SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1993  
STRÖ strø4, sbst.2, n.; best. -et l. -t; pl. -n (BtRiksdP 1900, I. 1: nr 57, s. 30, osv.), äv. = (VDAkt. 1845, nr 530); pl. best. -na, äv. -en (Edberg TräB 77 (1929)).
Etymologi
[sv. dial. strö, brotiljor, de tiljor som läggs på tvären över de bärande bjälkarna på en bro, motsv. nor. dial. strø, stockar under stapel l. i bro, stock utgörande underlag; t. streu, bjälke o. d. utgörande tvärträ i bro; sannol. utgörande sidoform till STRÅ, sbst.1, l. möjl. identiskt med STRÖ, sbst.1 — Jfr STRÖA, v.2]
1) (†) tvärträ i rustbädd; äv. om stapelbädd (sannol. med tanke på tvärträna). König Mec. 102 (1752). (Sv.) Ströet. (T.) Die ganze Bettung worauf ein Schiff steht und abläuft. Röding SD 91 (1798).
2) i sht skogsv. om stycke virke (vanl. av klenare dimension, ribba l. läkt o. d.) l. annat material utgörande l. avsett att vara ett på tvären lagt mellanlägg mellan lager av timmer i timmervälta l. av bräder o. d. i virkesstapel (för att underlätta torkning) l. av stuvat virke; äv. om vart o. ett av de läkten som går på tvären över yttertaks bjälkar o. uppbär takbeläggning (takstickor l. tegel o. d.); äv. koll. (Alla husen) försedde med strö eller läckten. VDAkt. 1845, nr 530. Utlägga strön vid stapling af plankor och bräder. BtRiksdP 1900, I. 1: nr 57, s. 30. HbSkogstekn. 379 (1922; i timmerbunt). Pappersved och kolved i korta längder upplägges vanligen i minst en meter höga vältor utan strö. SvSkog. 838 (1928). LevTrä 17 (1986).
Ssgr (till 2): STRÖ-BLÅNAD. (numera mindre br.) skogsv. blånad (se blånad, sbst.2 2) förekommande i den del av virke som har anliggningsyta mot strö(n), lagerblånad. SvSkog. 980 (1928). TNCPubl. 43: 336 (1969).
-BRÄDA. skogsv. bräda utgörande strö. Edberg TräB 77 (1929).
-DRAGARE. (förr) person (pojke) med uppgift att vid uppläggning av virke i stabbar lägga ut ströna; ströpojke. Hülphers Ångermanl. 20 (1900).
-FLÄCK. (numera mindre br.) skogsv. på virke: fläck med ströblånad. HbSkogstekn. 499 (1922). Edberg TräB 144 (1929).
-LAG. (numera mindre br.) skogsv. lag (se lag, sbst.3 4 c) av strön. HbSkogstekn. 494 (1922).
-LÄGGA, -ning. skogsv. lägga (virke) i staplar o. i lager med strön emellan lagren; äv. i fråga om uppläggning av timmer l. massaved o. d. i vältor; äv. utan obj. 2NF 29: 87 (1919; med avs. på timmervältor). HantvB I. 2: 42 (1934; utan obj.; i fråga om virke). TNCPubl. 29: 13 (1958; i fråga om massaved).
Ssg: ströläggnings-maskin. skogsv. maskin som automatiskt utlägger strön mellan virkesvarven i brädstapel, strömaskin. SvYrkeslex. nr 261 b, s. 1 (1960).
-LÄGGARE. skogsv. person (pojke) som lägger ut strön i virkesstapel; äv.: person som matar in strön i ströläggningsmaskin; jfr -dragare, -pojke. SvYrkeslex. nr 261 b, s. 1 (1960). Därs. 2: 334 (1973).
-LÄGGNING, sbst.2, se -lägga (sbst.1 se sp. 13056). —
-LÄKT. skogsv. o. byggn. läkt utgörande strö. HantvB I. 6: 169 (1938; i timmervälta). TNCPubl. 60: 88 (1975; på yttertak).
-MASKIN. skogsv. ströläggningsmaskin. SvYrkeslex. 2: 111 (1965).
Ssg (skogsv.): strömaskin-skötare. person med uppgift att sköta ströläggningsmaskin. SvYrkeslex. nr 261 b, s. 1 (1960).
-POJKE. (förr) pojke med uppgift att lägga ut strön i virkesstapel; jfr -dragare, -läggare. SD(L) 1902, nr 404, s. 4. Sågverksarbetaren börjar som ströpojke och slutar med bruten, sned rygg som stabbläggare. DN(A) 7/2 1965, s. 4.
-RAD. (numera mindre br.) skogsv. i virkesstapel l. timmervälta o. d.: rad av strön. HbSkogstekn. 379 (1922; i timmerbunt som ligger i vatten). Därs. 478 (i virkesstapel).
-VARV. (numera mindre br.) skogsv. SvSkog. 976 (1928).
-VÄLTA, r. l. f. (numera mindre br.) skogsv. timmervälta (högvälta) med strön mellan stockvarven. 2NF 38: 1274 (1926).
-VÄLTA, v. (numera mindre br.) skogsv. upplägga (timmer) i strövälta (se -välta, sbst.) l. strövältor; särsk. i p. pf., om timmer: upplagt i strövälta l. strövältor. SvSkog. 827 (1928).
Spoiler title
Spoiler content