SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1991  
STOKASTISK stokas4tisk, adj.; adv. -T.
Ordformer
(äv. stoch-, stock-)
Etymologi
[jfr t. stochastisch, eng. stochastic; till gr. στοχαστικός, till στοχάζεσϑαι, sikta mot ngt, gissa, av στόχος, mål, gissning, rotbesläktat med STINGA, v., o. STÅNG. — Jfr STOKASTIK]
i sht statist. (statistiskt sett) slumpmässig; äv. i utvidgad anv.: som kännetecknas av ngt som är (statistiskt sett) slumpmässigt osv. Stokastisk, (dvs.) sannolik. Dalin 711 (1871). En variabel X .. är en endimensionell diskret stokastisk variabel (statistisk variabel). IngHb. Allm. 818 (1953). Att två skilda regioner följer samma stockastiska process betyder sålunda inte att den faktiska utvecklingen blir lika inom båda regionerna. EkonT 1954, s. 221. (Anslag har beviljats) Professor U. Grenander, Stockholm, för analys av stokastiska fält. SvD(A) 12/12 1963, s. 16. ForsknFramst. 1977, nr 4, s. 26.
Spoiler title
Spoiler content