SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1991  
STRUKTURALIST struk1tɯralis4t, m.//ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. strukturalist, eng. structuralist, fr. structuraliste; till STRUKTURALISM. — Jfr STRUKTURALISTISK]
person som företräder l. tillämpar strukturalismen.
1) språkv. motsv. STRUKTURALISM 1. Regnéll Sem. 140 (1958). Den största skillnaden mellan Chomsky och hans starkt expanderande skola å ena sidan, och å andra sidan de äldre amerikanska strukturalisterna, ligger i inställningen till metodfrågor. DN(A) 25/2 1965, s. 4.
2) motsv. STRUKTURALISM 2. DN 15/12 1966, s. 5. Det vimlar av ungdomar som ger sig ut för att vara strukturalister och det stora flertalet av dem vet inte ens vem Claude Lévi-Strauss är. GHT 9/12 1967, s. 8.
Spoiler title
Spoiler content