SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1989  
STIGORT sti3g~ω2rt, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[av STIGA, v.3, o. ORT, sbst.1]
bergv. ort (se ORT, sbst.1 I 5) som går vertikalt l. i (en mer l. mindre stark) lutning uppåt från mynningen till brottet, donlägig ort; jfr STEGORT, STIG, sbst.6 JernkA 1878, s. 436. Malm brytes (i Nordamerika) rundt om stigorten och får rasa ned genom densamma. TT 1901, s. 70. Förbindelsen mellan orten och arbetsrummen upprätthålles genom inbyggda stegväggar, vilka antingen upptimras av rundvirke .. eller av orter (stigorter). De Geer SvNatRiked. 1: 238 (1946). BergsprängnTekn. 9 (1964).
Ssgr (bergv.): A: STIGORT-STROSSPRÄNGNING. Stigort-strossprängning .. (dvs.) sprängning av bergrum där först en stigort drivs och därefter resten sprängs genom strossning. TNCPubl. 73: 159 (1979).
-SYSTEM, se B.
B: STIGORTS-DRIVARE. ortdrivare som sysslar med stigortsdrivning. DN 18/1 1970, s. 3.
-DRIVNING. drivning (se driva, v.2 25) av stigort. SvLäkT 1935, s. 392.
-HISS. (se hiss, sbst.2) för l. i stigort. JernkA 1956, s. 266.
-SYSTEM. (-ort- 1961) system av stigorter. SvD(A) 1961, nr 74, s. 23.
-TIMMER. (förr) timmer utgörande del av stigorts uppbärande stomme. JernkA 1917, s. 348.
Spoiler title