen (bilen). VadstÄTb. 55 (1582). Jag hafwer sedt denna Faran förut, innan jag steg ut igenom Porten. Lagerström Bunyan 2: 43 (1727). Vid nästa station steg han ut. Hedenstierna FruW 114 (1890). De stiger ut på timmermassan. Johnson Nu 159 (1934). jfr utstiga. särsk.
a) (†) motsv. stiga, v.3 I 1 k: gm stegning (se stega, v. 1) markera sträckningen av (ngt), stega ut. Rhyzelius Ant. 94 (c. 1750).
b) mer l. mindre bildl. (Protestantismen) begynte ibland de lärda och steg med Huss och Luther ut ibland folket. Geijer I. 1: 273 (1845). Ja, de är saliga, de har äntligen stigit ut ur tiden. Delblanc Gunn. 212 (1978).
2) i oeg. l. utvidgad anv. av 1.
a) (numera föga br.) i boxning: ta ett steg åt sidan (utom räckhåll för motståndarens slag); förr äv. om djur, i uttr. stiga ut med bakbenen, ta ett steg bakåt med bakbenen. VetAH 1819, s. 229 (: med bakbenen; om älg). Då man (vid boxning) stiger ut, mot exempelvis höger, (för att avvärja en rak vänsterstöt) bör man (osv.). Holmberg Boxas 55 (1921).
b) (†) bege sig av l. ge sig iväg (till en plats). VDAkt. 1696, nr 372.
c) (†) om havsvatten vid ebb: falla ut (se falla ut 2). Kalm VgBah. 90 (1746).
d) (numera föga br.) om ngt sakligt: skjuta ut (se skjuta ut 7) l. sticka ut (se sticka ut I 6). Wijnblad Tegelbr. 31 (1761). Söderhjelm Upps. 194 (1907).
STIGA UTAV, se stiga av.
STIGA UTI, se stiga i.
STIGA UTUR, se stiga ur.
STIGA UTÖVER, se stiga över.
STIGA ÅSTAD10 04. till I 1: stigande gå åstad (se gå åstad 1, 2); äv. dels med innehållsobj., dels bildl. Schroderus Comenius 883 (1639; bildl.). Tänk om jag stigit åstad ett enda steg ifrån dörren. Almqvist Pal. 30 (1838).
STIGA ÅT SIG10 4 0. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) stiga åt sidan (för att ge rum åt ngn), maka på sig, maka åt sig; särsk. i imper., i tilltal till husdjur (t. ex. häst l. ko). Murenius AV 196 (1649). Stig åt dig! sade han (till kon) och gick in i båsen. Sjödin StHjärt. 180 (1911).
STIGA ÖVER10 40, äv. UTÖVER040. jfr överstiga.
1) till I 1, 2: gm att ta ett l. ett fåtal (i sht ett högt resp. höga) steg gå över ngt (i sht ett hinder) l. in på l. till ngt o. d.; äv. utan obj.; förr äv. allmännare: bege sig över (ngnstädes). Tridie resann haffue (ogärningsmännen) .. komet igenn och stigit öffuer portenn. VadstÄTb. 157 (1592). Dher gården är lägst, dher stijger man giärna öfwer. Grubb 293 (1665). Then 27 Martii steg .. (fältherren J. de la Gardie) öfwer på then Ryska sijdan. Widekindi KrijgH 73 (1671). Om eftermiddagen steg Lisa högtidligt öfwer till Stenhugget. Almqvist Grimst. 7 (1839). Lagerlöf Kejs. 64 (1914). särsk. sport. i vissa sporter: med en fot l. båda fötterna stiga på andra sidan den tillåtna gränsen, göra övertramp. IdrBl. 1924, nr 50, s. 6.
2) till I 4: höja sig över l. resa sig över l. gå l. nå l. räcka över (ngt); äv. liktydigt med: vara högre än (ngt); äv.: koka över; äv. utan obj. Scheffer ChemFörel. 128 (c. 1750; i fråga om överkokning, utan obj.). Den kullen stiger något öfver de andra. Weste FörslSAOB (c. 1817). (Det) faller .. icke wäl i ögat, när begynnelse-Bokstäfwerna (i en text) mycket stiga öfwer de första raderna i höjden. Täubel Boktr. 2: 18 (1823).
3) (numera föga br.) i bildl. anv. av 2 (jfr stiga, v.3 I 5): höja sig över l. överglänsa l. övergå l. överstiga (ngn l. ngt; äv. i fråga om att gå utöver vad som är brukligt l. tillåtet); äv. utan obj.; utom i a—c särsk. dels: besegra l. ta loven av (ngn l. ngt), dels i uttr. stiga över ngns förstånd l. krafter, överstiga ngns förstånd resp. krafter. Hwar wij giffue henne (dvs. synden) andarwm, och fordre henne til liffz, tå stijgher hon snart vthöffuer oss jgen, och warder weldigh öffuer oss til dödz. LPetri 1Post. d 8 b (1555). Råden stego öfwer gränsorne af deras tillagde myndighet. Oelreich 885 (1756). Kellgren (SVS) 2: 230 (1787; utan obj.). Det .. stiger öfver alt hvad man kan föreställa sig. Weste FörslSAOB (c. 1817). Det stiger öfver mina krafter. Meurman (1847). Det stiger öfwer hans förstånd. ÖoL (1852). särsk.
a) med avs. på antal l. kvantitet l. summa l. värde: vara större än (ngt), överstiga; äv. utan obj. (Om) wij effterfölie Christum .. skal ingen nödh wara, Hwar än icke meer wore j förrådh än fem bröd och ätarenar stijgho öffuer fem twsend. LPetri 1Post. Z 7 b (1555). Kongl. Maj:ts undersåtare .. hafwa lidit uti deras seglation och Handel så stor skada af .. kaperier, at den .. skal stiga öfwer 20 Tunnor Guld Riksdaler. HC11H 7: 62 (1697). I sielfwe (krigs)-actionen har .. (ryssarnas) förlust intet steget öf:r 7,000 man. KKD 5: 272 (1711). EkonS 1: 264 (1893; med avs. på värde).
b) (†) i (social) rang l. värdighet komma l. vara över (ngn) l. överglänsa (ngn). ConsAcAboP 6: 61 (1685). Annerstedt UUH Bih. 3: 67 (i handl. fr. 1703).
c) (†) överträda l. förbryta sig mot l. bryta mot (utlovad trohet). Chesnecopherus Skäl Nn 2 b (1607).
Ssgr: A: (I 2 b) STIG-ARBETE~020. (i fackspr.) jfr arbete 5 b o. -jobb. SkorstensfejMäst. 1937, nr 4, s. 8.
(I 4 b) -BORD. (numera bl. i skildring av ä. förh.) dammlucka (se damm-lucka, sbst.1 1). AktsamlKungsådreinst. 173 (1685). För en .. (skvalt-)kvarn byggdes en damm med reglerbara stigbord. Näsström FornDSv. 1: 278 (1941).
(I 2 b) -BRALLOR, pl. [med avs. på senare leden se sim-brallor] (i fackspr.) av sotare vid stigning använda byxor. SotJul 1961, s. 30.
-BYGEL, se d. o.
(I 4) -DUSCH. (numera knappast br.) (i medicinskt syfte i ä. tid använd) dusch varvid vattnet sprutade ut underifrån. Hygiea 1855, s. 165. Cannelin (1921).
(I 4 c) -FIL. stigningsfält. SvD(A) 1962, nr 79, s. 7.
(I 4) -FÖRGASARE. tekn. förgasare i vilken blandningen av bränsle o. luft rör sig uppåt. SvTeknFHb. 65: 38 (1941).
(I 4) -FÖRMÅGA. (i sht i fackspr.) förmåga (se d. o. 3 a) att stiga; i sht till I 4 a, i fråga om flygplan; jfr -kraft, stignings-förmåga. Kulan eger .. på grund af sin hastighet en viss stigförmåga. TT 1895, Allm. s. 179. Jaktplan .. (dvs.) flygplan .. med stor fart, stig- o. manöverförmåga. NorstedtUppslB 669 (1927). Ett 50 cm tjockt lerlager .. med en långsam kapillär stigförmåga. LAHT 1929, s. 448.
(I 4 g) -GJUTNING. metall. gjutning (se gjuta, v. 2) varvid smältan påfylles gjutformarna underifrån genom kanaler i ett stigplan. NTeknik 1978, nr 1, s. 16.
(I 4 g) -GÖT. metall. i gjutform vertikalt placerad kanal för bortledande av gas o. luft; jfr luft-göt. JernkA 1898, s. 43.
Ssg (metall.): stiggöt-pinne. vid stiggjutning: pinne insatt i gjutsanden före gjutformens instampning för att åstadkomma stiggöt. Smith ReglMaskinritn. 177 (1946).
(I 4) -HASTIGHET~002, äv. ~200. (i sht i fackspr.) hastighet varmed ngn l. ngt stiger, stigningshastighet; i fråga om flygplan äv.: flyghastighet under stigning. JernkA 1889, s. 125 (i fråga om gaser i ugn). SvD(A) 18/9 1963, s. 19 (i fråga om flygplan). TNCPubl. 65: 140 (1977).
-HJUL, se steghjul, sbst.2
(I 4 c) -HUD. sport. på l. för skida: stycke pälshud o. d. med håren bakåtvända, placerat l. för placering under skidans mitt o. använd i stigning för att hindra skidan att glida bakåt. Alving HemBäst 175 (1948).
(I 4) -HÖJD. (i sht i fackspr.) om den (högsta) höjd till vilken ngt stiger l. förmår stiga. Lundell (1893). Stighöjden (hos en sug- o. tryckpump) är begränsad af hållfastheten hos det gods, hvaraf pumpen är förfärdigad. Moll Fys. 1: 46 (1897). Ballongens stighöjd kunde ökas från 500—800 m. till omkr. 1,500 m. 2NF 33: 268 (1921). En kula kastas lodrätt uppåt med en hastighet av 24,5 m/sek. .. Beräkna stighöjden. Bergholm Fys. 1: 14 (1953).
(I 2 b) -JOBB. (i fackspr.) stigarbete. SkorstensfejMäst. 1937, nr 4, s. 8.
(I 2) -JÄRN, sbst.2 (sbst.1 se sp. S 11352). (mera tillf.) järn (se d. o. 5) att stiga på (uppför l. nedför ngt). TT 1901, Allm. s. 130.
(I 4) -KRAFT. (i fackspr.) kraft (se d. o. 4) att stiga; äv. bildl.; jfr -förmåga o. stignings-kraft. Fock 1Fys. 170 (1853; hos luftballong). JernkA 1894, s. 19 (hos gaser). 2NF 8: 671 (1907; hos flygplan). Äger du stigkraft, min själ? Hemmer ÖDunkl. 10 (1919).
(I 5) -KURVA. (i fackspr.) grafisk kurva (se d. o. 1 a) åskådliggörande ngts stigning. Radiumemanationens stigkurva. Ramstedt o. Gleditsch 85 (1917).
(I 4) -LEDNING. tekn. ledning (se ledning, sbst.2 2 a) vari ngt (t. ex. varmvatten) stiger l. avses stiga. HufvudkatalSonesson 1920, 4: 59 (ingående i värmeledning).
(I 1) -LEK. dans. om ett slags dans med markerade (stampande) steg; jfr -vals o. stiga, v.3 I 1 h α. Gammelvals, Stiglek, Polkett. RedNordM 1926, s. 67.
-LUCKA, -LÄDER, se d. o.
(I 4) -LÄGE. (numera föga br.) i fråga om flygplan: flygläge för bästa stigförmåga. Söderberg PrFlygl. 1: 80 (1935).
(I 5) -OMRÅDE~020. meteor. (på väderlekskarta markerat) område (se d. o. 2) inom vilket lufttrycket under en viss tid (numera vanl. tre timmar) har stigit; jfr stignings-område. 2NF 20: 747 (1914).
-ORT, se d. o.
(I 2 b) -PIPA. (i fackspr.) skorstenspipa i vilken man kan stiga. TT 1897, Allm. s. 149.
(I 4 g) -PLAN. metall. om den tunga gjutjärnsplatta på vilken kokillerna står vid stiggjutning (o. vari de därvid använda kanalerna är anbragta). FörtArbJärnv. 31 (1946). NTeknik 1978, nr 1, s. 16.
Ssgr (metall.): stigplans-platta. stigplan. NTeknik 1978, nr 1, s. 16.
-skötare. FörtArbJärnv. 31 (1946).
(I 2) -PLATTA. på stigbygel: platta utgörande den undre del mot vilken foten vilar. Fornv. 1941, s. 95.
(I 1) -POLSKA. (i vissa trakter) polska som dansas med markerade (stampande) steg; jfr -lek, -vals o. stiga, v.3 I 1 h α. FolklDans 3: 53 (1973).
-PORT. (i sht förr) stiglucka; jfr steglucka. Cornell NorrlKyrklK 23 (1918). Näsström FornDSv. 1: 153 (1941).
(I 2) -REDSKAP. (†) brandredskap (i sht stegar) använda då man skall stiga upp i brinnande hus o. d. Ahlström Eldsl. 326 (1879). Stigredskapen (för eldsläckning) äro af tre slag: hakstegar, ställstegar och fristående stegar. 2UB 1: 566 (1898).
-REM, se d. o.
(I 4) -RUM. (i fackspr.) i förvaringskärl o. d.: rum (se rum, sbst.3 3) för stigning (av innehållet, en vätska l. dyl.); jfr stignings-rum. SPF 15: 293 (1855). TT 1897, K. s. 1.
(I 4) -RÖR. (i sht i fackspr.) rör (se rör, sbst.3 3) avsett l. använt att låta vätska l. gas o. d. stiga upp i; i sht om sådant rör i pump; ofta motsatt: fallrör (se d. o. 2). JernkA 1829, Bih. s. 123 (i tryckpump). Fatanstickningskran med stigrör jemte pat. rückslagsventil och förskrufningar. Lindberg Svagdr. Bih. s. 80 (1892). Stigröret på en vanlig termometer. 2NF 12: 67 (1909). Norberg600År 359 (1958).
(I 4, I 4 f) -SCHAKT. bergv. schakt (se schakt, sbst.3 1), som drivs nedifrån o. uppåt. JernkA 1955, s. 348. BergsprängnTekn. 9 (1964).
Ssg: stigschakt-stege. (mera tillf.) vid arbete i stigschakt använd stege. JernkA 1955, s. 347.
(III 2) -SKORSTEN~02 l. ~20. (i fackspr.) skorsten som kan l. brukar stigas. SkorstensfejMäst. 1937, nr 5, s. 9.
(I 2 b) -STEGE. (i fackspr.) vid stigarbete använd stege. VSocLdÅb. 1939, s. 91.
(I 1 e β, 2) -STEN. (stig- 1907. stigs- 1881) (numera bl. mera tillf.) sten avsedd l. använd att stiga på l. stiga upp på ngt från. Möller Jordbr. 67 (1881; för uppstigning på häst). Alla (gatorna i Pompeji) äro stenlagda och hafva gångbanor på sidorna med stigstenar i gatuhörnen, för att man torrskodd skall komma öfver gatans smuts. LfF 1907, s. 180.
(I 1 e β, 2) -STOCK. jfr -sten. Fatab. 1924, s. 146.
(I 2 b) -STÅNKA. (i fackspr.) vid stigning använd större sotarkvast på stång l. lina. VSocLdÅb. 1939, s. 88.
(I 2 b) -SÅR. (i fackspr.) vid stigarbete uppkommet sår (på knä l. armbåge). SkorstensfejMäst. 1937, nr 4, s. 8.
(I 4) -TAPP. (numera mindre br.) vid godsets stigning över gjutformen uppkommen tapp (som måste avlägsnas). Bergman HbJärn. 1: 435 (1918).
-TID. särsk.
1) flygv. till I 4 a: tid för flygplans stigning till viss höjd. SvTeknUppslB 3: 562 (1944).
2) el.-tekn. till I 5: (oerhört kort) tid som förflyter från att en elektrisk ström induceras tills full strömstyrka uppnåtts. NTeknik 1981, nr 49, s. 6.
(I 5 e α) -TON. språkv. stigande ton. Trampe o. Viberg Språkteori 232 (1972).
(I 4) -TORN. tekn. vid vattenkraftsstation: vertikal bassäng placerad i tilloppstub framför turbinen o. avsedd att begränsa tryckökningen i ledningen vid minskning av vattenströmmen (varvid vattnet stiger i bassängen), svalltorn, svallschakt. KemT 1912, s. 138.
(I 1) -VALS. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) vals dansad med markerade (stampande) steg; jfr -lek, -polska. RedNordM 1926, s. 67.
(I 4 a) -VINKEL. flygv. vinkel i vilken flygplans stigning sker, äv.: anfallsvinkel för flygplansvinge under stigning. Söderberg PrFlygl. 1: 16 (1935).
(I 4 b) -VÄTSKA. (i fackspr.) vätska i l. för l. från stigrör. KemT 1899, s. 188.
B: (I 5 r) STIGNINGS-FEL. tekn. fel (se d. o. I 2) i fråga om stigning. HbVerkstTekn. 2: 559 (1944).
(I 4 c) -FÄLT. (i fackspr.) i stigning anordnat körfält (dvs. del av körbana, avsedd för en fil av fordon) för långsamgående fordon (varigm omkörning underlättas), stigfil. SvD 2/10 1975, s. 26.
-FÖRHÅLLANDE. jfr förhållande 3.
1) i sht järnv. till I 4 c. TT 1883, s. 79.
2) (numera bl. mera tillf.) till I 5 r. TT 1898, M. s. 52.
(I 4) -FÖRMÅGA. (mera tillf.) stigförmåga; särsk.: till I 4 a. Jaktplan med kolossal stigningsförmåga. UNT 17/1 1939, s. 5.
(I 4 c) -GEBIT. (i Finl.) särsk.: gebit (se d. o. 2) kännetecknat av landhöjning. Fennia XXXIX. 5: 300 (1918).
(I 4) -HASTIGHET~002, äv. ~200. (i sht i fackspr.) stighastighet. Stigningshastigheten hos luft i barometerminima. Simpson VattnAtmosf. 11 (1925).
(I 5 r) -HÖJD. (numera föga br.) om höjd hos stigning (på gänga l. skruv o. d.). TT 1879, s. 65.
(I 4) -KRAFT. (i fackspr.) stigkraft, stigförmåga. TSjöv. 1901, s. 30 (hos ballong).
(I 4 c) -MOTSTÅND~02 l. ~20. (i fackspr.) motstånd (se d. o. 2) som stigning åstadkommer för fordon (numera vanl. beräknat ss. produkten av fordonets tyngd o. sinus för stigningsvinkeln). Lundberg Lok. 26 (1902).
(I 5 r) -MÄTARE. tekn. mätare (se d. o. 3) för mätning av stigning. Hallström Verkt. 2: 265 (1923).
(I 5) -OMRÅDE~020. (numera föga br.) stigområde. LfF 1907, s. 93. 2NF 32: 639 (1921).
(I 4) -RUM. (i fackspr.) stigrum. Almström KemTekn. 1: 45 (1844; i manometer).
-VINKEL.
1) (i fackspr.) till I 4, om vinkel vari ngt stiger mot horisontalplanet; särsk. till I 4 c, om vinkel hos stigning. TT 1895, Allm. s. 190 (om vinkel vari vind rör sig). Ancker Haslund Zaj. 252 (1934; i fråga om terräng).
2) tekn. till I 5 r, om den minsta vinkeln i den rätvinkliga triangel som bildas av stigningen o. omkretsen ss. kateter i en skruvlinje. TT 1889, s. 234. 2NF 25: 1216 (1917; hos skruv). SoldUndFlyg. 1944, s. 209 (hos propeller). TNCPubl. 78: 18 (1985).
C: (†) STIGS-STEN, se A.
Avledn.: STIGARE, se d. o.
STIGBAR, adj. (i fackspr.) till III 2, om skorstenspipa l. rökkanal o. d.: som går att stiga. SFS 1870, nr 27, s. 18 (om skorstenar). 2NF 26: 449 (1917; om rökkanaler).
Spoiler title