SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1991  
STRIMLA strim3la2, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or; äv. (numera bl. i bet. 2 a slutet, e) STRIMMEL strim3el2, sbst.1, r. l. m.; best. -n; pl. strimlar.
Ordformer
(stremla 1730. stremlar, pl. 1592. strijmla 1676. strimla 1751 osv. strimmel 1688 (i bet. 2 c), 1943 (i bet. 2 a slutet) osv.)
Etymologi
[sv. dial. (Gotl.) strimbel, strimmel; jfr d. strimmel (d. dial. strimle), nor. strim(m)el, nor. dial. strimle, nyisl. strimill, mlt. strīmel, stremel, fht. strimil; diminutivbildning till STRIMMA, sbst. — Jfr STRIMMEL, sbst.2]
1) strimma l. rand; särsk. om strimma l. rand på kroppsdel efter hugg l. slag (med käpp l. piska o. d.); numera bl. i avledn. STRIMLIG. En rund guten Ten af Hälleforsz Tackjärn .. hade .. midtpå grå otäta strimlor wid medelpuncten. Rinman JärnH 917 (1782). Hans rygg var randad af röda och blåröda strimlor och ärr efter de sår risarens spön ristat där. Ahrenberg Hih. 133 (1889). jfr (†): Twärt öfwer ryggen war blodhstrijmlor, men ingen hudh af. UUKonsP 12: 177 (1676).
2) om jämförelsevis tunt, långt o. smalt (vanl. jämnbrett) stycke av ngt, ofta liktydigt med: (smal) remsa; särsk. om sådant stycke av kött l. frukt l. grönsaker l. deg l. tyg l. annat mjukt l. lättböjligt l. lättarbetat ämne; ofta om avrivet l. avklippt l. avskuret o. d. sådant stycke; äv. om jämförelsevis tunn, lång o. smal sträng l. rand av ngt flytande l. segt (t. ex. honung l. sirap). Skära kött, potatis, kål, bönor, mandel i fina strimlor. En strimla syltat apelsinskal. Ett fat gröt med en strimla sirap. Tag tre fierndels skålpund Mandel .. lät sedan stekt Semla uti i skifwor stekte på halstret, men intet brände, sedan sönderskurne i stremlor eller tärningar, strö socker uppå när miölken höses i fatet, uppå brödet. Oec. 27 (1730). De nordliga vindarne hade .. skiljt isen åt, så att den nu låg i långa strimlor, mellan sig lemnande temligen breda öppna vattenytor. Quennerstedt Resa 200 (1867). Bland trasor af sängtäcket, som den febersjuka rifvit i strimlor, låg den hans själ älskat som en oformlig massa. Strindberg SvÖ 2: 107 (1883). Väggarna var fulla av tavlor, den fina tapeten såg man bara små strimlor av här och var. Gustaf-Janson Gubb. 59 (1934). Tunna, smala strimlor av utkavlad deg, vilka kokas i saltvatten. Langlet Ung. 385 (1934). De tvättade betorna skäras i strimlor (betsnitsel) och behandlas med hett (80—90°) vatten. Smith OrgKemi 176 (1938). Han lyfte av säcken, skar några strimlor fruset vajkött. Rosendahl Lojäg. 159 (1956). — jfr CITRONAT-, MANDEL-, PEPPARROTS-, POMERANS-, PROV-, PUMP-, PURJOLÖKS-, SELLERI-, SNÖ-, SPÄCK-, ÄPPLE-STRIMLA m. fl. — särsk.
a) om tygremsa avsedd l. använd ss. prydnad på klädesplagg (l. annat textilt arbete). Engelst packelakan ttyll smale stremlar att legge po arnnesk bremedh (på drabanternas kläder). KlädkamRSthm 1592, A II, s. 18 b. (På kvinnodräkten i Cadiz) hänga 2 handbreda strimlor ned til föttren af samma tyg (dvs. svart siden). Osbeck Resa 19 (1751, 1757). (Uniforms)-Byxorna hafva ljusblå strimlor. KrigVAT 1833, nr 12, s. 7. Strimla (om textilt strukturelement) mycket smalt folieband. TNCPubl. 76: 162 (1981). — särsk. (i formen strimmel) (i fackspr.) om (foder)remsa l. nederkant på mössa (särsk. student- l. uniformsmössa). Skärmmössa för generalspersoner är försedd antingen med generalsgalon .. runt strimmeln .. eller (osv.). RekrIKustartill. 1943, s. 440. Vår svenska studentmössa har vit kulle och svart strimmel. Östergren (1947). Vintermössan (för studenter fram till 1930-talet) hade kulle och strimmel (= band) av mörkblått kläde. Isberg Ännu 66 (1957).
b) om tunt, långsmalt (lättböjligt l. lättbearbetat) stycke av metall; särsk. om skarvribba. (Vid tillverkning i liten skala) klippas smala strimlor af blecket medelst en handsax, och rundas med fil. Almroth Karmarsch 232 (1838). Tjock mässingsplåt sågas (vid tillverkning av matriser) maskinmässigt i strimlor, vilka avhuggas i vederbörlig längd. NordBoktrK 1914, s. 102. Stenfelt 481 (1920; om skarvribba). För att fasthålla en längsgående strimla eller hjälpbalk vid huvudbalken så, att ingen glidning uppstår i kontaktytan .. måste (osv.). HbVerkstTekn. 1: 78 (1944). De två nya rullsaxarna (vid Munkfors bruk) är av brukets egen konstruktion och klyver vid behov upp 100 m band i minuten i tjugo ”strimlor”. SvD(A) 27/11 1962, s. 7.
c) om (långt o.) smalt jord- l. markstycke (jfr d); jordremsa; äv. om långt o. smalt stycke växtlighet. Uden Vallen och nest af Stadz grafuen, ifrån Norr emot väster Port är en strimmel jord uptagen at sås udj. Bæijer BeskrYstad 91 (i handl. fr. 1688). Berget skjuter sig fram och vill ha plats, slätten krymper ihop till en smal strimla vid dess fot. Antarctic 2: 472 (1904). På liderna längs älfvarna kom löfskogen i smala strimlor, annars hade den en efemär tillvaro på fallen och brännorna. Sernander Naturminnesm. 6 (1906). I lä av varje sten eller liten busktuva ligger en strimla gul flygsand. Ymer 1935, s. 132.
d) (numera bl. mera tillf.) om långt o. smalt parti av en yta (jfr c). (För att slå kana) behöfs ingen stor is, utan blott en liten fläck eller strimmel, på en gård, vid pumpen eller i en rännsten. SvLekar(GAAkad.) 1: 75 (c. 1860).
e) glas. om långt o. smalt stycke glas, särsk. om sådant glas som blir över sedan en ruta tillskurits; numera bl. i formen strimmel. Jag vet hvad som är bättre (än mahognyram): att göra sjelfva ramen kring spegeln af glas med! af smalt, klart kronglas, strimlor, som blifvit öfver sedan man skurit rutorna. Almqvist Går an 33 (1839). En glasmästare kallar den mer eller mindre smala bit, som måste skäras av en glasruta för att få den att passa i en båge, ram eller dylikt, för en strimmel. Östergren Ant. (cit. fr. 1946).
f) (i sht i vitter stil) om bandformig strimma av ljus o. d. Derefter sken ånyo en strimla mellan fönstergardinerna en trappa upp. Scholander I. 2: 57 (c. 1870). Solen gick ned, stor och röd och grann, hon lämnade en glittrande strimla som lyste och blänkte från skäret ända till båten. Tilgmann TokLögn. 159 (1922). — jfr SOL-STRIMMEL.
g) (mera tillf.) bildl.; särsk. om ngt mer l. mindre abstr. Modin GTåsjö 326 (1916). Damernas florstunna höljen dra strimlor av parfymdoft genom luften. Barthel Colón 23 (1932).
Ssgr (till 2. Anm. Vissa av nedan anförda ssgr kan äv. hänföras till strimla, v.): A: STRIMLE-SKÄRA. skära i strimlor; särsk. i p. pf. i mer l. mindre adj. anv. Strimleskurna morötter. Högstedt MatnVVäxt. 17 (1918).
B: STRIMMEL-FÅNGST. (tillf.) fångst av säl- (ungar) som befinner sig på isstrimlor. Quennerstedt Resa 210 (1867).
-IS. Äfven senare (än i början av april) kunna (sälungarna) .. jagas, då de .. komma ut mot ismassans kanter och lägga sig på den s. k. strimmelisen. Quennerstedt StrSkr. 1: 26 (1866, 1919).
-KRUT. (förr) krut i form av strimlor. 2NF 15: 107 (1911). 3UB 8: 804 (1939).
-SALLAD. kok. sallad med spenat skuren i grova strimlor. ICAKurir. 1984, nr 19, s. 17.
Avledn.: STRIMLA, v., -ing. [jfr dan. o. nor. strimle. — Jfr strimmel, sbst.2]
1) (mera tillf.) till 1: åstadkomma ränder l. strimmor gm slag (av käpp l. piska o. d.) på (ngn l. ngns rygg o. d.), ”randa”; äv. i allmännare anv.: prygla l. klå upp (ngn). Om man lånar en tia till en person och han inte lämnar igen tian så inträder en önskan att strimla vederbörande. DN 5/12 1968, s. 6. Ingen profoss lär väl få mer än fem plåtar per rygg som han strimlar (vid prygelstraff). Widding Svan. 22 (1971).
2) till 2.
a) skära l. fördela o. d. (ngt) i strimlor; äv. närmande sig bet.: förstöra l. makulera (ngt) gm strimling; äv. abs.; särsk. (kok.) i fråga om sådant skärande osv. av frukt l. grönsaker o. d.; särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: skuren osv. i strimlor. Skålla, skala och hacka eller strimla pistaschmandeln. StKokb. 81 (1940). En kopp buljong på skinkspad och strimlad purjo. SvD(A) 22/12 1952, s. 16. SkånD(B) 1958, nr 2, s. 7 (i p. pf., om lax). (Hushållsmaskinen) blandar, river, strimlar, hackar och knådar på några minuter. Vi 1980, nr 41, s. 20. Taxeringsblanketterna (som är hemligt material) skall strimlas. DN 13/10 1987, s. 18. jfr: Då han satt i solen och finstrimlade sitt skohö eller (osv.). Rosendahl VildfågFj. 159 (1934). särsk.
α) allmännare l. hyperboliskt: sönderskära (ngn l. ngt med kniv o. d.). I tidningarna skrivs det inte ens om alla de drunknade och ihjälkörda och knivdödade och skjutna och söndersparkade och strimlade och strypta som är skörden om morgnarna. Rynell VetaHut 132 (1979). PiteåT 22/1 1986, s. 6.
β) i mer l. mindre bildl. anv.; särsk. dels: beskära l. dra in på (verksamhet o. d.), dels: hårt kritisera l. ansätta (ngn), ”massakrera”, dels (förr) med avs. på lån l. skuld med säkerhet i en fastighet med bostadsrätt: fördela som personliga lån till var o. en av fastighetens innehavare av bostadsrätt för att han skall kunna tillgodogöra sig ränteavdragen (jfr strimla, sbst.2), äv.: sälja o. köpa (ngt) i (ett stort antal) delar. Bostadsrättsföreningar med strimlade lån. SvD 25/3 1976, s. 13. Genom denna s. k. strimling av lånen förläggs det taxeringsmässiga underskott som regelmässigt uppkommer hos medlemmarna (i bostadsrättsförening) i form av ränteavdrag. RiksdMot. 1977—78, nr 413, s. 11. I stället för att ta upp ett enda lån på hela huset kan man .. ”strimla” skulden i lika många personliga lån, som det finns lägenhetsinnehavare. SvD 22/2 1978, s. 1. (Den okände litteraturkritikern) blev .. vederbörligen strimlad av etablerade kritiker och författare (då han angrep den samtida svenska litteraturen). GbgP 17/9 1983, s. 2. Vi kan inte komma vidare om verksamheten (rörande barnhälsovården) strimlas. SvD 28/5 1984, s. 3. Tavlorna är inte till salu var för sig utan säljs endast i delar. Avsikten med att ”strimla” tavlorna är (osv.). GbgP 5/3 1989, s. 8.
b) förse (ngt) med strimla l. strimlor; särsk. (bokb.): klistra (pappers- l. vävstrimla) längs ryggvecket på försätts- l. bokark (för att förstärka detta). GrafUppslB (1951).
c) (föga br.) i uttr. strimla ngt med ngt, förse l. garnera ngt med sträng(ar) av ngt. Strimla en hård smörgås med ättiksgurka, rödbeta och lök allt mycket fint hackat. STSD(A) 27/1 1934, s. 5.
d) om ljus: skina l. stråla i bandformiga strimmor o. d.; jfr strimla, sbst.1 2 f. Oktobersolen strimlade över det gråa fartygsskrovet. Bolander MagBergm. 5 (1918).
Ssg (till 2 b, bokb.; jfr strimla, sbst.1 ssgr anm.): strimlings-maskin. maskin som utför strimling. GrafUppslB (1951).
STRIMLIG, adj. [jfr dan. o. nor. strimlet] till 1: strimmig l. randig l. brokig; jfr grimlig. (Tibastbark) är tunn, stötande i rödt och merendels betäckt med en blekbrun öfverhinna (epidermis) — strimlig utan Lukt. Blom Med. 63 (1801). Färgen (hos ko av korthornsrasen) är växlande; ursprungligen hvit, är den ofta sådan äfven nu, men annars mestadels stickelhårig, strimlig, på flera olika sätt. 2UB 4: 248 (1899). Hon vaggar sakta på huvudet, ännu strimlig i ansiktet av tårar. Hultenberg Barbusse Klarh. 22 (1917). Marsvårens strimliga snötäcke. IllSvOrdb. (1955). jfr brun-, röd-, vit-strimlig.
STRIMLING, r. l. m. [jfr t. streifling] (†) till 1, om ett slags rödstrimmigt äpple; anträffat bl. i pl., om den femte klassen i A. Diels pomologiska system. Eneroth Pom. 1: 112 (1864).
Spoiler title
Spoiler content