STONA, v.; anträffat bl. ss. vbalsbst. STONING.
Etymologi
[jfr nor. dial. stona, tumla, stoja, fara vilt omkring, leva ett glatt liv; möjl. avledn. av STOA]
(†) ss. vbalsbst. -ing, konkretare, betecknande stoj l. oväsen l. larm o. d. Berthil Hind. i Nolanberg klagar på Hind. Hind. i Boowijk at han skal hafua brukat stoning helmessonatten. Murenius AV 311 (1655).
SAOB
