SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1991  
STRANDA stran3da2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Ordformer
(strand(h)- 1531 osv. strann- 16551750 (: stranning))
Etymologi
[jfr dan. o. nor. strande, nor. dial. stranda, gå längs stranden, (om solen:) närma sig nedgången, (m)lt., nl. o. t. stranden, eng. strand; avledn. av STRAND]
I. (†) omge l. förse med strand; gm upplandning bilda strand l. ombilda till strand o. d.
1) utgöra strand l. stränder till (ngt), omge (ngt) ss. strand l. stränder; särsk. i mer l. mindre bildl. anv. (jfr STRAND 2). Then rundhwälfde Sky är ikke något annat / Än som it Haaf, thet ther i Högdenne är strannat. Spegel GW 77 (1685). En förstad til det slått, / som ljus och salighet beredt, och ewigheten strandar, / som innesluter åtskild rum för alla skapte andar. Nordenflycht (SVS) 1: 352 (1749).
2) [snarast till ett pass. övergående i deponentiell anv.] ss. vbalsbst. -ning: (upplandning o.) strandbildning l. dyl. (Avhandlingens författare) har ingen idé om stranning, hwilket jag omtalt på många ställen; se oeconomia naturæ, med mera. Linné Bref I. 2: 151 (1750).
II. (få att) driva upp på stranden o. d. samt i anv. som utgår härifrån.
A. intr.
1) driva l. ränna l. komma upp på strand(en) (gm inverkan av vind l. sjögång l. strömmar o. d. l. på grund av oskicklig navigering l. manövrering, se a); äv. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.; jfr 6. G1R 7: 348 (1531). Återstår nu att lära känna källan eller snarare fabriken för alla dessa isberg, hvilka sedan stranda på kusterna eller af hafsströmmarne föras ut i Atlanten. Fries Grönl. 15 (1872). Sernander SkandVeget. 179 (1901; om kringdrivande del av växtskott). Ymer 1907, s. 341 (: strandadt virke). SvD(A) 23/7 1964, s. 8 (om val).
a) om farkost: (på grund av vindens l. vågornas l. strömmarnas kraft l. oskicklig navigering l. manövrering) vräkas l. driva l. ränna upp på l. stöta på (sandbank l. klippgrund o. d. på l. vid) strand o. fastna (samt brytas sönder o. bli vrak); ofta närmande sig bet.: förlisa; gå på grund vid strand (förr äv. i uttr. stranda på grund). G1R 10: 334 (1535). Then summe han Kong:e M:tt plichtig ähr för the skep och godz, som genom hans försumelse strandade och borthe bleff i finske skärenn. Därs. 26: 364 (1556). Många Skep pläga som åfftaste Stranda på samma grundh (dvs. en sandrevel). Gyllenius Diar. 150 (c. 1670). Jag (har) trodt detta (dvs. avskärande av ankartåget) varit ett försök af de sammansvurne, at härigenom få Skeppet strandadt. Landell Bligh 163 (1795); jfr 6 a. En rik strandning har i desza dagar skett å Skånska kusten wid Sandhammar. .. (Fartygets) last .. wärderas till öfwer en half million R:dr Banco. VexiöBl. 1827, nr 37, s. 2. Strandning anses ega rum, då fartyget under owanliga förhållanden råkat på grund och antingen icke kan blifwa flott eller blifwa flott först efter anwändande af owanliga åtgärder. SFS 1864, nr 22, s. 75. Den skutan har allaredan strandat, / hon har strandat ibland bränningar och skär. Taube 7SjömVis. 37 (1919). Än i våra dagar inträffar det, att fartyg strandar eller förliser vid Sandhammaren. SvGeogrÅb. 1958, s. 51. — jfr SPRING-STRANDAD. — särsk.
α) närmande sig bet.: hamna l. landa (ngnstädes). De' kallar ja' kultur, sa' skepparn, stranda' i en ärtåker. Victorin Örnung. 157 (1932).
β) i oeg. l. utvidgad anv.
α') (tillf.) om frukt: hamna (på bottnen av en tömd bål). Snart hafva citroner och pomeranser strandat på botten af de stora ostindiska bålarne. HLilljebjörn Hågk. 1: 27 (1865).
β') om person ombord på farkost; i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., liktydigt med: skeppsbruten. The Köpmän, som widh Öland strandett hafwe med thett skep, måge behålle godzett, som bergatt är. G1R 19: 314 (1548). Stiäl han något hemligen ifrån Båtzfolket som hafwa strandat, warde straffat såsom för Kyrckiotiufnat. Schmedeman Just. 1491 (1697). En strandad och usel / Främling skänker jag blindt mitt skydd, och del i mitt välde. Adlerbeth Æn. 92 (1804).
b) om gods: driva upp på strand l. i land (från strandat fartyg (se a)). Henrich Nybur kom ther till honum oc frågade epter något sölff, som i fiord om höst war strandat och bliffuit ther vnder Mön. G1R 9: 178 (1534). Uti nådig skrifwelse .. har Kongl. Maj:t .. i nåder funnit godt, att i så måtto ändra Författningarne, angående strandade warors förtullning, att (osv.). SFS 1826, s. 643.
c) (numera bl. tillf.) om våg: skölja in på l. upp mot l. över strand; äv. ss. vbalsbst. -ning, konkret: plats där vågorna strandar, strandlinje l. strandkant. Bristande våg, som strandar, / sin svagare suckan blandar / med måsarnas skärande skri. Lybeck Dikt. 1: 33 (1890). Ingen banad stig ledde ut till bevakningsplatsen — det var blott att följa strandningen. Ahlman Hav 83 (1916).
2) i mer l. mindre bildl. anv. av 1 a; särsk. betecknande att ngn l. ngt gm omständigheternas makt l. oskickligt handlingssätt l. felaktig bedömning av situationen ofrivilligt hamnar (se HAMNA, v.1 3) ngnstans o. fastnar (utan att kunna komma vidare); jfr 3 b. För nästans styrka skull blir man af afvund svager, / Man utaf stranden sin, när som han strandar, ler. Lohman Vitt. 392 (1725); jfr 3. Se'n emot den mellersta Janus (dvs. valvgång där handel försiggick) / All min förmögenhet strandade, tog jag befattning med andras / Värf i brist af egna. Adlerbeth HorSat. 53 (1814). Han kallade .. (Magistrarne i Österås) ”en liten vis och vemodig historia om strandade svenska snillen i en småstad”. Levertin (1900) i 3SAH LIV. 2: 224. (Den misslyckade skådespelaren) hade sköljts upp där (dvs. på ett hotell i landsorten) från en strandad turné utan en vän och utan ett öre på fickan. Siwertz Fribilj. 140 (1943); jfr 3. Ruiner äro mer än historia. Liksom snäckskal höra de till en omätlig oceanisk process. När de stranda, försänkes deras liv i sömn — men de dö icke, de leva vidare i vår idé om dem. Kulturen 1945, s. 5. Ön var ett fragment av fastlandet, lössprängt och strandat i det skifferfärgade havet. Renner Weston MörkSkog. 288 (1947). — särsk. i p. pf. (tillf.) om ngt konkret (t. ex. arbetsredskap o. d.): förstörd l. havererad. Endast åker vid åker i ensamt sällskap med fågelskrämmor och strandade lantbruksmaskiner. Geijerstam Canning Pol. 113 (1936).
3) [specialfall av 2] om (person med tanke på) företag l. projekt l. försök att genomföra ngt l. planer o. d.: misslyckas; gå omstyr; stäckas. Affären, lånetransaktionen, underhandlingarna strandade (på l. emot l. mot ngt). Strandade förväntningar. Brenner Dikt. 1: 127 (1697, 1713). Lindahl Tanckef. 17 (1740: wårt hopp har strandat). Jag behöfver knappt nämna, att tre eller fyra hårfriseurer (som oombedda sökte upp den resande) sedermera strandade på mitt klipta hufvud. Stiernstolpe Arndt 2: 28 (1807). (Fadern) började .. finna, att alla hans bemödanden (att förhindra dotterns giftermål) skulle stranda mot klipporna af ryttmästarens jernhårda vilja. Carlén Repr. 551 (1839). När för fru Staels Corinna två middagar, en stortvätt och sjutton småbestyr höllo på att stranda och min husliga frid att lida skeppsbrott, så tog jag beslutet att öfvergifva all romanläsning, åtminstone tills vidare. Bremer Hem. 1: 30 (1839). Jag har sett flere af kontinentens största skådespelare stranda på denna roll (dvs. Hamlet). CAHagberg (1846) i 3SAH LV. 1: 159. Rydberg Frib. 58 (1857: mot lag och rätt). Lundquist Gontscharow Obl. 340 (1887: strandade förhoppningar). Ödman VårD 2: 199 (1888; om plan). 2NF 14: 151 (1910; i fråga om statsinköp). Martinson BakSvenskv. 67 (1944: strandar på). Johanson Stärbh. 175 (1946: detta .. strandade försök). — särsk.
a) om förhandling: stoppas upp o. inte kunna komma vidare (utan radikal ståndpunktsförändring hos (endera av) de förhandlande parterna); jfr 7. På lördagen strandade de inför den av regeringen tillsatta särskilda kommissionen förda avtalsförhandlingarna. GHT 1947, nr 33, s. 6. Strandningen har väl förändrat läget något, kanske lugnat stämningen. Men misstänksamheten är stor. Många tror att denna bara är en uppgjord manöver, ytterligare en förhalning på något sätt. DN 30/12 1970, s. 9; jfr 7.
b) om person: bli fast l. fastna på ngn plats utan möjlighet att komma därifrån. Effter som E. Kongl. M:tt mig för dette allernådigst hafver befallet att sendha en capitain till Rügenwalde, som afflöste Macheis och Rossows trouppar, som där strandedhe ähre .. så (osv.). AOxenstierna 5: 664 (1630). Vid krigsutbrottet tog han hand om sina landsmän, som ”strandat” i Europa och hjälpte dem att komma hem (till USA). SvD(A) 1932, nr 307, s. 4; jfr 2.
4) (†) om person: landa l. gå iland (ngnstädes); äv. i bild. Thet är annat (beträffande tull), när man bruker landet, strandar ther, thet som här (dvs. i Öresund) inthet skeer. RP 8: 144 (1640). Syntes thet vara .. (högst orättvist), att een skulle taga sig .. (den rätten) att statuera öffver eens annars godz .. (godtyckligt), ther man doch hvarken strandar eller byter inthet lasten, uthan seglade förbij. Därs. 156. Ture satte Steen åth Tialfr Fader sin, som strandade eller Strandstegh på Götha Öö. Hadorph GothlL Föret. 3 (1678, 1687). Ach såte Fader! lemnen / Ej mer i oviszhet min högst beklämda siäl, / Som re'n mig säger at min Hielte ej mår wäl, / At han är dödlig siuk, ell' at hans kära anda / Har måst i förtid i the sälla fälten stranda. Knöppel Reg. 30 (1741).
5) [eg. specialanv. av 2] (†) stanna l. hejdas l. stoppas upp; jfr 1. Min' tårar mot min suckar kämpe; / Det salta Swall, / Med strida fall, / Ej förr'n i Hafwet strande. Frese VerldslD 121 (1726). Skall du (dvs. skalden) på våra bröst et önskadt intryck göra, / Var mån at något ord ej strandar i vårt öra, / At aldrig lika ljud i loppet mötas åt / Och väcka en förlängd, en obehaglig låt. Gyllenborg Skald. 18 (1798).
B. tr.
6) motsv. 1: åstadkomma att (ngt l. ngn) drivs l. körs l. dras l. bärs upp på stranden.
a) med avs. på farkost: köra upp båt o. d. på grund l. strand (särsk. för att avvärja en större olycka); jfr 1 a. Smith (1918). Då beslutar .. kaptenen .. att stranda fartyget, rädda folk och last för att sedan, när stormen bedarrat, ta ”Amsterdam” flott igen. SvD 29/ 12 1974, s. 15.
b) fisk. i fråga om fiske med lina o. krok: dra (fisk) in mot o. upp på stranden. För att .. ”stranda” en fisk (dvs. vid flugfiske draga fisken mot land) bör man utvälja ett långgrunt ställe med grus eller småstensbotten. Hammarström Sportfiske 108 (1925).
7) motsv. 3 a: åstadkomma att (förhandling o. d.) bryter samman; äv. dels abs., särsk. i opers. pass., dels ss. vbalsbst. -ning utan bestämning, särsk. i uttr. gå till strandning, gå till sammanbrott. Det var strandat för 16000 i pappersmassfabrikerna. Olsson Mittåt 228 (1963); jfr 3 a. DN 18/2 1969, s. 1 (: gå till en strandning). Att man förhandlar sig igenom hela paketet från början istället för att, som tidigare, stranda en förhandling utan att alla frågor tagits upp. SvD 13/3 1978, s. 17.
Ssgr (till II 1 a): STRANDNINGS-AUKTION. (†) = strandvraks-auktion; jfr strand-auktion. Tengberg Helsingborg 78 (1869).
-DISTRIKT. (förr) distrikt där strandning skett. Danckwardt SmndrFörf. 786 (1823).
-FALL. fall (se d. o. XII 4) av strandning; jfr -händelse, -tillfälle. SFS 1864, nr 22, s. 75.
Ssgr: strandningsfalls-klausul. försäkr. klausul gällande förfarande vid strandningsfall; jfr -falls-villkor. SvBanklex. (1942).
-villkor. jfr -fallsklausul. SvAffärslex. (1948).
-GODS. strandgods (se d. o. 1). Reuterdahl SKH II. 2: 321 (1850).
-HÄNDELSE. jfr händelse 3 o. -fall, -tillfälle. Danckwardt SmndrFörf. 776 (1823).
-ORT. ort där strandning skett; jfr ort, sbst.1 II 1 o. -plats. 2BorgP 5: 198 (1734).
-PLATS. plats (se plats, sbst.1 2) där strandning skett; jfr -ort, -ställe. Klint (1906).
-STÄLLE. strandningsplats. DA 1771, nr 187, s. 3.
-TILLFÄLLE~020. tillfälle då strandning sker l. skett, strandningshändelse l. strandningsfall. SPF 1840, s. 235.
Spoiler title
Spoiler content