publicerad: 1991
STRESS stres4 l. sträs4, r.; best. -en.
Etymologi
[liksom t. o. fr. stress av eng. stress, tryck, spänning, påkänning, påfrestning, stress, sannol. (väsentligen) förkortad form av distress, trångmål, nödläge, av meng. destresse, smärta, olycka, av ffr. destresse, trångmål o. d., till destrecier, plåga, hemsöka, sannol. av ett icke belagt senlat. districtiare, plåga, till districtus, sträng, p. pf. av distringere, dra isär, av di-, isär (se DI-), o. stringere, dra l. snöra ihop (se STRINGERA); i bet. 2 har ordet tidigast använts (i föreläsningar) c. 1935 av den kanadensiske fysiologen H. Selye († 1982). — Jfr STRESSA, STRESSOMETER, STRESSOR]
2) i sht psykol. bildl., om (det mentala tillstånd som uppstår ss. en reaktion på) det fysiska l. mentala tryck som yttre l. inre faktorer i form av ställda krav utövar mot en l. flera personer (i en mer l. mindre störd l. spänd l. pressad livssituation, t. ex. vid tidsnöd); utom i fackspr. företrädesvis (i mer l. mindre negativ mening) om l. med tanken särskilt riktad på (mentalt tillstånd av oro l. ängslan l. nervös spänning o. d. som uppstår ss. en reaktion på) fysisk l. psykisk överansträngning l. jäkt o. d. Bergstrand SvLäkS 430 (cit. fr. 1954). En stor del av hans (dvs. doktor Olaisons) kamp gällde sömnlösheten, stressens, den mekaniserade hetsens nattliga spöke. Siwertz Tråd. 195 (1957). Den psykiska upplevelse av oförmåga och hopplöshet som sammanfattas i begreppet stress. SvD(A) 11/12 1963, s. 11. Galna lämlar dör av stress. DN(A) 7/9 1963, s. 3. Begreppet stress har .. utvidgats nästan utan gräns och i dagligt tal används ordet numera för att beteckna alla vardagslivets större och mindre påfrestningar. SvD 30/3 1978, s. 8. — jfr SKOL-STRESS. — särsk.
b) i överförd anv. i fråga om påfrestning på djur l. växt o. d. som pådrivande faktorer (för att höja produktiviteten) medför. PiteåT 31/5 1986, s. 15 (i fråga om potatis). GbgP 16/3 1988, s. 1 (i fråga om fisk).
Ssgr (utom i ssgn stress-differens till 2 o. i denna anv. i sht psykol.): STRESS-BESVÄR. besvär (se d. o. I 1 b, II 2) som stress innebär l. förorsakar. SvD(A) 11/2 1967, s. 11. —
(1) -DIFFERENS. (i fackspr.) tryck- l. spänningsdifferens, tryck- l. spänningsskillnad. Fennia LIII. 1: 237 (1930; i jordskorpan). —
-FAKTOR. faktor (se d. o. II 2) som åstadkommer (l. utgör) stress, stressor. SvD(A) 23/4 1965, s. 15. Lindskog o. Zetterberg (1981). —
-FRI. fri (se d. o. 27) från stress. Det är ett fullständigt stressfritt liv (i en kibbutz). Expressen 1964, nr 292, s. 20. —
-HORMON. om var o. en av de hormoner som avsöndras av binjurebarken vid stress l. stresstillstånd (se d. o. 2). Stresshormonerna adrenalin och noradrenalin tjänar till att bereda kroppen för flykt eller strid. DN(A) 7/2 1965, s. 8. —
-KÄNSLIG. om person: känslig för stressituationer, som har låg motståndskraft mot stressfaktorer; äv. motsv. 2 b, om ngt sakligt. SvD(A) 1960, nr 292, s. 8. PiteåT 31/5 1986, s. 15 (om potatis). —
-PROBLEM. problem (se d. o. 2) orsakat av stress; problem som framkallar stress. Skolvärld. 1965, s. 1403. SvD(A) 28/2 1967, s. 19. —
-SITUATION. av stress kännetecknad situation (se d. o. 2). SocMedT 1959, s. 140. En vanlig ”stress-situation” hemma — barn kinkar, kaffet kokar över, telefonen ringer. SvD(A) 31/3 1966, s. 9. —
-SJUK. sjuk av stress, som lider av stressjukdom; särsk. substantiverat. Stressjuka får högre ersättning (enl. ny yrkesskadeförsäkring). SvD 26/3 1977, s. 13. —
-TILLSTÅND~02 l. ~20.
-ÄGG. äggformat föremål avsett att hållas i handen för att man skall stressa av. Kulturen 1981, s. 79.
Avledn. (till 2): STRESSA, v., se d. o. —
STRESSIG, adj. som åstadkommer stress, som stressar, stressande; äv. om person: full av stress, stressad. Igår hann jag ju knappast se mig omkring .. så stressigt var det. Lange Vitklädd 63 (1967). Han hade inte gett sig tid att röka under de sista stressiga timmarna. Pokora-Kulinska Anthony Hämn. 147 (1979). Säkerhetshandb. 72 (1990; om person).
Spoiler title
Spoiler content