SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1991  
STRABITISK strabi4tisk, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. strabitisch; till STRABISM]
(numera föga br.) som lider av strabism, skelögd; jfr VINDÖGD. Strabitisk, (dvs.) skelande, skelögd. Ekbohrn (1868, 1904).
Spoiler title
Spoiler content